2010-12-30

Mitt 2010
Slutet av ett år och övergången till ett nytt känns alltid lite vemodiga för mig. Det är som att avsluta ett kapitel, en del av mitt liv som nu går över i en ny fas - ibland till ett bättre och ibland inte.

2010 har varit ett händelserikt år. Det började i flyttkaos förra vintern. Jag och U hade visning efter visning av hans gamla lägenhet i Danderyd och efter många om och men lyckades vi få den såld och kunde flytta hit, till Lilla Essingen, till vår fina lägenhet här som fortfarande inte är helt klar och inbodd. Det tar lite för lång tid för mitt dåliga tålamod, men sådan är jag.

Våren blev en stressig period. Vi pluggade spanska, som var roligt men tog ganska mycket tid, särskilt för U som inte hade lika lätt för det som jag. Vi försökte komma i ordning i lägenheten, och samtidigt planera vårt bröllop.

Bröllopsplaneringen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade trott att det skulle vara glädjerikt och lustfyllt att planera ett bröllop tillsammans med U. Så blev det inte. Vi ville inte riktigt samma sak - U ville ha ett stort bröllop med alla han kände, medan jag för min del lika väl hade kunnat köpa en flygbiljett till ett land långt borta och gifta mig barfota på en strand någonstans, bara vi två. Dessutom tog allt tid. Hela planeringen var en enda lång historia av försenade beslut, av stress, av tusen saker som skulle fixas i sista minuten. Sommaren minns jag inte som ledighet och njutning, utan som bröllopsstress. Dessutom blev pappa sjuk, och for fram och tillbaka mellan olika sjukhus och läkare.

Dagen före vårt bröllop i augusti kom beskedet att pappa har en tumör. Då rasade allt för mig - luften gick ur totalt. Vi var i festlokalen och höll på för fullt med att dekorera och få allt klart, och jag ville bara ställa in alltihop. Pappa ville inte ens komma på bröllopet, men han gjorde det ändå till sist.

Bröllopet, efter alla gräl, all stress och allt jobb, blev ändå fantastiskt. Allt fungerade, U grät inte i kyrkan - det som vi varit så säkra på att han skulle göra! - och ja, det var verkligen en underbar, glad dag. Jag kände mig vacker som en drottning, U var stiligare än någonsin, fotograferingen var rolig - vi skrattar på nästan varenda bild - och vigseln var så otroligt vacker. Underbar sång av ÅD, vår präst MP var lysande, vilket många kommenterade efteråt, och vi vara bara glada och lyckliga och leende tillsammans. Middagen var verkligen rolig och det vet jag inte ens hur många som har sagt till oss efteråt, att bordsplaceringen var perfekt, att de hade så roligt under hela långa sittningen. Jag och U märkte det också, när vi hörde ljudvolymen med alla som pratade och skrattade i rummet. Vi var så nöjda och vi var också bland de sista som lämnade festen.

Hösten var en tid att landa efter bröllopet och allt som hade hänt. Vi reste till Irland direkt efter bröllopet, vilket var underbart, dit ska vi absolut åka tillbaka, men annars har vi varit här, inrett lägenheten, planerat för nästa långa resa som det snart är dags för. Vintern kom tidigt i år. I över en månad har det varit snö och rejält kallt och det återstår att se hur resten av vintern blir.

Årets tunga saker har varit sjukdomsfyllda. Pappa fick sin tumör, mamma har varit krasslig - hon har fått reumatism - och Maja är också sjuk, dålig lever, dåliga värden, så gammal som hon nu har blivit. Jag kommer att åka och träffa henne på nyårsdagen och jag är så rädd för att det ska bli sista gången jag träffar henne. Måtte det inte vara så. Måtte hon bara finnas kvar lite till. Jag vill finnas där för Maja in i det sista. Det förtjänar hon efter alla år. Måtte det bara gå bra när det väl händer. Då ska jag sitta hos henne så länge hon finns. Det lovar jag.

2010-12-30

Årets sista arbetsdag
Idag är det hemarbete för mig igen. Det var knappt en människa på kontoret igår och ännu färre är där idag så jag hoppar över city för den här gången. Verkligen skönt att vi har den här möjligheten, det är ju inte helt vanligt på andra arbetsplatser.

Igår skulle jag fixa en massa ärenden på lunchen men det blev inte mycket av med det. Jag fick inte tag i någonting av det jag skulle ha men sprang däremot runt på diverse reor och provade kläder i stället. Jag provade den randiga klänningen på HM - helt fel på mig, den fick mig att se dubbelt så bred ut! Däremot hittade jag ett par snygga randiga strumpbyxor på rea som jag slog till på i stället. Färgglada strumpbyxor är perfekt för att pigga upp en enkel outfit, särskilt för mig som gärna går i svarta kläder.

Dessutom provade jag tre olika kappor och alla passade i kroppen men var för tajta i ärmarna! Det är ju märkligt - visst, jag styrketränar men jag är knappast gigantisk och visst, jag hade en lite tjockare kofta på mig men det måste man ju kunna ha, eller hur? Men nej, ingen kappa för mig. Det får väl bli nästa års investering i stället, för årets utbud verkar vara kört för min del. Så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte köpte den ursnygga mörkblå kappan på Mexx - den satt perfekt och var precis i rätt färg, om än inte så tjock - men då tyckte jag den var för dyr, omkring 1 800 kronor. Nu är den slut. Så kan det gå.

Efter jobbet var det träning. Jag hade ingen jättelust att gå dit, faktiskt, men passet var helt sagolikt - galet jobbigt och fullt av folk som drog och peppade varandra som vanligt. Jag fullkomligt älskar de där passen - de är veckans höjdpunkter för mig! Dessvärre tog jag ut mig så totalt så jag inte orkade lyfta ett finger under resten av kvällen, och det är inte optimalt nu när vi har så mycket att göra inför resan. Det blir hårdkörning i helgen i stället.

2010-12-29

Tillbaka i stan
Min vän CN var över på middag igår. NM skulle ha kommit också men hon är sjuk - igen! Den familjen har verkligen haft sin dos av jobbiga sjukdomar så det borde räcka för resten av livet nu tycker jag. Det måste bli bättre någon gång.

CN har jag känt sedan 2001 när jag började på mitt förr-förra jobb. Vi har inte alltid umgåtts jättenära, men jag har ändå genom alla år räknat henne som en av mina nära vänner, som jag vet var jag har trots att det ibland går flera månader mellan tillfällena då vi hörs av. Nu var det i alla fall roligt att få en hel kväll tillsammans och hinna prata i lugn och ro, äta gott - mina klassiska bjudrätter, förstås! - och hinna komma ikapp lite om allt som har hänt sedan sist. Faktum är att jag kan sakna tiden på gamla jobbet. Vi hade verkligen roligt där, vi trivdes alla och stämningen var bra. Festerna och resorna var legendariska och varje arbetsdag kändes nästan som att komma till kontoret och träffa sina 100 bästa kompisar. Det är unikt och jag tror inte att jag någonsin kommer hitta dit igen. Även om tjänsten i sig inte var rätt för mig i det långa loppet så kan jag ändå alltid tänka tillbaka på den tiden som en verkligt rolig tid, när det hände mycket, när jag hade roligt och mådde bra. Mycket har hänt sedan dess, folk har kommit och gått, men vissa vänner består genom livet ändå.

Vi pratade mycket barn - en hel massa människor som vi känner har fått barn och CN är också förstås väldigt uppe i sin dotter som är drygt två år nu. Inte så konstigt, kanske, men jag reagerar ändå när vi pratar om tjejer som omkring 40 utan barn, singlar kanske, och CN tycker att de verkligen borde ha tänkt på att frysa ner ägg i tid. Det är som att förutsätta att alla faktiskt vill ha barn, och så är ju inte fallet. I mitt eget fall har jag inte varit så säker, och än idag vill jag inte låta frågan om barn eller inte barn avgöra om mitt liv ska vara bra och värdefullt eller inte. Jag tänker att det blir vad det blir i den frågan, och förhoppningsvis blir det bra på något sätt, vad som än händer framöver.

Idag är jag på kontoret, nästan tomt, många som är lediga. Jag har fått ett fint julkort av chefen och det är trevligt att höra att han uppskattar mig. Jobbet har för- och nackdelar och det är inte helt lätt att veta vad jag ska göra framöver. Stanna eller gå? Tiden får utvisa. Innan resan ska jag i alla fall inte göra någonting, och när jag kommer hem är det förhoppningsvis klart med var vi kommer att sitta från nästa höst. Det får avgöra hur min framtid blir, tror jag.

I kväll är det träning, trots att jag knappt känner att jag hinner med, och dessutom ska diverse ärenden hinnas med också. Det är fullt upp nu, bara en vecka kvar tills vi reser iväg. Galet. Bara tanken gör mig stressad men det ska gå på något sätt.

