2010-10-29

I full blom
Våra orkidéer gillar tydligen hösten och vintern. Vi har massor av orkidéer hemma - elva stycken noga räknat, och bara fem andra små krukväxter som har fått tränga sig in bland högdjuren. Jag tycker om orkidéer när de blommar men utan blommorna ser de rejält trista ut. Ett tips jag har fått är att köpa en tygorkidée och sticka ner i krukan under perioderna när de inte blommar. Faktiskt inte så dumt och värt att tänka på! Men nu är våra orkidéer på gång igen. Varenda en har nya stjälkar och knoppar på väg och en har faktiskt slagit ut just idag. Så fint, till vintern kommer vi att ha massor av blommor här gissar jag! Det gör hemmet trevligare och gladare!

Jag har just tagit en lunchpromenad runt området. Det är helt sagolikt att gå ute i solen och känna energin komma tillbaka i kroppen. Sämre kan man verkligen ha det!

2010-10-29

Underbar höstdag!
Åh, jag gillar verkligen hösten och har alltid gjort det! Dagar som idag, med klarblå himmel, strålande sol och hög, klar nästan krispig luft - då är livet härligt och jag längtar ut i luften och ljuset.

Jag jobbar hemifrån idag - jag sa till TA att vi får ta dagens möte på telefon i stället och det var inga problem. Jag måste helt enkelt få ta en paus, få lite lugn och ro från det ständiga bruset i kontorslandskapet. Det känns bättre på jobbet nu också, efter alla lovord på utvecklingssamtalet i tisdags känner jag att jag faktiskt kan ställa lite mer krav också och det är positivt.

Igår fick jag massor gjort på jobbet och var helt slut när jag gick iväg till träningen. Det blev inga extra vikter den här gången heller - jag orkade inte rent mentalt. Nästa vecka kanske! Jag känner mig ofräsch nu, det känns att jag har ätit för mycket av för onyttiga saker den senaste tiden så nu får det bli skärpning, eller i alla fall mindre av det goda. Att banta är inte min grej - jag tror mer på att äta bra och nyttigt och att träna och röra på mig. Träningen gick bra i alla fall, förutom axellåten som är fruktansvärd - så tung så det är inte sant!

Vi har inte så mycket planerat i helgen, förutom att jag vill åka över till mina föräldrar och Maja någon dag. Vi hade tänkt bjuda över dem hit men det går inte så bra just nu. Mamma har jätteproblem med rygg och nacke och nu är det så illa så hon knappt kan gå. I vanlig ordning kan läkarna inte komma fram till vad det är för fel, precis samma visa som med pappa. Jag blir så trött. "Ät Alvedon", säger de till henne och jag får lust att skaka om dem för att få dem att vakna och fatta att det faktiskt inte funkar så. Pappa har i sin tur fått en massa utslag av medicinen han äter mot tumören. Han mår hyfsat för övrigt, men det här är i alla fall en tydlig bieffekt som ju inte är bra. Jag hoppas att åtminstone Maja mår bra...

Jag har åter fått en sådan inredningslust här. Vi funderar på tapeter, tavlor och mattor. I hallen tror jag att vi ska satsa på att sätta upp vackra foton från alla våra resor. Vi har besökt sammanlagt tretton länder tillsammans under våra fyra år och vi har mängder av fina bilder. Jag gillar naturbilderna bäst, de från Borneo och Tanzania, och vi lär få en hel del vackra bilder från Ecuador också i januari. Vi pratar om att sätta upp fina naturbilder i vår långa hall. Det kan få folk att stanna upp där och titta på bilderna, och de säger också mycket om vilka vi är som personer, vad vill tycker om och är intresserade av.

I sovrummet ska vi tapetsera. Jag skulle vilja ha en vit tapet med medaljonger i svagt silvergrått. Jag har sett det hos andra - bland annat SS har det i sitt gästrum - och det är så snyggt tycker jag, enkelt och diskret men ändå med lite liv i. I vardagsrummet och köket funderar vi nu på att sätta upp något åt det beige och guldiga hållet. Det skulle kunna bli jättebra, något som värmer upp rummet men som samtidigt inte tar över helt. Vi har pratat mycket om Josef Frank men just nu känns det som att den varianten kan bli för mycket av det goda.

På PUB har de just nu en konstutställning på temat Art to go. Ett stort antal konstnärer visar ett stort antal målningar och allt är till salu, bara att köpa och ta med sig direkt om det är något man gillar. Jag tänker förstås på att hitta en tavla att hänga ovanför soffan i vardagsrummet. Där behövs något rejält och jag ser framför mig stort, starka färger, energi till rummet. Kanske tar jag mig ner till stan och tittar på utställningen redan idag, annars får det bli i morgon.

Idag jobbar jag åter med bara en lins på höger öga. Det låter kanske märkligt, men för mig är det en stor grej efter att i åratal ha varit förvisad till de förhatliga glasögonen. Jag ser inte perfekt på skärmen, men det funkar än så länge utan huvudvärk. Jag får se hur länge det håller idag. Skönt att det är fredag!

2010-10-28

Roadtrip
Jag har varit på snabbvisit i docklandet Schweiz. Vårt företags huvudkontor ligger i Zürich och en eller två gånger om året är jag där och träffar kollegorna på marknadsavdelningen. Att träffa de härliga tjejerna där nere är alltid toppen - jag har ju inga kollegor inom mitt yrkesområdet här i Norden utan det är bara jag och just därför är det extra roligt att få umgås med människor som förstår och har intresse för det jag arbetar med. Ett ännu större plus är förstås att samtliga tjejer är hur trevliga som helst och jag skulle mer än gärna tillbringa extra tid med dem. Kanske saknar jag kvinnligt sällskap på jobbet mer nu när jag nästan bara jobbar med män? Tråkigt nog fick jag höra att två av de trevliga tjejerna där nere har sagt upp sig. Jättesynd men jag hoppas på att vi håller kontakten på något sätt ändå.

Resan till Zürich var i alla fall kort men intensiv. Middag med kollegor på kvällen, sent i säng och dålig sömn - jag sover alltid dåligt när jag är ifrån U! Igår var det upp tidigt som gällde och sedan iväg för att lyssna på konferens på förmiddagen. Det var jag, KW från Finland och MWB från Danmark som deltog från Norden och vi hade fått veta i förväg att konferensen skulle hållas på engelska. Så var det inte - hela förmiddagen gick i princip på tyska. Roligt var att jag faktiskt hängde med väldigt bra - en gång i tiden pratade jag tyska nästan flytande men numera känner jag mig så osäker så jag helst pratar engelska, trots att jag vet att jag faktiskt klarar mig bra på tyskan också. Men att hänga med i konferensen var inga problem alls. Värre var det för KW, han förstod kanske en tredjedel och stackars MWB som inte kan tyska alls var ju helt lost. Det blev en lång väntan på flygplatsen efter konferensen och när jag väl var hemma på kvällen var jag så trött så jag nästan såg dubbelt.

Jag har kämpat med mina nya linser i ett par dagar nu och det har inte varit enkelt kan jag säga. Vanligtvis har jag bara använt en lins på höger öga och varit helt utan på vänster. Nu har jag testat att ha lins även på vänster och det har varit ett elände. Linsen har skavt och varit svår att få rätt på plats. Dessutom har jag haft sprängande huvudvärk i princip från att jag tagit på mig linsen tills att den kommit av. Idag har jag helt enkelt gett upp, efter en timmes kamp tog jag av mig den vänstra linsen och sitter nu med enbart den högra. Jag får se hur länge det funkar. Jag ser inte perfekt vid datorn med bara lins utan glasögon är bättre men det vore underbart om detta kunde fungera för mig på något sätt. Jag får testa mig fram och se hur det går.

I kväll blir det äntligen träning igen, styrkepass. Jag har ätit så mycket onyttigt den sista tiden och känner mig minst sagt ofräsch så det blir skönt att komma igång igen. I morgon siktar jag på att jobba hemifrån. Jag är så trött nu så jag nästan rasar ihop och behöver bara få lite egen tid känner jag. Skönt att det snart är helg igen.

2010-10-26

Det går bra nu!
Förmiddagen har varit en pärs. Jag började med tandläkaren, justering av bettskenan och så. Pust. Det är jobbigt att gå till tandläkaren, det tycker jag.

Sedan vidare till jobbet och utvecklingssamtal. Pust även där - jag fasar för det här varje gång på grund av mina dåliga erfarenheter. Men med TA har jag i alla fall ingenting att oroa mig för. Han är supernöjd med precis allt, öser beröm över mig och tycker att allt är toppen. Jag vet inte om det är han som är blind eller om jag faktiskt gör ett bättre jobb än jag själv tror. Men det känns i alla fall bra att höra berömmet och jag försöker ta åt mig.

Direkt efter utvecklingssamtalet var det dags för nytt besök hos optikern. Jag har gått utan linser i nästan en vecka och nu såg mina ögon bra ut så jag fick testa de nya linserna med nya styrkor. Den stora förändringen är att jag använder linser på båda ögonen i stället för bara på höger som jag har gjort förut. Jag ska testa den här varianten i en vecka och sedan gå tillbaka för att se hur det funkar. Mina gamla linser har jag inte kunnat använda på jobbet men tanken är alltså att den här nya varianten ska funka i alla sammanhang. Som vanligt är det en tillvänjningsperiod och jag räknar med en hel del huvudvärk under tiden jag vänjer mig. Sedan får vi se. Antingen funkar det eller så funkar det inte och funkar det inte är det åter glasögon som gäller på jobbet. Jag hoppas att det funkar för målet är att slippa glasögonen helt.

