2009-04-29

Hey, big spender!
Shoppingdjävulen har satt klorna stenhårt i mig. Nu när jag bor så billigt är det som att jag inte har några gränser för hur mycket pengar jag kan spendera på kläder och skor och annat onödigt. Idag på lunchen blev det ett par nya vita sommarskor och en ny mascara, den dyraste jag har köpt i hela mitt liv - 280 kronor. För en mascara. Jag har hört mycket om den och it better be good säger jag bara. Annars får jag gå tillbaka och reklamera den.

Annars är jag helt tömd på energi idag. Jag gick på lunch ensam för jag orkade inte prata med någon och jag har till och med avbokat min favoritträning idag. Jag orkar helt enkelt inte gå dit. Jag har ingenting kvar att ge nu, är bara helt slutkörd. Efter jobbet åker jag direkt till C och färgar ögonfransar och ögonbryn och sedan åker jag raka vägen hem. Jag orkar knappt tänka klart längre.

2009-04-29

När livet inte fungerar
Gårdagskvällen började bra. Jag kom hem efter bra träningspass där jag faktiskt passade på att lägga på tyngre vikter både på ben och bröst. Det gick bra så det ska jag fortsätta med. Vi åt en jättegod middag som UP hade förberett, och pratade lite om Valborg och om vad vi skulle hitta på den närmaste tiden. Sedan nämnte UP JD's och KH's playboyfest och helvetet bröt löst.

Min strategi har varit att jag inte ska nämna festen, och så hoppas jag att UP inte ska ha sett inbjudan. Jag skulle kunna nämna den när senaste anmälningsdagen hade gått ut och säga lite löst att vi måste nog tacka nej till inbjudan nu när vi inte ska gå... men så blev det förstås inte. UP's inställning till festen var densamma som till det mesta i hans liv - han utgår från att man tackar ja tills man vet att man inte kan av någon annan anledning. Han ville med andra ord gå och allt rasade. Vi grälade om det och jag tappade kontrollen fullständigt, hävde ur mig den ena kommentaren värre än den andra. Grälet fortsatte hela kvällen och spiralen rusade nedåt fortare och fortare. Till slut sa jag att det är lika bra att jag flyttar, jag orkar inte det här längre. Det är inte värt det och jag har inte förmågan att göra vare sig UP eller någon annan lycklig. Jag lämnar UP och allt jag vet och känner bakom mig och börjar från noll igen, går till en plats där ingen känner mig och ingen har några förutfattade meningar om vem jag är eller hur mitt liv ser ut. Jag har tappat tron på mig själv, på min förmåga att kunna ha ett lyckligt liv med någon annan människa.

I samband med Kroatienresan hände något i mitt liv. Innan resan kom på tal var jag en social människa. Jag gillade att gå ut och att umgås och träffa folk. Jag såg fram emot fester och sammankomster och var duktig på att mingla och hålla samtal igång med vem som helst. Men under sommaren före Kroatien ändrades allt och det har fortfarande inte gått över. Kroatienresan fick mig att sluta lita på människor. Jag kände mig sviken av alla som hade minsta koppling till resan, eftersom ingen ens gjorde minsta ansats till att försöka förstå mig. Alla utgick från att det var UP som hade rätten på sin sida och att det var jag som skulle anpassa mig efter honom. KH fällde sin ödesdigra kommentar om att jag måste gå och prata med någon för annars kommer jag att förstöra alla mina förhållanden. Jag har inte sett henne sedan dess och har inte velat det heller.

Kroatienresan gjorde att jag förlorade nästan alla mina vänner. Jag valde det själv, kan man säga, eftersom händelsen fick mig att dra mig undan från hela världen. Men inte desto mindre kan det göra ont och inte desto mindre kan jag känna mig så otroligt ensam. Jag vill ha fler människor i mitt liv, men jag vill inte ha de människorna. Det är inte dem jag saknar. Det är bara det här att ha någon, att han vänner som jag kan lita på och som accepterar mig med alla mina fel och brister, med all min ångest och rädsla och oro som jag ständigt bär inom mig. Jag saknar att kunna känna glädje i mitt liv. Jag saknar att kunna se fram emot sociala sammanhang. Nu fungerar det inte alls. I stort sett var jag än befinner mig och med vilka personer jag än är så känner jag mig helt fel. Jag har ingenting att säga och jag känner inte att jag hör dit. Snarare känner jag bara att det är som att jag sitter i min egen bubbla som ingen annan når in i, och som jag inte heller kan komma ur. Som att jag är osynlig, som att jag knappt finns. Priset för Kroatienresan blev för högt. Livet har inte blivit detsamma efter den händelsen och jag vet fortfarande inte hur jag ska hitta hem.

2009-04-28

Veckans Anders
Ovanligt nog tränade jag inte igår, fast det var måndag. Jag saknade mitt favoritpass men fick göra lite annat i stället. Jag och UP var och hörde framgångscoachen Anders Haglund på en föreläsning arrangerad av Medborgarskolan. Jag har varit på flera av deras föreläsningar under våren och ärligt talat inte varit alltför nöjd, men den här föreläsningen var desto bättre. Både jag och UP har prenumerat på Anders Haglunds veckobrev, Veckans Anders, i ett par år nu, och fått oss mycket till livs i form av inspiration och nya tankar och kunskaper. Förväntningarna på föreläsningen var med andra ord höga, och till min stora glädje måste jag faktiskt säga att Anders Haglund levde upp till dem.

Östra Reals aula var fullsatt av en blandnig av personer som inte verkade känna till ämnet eller föreläsaren alls, och hardcore-fansen som jublade vid varje ord han sa. Ämnet för kvällen handlade om hur man kan leva livet rikare, och det här är ju ett begrepp som kan variera från person till person. Vad betyder ett rikt liv? För en person kan det betyda mycket pengar, för en annan mycket fritid, för en tredje kanske att få umgås med härliga människor varje dag. Oavsett vilket mål man har finns det mycket att göra, små saker och större saker. Som vanligt sitter mycket i huvudet. Tror man på sig själv och sin förmåga är sannolikheten att lyckas större. Jag vet att jag har mycket att jobba med där. Vägen till mental framgång kan vara allt annat än enkel, men den är definitivt möjlig.

Jag har funderat mycket över mig själv på sista tiden. Mitt liv har varit en bergochdalbana under de senaste åren. Jag har gått igenom en skilsmässa och lärt mig leva ensam. Jag har lärt känna en massa nya människor och därigenom träffat UP. Nu är jag sambo med honom, och en stor del av alla människor jag har lärt känna de senaste tre åren har försvunnit lika snabbt som de kom. De var helt enkelt ett lagom kul partygäng att ha omkring mig när jag var singel, men nu är jag inte där längre. Jag har inte samma fokus längre, inte samma intresse för att gå ut och festa.

Jag kan märka det här på jobbet också. EB och PR verkar umgås massor utanför jobbet, och jag är sällan eller aldrig tillfrågad. Jag frågar inte själv heller, jag har inte samma behov av att umgås med kollegorna på fritiden helt enkelt. Jag sitter i kontorslandskap med folk omkring mig hela dagarna, och när jag är ledig kan jag tycka att det är otroligt skönt att slippa ha en massa folk omkring mig. Då vill jag bara ha det lugnt och skönt, få lite egen tid, få andas ut. För UP är det tvärtom. Han sitter i eget rum på kontoret och hans få kollegor är alla betydligt äldre än honom. Han har inget större utbyte av dem förutom än som kollegor, och hans behov av att vara ute och träffa vänner på fritiden är med andra ord betydligt större än mitt. Här kan det komma konflikter mellan oss eftersom vi inte alltid vill samma saker. Så blir det.

