2007-08-31

Inte den här gången
Jag har inte gått vidare med jobbet som jag ville ha. Företaget har valt ut en person som utmärkte sig mot övriga intervjuade genom att ha betydligt längre erfarenhet. Så var det med det. Jag är besviken men livet går vidare - det är knappast det värsta som har hänt. Just nu orkar jag inte söka något nytt. Det får vara tills jag kommer tillbaka.

Jag ägnade kvällen igår åt att förbereda resan - städa hemma, åka och växla pengar, fixa med det som behövs. Packningen kom jag inte igång med förrän jättesent och jag stupade i säng efter midnatt. Nu ska jag bara ta mig igenom förmiddagen och sedan är det semester. Förhoppningsvis kan jag sova lite på planet också.

2007-08-30

Chockad
Jag har fått veta något jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Jag tappar orden. Det finns ingenting att säga.

2007-08-30

En märklig känsla
Igår träffade jag E efter jobbet. Det var länge sedan vi sågs bara hon och jag. Hon är väldigt gravid nu och ganska trött så vi kom överens om att bara köpa med oss pizza och äta hemma hos henne. Det är roligt med E för hon var för några år sedan kanske den person jag hade mest kontakt med av alla. Vi separerade från långa förhållanden ungefär samtidigt och av ungefär samma orsaker och vi var väldigt bra stöd för varandra under den perioden. Det var nog våra relationer som förde oss samman - att vi var i samma situation samtidigt.

Hon träffade sin man SH tack vare mig, faktiskt. Han är kompis till HS som jag var tillsammans med för ett par år sedan, och det var därför de möttes. Jag är glad att det tog slut mellan mig och HS - hur snygg han än är - och jag är glad att det höll mellan E och SH. Inte just för att det är SH utan för att hon förtjänar ett bra liv med en bra man som värdesätter henne på rätt sätt. Vi pratade mycket om det kommande barnet, förstås. Jag är annars inte den mest barnkära personen, men det är en helt annan sak när det är en person jag känner väl. Det är spännande att följa hela processen och se hur E växer och växer för varje gång jag ser henne. Det är verkligen otroligt att man har en levande varelse som växer inuti kroppen.
"Det är ju lite alien över det", sa E, och ungefär så känns det ju. Jag kunde känna hur barnet rörde sig, ibland var det en fot eller ett knä som stack fram. Verkligen märkligt.

När jag kom hem var UP hemma hos mig! Gissa om jag blev förvånad! Jag hade inte tänkt eller planerat att vi skulle ses något i veckan utan att vi bara skulle mötas på Arlanda på fredagen. Men han saknade mig och behövde en paus från jobbet, så han kom. Tuva var till sig av lycka över att UP var tillbaka och hängde efter honom som en skugga. Han hade tagit med sig alla ballonger som fortfarande var fina ifrån när han kom hem från Italien och hängt upp dem i min lägenhet.
"Det kallas besvarad kärlek", sa UP till mig. Jag är så glad för honom! Jag säger det gång på gång men det är lika sant ändå.

2007-08-29

En bättre dag
Igår gick jag runt på jobbet hela dagen och mådde dåligt eftersom jag visste att min chef skulle komma tillbaka idag. Han framkallar total ångest hos mig. Jag måste byta jobb.

Sent på eftermiddagen fick jag i alla fall åka iväg för att gå på ännu en jobbintervju. Vilken skillnad mot den förra! Jag kom till ett modernt och fräscht kontor på Norr Mälarstrand och redan i entrén kände jag att här vill jag jobba. Jag blev intervjuad av två killar som båda var hur trevliga som helst, vi fick bra kontakt och skrattade och skämtade. Det kändes som att de till skillnad från personerna på den förra intervjun, faktiskt tyckte att mina svar var bra och vettiga.

Jag är lite stolt eftersom de berättade att de av totalt 75 kandidater bara har valt att träffa fyra, och jag är alltså en av dem. Lustigt nog tyckte jag inte alls att min ansökan var speciellt bra, men trots det fick jag alltså komma på intervju. Det här är ett jobb som jag verkligen vill ha. Det känns som ett bra och proffsigt företag att jobba på och jag är övertygad om att jag skulle trivas bättre och framför allt ha mer utrymme att växa på ett sådant ställe. Oavsett vad intervjun leder till känns det ändå så skönt att ha fått gå på en bra intervju. Efter förra vändan blev jag ganska uppgiven, men nu har självförtroendet vuxit igen.

På vägen från intervjun hade jag ett långt samtal med UP. Han hade varit på möte med en potentiell kund och var jätteglad för att mötet hade gått så bra även för honom. Jag blir så stolt! Det kändes som att det blev en bra dag för oss båda.

Jag tog mig bort till Södermalm för att träffa PH där. Vi hade tänkt gå på bio men det blev lite sent så vi gick i några affärer och gick sedan och åt alldeles för mycket mat på en pub vid Medborgarplatsen. Jag firade min lyckade intervju genom att köpa en fin mörkblå blus som jag vet att jag kommer att trivas bra i. PH köpte en likadan så vi kommer väl se ut som Piff och Puff om vi har dem samtidigt. Kvällen avslutades med fika innan vi tog oss hemåt. Det var en bra kväll, det var roligt att ses och fanns som alltid mycket att prata om.

C och Ø har åkt till Island på bröllopsresa idag. Jag tror att de kommer att få det fantastiskt bra där. Det är ett vackert och väldigt annorlunda land, det finns mycket att se och uppleva. Själv räknar jag ner dagarna till min egen resa. Det ska bli så skönt!