Om en liten stund ska jag gå från jobbet och åka ner till Zürich på konferens. Jag ser fram emot att träffa kollegorna där nere men däremot ser jag inte fram emot själva konferensen - ämnet verkar rent ut sagt urtråkigt. Men så är det, man får ta det onda med det goda.

Eftersom jag reser bort missar jag träningen i morgon - synd, för det går så bra nu och det är så roligt trots de långa sega passen. Igår gick det strålande och jag orkade hela vägen utan vila. Jag är stolt över det för det är allt annat än enkelt. So far so good den här dagen - nu ser jag framåt!

2010-10-25

Det är skillnad på folk och folk
Vi var på bio i fredags, jag och min man U. Vi såg Eat Love Pray med bland andra Julia Roberts och Javier Bardem, baserad på boken av Elizabeth Gilbert. Jag gillade boken - till och med U har läst den och uppskattat den - och i vanlig ordning är det väl så: boken är alltid bättre än filmen. Filmen var helt OK men inte jättebra och jag hade knappast saknat den om jag inte hade sett den. Roligast var att se Ubud och Bali där jag själv har tillbringat mycket tid på 1990-talet, även om jag förstår att otroligt mycket måste ha förändrats sedan jag var där.

SS ringde och lämnade ett meddelande på min telefonsvarare en kväll i förra veckan - eftersom jag hade skickat sms till henne ungefär två veckor tidigare så tyckte hon väl att det var dags att svara. Typiskt henne säger jag bara, hon är rent ut sagt världens sämsta människa när det gäller att svara när jag hör av mig. Jag är urless på det redan nu och varje gång det händer, vilket är i princip varje gång jag kontaktar henne, så gör det mig lika besviken eftersom det faktiskt ger intrycket att hon helt enkelt skiter i vår vänskap, att den inte är det minsta värd att vårda och ta hand om. Det är jättetråkigt och inte minst är det tråkigt med tanke på att jag ser att hon inte beter sig lika illa emot personer som hon har lärt känna genom mig, som JK, JP och EE. Där är hon bättre, men mig kan hon ignorera fullständigt. Det sårar och irriterar och hon framstår mer och mer som en helt igenom självisk person som bara tänker på sig själv. Jag märker det också i hur hon är när jag pratar med henne - hon kan ställa en massa frågor men hon lyssnar inte på svaret utan avbryter och börjar prata om något annat i stället.

Men i sitt telefonsvararmeddelande föreslog SS att vi skulle försöka ses snart så jag skickade sms tillbaka på fredagen och frågade om hon hade något planerat för lördag kväll. SS svarade inte och fortfarande idag, på måndagen, har hon inte återkommit. Jag är verkligen jättebesviken på henne och jag känner nu att jag har fått nog, det räcker, jag ställer inte upp på hennes villkor längre. Hon kan inte bara förvänta sig att jag ska finnas till hands när det passar henne och att hon sedan ska kunna slänga mig åt sidan som en värdelös sak utan själ när hon inte är intresserad. Det funkar inte så och vill hon behålla mig som vän så får hon börja visa det i handling också, med respekt för mig, genom att lyssna på det jag har att säga och inte bara prata om sig hela tiden. Det är alltid sorgligt när vänner försvinner och på något sätt hade jag väl trott att SS var en sådan som skulle finnas kvar. Men nu vet jag inte så säkert längre.

Som tur är finns det människor som är annorlunda, som är vänner på riktigt. Min vän SSH är ett lysande undantag från SS. SSH och jag blev vänner när vi började gymnasiet, och sedan har vi följt varandra genom livet, när jag bodde i USA, när jag bodde i Gävle och alla år som hon har bott i Skåne. Precis som med PH har vi nära nog passerat vänstadiet och nästan blivit som syskon genom åren och det är underbart att ha henne kvar i mitt liv vad som än händer.

SSH var här och hälsade på sin pappa i helgen och vi hade förstås pratat om att ses också. På lördagen var jag och U i Sollentuna och gjorde lite ärenden och jag passade på att ringa för att höra om hon var hemma och kunde ses lite snabbt. Det var hon och det slutade med att hon och hennes pappa AnS bjöd mig och U på middag, i vanlig ordning med massor av vin och avecer och jag vet inte allt. U körde bil och jag drack en massa vin och jag kan väl säga att det kändes på söndagen... Men en rolig kväll var det, underbart att träffas och prata som vanligt. Jag önskar att hon bodde här även om jag vet att hon är lycklig med sitt liv i Skåne. Ja, det är skillnad på vänner och vänner!

På söndagen blev det inte mycket gjort. Jag var seg efter allt vin men ärligt talat vet jag inte vad som är bäst: huvudvärk som jag har orsakat själv eller huvudvärk som jag alltid får ändå, som varje helg. Men det var en regnig och grå söndag och det passade bra att mest vara hemma och slappa, sitta i soffan och äta godis och i mesta fall ta en kort promenad runt ön bara för att få lite frisk luft. Skönt och avkopplande och välbehövligt inför en hektisk vecka!

2010-10-25
Världens tuffaste jobb
Kooperation Utan Gränser uppmärksammar just nu kvinnliga småbönder som lever under extremt hårda villkor i världens fattigaste länder. Dessa kvinnor är hjältinnor - de arbetar stenhårt många timmar varje dag, samtidigt som de försörjer en hel familj med mycket små medel. De förtjänar all uppmärksamhet och allt stöd och Kooperation Utan Gränser genomför just nu därför en insamling till deras fördel. Alla kan delta och det kostar oss ingenting - det enda vi behöver göra är att på några enkla frågor på deras hemsida. För varje genomförd frågelista lämnas ett bidrag till kvinnorna. Lysande, eller hur? Klicka på länken och stöd dessa kvinnor du med!

2010-10-25

Tävling hos Englas Showroom!
Superduktiga bloggerskan Engla lottar nu i samarbete med Ecco ut ett par skor i tre valfria modeller. Mitt val är modellen Seberia i storlek 40 - de ser perfekt varma och sköna ut och det behöver jag nu när mina nuvarande vinterskor sjunger på sista versen. Jag håller tummarna! Och så svaret på tävlingsfrågan: modellen Jaffna finns i 8 olika varianter.

2010-10-22

Det snöar!
Allvarligt! Det är oktober och det snöar! Jag kan inte säga att jag direkt jublar men å andra sidan, snön brukar ju inte ligga kvar första gången så jag räknar med att den här kommer att smälta bort snart.

Mitt besök hos optikern igår gick sådär. Hon vill testa en ny typ av linser, som kanske till och med kan fungera i stället för glasögon, och det är väl OK. Men däremot sa hon att jag har torra fläckar på höger öga, där jag brukar använda lins idag, så hon tycker att jag ska låta bli att använda linser helt under hela resten av veckan. För mig är det den värsta bestraffning jag kan tänka mig - att tvingas använda glasögon även utanför jobbet. Jag kan inte tänka mig något värre än det och det känns allt annat än roligt att gå hela helgen med det här. Jag får se hur det går - att träna med glasögon är i alla fall uteslutet.

Det blev ingen träning igår. Jag var fruktansvärt trött och hade huvudvärk, precis som idag, och kände att jag helt enkelt måste avboka. Det blev en hemmakväll i stället. Vi firade två månader som gifta igår och tinade en bit av bröllopstårtan och åt till efterrätt.

Några vita sidenkuddar till soffan har jag inte hittat ännu, men däremot har en bunt vita tygrosor från Sia fått följa med hem. Vi är just nu i en sådan tråkig mellanperiod när i princip alla orkidéer har fällt sina blommor och det ser så tråkigt ut med dessa kala pinnar som sticker upp ur alla blomkrukor. Jag är egentligen inte helt förtjust i tygblommor som ofta kan se plastiga ut, men dessa var faktiskt fina och välgjorda. Jag har satt dem på prov i en vas i vardagsrummet så jag kan känna på hur de passar.

I kväll ska vi nog gå på bio om vi inte är för trötta. Jag lovar ingenting - fredagar är jag ofta fullständigt däckad. Men det vore kul att göra någonting i alla fall, om jag orkar och huvudvärken blir lite bättre. Skönt med helg igen!

2010-10-20

Glasögonorm
I morse var det minusgrader när jag gick hemifrån. Riktigt kyligt och klar luft ute och stövlarna åkte på utanpå mina smalaste jeans. Med mitt ena stövelpar funkar det faktiskt att ha byxor instoppade men med det andra stövelparet är det omöjligt. Jag passade på att hämta upp min svarta kappa också, men usch, den är så ful och tråkig. Den får bli en hemmakappa att ha när jag ska åka och handla eller göra annat som inte kräver något i utseendeväg. Ja ja, dagens i-landsproblem!

