2011-02-28

Sista helgen i februari
Tiden går. Nu är det en månad sedan vi kom hem från Ecuador och det känns knappt som att vi har varit där - det är en avlägsen värld, långt ifrån Stockholm och vinter och storstadshets i alla dess former.

Det har inte hänt så jättemycket i helgen. Det känns verkligen bara som vardag nu, dag ut och dag in, men det är väl också det som är livet. Hemligheten är att ändå få vardagen att bli så bra som det bara går och det tycker jag ändå att vi lyckas bra med. Vi har pratat en del om det i helgen, att vi verkligen har det bra tillsammans, skrattar mycket, leker och skämtar om saker, att vi är fysiska och kärleksfulla mot varandra. Jag skulle aldrig kunna leva i en relation där man inte har de bitarna för det är så oerhört viktigt.

Efter förra veckans migränattack piggnade jag äntligen till framåt fredagkvällen, men det var ändå inte läge att ge mig ut på några större upptåg utan det blev en lugn kväll. Men det var skönt att behålla lugnet även på kvällen. Jag och U tog en promenad runt ön och lagade middag och såg filmen Black Swan som vi köpte på dvd i Quito. Den var bra och stark, spännande och obehaglig och vacker och det är roligt att höra att undersköna Natalie Portman fick en Oscar för sin huvudroll.

På lördagen fick U göra en akututryckning, kan man säga. Hans mellanbror LP mår inte bra alls nu. Han har hamnat i en sort medelålderskris, kan man säga. Han har sagt upp sig från ett jobb som inte har känts bra, men ångrar sig nu och undrar om han har begått sitt livs misstag. Han är rädd att aldrig kunna hitta ett jobb med lika bra arbetsuppgifter igen, att han har lämnat sitt drömjobb och att det aldrig mer kommer att lösa sig. Han funderar över vad han egentligen ska syssla med under sina kvarvarande femton år i arbetslivet och det är ju en stor fråga. U åkte ut till honom och ägnade dagen åt bror-samvaro och LP fick prata ut. Som U förstår det så är det egentligen bara jobbet det handlar om, men om man som LP kanske har gjort, identifierar sig alltför starkt med sitt jobb, så kan det ändå vara en nog så viktig fråga. Jag hoppas verkligen att det kommer fram en lösning för LP för det är ingen enkel situation som han är i. Mest av allt önskar jag honom framtidstro, för det verkar han totalt sakna just nu. Tungt.

Medan U var borta ägnade jag min egen dag åt hemmet. Jag betalade räkningar, städade, gick ut med soporna och promenerade två varv runt ön. Dagen var fantastisk - sol, plusgrader, helt enkelt en underbar vårdag och jag ville inte sitta inomhus hela dagen. Det var jätteskönt att vara ute och lika skönt faktiskt att få undan det som behövdes i hemmet - det kan låta tråkigt men sånt ger mig alltid tillfredsställelse!

U kom hem på eftermiddagen och vi begav oss ut till Barkarby för att uträtta lite ärenden. Vi köpte en ny stor krukväxt från Ikea till hörnet i vårt vardagsrum. Den gamla har helt säckat ihop och vi behövar något stort där, som piggar upp. Redan nu är vi dock inne på att köpa ännu en jättestor krukväxt att ställa där, en som är ännu högre och som sticker upp lite över väggen också, så att det blir som ett grönt, lummigt hörn i rummet. Det kommer att ge lite mer värme och liv till rummet som annars är lite kalt just i det hörnet. På Ikea hittar man alltid en massa saker och vi fick idéer när vi gick genom varuhuset, till exempel att byta ut våra tråkiga plastsitsar på toaletterna - alltid kommer man på något, som sagt.

Vi åkte vidare till Mio för att titta på mattor. Vi är lyckligtvis båda inne på samma spår där, en varm beige ton av något slag. Tyvärr kunde vi inte riktigt bestämma oss, även om vi till 95 % vet vad vi vill ha nu. Men under veckan kanske! Vi tittade också på tavlor och kuddar och allt möjligt och det verkligen kliar i mina fingrar att få sätta igång och få det gjort. Vi har kommit överens om att våra inredningsprojekt ska vara klara senast den 1 juni i år - och då menar vi allt, tapeter, gardiner, tavlor... you name it. Det ska bli så skönt att bli klar, då ser jag fram emot att bara bo där, njuta av vårt vackra hem och vara. En kort tur in på outleten blev det förstås också och jag kom ut med en klänning i plommonlila från InWear, 200 kronor bara - som hittat! Jag har alltid lite ångest när jag köper på mig ännu mer kläder, men den här klänningen vet jag i alla fall kommer att bli användbar.

På söndagen var det mer ärenden. Vi var i Rotebro - massor med Maja-gos! Jag gav dessutom bort lite kläder till mamma och C och det är jag nöjd med. Det känns bättre att ta in nytt när jag kan få ut lite gammalt också. Förutom det åkte vi runt här och var, lämnade saker på Myrorna, var förbi och lämnade saker hos AP, handlade mat och lite av varje. En typisk söndag för oss.

Idag är det måndag igen och jag är bara trött. Linserna skaver, min tand känns av som vanligt, och jag skulle mer än gärna åka hem och sova resten av dagen. Men det blir en annan dag i stället... nu är det arbetsvecka!

2011-02-25

Passa tiden
Säga vad man vill om min chef - han är bra på mycket, men när det gäller att passa tiden är han fullständigt katastrofal. Vi skulle ha ett telefonmöte för 45 minuter sedan. Han är sen. Mycket sen. Igen. Så jäkla irriterande. Visst, jag har andra saker att göra men det är ändå en total disrespect för min tid också. Morr.

2011-02-25

Till våren
En sak jag ska leta efter till våren är ett par mörkblå chinos. Jag har länge saknat ett par mörkblå byxor som inte är jeans och nu när chinos är högsta trend borde jag kunna få tag i något. Tänk så snyggt till en enkel vit t-shirt och mina rosa ballerinas, till exempel!

2011-02-25

Lite piggare
Det är hopp om livet. Igår var jag riktigt sänkt hela dagen. Migränen vägrade släppa trots dubbla doser av mina starkaste tabletter. Jag rörde mig långsamt mellan soffan och köksbordet och redan vid halv nio på kvällen gav jag upp och gick och la mig. Ljuva sömn...

Idag är jag avsevärt piggare men inte helt hundra så jag håller mig hemma en dag till. Den extrema kylan verkar ha släppt sitt grepp för den här gången och nu är det bara ett par minusgrader så idag ska jag absolut ge mig ut och promenera runt ön på lunchen. Sedan är det äntligen helg igen!

Våra tackkort har skickats iväg och vi har redan fått flera reaktioner från våra gäster som skriver och tackar och berömmer fotot. Det är glädjande att höra och vi är också själva jättenöjda med bilden - vi står och skrattar med paraplyet i högsta hugg uppe på Skinnarviksberget, med vattnet och stadshuset i bakgrunden. Mamma sa igår att Maja också hade tyckt om bilden!

Annars har det av förklarliga skäl inte hänt så mycket mer sedan igår. Jag har bara varit trött, men det går åt rätt håll i alla fall. SS föreslog när vi pratade för ett par veckor sedan att vi skulle ses den här helgen, men jag har inte hört något från henne så jag räknar inte med att det blir av. Kanske lika bra. Mina känslor är blandade.