2010-12-28

Provocerande
Jag undrar varför vissa personer blir så provocerade av människor som jag själv, som inte använder päls eller äter kött. Varför är det så skrämmande? Det finns många teorier om det. Beror det på att personen som blir provocerad i verkligheten får dåligt samvete och själv känner sig som en sämre människa bara för att någon annan visar att det faktiskt går att välja en annan väg? Beror det på att djurvänner är konstiga? Jag har ingen aning. Men i stort sett varje gång som jag äter en måltid med nya bekanta och berättar att jag inte äter kött så får jag förklara varför. Som att mitt val skulle vara det konstiga. Varför är det så? Är det konstigt att bry sig om andra varelser? Är det konstigt att ha medkänsla? Om det är konstigt, ja, då är jag mer än gärna konstig. Jag brukar i stället tänka att om fler människor resonerade som jag gör i den här frågan, då skulle världen vara ett bättre ställe att bo på. Mer godhet, mer kärlek, mer fred och trygghet för alla. Det tror jag.

2010-12-28

Så tyst
Ja, lugnt och stilla är verkligen ordet för att beskriva mitt hem just nu, och även igår. Jag jobbar hemma idag också - behöver verkligen en paus från kontoret, och dessutom är det smidigare eftersom CN ska komma över på middag i kväll och då passar det bättre att vara på plats här och hinna förbereda allt. Min målsättning är att ha allt klart redan när hon kommer, för att slippa stökande i köket.

Det är så tyst, så tyst här nu. Katterna sover och det är nog inte många grannar som är hemma, i alla fall inte på dagarna. Igår tog jag en promenad på lunchen och ytterligare en promenad på kvällen vilket var skönt, lagom kallt liksom. Det här mörkret tar knäcken på mig. Jag går i sömnen nästan, när klockan är fyra på eftermiddagen är jag redo att gå och lägga mig. Inte klokt. Tur att vi snart reser bort till lite varmare klimat och framför allt mer ljus!

Igår bjöd KH och JD in till en måndagsafterwork. U gick dit men jag tackade nej, mest för att jag inte hade minsta lust att ge mig in till stan igår. Det är konstigt med det här gänget. För U är de fortfarande hans vänner, men för min del kan jag inte säga att jag alls känner dem längre. Vi umgicks en del för kanske fyra - fem år sedan, men jag tappade kontakten med dem - mest självvalt - och idag kan jag inte direkt säga att de är mina vänner, snarare ytliga bekanta som jag egentligen aldrig träffar eller har kontakt med. Jag och U har så många dåliga minnen kopplade till det här gänget och det gör förstås också sitt till, en orsak till att jag inte direkt söker mig till dem längre. Det är lättare att glömma om jag inte träffar dem. Kanske kommer det att funka någon dag, vem vet? Men nu känner jag inte någon större önskan att komma in i det gänget igen. Det ligger i framtiden i så fall.

HM's vårkatalog dök upp i brevlådan igår. Jag tyckte ärligt talat att den var tråkig, möjligen med undantag för ett par enkla ballerinaskor och den randiga stickade klänningen som även finns i kombinationen korall-vit. Säkert snyggt framåt våren! Stickade klänningar är ju liksom min grej, ett favoritplagg som är bekvämt och lagom elegant på jobbet. Kanske blir det ett köp för min del, jag får se.

Idag ska jag i alla fall få lite jobb gjort hemma innan min gäst kommer. Det blir kul att ses, det var länge sedan. Det är bra med gamla vänner!

2010-12-27

Järnkoll
U förvånas över vilken koll jag har på saker och ting när det gäller vad som är inne och vad som är hett inom både mode och inredning nuförtiden. Och det är sant - jag köper aldrig tidningar, det känns som att bara betala för en massa annonser, men genom de bloggar jag läser får jag ändå massor av information.

Det är roligt och fascinerande det här med trender. Jag har sagt det många gånger förut, men för mig är bloggvärlden otroligt homogen. Alla använder samma saker, alla köper samma märken, och även om det inte är saker eller kläder jag själv skulle välja så är det ändå omöjligt att inte få järnkoll på vad det är som gäller nu. Jag känner direkt igen kläder från vissa märken, inredningsprylar av en viss designer, och så. Det är inte kärnfysik - det är bara att läsa och titta på bilder.

Dagen före julafton var jag och U i Forum Nacka för en sista sväng med julklappsinköp för U's del. Jag passade på att strosa runt i lite klädbutiker i stället, och jag hittade faktiskt en del fint. På Mango hittade jag en klänning jag har letat efter, i fel färg förvisso men den satt faktiskt perfekt. På Esprit hittade jag ännu en klänning som egentligen inte alls är i min stil, men jag blev riktigt förtjust i den ändå. Och på InWear suktade jag ännu en gång över den urfina blusen som jag aldrig ens har brytt mig om att prova, eftersom jag har bestämt mig för att den ändå är för dyr för min plånbok.

Faktum är att jag knappt har köpt ett klädesplagg på hela hösten, och det är ovanligt för mig. Jag brukar gilla att shoppa, och jag gör det också ganska mycket vanligtvis. Men inte de senaste månaderna. Jag har haft som en spärr i mig som har sagt att jag ska låta bli, och jag har inte heller sett mycket jag har tyckt om. Så kan det vara ibland. Samtidigt tänker jag på vissa bloggare, som till synes verkar köpa upp hela kollektioner av märken som Odd Molly och Chill Norway, som är allt annat än billiga. Har alla otroligt mycket pengar? Eller är det jag som unnar mig för lite?

Hade jag varit på det humöret så hade jag säkert slagit till på alla tre plaggen, båda klänningarna och även blusen, men nu fick alla hänga kvar. Jag kunde helt enkelt inte förmå mig till att tycka att det var OK för mig att köpa fler klädesplagg när jag redan nu har så många, trots att en stor del av min garderob är plagg som i efterhand nog kan sägas vara felköp, saker jag borde ha låtit bli. Egentligen borde jag rensa - bara göra mig av med alla felköpta plagg och börja från början igen, göra om och göra rätt i stället. Det kanske kan bli ett av mina framtida projekt.

Min tand har blivit bättre som tur är. Den känns på något sätt, men den gör i alla fall inte ont längre. Det går åt rätt håll. Min migrän är däremot riktigt värdelös. Jag har huvudvärk flera gånger i veckan och det är inte alls bra. Jag har öka på min dos av medicin i alla fall så kanske blir det snart bättre igen. Jag hoppas på det.

Julhelgen har varit lugn för vår del. På juldagen gjorde vi inte mycket - tog en lång skön promenad till Kristineberg och tillbaka, såg filmer på TV, åt gott och slappade. Igår var vi hemma större delen av dagen, men på eftermiddagen åkte vi till mina föräldrar och Maja för att lämna en CD-spelare. Vi har en över och deras gamla har gått sönder så det passade bra - mindre prylar i vårt förråd och de slipper lägga ut pengar för att byta ut sin. Jag fick en gosstund med Maja igen och det är värt hur mycket som helst för mig. På kvällen var vi på traditionsenlig annandagsmiddag hos AP, med hela U's familj som vanligt. Det var trevligt men jag var inte riktigt road ändå kände jag. Så kan det vara ibland.

Idag jobbar jag hemifrån - jag passar på nu när det är så lugnt på jobbet - och ser på snön som faller utanför fönstret. Det blir nog en promenad runt ön på lunchen - så skönt!

2010-12-25

En god jul
Jag har försökt komma i julstämning i flera veckor, men trots det ville känslan inte riktigt infinna sig igår. Förmiddagen blev stressig - jag vaknade med rejäl huvudvärk och kom inte upp så tidigt som jag hade tänkt, och följdaktligen blev allt försenat och stressigt.

Jag kom i alla fall hem till mina föräldrar och Maja lagom till lunch, och dagen blev trots allt riktigt bra. Jullunch, fika, promenad ute i vinterkylan. Jag läste och vi hade en lugn och skön dag helt utan TV. På kvällen kom U till oss och vi åt risgrynsgröt, delade julklappar och fikade. Mamma och pappa fick lite blandade saker: prenumerationer på tidningar, god mat, lite småsaker som de kan behöva ha. Jag fick också fler julkappar: en ögonkräm - som förvisso inte alls hjälper mot rynkor - och jag och U fick choklad och te. Av U fick jag isdubbar, massage och bio och dessutom en sidenmorgonrock av AP. En massa fint helt enkelt!