Träningen gick bra igår, trots att passet var helvetiskt jobbigt i vanlig ordning. Men jag hade bra och peppande cyklister omkring mig och med gott samarbete, jävlar anamma och horn i pannan så löser sig det mesta! Hemma ägnades kvällen åt Ecuador. Vi är nästan, nästan klara med vilken arrangör vi ska välja nu. Bara ett par kompletterande frågor till och sedan kan vi boka. Så skönt! Jag hoppas att vi kan göra en bokning redan idag, men med tanke på tidsskillnaden mellan Sverige och Ecuador så är det inte säkert att vi hinner få svar på våra sista frågor tillräckligt snabbt. Men innan veckan är slut ska vi i alla fall vara klara - skönt!

Idag står ett besök hos optikern på schemat. Det känns lite grann som bortkastade pengar, eftersom jag inte har märkt av någon synförändring utan antagligen har exakt samma synfel idag som sist jag var där. Men reglerna säger av någon anledning att man inte får köpa linser utan att ha gjort en undersökning först så då måste jag pallra mig dit. När jag ändå är där tänker jag ge optikern en utmaning som ingen hittills har lyckats med: att hitta en lösning till mig som innebär att jag kan klara mig utan att använda glasögon på jobbet. Nu funkar det helt enkelt inte och jag har verkligen testat allt: en lins på höger öga, en lins på vänster öga, två linser, ingenting alls.

Mitt problem är att jag har olika synfel på vänster och höger öga. På höger öga är jag lite närsynt. På vänster öga är jag lite översynt och dessutom astigmatisk. Jag har världens minsta synfel, egentligen, och hade jag haft samma fel på båda ögonen hade jag förmodligen klarat mig utmärkt utan någon korrigering alls. Men med olikheterna funkar det inte utan jag får huvudvärk och blir trött och sitter och överanstränger ögonen. När jag inte jobbar klarar jag mig utmärkt med min enda lins på höger öga, inga problem alls, men på jobbet får jag huvudvärk efter en halv dag och måste byta till glasögon. Och jag avskyr glasögon! Det spelar ingen roll hur de ser ut - poppiga, diskreta, mörka, ljusa, stora, små - oavsett vilka glasögon jag använder så känner jag mig ful och tråkig och det är som att jag försvinner bakom glasögonen. Jag skulle så gärna vilja slippa dem och den optiker som kan uppnå det kommer att vara min hjälte för livet. Det är en utmaning, helt klart, och jag håller tummarna idag!

2010-10-20

Tävling hos Elinas värld!
Duktiga Elina lottar just nu ut hela två set av en palett med ögonskuggor i märket Too Faced helt i mina färger. Jag är med och tävlar så klart!

2010-10-20

Dagens fråga
Hur kommer det sig att så många tjejer som är långt ifrån pinnsmala ändå passar så bra i stuprörsjeans? Jag har muskulösa ben och smal midja och- nej, det är helt omöjligt. Jag förstår det inte. Var shoppar folk egentligen?

2010-10-20

Rätt beslut
Igår höll jag på att få ett bryt på jobbet. Jag undrade en kort stund om jag hade gjort rätt som tackade nej till resebolaget, men sedan kände jag ändå ganska snabbt att ja, det var rätt, det är inte där jag ska jobba. Jag tror att om jag hade tagit det så hade jag ändå inte velat stanna länge, och jag vill ju som bekant inte byta jobb bara för att sedan snart byta igen.

Jag åt lunch med GA och KGH och vi enades om att vi sitter på ett kontor med 120 personer som är totalt missnöjda och omotiverade. Samtidigt har vi en ledning som verkar som att de varken hör eller ser. Jag förstår det inte. Men jag kände efter samtalet med tjejerna att det faktiskt inte bara är mitt fel att jag inte tycker att jobbet känns bra nu. Jag har rätt att ställa krav också och jag tänker inte gå in till mitt utvecklingssamtal i nästa vecka och känna mig skyldig. Jag är värd bättre än så!

Jag hade en ledig kväll igår och tänkte gå lite på stan bara för det, men det var en regnig, tråkig och mörk kväll och jag kände mig inte riktigt pigg så jag åkte raka vägen hem i stället och tog en slappkväll i soffan. U kom hem ganska sent och tyvärr blev vi lite osams på kvällen också. Jag började prata om mitt misnöje med min lön och med utvecklingen på jobbet och U drog igång och berättade för mig precis vad jag skulle säga att hur jag skulle ställa mina krav. Jag går alltid i försvar när det blir så här för jag känner så tydligt att han faktiskt inte vet hur det är. Han har alltid varit jätteduktig och framför allt haft väldigt hög lön och precis som till exempel JP så kan han inte riktigt förstå hur man kan nöja sig med mindre. JP brukar säga att hon aldrig skulle ta ett jobb under 45 000 och för mig är det en distans som känns nästan omöjlig. JP har samma utbildning som jag och precis som med U kan hon få mig att känna mig så underlägsen, som att jga är den enda människan med usel lön som inte kommer ur situationen. Den här typen av samtal med U blir helt enkelt alltid fel och de får mig varken att känna mig mer peppad eller starkare än tidigare, tvärtom.

Idag ska jag nog ta en butiksrunda på lunchen. Jag vill ha vita sidenkuddar till vår soffa, i stället för de beige kuddar som vi har nu och som hör till soffan. Jag tänker mig att till det nya vita soffbordet skulle vita kuddar kunna bli riktigt snyggt så idag ska jag ta en sväng till NK eller kanske Åhléns och se om de har något som passar. Mio har fina kuddar i rätt stil, men tyvärr inte i den färg jag vill ha. Till kvällen blir det träning igen, superjobbiga passet i vanlig ordning, men jag ser fram emot det ändå. Livet rullar på!

2010-10-19

Dags att ta beslut
Jag har våndats och tänkt och tänkt över jobbet. Jag vet att jag inte är nöjd med den situation jag har idag. Min lön är alldeles för låg, jag tycker inte att branschen är rolig och hela företaget och tjänsten har utvecklats åt ett håll jag inte hade hoppats på. Nu är det dessutom snart dags för oss att flytta till nya lokaler med sämre läge än det nuvarande - var är inte beslutat men alla alternativ vi har idag innebär försämringar - och det gör att min anledning till att stanna här blir ännu mindre. Så det är helt klart så att jag ska byta jobb, när det nu blir. Jag vet inte vad framtiden innebär - ska vi försöka få barn? Hur lång tid kommer det ta i så fall, är det läge för mig att stanna här till dess eller ska jag byta oavsett? Det är mycket som ska falla på plats nu.

För jobbet jag sökte igår kände jag att de blev jätteintresserade av mig och jag tror nästan att det var snudd på att jag skulle ha blivit erbjuden en anställning om jag bara hade velat det. Å andra sidan var det helt enkelt för många saker som inte stämde och min magkänsla sa helt enkelt att det inte var läge att gå just dit. I morse mailade jag och tackade för mig och fick nästan direkt ett telefonsamtal tillbaka från VD. Han ville veta mina skäl till att dra mig tillbaka och jag förklarade: jag vill jobba på ett större företag med fler kollegor, jag kände att tjänsten var alltför inriktad på att bara arbeta med kampanjer och inte så mycket mer, och framför allt var det svårt att få till tillräckligt bra villkor rent ekonomiskt. VD'n sa inte emot mig så jag tror att jag hade rätt uppfattning. Men han beklagade ändå mitt beslut och sa också att han var övertygad om att jag skulle kunna hur gå långt som helst, han hade fått ett jättebra intryck och önskade mig all lycka i framtiden. Det var verkligen roligt att höra, en jättefin komplimang som gjorde mig glad!

Så nu är det som det är: jag är tillbaka på ruta 1, kvar på jobbet utan annat på gång. Så länge det nu varar - vi får se. Nästa vecka ska jag ha utvecklingssamtal. Det ser jag inte fram emot och jag vet att det beror på dåliga erfarenheter - först säger chefen ingenting och sedan får man en utskällning när man minst väntar det. Det har aldrig hänt mig på det här företaget men obehagskänslan sitter i likafullt. Jag har dessutom en tendens att alltid själv ta på mig skulden för det som inte fungerar bra. Å andra sidan - här är det många saker som inte beror på mig och trots det känner jag mig som en dålig människa för att jag inte klarar det bättre. Här är lönerna usla, utvecklingsmöjligheterna dåliga och ledningen osynlig. Är det min sak att lösa det och se till att jag blir en stjärna ändå eller är det någon annan som också har en del i det? Jag vet inte, men jag vet att utvecklingssamtalet kommer att oroa mig tills det är över.

Träningen gick hyfsat bra igår. Min draghäst B var tillbaka och vi hjälptes åt att dra under passets gång. Det var riktigt, riktigt jobbigt: långa körningar på flacken och i berg, mellan tio och tretton minuter i stöten utan någon som helst vila passet igenom. Sjukt jobbigt och det kräver verkligen disciplin och järnvilja för att man ska kunna ta sig igenom. I morgon är det dags igen och jag vet att jag behöver den här träningen så jag ska gå dit och kämpa igen.