2011-02-24

Sjukdag
Jag sov inte bra i natt, drömde massor och vred och vände på mig och kände mig helt sänkt när klockan ringde. Jag släpade mig upp i alla fall men redan efter ett par minuter var jag tillbaka i sängen. Dundrande huvudvärk, illamående, kallsvettig, yr och allmänt matt i hela kroppen. Det blev att stanna hemma idag - åter igen, tack och lov att jag kan jobba hemifrån. Det har räddat många dagar när jag inte mått tillräckligt bra för att ta mig till kontoret. Lite retligt är det att jag missar styrketräningen idag men jag ska försöka ta ett pass i morgon i stället. Tyvärr är alla lämpliga styrkepass uppbokade men en sväng med vanlig hederlig gymträning kan det kanske bli i alla fall, som omväxling. Jag har ingenting inbokat i morgon och vill gärna hålla mina tre pass per vecka så långt det går. Idag har jag i alla fall sådan migrän så jag knappt kan lyfta en penna, och tröttare än tröttast är jag dessutom. Ingen bra dag direkt. Men katterna är snälla och håller mig sällskap, sötnosarna!

Igår blev det cykelträning i alla fall, ett bra, tungt pass som vanligt. Jag hade inte riktigt samma kraft i benen som i måndags men det blev bra träning ändå. Hemma väntade U med förberedd middag och efter det satte jag mig med Ecuaodorbilderna. Det är mycket, mycket att gå igenom och svårt att välja ut de bästa bilderna, men jag tar en liten bit i taget.

Till helgen hoppas jag att få massor gjort. En sväng till Rotebro, förstås, och antagligen också en tur till AP som kommer hem från sjukhuset då. Jag fattar fortfarande inte hur hon ska klara sig i huset men antagligen blir det hemtjänsten som får rycka in.

Förutom familjebesök hoppas jag att vi ska komma framåt när det gäller inredningen. Mattor, tavlor och kuddar står på listan, och kanske också ett par vinterkängor till mig. De fodrade stövlarna som jag köpte förut är bra, men de räcker inte när det är riktigt, riktigt kallt och med facit i hand skulle jag väl inte ha köpt dem. Men gjort är gjort och de är sköna och bra i stan i alla fall. Men XXL har skor till bra priser och det kan vara värt att ta en titt där - det vore bra att äntligen få skofrågan löst. Bra att ha ett par vettiga skor och bra att kunna rensa ut de gamla också. Så är det alltid, ständigt rensande hemma, men det behövs hela tiden.

2011-02-23

Tjejmiddag
En tjejkväll modell mindre bjöd tisdagen på då jag åkte hem till fina PR för middag och prat. En helt lagom kväll med så klart massor att prata om, som alltid! Jag är innerligt glad att vi har lärt känna varandra och blivit vänner. Vissa personer ska man hålla hårt i och PR är helt klart en sådan person.

Annars har det inte hänt mycket. Jag är konstant trött, känns det som - total sömnbrist som jag aldrig lyckas råda bot på. Min tand gör ont ibland - det kommer och går och jag kan inte riktigt avgöra om jag ska använda bettskenan eller inte. Jag använder den för det mesta men vet inte om den egentligen gör situationen bättre eller sämre.

Temperaturen har slagit nya rekord - i morse när jag gick hemifrån var det -19 grader! Inte klokt! Jag är innerligt trött på kylan nu. Den begränsar vilka kläder jag kan använda och jag har aldrig gillat att frysa. Ingen höjdare och nu är det ju snart mars så nu tycker jag att våren kan få komma!

I kväll är det åter favoritträningen och jag ska minsann gå urtidigt från jobbet så att jag lyckas norpa en plats längst fram i salen. Säga vad man vill men träningen blir faktiskt roligare då. Efter träningen hoppas jag att vi äntligen lyckas sätta oss med våra Ecuador-bilder. Det ska bli skönt när vi hinner ta oss igenom dem.

2011-02-22

En känslig punkt
Tydligen. På lunchen med EB och KGH dristade jag mig till att fråga om KGH inte var orolig att allt det hon skriver negativt om företaget på Facebook ska komma fram till någon. Hon svamlade något om att hon faktiskt inte skrev så mycket eller skrev ut något specifikt - vilket inte är sant - och sedan sa hon inte ett ord till mig under hela resten av lunchen. En känslig punkt, tydligen. Sånt ska man inte fråga om. Men jag är så fascinerad av hennes naivitet så jag kan inte låta bli.

2011-02-22

Funderingar om lite av varje
Idag är en helt vanlig tisdag. Möte på förmiddagen, ett projekt som TA dumpade i knät på mig igår. Han bad mig kalla till möte och hålla i agendan och hela uppgiften. Det kan jag absolut göra men just i det här fallet känner jag mig själv inte helt påläst i ämnet så följdaktligen känner jag mig lite lätt svamlig och rörig inför den presentation jag ska hålla. Men det får gå.

Annars kan det nog bli en bra dag. Jag har bokat lunch med EB och KGH och i kväll ska jag äta middag hos PR. Det blir kul att ses, det var så länge sedan sist och vi lär ha massor att prata om. Ingen träning idag med andra ord utan tisdagen är min vilodag.

Jag var ruskigt taggad inför passet igår och det gick riktigt bra - jag slet som en dåre och la på tunga växlar och det höll faktiskt hela vägen in i mål. På gott och ont är det ett så jättestort tryck på passet nuförtiden så det är rent omöjligt att få plats på första raden om man inte är där och tar plats i princip en timme i förväg. Det kan jag inte vara utan jag brukar försöka vara där 45 minuter i förväg, men inte ens det räcker till. Igår hamnade jag på andra raden och det kändes trist eftersom alla lagkompisarna satt längst fram. Det blir en annan sak när jag inte ligger jämsides med dem - jag sitter och drar ensam i mycket högre grad eftersom jag inte har samma draghjälp från resten av gänget så passet blir klart tyngre så här. I morgon måste jag helt enkelt gå ännu tidigare från jobbet för att få min plats. Jag vill vara med i gänget! Träningen blir både roligare och lättare då, även om jag förvisso numera lär känna och pratar med fler och fler av stammisarna. Men ändå.

U hade middagen klar när jag kom hem - jordärtskockssoppa och söndagens plommonpaj med vaniljvisp till efterrätt. Smulpajer är min specialitet - de blir alltid lika goda! Efter middagen pratade vi inredning. Vi testade tanken med fjärilstavlorna igen. Maffigt, snyggt, men är bilderna lite läskiga? Två megastora insekter på väggen. Häftigt och definitivt ingenting man skulle missa, men är bilderna samtidigt obehagligt stora? Eller bara coola? Vi ska tänka en liten vända till, men U var ändå med på min tanke att faktiskt sätta igång och bara göra det nu. Vi har ingen anledning att bara vänta och vänta hela tiden. Få det gjort i stället. Jag föreslog att vi redan nu när vi får lön sätter igång och köper mattor och nya färgglada kuddar till soffan. Sedan tavlor. Börja någonstans så att något händer.

Vi pratade om det här med effektivitet. Alla är vi ju effektiva när vi tycker det vi gör är roligt. Då går det lätt. Så är det för mig med inredning. Jag har ett stort intresse för det, jag har lätt för det och jag kan snabbt ta beslut om vad jag gillar och inte gillar. Jag kan också lätt föreställa mig hur en viss inredning skulle fungera hemma hos oss. Hur den mattan skulle passa in, eller den tapeten, till exempel. I och med det har jag också lätt att skapa en målbild. Jag vet exakt hur jag vill att rummet ska se ut när det är klart. Eftersom jag liksom redan är där blir det ett ständigt tålamodsmoment att vänta in att U ska komma ikapp mig - det blir liksom aldrig klart då. U håller i sak med mig och vi ska försöka jobba mer med det framöver. Jag är glad att vi gör det här tillsammans och jag vet att resultatet kommer att bli bra!

Jag har förresten kommit på en investering till mig själv nu till våren. Jag och U har många gånger sagt att vi ska promenera mer - till och från jobbet, på helgerna och när som helst. Därför tänkte jag investera i ett par bra skor. Jag har mina vanliga gympaskor, som inte är mycket att ha i träningssynpunkt, och jag har mina utslitna löparskor som inte heller är helt optimala. Kanske skulle jag investera i ett par Easytones? Extra träning för rumpa och lår - det kan inte vara fel för mig! Det är något att fundera över till våren. En snygg rumpa är alltid rätt!