Därmed inte sagt att jag inte kan känna mig ensam. Att PR och EB har funnit varandra är roligt för dem, och naturligt också eftersom de båda är singlar. Deras liv ser inte ut som mitt gör idag. Jag är glad att de har roligt ihop, även om jag också kan känna mig utanför deras gemenskap. Samma sak med det gamla partygänget, Kroatien-gänget eller vad man nu vill kalla dem. UP gillar dem fortfarande och vill fortsätta ha kontakt med dem, men för mig känns de irrelevanta. Vi har inte samma värderingar och intressen och det är helt enkelt inte dem jag vill bygga min framtid med. Jag väljer själv, men det har ett högt pris också.

Ibland kan jag känna mig så ledsen att jag bara vill rymma från alltihop. Jag och UP har haft vissa konflikter i vår relation. De tre djupaste är ex-horan, Kroatien och den där kvällen på Vickan för ett par somrar sen. Jag kommer vidare, men ärren efter de här konflikterna är fortfarande så djupa så de gör ont än idag. Kanske kommer det alltid att vara så. Kanske går det aldrig över helt. För mig kan det kännas som att UP inte accepterar det jag känner. Han säger åt mig att jag måste komma vidare, att jag inte får fortsätta tänka eller känna så här. I mina öron kan det låta som att han gör något dåligt som gör mig illa och sedan lämnar han det upp till mig att lösa problemet och komma över det han har gjort. Det funkar inte för mig. Jag kan inte leva så. Och då kommer konflikterna igen.

Anders Haglund sa igår att en person som mår bra har inget behov av att göra någon annan illa. En som sårar är en som mår dåligt. Det stämmer nog. Men jag vill lägga till en faktor till och det är att en som sårar kan också vara tanklös. Jag tror inte att folk generellt säger saker för att medvetet vara elaka. Jag tror att det ofta handlar om att man helt enkelt inte förstår, att man inte inser att det man säger kan såra. Så har det nog ofta varit mellan mig och UP, i det vi har grälat om. Vi förstår inte hur ont det kan göra när vi själva inte tycker att det vi gör eller säger är någon stor sak. Vi sätter oss inte in i den andra personens perspektiv tillräckligt väl. Det är en ständig läroprocess. Att leva i en relation kan vara det svåraste som finns. Det är något att jobba med hela livet.

2009-04-27

Mera inredning
Det känns som att hela mitt liv kretsar kring boende och inredning nu. Jag sitter och tittar på Hemnet och Bovision nästan dagligen och har ständigt ögonen öppna för möbler och inredningsdetaljer. Hittar jag någonting jag gillar så skriver jag ner det i min inredningslista och lägger det på minnet tills det blir aktuellt, tills vi har flyttat till vårt nya hem, som vi ännu inte har hittat. Jag har miljoner drömmar som bara väntar på att få bli verklighet, jag har glasklara visioner över hur jag vill ha det hemma, och jag bara väntar på att det ska bli verkligt. Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar efter att få göra allt det här. Snart måste det hända.

2009-04-27

Klapp på axeln!
Idag höll jag min marknadspresentation för hela företaget och det gick bra! Jag berättade med - i mitt tycke - lugn och säker röst och tyckte själv att det jag sa kändes tydligt och klart. Jag är nöjd! Jag har alltid ångest inför att hålla föredrag inför en massa människor, men nästan varje gång tycker jag ändå att det går bra när jag väl gör det. Jag är inte så tokig ändå! Nu kan jag känna mig stolt resten av dagen!

2009-04-27

Effektiv helg
Det blev ingen utgång i fredags. Jag var inte riktigt på gång utan såg mest fram emot att få gå en stund på stan, köpa hem lite fina blommor och sedan åka hem och äta en god middag i lugn och ro. UP mötte mig på stan och vi gick till Hötorget och köpte grön och vit sparris, jordgubbar och vita tulpaner. Vi hamnade i ett dumt gräl mitt under shoppingrundan, som i vanlig ordning tog massor av energi från oss båda två. Ibland är det så svårt att leva tillsammans att jag bara vill ge upp, bara springa därifrån och aldrig vända tillbaka. Ibland vet jag knappt hur jag ska orka. Och ibland är det alldeles underbart.

Jag vet inte vad som har hänt med mig sedan jag flyttade till UP, men det verkar som att jag nästan har börjat bli morgonpigg. Jag är fortfarande dödstrött på vardagarna, men på helgerna vaknar jag nästan alltid senast klockan åtta, pigg och utvilad. Jag vill inte sova längre än så heller, dels för att jag får ut mer av helgerna på det sättet, och dels för att jag vet att jag får migrän om jag sover för länge. Det är en positiv förändring för mig.

Den här helgen har varit otroligt effektiv. Vi har städat, vattnat och satt på skattemärket på bilen. Rensat lite mer hemma, köpt ett nytt duschdraperi, beställt en ny spis och varit på Ikea och powershoppat tre mattor och fler förvaringslådor till bokhyllorna. Vädret har varit underbart, men vi har inte varit ute så mycket som man kunde vänta sig eftersom vi har gjort så mycket annat i stället.

På lördagen åkte vi iväg till Sickla för att köpa spisen. Äntligen är vi klara med det - det har varit ett riktigt långprojekt som vi båda är mer än glada över att vara klara med. Jag hittade dessutom nya träningsbyxor till ett hyfsat pris. JSk och HE hade sms-at att vi var välkomna att sitta med dem på deras kvarterskrog vid Sickla Strand på kvällen och eftermiddagen. Jag vet inte vad det var med mig men jag kände bara att jag inte till något pris ville åka dit. Det är ungefär som med US eller Kroatien-gänget - jag vill bara hålla mig därifrån. JSk har jag aldrig litat på utan jag tycker att han har betett sig rätt så svinigt vid många tillfällen. Han är inte min typ, helt enkelt. Dessutom kände jag mig bara osocial som få och var precis som på fredagen på väg att bara vända och springa därifrån, bara för att slippa ifrån allting. Nytt gräl mellan mig och UP innan vi trots allt åkte iväg till Sickla Strand. UP ville ju träffa dem och jag kan inte hindra dem. Han har vissa vänner som jag tycker bra om och vissa som jag inte gillar alls. Så är det väl, jag har valt UP men inte hans vänner. Dem har jag fått på köpet.

Kvällen i Sickla hade kunnat bli hur trevlig som helst, men jag ville bara därifrån. Jag kände mig som att jag var tusen mil bort, som att jag satt isolerad i min egen bubbla, osynlig och ointresserad och ointressant för allt och alla. Som att jag inte alls hörde dit, som att jag inte hör hemma någonstans. Vi åt middag på kvarterskrogen och promenerade sedan den korta biten hem till HE och JSk. Vi var ett stort gäng och egentligen var ju alla hur trevliga som helst, men jag var bara inte där den kvällen. Vi fikade och sedan åkte vi hem. Det blev helt enkelt ingen bra kväll för mig.

På söndagen var det två visningar, en på Lilla Essingen och en i Fredhäll. Lägenheterna var inte riktigt bra, framför allt inte den i Fredhäll som var ett riktigt renoveringsobjekt med hopplös planlösning om än med perfekt läge. Trean på Lilla Essingen var egentligen jättefin, välplanerad och i bra skick, men läget var desto sämre, inklämt bland en massa höga hus. I ett annat hus i området hade det varit en helt annan sak, men inte här. Men vi passade på att sitta en stund i solen i Luxparken och titta på folket där som solade och njöt av värmen. Vi promenerade vidare längs vattnet bort mot Luxviken och tillbaka och bara njöt av hela omgivningen. Det är ju så där vi vill leva - i just det området, på just det sättet. Trots att vi inte hittade rätt bostad den här helgen så blev det ändå glasklart för oss vad vi verkligen vill och det är att flytta till Lilla Essingen. Vi kan sluta leta efter allt annat än det nu. Nu är det bara att vänta in rätt bostad, sedan flyttar vi dit.

