2010-03-31

Vitt guld
Jag har nog fått ringfnatt tror jag. Aldrig har jag väl varit så extremt obeslutsam som nu när jag ska bestämma mig för vilken ringkombination jag ska ha på mitt vänstra ringfinger. Från början tänkte jag tre ringar i blandat rött och vitt guld, med och utan stenar. Sedan blev det två ringar med stenar. Sedan två släta och en med stenar, fortfarande blandat vitt och rött guld. Till slut kom jag tillbaka till min ursprungstanke: två ringar med stenar i vitt guld och i mitten en slät ring i rött guld. Snyggt och enkelt och rött guld hör liksom till lite, det är bröllop för mig. Jag ville inte heller begränsa mig till bara en färg eftersom jag använder både guld och silver i både klocka och övriga smycken och gärna växlar rätt ofta dessutom.

Men... igår på väg till ett seminarium på eftermiddagen slank jag in på Hallbergs i Gallerian. Jag har nämligen haft en bild i huvudet som jag var tvungen att testa i verkligheten: två smalare ringar i vitt guld med stenar, precis som tidigare, men med den släta mittenringen också i vitt guld. Det måste provas. Och - det var ursnyggt. Så rent, enkelt, diamanterna i de två smalare ringarna kom fram enormt mycket. Helheten blev lugn, enhetlig, elegant och bara så bra. U ska ju ha sin ring i vitt guld, men jag har hela tiden föreställt mig åtminstone en ring i rött. Nu tvekar jag. Är det helvitt jag ska köra på ändå? Alla dessa beslut, alla dessa val, alla dessa i-landsproblem!

Spanskakursen igår gick bra och på vägen hem ringde jag SS. Hon mådde överraskande bra, var uppe och kände sig hyfsat pigg efter behandlingen. Hon hade kunnat äta ungefär som vanligt och räknade med att till och med orka jobba hemifrån under onsdagen. Skönt att höra - jag hoppas att det fortsätter på samma sätt för henne under de kommande månaderna också, även om det kanske är väl orealistiskt. Vi får se vad som händer framöver. Jag ska i alla fall se till att finnas till hands så mycket jag bara kan - det är det minsta jag kan göra för SS.

Förresten har jag hittat en jättefin vårparkas, som jag har haft i tankarna länge. Den finns på Asos och jag är faktiskt rätt sugen på att klicka hem den. Mitt anti-shopping-löfte går sisådär kan man säga. Å andra sidan vore en rensning och uppdatering inte fel heller.

Idag är min sista arbetsdag på kontoret för den här veckan. Kvällen bjuder på träning och i morgon är det halv arbetsdag och med andra ord hemarbete för min del. Sedan är det ledigt i fyra långa, underbara dagar - jag längtar!

2010-03-30

Affirmation
Det som bara inte får hända har hänt. Igår ringde SS till mig. Inget märkligt med det, jag tänkte att hon kanske ville tacka för senast efter lördagens middag. Men hon hade andra nyheter den här gången.

SS har bröstcancer, en aggressiv variant som växer fort, fort. Hon har känt av symtom i ett halvår kanske men ignorerat dem och trott att det var stress eller något. Men till sist kunde hon inte ignorera det längre utan gick till läkaren. Den första läkaren hon kom till gjorde varken mammografi eller ultraljud utan sa att det var en inflammation, hon behövde antibiotika. Men SS kände på sig att det var något mer och bad om remiss för att gå vidare. Där fick hon beskedet att nej, du har ingen inflammation. Det här är mycket, mycket allvarligare än så. SS satt ensam på läkarmottagningen och fick beskedet att hon har cancer. Hon bröt ihop, givetvis, och ringde till sin syster som lyckligtvis jobbar i närheten av sjukhuset. Systern kom i ilfart. Och på den vägen är det.

Just nu när jag skriver det här genomgår SS sin första cellgiftsbehandling. Hon ska behandlas med cellgifter via dropp var tredje vecka i fem månader. Tumören har spritt sig upp till lymfkörtlarna i armhålan och är för stor för att operera nu. Den måste först krympas ner med hjälp av cellgifter och sedan, till sommaren, blir det operation och strålning. Vid operationen kommer hela bröstet och även lymfkörtlarna att opereras bort och SS kommer att få gå med kompressionsstrumpa i resten av livet. Å andra sidan är det kanske ett billigt pris att betala för sitt liv. Hon kommer att bli steril och hon kommer att tappa allt sitt hår inom två veckor.

