2006-06-30

Glömma och gå vidare
Jag räknar inte med att höra något från FB igen. Jag är jättebesviken eftersom jag för en gångs skull träffade någon som jag verkligen, verkligen gillade. Nu försöker jag bara tänka bort honom och fokusera på andra i stället.

Jag har hittat ett par killar på Spray som jag försöker boka in dejter med. Båda är riktiga puddingar och båda har sagt ja till att ses så jag hoppas att det snart kan bli av. Jag har föreslagit nästa vecka för den ena, han har dock inte varit inloggad på några dagar så han har inte hunnit se det mailet ännu, men sist vi hördes av sa han i alla fall att han gärna ville träffas.

Den andra killen mailade jag till för några veckor sedan, skrev bara rakt upp och ner att jag ville träffa honom och föreslog en kvällsdrink. Idag fick jag svar, han ursäktade det sena svaret, skrev att jag verkade jättetrevlig så det behövde han inte fundera länge på. Han ska resa bort en vecka men lovade att höra av sig igen när han kommer hem (har man hört den förr...)

Jag känner mig ganska modig som vågar föreslå dejter till killar jag inte känner, men faktum är ju att jag inte heller har något att förlora. Det är bara att köra på, bära eller brista!

2006-06-29

Miss Congeniality
Idag blev jag osams med en kille på Spray. Han har mailat till mig tidigare och velat träffas men jag har avböjt eftersom han inte har velat skicka någon bild på sig själv till mig. Jag har frågat flera gånger och förklarat att jag föredrar att veta vem jag pratar med men det har han inte velat lyssna på. Igår gick jag halvt om halvt med på att träffa honom men skrev idag åter att jag först vill se en bild. Det känns helt enkelt inte bra att stämma träff med någon jag inte ens har ett ansikte på.

Killen blev skitsur! Han skickade ett långt mail tillbaka där han förklarade sin syn på saken, han pratade om respekt för varandras val och om vikten av att vara tydlig i sin kommunikation och åter igen ledde han bort diskussionen från det verkliga ämnet, nämligen att han vägrar skicka ett foto.

Jag har inga problem med att vara otrevlig om så krävs så jag satte upp min mest överlägsna och kyliga attityd och gav honom min (inte alltför positiva) syn på saken. Det slutade med att vi bad varandra fara och flyga. Det kändes riktigt bra faktiskt! Har man sådana problem med att visa sitt ansikte att man inte vill göra det förrän dejten är bokad så känns det inte som att det står riktigt rätt till. Jag är glad att vara av med honom en gång för alla!

2006-06-29

Glitter och glamour
Igår hade jag en rolig jobbaktivitet. Det var ett event på Sheraton, en modevisning med Björn Borgs underkläder. Våra produkter skulle användas som skyltmaterial så vi var där för att fotografera.

Modevisningen var kul att se! Hyfsat fina underkläder och de manliga modellerna var mumsiga, särskilt en av dem som hade en stor tatuering över halva bröstet. Så sexig!! Jag är en riktig sucker för snygga killkroppar, det är inget att förneka. Fast tjejerna skrämde mig lite, för de var så extremt smala. Deras ben var som mina armar. Jag fattar inte hur man kan vara så smal. Det var inte ens snyggt!

På eventet fanns diverse C-lagskändisar, gamla dokusåpadeltagare och liknande, människor som det kändes som att jag borde känna igen fast jag aldrig hade sett dem förut. Jag är glad att jag inte är en del av den världen annat än tillfälligt så här. Det blev så tydligt att det är ett så ytligt liv, att se hur alla stod och kollade in varandra så där lagom överlägset. Men vi från Expand hade roligt, vi skrattade och flamsade och åt glass och log åt grabbarna på catwalken som gick omkring och visade upp sig som tuppar i en hönsgård.

2006-06-28

Vänskapsveckan
Jag fick ett långt mail från TT för några dagar sedan. Det var en fin text som uppmärksammade vänskapsveckan och det var framför allt de tre sista raderna som jag tog åt mig av, för att det är något jag fortfarande försöker lära mig. Så här stod det:

Älska de du kan.

Rör vid de du kan nå ut till.

Låt de andra gå.

2006-06-28

Lyckorus
Få saker gör mig så lycklig som att träna! Igår körde jag ett helt underbart spinningpass. Det var så varmt så det fullkomligt rann om mig, men det var härligt, ljuvligt, roligt! Jag mådde riktigt bra efteråt. Sedan var det ingen nackdel att det var ett riktigt praktexemplar av det manliga släktet med på passet. Det var riktigt trevligt att vila ögonen på honom samtidigt som jag kämpade på cykeln. Två flugor på smällen, så att säga.

Jag gläder mig åt att jag nästan är lika stark i armarna nu som jag var innan jag bröt handleden. Nu är jag åter uppe i 10 kilo per hantel i biceps, och det går utmärkt! Snart är jag där igen! Jag ser redan fram emot nästa pass!

2006-06-28

Vela och vänta
Jag vet inte hur jag ska gå vidare med FB. För allt vad det verkar har han ljugit för mig om var han skulle befinna sig den här veckan. Jag förstår det inte. Varför gör man så? Varför sa han redan på dejten att han ville träffa mig igen? Varför skrev han sms på kvällen där han beklagade att han varit tvungen att gå iväg från vår träff? Varför hörde han alls av sig om han inte var intresserad av något mer? Sedan dess har det varit tyst som i graven. Det finns ingenting som tyder på en fortsättning med FB i mina ögon.

På sätt och vis vill jag höra av mig till honom, spela dum och fråga hur han har det på semestern, bara för att han ska veta att jag vet. Samtidigt är det mycket som säger att jag bara ska strunta i honom. Vill han ha kontakt igen så låt honom ta det steget. Jag får spridda råd. Be honom fara och flyga, säger någon. Hör av dig och verka som att allt är som vanligt, säger en annan. Gör ingenting alls, säger en tredje.

Jag vet inte hur jag ska göra. Jag föll ju verkligen för honom, ännu en gång helt i onödan. Tänk om det hade blivit bra i stället. Tänk om det hade varit rätt. Jag kommer på mig själv med att åter igen fråga mig om det alls är möjligt, om det någonsin kommer att hända.

2006-06-28

Ett steg på vägen
Äntligen! Semesterresan är bokad! Jag och M reser en vecka till Irland i slutet av juli. Jättesynd att S valde att inte åka med, men samtidigt ser jag verkligen fram emot att åka. Jag har inte varit i Irland tidigare så jag tror det kommer att bli riktigt kul att komma dit. Jag förälskade mig i Skottland förra våren och Irland är nog inte sämre. Nu gäller det bara att börja boka upp boende och titta på aktiviteter, vad vi ska göra och se. Spännade!!

2006-06-26

Ibland vill man inte att folk ska skratta
Jag fick ett väldigt oväntat mail på Spray, från T som ju är JT's bäste vän. Det är så fantastiskt roligt att läsa om en person man känner, att se hur han försöker framställa sig själv när jag ju vet hur han är i verkligheten. Precis som med JT fick jag känslan av att T har läst min text för även han använde på flera ställen samma ord, samma uttryck som jag har i min presentation, just så om JT också gör. Jag skickade texten och alla foton till M och vi skrattade så att vi nästan grät åt stackars T som ju bara försöker göra gott intryck i dejtingvärlden. Jag tänkte på det, om T och JT har skrattat lika mycket åt min sida. Det hade ju inte varit kul - men ibland kan man inte låta bli helt enkelt. Förlåt, T, du har en jättefin sida! Jag lovar!