Efter visningarna åkte vi till mina föräldrar och Maja på lunch och fika. Jag hade med en burk tonfisk till Maja, men hon slukade den inte lika snabbt som hon brukar göra. Jag hoppas att hon inte är sjuk - hon är ju trots allt gammal, 18 år i sommar. Lilla underbara Maja, jag önskar att hon ska leva i evighet. Hon tillhör verkligen familjen.

Vi passade på att ta med oss min cykel och sedan åkte vi vidare till Ikea för att handla hallmattor. Vi kom hem med en riktigt bra, men de mindre dörrmattorna har vi inte bestämt oss för ännu. På kvällen hann vi med en timmes cykeltur i Djursholm och sedan tog jag äntligen itu med min deklaration. Det var verkligen en effektiv helg för oss båda.

2009-04-24

Musikalkväll
Igår var jag med hela UP's familj och såg musikalen My fair lady på Oscarsteatern. Vi började med en underbar italiensk middag på Dolce Vita och rullade sedan proppmätta tillbaka över Kungsbron för att se musikalen. Skådespelarna var duktiga, absolut, men musikalen och handlingen kändes ändå föråldrade, lågt tempo och halvseg föreställning med få höjdpunkter. Det blev alldeles för sent i säng och idag är jag tröttare än tröttast.

Idag är det lyckligtvis fredag och faktiskt en riktigt varm och skön dag. Sommarvärme utlovas till helgen och jag ska passa på att hänga undan min svarta kappa och plocka fram skinnjackan i stället. Det är verkligen dags nu.

JP har ställt in vår lunch idag - stressad på jobbet som vanligt. Trist och jag antar att hon får föreslå en ny date i stället. Kvällen blir nog lugn för min del. Jag ska gå en sväng på stan efter jobbet - titta på mattor på Mio och kanske försöka hitta en bra vardags-t-shirt också. En puderrosa är jag sugen på. Dessutom ska jag lyxa och köpa hem fina vita tulpaner från Hötorget så att det blir helgfint. Kanske slår jag dessutom till på duschdraperiet med medaljonger också när jag ändå är på gång. Jag har miljoner inredningsdrömmar som bara väntar på att besannas - någon dag.

Helgen kommer att betyda lite fixande för oss. Vi måste komma till skott och beställa ny spis och nya sommardäck till bilen. Sedan skulle vi behöva ta oss till Ikea för att titta på ny hallmatta och köpa in fler mappar och CD-lådor till bokhyllan. Någon enstaka visning blir det nog på söndag men förutom det hoppas jag att få mycket tid utomhus i solen. Äntligen är värmen här!

2009-04-23

Ännu en vardag
Igår kväll låg budet på fyran på Lilla Essingen på 5,4 miljoner. Det är helt galet. 5,4 miljoner för en lägenhet!! Det känns helt vansinnigt. Men det är så, alltid finns det någon som bara har bestämt sig, kosta vad det kosta vill. Vi är inte där och med andra ord blir vi utan ny bostad ett tag till. Det har nog gått ungefär ett och ett halvt år sedan vi först började söka efter en bostad. Nu har vi förvisso inte letat konstant hela tiden utan tagit lite pauser, men ändå. Att det kan ta sådan tid. Det hade jag aldrig väntat mig.

Det var hårdträning igår också, samma upplägg som i måndags med intervaller på en minut i taget genom hela passet. Det var grymt jobbigt men jag och de andra kämpade på som vanligt, hojtade och skrek och drev på varandra hela vägen in i mål. Det är så otroligt roligt, en så fantastiskt skön känsla att få ta ut sig så där totalt. Jag är aldrig så intensivt närvarande i nuet som under de träningspassen. Det är magiskt, varje gång.

Jag har pratat med RL igen och det verkar som att det kanske kan lösa sig med sommarsemestern ändå. Ingenting är ju spikat, men det finns i alla fall en öppning som det ser ut nu. Jag håller tummarna. Det är hög tid för mig och UP att boka vår resa snart, om vi nu ska komma iväg på drömresan. Jag är otroligt laddad, det är en sak som är säker!

Våra vardagsbestyr verkar aldrig ta slut. Nu är det en ny hallmatta som är det största behovet. Sedan funderar jag också på att byta ut vårt fula duschdraperi, men jag är kluven på samma gång. Det kan ju bli så att vi flyttar till en bostad där vi inte har användning för ett draperi och då har vi lagt ut pengarna i onödan, även om det inte är några jättesummor. Men just nu känns det som att vi kan komma att bli kvar i Danderyd ett tag till och då kan det ju vara värt att ändå göra det bästa av situationen. Det tål att tänka på i alla fall. Jag har miljoner drömmar om vårt nya hem, men allt läggs på is, månad efter månad.

I kväll ska jag och hela UP's familj gå och se My fair lady, som AP har gett alla i present. Jag är egentligen inte jätteintresserad av att se den, men vem vet, jag kanske blir positivt överraskad. I morgon är det äntligen fredag igen - ännu en helg. Den ser jag fram emot.

2009-04-22

Tjejträffar
Igår var en social dag när jag hann med att träffa två kompisar på samma dag. Först åt jag lunch med AC. Hon var lika glad och sprudlande av energi som alltid. Vi pratade på och lunchen gick bara alltför snabbt.

På kvällen efter träningen mötte jag upp SS för middag i stan. Hon pratade mycket om relationen till HE. Att de har konflikter och inte vet hur framtiden blir, samtidigt som de precis har köpt ett stort hus och ska börja försöka få barn tillsammans. Jag tror inte att de känner varandra tillräckligt väl ännu, för att vara ärlig, och jag tror att en del av problemet är att de inte heller riktigt släpper in varandra i sina liv. Det är fortfarande alltför många stängda dörrar mellan dem. Men det kan säkert gå bra när de lär sig leva tillsammans. Allt händer i sinom tid.

2009-04-22

Ta bort oron
Det kommer nya knölar hela tiden, verkar det som. Jag vet inte vad jag ska göra. Tanken på att operera bort brösten helt och hållet bara för att slippa vara orolig lockar mig allt mer. Nu var jag ju alldeles nyligen på mammografi och ultraljud och allt såg bra ut. Några små ofarliga cystor bara. Jag tänker att om det hade varit något annat så borde de ha sett det då. Jag borde inte behöva gå dit igen nu efter så kort tid. Jag är så villrådig här. Jag vet inte hur det känns när det är farligt, men jag vet att jag tydligen har lätt för att få cystor som inte är farliga. Jag borde inte behöva springa iväg på en ny undersökning nu igen. Det borde vara OK den här gången. Jag är så trött på det, trött på oron. Vet bara inte hur jag ska kunna släppa den.

2009-04-21

Inte hela vägen fram
UP har lagt bud på den underbara lägenheten på Lilla Essingen och redan då var priset så skyhögt så jag fick ont i hjärtat av att tänka på det. Självklart stannar det inte där utan folk fortsätter att bjuda och nu är priset nästan över hans högsta prisnivå. Vi kommer inte bo i den lägenheten, det är helt klart för mig nu. Jag är självklart jättebesviken, eftersom jag idiotiskt nog fick upp hoppet alldeles för mycket trots att jag innerst inne visste från början att det var omöjligt. Jag borde ha lärt mig vid det här laget - att hoppas är inte till någon fördel. Tvärtom leder det bara till högre besvikelse. Jag är glad att det ändå inte är jag som har drivit UP till att bjuda, utan att det är helt och hållet hans eget beslut och val. Bostäder i Stockholm är skrämmande dyra nuförtiden, så är det bara. Men nu vet jag bättre än att hoppas på det omöjliga i fortsättningen. Jag ska vara realist i stället. Det är lättare trots allt.