Läkaren har sagt att han tror på SS, och jag hoppas att han säger det för att han menar det och inte för att han måste, för att hon inte ska tappa modet. Han har också sagt att psyket är extremt viktigt i en sån här situation, och det tror jag stämmer helt. Jag tror på SS och en stor anledning till det är just för hennes ständigt positiva attityd. SS satt med mig i telefon igår och stundtals skrattade hon högt åt dråpliga kommentarer och situationer, medan jag kämpade med gråten på andra sidan.

SS och HW har haft minst sagt struliga perioder, men nu verkar det vara bra mellan dem och det tror jag också hjälper massor. Hon sa rent ut att hon kommer att behöva massor av stöd under den här perioden och det är nog första gången under alla år jag har känt henne som hon öppet har bett om hjälp och erkänt att hon kan vara svag, att hon inte klarar allt på egen hand. Jag har lovat henne allt stöd hon vill, när som helst, på vilket sätt som än passar henne. I helgen ska jag åka och hälsa på henne och ta med lite presenter har jag tänkt. Sedan blir det flera besök med tiden.

Och jag är livrädd, för helt plötsligt kommer allt så nära. På sista tiden har jag hört om alla möjliga människor som har fått cancer och dött. C sa att det är kanske för att vi börjar komma upp i den åldern nu när det här faktiskt händer, när det blir verklighet. Jag vet inte, men jag är orolig och rädd för vad det här innebär, samtidigt som jag måste behålla en positiv attityd inför SS och hela tiden säga att det kommer att gå bra, hela tiden visa att jag tror på det. Ett av hennes delmål är att vara med på vårt bröllop i augusti. Sedan ska hon vara frisk till jul har hon tänkt. Och så ska det också bli.

Min affirmation är att jag kommer att ha kvar SS som vän i hela livet. Hon kommer att finnas där när vi blir gamla. Då ska vi gå med våra rullatorer på Rivieran och mata fåglarna och skåla i champagne och skratta åt allt vi har varit med om. Gamla vänner tar tid att få...

2010-03-29

Jag är inte imponerad
Vår fastighetsvärd, JM, har hittills inte imponerat på mig. Vi bor i ett relativt nybyggt hus - från 2007 - och inte helt oväntat har det blivit sättningar i huset sedan de första ägarna flyttade in. Resultatet är stora sprickor som går längs skarvarna mellan väggar och tack och i hörnen mellan två väggar i alla rum. Sånt händer. Men det intressanta är hur JM väljer att hantera problemet.

Efter mycket krigande med deras kundtjänst har jag fått veta att en målare var i lägenheten i början av hösten 2009 och måladet över sprickorna. Märk väl, en målare alltså. Det kan till och med jag räkna ut att stora sprickor inte täcks över med hjälp av lite målarfärg. Det komiska är att JM's egna efterbesiktningar har visat att det inte finns några anmärkningar på jobbet. De tror alltså att de kan måla över stora sprickor och att de därmed ska försvinna.

Nu hävdar JM att detta inte längre är deras ansvar utan att de har gjort det de ska. Jobbet är klart och de har inte längre något med saken att göra. Fega storföretag är likadana överallt, oavsett bransch, och nu är det som att försöka prata med en sten när jag försöker förklara för dem att det inte är sprickorna jag vill reklamera, utan det är målarjobbet jag vill ha gjort ordentligt i stället för halvdant. JM väljer att inte förstå och de väljer framför allt att inte ens vilja svara på kundernas frågor. De gör ett dåligt jobb och det är vi som är deras kunder som får ta ansvar för arbete och kostnad för att rätta till deras misstag. Bra jobbat kan man säga. Och nej, jag är verkligen inte imponerad av JM.

