2007-09-28

Samma känslor
Jag träffade JP igår efter jobbet. Vi hade planerat att ta en skön promenad, men vädret hann slå om på en dag bara och till riktigt grått och ruggigt. Inget promenadväder med andra ord så vi nöjde oss med en kort sväng och satte oss sedan på ett café i Götgatsbacken. Jag åt en chevresallad och hon drack en latte.

JP träffade sin pojkvän precis en månad efter att jag och UP blev tillsammans. Jag har fortfarande aldrig träffat honom. Han bor i Dalarna och vi har lyckats springa om varandra när han har varit här. Deras situation är inte helt enkel eftersom de bor på olika håll, men jag har en känsla av att de kommer att lösa det. De verkar vilja det så mycket, de verkar båda känna att de har hittat rätt, och när det känns så, då löser man det.

Det är roligt med JP för att hon beskriver samma känslor för sin pojkvän som jag har för UP. Ingen av oss har ett perfekt förhållande - vem har egentligen det? - men känslan är ändå densamma - man kan inte föreställa sig livet utan varandra. Att det är vi som hör ihop. Att det äntligen stämmer, på något fantastiskt och ofattbart vis.

2007-09-27

Dåligt humör
Jag har känt mig retlig de senaste dagarna. Dåligt tålamod och det är ibland som att jag nästan medvetet tar upp känsliga ämnen bara för att få bli lite arg och rensa luften. Som att det är saker som stör mig som jag måste få vräka ur mig på något vis. Jag vill inte att det här ska gå ut över UP men jag är rädd att det ändå gör det. Att jag väljer att ta upp saker som vi blir osams om. Det är konstigt för jag vill ju verkligen inte bråka med honom, tvärtom. Jag vill ju att vi bara ska ha det bra. Kanske har vi kommit ur förälskelsefasen nu och kommit in i vardagen. Kan det vara så tro? I så fall får vi se till att fortsätta vara rädda om varandra. Att inte släppa taget.

2007-09-27

The little black dress
Igår sprang jag en snabb vända för att åter igen titta på den lila klänningen som jag varit sugen på att ha på bröllopet nästa helg. Nu fanns den inte kvar i min storlek utan jag provade en storlek större som inte alls satt lika bra. UP sa att han ändå gillade min gamla bättre.

Däremot hittade jag samma klänning i rätt storlek i svart. Den skulle ju inte vara aktuell för bröllopet, men jag provade den ändå och insåg att jag har hittat den perfekta nyårsklänningen. Nu har jag ju ingen aning om vad jag ska göra på nyårsafton. Men oj vilken fin klänning. Vill ha! Vill ha! Vill ha!

2007-09-27

Brittsommar
Lanseringen blev inte klar igår. Till mitt försvar kan jag säga att det inte var mitt fel. Jag gjorde klart allt jag kunde men till slut föll det på att jag inte hade fått alla priserna av JS. Vi kan inte lansera utan en uppdaterad prislista och så är det med det. Men jag känner mig rätt nöjd ändå. Ingen kan säga att jag inte har försökt. Jag har varit på JS som en igel om prissättningen men ändå återkom han inte till mig i tid. Vi får lansera idag i stället.

Det är typiskt - vi har haft en riktigt urusel sommar men nu när det är slutet av september och höst, då kommer värmen. Vi har en perfekt brittsommar, ljumma, klara dagar när man riktigt kan njuta. Jag tar mina lunchpromenader varje dag och njuter av solen. Typiskt nog har jag ju ändå sett fram emot hösten. Plockat fram mina tjocka jackor och längtar efter att få använda dem. Men den tiden kommer ju också.

För första gången har jag beställt kläder från H&M's katalog. Jag brukar inte våga göra sånt men nu slog jag ändå till. Lyckligtvis blev det bra köp. En tunn svart enkel kjol som är perfekt att ha på sommaren, och en svart stickad tröja med knytband i midjan och hålmönster. De kommer att bli användbara båda två.

Igår var vi runt i stan och letade smoking till UP. Jag har blivit bortskämd med att se honom så där superelegant i snygga, välsittande kostymer och jag blev nästan lite full i skratt när jag såg honom i smoking med de där pösiga, fula byxorna. Nu har han inte så mycket att välja på. Det är dresscode smoking både på KH's och JD's bröllop och även på Brunkebergsbalen som bara är en vecka senare. Så han får bita ihop i sina fluffiga byxor.