2007-08-28

Som vanligt
Nu räknar jag ner dagarna tills jag ska vara ledig. Jag biter ihop och står ut. Igår var jag effektiv och sökte två jobb. Jag vet inte hur pass bra mina ansökningar blev, men jag fick iväg dem i alla fall. Det känns bra att jag åtminstone gör någonting för att ta mig vidare. Att jag inte bara ger upp och fastnar. På kvällen var det styrketräning, för första gången på alltför länge. Det var jobbigt men skönt ändå. Jag har en ny strategi nu som går ut på att jag ska lyfta tungt med överkroppen och lätt med benen. Jag försöker forma om min kropp på något sätt och det här kanske hjälper.

Väl hemma var det tvätt och gå ut med katterna. En vanlig kväll. Jag pratade länge med E och vi bestämde att ses hemma hos henne på onsdag kväll. Jag ser fram emot det, det var länge sedan sist.

UP har stressigt nu. Fullt upp med jobb vilket är jättebra för honom och för hans företag, men tråkigt samtidigt eftersom vi knappt hinner ses någonting. Det börjar bli en vana - eller en ovana som UP sa - att vi inte ses. Det kommer så mycket annat i vägen. Tur att vi snart ska resa bort.

2007-08-27

En skön söndag
Dagen efter bröllopet sov vi länge. Det behövdes - jag känner fortfarande inte att jag har kommit ikapp från min dåliga sömn i förra veckan. Det var skönt att sova med UP. Jag märker att jag sover lugnare när jag har honom bredvid mig. Vi åt en sen frukost och åkte in till stan. Jag hade hoppats få träffa ST men det blev inte av tyvärr. Jag är ändå glad att vi hann ses på fredagen - det lär bli fler gånger.

I stället fick jag och UP en jätteskön dag på stan. Han letade ny kostym och hittade en som var perfekt, dock inte i riktigt rätt storlek. Han ska gå och leta efter rätt storlek idag i stället, men färgen var otroligt bra på honom. UP provade sig igenom flera olika färger och varianter och ju större mitt leende var när jag såg honom, desto finare visste han att han var. Vi avslutade dagen med asiatisk middag och massor av efterrätt. Vi pratade om allt och lite till, som vanligt. Jag är så glad att UP är hemma igen. Han är min bästa vän, tveklöst.

Nu har det blivit höst. Det känns lite sorgligt att sommaren är över, men vi drar ut på den lite till genom vår semesterresa nästa vecka. Jag räknar dagarna tills vi får åka iväg igen. Det är något att se fram emot.

2007-08-27

Bröllopet mellan C och Ø
I lördags var det äntligen dags. Som vi har väntat på den här dagen, i månader! Mamma var nog mest nervös av alla. Hon ringde gång på gång och höll på att göra mig galen. C var bara något lugnare.

Dagen började tidigt när jag åkte iväg för att möta C hos frisören. När jag kom dit såg hon absolut inte klok ut, håret tuperat och spretande åt alla håll. Men frisören var begåvad och lyckades få C's hår till en fantastisk frisyr som passade henne perfekt. Men klänning, slöja och tiara blev hon en riktigt vacker brud. Jag själv fick en elegant svinrygg med lite annorlunda twist och var helt nöjd med den. Frisören berömde mig för att jag har så tjockt hår!

C och Ø åkte iväg till fotografen och jag släpade packningen hem till deras lägenhet för att göra mig i ordning där. Jag fick en lugn stund med lite lunch och sminkning innan mamma dök upp, så nervös att hon knappt kunde stå still. UP kom upp också och det var alldeles magiskt att träffa honom! Det kändes som att vi inte hade setts på flera månader trots att det bara hade gått en och en halv vecka sedan sist. Det var verkligen helt underbart att se honom igen och jag är så glad att han är tillbaka!

Vigseln i Enskede kyrka blev vacker och lagom högtidlig. Det var olidligt varmt inne i kyrkan och jag tror att vi alla som stod framme vid altaret var lika svettiga. Jag led med Ø som hade tjock folkdräkt på sig - till och med i min ärmlösa klänning var det så att jag knappt klarade av att stå där. Jag måste ge en eloge till prästen som var ovanligt duktig. Hon var seriös men ändå lättsam och det hon sa var verkligen tänkvärt. Ska jag gifta mig igen så vill jag ha en präst som henne! Genom allt hon sa tänkte jag på mig och UP och han sa efteråt att han hade tänkt samma sak.

Efter mingel och gratulationer på kyrktrappan åkte vi iväg till Rosendal. Det var en perfekt dag - soligt men inte för varmt men utmärkt för att mingla runt i den vackra trädgården och dricka champagne och ha det bra. Det var roligt att träffa alla, släkt och vänner, och jag kände mig stolt över att presentera UP för alla. Han fann sig som vanligt väl till mods och minglade runt på egen hand.

Middagen blev lång men bra. Många tal - Ø höll ett väldigt fint tal och jag var riktigt stolt och nöjd även med min egen insats. Lokalen var perfekt - väldigt vacker och kunde inte vara bättre för ett sommarbröllop. Jag kan tänka mig att det även kan vara fint på vintern, med massor av tända ljus och mörkret utanför. Det var roligt att se att även mamma och pappa verkade slappna av och ha riktigt roligt. Mamma höll tal och det gick jättebra så jag är stolt över henne också.

Vid tårtan smet jag och UP iväg i några minuter och bara slängde oss på kuddarna på marken. Det var så skönt att ligga där och betrakta festen lite på avstånd en stund, bara vi två. Efter tårtan var det dans och både jag och UP var på festhumör och dansade som galningar, skrattade och snurrade och hade riktigt roligt tillsammans.

Det blev en väldigt lyckad bröllopsdag för C och Ø, precis rätt för dem och roligt även för gästerna. Jag har många fina minnen från den här dagen - av C och Ø såväl som av mig och UP. Det känns väldigt, väldigt bra nu!