Det är tomt hemma nu när katterna är hos RL. Det är liksom tyst och inte så levande som när de är hos oss, men samtidigt vet jag ju att det har det toppen hos honom. Jag och U ägnade lite tid åt Ecuador efter middagen. Vi gick igenom offerterna vi har fått och skickade tillbaka lite frågor till de som var mest intressanta. Just nu lutar vi åt en lokal arrangör som verkar billigare än de svenska. Snart ska vi vara klara att boka - härligt!

En annan sak vi ska planera är om vi ska hitta på något särskilt när vi firar fyra år i slutet av november. November är ju inte den bästa tiden, mest bara mörkt och kallt. Men kanske är det då man som bäst behöver något att se fram emot, ett litet miljöombyte även om det är aldrig så kort. Vi funderar faktiskt på att åka till Visby över en helg. Jag vet inte hur det är där i slutet av november - kallt och blåsigt, antagligen, men kanske är det ganska trevligt ändå. Vi får se vad det blir.

2010-10-18

Något att fundera på
I morse var jag minst sagt nervös inför min jobbintervju. Samtidigt: jag hade förberett mig så gott jag kunnat. Jag hade koll, jag var påläst, rutinerad, jag har gjort det här förr. Inga problem. Eller?

Jag var helt säker på att det här jobbet hade alla rätt för mig. Rätt nivå av ansvar och svårighetsgrad, rätt bransch, rätt läge geografiskt. Allt stämmer! Nu i efterhand är jag nästan säker på att det inte stämmer. Det var flera saker som inte kändes bra under intervjun. Kontoret var fult, litet och slitet. Bara sex personer förutom en säljkår i butiken på ungefär lika många. Jag hade fått höra att det var omkring 35 personer i företaget, men det stämde alltså inte på långa vägar. Inräknat butikspersonal i de fyra säljbutikerna i landet kanske det blir omkring 25 personer sammanlagt.

För mig är fem kollegor alldeles för lite. Jag trivs bättre i stora företag, stora kontor med många avdelningar, mycket resurser, tillgänglighet. Jag fick vibbar till tiden när jag jobbade på Goldman Sachs på 1990-talet. Finansbranschens guldålder, det fanns hur mycket pengar som helst, massor att göra. Jag satt i det lilla lilla satellitkontoret i Stockholm där huvudkontoret i London styrde allt som hände. Allt skulle gå via dem och det var inte roligt överhuvudtaget. Brittiska företag är helt klart mer formella och toppstyrda än svenska och det har jag tydligt sett med egna ögon. Så den här biten var en klar nackdel för mig - företaget är helt enkelt för litet för mig.

Jag blev intervjuad först av en brittisk tjej som jag inte riktigt förstod vilken roll hon hade - säljchef? Marknadsrepresentant? HR? Kontorschef? Med henne satt en svensk tjej, marknadsassistent, som knappt sa ett ord på hela tiden. Den brittiska tjejen berättade att hon hade jobbat sig upp inom företaget under tio års tid. Hon var säkert duktig och väl insatt i verksamheten, men intervjun kändes ändå tafflig och amatörmässig. Alla frågor hämtades ur ett formulär och vissa var rent märkliga, som till exempel vad jag tror att skillnaden är mellan ett svenskt och ett brittiskt företag. Andra var svåra och väldigt specifika för resebranschen, och jag kände mig som att jag bara svamlade och knappt sa något vettigt stundtals. Sedan kom förstås de där urfåniga standardfrågorna: vilka är dina starka och svaga sidor? Hur agerar du i den eller den situationen?

Efter en halvtimme var den delen av intervjun klar och den manlige VD'n klev in för att ta över. Han berättade att de är väldigt nära ett avslut med en annan kandidat men att de hade fått ett så väldigt bra intryck av mig, dels genom min ansökan med brev och CV och dels genom telefonsamtalet med nuvarande marknadschefen så de ville ändå träffa mig och se om jag kunde vara rätt för tjänsten.

VD'n berättade en massa om företaget och vissa delar lät mindre bra, till exempel att han hade gjort om hela organisationen när han började i januari. Han hade låtit personer sluta för att få till ett bättre företag men det var fortfarande många bitar som inte var bra. Han berättade att både Sverige och Sydafrika, som hör till huvudkontoret i London, inte är nöjda med situationen och där kände jag lite "åh nej, inte ett konfliktföretag igen". Han sa att marknadschefen ingår i ledningsgruppen och det är förvisso bra, men samtidigt tänker jag att vad kan det bli för ledningsgrupp i ett bolag med sex anställda?

Den absolut största nackdelen var ändå ekonomin. VD'n ville prompt att jag skulle tala om vad jag har för lön idag, och till slut gjorde jag det, men jag vet inte om han insåg att den lön jag har idag inte är något jag är nöjd med och att den inte heller är i nivå med min nuvarande tjänst. Han berättade att de inom bolaget inte kan erbjuda några som helst förmåner förutom möjlighet att boka flyg och hotell med rabatter, alltså inget kollektivavtal, inga rikskuponger, inget friskvårdsbidrag, verkligen ingenting alls. Jag fick intrycket att han trodde att jag som jobbar i finansbranschen har jättehög lön, men så är verkligen inte fallet, och jag läste mellan raderna att jag i bästa fall skulle kunna få samma lön som jag har nu. Det är bara det att utan alla de förmåner jag har nu så pratar vi i praktiken om en lönesänkning, och det är inte aktuellt för mig överhuvudtaget.

Ironiskt nog fick jag ändå känslan att framför allt VD blev jätteintresserad av mig och att det största problemet utifrån hans syn är just lönen - att jag vill ha mer än de kan erbjuda. De vill att jag kommer dit igen i morgon och till dess har jag fått en uppgift: att skapa och presentera en kampanj för ett resmål, inklusive samarbetspartners, annonsering, uppföljning och intern införsäljning till säljkåren. För mig är uppgiften jättesvår för jag har verkligen aldrig gjort något liknande och vet faktiskt inte hur det ska gå till. Det känns som att jag är helt ute och cyklar och framför allt är jag så pass osäker på om jag alls vill ha jobbet så jag vet knappt om jag ska göra uppgiften eller meddela företaget direkt att jag drar tillbaka min ansökan. Som NM sa, man ska gå på magkänslan och säger den att det här inte är helt rätt för mig så är det förmodligen sant. Jag har verkligen fått något att fundera över, men inte på det sätt jag hade tänkt mig.

2010-10-18

En helg som många andra
Jag avslutade förra arbetsveckan men att besöka min duktige kiropraktor ute i Mörby. Som alltid när jag kommer dig känns det som förr i tiden när U bodde där, och som när jag flyttade hem till honom för ett par år sedan. Tiden går och det var ju en enkel tid på sitt sätt, även om jag inte vill tillbaka.

Min kiropraktor är jätteduktig men trots allt han gör dras jag med denna ständiga huvudvärk varje, varje helg. Hopplöst är bara förnamnet, jag kan äta tabletter och försöka med alla knep jag kan men det hjälper inte. Hela lördagen gick jag som en zombie, försökte fungera normalt och få saker gjorda men det gick liksom bara inte. Vi åkte ut till Danderyd och följde med AP ut till U's pappas grav och efter det var det meningen att jag skulle följa med U och några kompisar till honom ut på en pubkväll men det gick inte. Min huvudvärk ville annorlunda så jag fick i stället hålla mig hemma, se en film och äta middag för mig själv. Förvisso ganska skönt men så synd ändå att det är på det här sättet. Huvudvärk kan verkligen förstöra mycket i det sociala livet. När jag ändå var hemma passade jag på att rensa ut en massa gamla papper och pärmar ur bokhyllan. Målet är att vi först ska rensa och sedan investera i enbart likadana pärmar, i stället för som nu: en enda röra med alla färger blandade hur som helst.

På söndagen gjorde jag i alla fall vad jag kunde och tog en urstark migräntablett redan direkt efter frukost. Jag skulle banne mig vara pigg! Vid lunch åkte jag iväg till Djurgården för att möta min kära PR för lunch och höstpromenad. Dagen var perfekt: sol, blå himmel, så skönt och så alla dessa underbara höstfärger på det. Hösten är så vacker vid den här tiden. Det var underbart att se PR som jag ju inte träffar på jobbet varje dag längre. Vi hade massor att prata om, både jobb och privat och jag fick massor av peppning inför min jobbintervju på måndagen. Det behövdes - jag har ju inte varit i jobbsökartagen på länge så jag behöver komma igång igen.

Framåt kvällen kom RL över för att hämta katterna. De ska bo hos honom ett tag nu och passa på att vara utekatter innan det blir alltför kallt. Jag vet att de trivs där och det känns bra att de kan få variationen, både att vara hos mig och hos honom. Resten av kvällen gick till intervjuförberedelser. Nervöst, ja, men så är det när något är viktigt. Nu kör vi!

2010-10-15

Tala ut
Igår hade jag tjejlunch med bästa kollegorna GA och EB. GA jobbar bara kvar en vecka till och jag kommer verkligen att sakna henne! Hon är precis som PR en sådan person som jag absolut vill fortsätta hålla kontakten med framöver. Det var så otroligt skönt att gå ut med bara tjejer och slippa grabbsnacket och vi hade en riktig "prata ut-lunch" där vi stötte och blötte de flesta ämnen som man inte kan prata med lika öppet med killarna, hur trevliga de än är. Precis som jag håller EB ögonen öppna för andra jobb, och precis som jag tänker hon vänta in det rätta och inte bara byta för sakens skull.