2010-03-29

Kort vecka
Jag är så glad att det här är en kort arbetsvecka - tre och en halv dag bara, och den halva dagen kommer jag att jobba hemifrån i stället för att åka in till kontoret. Jag passar på att utnyttja den lediga tiden till fullo. Man kan säga att vi har inte direkt för lite att göra - tvärtom, det är fullt upp vareviga dag. När vi ska få tid till vår bröllopsplanering har jag faktiskt ingen aning om - tiden fylls upp fortare än vi hinner blinka ändå.

I fredags var jag hos kiropraktorn igen. Mera knakande i lederna men jag tror att det hjälpte lite bättre den här gången - jag känner mig lite mindre stel även om jag har haft min vanliga helghuvudvärk den här veckan också. Men förr eller senare ska det bli bättre - något annat alternativ finns inte. Jag hade tänkt gå runt och titta efter bröllopsskor och allt möjligt annat efter kiropraktorn, men behandlingen tog ut sin rätt, jag blev tvärtrött och fick huvudvärk så det blev att åka direkt hem i stället. Lite skoletande hann jag ändå med på fredagen. Jag har provat de puderrosa skönheterna igen och de ligger fortfarande högst upp på listan, om jag inte bestämmer mig för att köra på mina gamla guldballerinas i stället. Tyvärr tror jag att de har hunnit bli lite väl slitna så ett par nya skor kanske vore bäst ändå. Hmm. Jag tror att jag helt enkelt känner att jag måste få bli klar med något inför bröllopet nu. Vi ligger efter så det sjunger om det och vi måste öka tempot rejält för att inte bli tvungna att stressa livet ur oss på slutet.

Lördagen var ett evigt flängande. Vi åkte runt i ett antal möbelbutiker och två bra saker hittade vi i alla fall, även om det inte blev något köp. Men en bokhylla hittade vi på Stalands som jag tror kommer att bli perfekt i vårt lilla bibliotek. Den är vit och finns i en mängd olika bredder, ungefär samma stil som den fina på Bolia fast betydligt billigare. Jag tror minsann att det ska bli ett köp av till sist! Hyllan går att få med en massa olika kuber i olika färger, men dem skippar vi och kör bara själva hyllan för att göra plats för så många böcker som möjligt. Böcker har vi en uppsjö utav så utrymmet behövs.

Vi hann förbi Länna Möbler också, min favoritbutik alla kategorier när det gäller inredning. Just den här helgen var butiken tyvärr ovanligt tråkig, inga möbler alls som känder riktigt rätt den här gången. Men däremot spanade vi in vardagstallrikar från favoriterna Himla och Mateus och i alla fall jag kom fram till att de djupa tallrikarna från Himla skulle vara perfekta för oss. U kan nog också låta sig övertalas hoppas jag! De vita tallrikarna vore hur fina som helst att kombinera med flata tallrikar och assietter från Mateus, antingen i någon färg - grönt eller grått eller gult eller rosa - eller bara enkelt ljusbeige, snyggt och simpelt som jag ju tycker om. Det önskar jag mig!


På lördagkvällen hade vi ännu en middagsbjudning hemma - JP, SS och HW kom över. Trevlig kväll om än med vissa lite väl märkliga och eldiga diskussioner om konst, filosofi och moral och brott. Vi kom att prata om EE och MB också, och det visade sig att jag var långt ifrån den enda som tycker att MB är helskum. HW berättade om en gemensam middag de hade haft hemma hos EE och MB, och det han sa gjorde mig på allvar orolig för EE. Jag hoppas att hon klarar att fortsätta vara sig själv och inte tar åt sig av MB alltför mycket, för det vore inte bra för henne.

Även på söndagen hade vi gäster - TWa, AW och deras två barn var över på fika. Det var nog mer trevligt för U än för mig, eftersom en stor del av samtalet kom att handla om ballongflyg och gamla Ericsson-kollegor som jag inte känner. Saga och Tuva var fullständigt vettskrämda över att ha två vilda barn som sprang runt och skrek i lägenheten och de gömde sig i sängen båda två. Jag var nog nästan lika utmattad som dem efter att våra gäster hade gått hem igen. Resten av söndagen ägnade jag åt spanskastudier, lite hemmafix och annat vanligt som måste göras.

Jag funderar mycket på bröllopet också - det är så många beslut att ta, så mycket som måste fixas, och det snabbt. Förhoppningsvis kan vi lägga mer tid på bröllopsplanering i helgen i alla fall. Det måste göras - nu.