2007-08-24

Fel fokus
Igår var jag på min första jobbintervju på länge. Jag hade jobbat hårt med ansökan - med mycket hjälp från UP - och var riktigt nöjd med den så när samtalet om intervju kom blev jag jätteglad. Men intervjun kändes allt annat än bra. Jag fick träffa tre personer - en från HR och två avdelningschefer. Känslan var att de gjorde allt för att sätta dit mig och enbart fokusera på saker jag inte kunde eller inte hade erfarenhet av. Som att jag skulle ha överdrivit mina meriter och egentligen inte alls kunde de saker som står i min CV. För mig är sådana intervjuer bortkastade. Jag förstår inte poängen med att få en kandidat att enbart känna sig dum. Jag har blivit ombedd att skicka in referenser men jag har knappt lust med det längre.

Kvällen gick till att städa klart hemma. Nu skiner hela lägenheten som den inte har gjort på länge. Jag pratade med UP sent på kvällen, de hade hunnit till Helsingborg och skulle övernatta där. Det ska bli skönt att träffa honom igen.

Jag har dåligt samvete för jobbet. Jag har misskött det alldeles för mycket på sista tiden och varit borta för mycket, på intervju och läkarbesök. I morse hade jag besök nummer två på Sophiahemmet. Allt såg bra ut men jag får säkert besked först om en vecka. Idag är ännu en dag då det kommer att vara fullt upp. Dels har jag en hel del att göra på jobbet och framför allt är det en massa privata ärenden som jag inte har en aning om när jag ska hinna med. Jag måste växla pengar, ringa mina referenser och ringa till restaurangen och till C's kompis som jag ska hålla presentationen med i morgon. Det blir stressigt.

2007-08-24

Kom igen
Jobbet är så tråkigt så jag får panik. Jag klarar inte att hålla koncentrationen uppe utan tänker på allt annat utom det jag borde göra. Värst är att jag inte ens bryr mig ännu. Jag vill bara bort.

Det blev en lång promenad hem från jobbet även igår. Jag fick några ärenden gjorda på hemvägen, men trots det ligger jag efter med mitt schema. Det blir att stressa desto mer i kväll i stället. Egentligen borde jag mest bara strunta i allt och se till att sova, men det kommer inte hända.

Igår blev det middag på balkongen igen. Det är så skönt att sitta där i solnedgången, men det märks att hösten är på väg. Så fort solen försvinner blir det kallt i luften. Det är klarare på något sätt, en annan kyla. Jag har alltid tyckt om hösten och jag ser fram emot den lika mycket i år. Alla årstider har sina tjusningar, men hösten är något särskilt för mig. Det är som att allt börjar på nytt då. Jag och PH pratade om det i söndags och hon sa att alla större förändringar brukar ske på hösten. Jag håller med om det och jag hoppas att den här hösten ska bära med sig många bra saker till mig.

Jag pratade med ST på kvällen och känner att det ska bli kul att träffa henne! Det är lustigt att en person som jag har haft så mycket kontakt med i ett år snart, att vi nu ska mötas i verkligheten för första gången. Det blir spännande.

Efter samtalet insåg jag hur mycket jag hade att göra och började med att gå ut med Saga - Tuva ville inte följa med - och sedan städa. Först därefter var det dags att ta itu med förberedelserna inför intervjun, men nästan direkt fick jag panik och insåg att jag inte vet någonting. Hur ska det här gå? Jag ringde till UP för att få höra något bra och uppmuntrande, men efter samtalet kände jag mig bara ännu dummare i stället. Jag skrev ett långt sms till UP där jag förbannade mig själv och min dumhet och sedan försökte jag sova, men det gick dåligt det med. Hur ska det här gå?

2007-08-22

Shoppa mera!
Jag har ett litet dilemma. Jag har insett att jag inte har några bra skor att ha på lördag. De två alternativ som finns är båda fina, men de kommer att ställa till med problem för min onda häl. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Massor av plåster måste jag ha, men det kommer inte att bli roligt.

Alltså gick jag på skojakt igår - ett desperat försök att hitta något som passar. Några finskor blev det inte men däremot ett par guldballerinas. De var så billiga och de blir bra att ha till nästa sommar. Jag har insett att jag måste skänka bort de båda paren från Borneo för jag får alldeles för ont av dem och då behöver jag fylla på med något annat i ställe.

Otroligt nog hittade jag en bikini också! Jag som har provat och provat och misströstat och nästan gett upp. Men jag hittade en som faktiskt passade och lyckan var total. Den blir bra att ha i Turkiet. Hemma började jag förbereda mig lite inför intervjun på torsdag men insåg att jag var alltför trött i huvudet. Jag får ta det i kväll i stället.

2007-08-21

En ljusning
Jag har haft överlämningsmöte med AS idag. Det känns mycket bättre när jag har suttit med henne. Hon tror på mig - hon tvivlar inte på att jag ska klara uppgifterna. Det är trist att vissa andra inte verkar visa mig samma förtroende. Jag måste få alla här att inse att jag inte är AS - jag är en helt annan person och jag kommer med all sannolikhet att ha ett annat arbetssätt än hon har. Men det betyder inte att mitt sätt är sämre.

Det är synd att AS inte fick fortsätta som min chef för vi jobbar verkligen bra tillsammans. Jag vet att hon känner samma sak. Men nu är det som det är. Och jag ska ändå byta jobb förr eller senare.

Jag har blivit kallad till ännu en intervju! Det måste vara rekord för mig nästan med två intervjuer på totalt kanske tio ansökningar. Det brukar gå väldigt trögt annars. Det är skönt att det i alla fall händer någonting.

Jag funderade på det här med att jag har tackat nej till att gå ut nu när UP har varit borta. Det handlar inte om att jag inte vill träffa folk. Bara om att jag har känt att kroglivet inte ger mig så mycket. Det känns bara tomt och ytligt på något sätt. Som att allt är på låtsas, som att allt bara handlar om fasad. Så vill jag ju inte ha det med mina vänner. Jag vill att det ska vara på riktigt.