Den bästa julklappen av alla var ändå Maja. Det var perfekt att jag var hos henne hela dagen, och att det inte var en massa annat folk där utan allt var ungefär som vanligt, lugnt och tryggt. Hon fick en massa god mat och åt bra, jag klappade henne massor och vi klippte bort lite tovor - under viss protest, förstås, men hon var ändå hur gosig och social som helst, spann och var tillgiven. Innan vi skulle åka hem tog jag upp henne och hon satt länge i min famn och var alldeles avslappnad och lugn. Mamma gav henne yoghurt som är bra för magen i spruta och hon åt som ur en nappflaska och allt gick hur bra som helst. Det kändes verkligen att Maja mådde bättre nu, hon var lugn och tillgiven och litade på mig. Jag är så glad över det för det är vad jag har önskat mest av allt. Det är det bästa jag hade kunnat få till jul.

2010-12-23

Älskade Maja
Igår sent på eftermiddagen ringde pappa. Det är inte ofta det är han som ringer, det är mest mamma. Han sa att Maja var dålig - det hade kommit blod i urinen och de måste nog ta henne till veterinären. Jag blev alldeles kall av skräck när jag hörde hans ord, för jag har ju vetat att dagen måste komma någon gång. Maja är snart nitton och ett halvt år, oerhört mycket för en katt, och jag förstår ju också att hon inte kommer att finnas för alltid. Jag släppte allt jag hade för händer och åkte direkt hemifrån till dem.

Det var nog årets kallaste dag och väl där svepte vi in Maja i filtar och handdukar i korgen och åkte iväg till veterinären. Maja tycker inte alls om att åka bil, och nu när vi åkte verkade hon inte arg utan mest bara ledsen och rädd över var vi var på väg. Jag satt med henne i baksätet och pratade och klappade och lugnade så gott jag kunde medan pappa körde på de isiga kalla vägarna.

Hos veterinären blev Maja undersökt, under vilda protester kan jag säga. Hon var både rädd och arg och visade det högljutt. Jag höll i, klappade, pratade lugnande. Temperaturen var bra, hon verkade inte ha ont någonstans förutom lite i njurarna och veterinären trodde att hon nog hade en mindre urinvägsinflammation som gjorde att hon blödde lite nu. Men hjärta och lungor lät bra, ingen feber, bra tänder. Men hon är ju så väldigt mager och har problem med pälsen och blodprovet visade att hennes levervärden är extremt dåliga. Det kan vara en tumör, det kan vara problem som kommer på grund av hennes ålder.

Eftersom Maja är så gammal och skör så kan de inte sätta in någon dunderkur med medicinering, för det skulle lika väl kunna göra henne sämre. Veterinären sa att om Maja verkligen mådde dåligt och hade ont så var hans bästa råd att avliva henne, annars var det bästa han kunde erbjuda en lätt antibiotikakur och utöver det bara den bästa tänkbara kosten: vitaminer, olivolja, snäll mjuk mat, malt, filmjölk. Leverproblemen gör att hon inte tar upp näringen i kosten som hon ska och det är därför hon är så smal trots att hon äter mycket. Hon kommer inte bli bättre men hon kan klara sig så här om vi bara fortsätter att ta väl hand om henne och hjälper till så mycket vi kan.

Vi satt länge och väntade hos veterinären medan provsvaren analyserades, och under väntetiden lugnade Maja ner sig. Hon var nog ganska utmattad och nästan somnade medan vi väntade. Jag klappade och pratade och vi höll tass.

När vi väl kom hem med Maja, med vitaminer, medicin och mat, märkte jag ändå hur mamma och pappa också bryr sig om henne. För pappa var skräckslagen över att veterinären skulle kräva att ta bort henne, och mamma grät bara vid tanken på att vi ska förlora Maja. För trots att vi vet att det kommer att hända en dag, så gör det inte tanken lättare på något sätt. Jag säger det alltid: det värsta med husdjur är att de dör före oss. Vi älskar dem så mycket, och vi förlorar dem. Den mörkaste dagen hittils i mitt liv är den dagen Beata dog. Det kommer jag att minnas så länge jag lever, och jag kommer alltid känna skuld för att jag inte gjorde mer.

Jag tänker på U som satt bredvid sin pappa den stunden han dog. Jag kan inte ens föreställa mig det. Beata dog i mina armar. Det kommer jag aldrig glömma.

Älskade Maja. En så liten, liten katt, och när hon försvinner kan inte hela världen fylla hennes tomrum.

2010-12-22

Änglalikt
Spotify är en outtömlig källa för mig. Idag när jag sitter hemma och jobbar upptäckte jag den brittiska gosskören Libera. Vilka röster! Så klockrent, så vackert så man tror knappt det är sant. De låter som änglar. Jag lyssnar och bara njuter av varje ton.

2010-12-22

Årets mörkaste dag
... men trots det skiner faktiskt solen idag. Det återstår att se hur snart den går ner igen. Sedan vänder det i alla fall och det är skönt när det börjar märkas att det faktiskt går mot ljusare tider igen. Det är en sak jag uppskattar med att bo just i Skandinavien, att vi verkligen har fyra helt olika årstider med allt vad det innebär. Vi har mörker, kyla och snö, sedan ljus, grönska och värme, och så hösten med klar hög luft och underbara färger. Jag skulle nog sakna det om jag flyttade till ett land med mer jämn temperatur året om. Det blir liksom aldrig någon skillnad då, tiden bara går.

Bussarna har krånglat både måndag och tisdag den här veckan så idag tar jag det säkra före det osäkra och jobbar hemifrån. Igår hade U bilen och tog sig hem smidigt men det slutade med att han fick åka och hämta mig på halva vägen. Annars hade det väl blivit en lång kall promenad precis som i måndags kväll. Igår kväll var jag i alla fall lite mer effektiv än i måndags och betalade räkningar och fixade klart med lite julklappar. Skönt att få det klart. Nu ska jag bara få tag i ett par småsaker till mamma och pappa men det hinner vi fixa i kväll eller i morgon. Som sagt, det blir inte många inköp i år och det är skönt, mindre stress, mindre kommersialism.

Min tand är lite bättre nu till min stora lättnad. Jag sover med bettskenan och hoppas på att det fortsätter bli bättre framöver. Tandvärk är verkligen inte roligt. Tyvärr har också min migrän blivit klart sämre. Jag har dragit ner på min förebyggande medicin jättemycket - tar en tablett kanske var tredje dag bara, nästan ingenting, men det verkar inte fungera. Nu ska jag gå tillbaka till att ta en tablett varje morgon i stället så får jag se om det blir bättre. Medicinien har ju faktiskt hjälpt tidigare så den borde fungera även nu.

Jag hade tänkt ta en liten butiksrunda efter jobbet igår, men jag kom inte längre än till två affärer. Stan kändes så otroligt stressig, folk överallt, kaos i trafiken, julklappshets och bara jobbigt. Jag tappade helt lusten för butiker, men hann i alla fall uppfatta att Zara hade både en längre täckjacka och en kappa - förvisso svart men ändå - som skulle kunna vara ett alternativ för att ersätta mina gamla. Jag får se om jag kanske orkar ta en runda till någon gång när det är mindre stress, men det är nog tveksamt om det inträffar innan vi reser bort. Nu är det ju jullov och sedan kommer reorna och då blir det nog nästan ännu mer kaos än nu.

Igår pratade vi om det här med porslin. Vi har pratat om att köpa nytt vardagsporslin. Det vi har är inte alltför roligt, och dessutom har vi bara sex stycken av varje storlek av tallrika. Vi har diskuterat att köpa nytt - gärna Himla eller Mateus för min del - men vi funderar faktiskt också på att helt enkelt bara använda finporslinet, Sundborn som jag har samlat på mig i flera år. Det är lite vardagslyx i tillvaron, men varför inte? Saker är ju ändå till för att användas.

Idag är det nog årets kallaste dag, men klart och vackert är det. Jag håller mig inne men en väl påpälsad lunchpromenad ska det nog i alla fall bli. Det är skönt med lugnet här hemma.

2010-12-21

Snart vänder det
Nu är det i princip så mörkt som det blir under hela året. Sedan vänder det! Jag gillar vintern när den är så här vacker och vit som nu, men jag är däremot inte förtjust i att frysa - inte alls! Väl påklädd på en lagom lång promenad är helt OK, men det här att bara frysa och inte kunna klä mig hur jag vill på grund av kylan - nej, det är inte min grej. Jag tänker på hur skönt det är på sommaren, när man bara tar på sig skorna och går. Lyx! Om ett halvår är vi där, och för mig och U kommer värmen tidigare än så - i januari åker vi ju till Ecuador! Där verkar det i och för sig inte vara jättevarmt, men klart varmare än här kommer det garanterat att bli.