På kvällen satt vi hemma hos UP och rensade bland våra hundratals Borneo-foton. Det tar evigheter att gå igenom alla bilder och rensa bort de som inte är bra. Vi hann bara igenom två dagar av resan trots att vi satt i över en timme. Det är verkligen helt otroligt vilken resa vi gjorde och vad mycket vi fick uppleva då. Det är minnen för livet!

Jag fick se programmet för JD's svensexa på lördag och kunde förstås inte låta bli att ilskna till över den där strippan som ska vara med. Det är ju inte UP's fel men jag gillar det verkligen inte. På natten sov jag dåligt och drömde jag mardrömmar om att vi var på kryssning tillsammans och att någon tjej försökte norpa åt sig UP mitt framför mina ögon, eftersom hon inte förstod att han redan var upptagen. Hur ska man tolka det?

2007-09-25

Något som värmer hjärtat
Jag har fått ett mms från UP. Det är en bild på oss båda från i somras när vi satt på Josefina en kväll. Han skriver om hur mycket kärlek och glädje jag har gett honom och att han hoppas att han kan göra mig lycklig varje dag. Med bilden finns en musikfil, Eric Claptons Tears in heaven där UP själv spelar gitarr så där som han brukar spela för mig. Jag blir alldeles varm i hjärtat av det.

2007-09-25

10 månader!
Idag fyller jag och UP 10 månader! Snart ett år har vi känt varandra och i snart ett år har han varit min bästa vän. Det här året, att jag äntligen mötte honom, har verkligen förändrat mitt liv. Vem hade kunnat ana det? Jag som bestämde mig i absolut sista minuten för att följa med på den där Birkakryssningen - och då var det mest för att US skulle med - och där fanns UP. Där var han. Vi mötte varandra till sist. Vem hade kunnat ana det?

Jag minns något som US sa till AnS redan innan jag och UP blev ett par. Han sa att UP och jag nog kunde vara en match made in heaven. Att det borde han ha kunnat ana redan tidigare. US, som är klumpig och taktlös och gör som han vill i alla lägen, han såg det som inte ens jag och UP såg i början. Han förstod mer än vi själva gjorde. Han är inte så dum ändå.

Och jag är lycklig...

2007-09-25

Dags att komma igång
Det är mycket att göra på jobbet nu. Min första egna produktlansering ska gå i morgon så jag känner mig stressad över att det ska gå bra. JS berömde faktiskt mina texter när han fick läsa dem. Sa att de var jättebra. Jag borde nästan skriva in det i min kalender, den dagen han sa att något jag gjorde var bra.

Jag körde ett spinningpass på kvällen. Det var länge sedan sist och det kändes. Riktigt tufft och jobbigt, men ändå skönt att komma igång med träningen igen. Jag ska köra body pump i kväll, med min nya strategi - lätta vikter på benen och tunga för överkroppen.

I morse var jag på möte med vår webbyrå. Mötet gick bra och det känns kul att jag själv styr projektet nu när AS är mammaledig. När jag åkte därifrån hörde jag att någon från jobbet hade sökt mig på mobilen. Jag ringde AG och hon sa att JS hade frågat efter mig massor av gånger. Jag förväntade mig nästan en utskällning när jag kom till kontoret, för att jag hade glömt att säga till honom att jag skulle på möte. Men han bara frågade hur mötet hade gått, hur status var. Inga problem. Helt otroligt.

2007-09-24

Konkreta drömmar
Jag kunde tyvärr inte ta någon riktig sovmorgon på söndagen heller. Jag gick upp, åt frukost och lagade några matlådor och packade väskan för att åka iväg och möta UP. Vi skulle för första gången iväg och titta på bostäder tillsammans. Fyra visningar hann vi med. Det första huset gillade jag inte alls. Det andra var ett bostadsrättsradhus som UP's mamma hade sökt fram på nätet och som vi båda faktiskt blev riktigt förtjusta i. Både planlösningen och storleken var perfekta för oss. Det tredje huset var underbart. Jag hade lätt kunnat se mig och UP bo där. Det fjärde var tråkigt.

Vi kommer inte att lägga några bud nu utan den här första rundan var mest bara till för att känna oss för. Vi ville se vad vi gillar och inte gillar och vad man får för pengarna. Som tur var gillade vi samma saker båda två. Jag har rätt stor erfarenhet av att gå på visningar, medan UP aldrig har gjort det tidigare. Det märktes ganska tydlig skillnad i hur vi tittade. UP gick runt och kände efter. Funderade och tog in intrycken. Jag var betydligt snabbare i min bedömning. Såg vad som behövde göras och hur man kunde förändra saker och ting för att passa min smak bättre. Fyrade av standardfrågorna till mäklarna. I slutänden kom vi båda ändå fram till ungefär samma saker. Det här gillar vi, det här gillar vi inte. Vi kommer att titta många fler gånger, men det känns bra att vi har börjat nu. Det känns otroligt spännande att tänka på att vi två ska bo tillsammans, i en enda gemensam bostad. Att vi faktiskt är på väg.