På eftermiddagen hade jag ännu ett "tala ut-möte" med de trevliga killarna i produktutvecklingen. De är mina favoritkollegor förutom tjejerna och vi kom överens om att dela rum i de nya kontorslokalerna. Även om jag rent organisatoriskt hör till sälj och kundsupport så är dessa två avdelningar de mest högljudda i hela företaget och att sitta tillsammans med dem som jag gör nu är rena undergången för både kreativitet och koncentrationsförmåga. De är bra killar och jag vet att vi kommer ha roligt tillsammans om vi delar rum. Det är viktigt, man tillbringar ju så mycket tid på jobbet så det måste helt enkelt funka.

Det blev inga viktökningar på styrketräningen men nästa gång kanske... Men passet gick bra i alla fall och jag var nöjd med min insats. När jag gick därifrån hade jag ett nytt meddelande på telefonsvararen. Det var VD för drömföretaget som hade ringt. Han ville att jag skulle ringa tillbaka och nu på morgonen ringde jag och blev kallad till intervju!!! Jag ska gå på intervju för mitt drömjobb - det är ju helt bisarrt! På måndag förmiddag är det dags och jag är redan nu jättenervös. Jag har knappt kunnat sova i natt och det är inte likt mig som ändå har varit på så pass många intervjuer i mina dagar. Kanske är det för att det här verkligen är viktigt för mig men jag kommer i alla fall att göra allt jag kan för att ligga i topp bland kandidaterna.

Idag har jag huvudvärk igen, kanske på grund av dålig sömn, men som tur är har jag också ett besök hos min kiropraktor inbokat i eftermiddag. Äntligen fredag säger jag som vanligt men fredagar är bra dagar för mig. Hoppas bara att jag kan koppla av något i helgen och inte är konstant superstressad inför måndagen... vi får se.

2010-10-14

Stövelpremiär
Jag har inte hört ett ljud från drömjobbsföretaget ännu. Vet inte om det är för att VD'n, som ansökan skulle skickas till, har haft för mycket att göra och inte hunnit titta alls ännu, eller om det är för att jag är ointressant, eller bara... ja, vem vet! Jag räknar i alla fall med att det kommer att ta lite tid innan jag hör något alls med tanke på att de ju hade fått in sådana mängder med ansökningar. Annonsen ligger i alla fall fortfarande kvar på hemsidan. Ja ja - den som lever får se.

Träningen gick hyfsat bra igår, klart bättre än i måndags men så gick jag inte heller ut lika hårt som då. Dessutom var passet fullsatt och det underlättar också - då känns det direkt som att jag har lite mer draghjälp i de långa körningarna. Resten av kvällen ägnades åt hemmafix: vika tvätt, hämta upp stövlar och fler varma jackor från källaren, vattna blommor och annat roligt. Helt enkelt en ganska tråkig kväll men sådana är det ju ibland.

Vi har inte kommit så mycket längre med reseplaneringen, mer än att jag har mailat till ett gäng arrangörer och nu väntar vi på deras svar. Ett par av dem har hunnit återkomma och man kan konstatera att hur vi än bär oss åt så kommer det att bli en dyr resa. Som tur är har vi fått in tillräckligt mycket resebidrag i bröllopspresent för att täcka ungefär halva kostnaden av vad det kommer att gå på för oss båda och det gör så klart enorm skillnad. Jag är glad för det!

I morse använde jag mina stövlar för första gången den här säsongen. Jag har frusit varenda dag i veckan men nu är det bättre. Men hösten är verkligen här nu, det är kallt och inte många grader på kvällarna.

I kväll blir det styrketräning och jag får se om jag känner mig tillräckligt stark för att lägga på lite extra vikter. Jag har ju funderat på om det är dags men jag får se hur det känns i kväll. Sedan är det snart helg igen - härligt!

2010-10-13

Kallt, kallt, kallt
Den senaste veckan har det blivit allt kallare. Nu är det inte mer än några ynka grader över 0 när klockan ringer och i morse hämtade jag upp min grå varma jacka från källarförrådet. Den behövs nu och i kväll ska jag ta en drive till och hänga undan skinnjacka och lite annat, och göra plats för min fina lila kappa och den gamla fula svarta - den får väl hänga med i år också, trots att jag är så trött på den så jag knappt vill se den! Men jag har bestämt mig - det blir ingen ny kappa eller vinterjacka i år utan jag fortsätter slita på dem jag har. Samma sak med stövlar - jag har bara två par stövlar men jag har gett mig den på att jag faktiskt inte ska ha fler heller. Helt enkelt: jag har för mycket kläder och framför allt sommarskor har jag nu så många så jag nästan kan börja sälja. Ändå tycker jag att jag ständigt rensar och skänker bort i en strid ström, men det blir som det blir ändå. Jag provade den blårandiga klänningen från Mango igår, men den fick hänga kvar. Söt och fin som sommarklänning, men inte tillräckligt fin för det priset helt enkelt. Lika bra det!

Igår träffade jag U på lunchen och vi gick igenom mitt ansökningsbrev och slipade lite på det. Tillbaka till kontoret, jag ändrade och skrev om lite grann och sedan mailade jag iväg ansökan. Nu är det gjort, nu kan jag bara vänta och se och hoppas på det bästa!

Föreställningen med John Cleese var bra - trevlig och lagom rolig om än inte så många gapskratt som jag hade väntat mig. Han höll en två timmars kavalkad över sitt liv och det han har gjort i sin karriär och det är verkligen otroligt när man tänker efter - han har ju gjort otroligt mycket och inte minst alla hans jobb med Monty Python är ju fantastiska. Vilket gäng de var! Fawlty Towers minns jag väldigt väl - jag gick väl i mellanstadiet när den serien gick på TV och jag minns att vi satt hela familjen och tittade och skrattade åt den. Det var tider det!

När vi skulle åka hem sent på kvällen höll jag nästan på att frysa sönder i mina lågskor och idag har jag faktiskt ont i halsen. Jag har bokat och planerat att träna cykel idag men är jag inte bättre i eftermiddag så kanske jag avbokar. Ett så konditionskrävande pass är inte optimalt att köra med halsont utan i så fall blir det vilokväll i stället.

Till min glädje har jag sett att danska Illums Bolighus har öppnat här på Hamngatan. Vi åkte förbi butiken med spårvagnen igår och det jag kunde se genom skyltfönstren såg klart lovande ut. En butik som helt klart måste spanas in närmare, kanske redan idag om jag inte tränar.

2010-10-12

Alla dessa vackra klänningar
Alla som känner mig vet att jag inte bara har svart bälte i shopping - jag är dessutom en riktig sucker för vackra klänningar och allra helst då svarta klänningar. Igår på lunchen sprang jag förbi Mango och där hängde denna skönhet som jag förstås inte kunde låta vara kvar i butiken. Verkligen jättefin på och funkar perfekt i vinter, både till fest eller om jag känner för att vara lite finare på jobbet någon gång. Jag gillar Mango, de kan konsten att göra fina kläder och är inte rädda för att ösa på med lite glitter också. Sedan är det upp till oss att våga bära glittret! Jag har kommit över den tröskeln så jag gillar att klä upp mig lite även till vardags när humöret faller på. Förutom den svarta skönheten såg jag igen den fina klänningen som jag suckade så över i somras när JP hade den. Jag har provat den förr men tvekat men nu känner jag att jag nog måste ta en närmare titt på den igen. Perfekt till sommaren men kan även funka höst och vår med en kofta över.

På jobbet hände inte mycket förutom att jag åter ringde till resebyrån som annonserar ut mitt drömjobb. Den här gången fick jag svar, inte utav VD utan av tjejen som har drömjobbet idag. Hon var trevlig och tog sig tid att svara på mina frågor, och precis som väntat sa hon att de hade fått in otroligt många ansökningar. Det var så pass att de till och med tänkte ta bort annonsen från webben flera veckor tidigare än beräknat så hon rådde mig att snabba på med min ansökan. Jag kan inte beskriva det - jag vill ha det här jobbet så mycket så jag knappt vet vad jag gör. Det är verkligen ett drömjobb för mig och jag kan nästan redan nu känna mig in i att faktiskt ha jobbet. Är det ouppnåeligt eller har jag en chans? Det får tiden utvisa.

Träningen var rent fruktansvärd igår. Åter dessa långkörningar som är så otroligt krävande. Jag är helt klart mer sprinter än långdistansare - det har jag vetat länge. Första halvan av passet kände jag mig stark, det gick bra och jag klarade att lägga på tyngre växlar dessutom. Sedan tog det tvärstopp. Jag stumnade totalt och fick kämpa för att ens klara att ligga kvar på samma växel dragningen igenom. Helt enkelt hemskt och jag hoppas att onsdagen går bättre.

Kvällen ägnade jag med U's hjälp åt att uppdatera CV och fila på mitt ansökningsbrev. Det är svårt! Jag vet att jag i princip uppfyller alla formella krav för tjänsten, men det är jag knappast ensam om. Det jag måste kämpa för är att hitta ett tilltal som sticker ut i mängden, det som gör att jag blir kallad till intervju bland alla andra sökande. Jag är nöjd med min inledning i brevet - det känns som att jag har fått till en bra formulering och motivering för varför jag är rätt för jobbet. Men resten - puh! Att söka jobb är verkligen inte lätt!