Det gick bra hos tandläkaren, tror jag. Röntgenbilderna såg bra ut, allt satt som det skulle och det syntes inga inflammationer eller fel på tandroten. Tandläkaren trodde att det var bettskenan som hade krånglat så hon justerade den lite och förhoppningsvis ska det hjälpa. Om det inte blir bättre får jag återkomma innan resan men jag håller tummarna för att det inte ska behövas. Skönt ändå att det inte är något allvarligt fel på min tand med tanke på hur jag har oroat mig.

På jobbet är det hur tråkigt som helst nu. Inte så mycket att göra, utan bara tristess. Jag längtar bort från kontoret och det blir nog inte många dagar på kontoret i mellandagarna. Jag hade ingen stor lust att träna ens igår, men jag är så glad att jag ändå gick dig för det var världens bästa träningspass för mig. Fortfarande tröskelträning, men den här gången hade jag två personer på var sida om mig som körde nästan helt utan vila och det gjorde att jag orkade också - jag körde stenhårt och tog i stort sett inte en enda paus under hela passet, och det fungerade verkligen den här gången. Lycka! Hemfärden efter träningen blev däremot inte lika rolig - bussen gick inte utan det blev först lång väntan i kylan, sedan tunnelbana till Fridhemsplan, mer väntan och till slut en rask promenad i kylan när jag insåg att bussen inte tänkte dyka upp. Lagom kul och jag var helt slutkörd och nedkyld när jag väl kom hem. Alla mina ambitioner om vad jag hade tänkt få gjort under kvällen blev till intet och jag däckade i soffan i stället.

Årets första julkort har dykt upp förresten och däribland givetvis ett från U's ex som bor i Schweiz. Förra året skickade hon ingenting, men nu är hon minsann tillbaka. U och hon är tydligen soulmates har jag fått höra och de kommer helt enkelt att fortsätta finnas i varandras liv oavsett vad jag tycker om det - och jag tycker inte om det alls, kan jag lugnt säga. Tyvärr kan jag ju inte göra något åt saken utan det är bara för mig att inse att vissa spöken från det förflutna kommer alltid att bo kvar i vårt hem. Och så undrar U varför jag har svårt att glömma och gå vidare - ja, när de skickar kort så är det inte så lätt att bortse från att de finns. Helt enkelt.

I kväll blir det vila och jag kanske tar en kort runda på stan efter jobbet. Sedan ska jag försöka få det gjort som inte blev av igår - stryka, sy i en knapp i min kappa, betala räkningar, välja ut bilder att beställa från bröllopsfotografen, beställa mammas tidningsprenumeration som hon ska få i julkapp, skriva klart julkorten med mammas och pappas presenter. Det är skönt att få bocka av punkter från listan.

2010-12-20

Jul i förtid
Jag avstod från jobbets julfest i fredags. Faktiskt gör det mig ingenting att jag inte var med - jag har hört att det var roligt, men ett fylleslag utan dess like. På sätt och vis var det nog ganska skönt att inte vara där - fyllefester har aldrig riktigt varit min grej. Rykten går om att det börjar bli klart med var vi ska flytta med kontoret nästa år. Det verkar bli Kungsholmen, som det låter nu, och om det blir sant så kommer jag definitivt att ta mig en seriös funderare på jobbets vara eller icke vara. Jag vill inte jobba på Kungsholmen - jag vill vara i city med närhet till träning, butiker och de vänner som fortfarande sitter i närheten och som jag då och då kan träffa på luncherna. Det är viktigt för mig och om Kungsholmen blir bekräftat så får jag nog börja söka jobb på allvar.

Min fredagkväll, i stället för fest med jobbet, blev lugn. Jag struntade fullständigt i nyttigheter och måsten och köpte pizza, choklad och julmust och såg en bra film på TV. Jag jobbade en kort stund med våra bröllopsfoton men det var allt. Jätteskönt verkligen! U var på julbord med sitt jobb men även han var ganska sliten efter veckan så han blev inte alltför sent, som tur var.

På lördagen var jag uttråkad - jag hade trots allt varit hemma i två dagar och behövde komma ut och se något annat. Nu blev det ändå inte så mycket av det, men vi kom i alla fall väg på bio på eftermiddagen - Harry Potter and the Deathly Hallows, som var precis så bra som jag hade väntat mig. Jag ska nog ta och börja läsa alla böckerna en omgång till snart, innan den allra sista filmen kommer i sommar.

Igår firade vi jul i förväg hos mina föräldrar. C, Ö och SL åker till Ö's föräldrar över julhelgen i år så vi passade på att fira lite med dem innan de reser iväg. Det blev inte julmat, utan vanlig middag, en massa fika i vanlig ordning och lite julklappsutdelning på det. Jag och C har bestämt att inte byta julklappar i år, men jag fick desto mer av mina föräldrar: pengar till mig och U, täckkräm från Make Up Store, vantar, en bok och krispigt vita kuddfodral som jag önskat mig. Helt klart mer än jag väntat mig och mer än jag önskat inte minst!

I natt har jag sovit oroligt. Jag har sedan någon vecka tillbaka börjat få rejält ont i en av mina fina fixade tänder. Det kommer och går, från att knappt kännas alls till att vara jätteömt om jag så bara kommer åt tanden. Jag har blivit väldigt orolig förstås, eftersom jag är så rädd om mina nya fina tänder nu, och i morse ringde jag tandläkaren. Som tur var hade hon tid redan idag på lunchen, så snart ska jag gå dit och få höra vad som orsakar problemet. Hon trodde att det kanske kunde bero på bettskenan och jag hoppas att hon har rätt och det inte är värre än så. Jag har sett all världens skräckscenarier framför mig, men jag håller tummarna för att det inte är så allvarligt i verkligheten. Jag har alltid varit väldigt orolig av mig när det gäller sjukdomar och det här är inget undantag men jag hoppas på det bästa i alla fall.

Ute är det fantastiskt vintervitt. Det har snöat utan avbrott nästan hela helgen och allt är liksom inbäddat i vitt. Härligt, vilken fin jul det kommer bli!

2010-12-17

Vintervitt och decembermörkt
Idag är en sådan konstig dag när det liksom aldrig blir riktigt ljust. Det är mitt på förmiddagen och ute är det fortfarande dunkelt och jag sitter med lamporna tända. All snö ljusar ändå upp världen och jag bara tänka mig hur mörkt det hade varit utan den! Säga vad man vill om snön men det kommer garanterat att bli en vacker, vit jul även här i Stockholm.

Och på tal om vintern så har jag spanat in Hunkydorys kommande sommarkollektion. Inte ett märke jag brukar shoppa men här finns faktiskt mycket fint som får mig att se fram emot sommaren. Jag har alltid haft för mig att man måste ha väldigt smala ben för att passa i den här typen av vida överdelar, men jag vet inte, det kanske inte stämmer? Något jag i alla fall ska satsa på mer är mellanlånga puffiga kjolar. Det är supersnyggt, kvinnligt och helt rätt för mig som trots allt inte är 20 längre.

I min värld har det annars inte hänt mycket. Hemmadag igår och så även idag. Jag har inte huvudvärk nu men känner mig mest bara allmänt hängig och längtar efter lugn och ro. Jag har tackat nej till dagens julfest på jobbet - det känns som att det har blivit en sådan grej av det på något sätt. PR och GA ska komma dit fast de inte jobbar kvar, och jag tycker det är konstigt och inte helt rätt även om jag uppskattar dem båda jättemycket som privata vänner. KGH pratar en massa om vad hon ska ha på sig och oroar sig för att få frisyren förstörd under utomhusaktiviteten och ja, jag känner bara att den här gången är det inte för mig. Jag vill bara ha lugnet, det behöver vi nog både jag och U efter en hektiskt tid som det har varit nu.

U jobbar fortfarande jättemycket och stressar och oroar sig för att inte hinna och inte kunna. Det är tungt och inget bra mönster för oss om hans jobb ska få ta så stor plats i vår lediga tid tillsammans. Jag hoppas det blir bättre snart, på gott och ont.

I morgon ska vi i alla fall ha en ledig dag tillsammans, och då planerar vi att gå på bio och äntligen se Harry Potter and the Deathly Hallows. Jag hade gärna sett den tidigare, men det har helt enkelt inte funnits tid förr. På söndag har vi julfirande hos mina föräldrar eftersom C och familjen åker till Ö's föräldrar över julen i år. Det blir nog en skön helg hoppas jag.

2010-12-16

Maria Callas
Man hinner lyssna igenom mycket musik på en hel dag hemma framför datorn. Jag botaniserar och hittar en massa intressanta artister och stycken jag inte har lyssnat mycket på tidigare. Idag har jag blivit fullständigt förälskad och frälst av den bästa sångerskan av dem alla, utan konkurrens: den fantastiska Maria Callas. Hon har en röst som kan få vem som helst att gråta. Helt enkelt magiskt. Jag saknar ord.