2009-04-21

Dags att bjuda
UP tog med sig AP på omvisningarna på Lilla Essingen och Kristineberg igår. Som väntat kom han fram till att han inte vill bjuda på lägenheten i Kristineberg. Det är ungefär samma känsla om jag själv har haft. Hade den legat högre upp i huset hade det varit en helt annan sak. Nu får det vara. Däremot är UP fortfarande väldigt intresserad av lägenheten på Lilla Essingen. Det han såg på kvällsvisningen igår var att lägenheten inte har kvällssol, åtminstone inte på sommaren när solen går ner i väster. Då hinner den sticka iväg runt hörnet av huset och ön och lägenheten ligger i skugga. Där får man göra ett val. Vill man ha en lägenhet med kvällssol så exponeras man i stället mot motorvägen och då blir bullernivån en helt annan. Har man en balkong med massor av buller är kvällssolen kanske inte så väldigt attraktiv ändå, eftersom man inte kan njuta av den på samma sätt i alla fall. Jag älskar kvällssol, men läget på den här lägenheten är ändå så otroligt bra så jag kan leva utan den mot att i stället få ett tystare läge. UP vill i alla fall bjuda på fyran på Lilla Essingen och jag drömmer intensiva, levande drömmar om att bo där samtidigt som jag är beredd på att bli besviken ännu en gång. Det är läskigt att hoppas på något så stort.

Träningen igår var fruktansvärt rolig, och jobbig. PA tog hjälp av AG som medinstruktör och han är nog den enda instruktör jag har mött som kan matcha henne när det gäller att få deltagarna att ge allt. Jag hoppas intensivt att det ska bli han som tar över hennes klasser när hon blir mammaledig, men vi får se. Han har ju andra pass också så frågan är om det går ihop. Men önska kan man ju. PA hade utlovat supertuff träning efter två veckors återhämtning, och tufft blev det. Klassen delades in i två lag som hela timme igenom turades om att växeldra och spurta en minut i taget. Det var jobbigt och otroligt kul och jag kände att återhämtningen hade lönat sig. Trots att jag var slutkörd när passet var slut hade jag ändå energi kvar.

Annars blev det en lugn kväll. Jag och UP pratade boende och jag tog ut katterna på en liten promenad. Jobbet känns OK nu och kanske är min energi på väg att vända till sist.

2009-04-20

I väntans tider
Igår efter alla visningarna när jag kom ut från Mörby med matkassen fick jag till min förvåning syn på MD som stod där och pratade i telefon. Hon såg mig inte och jag gick förbi utan att säga något. Det kändes konstigt att se henne. Vi var jättenära vänner i ungefär ett år, men när jag träffade UP försvann hon. Hon slutade höra av sig och jag släppte taget om henne när jag insåg hur villkorsstyrd hennes vänskap var. För något år sedan såg jag henne på Riche, men när JP då gick fram till henne och sa att jag också var där och att hon borde komma bort och säga hej så hade MD bara svarat att hon och jag inte längre har kontakt med varandra. Hon ville med andra ord inte ens säga hej till mig och då är hennes vänskap inte mycket värd för mig. Att se henne igen var lite som att se ett spöke, eller något man nästan har hunnit glömma, någon som påminner om en helt annan tid, något man har lämnat bakom sig. En märklig känsla, helt enkelt.

I kväll ska UP ta med sin mamma på omvisningarna av lägenheterna i Kristineberg och på Lilla Essingen. Det har redan kommit in bud på båda, men UP verkar inte ha gett upp ännu. Jag är glad att han åker dit. Det är ett bra tecken, även om det är skrämmande att UP är beredd att lägga så mycket pengar på boende åt oss. Det känns som att han ger mig en present som är alldeles för stor och jag är kluven eftersom jag själv kan bidra med så otroligt lite här. Även om jag lägger in allt jag har är jag långt efter UP, och utan honom skulle det inte vara något att ens fundera på för mig. Det verkar som att UP vill ha AP's "välsignelse" för att få lägga sina pengar - egna och ärvda - på ett sånt boende. Jag misstänker att hon kommer att ha en väldigt starkt utslagsrätt här. Det är så stort så jag vågar inte ens hoppas.

2009-04-20

Ännu en dröm
Jag har varit inne i en dålig jobb-flow på sista tiden. Varje dag börjar med föresatsen att idag ska jag vara effektiv, idag ska jag få så mycket gjort. Men sen faller det - jag tappar koncentrationen, har tankarna på tusen andra håll än på arbetsuppgiften, och går ifrån jobbet klart missnöjd med det lilla jag har åstadkommit. Det är ingen bra känsla och jag bara hoppas att den ger med sig snart, att jag får lättare att fokusera och känner mig mer effektiv. Jag vet med mig att det här är en lite lugnare period under året - efter sommaren kommer det att bli mer än fullt upp så egentligen borde jag väl passa på att njuta nu när tid är. Men det dåliga samvetet sätter stopp för det.

I fredags jobbade jag i alla fall hemifrån, och det var otroligt skönt att bara få sitta helt i fred en dag. Även om mina kollegor är trevliga kan det vara skönt att få lite egen tid ibland. Kontorslandskap är bra socialt, men dåligt för koncentrationen eftersom man hela tiden störs av någonting - folk som pratar, någon går förbi, andras telefoner som ringer, besökare i receptionen. Det är på gott och ont.

Resten av helgen har i alla fall varit mer effektiv. Vi har lämnat in ännu fler saker på Röda Korset, rensat ut verktyg och köpt en praktisk förvaringslåda för alla olika skruvar och spikar som ligger överallt i verktygslådan. Vi har dessutom tagit tag i det här med att köpa ny spis och äntligen kommit fram till vilken vi ska ha. Nu är det bara frågan var vi ska köpa den, vem som har bäst pris. Förhoppningsvis hinner vi få det klart i veckan i alla fall. Vi bockar ständigt av saker vi har att göra men ändå tar det aldrig slut. Tvärtom verkar listan ständigt fyllas på med fler saker, fler uppgifter. Det är tröttande trots att det ju är så livet funkar.

På lördagkvällen var det fest hos LB och DH. Vi känner dem inte jätteväl så det var roligt att vi ändå blev ditbjudna. De bor i Finntorp, i ett nästan nybyggt litet bostadsrättsradhus som är till och med mindre än vår lägenhet men känns betydligt större eftersom den är i två våningar och har en öppen planlösning på nedervåningen. Jag har bott bara ett par kilometer därifrån i flera år och ändå aldrig varit där. Festen var trevlig i alla fall och vi minglade och pratade med deras olika vänner. Det var nog inte mer än 15 personer på festen men ändå flera nationaliteter - Australien, Sverige, Italien, Frankrike... roligt och annorlunda!

Söndagen bjöd på ett riktigt visningsmaraton. Hela åtta visningar for vi runt på och då valde vi ändå bort några som vi bedömde att vi inte hann med och att de inte var tillräckligt intressanta. Utav lägenheterna fanns det en klar vinnare, en fyra på Lilla Essingen med bästa tänkbara läge direkt vid vattnet. Den har två balkonger och varenda rum i bostaden har fönster med sjöutsikt. Bättre än så kan det inte bli och den är ju helt klart en dröm för oss båda. Samtidigt är den dyr och med tanke på hur mycket folk det var på visningen tror jag knappast att den kommer att sluta i vår prisklass. För min egen del har jag redan lagt den åt sidan trots att den är så underbar. För mig känns den ouppnåelig och sånt vill jag inte lägga tid på. UP är däremot fortfarande väldigt sugen på den. Han har ju pengar och jag vet att i praktiken så skulle han ha råd om han bara ville. Men jag varken kan eller vill säga något för att påverka honom. Det är hans pengar och hans beslut som jag inte kan lägga mig i.