2011-02-21

Mindre bra tänkt
KGH har äntligen sagt upp sig från jobbet - äntligen, säger jag, eftersom jag vet att hon har sökt nytt med ljus och lykta och inte alls trivs här hos oss. Jag förstår henne för hon har en av företagets sämsta chefer och inte särskilt roliga arbetsuppgifter eller kollegor. Jämfört med henne har jag det bra!

Det som däremot är mindre smart är hennes sätt att sprida informationen om att hon slutar. Hon skriver vitt och brett på Facebook om att hon är så glad att hon ska sluta och skriver om vilket dårhus hon jobbar på idag, inklusive att berätta vad företaget heter. I mina ögon är det inte direkt supersmart att göra så. Allt som finns på internet går att få reda på och sprida vidare, till vänner och bekanta och framtida och nuvarande arbetsgivare. Oavsett hur illa jag skulle tycka om mitt jobb så skulle jag inte skriva det rent ut på det sättet - det är verkligen inte professionellt. Jag hoppas för hennes egen skull att det inte leder till problem, men skulle det göra det så får hon ärligt talat skylla sig själv.

Jag har insett en sak till. KGH är en trevlig tjej, men hon är alldeles för ytlig för att vi ska kunna bli riktigt nära vänner. Jag tror inte att det blir jag som kämpar för att hålla kontakten med henne när hon väl slutar här om en månad. Ibland är olikheterna helt enkelt för stora.

2011-02-21

För sex månader sedan
Idag är det sex månader sedan jag och U gifte oss. Sex månader sedan vi stod i kyrkan och lovade att älska varandra livet ut, sex månader sedan vi samlade alla våra vänner och firade med en fantastisk fest. Att älska varandra livet ut kommer att bli lätt. Jag har inga som helst tvivel på att vi kommer att vara tillsammans så länge vi finns, på jorden och längre ändå.

Nu är också tärningen kastad. Jag skulle ha börjat på en ny p-pillerkarta i söndags, men jag lät bli. Nu får vi se vad som händer. Jag ska läsa på om ägglossning och allt annat och sedan blir det som det blir. Naturen får ha sin gång - barn eller inte barn. Det är ett nytt jättestort steg i livet, men för en gångs skull är jag inte längre rädd för det. Vi är starka tillsammans.

2011-02-21

Ändrade planer
Det är inte mycket i helgen som har gått enligt planerna. Jag avbokade utgången med NM och damerna i fredags. Jag kände helt enkelt inte alls för det utan var trött och seg hela dagen. Jag debatterade länge med mig själv om jag skulle ge mig iväg till US och hans partaj, men nej, det gick bara inte. Hela kroppen skrek "nej!" och jag kunde helt enkelt inte förmå mig själv att gå dit. Det är för många dåliga minnen och smärtsamma tankar kring det sammanhanget. U var där förstås och han sa efteråt att det hade varit mer städat en vanligt - kanske folk börjar växa till sig, lugna sig och bli vuxna trots allt? U nämnde att KH och JD hade varit där och att de hade sagt att nu måste vi verkligen försöka ses snart. Vi får se hur det blir. Jag har liksom tappat bort dem och jag klarar inte att möta dem alla på en gång utan ett fåtal personer i taget skulle vara bättre. Visst vore det bra att återuppta kontakten igen, men som sagt, det är små framsteg som gäller för mig. Lite i taget bara.

På lördagen var det kallt, kallt och jag åkte över till Maja för en heldag med henne. U skulle iväg på sin skridskoutflykt och mamma och pappa skulle tillbringa dagen med att vara barnvakter hos SL. Jag vill träffa Maja så mycket som möjligt nu så jag åkte dit. Hon åt inte mycket alls under dagen och var lite avvaktande, men annars gick det bra. Jag har svårt att avgöra exakt hur hon mår men hoppas att det är så bra som möjligt och jag vet att jag i alla fall gör jag vad jag kan. Det blev en lugn dag då jag skrev alla vårt tackkort för bröllopet - nu ska de äntligen iväg - och läste och gosade med Maja. En kort promenad i kylan blev det också.

Jag pratade med PR på lördagen och det var som alltid riktigt roligt att höra från henne. Hon har äntligen ett nytt jobb på gång och har dessutom träffat en kille som verkar riktigt bra för henne. Än så länge är det så nytt så man vet inte vad det blir av det, men jag håller tummarna för henne som alltid. Vi bestämde att ses på söndag kväll, men tyvärr avbokade PR eftersom hon måste förbereda sin löneförhandling. Vi får se när vi kan få till ett nytt tillfälle, det måste bli av snart!

På söndagen hade jag och U en riktig städdag hemma. Det är inte kul men det är enormt skönt att få det gjort och vi kommer nog att kunna njuta av det i minst en dag - katthåren sätter sig som bekant precis överallt, de går bara inte att bli av med, och egentligen skulle vi lätt kunna städa varje dag och ändå få samma resultat. Man får liksom sänka ribban lite ibland och acceptera att det inte går att ha ett perfekt hem med katter!

Dessvärre har AP gått och brutit foten. Maximal otur - hon trampade snett och fotleden gick av. Vi var och hälsade på henne på sjukhuset och hon var vid hyfsat gott mod, men jag förstår ärligt talat inte hur hon ska klara sig nu. Hon är snart 82 år och bor ensam i en stor villa med stor trädgård och hur hon ska klara det med trappor och kuperad tomt och allting, det är en gåta. Jag vet inte hur det ska lösa sig men vi får nog räkna med att behöva ge en hel del assistans de kommande veckorna.

Idag är det måndag igen och dagens bästa är cykelträningen på kvällen. Den riktigt längtar jag till och jag är så taggad så jag ska verkligen ge järnet! Härligt!

2011-02-18

Äntligen fredag
Styrkepasset igår var roligt och gick klart bättre än veckan innan. Jag orkade vikterna och idag har jag inte ens träningvärk. Det är otroligt hur snabbt kroppen ändå återhämtar sig och återfår grundstyrkan!

Jag har funderat lite över det här med kroppen. För femton år sedan, när jag slutade på högskolan, vägde jag ungefär tio kilo mindre än jag gör idag. Jag var smalare, men så tränade jag också helt annorlunda - aerobics kanske fyra eller fem gånger i veckan, med något enstaka styrkepass instoppat däremellan. Att jag var så mycket smalare berodde nog till största delen på att jag helt enkelt inte alls hade samma muskelmassa då som jag har nu. Det syns inte minst på överkroppen där jag jämfört med idag såg rent klen ut och det är inte ett ideal jag vill tillbaka till. Tvärtom, då är jag hellre stark och sund som idag och det känns bra att jag ändå har kommit till den insikten. Jag kan klä mig i korta kjolar och tajta klänningar trots min kraftiga rumpa och lår, och jag känner mig snygg och sexig i det och det är inte helt fel!

Igår hade jag marknadsmöte med TA och det gick bra som alltid. Det känns som att vi är lika mycket vänner och jämbördiga kollegor som vi är chef och medarbetare, jag känner att han respekterar mina åsikter och min kunskap. Vilken enorm skillnad jämfört med vissa andra chefer jag har råkat ut för i mina dagar! TA visade en kundundersökning som har genomförts i samtliga länder i världen där vi har kontor. Stora utvalda kunder har fått besvara ett antal frågor om allt möjligt och resultatet var förstås blandat - vi är bra på vissa saker och dåliga på andra. Det som var roligt och som stod ut lite extra var att vi i Norden har högst betyg av alla i världen när det gäller dels vår webbsida och dels våra kundevent. Det är mina ansvarsområden så där kan jag känna mig stolt över det jag har åstadkommit! Sådant är alltid roligt att få höra!