2010-12-16

Snöstorm och huvudvärk
Idag är en mindre kul dag. Dundrande huvudvärk och sömnbrist och jag är oändligt glad att jag kan jobba hemifrån - det har besparat mig många sjukdagar med huvudvärk, kan jag säga. Så i stället för ett stökigt kontorslandskap sitter jag nu hemma vid köksbordet i lugn och ro, med musik i bakgrunden och snönstorm som yr utanför fönstret. Helt klart mer behagligt att jobba så här och jag slipper stressen.

Igår körde jag mitt vanliga cykelpass på kvällen. Det gick riktigt bra igår också men jag klarade inte att köra hela passet utan vila - det är helt enkelt för tufft för mig att gå ut så hårt. Jag vet att jag är stark och vältränad, inte minst är jag stark jämfört med många andra tjejer, men jag är absolut inte i så bra form som tävlingsåkarna - de står i en klass för sig.

Efter middagen ägnade jag och U oss åt bröllopsfoton. Vi har fortfarande inte hunnit klart med att gå igenom och välja ut vilka bilder vi vill beställa, men lyckligtvis har vi faktiskt riktigt många som är bra nog att välja bland. Målet är att få iväg en beställning innan jul så tar det inte så lång tid efter resan att få det helt klart med tackkort och allt.

Jag har märkt en sak hos mig själv på sista tiden och det är skillnaden i de bloggar jag läser och även den musik jag lyssnar på här hemma. Jag söker mig helst till enkla, vardagliga saker, musik på svenska som Sonja Aldén, Shirley Clamp och Sanna Nielsen som jag aldrig lyssnat på tidigare. De bloggar jag helst läser handlar inte om det senaste modet eller de häftigaste prylarna utan mer bara om livet, så som det är. Kanske är det en mognadsfråga? Kanske börjar jag bli vuxen på riktigt nu? Kanske börjar även jag till slut att landa i vem jag är?

2010-12-15

Det viktiga arbetet
Igår tog jag tag i saken och pallrade mig iväg till frisören. Det är inte den mest inspirerande upplevelsen i världen - jag har världens enklaste frisyr, bara jämnlångt hår, och gör ingenting mer avancerat än att klippa topparna vilket går superfort. In och ut och sedan är det klart. Inte världens bästa frisör heller men så länge jag inte gör något mer avancerat får det duga. Nu är håret lite fräschare i alla fall.

Hemma var jag huslig värre och ställde mig och gjorde vegetariska biffar med fetaost och lök. De blev riktigt goda med gräddsås, lingonsylt och kokt potatis så jag får vara nöjd med mitt första biff-försök! Det är roligt att vårt lilla bibliotek äntligen har fått en matta nu. Rummet är så mycket mysigare och skillnaden är stor faktiskt. Roligt att se! Jag gillar den där knallgröna ryamattan och börjar till och med överväga om vi skulle ha något liknande i vardagsrummet också... hmm, tål att fundera på! Mina tankar går till inredning ständigt och jämt - alltid är det nya tankar och idéer och önskningar som måste övervägas.

Jag har tänkt lite på det här med jobb. För mig har jobbet alltid varit sekundärt, om man kan uttrycka det så - alltså, jag låter alltid mig själv och min fritid gå först. Jag vill inte ha ett jobb som tar över hela mitt liv, och där jag aldrig riktigt kan släppa taget och vara ledig. Det är inte min grej. För vissa är det tvärtom - vissa verkar jobba ständigt och jämt, och de verkar också vilja ha det så. U ligger lite mittemellan. Han jobbar mycket, helt klart - han kommer ofta hem samtidigt som jag gör när jag har tränat, men skillnaden är att han då har åkt raka vägen från jobbet. Förutom det sitter han allt som oftast framför datorn på kvällarna, och det blir lätt då att jag tar största delen av markservicen med att tvätta, städa, plocka undan. Jag gillar inte den här fördelningen riktigt för det kan kännas som att jag ibland degraderas till att bli någon slags hushållerska medan U har Det Viktiga Arbetet som inte kan prioriteras bort för något så trivialt som vardag och vårt gemensamma liv. Det är tråkigt för oss båda kan jag säga och jag hoppas att den här trenden inte håller i sig i all framtid för då får vi problem om vi till exempel någon gång skulle få barn.

I kväll är det dags för cykelträning igen och jag ska nog ta A på orden och försöka köra hela passet utan någon direkt vila. Jag känner redan nu att det kommer att bli fruktansvärt, men en utmaning är en utmaning och jag vill ändå försöka - bära eller brista.

2010-12-15

Tävling hos En mammas dagbok!
Camilla med bloggen En mammas dagbok lottar just nu ut en valfri tavla från Signerat. Mitt val om jag vinner blir den söta elefanttavlan som jag i så fall ger bort till min systerdotter SL.

2010-12-14

Förälskelser kan komma fort
På lunchen gick jag en sväng in på Åhléns med tre ärenden: titta på julklapp till mamma, ett svart skärp till mig själv i stället för det som nästan är trasigt och kanske en ny kappa i stället för den jag har haft i fem-sex år nu och är spytrött på.

Jag hittade varken julklapp, skärp eller kappa, men däremot hittade jag kjolen. Så perfekt. Jag gick förbi Esprit och där hängde den bara - svart, kort, rak med paljetter. Helt enkelt underbar och hade jag varit rik så hade jag inte tvekat utan köpt den direkt. Nu har jag ju redan en paljettkjol hemma, men det blir aldrig att jag använder den eftersom jag så sällan går ut eller går bort på fester. Men nu börjar jag fundera: skulle jag kunna ha min paljettkjol på jobbet? Jag tänker mig täckande svarta strumpbyxor, en lång kofta och bara en enkel t-shirt eller linne till. Kan det funka? Jag måste verkligen hem och testa redan idag. Det handlar ju bara om att våga - man får klä upp sig även till vardags! Allt går!

2010-12-14

Lite upp, lite ner
Lite strul på jobbet men det hör väl till - livet går inte alltid på räls. Gårdagens träningspass var fullkomligt lysande. Vi körde tröskelträning, att ligga i fyra - fem minuter så nära mjölksyra som möjligt, sedan någon minuts vila och så upp och köra hårt igen. Fruktansvärt jobbigt men underbart! Bra musik, bra tempo, bra lagkamrater, bra stämning - jag njöt i fulla drag!

Efter passet kom en av våra två absolut bästa cyklister, A, som alltid sitter längst fram bredvid mig fram och frågade om jag ville ha ett tips. Jag tackade självklart ja - man kan alltid lära sig något av de som kan mer än en själv. Han tyckte att jag skulle testa nästa gång att köra hela passet utan vila - han trodde att jag var så pass stark i kroppen så jag skulle klara det. Något lägre intensitet och något färre växelökningar i arbetsperioderna och sedan köra på med bara marginellt lägre tryck i vilan. Det låter vansinnigt och jag kan förstå att han, som är som en maskin, kan klara det, men kan jag? Men en utmaning är ju aldrig fel och givetvis måste jag testa redan i morgon. Framför allt blev jag oerthört glad och stolt över att han sa det till mig - A är före detta tävlingsåkare och före detta instruktör och han vet verkligen vad han håller på med och om han kan se att jag antagligen kan klara ett sådant pass så måste jag själv våga tro på det. Det betyder mycket för mig att få en sådan komplimang för det visar att alla träningstimmar lönar sig!

På vägen hem gick jag förbi Mio och köpte den gröna mattan till biblioteket. Den funkar faktiskt riktigt bra så den får stanna. Skönt! Hemma blev det middag och sedan andra halvan av Harry Potter and the Half Blood Prince. Alla filmer i serien är fantastiska och jag ser fram emot att äntligen komma iväg och se den senaste på bio - kanske nu på lördag! Tänk att kunna fantisera ihop en sådan värld och en sådan historia - J K Rowling är verkligen fantastisk.

Idag ska jag äntligen komma iväg och klippa mig har jag tänkt. Jag har inte bokat tid så hoppas det inte är alltför lång väntan. Sedan kanske jag hinner titta efter någon julklapp till mamma också. Alla andra är klara som tur är. En helt vanlig tisdag i december.

2010-12-13

Luciamorgon
Idag är Luciadagen och jag och U vaknade till vackert Luciatåg på TV. Jag minns alla mina år som körsångare, med flera Luciatåg varje år. Det var roligt att vara med och vackert att se på! Jag undrar om stämmorna till alla sånger fortfarande sitter i?