2006-06-26

Finns det ärliga killar?
FB har sagt till mig att han ska iväg och segla idag. Jag har sett att han har varit inloggad på Spray i helgen, dock utan att maila till mig, men det är kanske OK eftersom han nu har mitt mobilnummer så han skulle ju kunna höra av sig den vägen. Men döm om min förvåning när jag ser att han är inloggad på Spray idag - den dag han har sagt att han ska resa bort! Vad betyder det? Har han bara ljugit för mig? Jag gick in på hans sida bara för att han skulle se det och kanske, kanske få dåligt samvete och höra av sig. Men inte ett ljud.

All glädje över att ha träffat FB bara dog. Är han bara en player? Är han bara någon som vill dejta och väcka intresse men inte mer än så? Ska han alls resa bort idag? Har han alls varit ärlig?

Uppgivenheten kommer över mig igen. Det känns så hopplöst. Om det någon gång bara kunde fungera. Om det någon gång bara kunde bli bra. Om inte om fanns. Om FB hade varit så rätt som han kändes i torsdags. Nu tror jag inte längre på en fortsättning med honom. Kanske var meningen med att möta honom bara att jag skulle inse att JT inte har så mycket att komma med. Att hans syfte bara var att hjälpa mig att komma vidare. Men till vad då?

2006-06-26

I väntan på...
Jag har inte hört något mer från FB sedan han skickade sms på torsdagen. Jag borde inte tänka så men jag är besviken!! Det börjar redan nu kännas hopplöst. Jag hade väl på något sätt hoppats på att han skulle höra av sig redan i helgen, kanske föreslå att vi ses igen innan han åker bort. Nu kommer han vara borta och segla en hel vecka så innan söndagen ska jag inte vänta mig något.

M och S försöker muntra upp mig genom att säga att det fortfarande finns en liten chans att vi kommer att ses igen. Det är inte helt kört, säger de. Men jag har ju min intuition, och den säger att den här veckan som går nu mycket väl kan vara tillräckligt för att få FB att glömma. Var det verkligen så intressant? Nej, kanske inte. Äh, jag struntar i det. Det får vara. Till min stora förvåning sa S till mig igår att jag ju kan höra av mig till FB om han inte gör det när han kommer hem. Det är förvånande för hon brukar annars vara den som säger nej till allt sådant. Men nu tycker hon gott att jag kan höra av mig i nästa vecka och föreslå en drink.

Jag ber till alla högre makter att det ska bli bra. Att FB ska höra av sig, helst redan i veckan. Att han faktiskt ska vilja träffa mig igen. Att han ska vara den som överträffar mina förväntningar, på riktigt.

2006-06-26

Fin = pin
Det finns en stor nackdel med att vara tjej på sommaren och det är att man måste raka benen. Finns det något tråkigare?? Om det bara gick att bli av med alla hårstrån för gott, en gång för alla! Vi för en ständig kamp mot naturen, och den kampen är omöjlig att vinna.

2006-06-26

Efter helgen
Midsommarhelgen har kommit och gått. Midsommarafton blev en lugn historia. Jag var inte på något riktigt festhumör, även om S och JP gjorde sitt bästa för att få igång mig. Men ibland är det bara inte så.

Jag tänkte mycket på JT och T och MK och de andra som skulle ut till någon holme och tälta och festa. Jag är så glad att jag inte var där!! Jag är så glad att jag slapp sitta där och se JT flirta med alla andra, eller kanske vara där med en ny flickvän, och behandla mig som luft hela kvällen. Jag är så glad att jag slapp träffa honom.

Ännu gladare var jag när jag vaknade på midsommardagen. Så skönt att få vakna i min egen säng, ha min egen dusch, mitt eget frukostbord. Den tiden är sedan länge förbi, när det känns lockande att sitta och supa i något tält.

Jag önskar mig inte längre att det ska bli JT och jag. Det är över nu. Men jag önskar mig att vi ska bli vänner, att den biten åtminstone ska bli som förr. Fast det känns lika osannolikt som att vi skulle kunna bli ett par igen. Jag tror inte på det längre. Bara jag slipper se honom med någon annan så är jag nöjd.

2006-06-26

Jobbstress
Jag kan inte koncentrera mig på jobbet. Så mycket annat som snurrar i huvudet, tusen tankar och känslor. Jag måste bli mer produktiv! Måste jobba hårdare och fortare! Men livet utanför kontoret är ju så mycket mer spännande.

2006-06-22

Någon som överträffar förväntningarna
Idag träffade jag äntligen FB, efter att vi i flera veckor har försökt få till att ses. I vanlig ordning tappade jag sugen för att träffa honom lagom tills det var dags. Jag hade AK's ord ringande i öronen och ställde mig in på att bli besviken en gång till.

Precis innan vi skulle ses ringde han och sa att han tyvärr skulle bli lite sen, max sju minuter dock. Han lät så trevlig i telefon! Och jag blev nervös, just för att jag tyckte han lät så trevlig, så sympatisk.

I verkligheten var han helt underbar! Så otroligt trevlig, rolig, lätt att prata med, ser bra ut. Vid första intrycket verkar han ha allt jag önskar mig. Vi pratade om allt och lite till och det gick lätt, det var roligt, vi skrattade mycket. Han lyssnade och frågade och han kom aldrig, aldrig in på tidigare förhållanden eller dejter. Han hade stil och jag kom på mig själv att för ett ögonblick tänka på JT, jämföra dem båda. Det kändes som en sådan otrolig lättnad att inse att jämfört med FB har JT inte så mycket att komma med. Hade jag varit tvungen att välja mellan dem båda efter bara en enda date hade jag inte tvekat en sekund. Han log mycket, log med ögonen, det var fint för det betyder något!

När vi skiljdes åt fick jag en lång, varm kram och FB sa att det vore roligt om vi kunde ses igen när han kommer hem från sin semester om en vecka. Jag gick därifrån saligt leende och ringde förstås direkt till både S och M.
"Njut ordentligt nu och tänk bara positivt", sa M. Hon lät nästan lika glad som jag.
"Förvänta dig ingenting", sa S, "då blir du bara besviken." Jag vet att S har rätt men jag önskar så innerligt att hon för en gångs skull ska ha fel. Efter att bara ha träffat FB en enda gång kan jag redan se mig själv med honom, se en framtid. Jag vill så väldigt gärna träffa honom igen. Jag vill så väldigt gärna att det ska gå bra den här gången.

På kvällen loggade jag in på Spray Date, hade hoppats på att FB skulle ha mailat till mig, och upptäckte att FB också var inloggad. Jag blev så besviken!! Sitter han och söker efter andra när han har träffat mig?!?

Men bara en liten stund senare kom ett sms från honom! Jag blev så glad! Han skrev att han var glad att vi äntligen hade fått till att ses och undrade vad jag hade gjort i kväll. Han avslutade med "kram". Jag ringde till M direkt, vi pratade länge, skrattade mycket. Skönt att allt är som vanligt igen.

Jag lyssnar på Keane, deras vackra "We might as well be strangers". For all I know, I love you now, sjunger de på slutet. Det är så perfekt! Så vackert!

Jag är så glad för FB nu! Han hörde av sig redan samma dag. Det bekräftar bara det jag alltid har trott - vill man så visar man det. Vill man så agerar man.

Jag ska verkligen göra mitt bästa för att njuta av det här så länge det varar. Det kanske inte blir någonting. Vi kanske aldrig ses igen. Men han fick mig att inse att JT inte är för mig. Att det finns andra, att det finns bättre.

Fast trots allt tänker jag på JT. Jag bryr mig så otroligt mycket om honom, oavsett allt han har sagt och gjort så har jag så väldigt mycket hjärta för honom. Jag hade verkligen velat ha honom som vän, just för att vi fick så bra kontakt, just för att med honom kändes det som att komma hem. Jag vill inte längre ha ett förhållande med honom, men jag vill verkligen, verkligen ha honom kvar i mitt liv. Han betyder för mycket, fortfarande.

Men FB är jag gladare för. Han är alldeles, alldeles underbar. Kanske är han till och med för mig.