Idag är jag inte fullt så uppåt som igår - jag har dundrande huvudvärk och känner mig som ett mindre vrak. Tack och lov att vi har möjlighet att jobba hemifrån. Det uppskattar jag massor och det är en klar fördel jämfört med många andra företag. Dessvärre känns kvällens utgång med NM och hennes stora tjejgäng väldigt avlägsen. Jag är klart tveksam till en utekväll om jag känner mig så här och lutar just nu åt att ställa in planen för min del. Det damerna och NM har planerat är väl inte heller riktigt i min stil. Det är ett gäng på tio kvinnor i 40-årsåldern och jag känner ingen utom NM. De har bokat bord på Karlsson av alla ställen - helt klart inte ett ställe i min smak och det gör också att jag tvekar lite.

Ett annat alternativ till kvällen är US årliga ärtsoppa och punsch-kväll. Jag har inte varit med på hans fester på evigheter. Det har inte känts lockande efter all dålig historik och de senaste gångerna har jag dessutom lyckligtvis haft annat inbokat som har gett mig en bra anledning att tacka nej. Till kvällen tvekar jag. U ska dit förstås, och säkert mängder av annat folk, varav jag antagligen inte direkt känner många. Det är U's gamla partykompisar, dem han umgicks massor med innan vi träffades, och dem han också hade i sin närhet under perioden med subban, som också dessutom hade mage att dyka upp på en av US' fester precis när jag och U hade träffats. Den historien har nära nog förstört vår relation och det är nog också en anledning till att jag inte vill gå på festerna längre. Det känns helt fel och det är helt enkelt inte mitt gäng längre. Kanske blir det helt enkelt en enkel hemmakväll för mig, lugn och ro. Jag får se.

I morgon ska U iväg med sitt skridskogäng. De verkar bli en hel grupp nu och jag känner fortfarande att det kanske inte är rätt för mig, även om det vore trevligt med en utflykt. Men mamma och pappa ska vara barnvakter åt SL hela lördagen vilket betyder att Maja kommer att vara ensam hela dagen. Jag tänker mig Maja-tid för egen del så jag åker nog dit i stället. Sedan får vi se vad resten av helgen har att bjuda på. Skönt att det är helg igen!

2011-02-17

Ännu en torsdag
Nu känns det som konstant vardag och jag är konstant trött. Den där utvilade känslan efter semestern försvinner så fort - nu känns det knappt som att vi ens har varit borta. Vi har knappt kommit igång med att gå igenom alla semesterbilder men det ska vi ta tag i, efter att tackkorten från bröllopet är klara och vi är på banan igen.

Igår var det träning, ett riktigt bra cykelpass som jag till stor del körde helt ensam eftersom både BJ och StS skulle fortsätta och köra en timme till. De tyckte båda att jag borde testa att göra samma sak men jag känner mig långt ifrån redo för det - bara en enda timme kör ju slut på mig fullständigt så att orka dubbelt så långt finns inte på min karta just nu. Kanske någon gång... men då krävs det också att jag har modet att ta det lite lugnare än nu. I kväll är det styrkepass och med tanke på hur supertungt det var förra veckan så lär kvällens övningar knappast bli någon lek.

U kom hem från Rättvik sent igår kväll och det var skönt att ha honom hemma igen, men tyvärr var vi lite för trötta och stingsliga båda två och kvällen blev ändå inte riktigt bra. Vi diskuterade U's skridskoplaner för helgen. U har sagt förut att han vill att jag ska börja åka också, men nu när han väl ska ge sig ut med TF och TM - som inte är några superproffs heller - så verkar han inte vilja att jag ska följa med. Jag tycker att det hade varit kul att åtminstone bli tillfrågad, medan U hävdar att jag har sagt att jag inte vill åka i sällskap med någon annan än honom när jag väl prövar på det. Så kan det vara. Vi får se hur helgen blir.

Mamma ringde också igår kväll och gav rapport efter att ha fått svar från veterinären på alla prover som de tog på Maja. Hon har dåliga värden på sköldkörtel och njurar, medan levern är något bättre och hon verkade inte heller ha ont någonstans. Veterinären sa i alla fall att Maja inte kan leva i evighet på den här medicinen heller - vänta, var det någon som trodde att hon skulle ha evigt liv? Ja, veterinärer säger jag bara, de har nog inte sina jobb för att de är de mest empatiska människorna på jorden. Hon tyckte att Maja skulle komma tillbaka för nya prover igen om en månad, men där känner vi allihop att nej, nu räcker det. Vi vet hur status är och vi kan inte hålla på och åka in och ut med Maja och utsätta henne för den stressen gång efter gång. Hon måste ha lugn och ro, inte dessa eviga skräckupplevelser där hon som igår fick sådan panik så hon försökte fly rakt igenom en glasruta till och med. Det ska hon inte behöva gå igenom fler gånger. Lugn och ro bara, det är det hon ska få nu.

2011-02-16

Lite blandat
Jag har fortfarande inte vaknat. Dagen är segare än segast men tiden går i alla fall och snart är det dags att gå iväg och träna - hur det nu ska gå när jag knappt ens klarar att hålla mig vaken. Jag hoppas att jag inte trillar av cykeln.

Mamma och pappa har varit med Maja på återbesök hos veterinären. Jag tycker så synd om henne för jag vet att det är det värsta hon vet. Hon är skräckslagen och försvarar sig eftersom hon inte förstår vad som händer. Lilla Maja. Jag hoppas det är sista gången hon behöver åka dit.

Veterinären har tagit olika blodprov men vi har inte fått svar på dem. Det är med all sannolikhet i alla fall inga direkta nyheter. Mamma och pappa bad om en ny veterinär den här gången och det fick de. Den nya veterinären konstaterade att Maja verkligen är extremt gammal för att vara katt - nitton år och åtta månader. En katt på tio år, som mina katter, brukar redan då räknas som gammal. Inte undra på att jag fortfarande ser mina egna frön nästan som kattungar jämfört med Maja.

Veterinären konstaterade också att Maja är dement, men inte heller det var någon nyhet. Det har vi vetat länge. Precis som hos en gammal människa är hennes organ och hennes kropp utslitna och det går inte att göra så mycket mer än att bara ge henne bästa tänkbara kost och omvårdnad, vitaminer och dessutom mediciner för hennes sköldkörtel som ska få henne att må bättre. Inget nytt under solen med andra ord men vi får fortsätta att göra det bästa vi kan för Maja så länge vi har lyckan att få ha henne hos oss. Den positiva nyheten idag var i alla fall att Maja har gått upp hela två hekto i vikt. Det är mycket för henne som är så pytteliten - nu väger hon nästan två kilo. Lilla Maja, hon har alltid varit som en liten kattunge.

Annars har dagen varit hyfsad. Jag tog en lunchpromenad och lämnade tillbaka de mörkblå byxorna från HM. De var helt enkelt inte riktigt hundra och då får det vara. Jag har gjort tillräckligt många impulsiva felköp i mina dagar och jag måste sluta med det. Däremot provade jag ett par tajta jeans som faktiskt satt perfekt. Smala ben men med mycket stretch så till och med jag kunde ha dem utan problem. Jag har hängt undan dem men tror faktiskt jag ska slå till, trots att jag redan har så många par jeans. Men alla är inte bra, åtminstone ett par kan jag byta ut mot de här. En in, en ut. Det funkar ibland men inte alltid.

Lunchen var bra i alla fall. TA bjöd mig och MW på finlunch på fina hotellet med mycket trevligt prat och många skratt på det. Jag har i alla fall en bra chef, alltid något. Och i morgon är en ny dag, som sagt, och då hoppas jag vara lite piggare än idag.