2010-03-26

Ren och fräsch
Min fredag började med ett tidigt besök hos tandhygienisten. Jag har inte behövt gå hos tandhygienist på flera år, och jag hade inte mycket tandsten nu heller, men nu är jag i alla fall ren och fräsch så det förslår. Jag passade på att fråga tandhygienisten - som jobbar på samma mottagning som min tandläkare - vad hon tycker om fasader som jag har funderat på. Hon svarade att fasader självklart blir otroligt fina, och de är väldigt hållbara - de kan gott och väl sitta på i 20-30 år om man inte gnisslar tänder eller råkar ut för någon olycka. Å andra sidan tyckte hon att det givetvis alltid är bättre att behålla sina egna tänder och kanske i första hand bleka dem om man vill ha ett finare utseende. Jag kan helt klart köpa hennes argument - det är ju inte världens bästa idé att slipa bort emalj på tänderna - fast å andra sidan så skulle ju en blekning knappast hjälpa mot mina ojämna tänder som sitter hur som helst, en högre, en lägre, en innanför, en sticker ut.... då hjälper inte blekning, som sagt...

Gårdagens styrkepass gick bra men det var jobbigt, förstås. Men jag har ökat på vikterna på benträningen nu - jag inser att jag behöver det för att bli en bättre cyklist. Oftast är det så för mig att mina benmuskler tar slut innan hjärta och lungor gör det. Jag verkar helt enkelt ha bättre kondition än benstyrka och det ska det minsann bli ändring på.

På tal om mitt shoppingsug - igen - så såg jag ett par rosa jeans på Zara igår. De hade rätt smala ben och jag kan tänka mig att de inte alls skulle passa mig just därför, men oj så snygga de var! Riktigt somriga och fina, jag skulle lätt kunna slå till på ett par. Åh, sommarkläder, skor utan strumpor, att kunna gå hemifrån utan ytterkläder - som jag längtar efter det!

Idag står ännu ett besök hos min kiropraktor på agendan. Jag ser fram emot det för det behövs - jag har åter igen ont överallt och känner mig stel som en pinne. I morgon kör vi ännu en middagsbjudning med JP, SS och HW. Vi har haft folk hos oss nästan varje helg sedan vi flyttade och det är roligt men min fantasi över bjudrätter börjar tryta... Skönt med helg ska det i alla fall bli och om jag känner mig och U rätt kommer de få lediga dagarna att svischa förbi fortare än vi hinner blinka. Sånt är livet.

2010-03-25

Våffeldags?
Idag är det våffeldagen, har jag upptäckt - i vanlig ordning har jag aldrig någon koll på sånt. Jag ska dock försöka att undvika våfflor - duktig i veckorna (jag gör mitt bästa) och unna mig lite mer på helgerna är det som gäller numera. Hittils har det fungerat bra, förutom i tisdags när jag köpte godis för att komma ur min totala koma och klara mig igenom spanskan.

Språkträningen går fortfarande bra för min del. Jag och U körde lite konversationsövningar igår när vi lagade middag - raggmunk! - och det är bra för oss båda. Jag lär mig genom att lära honom och han lär sig genom att nöta, nöta, nöta glosor och uttryck. Träningen var däremot dödsjobbig. Jag lyckades inte hålla min vanliga energinivå på passet igår - min dagsform var helt enkelt inte på topp. Sånt händer och lyckligtvis går det alltid att komma igen på nästa pass i stället. Idag blir det styrketräning, body pump. Det var två veckor sedan mitt senaste styrkepass så det är väl på tiden att jag kör igång igen.

Annars har det inte hänt så mycket men en positiv nyhet är i alla fall att jag får tillbaka hela 5 887 kronor på skatten! Inte fel! U har lyckats ännu bättre i år, han får tillbaka hela 20 000 kronor - rena drömvinsten! Nu är det ju så att det finns många hål att stoppa pengarna i, det ska inte vara några problem, men det är ändå alltid ett välkommet tillskott i kassan.

Nu är det dags att återgå till vardagen - jobb, jobb, träning, plugg, kartonger - som vanligt. Tur att det snart är helg igen!