2006-06-22

Ett glas vin på balkongen
Jag har nog en av Stockholms bästa utsikter från min balkong. Det finns ingenting som skymmer utan jag ser allt, Djurgården, Södermalm, Slussen, Gamla Stan, Globen, förorterna söderut, till och med Västerbron. De båda nyårsaftnar som jag har bott här har jag stått på balkongen vid tolvslaget och sett ut över Stockholm, hela horisonten fylld av fyrverkerier så långt jag kunnat se. På sommaren är det underbart, Stockholms glittrande ljus som inte känns så långt borta, eftersom jag kan se dem.

Sommarkvällarna är underbara. Jag kan sitta i timmar i solnedgången med ett glas vin och en bok, kanske David Gray som sjunger i bakgrunden, katterna som ligger och tittar ut över gården. Då är livet härligt.

2006-06-22

Fågeln
Mamma hittade en kråka på sin tomt. Den låg i rabatten, knappt vid liv. Hon tittade till den gång på gång och la ut bröd för den att äta. Efter några timmar hade den lyckats förflytta sig över till grannens tomt, fortfarande utan att kunna flyga, utan att kunna ta sig därifrån. Nästa morgon var den död. Sådant gör mig helt förtvivlad, maktlösheten, att ingen kunde eller orkade göra tillräckligt. Alla liv är lika mycket värda.

2006-06-22

Nemi
Jag har en seriestripp med världens bästa serie, Nemi, på mitt kylskåp. Nemi sitter och pratar med sin bästa kompis Cyan.

"Jag gillar att kunna bli glad för småsaker, men det gör att jag lätt går sönder också", säger Nemi. "Jag kan inte läsa en tidning utan att bli helt galet ledsen. Det är väl inte normalt?? Jag kanske börjar bli galen..?"
"Nejdå", säger Cyan, "du har bara ett stort hjärta. När det gör ont gör det jätteont för smärtan har så gott om plats där inne."

De orden träffar mitt i prick. Det är som om det var skrivet om mig.

2006-06-22

Same, same but different
Igår hörde jag två killar sitta och prata på tunnelbanan. De var helt uppenbart homosexuella och det var intressant att höra vad de sa eftersom samtalet lika väl hade kunnat utspela sig mellan två tjejer. De pratade om killar och killproblem.

"Alltså, det är så himla frustrerande", sa kille nr 1. "Han säger att han är jättekär i mig och vi har verkligen jättebra sex men han är helt enkelt inte boyfriend material. Ska jag bara dumpa honom eller vad?"
"Var glad att du har någon som i alla fall är kär i dig", sa kille nr 2. "Du vet Tobias som jag dejtade, jag skickade sms till honom igår och han svarade inte förrän idag, och det var världens kortaste och mest opersonliga svar dessutom. Jag tror inte han är intresserad längre."

Jag undrar om killar pratar likadant om oss tjejer? Hur som helst verkar det som att killar ställer till problem för oss oavsett vilket kön vi tillhör. Jag menar, om inte ens killarna själva kan förstå sig på dem, hur ska då vi tjejer lyckas med det?

2006-06-21

En liten bit i taget
Idag har jag fått en ny mobiltelefon på jobbet. Jag har sparat över alla kontakter och bilder till den nya telefonen. Jag har raderat nästan alla gamla sms från JT, förutom ett par stycken som ligger i SIM-arkivet nu. Men alla sms från JM sparar jag. De är för fina för att ta bort.

2006-06-21

... och alla känner alla
Igår hade jag CN, AK och MvdS på middag med fotboll. Sverige spelade oavgjort mot England vilket betyder att vi går vidare till åttondelsfinalen på söndag. Det var första gången AK och MvdS var hos mig så det var riktigt kul att det äntligen blev av. Roligt att höra alla nyheter från gamla jobbet och att bara få tid att umgås med dem en hel kväll. Jag berättade om min planerade date med FB som ju jobbar på samma företag som dem, där även jag var tidigare. Det är en jättekoncern så oddsen att de skulle känna varandra är minimal tänkte jag.

Vänta, sa jag förresten att Stockholm är som en liten ankdamm..?

Jo då, AK visste självklart vem FB är. Det visar sig att han har dejtat inte mindre än TVÅ (!!) av hennes väninnor tidigare. Hon sa att han verkade trevlig men tydligen hade han inte skött situationen så bra då. Det är bra att jag får veta det här för det gör att jag blir lite mer på min vakt och sänker förväntningarna. Men samtidigt är det synd för jag känner redan nu att jag börjar dra åt mig öronen lite. Jag har redan haft min rejält tilltagna andel av killar som inte har skött sig så bra så när jag hör detta om FB börjar så klart alla varningsklockor att ringa med full kraft.

Jag och FB ska fika i morgon och jag ska göra mitt bästa för att gå dit med ett öppet sinne och bilda mig en egen uppfattning, oavsett vad jag har fått höra tidigare. Jag ser fortfarande fram emot att träffa honom, om än inte fullt så mycket som förut.

2006-06-20

Kompisar från förr
Igår hade jag två av mina äldsta vänner, JP och PH på middag. Jag har känt dem sedan vi började plugga på Högskolan i Gävle 1993 och vi har haft många goda stunder tillsammans. Det har varit allt från resor till fester till timmar i telefonen till bara vanliga samtal som aldrig tar slut. Jag tror och hoppas att de är personer jag alltid kommer att ha kontakt med. Extra kul att JP numera också bor i Stockholm men synd att jag inte längre har någon av de gamla vännerna kvar i Gävle. Det blir liksom ingen riktig anledning att åka dit nu när jag inte längre har någon där att hälsa på.

Jag har känt det de senaste gångerna jag har varit i Gävle, att även om åren har gått så känner jag fortfarande till staden så bra, jag hittar överallt och vet allt och kan allt när jag kommer dit. Men hemkänslan har försvunnit, troligen just för att jag inte längre känner någon som bor där.

Det är märkligt och lite sorgligt att tänka sig att på den tiden vi bodde i Gävle så var vi med överallt. Vi var med och arrangerade i princip allt som hände på högskolan, vi deltog i alla föreningar, vi hade telefonböcker som var fulltecknade av namn, sida upp och sida ner - och det var ändå på den tiden när de flesta faktiskt bara hade ett telefonnummer, innan mobilernas gyllene tidsålder. Jag skulle ärligt gissa att i princip alla som på något sätt var engagerade i studentkåren visste vilka vi var.

Men nu - nu är det en annan värld, en annan tid. Det vi gjorde i Gävle är bortglömt och det finns inte längre någon kvar där som känner oss, som minns oss och allt som hände när vi var där. Det är en annan generation som lever där nu och det påminner mig om hur förgängligt allting är.

Jag kan fortfarande utan tvekan säga att åren i Gävle var de roligaste i mitt liv. Det var bra dagar och dåliga dagar men det hände något nytt hela tiden och jag kan knappt minnas att jag någonsin var ensam eller sysslolös. Vilka fester vi ordnade! Halloweenfesten vi hade på Westergrenska 1995, då när Halloween fortfarande var helt nytt, den blev nära nog legendarisk. Alla var där! Vad roligt det var! Så lyckat! Året efter examen gjorde jag och PH vår fyra månader långa backpacker-resa i Asien och Australien. Halva tiden var vi bittra ovänner, men ändå - vilken resa vi gjorde! Vad mycket vi upplevde! Och så roligt vi hade...

Igår satt jag åter med mina gamla vänner som jag känner så väl, som känner mig så väl. Jag lärde känna dem som unga tjejer men igår var det två vuxna, vackra, starka kvinnor som satt med mig vid mitt köksbord. Många dagar har gått sedan vi möttes, men jag skulle inte vilja ha en enda av dem ogjord.