2011-02-16

Dvala
Jag är så trött idag så det är inte sant. Min hjärna fungerar inte. Jag känner mig nästan vinglig och undrar hur i all världen jag ska klara ett cykelpass i kväll. Hur ska jag ens lyckas hålla mig vaken så länge? Det är frågan. Jobbet känns också segt som kola, inte direkt något som inspirerar just nu.

Jag hade massor av planer till min lediga tisdagkväll, men det blev inte mycket av det eftersom jag var så trött redan då, hade huvudvärk och bara ingen energi alls. Men jag tog min runda på stan i alla fall och köpte tackkort och pärmar, samt ett grattiskort till SHL och PIH som jag ska skicka iväg idag. De fick sina tvillingar för några dagar sedan och vi är ju nästan släkt så jag måste åtminstone skriva till dem.

Men väl hemma igen blev det inte mycket mer än att sitta i soffan. Jag åt middag och städade men annars blev det ingenting gjort. Det var en sådan dag och jag hoppas att jag på något mirakulöst sätt uppbådar lite mer energi till kvällen åtminstone. U kommer hem från Dalarna sent i kväll så förhoppningsvis sover jag bra när han är där igen. I morgon är en ny dag.

2011-02-15

Burr
Kylan ger inte med sig. Runt -15 C är det nu och det är helt klart för kallt för min smak. Det är svårt att klä sig och man får knappt lust att gå utanför dörren.

Igår var en ovanligt seg och tråkig dag på jobbet. Vi hade möte om kommande flyttprojektet och det kändes bara så nedslående. Vi kommer att flytta till en sämre lokal idag, så blir det bara. Och det är så viktigt för mig så jag allvarligt funderar på att byta jobb när det väl är dags. Det är trist om jobbet ska falla på en sådan sak, men just läget i stan var en av de skäl som gjorde att jag sökte jobbet här till att börja med. Har jag inte det längre så är det inte lika intressant att stanna.

På kvällen var det träning, ett bra, tungt pass med mycket backträning. Jobbigt som bara den men samtidigt roligt! Alla var där, salen var fullsatt och det gick bra. Det är precis så träning ska vara, då njuter jag!

På bussen hem hände något oväntat. Jag fick syn på min kusin HW i sällskap med en annan man. Jag har inte sett HW på flera år - jag tror senaste gången vi möttes var när hans mamma GW, min moster, begravdes. HW har haft det tufft sedan GW dog i cancer, bara 60 år gammal. Hans pappa, BW, har aldrig kommit över förlusten av sin fru utan verkar ha gått ner sig totalt och liksm bara gett upp. Han verkar inte vilja träffa någon, han undviker all kontakt och håller sig borta. Tyvärr verkar det ha blivit likadant med HW. När C gifte sig tackade han ja men lämnade sedan återbud i sista minuten. C bjöd däremot inte in BW. Till mitt och U's bröllop i somras bjöd vi in både HW och BW, men ingen av dem brydde sig ens om att svara, inte ens för att tacka nej. De visade tydligt att de inte ville ha kontakt med oss. Nu såg HW ut som en skugga av sig själv. Han var extremt ovårdad - skäggig, långt, otvättat hår, slarviga kläder. Framför allt hade han gått upp extremt mycket i vikt och skulle utan tvekan platsa i vilket bantningsprogram på TV som helst. Han verkar ha gett upp på något sätt och jag fick en känsla av att han inte skulle vilja hälsa på mig ens om han hade sett mig, så jag gav mig aldrig till känna. Synd att det har blivit så.

Hemma hade vi inte så mycket till valentinfirande utan åt upp söndagens lasagne, bytte kattsand och monterade sedan ihop bänken till sovrummet. Den blev riktigt bra och den stora frågan är nu vad vi ska göra med de två stolar som vi plötsligt får över. Min gamla slitna vita stol har ändå på något sätt en plats i mitt hjärta så den vill jag behålla, även om den så klart får flytta ner i källarförrådet. U's vita pinnstol ställde vi i arbetsrummet, i stället för den udda stolen vi har haft där som tyvärr gör märken i golvet eftersom benen är så smala. Det blev snyggt och rummet blev liksom också lugnare med både stol och skrivbord i samma vita färg. Men frågan är då vad vi gör med den gamla skrivbordsstolen? Den är fin men inte bra för golven och jag önskar att vi kunde sjänka bort den till Myrorna eller liknande, men vet samtidigt att U gärna vill behålla den. Vi får se. Jag vill alltid rensa mer. Sån är jag.

I kväll åker U till Dalarna på jobb och jag kommer att ha en egen hemmakväll. Jag planerar städning - inte roligt men nödvändigt. Dessutom ska jag gå igenom foton från vår resa och försöka välja ut några riktigt bra att ha som visningsbilder. Det kommer ta tid eftersom vi har omkring 2 500 bilder att gå igenom, men jag måste ju börja någonstans. Idag ska jag dessutom gå och köpa tackkort till våra bröllopsbilder. Det sista vi har att göra, sedan är bröllopet helt klart.

Jag funderar också på att "overrula" U och gå och köpa en bunt vita pärmar till U's hyllor i arbetsrummet. Jag bytte ut mina till likadana vita för ett tag sedan och det blev klart snyggare. Jag har försökt få U att göra samma sak, men han är motsträvig eftersom de gamla pärmarna i en salig blandning av olika färger ju trots allt också fungerar, fult eller inte. Ibland är det så, jag måste bara göra det utan att fråga honom. Annars blir det liksom inte gjort. Vi är olika på den punkten, jag har mer bråttom i livet.

2011-02-14

Alla hjärtans dag
Idag firar vi alla hjärtans dag och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får fira den med U! Jag är lyckligt lottad som har honom i mitt liv och det är något jag är medveten om varje dag. Vi har så mycket att se fram emot och vårt liv har bara börjat tillsammans. Det är en lycklig framtid eftersom vi är tillsammans! Jag älskar dig min U!

2011-02-14

Vinterhelg
Våren känns verkligen långt borta nu. Temperaturen kryper neråt -17 och det biter i hela kroppen när jag går ut. Det är bara att inse, de där snygga ballerinaskorna som jag har spanat in och tänker slå till på, de kommer att få vänta länge.

Helgen har annars varit bra. Jag jobbade hemifrån i fredags och avslutade veckan med ett besök hos min duktige kiropraktor i Mörby. Efter besöket gick jag en kort sväng i Mörbys urtråkiga centrum för att se om jag mot all förmodan skulle kunna hitta ett par vinterkängor. Det gjorde jag inte men däremot fick ett par mörkblå chinos följa med hem från HM. Jag tror de kan funka men jag ska prova igen hemma och bestämma mig. De var i alla fall inte jättedyra, alltid något.

Jag gick också in i den tidigare så fina inredningsbutiken Nordiska Hem. Nu kunde jag konstatera att butiken har blivit tråkig. De har släppt inredningsbiten nästan helt och hållet och fokuserar numera i stort sett bara på kläder, och det är de där märkena som alla bloggare älskar. Det kändes som att komma in i bloggparadiset och jag blev full i skratt och uttråkad på samma gång. Inte min grej, helt enkelt.

I lördags var det en strålande vacker vinterdag - kallt, men inte för kallt, solsken och hög, blå himmel. Vackert! Vi åkte en sväng till AP och sedan vidare till mina föräldrar och Maja för lunch och kattvård. Jag fick gosa massor med Maja och enda gången hon surnade till var när vi skulle klippa klorna - det har hon aldrig gillat. Men annars var det så bra. Jag tog en promenad på eftermiddagen och gick runt bland husen och ut på de stora fälten uppåt Järvahållet. Jag reflekterade över radhuslivet som många lever där och tänker att ja, för många är det drömmen, för många är det precis så livet ska vara. Hur är det för mig? Är det min dröm? Jag vet inte ännu. Jag håller fortfarande på och landar.