2010-03-24

Shopping!
Just nu när jag har belagt mig själv med shoppingförbud är jag givetvis så shoppingsugen så jag blir galen. Kanske gör den långa vintern sitt till också. Jag har använt mina tjocka mörka kläder till leda och vill bara ha variation och förändring till varje pris, ljusa färger, tunna tyger, något som bara piggar upp.

Faktiskt gick jag ifrån mitt förbud lite i fredags då jag utnyttjade min rabattcheck hos MQ. Jag slog till på hela två sailorrandiga tröjor, en vit och rosa och en vit och marin. Jag har invigt den rosarandiga och älskar den - hur snygg som helst till bara ett par jeans eller vad som helst. För mig som knappt använder mönstrade kläder alls är det riktigt wild and crazy bara att bära randigt, men jag tränar och lär mig. Mer färg vill jag i alla fall ha i min garderob, och en mer kvinnlig stil än min nuvarande som till och med jag tycker är så tråkig så klockorna stannar ibland. Tyvärr är det ju det här tråkiga som heter ekonomi också - om det bara inte vore för det så skulle jag mer än gärna byta ut hela garderoben och börja från noll igen. Det är en dröm, om inte annat!

Idag gick jag på skojakt på lunchen. Jag provade de vackra puderrosa ballerinaskorna som jag har som första alternativ till bröllopet, och de är fantastiskt mjuka och känns som riktigt bra kvalitet, men givetvis med mitt vanliga problem: en storlek mindre är lagom på längden men för smala i tårna. En storlek större är lagom på bredden men glappar i hälen eftersom den blir för lång. Typiskt. Expediten hävdade givetvis att skon kommer att töja ut sig på bredden, men jag måste ändå fundera en vända till. Jag vill inte köpa skor som är alltför små - dem skulle jag ju ändå inte vilja använda.

Om ett par månader är det för övrigt premiär för Sex and the City 2 - dags för ännu en omgång av riktigt ögongodis, med andra ord! Något att se fram emot och som vanligt är det modet som är halva nöjet!

2010-03-24

Energi
... är något jag inte direkt har ett överskott av nuförtiden. Igår var jag nästan yr av trötthet och köpte till och med godis för att klara att hålla mig vaken under spanskalektionen. Åter igen två och en halv timme med mycket information, mycket nytt att komma ihåg. Vi ska i alla fall börja plugga i god tid inför nästa tillfälle, en stund varje dag ska det bli så att vi håller kunskaperna igång bra. Som sagt, jag är glad att jag har lätt för språk!

Idag ska jag äntligen komma iväg och träna. Just nu är jag inte särskilt upplagd för det men jag skulle tro att det blir bättre när jag väl är på väg, när jag kommer på plats på cykeln och ser alla gamla vanliga cyklister som kämpar ihop med mig vecka efter vecka. Då får jag energi om inte förr.

Det kliar i fingrarna att få komma igång med bröllopsplaneringen nu. Vi har som sagt massor att göra och ingen tid att förlora. Jag har kontaktat prästen som C och Ö hade på sitt bröllop för att höra om hon är ledig för att viga även oss. Hon har svarat att semesterplaneringen inte är klar ännu så med andra ord kan hon inte ge besked ännu. Det känns inte som någon större katastrof - om inte hon kan så tar vi den prästen som jobbar i Allhelgonakyrkan, inte mer med det. Dessutom har jag hört mig för om biltransport för mig och U från kyrkan till festlokalen. Jag började med att kolla upp den firma som C och Ö anlitade och har fått svar. 2 600 kronor kostar den första timmen - inte billigt men, tja, kanske är det på den nivån som priserna ligger. Frisör till mig står också högt upp på priolistan nu, och jag och C har bokat in en lördag för att gå runt och leta klänning till henne. Jag skulle tro att påskhelgen kommer att vikas till bröllopsplanering, och antagligen en eller annan utflykt dessutom. Det är skönt att äntligen vara igång!