I kväll är det Sverige-England i fotbolls-VM. Nya väninnor på middag, nya samtal. Heja Sverige!

2006-06-19

Att släppa taget
Igår pratade jag med M i telefon och jag kunde inte låta bli att ta upp JT och T och hur otroligt besviken jag är på dem. Som att vänskapen inte betydde något alls. Jag är besviken, ledsen och sårad över hur lättvindigt de båda bara kunde släppa allting och gå från de nära, underbara vänner de var till att bli mer eller mindre ytliga bekanta, två människor som jag inte längre har något att säga till. Vi är inte ovänner men inte vänner heller. Numera känns det bara obekvämt när vi möts, och jag vet att våra tillfällen att ses kommer att bli färre och färre. Vi kommer att glida ifrån varandra och till slut blir de kanske bara två ansikten i mängden, två människor som det mest bara känns konstigt att se, minnen som gör ont. I fredags när vi möttes på Gerdas blev jag inte glad att se dem utan bara ledsen. Det kändes bara tomt och konstigt. Det var ju vi fyra, a match made in heaven - och så försvann det bara, lika fort som det hade kommit.

Jag har funderat på att höra av mig till dem och föreslå att vi ses på en fika, men jag vet att det är något jag aldrig kommer att göra i verkligheten. Jag antar att det jag hoppas på är att det ska gå att få tillbaka det vi hade förut, men jag är realist; jag vet att det inte kommer att hända. Jag är övertygad om att deras tankar om oss inte alls går i samma banor som våra tankar om dem. T har så mycket att göra så han har nog inte tid att tänka alls. Vad JT känner och tänker, det vet jag inte. Han är på jakt efter en flickvän så för hans del är det kanske bara bra att vi är ur vägen, att vi inte stör.

Jag hoppas att jag inte kommer att bli bitter över det här. Jag vet att vänskapen sannolikt aldrig skulle kunna bli densamma med dem. Det förtroende som fanns är borta, det är förstört, det kommer inte tillbaka. Det är så med förtroende, det är inte något man bara får utan man måste visa att man är värd det. Och har det en gång raserats eller fått sig en törn så blir det aldrig detsamma igen.

Jag antar att det är som M sa till mig, att jag helt enkelt behöver få ett avslut med dem. Att jag bara måste acceptera att de aldrig värdesatte det vi hade lika högt som jag gjorde. Kanske tycker de att de har tillräckligt många vänner. Kanske är de inte ute efter fler tjejkompisar. Kanske insåg de att vi inte var girlfriend material och då tappade de intresset helt. Då var vi inte mycket värda.

Jag måste få ett avslut på det här. Någon förändring bara. Som det är nu känns det helt fel, obekvämt, jobbigt, svårt att hantera. Jag blir inte längre glad över att träffa dem, tvärtom, de gör mig bara ledsen, för att jag inte riktigt förstår vad som gick fel, och för att kunna gå vidare och släppa taget måste jag ha förståelse.

Jag måste acceptera att det finns frågor jag aldrig kommer att få svar på. Jag som vill veta allt, jag som vill förstå allt - jag måste lära mig leva med ovetskap. Jag måste lära mig att släppa taget och gå.

2006-06-18

Gammal är äldst
Jag träffade TT igår. Hon är min äldsta vän, vi lärde känna varandra redan när vi var 2-3 år gamla och var sedan oskiljaktiga under hela vår uppväxt. Vi tyckte att det var extra roligt eftersom vi har nästan samma namn och är födda med exakt ett års och en dags mellanrum. När Madonna slog igenom föll vi båda som furor, det var redan 1983 tror jag när vi blev Sveriges största Madonna-fans. I gymnasiet tappade vi kontakten och hade sedan många år när vi inte hördes av alls, till dess att vi sprang på varandra mitt på Kungsgatan av en händelse för några år sedan. Och nu är allt som vanligt igen, med skillnaden att vi är vuxna, hon har två barn till och med.

Jag tror att TT är en bra mamma för att hon har en sådan distans till det hela, det som många föräldrar verkar sakna. Det är något att ta efter, om det blir aktuellt för mig. Det är bra med sådana vänner, även om det kan gå lång tid utan att vi hörs av så spelar det ingen roll för vi vet ändå var vi har varandra. Så många års vänskap försvinner inte så lätt, och det är jag glad för.

Igår åt vi glass, gick, pratade, pratade. Vi bestämde att TT ska komma hem till mig någon kväll så kan vi sitta på min balkong och titta på solnedgången över Stockholm, dricka vin och filosofera om livet.

2006-06-18

Date i sikte!
Äntligen har FB hört av sig igen. Han är uppbokad de kvällar jag är ledig men han har föreslagit en lunch. Skriver att han gärna vill ses innan midsommar så då blir jag ju glad! Jag borde verkligen inte ha så höga förhoppningar på honom men det har jag ändå. Jag ser verkligen, verkligen fram emot att träffa honom!

2006-06-18

See no evil, hear no evil, say no evil
Det är bra att rensa luften efter konflikter. Det är nyttigt, nödvändigt, ett måste för att kunna ha bra relationer med någon annan människa överhuvudtaget. Men inte desto mindre sätter det spår, ibland riktigt djupa sådana. Hur hårdhudad jag än blir i vissa avseenden så tränger det alltid igenom ändå.

Jag vet ingenting, hör ingenting, ser ingenting. Hur är det egentligen? Ingen aning.

2006-06-17

Fader okänd
Min ena katt, Saga, ligger mitt på köksbordet och spinner så det ekar. Hon är helt osannolikt lurvig och jag kan bara tänka mig hur varmt det måste vara att ha så mycket päls som hon har. Jag måste försöka klippa henne lite korthårigare, även om det inte ser klokt ut.

Jag tror att hon är hälften katt och hälften får.

2006-06-17

En önskan
Jag drömmer om att möta en människa som överträffar mina förväntningar.

Bara det.

2006-06-17

Det bästa i livet
Få saker i livet gör mig så lycklig som musik! Musiken är nog en av de saker jag helt enkelt inte kan vara utan. Det mesta utav det jag äger, det behöver jag inte egentligen, men musiken, det är ett beroende så starkt att det är omöjligt att vänja sig av med det.

Någon gång, om jag flyttar till hus, så ska jag hämta pianot från mina föräldrar och bli duktig på att spela igen. JB har sagt att hon ska lära mig att spela gitarr. Det ser jag fram emot! Och sjunga måste jag börja göra på allvar igen. Jag vet ju att jag kan men nu för tiden är det i stort sett bara katterna som får höra det. AG har vänner som sjunger i en kör, Corona. Jag funderar på att söka in dit till hösten. Jag har träffat en del av dem också och det verkar vara ett kul gäng.

För några år sedan tog jag som nyårslöfte att jag skulle börja gå på fler kulturevenemang och det är nog det bästa löfte jag har gett mig själv. Det har blivit en hel del, teater, dans, konserter, konstutställningar... Det bästa är att det alltid är värt pengarna. Det är alltid så otroligt bra! Tre av det senaste årets konserter, David Gray, Coldplay och Katie Melua, är alla bland de bästa jag har hört live. David Gray visade vilka unika röstresurser han verkligen besitter. Coldplay - vilket drag!! Jag tror hela Globen hoppade jämfota under Talk och Clocks! Och Katie Melua som sjöng som en ängel. Både jag och JP var helt fascinerade av hennes korkskruvslockar. Jag vill också ha sådana!

2006-06-17

Vara vänner
"Jag hoppas att vi kan fortsätta vara vänner", säger han, som så många andra före honom. "Jag vill verkligen att vi ska kunna umgås som förut. Att vi ska fortsätta ha kontakt."