Efter visningarna åkte vi hem till UP's bror BP och hans fru MNP för att fika och se på deras jättestora renoverade hus. De har gjort ett enormt jobb med huset och det passar dem perfekt, men det skulle nog inte vara rätt för mig. Jag vill bo i ett hus, inte ständigt behöva jobba med det. Vi tog ännu en lång promenad i Djursholm, den här gången var det ljusare ute och det gick bättre att se alla fantastiska hus. Det var lite som en turné i UP's barndom. Han visade var hans farmor och farfar hade bott och var hans pappa hade vuxit upp. Dessutom fick jag se skolan där både UP och hans pappa har gått. Det mest oväntade var att få se en livs levande uggla som satt på skorstenen till huset där UP's farmor och farfar hade bott. Det mest värmande var när UP sa att den här dagen skulle han aldrig glömma, när vi gick på våra första visningar tillsammans.

Vi åt middag hemma hos UP och såg sedan underbara filmen Sideways på dvd. Jag har sett den tidigare och det var roligt att UP blev lika förtjust i den som jag. Dialogen och skådespelarna är fullkomligt lysande och slutet känns hoppfullt. Det känns bra nu, trots att helgen har gått så förtvivlat fort. Men så är det ju när man har roligt.

2007-09-24

Möhippa för KH
Fredagkvällen blev lugn. Vi var hemma hos mig, lagade en avancerad måltid och bara njöt av att vara lediga.

På lördagen fick jag gå upp tidigt i vanlig ordning. Det var dags att hålla möhippa för KH. Vi kidnappade henne i mataffären vid Fridhemsplan, där hon och JD var för att handla mat till familjemiddag som KH trodde att de skulle ha på kvällen. Första anhalten var hemma hos ÅK, där vi hade sexleksaksparty. Det var mitt första sexparty och intrycken var blandade. Lite småfånigt men samtidigt nyfiken att testa. Jag bestämde mig för att inte beställa något på plats utan i stället gå hem och diskutera med UP om det var något vi ville köpa tillsammans. Till min stora förvåning blev flera av tjejerna både förvånade och imponerade över min inställning. De skulle aldrig kunna prata om sånt med sina pojkvänner, sa de. Det lät tråkigt att höra tyckte jag.

Efter party och lunch åkte vi ut till höghöjdsbanan i Älta. Jag hade valt att inte delta i aktiviteten utan bara titta på, eftersom den var lite för dyr, men väl på plats kände jag att det ju ändå hade varit riktigt kul att ändå genomföra det. Jag är ganska höjdrädd, men just därför hade jag gillat utmaningen. Killarna ska göra samma sak på JD's svensexa nästa helg, och jag antar att UP bara kommer att tycka att det är kul och kanske till och med lite slätstruket, eftersom han inte är ett dugg höjdrädd. Jag har dessutom fått veta att de givetvis ska ha en strippa och det är jag inte fullt lika lycklig över. UP säger att för honom är det inget speciellt, men jag gillar absolut inte tanken av någon naken kvinna som ska stå och åma sig framför honom - oavsett om han finner det upphetsande eller inte. Jag gillar inte fenomenet med strippor överhuvudtaget, och jag vill inte alls veta av dem i samband med UP. Men här är det inte mycket jag kan göra.

Vi avslutade möhippan ute på Lidingö där vi åt en fantastisk sjurättersmiddag med champagne. Jag är nöjd med dagen och tror att KH är det också. Framför allt var det kul att lära känna flera av tjejerna, dels eftersom vi kommer att ses igen på bröllopet, men flera av dem vill jag också lära känna bättre och fortsätta umgås med privat. Under middagen hade vi alla tjejer i uppdrag att visa ett föremål som skulle symbolisera vårt band till KH, och dessutom ge henne ett råd inför äktenskapet. Jag hade med mig en smurf och en liten båt, för att symbolisera hur vi möttes, och mitt råd till henne - och även till JD - var att aldrig sluta vara nyfikna på varandra.

2007-09-21

Spara eller slösa?
Jag har mina prioriteringar. Äter hellre hemlagad matlåda än att köpa lunch ute och köper hellre kläder för pengarna. Det är på gott och ont förstås. Där jag jobbar nu kan jag inte säga att det är någon större förlust att inte äta lunch ute. De matställen som finns här är under all kritik. Annat var det när jag jobbade i stan. Mina första år på Telia var perfekta ur det avseendet. Aldrig har jag suttit så bra på ett kontor som då.