2010-03-23

Jag tror...
... att jag kan ha hittat mina bröllopsskor! Jag har ju letat en del men inte sett något helt klockrent än så länge. De korallfärgade skorna från Vagabond är underbara, men kanske inte helt rätt i färgen för bröllop ändå eftersom de kommer att styra andra färgval - till exempel blommor och tärnklänning - väldigt mycket. Jag har sett ett par silverfärgade ballerinas, också från Vagabond, som dessvärre hade en väldig massa stenar och bling framtill. Fina men kanske lite för mycket. Men igår slank jag in på Rizzo och där hittade jag Skorna: ballerinas, förstås, i en vacker puderrosa färg. Diskreta men ändå en färg som bryter av lite mot allt det vita. I like! Jag har inte provat dem men det ska jag definitivt göra snart. Kanske är det dem jag ska ha på mig på vår bröllopsdag i augusti!

Annars har dagarna sedan sist mest handlat om att släcka bränder. Jag har jobbat på, mycket att göra, mycket som har strulat - bland annat har min dator kraschat ihop med resultatet att jag i två dagar satt på fel arbetsplats, med fel dator och tillgång till fel program. Inte mycket som fungerade då. Nu är jag tillbaka på rätt plats med rätt dator, men med helt nya versioner av allting och alla gamla inställningar bortblåsta. Det är som att börja från noll igen, att lära sig var alt finns och hur det fungerar.

Min träning har inte fungerat särskilt bra alls. Jag har haft massor av migrän och annan huvudvärk, nackspärr och liknande roliga saker som inte vill ge med sig, så träningen har stått stilla i en vecka snart. Tråkigt, tråkigt! Igår blev jag desperat nog att ringa kiropraktorn. "Min" kiropraktor var inte på plats, men jag fick en tid hos hans kollega i stället. Behandlingen hjälpte nog tillfälligt, men i morse hade jag lika ont och var lika stel igen. Lyckligtvis har jag en ny inbokad tid på fredag, den gången hos "rätt" kiropraktor i stället.

Helgen bjöd på blandad kompott - från hemmakväll med huvudvärk i fredags till strålande sol och skön promenad samt boule på lördagen, och så åter söndagen med snöblandat regn och en värld i grått. Vi har lagt mycket tid på att plugga spanska de senaste dagarna. Framför allt U måste jobba betydligt hårdare än jag för att komma ihåg allt. Jag tycker synd om honom för han kämpar verkligen, och det är inte enkelt att lära sig så mycket nytt i så pass snabb takt. Tre kapitel per vecka är det tempo vi håller och jag är glad att jag har bra minne och lätt för språk - det underlättar helt klart. I kväll är det lektion nummer två och en massa nya ord och nya kunskaper som ska pressas in på kort tid. Bara att kämpa på...

Jag känner mig fortfarande stressad över allt vi har att göra, även om det går framåt åtminstone på vissa plan. Vi har kikat lite på möbler. Bokhyllorna från Bolia ligger fortfarande bra till, men beslutet är inte klart riktigt ännu - fortfarande fler ställen att titta på innan vi tar beslut. Vi har dessutom sprungit på ett soffbord som vi gillar båda två. Vi har kommit fram till att vi ska ha ett ovalt bord som bryter emot allt annat som är fyrkantigt i rummet - något som mjukar upp lite. Bordet vi har sett har en extra skiva som sitter under den övre, men ändå tillräckligt högt upp för att man ska kunna få plats med fötterna under bordet, vilket är ett krav. När det gäller lamporna har vi inte bestämt oss ännu. Vi letar och letar vidare. Någon gång så.... men det är mycket att tänka på, mycket som ska stämma.

Vårt bröllop den 21 augusti börjar kännas allt närmare nu. Vi har haft det vilande i flera månader nu, för att vi helt enkelt inte har hunnit, men nu måste vi börja jobba med det på allvar. Det är massor att göra, en massa bitar som ska falla på plats och jag vägrar att gå i vår vanliga fälla och fastna med tusen saker kvar att göra i sista sekunden. Närmast på tur står frisör till mig, kläder till C och U, skor och underkläder till mig, transport från kyrkan, musik i kyrkan, inbjudningar, önskelista, gästlista, blommor, musik på festen... puh, listan är lång och det är bara att börja någonstans. Nu eller aldrig gäller det!

2010-03-23

Tävling hos Hem och Lycka!
Duktiga bloggerskan Mia kör nu ännu en tävling i sin blogg. Åter igen är det mycket fina priser som ligger i potten och självklart hoppas jag på en vinst!