2007-08-21

En tillfällig lösning
Det gick bra hos läkaren igår. Jag fick lugnande besked. För säkerhets skull blir det en extra koll men det verkade bra sa hon. Det är en lättnad!

Jag körde ett spinningpass på kvällen, det första på länge. Jag har ju mer eller mindre bestämt att inte cykla så mycket utan i stället satsa på annan kondidionsträning ett tag. Men nu blev det cykel och det var roligt och jobbigt precis som vanligt. Jag har börjat känna mig lite förkyld vilket måste motverkas. Jag får inte bli sjuk till helgen!

Jobbet är värre än värst. Jag mår nästan dåligt bara av att vara där och tänker med ångest att min chef snart är tillbaka på kontoret. En vecka till bara. Jag står inte ut! Hur kunde det bli så här? Jag trivdes ju från början. Jag sökte många jobb innan jag började här och det kändes ju så rätt. Nu känns det bara totalfel. Jag vantrivs så mycket att jag inte ens vill gå hit och jag har börjat märka på mig själv att jag inte ens bryr mig längre. Det är mig fullständigt likgiltigt hur det går på jobbet. Jag försöker bara få dagarna att gå, tiden att försvinna när jag är här.

Att söka jobb kan tyvärr ta tid. Jag är inställd på det, och när den dagen kommer ska jag försöka att inte i ren desperation bara tacka ja till vad som helst, för att komma härifrån. Jag ska försöka att ändå vara selektiv och ställa krav. Att det blir rätt jobb jag går till och inte bara att jag tar mig ifrån det här. Det gäller att tänka på sånt också. Men jag har inställningen att det här jobbet bara är en tillfällig lösning och det gör att jag lättare kan stå ut med det ett tag till.

PH och jag pratade i söndags om hur mycket lättare det hade varit (inbillar vi oss) om vi hade haft ett mer självklart yrke. Om vi hade varit lärare eller sjuksköterskor eller vad som helst. Bara nånting lite mer konkret och påtagligt. Kanske hade vi haft lättare då att se vad vi skulle göra, veta var vi vill jobba. Nu är allt bara en enda röra. Jag har fortfarande ingen aning om var jag är på väg. Jag kan tänka att det hade varit roligt att börja plugga igen - att bara byta och bli något helt annat. Samtidigt tror jag ändå att jag passar för den inriktning jag har idag. Jag är bara på fel plats, med fel sällskap.

Jag kan konstatera att den här sommaren inte alls har blivit vad jag hade tänkt mig. Jobbmässigt har det gått spikrakt utför. Från att ändå kännas ganska bra till att vara ren, skär ångest. Min semester känns inte heller helt lyckad. De tre lediga veckorna flög förbi. Jag var med UP i princip hela tiden, men trots det känns det som att vi inte har haft någon tid tillsammans. Det har hela tiden varit andra människor omkring oss. Vi har inte haft någon egen tid alls, inte mer än några få timmar här och där. Och de här dryga två veckorna som UP är borta nu har visat sig vara de tyngsta veckorna på hela sommaren för mig. Nu hade jag mer än någonsin behövt ha honom här. Det är tur att vi snart ska åka till Turkiet, men även där kommer vi ju att vara omgivna av andra människor. Att ständigt vara omgiven av folk är ingen vilsam semester för mig. Jag lovar mig själv att nästa sommar ska bli annorlunda. Då ska vi se till att det blir mer tid för bara oss.

2007-08-20

Vila
Den här helgen har jag mest av allt bara velat sova och sova. På fredagen hade jag tre förslag om after work men det slutade med att jag åkte och hämtade min tärnklänning hos sömmerskan och sedan bara åkte hem. Jag hade någon liten röst i mig som sa att jag borde gå ut och träffa folk, men jag valde att ignorera den. Det var så skönt att bara vara, att ha tid för mig själv i stället. Det är som att jag är färdig med kroglivet nu. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag känner bara att det inte längre ger mig så mycket att hänga ute i barer och titta på en massa människor som dricker alkohol. Jag umgås gärna med folk, men på annat sätt än det.

Klänningen blev bra i alla fall. Jag provade den igen när jag kom hem och kände mig fin, även om jag själv nog hellre hade valt en annan. Men jag vill att C ska vara nöjd - det är ändå hennes bröllopsdag.

På lördagen åkte jag till mamma och Maja. Vi slappade, tog en promenad, åt, fikade. UP ringde och det kändes så jättebra att prata med honom. Det var som att all oro bara rann av mig när jag hörde hans röst. På kvällen var jag hemma med bara katterna som sällskap. Det är lustigt - jag saknar UP enormt mycket nu när han är borta. Men trots det känner jag inte behov av att börja ringa runt till alla jag känner och boka upp mig på tusen aktiviteter. Tvärtom känns det underbart befriande att bara vara själv i stället. Jag fastnade framför en fantastisk indisk film på TV, Water. Suveränt bra handling och lysande skådespelare - ett perfekt sällskap en lördagkväll.

På söndagen åkte jag in till stan för att köpa bröllopspresent och fixa lite ärenden åt mig själv. Presenten hittade jag men resten blev det inget med. PH ringde mitt under min runda och undrade om jag ville ses så vi tog en sväng på stan, fikade och promenerade. Det var en riktigt skön söndag, en perfekt eftermiddag. Jag pratade med UP två gånger under dagen och kvällen och det kändes så bra också. Han är med mig även om han är bortrest nu.

2007-08-17

Bara tomhet
Det är som att jag bara har gett upp. Jag känner mest bara för att gå i idé och sova i en vecka, för den kommande veckan fram till bröllopet är verkligen inte en tid att se fram emot. Jag har två tuffa saker att gå igenom och det känns som att jag måste göra det helt ensam nu när UP är i Tyskland och har fullt upp med sitt där.