Igår var det meningen att jag skulle åka hem till JP och äta middag. Men hon ringde sent på eftermiddagen och var stressad, sa att hon helt enkelt inte skulle hinna så vi fick ta det en annan gång. Plötsligt hade jag en hel kväll fri. Jag hade planerat in att åka hem till R för att lämna katternas koppel som han glömde ta med sig förut. Men nu passade jag även på att gå en sväng på stan innan jag åkte ut till honom. Självklart kom jag inte hem tomhänt. En ganska kort svart stickad klänning och en vit kortärmad blus blev det. Dessutom de svarta gympaskorna som jag köpte dagen innan. Illa.

Till mitt försvar kan jag säga att gympaskorna och blusen har jag tänkt på länge. De är bra och användbara som basplagg. Jag har blusen på mig idag med ett ljusblått sidenband i midjan. Den stickade klänningen hoppas jag kommer att bli användbar. Jag har alltid varit dålig på att gå i korta kjolar och klänningar eftersom jag alltid har haft komplex för mina lår. Men den här kan funka bra i vinter, med heltäckande strumpbyxor och stövlar till. Det kan funka tror jag. Min inspiration till klänningen är en tjej på jobbet som har en likadan i brunt. Den är ursnygg på henne, men jag tror att svart är en bättre färg på mig. Kanske kan jag ha den i helgen.

Katterna var snälla och gosiga. De var inte så blyga nu eftersom jag ju träffade dem bara ett par dagar tidigare också. Jag stannade någon timme, åt lite och gosade med missarna. Hemma fixade jag i ordning lite, strök ett par blusar och lagade äntligen den där tröjan som har legat i garderoben i evigheter. Skönt att få det gjort. Jag plockade undan mina sommarskor också. Det är bara att inse att hösten är här nu, och faktistkt känns det riktigt bra. Jag har ju alltid gillat hösten. Det är som att allt börjar då.

2007-09-20

Gå sin egen väg
Det finns något jag har funderat på. Det är det här att jag ofta när jag möter en ny grupp människor snabbt kommer fram till att de inte intresserar mig speciellt mycket. Jag kan acceptera dem, men jag gör ingenting för att bli en av dem, för jag kan inte identifiera mig med dem ändå. Jag känner inte att de ger mig speciellt mycket.

Så börjar jag tänka på vilka personer jag har sett upp till under min uppväxt. Jag har aldrig sysslat med lagidrott. I stället har jag sett till bergsklättrare och äventyrare, rebeller som verkligen har vågat gå sin egen väg, utan att följa mängden. Utan att göra som alla andra. Det är dem jag har sett på och tänkt att så vill jag också vara. Inte som fotbollsspelarna eller hockeyspelarna. Utan som individualisterna, som rebellerna. Kanske är det därför jag aldrig har gillat charterresor, utan hellre åker iväg till något ovanligt ställe där alla inte har varit. Jag köper en flygbiljett och skapar mitt eget resprogram, hellre än att resa i grupp och låta någon annan bestämma vad jag ska se och göra.

Jag kan se ett väldigt tydligt mönster hos mig själv, under hela mitt liv, och det är att jag aldrig riktigt har brytt mig om att passa in. Jag har alltid varit den som hellre går min egen väg än att följa strömmen. I skolan valde jag aldrig ett visst gäng utan jag var den som flöt runt lite överallt. En dag här, nästa dag där. Likadant är det på jobbet. Jag är den jag är, jag bryr mig inte om att passa in och göra precis som alla andra. Jag vill inte bli en i gänget om det inte är ett gäng jag identifierar mig med. Ibland uppstår sagolika lyckträffar. Som på mitt förra jobb, där alla så självklart passade ihop med alla. Och gänget som var med på båten i Turkiet, där ingen tog över utan alla självklart fick ta lika mycket plats. Det är unikt och underbart.

UP sa igår att en anledning till att han och jag passar så bra ihop är nog att vi båda är individualister. Jag är det klart starkare än han, men han går ändå åt samma håll som jag. Vi väljer inte den upptrampade stigen där alla andra redan har gått, utan vi svängar av åt ett annat håll, för att se vad som finns där före alla andra. Nackdelen med att välja sin egen väg är att man går på många smällar längs vägen. Man slår sig och blir bränd. Fördelen är att man får uppleva så mycket mer. I förlängningen tror jag också att det kräver ett större mod och en större inre styrka. Den som väljer själv får inte vara rädd. Det är också något att lära sig av. För den där vägen som är helt ny kan ibland också vara helt rätt.