I kväll ska jag och U gå och se John Cleese. Det blir perfekt - ett avbrott med en massa skratt i vardagen, precis vad vi behöver!

2010-10-12

Jag stödjer Rosa Bandet - gör du?
I oktober är det åter dags att ge extra uppmärksamhet till bröstcancer och forskningen som förhoppningsvis en gång för alla kan få denna hemska sjukdom att försvinna. Jag har haft bröstcancer i min släkt - min mormor dog av det endast 41 år gammal och även min moster hade bröstcancer när hon gick bort vid 60 års ålder. I och med det tillhör jag den så kallade högriskgruppen som alltså själv riskerar att drabbas. Jag vägrar låta det hända och är ständigt jättenoga med att undersöka mig själv och boka in mammografi när jag känner att det är dags, trots att jag ännu inte är tillräckligt gammal för att bli kallad till undersökning. Det här är så viktigt och så enkelt, ha koll på din egen kropp och var uppmärksam på alla förändringar. Just nu kämpar min nära vän SS mot bröstcancer. Hon har varit riktigt illa däran men nu verkar det äntligen gå åt rätt håll igen.

Just nu har försäkringsbolaget Chartis en kampanj som innebär att de skänker en slant till Rosa Bandet som tack för att alla vi bloggare publicerar denna banner på vår blogg. Jag publicerar länken http://www.cancerforskning.se/?bannerID=1339 på min blogg och därmed kommer pengarna in till forskningen. Mycket enkelt och ett perfekt sätt att kunna dra in mer pengar, utöver det vi skänker själva. Gör det du också!

2010-10-11

Ut i skogen
Fredagen var ingen höjdare - migrän, migrän, migrän. På eftermiddage pallrade jag mig iväg in till stan ändå eftersom jag och U skulle besöka Äventyrsresor och prata Ecuador. Jag har haft väldigt höga tankar om Äventyrsresor tidigare, och känt mig relativt säker på att vi absolut skulle kunna boka vår resa med dem. Men inte längre kan jag säga. Vi träffade en oengagerad och till synes också okunnig säljare som bara gav oss exakt den information vi bad om, och dessutom försökte sälja på oss en tur till Bonaire på vägen hem. Vi tror nu att det helt klart finns tillräckligt mycket att göra i Ecuador för att kunna tillbringa tre veckor där - minst! - så Bonaire känns ointressant även om jag gärna åker dit en annan gång. Men intrycket av Äventyrsresor blev verkligen inte bra - de är dyra och verkar inte kunna eller vilja göra något åt priset även om man bokar mycket på samma gång. Dessutom känns vi inte alls som att vi tillhör deras målgrupp - utifrån säljarens beskrivning av resan och av vad deras kunder vill ha så känns det mer som att de vänder sig till pensionärer med gott om pengar, som vill bo på fina hotell och ha tillgång till alla bekvämligheter. Ärligt talat, vi hade lika gärna kunnat sitta på Vingresor och pratat om en veckas charter till Cypern. Synd!

Efter det misslyckade mötet åkte vi hem till C för att äta middag. Ö jobbade men hans syster SHL var på besök så det var därför C hade bjudit hem oss. Det var trevligt att träffa SHL, som är gravid med tvillingar nu, men jag känner ändå att hon är lik Ö - liksom lite för kall och stel för mig. Men alla är olika och det blev en god middag i alla fall.

På lördagen var vädret helt perfekt så vi gav oss ut i skogen för att leta svamp. Vi åkte till Altorpskogen och gick runt där i ett par timmar. Höstskogen är under och det var jätteskönt att vara ute i naturen även om svampskörden inte blev så stor - på två timmar fick vi väl ihop kanske en och en halv liter trattkantareller. Vi åkte vidare till AP för fika och hon berättade att hon hade sett svart trumpetsvamp på en skogsslänt alldeles i närheten av villan där hon bor. Efter fikat tog vi en kort promenad dit, och där fanns det svamp! Svart trumpetsvamp i mängder - på bara en kvart hade vi nästan fyllt en papperskasse med svamp! Kvällen tillbringades hemma, med god middag - tacos, en klassiker - och filmen Avatar som vi inte har sett tidigare. Den började ganska lovande, men ju längre den gick desto mer urartade den och jag kan verkligen inte säga att den var vidare bra när allt kom omkring. Den är säkert häftig att se på bio i 3D, men handlingen ger jag inte mycket för i övrigt.

Igår skulle U vara hos sin mamma för att gå igenom alla miljoner prylar som finns där tillsammans med sina bröder. AP är ju på gång att flytta från huset och köpa lägenhet, någon gång när det nu blir - det verkar kunna dröja - men när hon väl flyttar så måste hon göra sig av med en massa saker och det är det som U och resten av familjen nu försöker ta beslut om. Jag är lite orolig för alla prylar och rädd att vi kommer att få hem en uppsjö av gamla antikviteter som jag verkligen inte vill ha hemma hos mig. Vi har tillräckligt med prylar redan, mer än vi har plats för ärligt talat, och jag vill inte ha mer än så! Det kommer att bli en nöt att knäcka för jag förstår ju samtidigt att U vill ha en del av familjens gamla saker.

Vi har samma situation i min familj, inte minst på grund av vårt jättestora hus och gården uppe i Ångermanland. Den är så fylld av gamla saker - mycket av det bara skräp, ärligt talat, som pappa vill ha kvar till varje pris - och det är snudd på att huset snart kommer att likna ett skrotupplag. Det är synd på ett hem som skulle kunna bli hur fint som helst om pappa bara kunde låta mig rensa ut. Men någon gång tror jag att huest kommer att säljas och då blir det upp till mig och C att ta hand om allt. Där påverkas C av Ö till hundra procent. Han vill bara ha nytt och modernt och då vill hon det också, lustigt med tanke på att hennes egen inredning innan de träffades var helt åt motsatta hållet. Jag har försökt att få C att ta hand om morfars gamla hörnskåp men hon vägrar förstås. Det tillhör inte mig utan hela familjen, men det har blivit att jag har haft det hemma hos mig i många år och nu har vi ärligt talat inte plats för det. Det står inklämt i vårt kaotiska arbetsrum som är så fullbelamrat med möbler som inte passar ihop så att det helt enkelt inte kan bli bra. Både mamma och C tycker att då får vi väl sälja skåpet, om ingen kan ta hand om det, men jag tycker samtidigt att det är synd. Hade vi bara ett extra rum så skulle jag gärna behålla det, men det är inte bra som det är nu.

Medan U var med sin familj passade jag på att åka till mina föräldrar och Maja i stället. Pappa verkar må bättre nu, han är inte lika uppsvullen som tidigare även om han hostar mycket och inte går upp i vikt trots att han försöker äta mycket fet mat på läkarens ordination. Men det verkar gå åt rätt håll i alla fall. Maja var hur gosig som helst, spann hela tiden och satt länge i min famn och tittade ut genom dörren. Finkissen! Vi åt lunch, fikade och tog en promenad i höstvinden. Det är kallt trots att solen skiner. Det är höst på allvar och snart är det dags att ta fram ännu varmare jackor och stövlar.

2010-10-08

Huvudvärk
Min huvudvärk kan konsten att få mig att ställa in planerade aktiviteter. Igår blev bion med jobbet inställd för min del. Huvudvärk som inga tabletter rådde på och till slut fick jag inse att det bara var att avboka och åka hem i stället. Väl hemma blev det biogodis i soffan med U i stället och inga måsten överhuvudtaget - det orkade jag helt enkelt inte då. Så min torsdag var sådär förutom en mycket trevlig lunch med AH. Vi pratade jobbsök och peppade varandra till att köra på.

Idag sitter min huvudvärk kvar och jag har sovit dåligt ännu en natt. Vet inte vad det är men jag har inte vaknat ens hyfsat utvilad på länge. Min recension av bettskenan är hittills blandad. Fördelen är att jag inte vaknar med helspända käkar efter att ha legat och bitit ihop tänder och spänt käkmusklerna hela natten. Nackdelen - och den är inte så liten - är att min huvudvärk har eskalerat fullständigt och blivit mycket värre och mycket oftare än jag har haft på länge. Inte bra alls och jag ser fram emot att träffa kiropraktorn om en vecka. Förhoppningsvis kan han säga något om bettskenan och om vad besvären beror på. Just nu vet jag inte om jag har slängt flera tusen kronor i sjön för bettskenan... tråkigt.

Jag jobbar hemma idag eftersom jag känner mig helt sänkt av värken och det är nog precis det lugn och ro jag behöver. I eftermiddag måste jag i alla fall pallra mig in till stan. Då ska jag och U träffa Äventyrsresor och prata Ecuador med dem. Efter det är vi bjudna på middag hos C som har Ö's syster SHL på besök från Norge över helgen. Jag hoppas att jag mår bättre då för annars får jag nog ställa in middagen också. Kul jul, det känns som gamla tider nu när jag allt som oftast fick avboka roliga aktiviteter för att jag inte mådde bra. Men nu är det än så länge bara fredag och jag håller tummarna för att helgen i alla fall blir bättre.

