2010-10-18

En helg som många andra
Jag avslutade förra arbetsveckan men att besöka min duktige kiropraktor ute i Mörby. Som alltid när jag kommer dig känns det som förr i tiden när U bodde där, och som när jag flyttade hem till honom för ett par år sedan. Tiden går och det var ju en enkel tid på sitt sätt, även om jag inte vill tillbaka.

Min kiropraktor är jätteduktig men trots allt han gör dras jag med denna ständiga huvudvärk varje, varje helg. Hopplöst är bara förnamnet, jag kan äta tabletter och försöka med alla knep jag kan men det hjälper inte. Hela lördagen gick jag som en zombie, försökte fungera normalt och få saker gjorda men det gick liksom bara inte. Vi åkte ut till Danderyd och följde med AP ut till U's pappas grav och efter det var det meningen att jag skulle följa med U och några kompisar till honom ut på en pubkväll men det gick inte. Min huvudvärk ville annorlunda så jag fick i stället hålla mig hemma, se en film och äta middag för mig själv. Förvisso ganska skönt men så synd ändå att det är på det här sättet. Huvudvärk kan verkligen förstöra mycket i det sociala livet. När jag ändå var hemma passade jag på att rensa ut en massa gamla papper och pärmar ur bokhyllan. Målet är att vi först ska rensa och sedan investera i enbart likadana pärmar, i stället för som nu: en enda röra med alla färger blandade hur som helst.

På söndagen gjorde jag i alla fall vad jag kunde och tog en urstark migräntablett redan direkt efter frukost. Jag skulle banne mig vara pigg! Vid lunch åkte jag iväg till Djurgården för att möta min kära PR för lunch och höstpromenad. Dagen var perfekt: sol, blå himmel, så skönt och så alla dessa underbara höstfärger på det. Hösten är så vacker vid den här tiden. Det var underbart att se PR som jag ju inte träffar på jobbet varje dag längre. Vi hade massor att prata om, både jobb och privat och jag fick massor av peppning inför min jobbintervju på måndagen. Det behövdes - jag har ju inte varit i jobbsökartagen på länge så jag behöver komma igång igen.

Framåt kvällen kom RL över för att hämta katterna. De ska bo hos honom ett tag nu och passa på att vara utekatter innan det blir alltför kallt. Jag vet att de trivs där och det känns bra att de kan få variationen, både att vara hos mig och hos honom. Resten av kvällen gick till intervjuförberedelser. Nervöst, ja, men så är det när något är viktigt. Nu kör vi!