2007-09-20

Ett viktigt möte
Igår hände faktiskt två bra saker på jobbet. Det ena var att jag blev kallad till ett möte med webbyrån nästa vecka. Jag kommer ensam att åka dit och representera företaget, i egenskap av projektledare. Det känns bra. Det andra som hände var att jag flera gånger under dagen fick samtal från säljare på olika företag. De ville prata med den som var marknadsansvarig hos oss och de blev då kopplade till mig. Jag kände mig stolt trots att det egentligen bara var en struntsak.

På kvällen hade jag ett viktigt möte. Jag åkte till UP efter jobbet och vi åt middag hos honom. Sedan tog vi bilen bort mot Djursholm och Altorps kyrkogård. För första gången skulle jag få träffa UP's pappa, och även hans farmor och farfar som alla ligger begravda där. UP åker sällan dit, men de senaste månaderna har han flera gånger sagt att jag ska följa med dit någon gång. Det kändes stort och viktigt och avgörande på något sätt.

"Hej pappa", sa UP, "det här är T som jag älskar. Ta väl hand om henne."
Det var ett känslosamt möte för både mig och UP, för jag vet att både han och jag önskar att jag hade fått träffa hans pappa. Nu blev det inte så. UP sa till mig att jag kunde säga till hans pappa att han kunde vara stolt över sin son, men jag svarade att det visste han ju redan. Det är klart att han vet det.

UP sa att det kändes så tungt att tänka sig att även hans mamma ska ligga där en dag.
"Även om man inte pratar med dem hela tiden så är det ändå en sådan trygghet som man inte ens kan föreställa sig att vara utan", sa han. Jag tänkte på det han sa. Jag kan inte sätta mig in i känslan riktigt ännu, eftersom mina föräldrar lever båda två, och jag skjuter tankarna framför mig så länge jag kan.

Vi passade på att ta en promenad i de fina villakvarteren i Djursholm innan vi åkte hem. Nu var det lite för mörkt för att se ordentligt, men det är ändå helt klart en annan värld än min egen. Jag tror knappt att en enda villa där kostar under 15 miljoner kronor. UP har gått i skolan och haft vänner där och är hemtam i miljön på ett helt annat sätt. Jag gick där i mina billiga kläder från H&M och kände att jag aldrig skulle kunna passa in i den världen.

2007-09-19

Myskatterna
Jag var på massage igår efter jobbet. Det var skönt, det behövde jag. Jag är spänd som en fiolsträng efter bara några dagar tillbaka på jobbet.

Efter massagen promenerade jag bort till R för att hälsa på honom och katterna. Gosedjuren! Så fina! Jag har saknat dem - de är perfekta för att lyfta humöret hur dåligt man än mår. R berättade hur han har det på jobbet och det känns som att det är ljusår mellan hans jobb och mitt, inställningen hos cheferna, sättet man tar tillvara på personalens kompetens och intressen. Hans företag verkar vara en förebild, precis så som det ska gå till.

Jag pratade länge med UP på kvällen efteråt. Han är full av goda råd om hur jag ska hantera jobbsituationen, men jag är så trött nu så jag orkar inte ta till mig allt han säger. Jag måste känna att jag kan något själv också. Jag kan inte bara sitta och ta emot vad andra säger åt mig att göra.

2007-09-18

Stolthet
Ännu en måndag har gått. Jobbet går åt skogen. AG blir otrevligare för varje dag. Jag förstår verkligen inte vad det är för fel på henne. Folk bara klagar och jag känner inte att jag får den information jag behöver för att kunna göra ett bra jobb. Jag inser att den enda som kan förändra situationen är jag själv, men samtidigt känner jag bara att jag inte vill längre. Jag trivs inte överhuvudtaget. Jag har helt tappat gnistan, jag känner ingen arbetsglädje utan jag skulle till och med välkomna personalnedskärningar på grund av arbetsbrist. Skulle jag få samma erbjudande som på Telia - eller till och med ett sämre - så skulle jag vara den första att tacka ja och lämna företaget. Jag känner ingen stolthet över mitt jobb längre, jag känner inte att jag är duktig eller att jag utnyttjar min kapacitet så som jag egentligen vet att jag kan. Tvärtom känner jag mig bara mindre och mindre för varje dag som går.