2010-10-07

Darn
Jag ringde företaget, taggad som tusan. Nu jäklar ska här sökas jobb!! Bara för att mötas av svaret att VD som jag ska prata med är på tjänsteresa till på måndag. Typiskt, antiklimax och samtidigt en liten mjukstart för mitt sökande. Jag ringde i alla fall, so far so good. Jag får helt enkelt göra klar min ansökan och CV till dess och sedan finjustera efter att ha pratat med honom på måndag.

Och GA, en av mina absoluta favoritkollegor som nu också är på väg att sluta - snart är alla trevliga tjejer borta - berättade för mig att jag hade fått komplimanger av killarna på hennes avdelning. Jag blir så generad så jag vill sjunka genom golvet, och samtidigt glad för jag känner mig ju inte sån, inte på jobbet i alla fall! Men jag får ta det positivt - det är så otroligt sällan jag får höra den typen av uppskattning från andra än U så det är ju alltid roligt att få lite bekräftelse ändå. Jag ska sträcka på mig lite extra och kanske till och med våga använda den där tajta sexiga klänningen på jobbet någon gång - fast självklart då med kofta som täcker rumpan! Någon måtta får det vara!

2010-10-07

Inredningslust
Det är minst sagt mycket som snurrar i huvudet nu. I natt sov jag jätteoroligt och drömde en massa konstiga drömmar. Jag drömde att jag hade fått jobbet jag har gått och funderat på och väl på plats visade det sig vara en riktig slavdrivarorganisation. Attityden var ungefär "om du får en uppgift och inte gör klar den samma dag behöver du inte ens bry dig om att komma tillbaka igen". Hjälp! Jag inser så klart att det bara var drömmar men jag vaknade ändå alldeles uppstressad och uppe i varv och allt annat än utvilad. Samtidigt har Tuva hållit igång som en tok hela natten, sprungit runt och jamat som bara den, lekt och ruschat i hallen och jag vet inte allt. Marodören!

Träningen gick riktigt bra igår. Det var nästan samma upplägg som i måndags men det gick faktiskt lite bättre än då, trots att det var min tredje dag på raken med träning. Nu är det i alla fall vila fram till på måndag, skönt! I kväll ska vi gå på bio med jobbet. Vi ska se filmen Wall Street - Money never sleeps, en typisk finansfilm kan man ju säga. Jag är egentligen inte särskilt intresserad av den och har inte heller sett den första filmen som kom för en massa år sedan, men det kan ju bli en trevlig kväll ändå.

Under dagen ska jag också ringa och ställa lite frågor om jobbet jag ska söka. Jag satt igår med U och lusläste annonsen och det slog mig att det inte stod någonting om krav på utbildning eller arbetslivserfarenhet, utan hela annonsen fokuserade framför allt på vad man har gjort och uppnått. Det känns som att det är resultat och prestation som räknas, och det både skrämmer och lockar. Jag är nervös inför att ringa - jag har inte sökt ett jobb på flera år och känner mig klart ringrostig, men det är bara att köra igång. No pain, no gain som man brukar säga.

Förutom jobb funderar jag mycket på inredning nu. Det är tapeter till sovrummet och där är i alla fall jag ganska säker på vad jag vill ha - en medaljongtapet i vitt och ljust, ljust grått så att mönstret nästan smälter ihop med bakgrunden. En lugn vägg som inte ger alltför mycket intryck är målet. Sedan är det gardiner, förstås, det saknar vi i alla våra tre små rum och det måste fixas. En matta till vårt bibliotek ska vi ha också. Jag har blivit förtjust i väggord och skulle gärna ha det ovanför soffan i vardagsrummet, men där vill U hellre ha en tavla. Men han var öppen för idén att ha väggord i sovrummet så det kanske vi får upp där i stället. Snyggt och med lite eftertanke också, det gillar jag!

När det gäller tapet i vardagsrum och kök så velar vi lite. Josef Frank eller något annat i lite mer guldiga toner? Både skulle funka och det skulle bli helt olika intryck i rummet beroende på vad vi väljer. Nu har vi tre små guldfärgade tavlor på en mindre vägg och så har vi kristallkronan i guld ovanför köksbordet. Risken är att den försvinner lite mot en alltför mönstrad tapet, som Josef Frank, och det är ju lite synd eftersom det är en vacker lampa. Sedan vill jag ju byta ut köksmöblerna också, mot vita, men U vill inte ha vitt. Han tycker vi har alltför mycket vitt redan nu men i mina ögon kan det aldrig bli tillräckligt. Där är vi lite olika så vi får se hur vi gör med det. Sist men inte minst har jag förälskat mig i Tove Adman - hennes saker är helt enkelt underbara och jag har talat om för U att jag önskar mig två av hennes fantastiska betongljusstakar i julklapp eller födelsedagspresent. Jag tänker mig dem på ett vitt köksbord - så snyggt! På ett bord i trä blir det ju inte alls samma sak, men som sagt, där är vi inte riktigt klara med vad vi ska ha ännu. Ständiga projekt är det och frågan är om vi någonsin blir helt klara!

2010-10-06

Framtidsplaner
Igår var en verkligt händelselös dag på jobbet. Men det var roligt att träffa AC, hon är alltid pigg och glad och vi kom överens om att snart ses igen. Hon håller precis på att söka nytt jobb och jag blev rejält peppad att göra samma sak själv. Jag har läst igenom annonsen för drömjobbet en gång till och har helt klart övertygat mig själv om att jag måste söka. Men jag behöver prata lite med dem först känner jag så jag ska med U's hjälp titta igenom texten noga och tänka ut vettiga och viktiga frågor. Hittills har jag tänkt ut frågor om personalansvar, storlek på marknadsavdelningen och om resor ingår i tjänsten.

Efter jobbet var det styrketräning och det gick riktigt bra! Faktiskt känner jag nu att jag är redo att lägga på mer vikt på ben och bröst - inte illa! Det går framåt och det är så roligt att min träning faktiskt ger resultat. I kväll är det som sagt dag för cykel igen och med tanke på hur måndagens pass var så räknar jag med ett mindre helvete - men det är bra träning och den behövs.

Vi håller på och letar nya kontorslokaler till jobbet eftersom vårt kontrakt på Sveavägen går ut, och jag är minst sagt orolig för att vi ska hamna i någon eländig stackars lokal i någon avkrok av stan. Då slutar jag definitivt för det geografiska läget är viktigt för mig. Det är viktigt eftersom jag vill kunna satsa på min träning och vill kunna träffa vänner på luncher, och det skulle inte fungera om vi hamnar för långt bort från city. På fredag ska vi för andra gången titta på en lokal på Kungsholmstorg. Jättefint ställe men läget, läget, läget... det är inte bra. Med tanke på att vår VD bor i närheten så misstänker jag att han har blivit lite väl förtjust i just den här lokalen, och det är inget bra tecken. Jag vill verkligen inte dit, men jag kommer ju dessvärre inte att ha någon avgörande röst i det här beslutet trots att jag är invald i projektgruppen. Sånt är livet men som sagt, den här flytten gör mina tankar på nytt jobb än mer aktuell än tidigare.

Jag och U tillbringade kvällen med att fundera vidare på Ecuador. Vi har kommit igång med planeringen igen, som tur är, och har bokat ett möte med Äventyrsresor på fredag. De är dyra men bra, men frågan är om vi tycker att det är värt pengarna att boka med dem med tanke på hur lågt dollarn står nu. Då kan vi lika väl boka direkt med en arrangör i Ecuador och spara en slant. Vi ska i alla fall diskutera med dem så får vi se. Om vi vill göra det verkligt enkelt för oss har Carpe Adventures en väldigt bra rundresa i Ecuador på totalt 24 dagar. Det enda vi skulle behöva göra där är att boka flyg. Det är också ett intressant alternativ, helt klart, och tål att tänkas vidare på.

2010-10-05

Solsken
Idag känns som en skön dag - ett enda ynka litet möte i kalendern och en rolig lunch med AC inbokad - henne har jag inte träffat på evigheter så det ska bli kul att ses och prata av sig lite om vad som har hänt i livet. Dessutom skiner solen - en perfekt oktoberdag, helt enkelt!

Igår kväll var åter ett träningspass med lite folk - främre raden där jag alltid sitter var nästan tom och ingen av mina vanliga dragkompisar var på plats. Passet var rejält tufft, långa, långa passager med flack körning och uthållighetsträning och jag var precis slutkörd efteråt. Jag är nog bättre som sprinter, jag kan köra på i korta, snabba passager men just i den långa sega körningarna är jag inte lika stark. Just därför är det ju extra bra för mig att träna uthållighet, men attans vad det känns i benen - mjölksyran sätter in innan pulsen sticker för högt och det stör mig att jag verkar ha bättre kondition än styrka i benen. Men, bara att träna på, som sagt. I kväll kör jag mitt styrkepass eftersom jag inte kan på torsdag och det innebär att morgondagens cykling knappast kommer att bli lättare. Tur att jag är envis!