2010-12-13

Framsteg i hemmet
Den här helgen har varit bra! Fylld av sociala aktiviteter och stora steg framåt i strävan efter att få vårt hem färdiginrett. I fredags kväll var jag och mycket höggravida PH på första besöket hos JP i hennes mysiga lilla hus ute i Vikingshill i Saltsjö-Boo. Jag och PH stannade i Forum Nacka på vägen ut för att handla en liten present och åh, vad jag gillar det köpcentret! Stort och fyllt av fina butiker med vackra kläder och saker som jag gärna fyller mitt hem med. Jag ska sikta in mig på någon kväll när nästan ingen annan är och shoppar och åka dit och gå omkring och unna mig någon gång tror jag... När jag bodde i Jarlaberg vad centrumet knappt klart men nu är det en annan sak, verkligen ett uppsving för hela området.

JP's hus är verkligen jättefint, så typiskt henne - mysigt och kvinnligt och ombonat med precis lagom mycket saker och möbler. Hon har bara bott där i ett par månader och redan nu känns det mer "färdigt" än mitt och U's hem, tycker jag. Det är en bra bit ut från allting, och man är nog ganska beroende av bil, men det får mig ändå att tänka att jag nog gärna skulle bo i ett sådant område om jag och U någon gång köper hus. Vi har varit så insnöade på Täby och de norra förorterna förut, men området kring Nacka är verkligen fint och det tål att tänkas på.

Vi hade en toppenkväll hos JP, som alltid när det bara är vi tre som träffas. Vi har varit vänner i så många år och vi känner varandra nästan som syskon. Nu har saker och ting gått in i en ny fas - jag är gift, om än för andra gången, PH ska ha barn och JP har köpt hus och lever också i ett förhållande som verkar hålla i sig. Det är spännande att se hur vår framtid blir. Vi pratade mycket om det här med barn och graviditet, förstås. Jag har fortfarande riktig ångest för det här med att vara gravid och gå igenom en förlossning, och jag kan nästan bli irriterad över alla människor som säger "äh, det är inte så farligt". De tar liksom inte min rädsla på allvar och det känns verkligen trist, och ganska respektlöst också tycker jag. Alla har sina rädslor och de är lika verkliga oavsett vad andra säger. Sedan kan det självklart gå alldeles utmärkt också - så är det nog för de flesta och det är tur det. PH verkar i alla fall lugn inför det som väntar och det är skönt.

På lördagen hade jag och U en hemmadag. Vi storstädade hemma och i förrådet och tog ner alla prylar som vi har haft uppe i lägenheten i flera veckor. Förrådet är sanerat nu, men det luktar fortfarande illa där nere och jag hoppas att våra saker inte tar åt sig av lukten. Men det är i alla fall bättre och oavsett kan vi inte bo med halva förrådet i lägenheten i hur lång tid som helst. Det var en rätt så slitig dag med bara en promenad runt ön som förströelse, men ändå så skönt att få det gjort och klart. Nu är det julpyntat och fint hemma.

På kvällen var vi bjudna till PR på middag, jag och U och HB och ÅD. Även det blev en toppenrolig kväll och jag är glad att ha hittat så fina kollegor som jag kan umgås med även utanför kontoret. Det gör helt klart dagarna roligare! Kvällen bjöd på god mat, mycket vin och många skratt och prat om allt och det mesta. Perfekt!

Söndagen var en familjedag som så ofta. Mamma och pappa var barnvakter hos SL, men jag och U tog bilen ut till Sollentuna ändå för att umgås med Maja lite i lugn och ro. Vi gjorde ingenting åt hennes tovor den här gången utan lät henne bara vara och ta det lugnt, äta god tonfisk - så gott så hon spann - och vila och ha det tyst och skönt. Det blir alltid lugnare där när mina föräldrar inte är hemma, hur bisarrt det än låter, men med dem känns det alltid mer stressigt på något sätt.

Efter Sollentuna åkte vi till Täby och Mio. Det var rena turen att vi åkte dit, för där hittade vi otroligt nog en snygg tvättkorg från Dixie - som vi har letat! - och dessutom en bänk som kan funka i sovrummet. Sist av allt tog vi beslutet att köpa en likadan matta till biblioteket som vi har i arbetsrummet, fast i en annan färg. Vi har letat och letat men till slut kommit fram till att vi nog inte hittar någon bättre, så nu slår vi äntligen till. Bänken och mattan var slut förutom visningsexemplaren, men mattan finns i butiken i stan så den ska jag försöka få med mig hem i kväll efter träningen. Äntligen! Efter väl utförd shopping blev det fika hos AP och lite storhandling. Sedan en söndagskväll i vanlig ordning - i lugn och ro. Det känns bra!

2010-12-10

Snyggaste muggarna
Via duktiga bloggerskan Weronica fick jag ögonen på dessa helt fantastiska muggar - absolut underbara och jag blir klart sugen på att slå till på dem. De finns hos Designista för den som undrar!

2010-12-10

Vacker vinterfredag
Idag är det Nobeldagen. Inte någon stor grej för mig, det mest intressanta brukar vara att se hur alla damer är klädda - och där brukar resultatet variera! U har varit på Nobelfesten en gång, som universitetsstudent med sin förra sambo. Jag minns att vi hade någon utlottning av biljetter när jag själv gick på högskolan, men jag ställde inte upp i utlottningen då.

Idag har vi ännu en vacker vinterdag - mycket snö coh en sol som försöker kämpa sig igenom molnen. Jag jobbar hemifrån och Tuva ligger på bordet och håller mig sällskap. Jag lyssnar på julmusik och har det bra!

Skumt nog ringde SS till mig igår eftermiddag på jobbet. Jag avstod faktiskt från att svara - nästan till min egen förvåning blev jag snarast irriterad över att hon ringde. SS som aldrig orkar svara när jag hör av mig, hon ringer mitt under en arbetsdag och förväntar sig att jag ska ha tid att prata med henne då. Hon lämnade inget meddelande och jag tolkade det som att hon inte ville något särskilt så jag har inte ringt tillbaka.

Igår kväll stod styrketräning på schemat. Jag lassade på och det gick bra, men det var tungt förstås. Jag kör en tredjedel av min egen kroppsvikt i ungefär 100 repetitioner i benböj - jag har sagt det förut men det är jag stolt över att jag klarar! Efter träningen gick jag på en kort jakt efter vinterskor och kappa. Jag hittade faktiskt den svarta kappan som jag har letat efter på HM, men nej, den var inte fin i verkligheten - den såg verkligen bara billig och tråkig ut och fick hänga kvar. Vidare in på Scorett och Vagabond för att leta vinterskor, men där hade jag ingen större framgång. Det var ganska urplockat av varma skor, förutom fula Uggs som jag absolut inte vill ha, och dessutom var jag lite för trött och hungrig och inne i spar-tänket så jag åkte hem utan något nyköp.

U kom äntligen hem från sin jobbresa senare igår kväll och det var skönt att ses igen även om det blev kort. I morse skulle han iväg tidigt igen och i kväll är jag borta - första besökt i JP's nya hus! Men jag och U får umgås i morgon i stället - trist när det blir så lite men det är så ibland. Det blir skönt med helg i alla fall - som alltid!

2010-12-09

I otakt
Efter mer än fyra år tillsammans har jag och U lärt oss att vi är ganska mycket i otakt när det gäller processen med att ta beslut, att välja och att göra saker. Jag är den snabba: jag kan klart lättare än U bara på impuls bestämma mig för något, även om jag lika ofta också kan vela fram och tillbaka i evigheter. U å andra sidan är analytikern. Han väger noga för- och nackdelar mot varandra, tänker och tänker om igen, och ibland gör han det så länge så att han aldrig kommer framåt. Han säger själv att han kanske är så rädd att begå misstag så att han inte vågar göra någonting ibland. Jag kan å andra sidan vara lite väl snabb vid vissa tillfällen och köra på för fort och för obetänksamt, och jag kan bli ruskigt otålig när U inte hänger med i mitt tempo.

Det här med inredning är ett exempel på när vi är i otakt. Inredning är ett stort intresse för mig, jag tänker mycket på det, läser bloggar och tittar på bilder och webbsidor och hittar saker jag tycker om. Jag har en tydlig vision av hur jag vill att det ska vara hemma hos oss och min stora utmaning är att få U med på tåget. Processen är ofta den att jag hittar något jag tycker om och eftersom jag redan vet vilket resultat jag vill uppnå kan jag på kort tid se om det är något jag skulle vilja ha hemma eller inte. Jag visar upp saken för U och frågar vad han tycker. Men U tänker inte mycket på inredning, han är inte alls lika klar över vad han vill där, och han behöver mycket mer tid för att smälta och begrunda och fundera. Ofta slutar det med att han säger nej, eller att det rinner ut i sanden för att han inte riktigt kan bestämma sig. Det leder till frustration hos oss båda, hos mig för att jag känner att vi ständigt kör fast och inte kommer i mål, och för U för att han ser hur jag reagerar och därmed känner att han inte räcker till utan ständigt bromsar mig. Det är inte lätt och vi har fortfarande inte hittat något förhållningssätt som riktigt fungerar.

