2011-02-08

Hemma igen
Igår var det äntligen cykeldags igen! Det märks att det är hårt tryck på passen nuförtiden - jag var på plats hela 40 minuter innan start och då var i princip hela främre raden upptagen. Efter en sekunds vånda snodde jag åt mig B's plats eftersom min vanliga var tagen - i krig och träning är allt tillåtet.

Passet var, utan överdrift, helt fantastiskt! Vi körde hård backträning med tunga ryck genom hela passet och stämningen och trycket var underbara! Jag kände mig verkligen hemma igen - alla vanliga träningskompisar var där, vi hejade och pratade och kollade läget sedan sist. Jag fick mailadressen till VL som jag har pratat med en del så nu är jag verkligen med i gänget - lysande! Efter träningen var jag fullständigt slutkörd men det är bara att ge mig attan på det - i morgon är det dags igen!

På kvällen ringde C och berättade att de har köpt ett radhus i Sollentuna. De var på en specialvisning i söndags och det blev knappt någon budgivning så nu har de alltså blivit radhusägare. Back to the roots alltså - C har alltid velat flytta tillbaka till vår hemkommun Sollentuna, inte minst eftersom alla hennes vänner bor där, och nu är de alltså på väg. Det blir nog bra tror jag och förhoppningsvis kommer även mamma och pappa att mjukna när de inser hur smidigt det är att bo nära, på cykel- eller till och med gångavstånd. Skönt för C och Ö också att de inte behövde hålla på och leta och leta och leta, som jag och U gjorde. Det känns lite typiskt på något sätt, att när jag och U nu väl flyttar in till stan så börjar andra i stället flytta ut. I själ och hjärta är jag ingen supercity-människa utan trivs också nära naturen, och förr eller senare lär vi väl också flytta ut igen. Men inte än på ett tag, först ska vi njuta av bostaden vi har nu!

Idag var det dags för Majas återbesök hos veterinären, men pappa är sjuk så de har fått skjuta upp besöket till nästa vecka. Jag har en klump av oro i mig för Maja och väntar mig inga goda nyheter. Hon har ont i ryggen och det gör ont i mig att se henne sådan. Vi gör det bästa vi kan för henne men det är svårt, svårt att se henne må dåligt. Det känns så orättvist att behöva sluta livet med att ha ont, att få leva så länge och sedan bli sjuk. Jag önskar henne så mycket bättre och jag kommer att göra allt jag kan för Maja så länge jag bara kan. I helgen åker jag dit igen, med god mat, snälla händer och omvårdnad. Under tiden fram till dess tar mamma och pappa hand om henne.

Idag har jag träningsfri dag och ska gå och titta efter en vinterjacka på Åhléns - sista chansen, känns det som, hittar jag ingen jacka på rea där så ger jag upp och avvaktar till nästa vinter. I kväll ska vi dessutom göra klart med vår beställning av bröllopsbilder. Vi har kommit fram till att vi vill beställa printar av betydligt fler bilder än vad som egentligen ingår i priset, och det kostar ju extra men det får det vara värt. Det är våra bröllopsbilder och den dagen kommer aldrig igen.