Så går tiden. Som vanligt tänker jag att eftersom det var han som gjorde slut så vill inte jag vara den som hör av mig. Vill han verkligen ha mig kvar i sitt liv, som vän, så får han bli den som tar steget och visar att han menar allvar. Att det inte bara är något han säger för att han inser att det är det jag behöver höra utan att han verkligen gör det också.

Men tiden går och det rinner ut i sanden i stället. Jag är för stolt för att böja mig ännu en gång och se till att den där vänskapen hålls vid liv. Jag är för trött för att orka upprätthålla konstgjord andning för någon som ändå inte vill ha den.

Och tiden går och jag inser att jag saknar den där vänskapen mer än jag trodde. Visst hade vi roligt ändå. Visst kunde vi prata om allt och lite till. Vi skrattade så mycket tillsammans. Minns du? Saknar du också, ibland?

Jag önskar att alla de som säger de där orden till mig hade värdesatt vänskapen lika högt som jag gör. Att det någon gång hade blivit mer än ord. I stället blir det med tiden som att vi bara går in för att såra varandra så mycket som möjligt. Varje gång vi ses ska vi visa den andra personen hur bra vi mår utan dem, hur roligt vi har med våra nya vänner, hur attraktiva vi är. Se här vad du gick miste om! Men känslan som sitter kvar efteråt är bara en känsla av tomhet.

2006-06-17

Den grymmaste av varelser
Jag har ett nyligen läst exemplar av Djurens Rätts medlemstidning på mitt köksbord. Som vanligt när jag läser den tidningen blir jag förbannad, ledsen, frustrerad, förtvivlad, äcklad. Vissa dagar kan jag nästan skämmas över att vara människa. Världen är full av grymhet, och den i särklass grymmaste varelsen på jorden är människan. Jag har aldrig förstått med vilken rätt vi helt sonika bara sätter oss över alla andra varelser, hur vi kan tillåta oss att behandla dem på de mest fruktansvärda sätt, med den simpla ursäkten att de ju bara är djur. Att vi människor är så mycket bättre, så mycket mer värda.

Sanningen är att ett djur aldrig skulle behandla en annan varelse med en sådan grymhet som den vi människor besitter.

2006-06-17

En sanning med modifikation
Vad killar säger att de vill ha är inte alltid detsamma som det de vill ha i verkligheten. Det här är något som jag och mina väninnor har diskuterat i oändlighet, alltid med samma frustration som resultat. Killar kan lägga upp en hel lång kravspec för hur de vill att deras drömkvinna ska vara. När de sedan väl konfronteras med den kvinna som har allt, då är det ändå inte rätt.

Något som ofta står högt upp på önskelistan är självständighet. Killar säger att de vill ha en självständig kvinna - men bara tills de verkligen möter henne. När den där självständiga, starka, oberoende kvinnan väl står framför dem inser de att det där ju var alldeles för läskigt. Min väninna M fick en gång höra rakt ut av en kille att män inte gillar självständiga kvinnor. Det är nog enda gången jag har hört det sägas så ärligt, så rakt på sak. Men jag är övertygad om att denne man inte är ensam om att tycka så. Kanske vill killar fortfarande, innerst inne, ha kvinnor som de får ta hand om, kvinnor som är lagom svaga och lagom beroende. Kvinnor som får dem att känna sig nödvändiga och behövda.

Min kollega AG umgås mycket med killar och hon berättade att det de egentligen, i verkligheten vill ha, de är någon som är enkel och okomplicerad. Någon som inte utstrålar "high maintainance" utan som helst klär sig i jeans och t-shirt, inte för mycket smycken, inte för fixad. Någon som är smart och har humor brukar också vara uppskattat. En allför självständig kvinna däremot - hon går bort direkt.

Det frustrerande i sammanhanget är att vi kvinnor ständigt får höra att vi ska vara så självständiga och starka som möjligt - bara vi inte överdriver det. Bara vi fortfarande kan vara lagom svaga också, när det så krävs.

2006-06-17

Gå på lina
Livet är en ständig balansgång. Det spelar ingen roll hur goda intentionerna är, alltid är det något som ändå blir fel. Man trampar folk på tårna, säger fel, gör fel. Det är så otroligt svårt att få det rätt för alla. Jag som tar så allvarligt på sådant hos andra är precis lika värdelös på det som vem som helst. Värre kanske. Vissa dagar känns det som att det enda rätta att göra är att bara stänga dörren och låta bli att prata med någon alls. Bara vara, med katterna som enda sällskap. Dem är jag glad för. Djur är nog de enda som kan ge villkorslös kärlek.

Idag är en sådan dag när jag inte orkar träffa någon, bara för att allt blir så fel. Jag är bjuden på grillfest i kväll men har tackat nej för jag orkar inte sitta en hel kväll och bara hålla masken och låtsas att allt är bra. Min blivande man kanske är där - vem vet? - men i så fall får jag vara utan honom för den här gången.

Livet är som en slak lina. Det är ganska lätt att göra ett feltramp och bara falla handlöst.

2006-06-16

Busy, busy
Jag försöker boka in en date med FB. Det är svårt för han är lika uppbokad som jag, verkar det som. Vi har försökt få till något i flera veckor utan att lyckas. Jag hoppas mycket på honom trots att jag inte ens har pratat med honom i telefon ännu. Men han skriver alltid "kram" i sina mail. Det tycker jag om när killar gör.

Förra veckan spionerade jag lite och upptäckte att han jobbar på samma företag som JM's bäste vän TE som jag ju också känner. Jag vet nu inte hur många de är på det kontoret men det vore ju bara för mycket om TE och FB känner varandra. Stockholm ÄR en ankdamm!

Lyssnar på Hide away med Laleh. I'm looking for a place to hide away, sjunger hon. Så vackert! Fredag eftermiddag och solen skiner igen!

2006-06-16

"Vad tycker du om internet-dejting?"
Första gången JT skrev till mig på Spray skrev han världens mest korkade meddelande. "Jaså du är här och spanar efter grabbar", skrev han (det här var allså efter att han hade dumpat mig och jag hade precis upptäckt hans sida på Spray, självklart utan att skriva något till honom. Men han såg att jag hade varit där så han skrev till mig. Jag tyckte att det var korkat skrivet. Spanar efter grabbar, ja, typ, vad håller du själv på med här som påstår att du inte är redo för att träffa någon..?).

"Vad tycker du om internet-dejting?" skrev JT vidare. Vad tycker jag om internet-dejting? Vad ska jag tycka? Vad tycker du om färgen blå? Tja, den är väl bra...

Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om internet-dejting. Jag försöker intala mig att det kanske är min grej men jag tvivlar. Varje gång jag möter någon live slutar det med att jag blir besviken. Bätttre då kanske att hitta ett forum där jag kan möta dem live direkt, så vet jag, så behöver jag inte lägga all denna tid på att maila och söka och svara och jag vet inte allt.

Jag har fått en del sexmail och sådant gör mig rasande. Jag anmäler det varje gång men vad hjälper det, det är ju så lätt att bara lägga upp en ny profil och fortsätta skriva. Sådant har jag också sett.

En sak har jag insett och det är att det är ingen idé att skriva till snygga killar för de skriver aldrig tillbaka. De söker alltid efter något ännu bättre. Jag tror generellt att snygga tjejer har lättare att välja en fulare kille än tvärtom. En gång var det en kille som skrev till mig "Söt, men inte tillräckligt..." Jag har sällan blivit så ursinnig. Slog alla rekord i att skriva ett elakt och otrevligt svar och blockerade honom sedan. Jag menar, han kunde ju bara ha låtit bli att svara i stället. Men icke. Idiot!

Fast jag får väldigt många jättefina mail också. Fina komplimanger och vackra ord som verkligen gör mig glad!! En gång skrev en kille ett sådant jättevackert mail till mig. Jag blev jätteglad och var på väg att svara. Men så upptäckte vi att S hade fått exakt samma mail från samma kille. Bland annat komplimenterade han våra underbart vackra ögon. Det är bara det att S' bild är tagen lite på håll så det går inte ens att se hennes ögon på kortet. "Busted - du har dålig mailfantasi!" skrev vi båda samtidigt till svar till honom. Sedan skrattade vi så tårarna rann.