Fyran i Kristineberg, som jag egentligen hade störst förväntningar på, var bra om än inte alls lika perfekt som den på Lilla Essingen. Den egentligen enda riktiga nackdelen med den är att den ligger ganska långt ner, på tredje våningen från baksidan av huset men på entréplan från gatan räknat. Det funkar ju men husen runt omkring är ganska höga och jag undrar om jag skulle vara helt nöjd med att bo så pass långt ner. Samtidigt har bostaden massor av potential. Den är välplanerad och kan bli riktigt fin om man är beredd att jobba lite med den.

Utav husen var det egentligen bara ett som var någorlunda intressant, även om både jag och UP just nu väger över för att bo i lägenhet. Vi tittade på ett litet bostadsrättsradhus i Roslags Näsby, som faktiskt var klart bättre än väntat. Det är i väldigt bra skick och bra planerat med perfekt läge nära Roslagsbanan. Lätt att ta sig in till stan, med andra ord. Samtidigt är det litet, med en minimal uteplats och små rum - lite som ett dockhus. Frågan är om jag skulle trivas där helt och fullt eller om jag skulle längta bort. Jag vet inte. Jag drömmer om Lilla Essingen, men det är en dröm som känns ouppnåelig för mig. Det är upp till UP att bestämma om den drömmen kan bli verklig eller inte.

Semesterplaneringen ligger stilla just nu. Jag måste prata med RL om katterna och om vilka veckor vi ska ha dem och vilka veckor han ska ha dem. Hans oresonliga sambo har sagt att hon inte orkar gå upp och jobba när katterna bor hos dem, men på semestern kan hon ju knappast skylla på jobbet i alla fall. Med tanke på att jag och UP har hand om katterna större delen av året så borde vi kunna förvänta oss att de ställer upp på sommaren åtminstone. Men innan vi vet hur det blir kan vi inte planera någonting utan allt ligger på is. Vi drömmer om Tanzania, men det är inget beslutat ännu.

2009-04-16

Lite mer energi
Jag känner mig faktiskt lite piggare och mer energisk på jobbet idag, trots att jag samtidigt är trött. Men helgen närmar sig och med den söndagens alla visningar. Jag kan inte ens säga hur mycket jag ser fram emot dem, för söndagen kan bli den dagen när vi hittar vårt nya hem, äntligen!

Jag köpte en fin puderrosa topp på lunchen men efter det ska det vara slutshoppat. Jag har invigt nya skorna idag och trivdes jättebra i dem så de var ett bra köp. Nu funderar jag lite på planerna inför helgen. Vi måste hitta en ny spis, helst på lördag. Sedan är det festen hos LB och DH som nog blir lagom trevlig även om vi ju inte känner någon förutom värdparet. I morgon vet jag att det är många som ska gå på after work på T-Baren. KH har bjudit in till den men jag är tveksam. Jag siktar på att jobba hemifrån i morgon och kommer knappast vara motiverad till att åka in till stan på kvällen bara för att gå på en bar. Det är inte tillräckligt viktigt för mig, helt enkelt.

2009-04-15

Tisdagsshopping
Det är vardag igen, men fortfarande är det som att jag sitter på nålar. Jag har hur mycket energi som helst för allt utanför jobbet, vill ut och röra på mig, träna, inreda, leta bostad, flytta! På jobbet är det som att dagarna segar sig fram som i klister trots att jag egentligen har en hel del att göra. Det är bara så mycket annat som lockar ännu mer just nu.

Jag cykeltränade för en ny instruktör igår. Måndagspasset var inställt eftersom det var påskhelg så igår blev det alltså cykelträning en tisdag i stället. Jag höll mig till planen och körde återhämtningspass igår också. Det kommer att vara så hela den här veckan och sedan på måndag är det dags igen - då har vi blivit utlovade ett kraftprov utan dess like. Det är som att jag redan laddar för fullt för det, bara vill iväg och se vad jag klarar av. Passet igår var klart annorlunda från dem jag brukar gå på. Mer styrt av instruktören och det kändes helt klart att deltagarna inte har samma rutin som proffsen jag brukar träna med. Där kör alla självständigt och PA är bara den som guidar oss genom upplägget. Gårdagens pass var i alla fall OK men jag blev inte på långa vägar så trött som jag brukar bli när jag tränar med PA. Idag är det i alla fall träning med henne igen och det ska bli skönt.

Det verkar som att det blir möhippa för BC i slutet av maj. Jag har ingen aning om hur upplägget kommer att vara så det blir intressant att se vad vi ska hitta på. Jag känner ju inte heller någon av hennes andra vänner så det kan vara kul att träffa dem någon gång före själva bröllopet också. Troligen kommer svensexan för HT att vara i ungefär samma veva också men den verkar inte bli i det mer extrema slaget eftersom HT har varit gift förut. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Spelar det någon roll att man har varit gift förut? Får man bara göra det ordentligt en gång? Alla resonerar olika, tydligen.

Jag hann med lite shopping igår också. Jag har sprungit runt lunch efter lunch och letat vårjacka och vårskor och igår slog jag till på den ljusbeiga trenchen från Warehouse som jag har tittat på förut. Otroligt nog fanns den kvar i min storlek och med tanke på hur dåligt utbudet är i stort sett i alla andra affärer så var det inte så mycket att fundera på utan lika bra att slå till medan det alls finns något kvar. De rosa skorna lät jag bli däremot. De är jättefina men alldeles för dyra för ett par lågskor så de får vara. Däremot fick en vit handväska följa med mig hem från Oasis. Jag har ingen större ljus väska sedan tidigare och det kan vara roligt att variera med på sommaren, i stället för mina vanliga svarta som jag använder året runt. Nu känns det i alla fall som att mitt shopping- och förnyelsebehov är stillat för ett tag. Nu har jag definitivt alla kläder jag behöver.

Resten av kvällen blev lugn. Jag åt en god middag och tog ut katterna på en liten promenad. Från att vara lite smårädda först så ville de knappt gå in till sist. UP jobbade sent - han kom hem först framåt klockan tre på morgonen och då sov jag som tur var. Ofta är det som att vi knappt hinner se varandra under veckorna, trots att vi bor tillsammans. Det är synd och jag hoppas att det blir ändring på det snart.

2009-04-14

Hela påskhelgen
Påskhelgen har varit underbart lång men ändå - givetvis - alldeles för kort. Så är det alltid när jag är ledig, jag kan bara inte få nog av det. Ledigheten har i alla fall varit mer än välbehövlig och helgen har inneburit en lagom mix av familjeliv, ärenden och fixande och bara skönt slappande.

På torsdagen var jag så trött att jag nästan höll på att tuppa av. Jag satt igenom lunchen på T-Bar med kollegorna, men drog mig därifrån så snart jag kunde. En sväng på stan blev det och jag kom hem med ett snyggt kritvitt skärp från Esprit. Någon vårjacka har det inte blivit - det finns hur många olika trencher som helst, beige med olika små features. Jag ångrar lite att jag inte köpte den snygga från Oasis som jag spanade på förra året, men det var inte läge då. Nu är frågan snarare om jag ska vara snål eller inte. Slå till på en svindyr, som garanterat också är ursnygg, eller ska jag göra som jag har gjort tusentals gånger och satsa på något som är nästan bra, och sedan följdaktligen också ångra mig och tröttna relatigt snart? Det är frågan. Jag har kärat ner mig i ett par rosa loafers också - jag som alltid går i svarta skor. De är helt otroligt vackra och glada och somriga - och dyra. Jag vet att om det är någon gång i livet jag har råd att spendera så är det ju nu när jag och UP bor så billigt, men vanan och samvetet tar ändå emot. Jag ska fundera på dem lite till.