KH ringde på morgonen och som vanligt när det nästan skrämmande hur lika vi är, vad vi tänker och hur väl vi förstår varandra. Jag är så glad att jag har lärt känna henne. Jag har blivit utbjuden på tre olika after work i kväll men känner nästan för att tacka nej till allihop. Nu har jag ändå mer eller mindre lovat KH att följa med så jag får försöka stå vid mina ord. Fast jag måste åka hem först, jag ska hämta min tärnklänning hos sömmerskan och vill hem och byta om också. Idag känner jag mig alldeles för tråkig. Men det är som att jag knappt bryr mig längre.

ST har ett så bra citat, "assumption is the mother of all fuck-ups". Det är så sant. Det är så lätt att dra slutsatser utifrån något man tror, när man bara ser delar av sanningen. När man inte kan se allt, och inte kan veta allt.

Det känns nästan som att UP är på en annan planet nu. Han känns så avlägsen, som att vi knappt känner varandra. Jag kan inte förklara varför. Det är ju inte så att något har hänt, tvärtom, vi har knappt sett varandra. Det känns bara konstigt nu. Jag hoppas att allt blir som vanligt när vi väl ses igen. Jag hoppas att tiden går fort till dess och att det jag ska ta mig igenom går bra.

Jag ringde till UP efter att jag hade pratat med KH. Han hörde att jag lät lite låg och undrade hur det var och jag sa bara att det inte kändes så bra. Jag borde lägga fullt fokus på min intervju nästa vecka men det är som att jag inte ens kan koncentrera mig på den, som att jag knappt vill tänka på den, inte ännu. Om bara tiden kunde gå fortare. Om jag bara fick sova och sova tills nästa helg. Jag känner mig helt tom, utmattad, slut på energi. Hoppas att något bra händer som får mig att tänka på annat i stället.

2007-08-16

Fyra år sedan...
Idag är det fyra år sedan jag och R gifte oss. Det känns som ett annat liv nästan. Det är så mycket som har hänt sedan dess. Vem hade kunnat ana då att jag skulle vara här idag? Då jobbade jag på Telia och letade hus med R. Vi planerade för en framtid tillsammans. Så blev det inte, men jag ångrar ingenting. Jag är ändå glad över den utveckling som har skett. Jag hoppas bara att det ska gå bra även framöver. Att mitt liv ska bli så som jag drömmer om det.

Jag saknar UP nu. Det dröjer tills vi ses igen och än värre är väl att vi knappt har någon kontakt när han är borta så här. Han har fullt upp med allt han ska göra och han kommer knappt ha tid att ens tänka på mig. Men det är bara två veckor kvar tills vi åker till Turkiet. Jag har suttit och läst gamla mail som vi har skickat till varandra och läste ett där UP skrev redan i februari, att han gärna ville betala en del av resan till Turkiet åt mig bara för att han så gärna ville ha mig med dit. Det värmer att läsa det även idag. Tänk så mycket vi har upplevt tillsammans redan nu, och tänk så mycket vi har kvar. Det är ett äventyr.

2007-08-16

Ännu en gång
Gårdagen gick i ett töcken. Jag kände mig helt sänkt hela dagen och blev till slut tvungen att åka hem lite tidigare. Väl hemma gick jag och la mig en stund och höll sedan igång med att städa och förbereda kvällen.

Jag åkte över till UP ganska sent. Lägenheten kändes så död och tom när han inte var där. Jag skulle inte kunna tänka mig att bo där - ska vi bo tillsammans så blir det i en bostad som är ny för oss båda. Hemma hos UP gjorde jag i ordning inför att han skulle komma hem. Jag satte upp ett välkomstkort på dörren och blåste ballonger som jag hängde upp i hela lägenheten. Jag var dödstrött men kunde ändå inte somna.

Till slut lyckades jag ändå slumra till och jag väcktes mitt i natten när UP kom från Arlanda. Det kändes nästan konstigt att ses igen. Jag var så slutkörd så jag var nog inte riktigt närvarande, och så hade vi så lite tid på oss. Vi hann inte prata mycket utan det var mest bara dags att sova för oss båda.

Jag tog lite sovmorgon idag för att vi skulle ha lite mer tid tillsammans, men det blev ändå stressigt för UP som skulle packa om väskan för att hinna med nästa flyg. Han for fram och tillbaka i lägenheten och jag försökte mest hålla mig ur vägen. Nu är det ytterligare en dryg vecka tills vi ses igen, det blir inte förrän på bröllopet. Nu känner jag mig mest bara tom. Att se UP så här kort förstärker på något sätt bara saknaden. Som att man får en försmak av varandra och sedan är det dags att säga hej då igen. Tiden går så fort.

Nu önskar jag bara att veckan ska flyga förbi. Jag kommer att ha ganska fullt upp den närmaste tiden, men det är inte bara saker jag ser fram emot utan även en del som jag bara vill få gjort och sedan glömma. Jag hoppas det ska gå bra.

Jag saknar UP, mycket, redan nu. Det är som att jag bara väntar på hösten nu, på att vårt liv ska börja igen.

2007-08-15

En bra dag
Gårdagen som började som ren öken blev faktiskt bättre till slut. Jag har pratat med en vän som har det minst sagt turbulent i livet nu. Det är svårt att råda - i slutänden måste man ändå gå på sin egen känsla. Jag sökte två jobb, egentligen kanske inga drömjobb men det känns bättre att söka än att inte göra något alls.

Jag smet lite tidigare för att åka iväg på massage. Stannade till vid Skanstull och köpte silver- och guldfärgade ballonger. Det blir bra! Massagen var underbart skön och väl behövd. Jag har redan bokat in en ny tid om en månad.