2006-06-16

Drömmen om det perfekta
Det här med relationer är ett outtömligt ämne. Mina texter kommer nog till mesta delen att handla om sådant, eftersom det upptar så mycket av mina tankar och samtal även annars.

Nu tänker jag på det perfekta förhållandet. Hur ska det se ut? Jag deltog i en intressant diskussion i Hur fungerar killar-klubben på Shortcut som handlade om drömmar och förväntningar på de personer vi möter och på hur våra relationer ska se ut. Jag undrar om det som gör att vi har så svårt att träffa rätt är att våra krav är så orimligt höga. Jag diskuterade det här med M för ett tag sedan och vi var ense om att vi nog generellt har för höga krav idag. Vi vill ha allt. Våga säga nej till det som är bra för att kunna säga ja till det som är bäst. Men då blir vi aldrig nöjda i stället.

Kanske handlar det inte bara om förväntningar på hur personen vi möter ska vara utan även förväntningar på hur vi själva ska känna och hur hela livet ska se ut. Det ska vara perfekt eller inte alls.

Jag känner människor som har varit singlar länge, mycket, mycket längre än jag har, och ju längre tiden går desto svårare blir det att möta någon som känns rätt. Ta HN som exempel. Han dejtar massor men ibland (ofta) tror jag att han nästan letar efter fel hos dem han träffar. Samma sak med JP. Hon har lätt att träffa killar men hon hittar fel hos alla, trots att hon ofta i början ändå tycker att det är bra. Hon säger själv att hon kanske egentligen inte vill ha ett förhållande nu, trots att hon tror det.

Vi är så fullmatade med bilder av hur livet "ska" vara från filmer och böcker och med så mycket perfektion i bagaget kan verkligheten liksom aldrig bli bra nog. Det är en omöjlig ekvation.

2006-06-16

Så mycket att säga
Jag är blogg-nybörjare och nu när jag har börjat är det som att jag inte kan sluta skriva. Jag har alltid skrivit mycket men aldrig tidigare för ett sånt här forum. Det är roligt! Jag känner mig nästan lika glamorös som Carrie!

2006-06-16

Beröm av chefen!
Det känns bra på jobbet nu. Helt OK faktiskt. Jag är ju fortfarande provanställd men det verkar vara klart att jag ska stanna kvar. Jag och min chef AS pratades vid förra veckan och hon frågade hur jag tycker det kändes. "Det känns jättebra", sa jag. "Det tycker jag med!" svarade hon med eftertryck och fortsatte sedan med en lång utläggning om hur nöjd hon är med mig. Det värmde massor!! Hon är tveklöst den bästa chef jag har haft, för att hon inte försöker styra och ställa utan i stället låter mig vara och litar på att jag fixar jobbet, och det gör jag ju. Jag jobbar alltid bäst utan någon som står och hänger över min axel och ger mig order. Sånt är mest irriterande.

Idag kom hon och sa att hon vill att jag går en kurs i något bildhanteringsprogram som Photoshop, InDesign eller Illustrator. Jag ska kolla med AG vilket vi har mest behov av och sedan anmäla mig till en kurs. Känns riktigt bra att hon är beredd att investera i mig genom att låta mig gå utbildningar så pass snart!

AG har varit sjuk hela veckan så jag har fått ta över en del av hennes projekt vilket har varit jättekul. Det är sånt som får mig att växa och utvecklas och inspireras, detta att få ta helhetsansvar och driva egna saker. Sådant vill jag göra mycket mer av och det låter på AS som att det också kommer att bli så i framtiden.

Jag gillar kollegorna också, även om de inte är så många. Men roligt har vi. Vi hade jobbaktivitet på Vaxholms Kastell förra veckan. Som vi skrattade. Det var riktigt förlösande!

Det enda som skulle kunna göra det här jobbet bättre är om det låg i stan i stället för ute i Hammarby Sjöstad. Jag saknar stan!!! Jag saknar liv och rörelse och affärer och restauranger och människor som klär sig normalt och som till och med är snygga! Sånt kan jag längta ihjäl mig efter ibland. Det är inget fel på Hammarby egentligen, det är bara inte innerstan.

Annars är inte karriären jätteviktig för mig. Jag jämför mig själv med S som lägger sådant jättefokus på att göra karriär och få det ena toppjobbet efter det andra. Jag skulle aldrig orka hålla på så. Jag värderar min fritid alldeles för högt för att offra den för ett häftigare jobb. Det är bra så här.

2006-06-16

Chocolat
Idag fick jag en sånt där begär. Måste äta choklad. Jag var nere på Konsum på lunchen och spenderade en förmögenhet på Kan Jang och C-vitaminer. AG berättade i morse att hon har fått streptokocker och jag vägrar bli sjuk så jag tänker överdosera vitaminer och medicin. Och choklad. Bara för att.

2006-06-16

Rädsla och dåliga erfarenheter
Vissa personer blir chockade när jag berättar att jag har varit gift. Jag är ju bara 33 år. Men så är det. Jag var gift med R i 1,5 år och vi var tillsammans i totalt 8 år. Idag är han en av mina närmaste vänner och det är jag glad för. Vi bråkade ju aldrig. Det var aldrig det som gjorde att det tog slut. Svårt att förstå för vissa.

Jag kände mig betydligt mer stressad när jag var tillsammans med honom än jag gör idag. Det var det här med alla förväntningar. Alla betedde sig som att de bara väntade på att jag skulle komma och säga att jag var gravid. Den enda som inte ville, som inte var redo för det, det var jag. Jag är glad att jag slipper den pressen idag. Idag har jag ganska många vänner som är singlar och de är samtliga äldre än jag. Det känns skönt för mig, jag tänker att om inte de är stressade så behöver knappast jag vara det.

Frågan är om det blir svårare att träffa någon ny med åldern, för det vill jag ju, det är bara barn jag inte längtar efter - ännu i alla fall. Blir det svårare för att vi blir mer rädda ju äldre vi blir? Erfarenheterna lär oss hur mycket som står på spel, hur lätt det är att få sitt hjärta krossat, hur mycket energi det tar att investera sitt liv i någon annans så som det innebär att gå in i ett förhållande. Det är aldrig enkelt. Men jag tror att erfarenheterna som kommer med tiden gör det ännu svårare att våga.

Jag vet inte hur många människor jag har hört säga att de är så rädda för att bli sårade så att de hellre avstår från att satsa i en relation. Det är helt galet tycker jag, även om jag samtidigt till viss del kan förstå dem. Hellre vara säker på att vara olycklig än att riskera att bli lycklig, liksom. Men det är klart. Visst är det läskigt. Vem är inte rädd? Men vi måste våga ändå. Det måste vi. Det är det enda sättet. Hoppa utan fallskärm och hoppas på att det står någon där och tar emot oss när vi landar.

Det enda vi kan göra när vi är rädda är att ta ett steg framåt. Det är det enda. Om vi aldrig någonsin vågar möta vår rädsla, om vi alltid bara fortsätter att fly undan, då kommer vi också alltid att fortsätta vara rädda. Då kommer det aldrig gå över. Vi måste satsa och våga ibland, även när vi egentligen inte törs. Men vi måste ändå. Till slut inser vi att det ju inte var så farligt, ändå.

2006-06-16

En picnic-date
Jag hade date med MS häromkvällen. Vi har lärt känna varandra via Spray Date och har mailat en tid. Han föreslog picnic i Vita Bergen, jättetrevligt tyckte jag. Det började bra. Han var till och med attraktiv fysiskt för mig och det händer ju inte ofta att jag känner så. Han var precis rätt i längd också, 185 cm!