Så snart arbetsdagen var slut flydde jag ut från kontoret igen. Jag skulle träffa UP på stan för att vara smakråd när han skulle köpa en höstjacka. Jag ringde R på vägen men han mådde inte heller bra tyvärr. Han var hemma och sjuk och stressad över all arbetstid han förlorade. Han hade inte hört något om lägenhetsbytet. Jag förstår inte varför det tar sådan tid att få besked om sånt. Tyvärr trodde han inte att katterna mådde så bra heller. Särskilt Saga verkade lite uppgiven, sov mest hela tiden sa han. Det är inte så lätt när hans lägenhet är så pass liten. Jag bara önskar att jag kunde göra något. Jag ska i alla fall åka hem till R på onsdag och träffa honom och katterna. Jag har saknat dem.

Kort sagt kände jag mig riktigt låg när jag äntligen mötte UP inne på NK. Jag bara hävde ur mig allt som hängde över mig och UP försökte muntra upp mig och ge goda råd. Det är märkligt hur enkelt och självklart allting låter när någon annan säger det. Gör så här, säg så där... Men i verkligheten är det ju inte fullt så enkelt.

Shoppingen gick bra i alla fall. UP hittade en jättefin jacka och dessutom en kostym som han har letat efter länge. Den blir perfekt tror jag, han kan ha den året om. Han var riktigt glad över köpen och jag kände mig stolt över honom eftersom jag vet hur svårt han tycker att det här med klädköp är. Jag har märkt stor skillnad på UP under det knappa år som jag har känt honom. Han vågar mer, han är mer "ny" och modern i sin stil än tidigare. Han säger att det är jag som inspirerar honom och får honom att våga. Jag hoppas att jag kan bidra med det i alla fall.

Vi avslutade kvällen med Shrek the third på bio. Den var bra och rolig men jag tror ändå att de båda föregångarna är bättre. Dagen började uselt men slutade desto bättre och det är jag glad över. Det får mig att växa lite.

2007-09-17

Helg med familjerna
Hela helgen har gått till att umgås med familjerna. På lördagen var det dags att åka till Sollentuna för att fira min mammas födelsedag ett par veckor för sent. Både jag och C var borta när hon fyllde år så vi tog firandet nu i stället. Som vanligt fanns mängder av mat och efterrätter. Mamma bullar alltid upp så otroligt mycket. Tre rätters måltid, kaffe och tårta. Ingenting får fattas. På kvällen tog vi en lång promenad och var sedan hemma hos UP och tittade på en film och bara slappade.

På söndagen var det dags för en tur till UP's mamma. Även hans bror LP med barnen var där och som alltid när det är barn närvarande blir det världens liv. Inte en lugn stund och jag kände hur jag bara tystnade i allt ståhej. Det är inte lätt att umgås normalt med folk när barnen tar all plats. Jag kommer nog aldrig att bli barnkär. Förhoppningsvis känner man annorlunda när det är ens egna barn det handlar om. Förhoppningsvis är man mer tolerant då. På kvällen tog vi en vända med våra Borneo-foton hemma hos UP och sedan var det dags för mig att åka hem och sova.

Helgen har gått fort som vanligt. Nu är jag på jobbet igen, JS är tillbaka och går runt och ser ut som ett åskmoln som vanligt och AG är lika snäsig och otrevlig som hon brukar vara. Jag klarar inte av att vara här. Känslan kommer över mig igen - jag skulle nästan kunna säga upp mig utan att ens ha ett annat jobb att gå till. Bara jag kan komma bort härifrån.

2007-09-17

Minnen från en svunnen tid
Jag har åkt på en riktig höstförkylning nu. Typiskt. Jag får väl tänka att det är bättre att den kommer nu än senare när helgerna är mer uppbokade.

Trots förkylningen orkade jag med en after work med UP, KH, JD och några fler på Hotellet. Jag har knappt varit på Hotellet sedan jag var singel och det kändes nästan lite konstigt att vara där igen. Ingenting har förändrats. Fortfarande ser alla människor likadana ut, fortfarande är alla supersnygga och fortfarande står alla och spanar in varandra hela tiden. Jag och UP pratade om det där och vi konstaterade båda att det kändes annorlunda att vara där som ett par. Man är lugnare på något vis. När jag var singel for mina ögon ständigt runt i lokalen, jag kollade in alla precis som de kollade in mig. Mötte killarnas blickar och funderade över vilka som var attraktiva och vilka jag skulle vilja prata med. Nu när jag var där med UP var det inte så. Nu räckte det med att vi bara fokuserade på varandra och de vi var i sällskap med. Det kändes så skönt och avslappnat.