Fredagen var en fixardag. Vi röjde hemma, städade, storhandlade och tog dessutom en riktigt lång skön promenad längs Edsviken. Det var en härlig dag när vi fick massor gjort. På påskaftonen var det bilfixardag. Vi åkte till UP's mamma för att tvätta bilen och blev kvar där hela eftermiddagen, skrubbade och spolade och gnuggade. Bilen blev i alla fall riktigt snygg även om de där förargliga rostfläckarna börjar synas nu när bilen är ren. Frågan är om vi ska sälja den och köpa en ny eller om vi ska bearbeta rosten mer handgripligt. Påskaftonen var den dagen när sommaren kom till Stockholm. Det var fantastiskt varmt ute och jag behövde inte ha på mig mer än ett tunt linne på eftermiddagen. Så otroligt skönt och vintern känns verkligen långt borta nu. Stövlarna är undanlagda för säsongen och jag vägrar plocka fram dem igen om det så blir snöstorm!

På kvällen var det påskmiddag hos UP's mamma då även BP och hans familj kom dit. Maten var god och allt flöt på, men det märks att AP börjar bli gammal. Hon verkade väldigt trött och var liksom inte med riktigt på hela kvällen. Hon fyller 80 år om några veckor och det är inte utan att det börjar märkas på henne. Jag är glad att mina föräldrar är lite yngre än så.

Påskdagen var en helt ledig dag för oss. Tyvärr behövde UP jobba en del under dagen - inte helt ovanligt men trist ändå. Det känns som att det är antingen eller för honom. Antingen för lite att göra eller tokmycket. Jag kan förstå att det är som det är, inte mycket att göra åt saken, men trist är det ändå eftersom det går ut över vår lediga tid tillsammans. Det finns ju så mycket annat man kan göra på fritiden. Vädret var i alla fall nästan lika bra som på lördagen och vi hann komma iväg på en eftermiddagsutflykt till Sigtuna. Jag har varit där hur många gånger som helst med min familj, men för UP var det nästan premiär. Vi gick den vanliga promenaden längs huvudgatan och tillbaka vid Mälaren och tog sedan en god fika på caféet Tant Brun. Det var stekande varmt på innergården och det riktigt kändes hur solen tog - så skönt! På kvällen såg vi Corpse Bride och drack drinkar i soffan.

På annandagen var vi på en visning, en ganska stor trea i Kristineberg. Den var ganska stor men ändå inte så bra planerad - det mindre rummet var så pass litet att det egentligen inte gick att ha till någonting så ärligt talat kändes lägenheten mer som en 2,5:a än en trea. Inget bud med andra ord. Efter visningen åkte vi förbi Stalands i Rotebro för att leta skrivbord. Skrivbordsjakten gick sådär - det bordet som jag hade spanat in var inte så fint i verkligheten så där gick vi bet. Men däremot hittade vi en riktigt fin TV- och stereobänk som känns som att den kan funka perfekt för oss. Jag tror inte att vi gör någon beställning så länge vi inte har flyttat till ny bostad eftersom det är svårt att veta vad som kommer att passa i nästa hem. Men nu vet vi i alla fall vad vi ska ha och det är ett framsteg. På Stalands fanns även en bokhylla som kan bli riktigt bra - jag vill ha allting i vitt, så klart, och det kliar i fingrarna på mig att få börja beställa på riktigt i stället för att bara titta och drömma.

Jag kan verkligen fascineras över hur andra människor bor, särskilt de som är sambos. Det är helt otroligt hur allas hem är så där skönt tomma och välmatchande - som att alla har slängt allt de någonsin har haft tidigare och köpt nytt där allt matchar. I ärlighetens namn skulle jag ju mer än gärna göra samma sak själv, men tyvärr skulle nog inte UP gå med på det. Han vill tvärtom ha ett stort hus där vi kan få plats med alla gamla antika saker från hans föräldrars hus, och jag blir nästan gråtfärdig vid tanken. Jag vill inte bo i ett museum och gamla ärvda saker är det värsta jag vet. Jag vill ha stilren inredning som ger ljus, rymd och luft och gamla ärvda möbler är för mig den absoluta motsatsen till det. Det där blir något vi får fundera på längre fram.

2009-04-09

Det är dags
Det är helt galet många intressanta bostäder ute på visning nästa helg. Vi har inte en chans att hinna med alla utan det blir att sålla och prioritera. Nästa helg måste vi bara hitta något. Annars vet jag inte vad vi gör. Det är dags nu. Tänk om vi kunde få uppleva sommaren i en ny bostad. Det skulle vara magiskt.

2009-04-09

Ännu en tjejmiddag
Igår kväll hade jag veckans sista träningspass, cykel som vanligt på onsdagar. Det var återhämtningspass även igår och det gick bra precis som i måndags. Efter träningen åkte jag bort till Kungsholmen för middag hos EB. Hon har haft en sagolik tur och lyckats byta sin etta på Östermalm mot en jättefin och rymlig vindstvåa på Pipersgatan. Jag gillar gamla lägenheter - de påminner mig om min underbara lägenhet på Westergrenska i Gävle. Jag har nog aldrig mått så bra som under de år jag bodde där. Livet var helt enkelt bara roligt då.

Vi fick en trevlig kväll, jag, EB och två av hennes väninnor. Vi åt gott och drack gott och jag kom hem sent. Idag är jag så trött att det knappt verkar möjligt. Jag är som bedövad och längtar bara efter ledighet. Som tur är så är det halvdag idag, sedan lyxlunch och en vända på stan har jag tänkt. Efter det är det bara underbar ledighet i fyra dagar. Som jag längtar!

2009-04-08

Men nu då!
Jag gick iväg till Zara för att reklamera mina trasiga stövlar på lunchen. Det var inga problem, jag fick pengarna tillbaka. Helt OK för mig eftersom de var slitna och jag ändå har tröttnat på dem. Omväxling förnöjer. Dessutom hittade jag ett par fina vårskor på Åhléns så jag känner mig nöjd för tillfället. Nu saknar jag bara ett par röda skor också - det måste jag ha. Det får bli en tur i morgon för att leta lite till. Lyxproblem är ordet.

Jobbet går sådär, jag jobbar på men känner mig inte fokuserad och framför allt inte det minsta kreativ. Jag borde skriva en bra nyhetstext till hemsidan men får det bara inte gjort. I stället letar jag bostäder och upptäcker till min glädje att det faktiskt finns mycket ute nu. Helgen efter påsk har vi massor av alternativ som det ser ut i annonserna. Nu vet jag ju bättre än att bli glad och tro att allt stämmer - jag har lärt mig att en fyra på Lilla Essingen, som är min absoluta dröm, kommer att landa en bra bit över 5 miljoner i pris och det är helt enkelt för dyrt för oss. Samma sak gäller villor - de rusar iväg och vi åker ut. Men en trea kanske... någonting bara.

Jag är förvånd, minst sagt, över hysterin kring Annika Östberg som är dömd för medhjälp till mord och har suttit många år i fängelse. Nu är hon tillbaka i Sverige och hon framstår närmast som en hjältinna, som någon det är synd om, någon som är värd beröm och som ska hyllas. Jag fattar inte det. Hon har bidragit till att två människor har mist livet och hon har bidragit till att deras familjer och anhöriga har förlorat en nära vän och släkting. Det gör inte henne till en hjältinna på något sätt och jag tycker inte ett dugg synd om henne. Visst, hon har haft ett jättetufft liv och råkat illa ut på många sätt. Men det ger henne inte rätt eller ursäkt till att mörda andra människor. Det är väldigt enkelt när allt kommer omkring.