Efter massagen promenerade jag genom Rålambshovsparken. Det var en sådan kväll som jag och UP har väntat på hela sommaren, varm och härlig och mycket folk ute. Jag mötte PH och JP vid Kungsholms Torg och vi gick och åt på Primo. Jag slog på stort och åt efterrätt som jag aldrig brukar göra - tiramisu som var god och mäktig! Det var roligt att träffa tjejerna och vi var överens om att vi måste göra det oftare. Det finns så mycket att prata om och trots allt är det här två av de människor som har känt mig längst. Det är ändå något jag värdesätter.

2007-08-14

Ingen inspiration
Jag förstår knappt vad de tänker. Jobbet slår rekord i tråkighet nu. Jag begriper inte hur de tror att man ska kunna sitta här och vara inspirerad till att skriva säljande, informativa texter, vara produktiv och tycka att det är roligt dessutom. Det känns mer som ett fängelse för mig. Det värsta är att jag inte har inspiration till att skriva jobbansökningar heller. Jag ligger efter med mitt mål om en ansökning per dag. Det håller inte - jag måste tvinga mig själv att få det gjort bara. Det känns bra att jag har bestämt mig för att byta jobb. Det känns skönt att veta att det här bara är tillfälligt.

Min plan igår var att åka in till stan och köra ett spinningpass, bara för att känna att jag fortfarande har konditionen. Men så fick jag se mina ben i en spegel och kände - nej, ingen mer spinning på ett tag. Så jag åkte hem och sprang i stället. Lika segt och jobbigt som vanligt men jag gör det i alla fall. Det är fascinerande att det kan vara sådan skillnad mellan kondition och kondition. När jag cyklar orkar jag 60-90 minuter utan större problem. När jag springer är jag slut efter en kvart. Hur kan det vara så? Jag antar att det bara är att kämpa på. Ingenting är ju gratis, som bekant.

2007-08-13

Lite mer social
Jag har fått lite mer socialt liv uträttat den här helgen. Faktiskt känns det riktigt skönt att bara ha umgåtts med mina egna vänner i stället för UP's, som har varit dominerande under sommaren.

I fredags tillbringade jag en skön kväll hemma hos C och Ø, som fyllde år. De bjöd i vanlig ordning på en fantastisk trerätters middag och gästerna bestod av mig samt två vänner till Ø. Det var trevligt, en del prat om det kommande bröllopet förstås, men inte så farligt ändå.

På lördagen var jag hos mamma och Maja. Vi åkte iväg till Översjön för att bada i hettan. När jag var liten var vi jämt vid Översjön. Jag vet inte hur många gånger jag har cyklat på grusvägen dit - jag kan varenda meter i sömnen nu. Däremot har sjön förändrats något. Den har blivit klart mer igenvuxen av vass och näckrosor så det är inte lika bra bad som när jag var liten. Men varmt i vattnet är det ändå.

På kvällen sprang jag min vanliga runda och det gick i alla fall lite bättre än förra gången. Men det är en plåga. Jag kan inte föreställa mig att jag någonsin kommer att njuta av det, som jag hör vissa personer säga. Det är mer bara ett nödvändigt ont.

Söndagen var en ganska jobbig dag på sätt och vis. Jag hade bokat in brunch med KH och det var underbart att ses bara hon och jag. Vi pratade och pratade och det är sagolikt så väl som vi förstår varandra. Vi gjorde upp planer inför hösten och gladdes åt dem. Efteråt träffade jag S, vi tog en promenad runt Södermalm och åt glass i solen. Det var skönt att se henne också, det var ju alltför länge sedan sist. Men trots mitt härliga sällskap hade jag svårt att fokusera. Jag tänkte på UP's ord på telefon tidigare under dagen och våndades. Vi pratade sent på kvällen och löste det, men jag mådde verkligen dåligt av det ändå. Jag har börjat skriva ett långt brev till honom som jag ska ge honom på onsdag när han kommer hem från Italien. Bara försöka förklara allt jag kan om hur jag tänker och vad jag känner. Ibland räcker inte orden och då måste jag skriva ner det i stället.

2007-08-10

Nästan som vardag
Idag fyller Ø 36 år! Jag ska hem till honom och C på middag och tårta i kväll. Han har inte önskat sig något så jag köper nog bara en pocketbok till honom.

Gårdagkvällen blev lugn, ännu en skön middag på balkongen. Jag passade på att tvätta men min fina munkjacka är nog förstörd, tyvärr. En klantig person spillde ner mig med rödvin på festen i lördags och som väntat gick fläckarna inte bort. Jag är lite sur över det. Det var en av mina favorittröjor och det känns inte roligt att få kläderna förstörda bara för att andra människor är så klumpiga.

Jag började känna migränen smyga sig på under kvällen, men trots det gav jag mig ut och sprang. Dåligt val, visade det sig. Jag började må illa nästan direkt och orkade bara ett ynka varv runt området. I fortsättningen ska jag nog hålla mig till promenader om jag har huvudvärk.

Till hösten ska jag nog försöka få med mig UP att börja simma med mig. Det är också bra träning, men inte speciellt kul, så då vill jag nog ha sällskap. Det får bli mina mål för hösten - simma en gång i veckan och orka springa tre varv runt området.

Jag pratade ganska kort med UP sent på kvällen. Han hade det bra men saknade mig, sa han. Det var första gången han reste med barn och det var en ny erfarenhet. Inga häftiga aktiviteter men desto mer tid vid poolen och på stranden.

Nästa vecka är vardagen här på allvar. Nästan alla kommer att vara tillbaka på jobbet och allt är som vanligt igen. Jag ska fokusera på att träna och söka jobb. Snart är det semester igen.

2007-08-09

Tomt
UP är i Italien nu. Det känns så otroligt tomt redan. Han kommer hem mitt i natten till torsdag nästa vecka och sedan åker han till Tyskland redan på torsdagen igen. Hem och vänder bara. Jag är van att prata med honom flera gånger varje dag och nu blir det nästan ingenting alls på två och en halv vecka. Det känns tomt.