Ärligt kan jag säga att Hotellet inte är något favoritställe för mig. Det känns för ytligt, för spanigt. Trots det blev kvällen riktigt bra men det berodde inte på stället utan på sällskapet, särskilt KH och UP. Jag kan omöjligt ha tråkigt tillsammans med dem.

2007-09-14

Avkoppling
Jag börjar motvilligt komma in i jobblunken igen. Det går skrämmande fort. Jag har redan nu snudd på glömt bort känslan av att vara ledig, av att göra vad jag vill, att bara vara. Jag har sett några jobb som jag funderar på att söka men har inte haft motivationen att göra det riktigt än.

EVK ringde äntligen upp mig och jag fick lite mer information om KH's möhippa som ska bli av redan nästa helg. Det ska bli kul! Bara sekunden efter att EVK lagt på ringde KH upp och jag var på vippen att försäga mig. Vi var ense om att vi måste ses oftare. Vi vill ju träffas båda två men det är svårt att få till tiden. Nu har hon fullt upp inför bröllopet så jag räknar inte med att se så mycket av henne den närmaste tiden, förutom på after work i kväll.

Jag åkte till UP på kvällen. Jag hade lovat att bjuda honom på middag och jag lagade till min mästerliga lax som han aldrig har fått smaka förut. Faktiskt blev maten fantastiskt lyckad och UP sa att vi kanske skulle kunna bjuda hans mamma på samma middag någon gång. Bättre betyg kan man knappast få! Jag blev stolt! UP kontrade med att bjuda på en ljuvlig kladdkaka som vi avnjöt med vaniljglass och dessertvin framför Shrek 2. Det var en skön, avkopplande kväll.

2007-08-13

Back to reality
Igår började jag jobba igen. Allt är som vanligt. Jag blir stressad av bara tanken på det. Måste verkligen börja söka jobb igen. Måste göra någonting för att förändra livet. På kvällen var det kräftskiva. Någon riktig fart blev det inte och jag var alldeles för trött efter resan för att orka festa ordentligt. Jag drack ett glas vin bara och åkte hem tidigt.

Tyvärr håller jag på att bli förkyld - jag känner i halsen att det är något. Bara jag inte blir sjuk! Jag vill inte och jag har inte tid med det. Jag vill ju börja träna och göra allt annat som finns att göra. Träffa folk. Vara ute och röra på mig. Jag måste kurera mig ordentligt. Skönt att det snart är helg.

2007-09-12

Blue Voyage
I lördags tog vi morgonflyget från Istanbul till Bodrum på sydkusten. Bodrum är en trevlig stad och vi tillbringade ungefär halva dagen där, men faktiskt hade jag gärna haft mer tid än så. Fler turister förstås men skön stämning ändå.

Målet var dock inte att stanna i Bodrum, utan vår kryssningstur Blue Voyage utgick därifrån. Vi var ungefär 20 personer som skulle åka ut på en tre dagar lång tur i den turkiska skärgården. Båten var helt ny och rymde totalt 12 hytter, små men fina, och hela båten var otroligt vacker och perfekt för ändamålet. Dagarna på båten är bland de mest avkopplande jag har varit med om någonsin. Tiden bara flöt utan att man någonsin brydde sig om klockan eller vardagen. Vi levde med solens gång, gick upp i solnedgången, tog ett morgondopp, åt frukost, la oss på fördäck och läste eller spelade backgammon. Badade lite till, åt lunch, tog en eftermiddagslur på däcket, mera bad, mera sol. Middag och sedan la vi oss på däcket och tittade på stjärnorna. Bättre kan man knappast ha det. Jag hade kunnat stanna länge, länge...

2007-09-12

Istanbul
På måndagen tog vi flyget tillbaka till Istanbul. Dags att kasta sig in i storstadslivet igen. Istanbul är en jättestad, troligen omkring 15 miljoner invånare, och det är en mix mellan Asien och Europa. Många stora, vackra moskéer och kvinnor i slöjor blandat med västeuropeiska tjejer i linnen och jeans. Vi har vandrat runt och sett det mesta av vad staden har att erbjuda - moskéer och muséer, palatset och marknaden, shoppinggatorna och folklivet. Shoppingen var lite av en besvikelse. Det fanns egentligen ingenting jag ville köpa av det jag såg. Mitt enda mål var att köpa pashmina-sjalar och jag hittade fem olika på marknaden. Tre ska jag ha själv och två ska jag ge bort. I efterhand kan jag säga att jag skulle ha köpt några till. Det fanns så många vackra färger och mönster att välja bland.

