2010-10-18

Något att fundera på
I morse var jag minst sagt nervös inför min jobbintervju. Samtidigt: jag hade förberett mig så gott jag kunnat. Jag hade koll, jag var påläst, rutinerad, jag har gjort det här förr. Inga problem. Eller?

Jag var helt säker på att det här jobbet hade alla rätt för mig. Rätt nivå av ansvar och svårighetsgrad, rätt bransch, rätt läge geografiskt. Allt stämmer! Nu i efterhand är jag nästan säker på att det inte stämmer. Det var flera saker som inte kändes bra under intervjun. Kontoret var fult, litet och slitet. Bara sex personer förutom en säljkår i butiken på ungefär lika många. Jag hade fått höra att det var omkring 35 personer i företaget, men det stämde alltså inte på långa vägar. Inräknat butikspersonal i de fyra säljbutikerna i landet kanske det blir omkring 25 personer sammanlagt.

För mig är fem kollegor alldeles för lite. Jag trivs bättre i stora företag, stora kontor med många avdelningar, mycket resurser, tillgänglighet. Jag fick vibbar till tiden när jag jobbade på Goldman Sachs på 1990-talet. Finansbranschens guldålder, det fanns hur mycket pengar som helst, massor att göra. Jag satt i det lilla lilla satellitkontoret i Stockholm där huvudkontoret i London styrde allt som hände. Allt skulle gå via dem och det var inte roligt överhuvudtaget. Brittiska företag är helt klart mer formella och toppstyrda än svenska och det har jag tydligt sett med egna ögon. Så den här biten var en klar nackdel för mig - företaget är helt enkelt för litet för mig.

Jag blev intervjuad först av en brittisk tjej som jag inte riktigt förstod vilken roll hon hade - säljchef? Marknadsrepresentant? HR? Kontorschef? Med henne satt en svensk tjej, marknadsassistent, som knappt sa ett ord på hela tiden. Den brittiska tjejen berättade att hon hade jobbat sig upp inom företaget under tio års tid. Hon var säkert duktig och väl insatt i verksamheten, men intervjun kändes ändå tafflig och amatörmässig. Alla frågor hämtades ur ett formulär och vissa var rent märkliga, som till exempel vad jag tror att skillnaden är mellan ett svenskt och ett brittiskt företag. Andra var svåra och väldigt specifika för resebranschen, och jag kände mig som att jag bara svamlade och knappt sa något vettigt stundtals. Sedan kom förstås de där urfåniga standardfrågorna: vilka är dina starka och svaga sidor? Hur agerar du i den eller den situationen?

Efter en halvtimme var den delen av intervjun klar och den manlige VD'n klev in för att ta över. Han berättade att de är väldigt nära ett avslut med en annan kandidat men att de hade fått ett så väldigt bra intryck av mig, dels genom min ansökan med brev och CV och dels genom telefonsamtalet med nuvarande marknadschefen så de ville ändå träffa mig och se om jag kunde vara rätt för tjänsten.

VD'n berättade en massa om företaget och vissa delar lät mindre bra, till exempel att han hade gjort om hela organisationen när han började i januari. Han hade låtit personer sluta för att få till ett bättre företag men det var fortfarande många bitar som inte var bra. Han berättade att både Sverige och Sydafrika, som hör till huvudkontoret i London, inte är nöjda med situationen och där kände jag lite "åh nej, inte ett konfliktföretag igen". Han sa att marknadschefen ingår i ledningsgruppen och det är förvisso bra, men samtidigt tänker jag att vad kan det bli för ledningsgrupp i ett bolag med sex anställda?

Den absolut största nackdelen var ändå ekonomin. VD'n ville prompt att jag skulle tala om vad jag har för lön idag, och till slut gjorde jag det, men jag vet inte om han insåg att den lön jag har idag inte är något jag är nöjd med och att den inte heller är i nivå med min nuvarande tjänst. Han berättade att de inom bolaget inte kan erbjuda några som helst förmåner förutom möjlighet att boka flyg och hotell med rabatter, alltså inget kollektivavtal, inga rikskuponger, inget friskvårdsbidrag, verkligen ingenting alls. Jag fick intrycket att han trodde att jag som jobbar i finansbranschen har jättehög lön, men så är verkligen inte fallet, och jag läste mellan raderna att jag i bästa fall skulle kunna få samma lön som jag har nu. Det är bara det att utan alla de förmåner jag har nu så pratar vi i praktiken om en lönesänkning, och det är inte aktuellt för mig överhuvudtaget.

Ironiskt nog fick jag ändå känslan att framför allt VD blev jätteintresserad av mig och att det största problemet utifrån hans syn är just lönen - att jag vill ha mer än de kan erbjuda. De vill att jag kommer dit igen i morgon och till dess har jag fått en uppgift: att skapa och presentera en kampanj för ett resmål, inklusive samarbetspartners, annonsering, uppföljning och intern införsäljning till säljkåren. För mig är uppgiften jättesvår för jag har verkligen aldrig gjort något liknande och vet faktiskt inte hur det ska gå till. Det känns som att jag är helt ute och cyklar och framför allt är jag så pass osäker på om jag alls vill ha jobbet så jag vet knappt om jag ska göra uppgiften eller meddela företaget direkt att jag drar tillbaka min ansökan. Som NM sa, man ska gå på magkänslan och säger den att det här inte är helt rätt för mig så är det förmodligen sant. Jag har verkligen fått något att fundera över, men inte på det sätt jag hade tänkt mig.