Det började jättebra. Vi pratade om allt möjligt, skrattade, skämtade, det kändes faktiskt väldigt bra. Men sedan tillbringade han halva dejten minst med att fråga ut mig om hur många jag har dejtat och pratade om sina tidigare dejter och vad han hade tyckt om dem och om sina tidigare relationer och varför inte de har funkat. Sånt där ger mig tveklöst känslan av att han inte är färdig med det förflutna ännu. Att prata om gamla kärlekar är för mig ett riktigt general-fel som man bara inte får göra på en date. Mitt intresse sjönk som en sten. Sedan tände han dessutom en cigarett och då var det ju kört. Sånt är livet. Bara att gå vidare till nästa.

2006-06-16

Jag föll ändå
Jag har lusläst JT's presentation på Spray Date. Han som har påstått att han är relationsrädd, ja, han är så rädd att han till och med är betalande medlem på en dejtingsida och aktivt sitter och söker efter en partner. Relationsrädd, my ass. Jag tror inte att jag hade velat skriva till honom om jag bara hade sett honom där. Han skriver för mycket, låter för omständlig, inga fina bilder. Men så var det ju å andra sidan aldrig hans utseende som jag föll för. Det var i stället hans personlighet och detta att vi fick så bra kontakt. När vi hade träffats två gånger kändes det som att vi hade känt varandra i 20 år. Det har aldrig hänt mig tidigare. Det klickade på alla plan.

Om vår första date när det bara var vi två hade varit första gången vi träffades så hade jag nog inte velat gå vidare med honom. Han gjorde alla fel som finns. Han såg mig knappt i ögonen när han pratade. Han höll en två timmar lång monolog, bara pratade om sig själv och frågade i stort sett ingenting om mig. Och han drog till och med upp sin senaste förälskelse och pratade om varför inte det hade funkat. Han gjorde inte ett rätt. Men vid det laget var jag ändå redan så intresserad av honom så jag lät det passera. Och efter middagen visade han ju tydligt att även han ville och kände, precis som jag gjorde.

JT sa till mig att han var relationsrädd. Han sa att det mönster som han normalt följer är att han charmar tjejer och de blir jätteförälskade och tror att allt är toppen. Men när det sedan börjar bli allvar, när de väl börjar komma riktigt nära, då åker alla branddörrar ner. Då flyr han. När han dumpade mig - precis när det verkligen hade börjat bli allvar, precis när vi faktiskt hade börjat bli ett riktigt par - då skyllde han på att han inte hade rätt känslor. Det kanske var sant. Men han följde trots det precis det mönster han hade sagt att han brukar följa.

Jag kan bli fruktansvärt arg på JT för att han inledde något med mig som han säkert från första början visste att han inte skulle kunna fullfölja. Det var ett helt och hållet själviskt och egoistiskt och tanklöst handlande. Han hade inte en tanke på hur sårad jag skulle bli genom att han gjorde så. Han hade inte en tanke på någon annan än sig själv.

Men jag föll ändå. Jag faller fortfarande. Jag ber bara till alla makter att jag åtminstone ska ha kommit över honom helt, ska vara kär och lycklig med någon annan den dag han väl träffar sin rätta. För idag, trots att det har gått två månader, gör blotta tanken på honom med någon annan mer ont än jag kan uttrycka.

När jag mötte JT trodde jag att det äntligen hade fallit på plats för mig också. Äntligen, äntligen händer det. Äntligen är det på riktigt. Men det som var på riktigt för mig var bara på låtsas för JT. Han verkade mer intresserad av mig än någon man jag någonsin har mött. Och jag undrar, om inte ens det var sant, hur ska jag då någonsin kunna veta när det är det? Kan man någonsin vara säker på kärlek?

2006-06-16

Våndan med nätdejting
Jag har testat nätdejting i alla dess former. Match, Spray Date, Mötesplatsen, E-kontakt... Hittills har ingen av dem varit någon större hit men å andra sidan känner jag flera lyckliga par som faktiskt har träffats den vägen så visst är det möjligt.

Problemet är väl bara att jag aldrig känner något när jag väl möter personen i verkligheten. Alla är så trevliga när man mailar till dem, de flesta är ju trevliga till och med i verkligheten. Men attraktionen finns bara inte där. Det har hänt ett par gånger att jag har blivit lite intresserad, nyfiken, kunnat tänka mig att träffa personen igen för att åtminstone känna efter lite mer och lära känna dem bättre innan jag avskriver det. Men i de fall jag har blivit lite intresserad har inte killen blivit det i stället.

Det här med fysisk attraktion är jätteviktigt för mig och jag funkar nog så att för mig måste det kännas något på en gång, annars är det kört. Instant attraction eller ingenting, något som ju dessvärre sällan infinner sig. De flesta killar uppfattar jag som lite för mesiga, eller för korta och taniga - viktigt för mig som själv är lång, jag blir helt enkelt inte attraherad av en kortare kille! - eller så klickar det helt enkelt bara inte.

De flesta killar presenterar sig själva på ett sätt som inte är intressant nog för mig. Eller så är det något i utseendet som gör att jag direkt kan se att jag inte kommer att bli attraherad av dem, hur trevliga de än är. Jag har nog väldigt svårt för att bli intresserad bara genom att se ett foto eller läsa en kort text. Det behövs ett verkligt möte, en verklig person.

Och trots det så hänger jag kvar. Trots det så fortsätter jag försöka och hoppas på ett mirakel.

2006-06-16

En påminnelse om det förflutna
Idag fyller min pappa år! Ska åka dit efter jobbet och äta middag. Jag har köpt en bok, Geographica till honom. Tror han blir glad över den.

Jag pratade med E igår. Vi pratade en del om Göteborg. Förra sommaren kretsade en stor del av mitt liv kring den staden, eftersom jag var tillsammans med HS som bor där. Jag var så kär i HS att jag kunde ha lämnat hela mitt liv här i Stockholm för att flytta ner till honom i Göteborg. Nu med facit i hand är jag förstås glad att det inte blev så. Jag är glad att jag är kvar i mitt älskade Stockholm och att jag har det liv jag har här. Jag har fått många nya vänner bara under det senaste året, flera som har kommit att betyga otroligt mycket för mig. Dem skulle jag ju aldrig vilja lämna nu.

Men nu är det E som är i Göteborg. Hon blev tillsammans med HS's kompis SH, ironiskt nog i samma veva som HS bestämde sig för att dumpa mig. Ironiskt eftersom det var jag som presenterade E och SH för varandra. Hon blev kvar och jag försvann.

Jag ska åka till Göteborg en helg i sommar. Vi ska ha en tjejhelg där nere, tredje sommaren i rad vi gör det. Ska bli riktigt, riktigt kul, att träffa tjejerna och även att träffa min härliga vän och före detta kollega CAG. Som jag har saknat att umgås och prata med honom! Hoppas vi får träffa hans dotter också. Hon verkar vara ljuvlig.

E pratade om vad hon och SH ska göra på midsommar. De ska låna SH's mammas hus och dra dit en massa folk, vänner och vännernas barn. E nämnde aldrig HS men det behövde hon inte, jag känner henne alltför väl för att märka när hon försöker dölja något för mig. Så jag förstod att även HS kommer att vara där, med sina barn, kanske en ny flickvän? Jag har bett E att inte nämna HS för mig eftersom jag bara blir på dåligt humör av att höra talas om honom men problemet är väl att ibland behöver hon inte ens nämna honom, jag förstår det ändå.

Hoppas att jag kan hålla tankarna borta från HS när jag är i Göteborg. Att hela den resan inte bara blir som en enda lång påminnelse.

2006-06-15

Stockholm är en liten ankdamm - om det här med kärlek och hämnd
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Ibland är Stockholm alltför litet. Ibland känns det som att alla känner alla. Vilken soppa.