Vi provade på turkiskt bad också. Jag har hört så mycket om det och vi hittade ett som tar emot kvinnor och män tillsammans så att jag och UP kunde göra sällskap. Tyvärr blev jag ganska besviken. Det var alltför många ljud och intryck och de övriga turisterna som var där babblade oavbrutet så jag kunde inte slappna av alls. Själva behandlingen var knappast en njutning - det är roligt att ha provat på det men inget jag kommer göra om.

Bröllopet ägde rum på onsdagen. Vid det här laget hade vi hunnit lära känna många av gästerna så det blev en kul fest. Själva bröllopet var borgerligt och upplagt mer eller mindre som ett cocktailparty med vigselceremoni mitt under festens gång. Vackert brudpar och mycket dans. Jag bar min hallonröda prinsessklänning och fick komplimanger, men hade gärna haft något annat med facit i hand. Det var den varmaste dagen och mitt åtsittande klänningsliv blev snabbt en plåga.

I efterhand är slutsatsen att jag tycker om Istanbul. Jag gillar storstäder och här finns mycket att se och uppleva. Kanske kommer jag tillbaka någon gång. Allt är möjligt.

2007-09-12

Kappadokien
Morgonen efter bachelorette-partyt var det dags att möta upp ytterligare några av bröllopsgästerna, de flesta från USA. Vi tog gemensamt flyget till Kayseri för att tillbringa några dagar i Kappadokien, som området mitt i Turkiet heter. Jag har aldrig sett något liknande! Otroliga bergsformationer, som sockertoppar och pelare rakt upp, djupa ravier och höga berg där människor i årtusenden har bott i grottor och underjordiska städer. Det var otroligt vackert och påminde nästan om Grand Canyon, fast i mindre format. Vi hade med oss en duktig guide som visade oss runt i området - det fanns verkligen mycket att se.

Den finaste överraskningen stod förstås UP för. En av aktiviteterna som fanns att välja bland var ballongflygning i soluppgången. Jag och UP hade bara nämnt det lite löst tidigare, men UP verkade tveksam till att flyga. Det kostade en del och han har ju flugit så många gånger förut så för honom var det inte så speciellt. Även jag har flugit ett par gånger så jag tänkte att jag kan väl klara mig utan det. Jag hade inte råd att spendera hur mycket som helst på den här resan.

Men väl på plats visade det sig att alla i sällskapet utom vi skulle flyga. Jag började vela och sa till sist att om inte UP ville flyga så ville jag ändå boka för mig själv. Visst, det är dyrt, men jag kommer förmodligen inte hit igen och jag ville uppleva så mycket som möjligt när jag nu är här. UP började skruva på sig och berättade sedan för mig att han faktiskt hade bokat in oss på flygningen redan innan vi åkte hemifrån. Det var menat som en överraskning åt mig. Gissa om jag blev glad! Ballongflygningen blev bland det bästa på hela resan. Så otroligt vackert med ljuset och alla ballonger uppe i luften. Jag är höjdrädd men det gick bra ändå. Jag tror att jag slappnade av bättre när jag var med UP som är så trygg. Det var bara så härligt, hela upplevelsen.

2007-09-12

Resan börjar
Fredag den 31 augusti åkte jag och UP äntligen iväg till Turkiet. Jag jobbade knappt halva dagen och tog sedan min jättestora resväska och åkte in till stan för att fixa lite sista minuten-shopping med UP. Brudparet hade önskat sig ett antal saker men vi tyckte att det vore roligt att ge dem något speciellt från Sverige i stället. Vi köpte ett stort, vackert gult Mateus-fat från NK och tog sedan bussen ut till Arlanda.

Resan gick bra och vi stressade från flygplatsen in till stan och vårt vandrarhem. Det var hett, hett och vi hann bara snabbt kasta oss in och ut ur duschen innan det var dags att springa iväg ut. Jag var inbjuden på Bachelorette Party och UP skulle med på en boys' night out med brudgummen och hans vänner.

Det var första gången jag träffade brudparet och jag har blandade känslor. Bruden är en turkisk tjej som UP träffade i Filippinerna och brudgummen är från USA. Bruden är liten och söt, otroligt kokett - jag har aldrig mött någon liknande i Sverige. Vi stack iväg ut på stan till en häftig restaurang med fantastisk inredning utomhus, med god mat och showande transvestiter mellan varven. De flesta pratade turkiska förstås och jag hamnade mitt emellan två amerikanska tjejer och de turkiska så det var lite svårt att hänga med i samtalen. Men det kändes bra att ha träffat de flesta åtminstone en gång innan bröllopet i alla fall.