2006-06-20

Kompisar från förr
Igår hade jag två av mina äldsta vänner, JP och PH på middag. Jag har känt dem sedan vi började plugga på Högskolan i Gävle 1993 och vi har haft många goda stunder tillsammans. Det har varit allt från resor till fester till timmar i telefonen till bara vanliga samtal som aldrig tar slut. Jag tror och hoppas att de är personer jag alltid kommer att ha kontakt med. Extra kul att JP numera också bor i Stockholm men synd att jag inte längre har någon av de gamla vännerna kvar i Gävle. Det blir liksom ingen riktig anledning att åka dit nu när jag inte längre har någon där att hälsa på.

Jag har känt det de senaste gångerna jag har varit i Gävle, att även om åren har gått så känner jag fortfarande till staden så bra, jag hittar överallt och vet allt och kan allt när jag kommer dit. Men hemkänslan har försvunnit, troligen just för att jag inte längre känner någon som bor där.

Det är märkligt och lite sorgligt att tänka sig att på den tiden vi bodde i Gävle så var vi med överallt. Vi var med och arrangerade i princip allt som hände på högskolan, vi deltog i alla föreningar, vi hade telefonböcker som var fulltecknade av namn, sida upp och sida ner - och det var ändå på den tiden när de flesta faktiskt bara hade ett telefonnummer, innan mobilernas gyllene tidsålder. Jag skulle ärligt gissa att i princip alla som på något sätt var engagerade i studentkåren visste vilka vi var.

Men nu - nu är det en annan värld, en annan tid. Det vi gjorde i Gävle är bortglömt och det finns inte längre någon kvar där som känner oss, som minns oss och allt som hände när vi var där. Det är en annan generation som lever där nu och det påminner mig om hur förgängligt allting är.

Jag kan fortfarande utan tvekan säga att åren i Gävle var de roligaste i mitt liv. Det var bra dagar och dåliga dagar men det hände något nytt hela tiden och jag kan knappt minnas att jag någonsin var ensam eller sysslolös. Vilka fester vi ordnade! Halloweenfesten vi hade på Westergrenska 1995, då när Halloween fortfarande var helt nytt, den blev nära nog legendarisk. Alla var där! Vad roligt det var! Så lyckat! Året efter examen gjorde jag och PH vår fyra månader långa backpacker-resa i Asien och Australien. Halva tiden var vi bittra ovänner, men ändå - vilken resa vi gjorde! Vad mycket vi upplevde! Och så roligt vi hade...

Igår satt jag åter med mina gamla vänner som jag känner så väl, som känner mig så väl. Jag lärde känna dem som unga tjejer men igår var det två vuxna, vackra, starka kvinnor som satt med mig vid mitt köksbord. Många dagar har gått sedan vi möttes, men jag skulle inte vilja ha en enda av dem ogjord.

I kväll är det Sverige-England i fotbolls-VM. Nya väninnor på middag, nya samtal. Heja Sverige!