I fredags var det AW på Gerdas. Jag hade bestämt att gå dit med M efter att MK hade mailat ut till alla och föreslagit det. Jag anade att JT skulle gå dit och honom hade jag verkligen ingen lust att träffa så jag och M övervägde att gå en sväng till Storstad i stället, bara för att slippa träffa på honom. Trots allt så tycker jag fortfarande att det är jobbigt. Har inte riktigt hittat knappen för att stänga av alla känslor ännu, även om han i mångt och mycket har betett sig som en riktig jubelidiot mot mig.

Men så under dagen kommer ett mail från JM, min underbare vän, han som skriver så fina saker till mig, han som är världens i särklass bäste kille tror jag. Önskar så att han ville ha mig till mer än bara kompis!! Han skrev att de skulle en sväng till Gerdas med ett kompisgäng och undrade om jag inte ville gå med. Klart jag ville det! Det är ju mer OK att gå dit och möta JT i sällskap med ett annat gäng, särskilt om en sådan pudding som JM är med dessutom. Visst är det idiotiskt egentligen. Det är som att jag anstränger mig så fruktansvärt mycket för att visa JT hur lite jag bryr mig, trots att hjärtat håller på att gå sönder gång på gång.

Det var riktigt roligt på Gerdas. Det ska nog bli mitt nya favoritställe tror jag. Jag var duktig och minglade och pratade med alla möjliga människor, nya och gamla vänner. Jag var så fin jag bara kunde i min underbara röda kavaj, trivs så otroligt bra i den! Pratade med JM, vi flirtade med varandra som vanligt. För honom är det väl bara på skoj men nog önskar jag att det vore mer än så. Han är så läcker att jag skulle kunna slita av honom kläderna direkt.

Så kom JT dit tillsammans med sin bäste vän T. Jag förvånades nästan själv över att mitt humör sjönk så fort jag fick syn på honom. Jag blev arg! Och på sätt och vis var det väl också bra att jag kände så. Jag är extremt medveten om honom när han är i närheten. Jag fick en kram, vi stod och pratade i en grupp men jag gjorde mitt bästa för att ignorera JT och prata med alla i gruppen utom honom, behandla honom som luft precis som han ju är så bra på att göra med mig. Han försökte säga något till mig i början men jag bytte ämne bara. Jag är inte snäll alla gånger. Men så kom det fram några tjejer som han tydligen kände så då började han prata med dem i stället. Jag vet inte vilka de var men tänkte på att de såg bra ut i alla fall, och tänkte också på att den tjej JT pratade mest med var ganska lik mig i utseendet. Jag drog med mig AG och sa högt och ljudligt så att JT skulle höra ”kom så går vi bort och pratar med JM i stället!”

Så det gjorde vi och det var så underbart skönt att bara kunna vända ryggen åt JT och hans tjejbekanta och helt och fullt bara fokusera på JM och hans snygge kompis TE samt deras tjejkompis L, TE's ex och en nära vän till JM. Vi hade så kul, stod där och skrattade och flamsade och AG tog kort på oss, flera otroligt bra härliga kort där vi skrattar och verkligen ser lyckliga ut. Jag ska maila dem till JM har jag tänkt - han kan behöva bli påmind om mig ibland! :-)

Efter en stund fick TE syn på M, de har ju också träffats tidigare så han gick bort till gänget där JT och övriga stod för att prata med henne och jag drog med mig JM och L dit också. Döm om min förvåning när L går fram och kramar om JT och JM viskar högt i mitt öra "det är hennes gamla date från förra året". Jag höll på att smälla av. JM såg mitt uttryck så han frågade om jag också hade dejtat JT och jag kunde bara nicka, jag skrattade så jag knappt kunde stå på benen. JM blev lika full i skratt som jag, han var som ett barn på julafton, visste knappt var han skulle ta vägen, han höll nästan på att explodera. Jag höll hårt i honom för att han skulle stå kvar hos mig och inte gå bort till JT och fälla någon kommentar där och jag märkte att JT's kompis T såg mig och JM där vi stod och höll om varandra och skrattade så att tårarna rann. Jag vet inte om han skulle säga något till JT om det efteråt men det spelar faktiskt ingen roll.

Så började TE och JM prata om att åka hem och jag kände att jag hade sett nog av JT och hans tjejer så jag drog med mig M och AG och bestämde att göra JM och TE sällskap från Gerdas. Så kunde JT gott få tro att vi skulle gå vidare tillsammans med dem, även om det bara var så långt som ut till cykelstället utanför båten, men det behövde vi ju inte tala om för honom. De andra gick ut och jag gick bort till T och JT för att säga hej då. JT såg häpen ut när jag sa att vi skulle gå vidare, "jaha, var ska ni gå då?" frågade han. "Jag vet inte, Storstad kanske", sa jag lagom nonchalant. Han försökte krama om mig lite längre men jag bara släppte honom och gick raka vägen bort till L som skrattade precis som JM och TE efter att de hade berättat att även jag hade dejtat JT. Vi kramade om varandra och skrattade och jag hoppas, hoppas att JT såg det och insåg att vi skrattade åt honom, att han fick lite att tänka på där.

Vi skiljdes åt efter bara något kvarter och jag gick och satte mig på en bar med M och AG. "Märkte du hur JT tittade efter dig hela tiden?" frågade AG och jag skakade på huvudet, jag hade inte märkt det, bara lite grann. Men jag vet att han brukar göra det och jag förstår inte riktigt varför. Vad är det han vill veta? Vem jag pratar med? Tittar han för att han bara tycker om det han ser? Eller vill han bara ha koll på mig, trots att han har sagt att han inte vill vara tillsammans med mig?

Men AG gav mig en klapp på ryggen. "Du skötte dig bra i kväll", sa hon och det kändes bra att höra. Jag är stolt över att jag klarade att bara gå ifrån JT på Gerdas, över att jag bara lämnade honom där, för jag tror inte det var vad han hade väntat sig. "Han hängde nog inte med där riktigt", som M sa efteråt.

Jag är glad att jag gick. Jag är glad att jag lät honom se att jag mår bra även utan honom. Jag är kanske lite starkare ändå.

2006-06-15

Semesterplaner och girlfriends
Igår var jag ute och åt middag med S och M. Vi pratade om semesterplaner inför sommaren. Vi har bestämt att åka någonstans tillsammans i början av augusti och nu ska vi försöka enas om var vi ska resa. Förslagen är Kroatien, Portugal eller Andorra. Jag vill nog helst till Portugal tror jag... men det är en kostnadsfråga också. Vi får se. Vi ska kolla upp ett resmål vardera och meddela kostnader och annat till på måndag nästa vecka. Hoppas att det går att boka något snart. Jag kommer att klättra på väggarna om jag inte har någonstans att resa på semestern.

2006-06-15

Tiden
Sommaren har börjat på allvar nu! Som vi alla har väntat! Visst är det konstigt - på vintern är det svårt att ens föreställa sig sommaren och på sommaren har man nästan glömt att det kan vara vinter. Sådana kontraster.

Livet går fort, fort, fort. Dagarna springer iväg, det händer saker hela tiden. Ibland är det nästan så att jag blir stressad över allting jag vill göra, som jag blir tvungen att prioritera bort. Träning till exempel. Vill träna mycket, mycket mer än jag gör idag. Vill att min handled ska bli bra så att jag kan börja köra pump-pass igen. I morse sa sjukgymnasten till mig att det kan bli så att de måste göra om operationen ifall att det har växt ihop fel. Hon rekommenderar att jag gör det om det är vad röntgen visar, för att undvika framtida problem. Jag blir tokig på det. Så trött!! Vill bli hel, vill bli stark, vill träna för fullt igen. Men nu är det i alla fall sommar. Till slut.