Igår satte vi upp vår nya lampa i arbetsrummet. Tyvärr var det en tuschfläck på den så det måste bytas, men annars blev den jättebra! Jag var inte helt säker, i butiken har lampan sett lite småtrist och lite väl enkel ut, men väl på plats blev den perfekt, lagom enkel och mjuk för detta annars så pass röriga rum - i mitt tycke det fulaste rummet i lägenheten, eftersom det är så fullt av så många saker som inte passar ihop men som vi inte har någon annanstans att ställa. Om vi någon gång flyttar till ett hus så blir det en annan sak förstås, då har vi bättre plats att sprida sakerna i fler rum, men till dess får det tyvärr se ut så här i brist på bättre. Om C och Ö köper ett hus, som de förhoppningsvis gör snart, så kan jag kanske övertala dem att ta morfars hörnskåp som står hos mig nu. Det är trots allt inte bara mitt utan det tillhör oss allihop och vi har ju egentligen inte plats för det så jag skulle bli glad om hon kunde ta det i stället. Jag antar att hon kommer att vägra - hon och Ö ska bara ha det supermoderna i sitt hem, men hon måste också börja ta ansvar någon gång i livet.

Vad är på gång annars? Ja, Ecuador är högprioriterat. I kväll ska vi ta en sittning med det och se hur vi ska göra med bokningen. Som det ser ut nu kan vi åka först efter jul någon gång, och frågan är ju hur priserna ser ut då. PR som har varit där sa i och för sig att vädret kommer att vara bättre i januari än i november, när vi hade tänkt resa, och det bådar ju gott för mig som har lätt att bli sjösjuk.

Min huvudvärk har kommit tillbaka lite igen och jag undrar åter om det beror på bettskenan. Jag har lärt mig sova med den nu, men frågan är vilken effekt den har. Nästa vecka har jag äntligen ett besök hos min kiropraktor inbokat så då kan jag passa på att fråga om det.

Nu - dags att ta tag i dagen! Än så länge är det lugnt och skönt...

2010-10-04

Vardagar
Det känns inte som att det händer någonting nu. Bara vardag efter vardag, de flesta dagar är ungefär likadana och det finns inte så mycket nytt eller roligt att berätta. Vår reseplanering har hamnat lite på is tyvärr. Vi har prioriterat andra saker, men det är helt klart dags att ta tag i saken igen och komma till skott. Min spanskakurs (termin två i hög takt) skulle ha börjat den här veckan men den har tyvärr blivit inställd på grund av för få deltagare. Jättesynd eftersom jag sett fram emot att gå kursen, men som tur är har jag i alla fall kurslitteraturen redan. Jag får helt enkelt fortsätta enligt planerna och läsa hemma och se till att hålla igång och förbättra kunskaperna, precis som jag redan har gjort hela sommaren sedan den förra kursen slutade.

Helgen har gått fort, som vanligt. I fredags var jag för en gångs skull ute på after work - det händer inte ofta nuförtiden, kan jag säga, och ärligt talat saknar jag det inte alls. Tvärtom är det riktigt skönt att bara få komma hem till U i lugn och ro, bara vara och vila ut efter veckan. I fredags var det i alla fall riktigt kul att komma ut, men det berodde nog på att vi var ett stort gäng från jobbet - kanske femton personer totalt och eftersom jag har så superhärliga kollegor så blev det förstås roligt att umgås med dem under kvällen. Mina käraste före detta kollegor PR och DB dök upp också så det var nästan som vanligt igen, "alla" var där och allt var som det skulle. Det var roligt också att U var med och fick se vad det är för människor som jag jobbar tillsammans med hela dagarna.

För mig och U har det annars varit ganska jobbigt i veckan. Vi har bråkat om en massa saker och jag har känt det som ett jätteavstånd mellan oss. Nu är det bra igen men vi mår lika dåligt båda två av dessa urladdningar. De tar så mycket energi i onödan, och samtidigt kanske de behövs på något sätt ändå.

Lördagen ägnades åt diverse inredning. Vi satte ihop vårt nya soffbord och det blev så snyggt! Ljust och lätt och hela rummet blev liksom större på något sätt. Jag är helnöjd! Dessutom stod städning och fönstertvätt på schemat, inte direkt en rolig aktivitet men ack så nödvändig. På kvällen var vi bortbjudna på middag hos PH och CE och även JP kom dit. PH blir mer gravid för varje gång jag ser henne och det är ju alltid roligt att träffa mina gamla vänner. Snart har vi känt varandra i tjugo år - otroligt!

På söndagen blev det ännu mer inredning. Vi åkte till Nacka Forum och jag fick en riktig nostalgikick av att gå där och minnas mina gamla hemtrakter i Jarlaberg. Trots att vi bor så bra nu så kan jag ibland verkligen sakna min gamla lägenhet där, för den var så mycket jag på något sätt. Den var mitt hem på riktigt och jag hade en omvälvande tid när jag bodde där. Det var inte mer än fyra och ett halvt år men det hände enormt mycket i mitt liv under den tiden och det är viktigt för mig.

Turen till Nacka gjorde mig i alla fall rejält shoppingsugen - jag fick stor lust att åka tillbaka någon dag när jag har gott om tid och bara gå där i butikerna och strosa och titta på allt. Nu var det dock inte kläder vi var där för att titta på, utan belysning. Vi hittade några bra alternativ men eftersom de var billigare i Sickla så åkte vi vidare dit. Vi kom hem med inte mindre än tre olika taklampor, till kök, hall och arbetsrum. Nu börjar det verkligen att ta sig hemma - härligt!

På eftermiddagen var vi bjudna på barnkalas hos TWa och AW. Där var väl omkring tio vuxna och lika många barn, och jösses säger jag bara. Fullständigt utmattande, jag var precis slut efter en och en halv timme i det sällskapet. Jag förstår inte hur småbarnsföräldrar orkar!

Nu är det ny vecka igen, nya vardagar som väntar. Träning och bio står på schemat i veckan, och till helgen förhoppningsvis en date med PR. Full fart som alltid.

2010-10-04

Tävling hos Huset vid ån!
Många tävlingar blir det - men när min namne Therese med fina bloggen Huset vid ån lottar ut så fina saker så kan jag inte låta bli att delta. Jag tänker mig detta fina hjärta i ett av våra fönster i köket och vardagsrummet, det skulle bli så fint!

2010-10-04

Tävling hos Vardagslyx hos Nilla!
Japp, det är måndag och det är tävling igen! Nu är det Nilla (bloggare, fotograf, smyckedesigner...) med bloggen Vardagslyx hos Nilla som lottar ut denna fina tavla. Den skulle bli perfekt i vår hall så jag hoppas på vinst!

2010-10-01

Solig höstfredag
Är det bara jag eller är fredagarna verkligen lite ljusare än andra vardagar? Det är den där sköna "nästan helg-känslan" som infinner sig och livet känns liksom lite lättare än till exempel på en vanlig tisdag. Idag kommer det i alla fall att vara full rulle på jobbet i vanlig ordning men sedan är det äntligen helg igen!

I kväll finns det planer på after work med jobbet. Det är PR som har tagit initiativ till det. Ursprungligen hade hon tänkt ha fest hemma för att fira att hon bytt jobb men nu blir det after work i stället. Jag velar mellan att gå och inte. Jag vill gärna träffa PR, men jag vet också att en bar en fredag inte är det bästa stället att få tid att prata, särskilt inte med en massa andra kollegor på plats också, så egentligen bokar jag hellre in en date med PR vid något annat tillfälle i stället. Jag ska fundera under dagen så får jag se var det slutar i kväll. Jag är trött idag också men den där bedövande huvudvärken som jag har dragits med de senaste dagarna är åtminstone borta - tack och lov!

Igår premiärtränade jag det nya body pump-passet. Det var helt OK - vissa låtar var bättre än det förra och vissa var sämre. Utfall och axlar är mina stora svagheter i styrketräning - utfall är i mitt tycke enbart jobbigt och svårt, jag får kramp i vaderna och jag vet inte allt. I axlar är jag helt enkelt bara svag, och båda dessa låtar var helt enkelt hemska i det här programmet. Bra träning, men hu säger jag bara - jobbigt var bara förnamnet. Men det blir nya tag i nästa vecka, det är bara att träna på som vanligt.

Helgen bjuder på lite av varje. I morgon hoppas jag att vi kommer iväg och köper lamporna som vi har sett ut, och på kvällen är det middag hos PH och CE. PH är sjukskriven nu på grund av besvär av graviditeten. Att vara gravid verkar verkligen inte vara någon höjdare, oavsett vad folk säger - nästan alla jag hör om har det ena problemet efter det andra.

Jag har förresten sett en annons för mitt drömjobb - marknadschef på ett reseföretag. Precis vad jag vill jobba med så jag vore rent dum om jag inte sökte. Det är nog dags nu - det värsta som kan hända är ju att jag får ett nej tillbaka och det kan jag leva med. Man måste satsa för att kunna vinna!

2010-10-01

Tävling hos Vita drömmar och choklad!
Duktiga Milla med fina bloggen och butiken Vita drömmar och choklad (en titel helt i min smak, för övrigt) lottar nu ut denna fina vepa med vackra och tänkvärda ord. Jag är så klart med och tävlar och hoppas på vinst!