Igår åkte vi på utflykt till Bromma. Först var vi på Mio och fick äntligen tag i den vita bänken som vi ska ha i sovrummet. Den ska monteras i kväll och det blir ett framsteg och ett lyft för rummet! Jag visade också U min tanke med den ljusbeiga ryamattan och färgade kuddar och accessoarer och han var helt med på noterna - kul! Vi åkte vidare en kort sväng till Bromma Blocks men där hittade jag ingenting. Från Bromma åkte vi vidare mot Södermalm. Målet var att gå och titta i lite olika konstgallerier, men där hann vi inte så mycket. Vi började i stället med att fika och smälla i oss årets semla. Årets enda semla, säger jag, för oj så mäktig den var - vi mådde nästan illa efteråt. Det räcker helt klart med en.

Efter fika promenerade vi längs Hornsgatan och tittade in i några roliga småbutiker som ligger där. Otroligt nog hittade jag ett par vinterstövlar, helfodrade och allt på rea för bara 399 kronor. Jag slog till men nu i efterhand känner jag att det kanske inte var ett perfekt köp. De är varma men inte jättevarma och en så kall dag som idag så fryser jag ändå. Jag kommer helt enkelt ändå bli tvungen att investera i ett par varma kängor till nästa vinter och det var precis vad jag hade tänkt att jag skulle slippa. Men så är det, nu har jag i alla fall ett par extra stövlar i stället. Tur att de var billiga!

Nu är det måndag igen. Att helgerna går så fort, jag förstår det inte. Jag hinner aldrig med det jag vill. Tiden bara svischar förbi. I kväll är det i alla fall träningsdags igen - skönt! Det blir en bra kväll!

2011-02-11

Konstigt
Igår när jag gick från träningen såg jag att SS hade ringt utan att lämna meddelande. Idag ringde jag tillbaka och vi pratade en stund. Det kändes konstigt. Hon lät som vanligt, som att ingenting hade hänt, men själv kände jag mig skum och visste inte riktigt vad jag kände. SS pratade om att det skulle vara så roligt att träffas snart eftersom det var så länge sedan och jag tänkte bara att jo, det var länge sedan och det finns en anledning. Jag svarade egentligen varken ja eller nej utan drog ut på det och sa att vi kan väl höras längre fram, det är mycket nu kommande tiden. Jag vet inte om jag vill träffa henne. Hon har betett sig så extremt illa och hon förstår det inte ens själv. Vad känner jag? Ingen aning. Förvirring, mest av allt.

2011-02-11

Från vår till vinter
För ett par dagar sedan var det spirande vår men nu är det minsann full vinter igen. Inte särskilt kallt men snön fullständigt vräker ner med trafikkaos på det. Inga bussar går, typiskt just idag när jag har tid hos kiropraktorn och med andra ord kommer få en minst sagt frisk promenad till Fridhemsplan och tunnelbanan. Sånt är livet.

Igår kom KHG förbi hos mig på jobbet och vi pratade lite om träning. Jag berättade att jag skulle köra body pump på kvällen och hon frågade hur mycket vikter jag hade på stången. Jag berättade det och märkte direkt att det inte var det svar hon väntade sig. Jag vet att jag lyfter rätt tungt, mer än de flesta tjejer, men så har jag också ägnat mig åt styrketräning i många år nu och självklart kommer resultaten med tiden. Dessutom har jag många års cykelträning bakom mig, med starka ben som följd. Jag frågade KHG hur mycket hon själv lyfte, men hon ville bara svara att det var lite mindre än mig. Jag är inte förvånad - hon har precis börjat styrketräna och det tar tid att få in rätt teknik och bra resultat. Man får ha tålamod och inte ge upp.

På kvällen körde jag således mitt första styrkepass på flera, flera veckor efter julhelg och bröllopsresa, och God damn säger jag bara så tungt det var! Jag orkade bara precis med nöd och näppe och idag känns det verkligen i hela kroppen att jag har jobbat stenhårt. Jag gissar att jag kommer att vara stel som en stålvajer i eftermiddag när jag ska till kiropraktorn. Pust. Men träningsvärk är bra! Och nästa vecka kommer det förhoppningsvis att gå lite, lite lättare när jag väl har kört en gång i alla fall.

Idag jobbar jag hemma - skönt! Jag sov oroligt och var helt slut på morgonen så det känns minst sagt som en bra grej att vi har den här möjligheten på jobbet. Härligt att det äntligen är fredag och snart ledighet. Och U gillade min idé med fjärilstavlorna - otroligt men sant! Fast han tyckte att vi hellre skulle satsa på två stycken i det största formatet och jag håller med honom efter lite eftertanke. Det kan bli supersnyggt!

2011-02-10

Inspiration och vision
Ibland kommer idéerna när man minst anar det. Jag satt och tittade på de vackra Hagedorn-fjärilarna och kom plötsligt fram till precis hur vårt vardagsrum ska se ut. Ljusbeige stor ryamatta, tre fjärilstavlor tror jag ovanför soffan, en ljust guldig tapet vid matbordet. Sidenkuddar i soffan i lite olika färger, förutom de kritvita - gula, cerise, röda, gröna - beroende på årstid och humör. Inte så mycket mer. Någon annan matta under matbordet, förstås, men det är ingen panik med det. Vi hittar den när vi hittar den och där kan jag lättare tänka mig att vänta tills den rätta dyker upp. Jag har ingen klar bild just nu över hur den ska se ut. Nu är problemet bara hur jag ska få U med på det här tåget. Jag har ett svagt minne av att jag har visat honom tavlorna förut och då sa han nej. Jag ska försöka igen.

Till väggen ovanför hallbordet tänker jag mig den stora mörkrosa blomman som U fotograferade i Guayaquil i Ecuador. Till sovrummet en tapet i ljust vitt och kanske lite silvergrått, och så ska vi byta ut lamporna. Den stora vita veckade Tine K i taket och två mindre bordslampor till sängborden. De vi har nu funkar, men sänglamporna är inte likadana och de är trots allt inte dödssnygga om än helt godkända. Åter igen, jag ska bara få U med på tåget också och få honom att gilla idén. Det är inte alltid det lättaste när jag försöker peta in mer och mer vitt i vår inredning, och han däremot hellre vill ha olika träslag och färger, sånt som är det värsta jag vet i inredningsväg. Jag undrar hur andra bär sig åt, som bor ihop med någon annan - har båda alltid samma smak eller är det ständigt bara den ena personen som bestämmer?

Idag på lunchen gick jag och letade vinterskor igen. Kanske har jag hittat de rätta, ett par varmfodrade hyfsat höga stövlar från Vagabond. Låga stövelskaft är ett litet hatobjekt för mig, men de här skulle kunna bli bra. Hos samma butik finns dessutom ett par jättefina svarta ballerinas med fin dekoration framtill. Det får nog bli ett köp längre fram för mina svarta ballerinas är definitivt på upphällningen.

Så är det det här med jeans också. Jag har för många och ändå vill jag ha fler. På Mango finns ett par olika på superrea - de kostar nästan ingenting! - som jag misstänker skulle sitta perfekt på mig. Jag har inte provat dem ännu. Ska jag slå till eller ska jag låta bli?

2011-02-10

Februaritorsdag
Idag känns det inte som någon speciell dag. Det har blivit kallt igen och dunjackan har åkt på. U pratar om skridskoåkning i helgen och jag vet att han skulle tycka det var kul om jag följde med men jag är ändå tveksam. Det finns så mycket annat jag vill hinna göra på helgerna också, inredning inte minst. Mitt dåliga tålamod börjar redan göra sig påmint - jag tycker att det är stökigt och rörigt överallt, bara en massa prylar till höger och vänster och ingen ordning och ingenting som känns genomtänkt. Det stör mig jättemycket och jag vet att jag måste ha tålamod med allt men det är svårt. Det är tusen saker jag vill få klara - tapeter, gardiner, mattor, tavlor, foton, möbler... och det tar tid, så är det bara. U har fortfarande fem kartonger kvar ouppackade i biblioteket och de måste bara ut, det är inte mer med det. Jag vet att han bara blir stressad och pressad när jag påpekar det men jag kan bli galen på att det aldrig blir gjort annars.