Jag åt i alla fall en god middag på balkongen, tog hand om katterna och fixade lite hemma under kvällen. Jag har bestämt att lära mig springa - trots att det är en plåga - och gav mig ut på kvällen. Första varvet kände jag mig stark så jag bestämde mig för att ta en lite längre runda runt området. Tyvärr var det betydligt segare uppförsbackar på den sträckan så jag tog slut helt och blev tvungen att gå en liten bit för att orka. Det var riktigt tungt och jobbigt. Jag ska ändå ge mig ut i kväll igen. Mitt mål är att orka springa tre varv runt området innan året är slut - det är inte långt egentligen, men för mig som är en totalt ovan löpare och egentligen alldeles för tungt byggd för det här så är det en prestation. Det är tur att jag är envis. Jag vägrar ge upp den här gången.

Jag ringde upp KH igår och det var verkligen upplyftande att prata med henne. Vi var eniga om att det var alltför länge sedan sist och bestämde direkt att vi snart ska ses, kanske till helgen eller absolut senast i nästa vecka.

Jobbet är tråkigt. Jag gör det jag ska men med nöd och näppe. Igår roade jag mig en del med att sitta och fundera över hur jag och UP ska fira vår ettårsdag. Det är inte förrän i november, men jag har lite planer som jag vill boka in god tid. Som tur är börjar det komma in lite fler annonser nu så jag har några ansökningar att jobba med också. Igår fick jag svar från ett jobb jag sökt att tjänsten hade tillsatts med en intern sökande. Det var ju inte helt överraskande tyvärr - interner verkar alltid få företräde.

Jag ska se till att få lite bättre ordning i mina garderober. Kanske börjar jag med det redan i kväll. I vanlig ordning har jag alldeles för mycket kläder men ändå ingenting att ha på mig. Jag har vissa ogenomtänkta köp, jättefina kläder som knappt passar till någonting. Så blir de också hängande i garderoben utan att jag knappt använder dem alls. Det jag behöver köpa till hösten är en vit skjorta, ett par höstskor och kanske en ny jacka. Jag ska nog ta en sväng på lunchen och se om jag kan hitta något.

2007-08-08

Booooring!
Jobbet är så tråkigt så klockorna stannar. Det finns att göra, men det är så tråkiga uppgifter att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Igår ringde jag till UP säkert tre eller fyra gånger under dagen, bara för att jag var så uttråkad. Jag ringde mamma och skickade sms till S för att höra om hon hade lust att ses i helgen.

Jag promenerade hem från jobbet, skönt men så varmt! UP kom över till mig på kvällen fast han var stressad över allt han hade att göra. Vi åt middag och satt på balkongen och njöt. Det är sådana perfekta sommardagar nu, med massor av sol och värme. Kvällarna är långa och sköna men det märks redan nu att det är mörkare. Tiden går så fort.

Idag åker UP till Sardinien med sin bror och hans barn. På sätt och vis kan jag se fram emot att få så mycket egen tid, hinna träna och komma igång med mitt eget liv inför hösten. Jag har lovat mig själv att hålla mig långt borta från fester och alkohol. Det har varit för mycket av det under sommaren för min smak. Vi pratade en del om det igår - det här att framför allt de personer vi umgås med från UP's sida dricker så otroligt mycket. Jag är inte van vid det eftersom mina egna vänner är betydligt mer nyktra av sig. UP sa ändå att den här sommaren hade varit betydligt lugnare än på länge. När jag hör det kan jag tänka att jag är glad att jag inte har känt honom tidigare för jag hade knappast fallit för honom då. Var sak har sin tid och jag tror inte att jag hade varit mottaglig för UP om vi hade mötts tidigare. Då hade vi nog bara blivit vänner.

Det ska bli skönt att vara själv lite, och jag vet redan nu att jag min vana trogen kommer att lyckas boka upp mig på alla möjliga håll, precis som vanligt. Folk kommer hem från semestrarna nu och det finns fler att ringa till. Jag ska passa på att fixa med saker hemma också, jobba undan med det som behövs nu när jag har mer tid. Men jag kommer att sakna UP otroligt mycket. Nu under semestern har vi träffats i stort sett varje dag och det kommer att bli väldigt annorlunda att vara ensam så mycket under de kommande veckorna. Men det får gå på något sätt.

2007-08-07

Sommar och sol
Det är så typiskt. Lagom till att jag börjar jobba igen kommer sommarvärmen äntligen. Jag sitter instängd på kontoret som jag avskyr och ser ut på klarblå himmel, öppnar fönstret och känner värmen slå emot mig. Det är typiskt.

Igår trodde jag aldrig att dagen skulle ta slut. Jag fick knappt något gjort heller, bara våndades över att behöva vara tillbaka redan. Semestern har gått så fort i år. Tre veckor är verkligen för lite. Efter jobbet åkte jag hem till UP. Vi handlade och gjorde middag, grekisk sallad med tzatziki som vi åt nere på klipporna vid vattnet. Vi badade också och det var riktigt skön i vattnet. Vi kom igång att prata boende och diskuterade var vi ville bo men också hur mycket det skulle få kosta. Det är bara att konstatera att det är dyrt att bo, väldigt dyrt! Det kändes ganska nedslående att sitta och räkna på hur lite vi får för pengarna. UP har ju bättre ekonomiskt ställt än jag har, och det känns inte helt bra för mig heller. Det är en svår situation - ska vi rätta oss efter min ekonomi och välja ett mindre och billigare boende eller ska vi rätta oss efter UP och låta honom betala merparten, bara för att han kan? Inget alternativ känns riktigt bra för mig.