2009-04-08

Onsdag igen
Igår tränade jag body pump på kvällen. Det var alldeles för länge sedan sist och faktum är att det var urjobbigt - jag orkade med nöd och näppe genom hela passet. Jag har inte direkt träningsvärk idag men känner mig ändå tung i kroppen på något sätt så det passar mig bra att kvällens cykelpass kommer vara lite lugnare, precis som i måndags. Det är veckans sista träning, efter det här blir det bara promenader förhoppningsvis ute i solskenet.

Gårdagkvällen blev för övrigt ganska lugn. Vi åt en enkel middag och jag gick ut en sväng med Saga. Annars var det bara hemmajobb - UP fortsatte med bokhyllorna som börjar bli riktigt fina nu och jag vek tvätt och putsade mina stövlar. Jag hade tänkt lägga undan dem i källaren för den här vintern, men i morse var det så kallt så de fick åka på igen till min förtret.

I kväll blir det tjejträff efter träningen. Dessvärre är mina förväntningar på kvällen inte riktigt överensstämmande med verkligheten har det visat sig. Vi hade pratat om middag och några glas vin, men nu verkar planen snarare vara massor av fördrinkar och middag hemma hos EB. Efter det blir det utgång till 3-4 olika barer. Jag vet hur dödstrött jag brukar vara efter träning och den här kvällen lär knappast vara ett undantag, så de här nya kvällsplanerna känns inte helt realistiska för mig. Visst, gärna middag hos EB, det blir nog toppenbra, men jag kommer nog att hoppa över utgången. Jag måste orka i morgon också.

Det här med flytten har blivit som en fix idé hos mig nu, sedan de förra visningarna. Jag vill flytta nu, nu, nu! Jag längtar ihjäl mig efter att få inreda ett nytt hem, få komma till en plats med ljus och luft och rymd. Jag längtar efter att få göra min dröm till verklighet till slut. Någon gång måste det hända.

2009-04-07

Pannkaksmiddag
Jag tog en liten shoppingrunda på lunchen igår. Egentligen letade jag skor och jacka, men kom i stället hem med ett par mörkblå chinos med vida ben. Det är i och för sig inte fel heller - nya byxor är något jag behöver. Men skobehovet är akut också så jag får nog ta en runda till idag. Igår inleddes den lite lugnare träningsperioden som instruktören PA har utlovat. Det var en utmaning i sig, att köra ett helt cykelpass och aldrig gå för fullt, inte ta ut sig helt under hela passet. Det var en skön omväxling från de vanliga totalt utmattande passen vi brukar köra annars. I kväll är det body pump som jag inte har varit på på alldeles för länge. Det ska bli skönt det med!

Efter träningen åkte jag iväg till Södermalm för att träffa UP, LB och DH som vi träffade i Turkiet 2007. De är ett härligt par - hon från Sverige och han från Australien. De är löjligt lika, hade kunnat vara tvillingar både vad gäller utseende och personlighet. Jag har nog aldrig träffat ett par som passar bättre ihop än dem. Vi tog en öl på Tiffany's och gick sedan vidare för att äta middag på Fyra Knop. Jag har aldrig ätit där tidigare - stället är omåttligt populärt och alltid fullbokat, men LB hade varit förutseende och bokat bord redan dagen innan för säkerhets skull. Ska jag vara ärlig så blev jag inte alltför imponerad av maten. Efterrätten, söt pannkaka med glass, päron och massvis av chokladsås, var underbar - riktig barnmat som vi slukade. Men varmrätten var smaklös och kändes närmast okryddad. Men sällskapet var desto bättre och vi fick en rolig kväll tillsammans. Jag hoppas att det ska bli oftare i framtiden.

Idag är det exakt ett år sedan jag började på mitt jobb. Än idag tackar jag mig lyckliga stjärna för att jag kom iväg. Jag har haft flera dåliga jobb, men det förra är tveklöst det absoluta bottennappet. Hela livet har verkligen blivit bättre sedan jag kom iväg. Jobbet är någorlunda på plats nu och det är bara resten kvar.

2009-04-06

Huvudvärk
Det verkar inte finnas någon lösning på kattfrågan. RL kan inte ha dem säger han men känner att han ändå måste för annars sätter han mig och UP i skiten totalt. Jag försöker behålla dem hos mig så länge som möjligt - tills UP protesterar alltför mycket. Jag som levde i tron att allt skulle bli lättare när jag och UP väl flyttade ihop men i stället blev det tvärtom. Där ser man. Jag får migrän av det.

2009-04-06

Inredning i små steg
Den här helgen har våren brutit ut på allvar. I fredags var det hela 17º C när jag gick från jobbet och jag skippade min planerade träning, med dåligt samvete men ändå. Jag har haft fullt upp varje kväll i veckan som varit och ville helt enkelt bara vara ledig. Det blev en sväng till Hötorget i stället där jag köpte 20 ljusrosa tulpaner. UP kom dit och mötte mig när han hade slutat jobba och vi gick och köpte vitt vin och god mat som vi njöt av hemma. Vi såg Benjamin Buttons otroliga liv, som var bra men inte så fantastisk som jag hade väntat mig. En liten kvällspromenad med katterna blev det också.

På lördagen gick jag upp tidigt och gjorde frukost till oss eftersom vi skulle iväg ner till Vingåker för en shoppingdag. Det var en av UP's julklappar från mig, en dag i Vingåker med mig som personal shopper och smakråd till honom. Precis som förra gången när jag var där så hittade jag i princip ingenting till mig själv, förutom en rosa fleecejacka som jag i och för sig nog kommer att få användning för. Men jag köpte två sjalar till mamma, en tröja till pappa och röd plyschoverall och en tröja till SL. UP kom hem med ett par nya skor, tre par kalsonger, en grå kostym och två par jeans, så han fick desto mer utdelning. Det är konstigt - när jag går på stan i Stockholm hittar jag alltid saker att köpa, särskilt när jag inte planerar det. Men när jag verkligen tänker ut att jag ska gå och shoppa, särskilt i sällskap med andra, så hittar jag aldrig någonting. Då har jag lättare att hitta presenter till andra men ingenting till mig själv. Lite typiskt kan man tycka.

Söndagen var inte riktigt lika varm och solig som lördagen, men det passade ganska bra eftersom vi hade planerat att ha söndagen som en inredningsdag. Jag håller på att få ett bryt över den ständiga röran och alla omatchade möbler och prylar, så igår började vi med att snygga till i bokhyllorna i arbetsrummet. Vi åkte till Ikea och köpte på oss nya vita tidskriftsställ, papperssamlare och vita lådor för CD- och DVD-förvaring. Dessutom blev det storshopping i matväg och en otroligt god middag på det. Det känns som att uppförsbacken för att få snyggt i vårt hem är gigantisk och utan slut, men bara det här att få finare i bokhyllan är ändå ett steg i rätt riktning. Det går i alla fall framåt, även om det tar tid och även om det går i små, små steg.

2009-04-03

En dag till
Äntligen fredag och jag önskar bara att dagen ska gå så fort som det bara är möjligt. Jag har mötet med TA idag som jag inte alls ser fram emot - kan egentligen knappt säga var felet ligger men mycket handlar det nog om mitt dåliga samvete över att jag inte har varit så effektiv som jag brukar under den senaste tiden. Å andra sidan har det inte heller varit så mycket att göra som det brukar vara och det påverkar självklart också - mindre att göra blir mindre gjort.

Efter jobbet ska jag för ovanlighetens skull gå och styrketräna på SATS. Jag går väldigt sällan iväg och tränar på gymmet bara själv eftersom jag tycker det är så tråkigt, men på sista tiden har det blivit så mycket cykelträning så nu måste jag variera mig lite. Överkroppen måste få sitt också.