Igår körde jag cykelträning igen och det gick bra, riktigt roligt precis som i måndags och riktigt jobbigt i vanlig ordning. Jag är ganska slut i benen kan jag säga så det återstår att se hur kvällens styrkepass blir. Jag vill ju kunna lassa på lika mycket vikter som tidigare trots att det har gått flera, flera veckor sedan mitt senaste styrkepass. Men jag vill ständigt framåt, så är det bara.

2011-02-09

Kaos och missförstånd
Det var ingen träning igår så jag tog en vända i några butiker för att ge mig själv sista chansen att hitta vinterkläder på rea. Ingen framgång - allt är slut eller bortplockat så jag får stå ut och vänta in nästa säsong i stället.

Däremot fick jag i stället lite fler tankar kring vårt vardagsrum. Nu har vi en röd matta, som förvisso är helt OK, men jag är ändå sugen på att byta den mot en lite fluffigare variant typ ryamatta. Frågan är då vilken färg vi ska ha? En stark, läcker färg som till exempel röd igen? Det är ju väldigt snyggt och lyser upp rummet, men är inte helt lätt att kombinera med annat utan då låser vi så att säga upp resten av inredningen till att inte innehålla så mycket mer färg än vitt och beige som idag. Ska vi ha en grön matta, som i biblioteket? Snyggt eller tråkigt? Enklare att matcha med fler andra färger än rött, kanske, men tröttnar man snabbare på den? Eller det absolut enklaste och mest neutrala, en matta i ljust beige som soffan eller till och med i vitt - väldigt enkelt och basic och det går lätt att matcha med i princip vilken accentfärg som helst. Jag tänker mig sidenkuddar i soffan i gult, cerise, rött... allt beroende på humör och årstid. Det är lite att fundera på. Sedan ska vi nog byta ut mattan vi har under matbordet eftersom den inte är så där supersnygg. Vi la dit den på prov och sedan har den blivit kvar eftersom vi inte har något bra alternativ just nu, men som sagt allt går ju att förändra. Det är årets projekt: inreda och göra fint hemma.

Hemma hände det inte mycket, förutom att vi åt middag. Vi försökte bli klara med bildbeställningen från vår bröllopsfotograf men ett dumt missförstånd gjorde att vi rök ihop och helt tappade både inspiration och energi till att gå vidare. Jag är konstant ledsen och orolig för Maja nu och det gör att jag blir både lättretlig och ofokuserad. Framför allt är jag frustrerad över att jag är maktlös. Det känns knappt som att jag kan göra någonting för henne mer än att bara stå på avstånd och se henne må dåligt, och det gör mig galen när jag inget hellre vill än att hjälpa henne och se till att hon har det bra. Hela situationen känns fel och jag önskar att jag hade mer tid och bättre förutsättningar än det här. U frågade mig om jag skulle strunta i dagens träning och åka dit i stället, men jag känner samtidigt att just träningen är i princip det enda jag har som verkligen tillför energi för mig nu och utan det kommer jag inte orka. Alltså ska jag gå och träna enligt planen i kväll och göra mitt bästa för att det ska bli bra. I helgen ska jag ägna mer tid åt Maja, så mycket hon låter mig göra.

2011-02-08

Hemma igen
Igår var det äntligen cykeldags igen! Det märks att det är hårt tryck på passen nuförtiden - jag var på plats hela 40 minuter innan start och då var i princip hela främre raden upptagen. Efter en sekunds vånda snodde jag åt mig B's plats eftersom min vanliga var tagen - i krig och träning är allt tillåtet.

Passet var, utan överdrift, helt fantastiskt! Vi körde hård backträning med tunga ryck genom hela passet och stämningen och trycket var underbara! Jag kände mig verkligen hemma igen - alla vanliga träningskompisar var där, vi hejade och pratade och kollade läget sedan sist. Jag fick mailadressen till VL som jag har pratat med en del så nu är jag verkligen med i gänget - lysande! Efter träningen var jag fullständigt slutkörd men det är bara att ge mig attan på det - i morgon är det dags igen!

På kvällen ringde C och berättade att de har köpt ett radhus i Sollentuna. De var på en specialvisning i söndags och det blev knappt någon budgivning så nu har de alltså blivit radhusägare. Back to the roots alltså - C har alltid velat flytta tillbaka till vår hemkommun Sollentuna, inte minst eftersom alla hennes vänner bor där, och nu är de alltså på väg. Det blir nog bra tror jag och förhoppningsvis kommer även mamma och pappa att mjukna när de inser hur smidigt det är att bo nära, på cykel- eller till och med gångavstånd. Skönt för C och Ö också att de inte behövde hålla på och leta och leta och leta, som jag och U gjorde. Det känns lite typiskt på något sätt, att när jag och U nu väl flyttar in till stan så börjar andra i stället flytta ut. I själ och hjärta är jag ingen supercity-människa utan trivs också nära naturen, och förr eller senare lär vi väl också flytta ut igen. Men inte än på ett tag, först ska vi njuta av bostaden vi har nu!

Idag var det dags för Majas återbesök hos veterinären, men pappa är sjuk så de har fått skjuta upp besöket till nästa vecka. Jag har en klump av oro i mig för Maja och väntar mig inga goda nyheter. Hon har ont i ryggen och det gör ont i mig att se henne sådan. Vi gör det bästa vi kan för henne men det är svårt, svårt att se henne må dåligt. Det känns så orättvist att behöva sluta livet med att ha ont, att få leva så länge och sedan bli sjuk. Jag önskar henne så mycket bättre och jag kommer att göra allt jag kan för Maja så länge jag bara kan. I helgen åker jag dit igen, med god mat, snälla händer och omvårdnad. Under tiden fram till dess tar mamma och pappa hand om henne.

Idag har jag träningsfri dag och ska gå och titta efter en vinterjacka på Åhléns - sista chansen, känns det som, hittar jag ingen jacka på rea där så ger jag upp och avvaktar till nästa vinter. I kväll ska vi dessutom göra klart med vår beställning av bröllopsbilder. Vi har kommit fram till att vi vill beställa printar av betydligt fler bilder än vad som egentligen ingår i priset, och det kostar ju extra men det får det vara värt. Det är våra bröllopsbilder och den dagen kommer aldrig igen.

2011-02-07

Hemmahelg
Jag kom hem från Schweiz sent på fredagkvällen, och eftersom U var i Sälen hade jag en hel helg på egen hand att se fram emot. Det kan vara skönt och det kan vara långtråkigt, det varierar. På lördag förmiddag kom RL och lämnade katterna hos mig igen. Som vanligt fann de sig snabbt tillrätta igen, och RL berättade att Tuva, som knappt går ut på balkongen ens när hon är hos oss, har varit nästan mer ute än inne. Hon kan försvinna flera timmar i sträck, komma in och äta lite i fem minuter och sedan gå ut igen. Otroligt men roligt! Saga har i vanlig ordning varit lite mer lättuttråkad och rastlös och protesterat lite, så jag får se till att gå ut med henne här så att hon håller igång lite.

Efter lunch tog jag bilen och åkte iväg till Nackas stora fina shoppinggalleria. Mitt mål var att leta i slutreorna efter nya vinterskor och vinterjacka eller kappa, men det hittade jag förstås inte. Jag provade och letade men de enda skor jag gillade fanns bara i fel storlek. Så kan det gå, jag får slita ut mina gamla skor in i det sista den här vintern och sedan byta ut dem nästa säsong. Men jag shoppade en massa annat: en ny sommarjacka från Lindex, en tröja på rea från Saint Tropez - likadan som min gröna med nitar fast i svart, en t-shirt från Mango och en svart genomskinlig blus från Zara. Bara bra saker och den enda jag är lite osäker på om jag ska behålla är Mango-tröjan. Jag ska prova hemma igen och fundera. C har den perfekta vinterjackan och jag är lite sur på mig själv för att jag inte slog till på en likadan, men min budget räckte helt enkelt inte till för det den här gången. Nu är den helt slutsåld tyvärr, kanske kommer den in nästa vinter igen.