Nu börjar det närma sig ett år som vi har bott i lägenheten och vi har fortfarande en bunt kartonger med U's gamla pärmar och brev och tomma fotoalbum som står staplade i ett hörn i biblioteket. De där kartongerna håller på att göra mig galen och jag har verkligen försökt få U att göra något åt dem. Jag har sagt att jag slänger ut dem om han inte packar upp dem. Jag har frågat gång efter gång om en tidplan, när kan vi räkna med att de är bortplockade? Till jul? Till nästa sommar? U blir bara stressad över mina frågor och känner press för att han alltid har så mycket att göra, långa listor som aldrig blir klara, och för att han alltid jobbar alldeles för sent på kvällarna. Listor kan vara bra, men när man aldrig kommer längre än till rutan över uppgifter som är både viktiga och bråttom, så kan jag fundera över varför de andra rutorna - mindre viktigt eller mindre bråttom - ens ska finnas med på någon lista alls. För den viktigaste, mest brådskande rutan fylls ju ständigt på med nya saker som alltid är mest viktiga, mest bråttom.

Igår kom jag äntligen iväg att träna efter mitt uppehåll i måndags. Det var ett bra pass, och rejält jobbigt som vanligt och det känder åter bra att vara där - på min plats, i min miljö. I kväll blir det styrketräning, tungt och jobbigt men väl behövt. Efter träningen ska jag gå förbi Scorett och titta efter vinterskor. Jag kan inte riktigt övertyga mig själv om jag ska byta ut mina nuvarande eller inte. De är slitna men varma och egentligen köper jag nog bara nya för att jag är less och vill ha förnyelse. Svårt det där. Bra skor är ju inte gratis heller, de drar iväg i pengar som jag egentligen borde spara till annat, till resan, till inredning, till framtiden. Igår på lunchen gick jag in på Mango och tog en titt på några plagg som jag har spanat in på deras webb. De passade inte och lika bra var det - spara pengar är bra, som sagt! För ärligt talat: jag behöver inte fler klänningar eller toppar eller något sånt. Det jag däremot skulle behöva är en ny kappa, och nya vinterskor. Ett par mörkblå byxor kanske, och ett nytt svart skärp för att ersätta mitt nuvarande som är på väg att gå sönder. Men ingenting annat.

Jag ska inte köpa många julklapppar i år. U får en ny datorväska - han får välja den själv men jag betalar. Pappa får en prenumeration på tidningen Allt om historia av mig och C, men mammas present är inte klar ännu. SL får en bok men C och jag har bestämt att inte byta julklappar i år - skönt, faktiskt! Det blir ju ändå bara som att man byter pengar med varandra i praktiken och vi gillar nog båda att köpa det vi själva vill ha.

2010-12-08

Onsdag igen
Ja, dagarna går och går. Onsdag igen och idag är det åter träning som gäller efter jobbet. Just nu har jag inte så stor lust att träna - jag verkar ha hamnat i lite av en träningssvacka nu - men det blir nog bra bara jag är där. Det brukar bli bra!

Min tisdagkväll blev annars lugn. Jag tog en promenad halvvägs hem och passade på att handla lite på vägen. Hemma blev inte mycket gjort förutom att jag beställde en julklapp till SL och pratade i telefon med C och U. Annars en lugn kväll i soffan.

Det börjar dra ihop sig inför Ecuador och vi har en hel del att göra i form av att gå igenom packning och detaljerna i vårt program. Vi har vissa saker vi behöver komplettera med och inhandla, och inte minst också förberedelser här på hemmaplan både i jobbet och i hemmet. Resten av december kommer att innebära fullt upp, misstänker jag, och jag känner mig uppriktigt sagt stressad vid blotta tanken på hur fort tiden går. Jag måste skriva listor för att komma ihåg allt som ska göras. Snart är det verkligen dags.

2010-12-07

En boost för självförtroendet!
En sak kan jag säga: Facebook, som ibland är ett tjatigt elände, kan också vara bra för självförtroendet. Tack vare Facebook fick jag igår ta emot mängder av fina födelsedagshälsningar, från personer som jag knappt har haft kontakt med på åratal. Jätteroligt och jag blev verkligen glad över det!

U var tvungen att jobba sent som alltför ofta, men han kom hem till slut och vi åt en enkel middag med en massa tända ljus i lägenheten. Han gav mig en underbar present: Dogeareds underbara halsband Pearl of Happiness. Jag har önskat mig just detta halsband i evigheter och tipsade U om att han kunde ge det till mig i morgongåva, men nu fick jag det till födelsedagen i stället. Det är så jättefint, enkelt och diskret och elegant och det kommer helt klart att bli användbart! Jag är nöjd!

I morse åkte U iväg på ännu en tjänsteresa och den här gången är han borta hela två nätter - tråkigt! Vi ses egentligen inte så mycket under veckorna så det är tur att vi har helgerna i alla fall. För min del ska jag köra på som vanligt med jobb och träning, och kanske passa på att titta efter lite julklappar också så att jag kommer igång med det. Ett besök hos frisören behöver jag också klämma in, men det kanske får vänta till nästa vecka. Jag är verkligen ursämst på att gå till frisören, det går lätt flera månader mellan varven, men nu när jag har långt hår behöver jag i alla fall inte lägga pengar och planering långt i förväg för att gå till dyra frisörer. Billigaste drop-in-varianten fungerar utmärkt för mig!

2010-12-06

Födelsedag, glögg och småbarn
Den här helgen har vi haft fulltecknat schema, kan man säga. I fredags körde jag igång med tjejmiddag med GA, PR, EB och KHG, som har en helt underbar lägenhet i Birkastan - där hade jag gärna bott som singel! Vi hade en rolig kväll med god mat och vin, och inte minst en massa skratt, skvaller och samtal om det mesta. Jag är glad att jag har haft turen att lära känna dessa tjejer - det är inte alltid man hittar så fina vänner på jobbet, men det har hänt mig på det här företaget också.

Jag kom hem sent på fredagen, eller snarare lördagen, men vaknade trots det ganska tidigt nästa dag. På lördagen var vi bjudna till PH och CE på "julmys" på eftermiddagen. PH är verkligen höggravid nu, och hon verkar må bra vilket är skönt att höra. Jag känner egentligen inte så många av PH's vänner, och på minglet var det bara några få som jag hade träffat tidigare även om det nu var flera år sedan sist.

Det har hänt en del kan man säga - på den tiden var tjejerna singlar, de älskade att festa och de var liksom PH's partygäng. Nu var alla stadgade, gifta eller sambo, och i princip varenda en av dem hade med sig ett barn på max ett år. Vilket liv! Jag och U satt förskräckat i ett hörn av soffan och försökte hålla oss undan barnskriken. De är säkert jättegulliga och charmiga ett och ett, men sisådär tio spädbarn på en och samma gång blir lite mycket.

Precis som förr i tiden upplevde jag tyvärr en del av tjejerna som lite snorkiga - de kunde komma in i köket där jag och U befann oss, och liksom bara se rakt förbi oss utan att ens visa intresse för att hälsa. Så gör man inte i min värld och jag visste inte riktigt vad jag skulle tro. PH är lyckligtvis inte sådan - annars hade vi inte varit vänner i snart tjugo år.

Efter glöggen åkte jag och U till Nacka för att jaga efter lite saker till hemmet och passa på att storhandla också. Matshoppingen gick bra, men för övrigt blev det en mindre lyckad tur eftersom vi inte fick tag i något av det vi sökte efter. Ibland tar det verkligen tid att gå i mål även med små projekt.

I söndags var det upp tidigt igen. Min familj och AP kom över på brunch så jag och U hade fullt upp med att städa och laga mat på morgonen. Brunchen blev i alla fall lyckad och vi åt tills vi inte orkade mer. Vi hade brunchen för att fira min födelsedag en dag i förväg och jag fick ett par röda handskar, presentkort på Lindex och Iittalas frostade ljuslyktor som jag önskat mig. De pryder nu på köksbordet och är hur fina som helst. Min snälla mamma har förresten lovat att sy ett par nya kuddfodral till våra soffkuddar. De blir krispigt vita i råsidenmaterial, och de kommer att bli hur fina som helst till det vita soffbordet. En perfekt julklapp!

Jag och U tog en skön promenad efter att gästerna hade åkt hem, och på eftermiddagen begav vi oss till Huddinge för mer glögg hos TM och JL. Det var trevligt, fast med väldigt vuxna samtalämnen som elpriser, problem med arbetskollegor och problemet med rådjur i trädgården. Jag säger bara det, tiderna förändras verkligen. Kvällen blev lugn i alla fall. Jag gjorde inte ett enda "måste" på hela söndagen och faktum är att det var väldigt skönt - och ovant.