Igår kväll var jag och EB på ett event på Connecta, deras så kallade inspirationskväll för tjejer. Ungefär 300 personer fanns på plats och vi minglade med gott bubbel och vin, god mat och föredrag av Anna Carrfors Bråkenhielm. Det var intressant att lyssna på henne - en mycket duktig och driftig kvinna som verkligen har tagit sig fram i livet. Mer sånt behövs!

Helgen blir fullspäckad som vanligt. I morgon ska vi åka ner till Vingåker för att leta kläder till Ulf i första hand. Han behöver en ny kostym och lite annat och själv får jag väl ta en runda och se vad som finns, även om jag inte direkt behöver något. En ny sommarjacka vore bra - jag har haft samma i flera år nu, men det är inget jätteakut. Förra gången jag var i Vingåker hittade jag ingenting till mig själv förutom en sjal och jag räknar inte med så mycket mer i morgon, men man vet aldrig. Kanske blir det något till SL om inte annat. Jag har frågat SS och HW om de vill åka med men hoppas halvt om halvt att de ska säga nej. En hel dag med HW är nog mer än jag orkar med. Vingåker är lite känsligt för mig eftersom UP's förra sambo bor där. Jag hoppas att vi inte ska stöta på henne för det vore jobbigt att se UP's reaktion. Jag har inga bra erfarenheter av sånt.

På söndag ska vi nog se till att komma ut på en skön lång promenad, men förutom det är det hemmafix som gäller. Vi ska hänga undan vinterkläder och försöka få ordning i arbetsrummet. Just nu är arbetsrummet det klart fulaste rummet i lägenheten. Det är alldeles för många saker där och allt har olika färger och mönster. Ingenting passar ihop och det ser hopplöst ut i största allmänhet. Helgens projekt blir att städa bokhyllorna och åka till Ikea och köpa nya tidskriftssamlare, vita likadana. Lite mer enhetligt och lugnare intryck. Jag vill ha ett nytt skrivbord också, vitt förstås, i stället för det fula slitna som står där nu. Ska jag vara ärlig så vill jag helst byta ut allt som finns i rummet, men det får kanske bli ett projekt för nästa bostad. Vi får börja med de saker och möbler som vi vet att vi kommer att behöva oavsett var vi bor, som skrivbordet och tidskriftssamlarna. På sikt hoppas jag även kunna byta ut bokhyllorna och stolen och jag vill mer än gärna bli av med den fula mattan som ligger där. Vi får se vad som går att göra men vi får i alla fall göra det bästa av den situation som är - det är inte mer med det.

Jag är otroligt rastlös nu. Det kryper i kroppen hela tiden, jag har svårt att sitta stilla och att koncentrera mig på jobbet är helt omöjligt. Tankarna far åt alla håll och jag har tusen saker jag vill göra, hellre än att sitta fast vid datorn. Jag hoppas att jag blir lugnare snart, att jag kan landa och komma till ro.

2009-04-02

Explosionsrisk
Jag tränade igår igen och som vanligt var det stenhårt, superjobbigt, men skönt på samma gång. Det är som min underbara instruktör sa en gång - träning kan också handla om att lära sig hantera smärta. Visst är det så. Stundtals på passen är det som att hela kroppen bara skriker rakt ut i protest - men just då gäller det att fortsätta pressa, lite till, hela tiden lite till. Till sist klarar man det också.

Efter träningen igår var jag och JP bjudna på middag hos PH. PH bor hos CE på heltid nu och de har fått det riktigt fint även om den där ombonade känslan fortfarande saknas lite. Men jag blev ganska knäckt av att se hur tomt de har det - inte alls mycket möbler, inte en massa saker och prylar överallt. Bara massor av ljus och tomma ytor, precis så som jag vill ha det. Det var roligt att träffa tjejerna även om jag måste medge att de är lite för förtjusta i att prata jobb - i mina ögon det absolut tråkigaste samtalsämne som finns.

Jobbet känns inte jättekul nu. Jag är inte så fokuserad som jag borde vara och känner inte att det går framåt så bra som det brukar. Jag känner mig ineffektiv och har dåligt samvete för det. I morgon har jag avstämningsmöte med TA och jag antar att det kommer att gå bra men trots det fasar jag lite för det.

Igår pratade jag, PH och JP om det här med att vänta respektive att köra på i snabb takt. JP verkar tycka att det är jättebra för SS att hon och HW har köpt hus så snabbt - de har ju faktiskt bara känt varandra i något halvår. Själv vet jag inte om det är roligt eller galet. SS kan vara en väldigt impulsiv person så jag hoppas att hon kommer att bli nöjd med sitt val. Något vi i alla fall var överens om var att det här med att vänta in saker, det skapar mer frustration än säkerhet. Det här vet jag bara alltför väl. För egen del känns det som att jag håller på att explodera snart. Vi kommer inte framåt och det gör mig totalt knäckt att se hur fort och hur lätt det går för andra. De tvekar inte utan kör på. Själva står vi och stampar oss längre och längre ner i jorden på samma fläck och det är något jag har börjat må riktigt dåligt av.

Vår boendesituation känns akut för mig. Jag vantrivs nästan i lägenheten - alla saker överallt, att det är så trångt, att ingenting passar ihop utan det ser ut som att vi bara har tryckt in hundratals saker på en liten yta utan minsta tanke på hur det ska passa ihop och se ut. Jag får panik av det - för mig är formen minst lika viktig som funktionen. Jag inser att vi kommer att bli kvar i lägenheten ett tag till och för mig känns det akut att trots det åtminstone göra något bättre av det vi har - snygga till där vi kan, helt enkelt. Det går att göra det bättre än det är. Jag har försökt förklara det här för UP och jag tror att det faktiskt börjar gå in nu - något måste göras. I helgen ska vi jobba med lägenheten, åtminstone en dag.

2009-04-01

Nu är det vår!
Idag är den första april och det måste ju betyda att våren är här på riktigt. Jag premiäranvänder min fina röda kappa och ser fram emot att hänga undan täckjackan. Nu räcker det - jag vill inte använda den mer för den här vintern.

Igår kväll var jag på en föreläsning på Medborgarskolan. Temat var "Våga förändra ditt liv med KBT". Själva föreläsaren ger jag inte mycket för men ämnet var intressant. Helt klart finns det saker att jobba med. För det mesta är jag skeptisk när jag hör om sånt här, eller läser självhjälpsböcker. Jag tvivlar inte på att många av metoderna fungerar, eller att det absolut går att förbättra sin situation. Men ibland låter det bara för klämkäckt, för enkelt. "Tänk så här så går det över." Jag tror att det krävs betydligt mer än så.

Jag har konstaterat att jag är en person med höga krav. Jag vill mycket och kräver mycket, både av mig själv och andra. När det gäller vår boendesituation börjar jag bli mer och mer less. Vi kommer ju aldrig vidare och just nu känns det som att vi vill olika saker dessutom. UP vill ha en stor fin villa, för det är vad han har råd med. Jag vill inte bo så, inte ha det så stort, så vuxet. Dessutom vill jag kunna bidra lite själv också, inte bara känna att jag lever på honom. Det är en tuff balansgång.

Från RL har jag fortfarande inte hört ett ljud, men däremot sa pappa ifrån igår att han inte kan ha katterna hos sig i Ångermanland i sommar. Det är väntat men synd. Jag förstår honom men för katterna hade det nog varit bra. Att skicka iväg dem med RL's föräldrar och två andra katter i fem veckor känns helt fel. Jag är rädd att Tuva och Saga skulle må jättedåligt hela tiden, vara rädda och otrygga. Det är ingen bra lösning heller. Hittills har jag inga svar.

I kväll blir det träning igen - samma stenhårda pass som i måndags. Jag fasar nästan för det eftersom jag vet hur jobbigt det kommer att bli - ett riktigt kraftprov, minst sagt. Efter träningen är det middag hos PH som nog blir trevligt. För övrigt får vi se hur dagen blir.