På kvällen var det melodifestival på TV, men jag skippade den och såg en film om Jane Austen i stället. Jag är helt förälskad i tiden runt 1820-1850, i England förstås, och tar till mig allt jag kommer över både i filmer och böcker.

På söndagen åkte jag till Rotebro för att hälsa på Maja och mamma och pappa. Maja mår hyfsat men jag märker att hon har ont i ryggen - hon går stelare än vanligt och pappa sa att hon inte längre kan hoppa upp på sängen eller upp i en stol eller fåtölj. Lilla Maja. Jag oroar mig ständigt för henne och önskar bara att det kunde bli bättre. I morgon ska hon på återbesök hos veterinären efter sin medicinkur, men jag har inga stora förhoppningar. Nu handlar det bara om att låta henne ha det så bra som det bara går. Lilla fina Maja, vi har haft henne hos oss i så många år och nu är hon som en riktigt gammal människa med allt vad det innebär. Hon behöver vård och värme och omsorg, god, bra mat och lugn och ro.

När jag kom hem hade U kommit tillbaka från Sälen och det var skönt att se honom igen. Egentid är bra och nyttigt, men jag umgås ändå helst med min älskade man U! Vi hade en lugn kväll med middag och småplock. Jag pratade med JP och hon berättade lite om PH's dotter som föddes för två veckor sedan. Tydligen hade hela förlossningen bara tagit 3,5 timmar - typiskt PH! Nu kan jag riktigt höra henne som hela tiden säger till mig att det bara är att köra på, klart jag ska ha barn, det är inga problem. Folk tror alltid att de vet bäst, utifrån sina erfarenheter - det är så vi människor fungerar.

Nu är det måndag och jobb igen. I kväll blir det spinning och det lär bli ett galet jobbigt pass, i vanlig ordning. Bra att komma igång igen!

2011-02-07

En tripp till Schweiz
Jag har varit på ännu en av mina jobbresor till lilleputlandet Schweiz. Det var det årliga marknadsmötet med folk från kontoren över hela världen, och som vanligt var det bästa helt enkelt att bara träffa alla. I år var MWB från Danmark med också, men vi umgicks inte mycket. Jag ser det inte som min uppgift att valla henne utan hon är en vuxen människa som måste klara sig själv. Jag fokuserade i stället framför allt på att umgås med de andra tjejerna, som jag träffar alltför sällan.

Den här gången åkte vi till den lilla skidorten Stoos, som ligger någon timmes resväg söder om Zürich. Det var ett vackert landskap, snö och sol, och hotellet var hyfsat bra även om jag förstås alltid sover bäst hemma. Vi hade en aktivitet, isskulptering, och den slutade lätt dramatiskt när jag slant med den supervassa kniven. Utan minsta ansträngning gick spetsen rakt igenom mina vadderade skidbyxor, igenom mitt underställ och in i mitt ben med ett prydligt rakt snitt. Inte kul, jag haltade iväg med blödande ben och ja, det kommer helt klart ta tid innan det läker ihop. Hade jag varit hemma så hade jag nog sett till att få det sytt, men nu är det som det är. Jag kommer att få ett snyggt ärr på låret som minne.

Träffen var annars OK - mer information än inspiration den här gången, men det är inte alltid som allt är på topp. Lite bra och lite dåligt. Det är bara ett jobb, trots allt.

2011-02-02

På väg igen
Igår kväll körde jag spinningpass på Regeringsgatan. Passet var bara 45 minuter i stället för det vanliga 55, men fy tusan så jobbigt det var ändå efter flera veckors uppehåll. Jag kände mig helt sänkt men jag insåg också att det här inte är mitt vanliga pass, inte så roligt som det brukar vara. Det bevisar bara som vanligt hur extremt viktiga både musik, instruktör och träningskompisar är för ett bra pass. På mina vanliga pass är det fullt ös. PA peppar och hojtar och gör det så bra så att man helt enkelt ger allt. Jag sitter längst fram mitt i salen granne med elitcyklisterna som sporrar mig till att ge allt, och musiken är klockren och får mig att bli än mer inspirerad. Lika väl kan ett annat pass, som det jag körde igår, vara så tråkigt så klockorna stannar, även om det är bra träning. Fel musik, fel cykelgrannar, fel instruktör, ingenting stämmer och då blir träningen mer bara något jag gör för att jag nu har gått dit och måste genomföra det. Det är verkligen skillnad.

Efter middagen var det dags att packa väskan igen för idag åker jag till Schweiz. Det är en lättare packning den här gången, men vi ska ge oss ner till någon skidord mitt i landet så det är ändå vinterkläder och underställ och jag vet inte allt som ska med. Men det blir bra. Nästa gång jag köper en kabinväska ska jag förresten köpa en i färg! Rosa kanske!

I morgon åker U iväg på sin årliga Sälenresa med grabbgänget från universitetet i Linköping och han är borta till på söndag. Så länge som fem dagar har vi inte varit ifrån varandra på evigheter så det kommer helt klart kännas konstigt. Men jag kommer ha fullt upp ändå - på lördag kommer katterna tillbaka och jag ska dessutom åka till Maja och mamma och pappa och förhoppningsvis kunna boka in en träff med PH också. Tiden kommer nog gå fort.

2011-02-01

Redan februari
Årets svenska januari märkte jag inte mycket av och inte mig emot kan jag säga - jag gillar vintern i december, men efter det räcker det bra för min del och då vill jag ha vår i stället. Både januari och februari brukar bara kännas som en lång transportsträcka fram tills det börjar bli vår, så inte mig emot att vintern nu får gå lite fortare för min del. Idag är det februari och det känns som att våren har kommit i alla fall lite närmare.

Igår var jag så trött så jag nästan såg dubbelt. Jag som inte har suttit framför en datorskärm mer än några minuter åt gången på flera veckors tid märkte så klart skillnad direkt, med huvudvärk, trötta och torra ögon och linser som kändes som grustag. Så fort jag kom hem åkte de ur och jag bytte till glasögon i stället - skönt!

Förhoppningsvis är jag piggare idag för i kväll är det faktiskt träning som gäller. Jag mjukstartar träningsvåren med ett lite enklare spinningpass, inte min vanliga superträning utan ett lite lättare alternativ för att komma igång. Det ska i alla fall bli skönt att röra på mig ordentligt efter flera veckors träningsuppehåll och från nästa vecka ska jag vara igång som vanligt igen, med mina tre pass per vecka. Härligt!

I kväll blir det att packa väskan igen eftersom jag åker till Schweiz för jobbkonferens i morgon. Det brukar vara årets jobbhöjdpunkt för mig, att komma ner till det härliga gänget i Schweiz. Vi som åker dit kommer från hela världen och jag gillar varenda en av tjejerna, även om jag i år tyvärr kommer sakna två av dem som har valt att sluta på företaget. I år kommer även en kollega från Danmark med och jag har lite blandade känslor. Jag förstår att hon vill vara med men känner samtidigt lite att hon liksom inkräktar på mitt område - men det är ju förvisso inget nytt att danskarna vill bryta sig loss från det svenska kontoret så det här är väl ett steg i den processen. Men det är ingenting jag tänker fundera på nu utan väl på plats ska jag se till att ha roligt och få mycket inspiration. Men det är först om ett par dagar, nu är det vardag och det vanliga jobbet som gäller.