Idag är det måndag och min födelsedag - 38 år fyller jag. Otroligt, var tar tiden vägen? Det är inte mycket som kan få mig att frivilligt avstå från ett cykelpass, men födelsedag räknas som giltigt förfall så idag blir det ingen träning för mig. I stället har jag det lugnt och skönt med hemarbete och snö som faller utanför fönstret. Det ser ut att bli en vit jul i år - vackert!

2010-12-03

Är allt till salu?
Just nu pågår en debatt i ett par bloggar jag brukar läsa om det här med reklam och sponsrade inlägg. Jag är inte dummare än att jag förstår att folk tjänar pengar på sina bloggar och att många företag erbjuder bloggare saker gratis i utbyte mot att de skriver och visar upp sakerna på sina bloggar.

Jag tycker i princip att det är upp till var och en att göra det så länge som de är ärliga med att de är sponsrade och att de gör reklam för diverse saker. Det jag inte gillar är när bloggar blir för kommersialiserade, fullproppade med reklambanners och reklam för prylar och märken i vart och vartannat inlägg. Det är sånt som får mig att tröttna och gå någon annanstans, till andra bloggar som känns mer genuina. Vissa bloggar ger mig känslan av att de mer eller mindre är ett jobb, något som personen gör för lön och inte för att de verkligen tycker att det är roligt att skriva. Den typen av bloggar är tråkiga och där hänger jag inte kvar länge.

Målet med min blogg har aldrig varit att bli känd och tjäna pengar på den. Jag vill inte visa upp mig själv - jag kommer aldrig att publicera bilder på mig, mina närstående eller mitt hem. Det är inte därför jag skriver och jag skulle ärligt talat tycka det var obehagligt att veta att det kan finnas folk på gatan eller var som helst som känner igen mig och vet en massa om mig, hur det ser ut i mitt hem och allt möjligt. Sånt är inte för mig. Jag vill kunna skriva väldigt öppet om vad jag känner och om det som händer i mitt liv och det går inte att kombinera med en öppen, icke-anonym blogg. Olika bloggare har helt enkelt olika syften med det de gör. Men jag vet i alla fall att jag vill hålla min blogg ren, jag vill inte ha reklam förknippad med mig och mina tankar.

Sedan kan jag också tycka att det är vansinnigt tråkigt när samma märken dyker upp i precis alla bloggar. Alla skriver nuförtiden om Odd Molly, Chill Norway och Creative Lounge, för att nämna några. För mig blir det urtrist att läsa om samma saker överallt - det är som att folk är så livrädda för att sticka ut och ha en egen stil. Eller? Nej, det går lite inflation i bloggar känns det som, och det är tråkigt när det som från början antagligen var ett genuint intresse för bloggandet mer och mer framstår som en reklamsajt. Men som sagt, det är upp till var och en att läsa eller låta bli och det är inte svårare än att jag då söker mitt intresse någon annanstans. Alla har ett val.

2010-12-03

Ett mirakel!
Igår gav jag mig ut på byxjakt på lunchen. Jag väntade mig ingen framgång eftersom byxor inte är min starkaste sida, men igår var miraklet med mig! Hos pålitliga InWear hittade jag ett par svarta raka smala byxor som faktiskt satt perfekt. De har stretchig kvalitet så de är hur bekväma som helst - de känns som ett par tights nästan - och jag kunde förstås inte annat än att slå till. Det är de dyraste byxorna jag har köpt i hela mitt liv - hela 999 kronor gick de loss på - men jag tänker att en möjlighet som den här dyker i princip aldrig upp så jag passar på. Nu har jag äntligen ett par smala svarta byxor som går att använda instoppade i stövlarna! Tjohej!

Styrketräningen gick bra. Det var nytt pass igår och jag körde på med mina vanliga vikter. Jobbigt och tungt var det, men jag är envis och kämpar på. Axlarna är fortfarande hemska - jag är så svag! - men det är som vanligt, bara att träna på. Det finns inga genvägar till framgång.

U åkte på att jobba sent igår så jag tillbringade kvällen på egen hand med fröna. Det blev middag i soffan och sedan ett ryck med att skura golvet i förrådet. Tydligen har styrelsen nu meddelat att de ska få dit någon som ska städa i mitten av nästa vecka, men de tar bara hand om de gemensamma utrymmena så det egna förrådet måste man ändå fixa själv. Jag kan tänka mig att vi behöver ta en omgång till i morgon men sedan kan vi flytta ner alla prylar igen, tack och lov! Det blir skönt att få lite mer ordning hemma.

I kväll är det tjejträff som sagt - vi börjar med middags hos KGH och sedan får vi se. I morgon hoppas jag att vi kan få uträttat ett par ärenden på dagen, och på eftermiddagen är vi bjudna på julmys hos PH och CE. På söndagen har vi brunch för min familj hemma hos oss och sedan glögg hos TM och JL. Fullt upp i helgen med andra ord men det blir bra!

2010-12-02

En sån dag
Kylan sitter i och idag är en sån dag när jag mer än gärna hade stannat hemma, dragit täcket över huvudet och sovit vidare. Sån tur har jag nu inte utan idag är en helt vanlig torsdag med jobb och träning på schemat.

Igår tränade jag mitt vanliga onsdags-cykelpass och det var rent ut sagt skitjobbigt - jag kände mig stum i benen redan under uppvärmningen och sedan gick det bara på ren envishet. Puh. Ibland undrar jag om jag är riktigt klok som frivilligt utsätter mig för sånt där, men jag vet samtidigt så väl att det lönar sig och att jag behöver det för att må bra i längden.

Hemma tog vi en lugn kväll. U satt och jobbade nästan hela kvällen och jag pysslade lite, flyttade ner saker i förrådet och så. I kväll ska vi nog ta en drive och skura ur förrådet så att vi kan flytta ner våra ytterkläder och kartonger igen. Styrelsen verkar inte göra något åt saken utan det verkar vara upp till var och en som har drabbats. Tråkigt nog hjälper det ju inte om bara vi skurar vårt förråd - den äckliga lukten sitter i hela våningsplanet och det behövs mer än vår egen lilla insats för att lösa problemet.

I morgon har vi tjejträff med några av mina nuvarande och före detta jobbkollegor: GA, PR, EB och KGH. Jag ser fram emot att träffa GA och PR som jag ju inte träffar så ofta numera, men jag kan inte säga att jag jättemycket ser fram emot att gå ut - jag vet att de andra som är singlar, förutom GA, vill gå ut, men jag har liksom inte det behovet längre. Men det blir säkert bra. Jag har bara ingen aning om vad jag ska ha på mig. Det är så sjukt kallt ute så klänning - mitt annars naturliga val - känns inte riktigt aktuellt. Och alla mina jeans är så där hopplöst omoderna och för vida för att ha innanför stövlarna... som sagt, ett par smalare svarta jeans hade varit perfekt! Kanske ska jag ta en liten runda idag på lunchen och se om jag hittar något bra - ett sista försök. Det är typiskt för bara för att jag nu helt enkelt inte hittar något i butikerna så är ju min shoppinglust inte direkt mindre - tvärtom, kanske, just därför! Det här är bra träning för mig!

2010-12-01

December
Idag höll jag på att i vanlig ordning skriva november i datumraden, men så är det ju inte längre. Det är december, och en december med råge - idag är det köldrekord, -13 C! Galet! I morse hade jag i alla fall turen att få skjuts med U till jobbet eftersom han ska lämna in bilen på verkstad. Alltid något!

Igår hade jag en träningsfri dag och idag mår jag klart bättre. Det blir med andra ord ett nytt träningsförsök i kväll och då ska jag minsann gå ut hårdare än i måndags, så får jag se hur det går. Just nu har jag egentligen inte jättestor lust att träna, konstigt nog, men det kommer nog under dagen.

Min tisdagskväll tillbringades till en början på vaccinationscentralen. Jag behövde komplettera med en spruta till inför Ecuador, men nu är jag så skyddad som jag kan bli för lång tid framöver och det känns skönt. Efter sprutan gick jag en runda för att leta svarta smala jeans, men nej, det är verkligen helt omöjligt. Jag förstår inte hur andra människor lyckas - har alla utom jag perfekta proportioner för dagens mode? Eller? Jag åkte följdaktligen i vanlig ordning hem utan jeans, och så lär det väl förbli. Jag får helt enkelt bida min tid tills modet med smala jeans vänder till något annat och då får jag komma igen och vara supertrendig.

Hemma satt jag och U och gick igenom våra bröllopsbilder, rangordnade och försökte välja ut de bästa. Det är svårt kan jag säga - det tar tid men det är det värt. Vi var fina i alla fall! Tänk, det är bara några få månader sedan, då var det högsommar och värme. Idag är det vinter igen. Tiden flyger iväg.