2007-08-06

Himmel och helvete
Det har hänt mycket under mina tre semesterveckor. Jag och UP har umgåtts i stort sett hela tiden, med några få undantag. Vi har sett nya sidor hos varandra, på gott och ont. Vi har grälat och blivit sams. Sårat varandra och älskat. UP har visat delar av sig själv där han och jag är extremt olika. Samtidigt har vi sett hur lika vi är, på andra sätt. Jag är nog ibland nästan för bra på att läsa av honom. Det går inte att dölja saker från varandra. Stundtals har jag varit så ledsen att hjärtat kunnat brista, andra stunder har jag varit rusig av lycka. Det går verkligen upp och ner.

Finast av allt var när UP berättade att ÅG hade frågat ut honom om hur det var mellan oss. UP hade svarat att det var bra.
"Kommer ni att gifta er?" hade ÅG frågat vidare.
"Det hoppas jag", hade UP svarat henne. Det värmer mig att höra.

2007-08-06

Storstad och skärgård
Det känns som att jag knappt har varit hemma alls under min semester. Det har inte varit många dagar när jag bara har varit ledig, hemma i Stockholm. De få dagarna jag har varit hemma har mest gått till att planera C's möhippa och få ihop alla lösa trådar. En dag var mamma på besök. En annan dag var jag, UP, HT och JSk ute och paddlade kajak i Brunnsviken. Jag hade aldrig gjort det tidigare och var ganska nervös innan, men det gick väldigt bra och jag fick beröm för min fina teknik av HT. Efteråt åkte vi ut till Solna och spelade minigolf men det gick desto sämre. Jag är fullständigt talanglös och har inget som helst tålamod med att lära mig.

Vi har varit på två skärgårdsfester också, båda gångerna stora tillställningar som UP's vänner har bjudit in till. Första festen var inte så rolig men den andra blev bättre.

Möhippan för C är över och det gick bra. Hon blev tyvärr inte speciellt överraskad, men allt flöt ändå på och hon verkade ha roligt. Det är huvudsaken. Nu är det bara själva bröllopet kvar. Jag måste bli klar med mitt tal. Än är det lite kvar att göra.

2007-08-06

Back to basics
Vi har åkt mycket bil under semestern. Från Lysekil var vi bara hemma och packade om väskorna och sedan var det dags att packa in katterna i bilen och åka upp till min pappas släktgård i Ångermanland. UP hade aldrig varit där tidigare och faktiskt var det på hans initiativ som vi åkte dit. Han ville se mitt ursprung sa han, och se mer av var jag hade varit som barn.

Idag är gården väldigt långt ifrån det gamla. När jag var liten drev farmor och farfar jordbruk med kor, höns och katter. Jag och C sprang runt i skogarna, åkte hölass och åkte med på traktorns fotsteg när de andra var ute och jobbade på åkrarna. Nu är det inte så längre. Ingen bor där, allt är förfallet och i skriande behov av renovering. Det är sorgligt. UP sa att det är som att man skjuter med kanoner, men allt min pappa har att laga med är plåster. Pengarna och tiden räcker inte till och vi för en förlorande kamp mot naturen och förfallet. Det känns verkligen sorgligt att det är så.

Men pappa tyckte att det var roligt att vi kom, det märktes. Han var med oss på utflykter och visade och berättade om allt och alla. Vi åkte en heldagstur till Höga kusten, gick upp på Skuleberget och beundrade utsikten. Vi var förbi Nordingrå, Bönhamn och Rotsidan, som förmodligen är en av Sveriges vackraste platser.

Katterna trivdes också. De var ute mycket och gick mer eller mindre lösa i gräset. De var nyfikna och glada och njöt av utrymmet. Det var nog som en riktig semester även för dem. Vi får se när vi kommer dit nästa gång.

2007-08-06

Tokroligt i Lysekil
Äntligen ledig! Som jag har längtat efter den här semestern. Det är obeskrivligt. Det började bra med sol och fint väder. Vi tillbringade en skön dag på US' båt i Karlbergskanalen, solade och badade och drack rosévin. Efter det kom regnet...

Min första semestervecka var vi nere i Lysekil med TF, TM och LJ. Vi bodde hos TM's bror som är bofast där nere. Han verkade trevlig men sa inte så mycket. Vädret var ju inte så bra så något sol och bad blev det inte. I stället åkte vi på utflykt till Nordens Ark, promenerade, grillade och hade överraskningsparty för TM's bror som hade fyllt 40 under året. Veckan var fylld av tokroliga skämt och käcka tillrop och inte minst berättelser om tidigare resor, alla fester och lustiga saker som hade inträffat.

Efter fem dagar med detta var jag på väg att klippa till någon. Mitt tålamod har aldrig varit stort, och att leva så pass tätt inpå andra människor i flera dagar, det tar verkligen på krafterna. Jag höll till slut på att längta mig tokig efter att bara få lite egen tid, få lugn och ro, slippa lyssna på skämten och alla lustigheter som ändå inte alls berörde mig. Det är inte helt lätt för jag vet att UP tycker väldigt mycket om de här personerna, de är bland hans bästa vänner, och den här veckan är en av årets höjdpunkter för honom. De är ju snälla som bjuder med även mig. Men ändå. De har redan börjat prata om en långhelg i Köpenhamn till hösten och jag vet nästan säkert redan nu att den resan kommer jag inte att åka med på, även om det känns trist. Men jag har inte många semesterdagar kvar nu och ska jag resa bort så vill jag hellre prioritera något annat än det här.

UP's vänner är både roliga och trevliga - så roliga att jag känner mig outhärdligt tråkig bredvid dem, varje gång vi ses. Jag kan inte påstå att jag egentligen skulle vilja vara som dem. Det är bara det att jag känner att jag inte passar in i deras sällskap. De har en egen jargong, och jag är inte delaktig. Jag försöker, men det är inte enkelt.