2010-03-18

Vårkänslor
Idag har jag varit hos tandläkaren för att laga mitt hål. Bedövning och borrning, ingen höjdare minsann. Tur att jag inte behöver göra sånt här ofta - jag har nog inte haft mer än kanske fyra hål totalt i hela mitt liv. På vägen tillbaka passade jag på att slinka in i ett par butiker och titta på alla fina vårkläder som har kommit in. Jag blir så grymt sugen på att bara shoppa, shoppa, shoppa när jag ser allt fint, ljusa färger och lätta tyger. Nu måste jag verkligen lägga band på mig och hålla igen - det är ett dyrt år vi har framför oss och jag vet också att vi sparar till något bra och värdefullt. Men ändå - det är inte ett dugg kul att spara för det.

Idag var första dagen som jag på riktigt kände att det var vår. Det är dags att byta ut de tjockaste vinterjackorna mot tunnare varianter och det är så skönt så det är inte klokt. Jag är spytrött på min svarta täckjacka nu så vad som helst utom den känns som ett framsteg. Snart är det helg igen också - inte så dumt det heller!

2010-03-18

Utlottning hos Fröken Vit!
Fröken Vit i Madickenhuset är en dam som riktigt gödslar med tävlingar och utlottningar till höger och vänster - helt i min smak, givetvis! Den här gången är det en uttlottning av prenumeration på tidningen Lantliv som står på stil. Jag har faktiskt aldrig läst denna tidning men har förstått att den är en favorit hos många bloggare så det vore kul att se den i verkligheten. Alltså - håll tummarna för vinst för mig!

2010-03-17

Intensivkurs, intensivliv
Igår gick vi första gången på vår intensivkurs i spanska. Tempot var onekligen högt och vi fick börja prata spanska direkt, enkla hälsningsfraser, siffror, liknande uppgifter. Det är roligt och jag känner mig faktiskt lite i mitt esse här - språk har alltid varit min specialitet och det är fortfarande något jag tycker är både roligt och inspirerande. U har lite svårare för det och han tror själv att han kommer att få arbeta betydligt hårdare än jag för att kunna hänga med i tempot, men jag är säker på att han kommer att klara det galant ändå.

Jag har fått den här oron i kroppen igen. Vi har så mycket att göra hela tiden och stundtals känns det nästan som att vi drunkar i allt - sakerna hopar sig över oss och växer till berg. Det är bröllopsplaneringen, det är vårt hem som inte är klart på långa vägar. Fullt upp hela tiden och jag känner att jag bara precis har näsan över vattenytan nu. Samtidigt har jag svårt att se vad jag kan dra ner på. Spanskan är för en begränsad tid och träningen är något jag bara måste ha, den varken vill eller kan jag vara utan. As simple as that. Och allt annat, ja - det måste göras på något sätt.

Vi ska boka in en bröllopsplaneringshelg snart. Då ska vi sätta oss och gå igenom det som är mest brådskande nu: musik i kyrkan, musik på festen, toastmaster, best man, inbjudningar, spika gästlistan... Mycket blir det.

När det gäller planer inför våren så är det också några saker som brådskar: få klart med vårt elbolag, ringa vår fastighetsvärd JM, leta bokhyllor och boka någon resa för mina SAS-poäng som går ut nu i mars. Fullt ös medvetslös, det är livet det.

2010-03-16

Hablan espanol
Det är något konstigt med mitt bloggverktyg sedan en tid tillbaka som gör att jag inte längre kan klistra in symboler eller texter. Alltså stavar jag espanol fel här, utan den lilla knorren över n. Men, men, så är det. I kväll börjar spanskakursen i alla fall och jag är förväntansfull och trött på samma gång. Det är roligt att göra något annorlunda och lära sig något nytt och språk har alltid varit mitt favoritämne så jag tror det blir bra. Just nu känner jag mig ringrostig men det ska nog gå bra.

Gårdagens träning var urjobbig. Jag kände mig stum i benen redan en kort stund in i passet och klarade följdaktligen inte att gå för fullt hela tiden igenom. Men det är bra träning ändå. Jag har satt upp som mål för mig själv att avstå från godis och sötsaker i veckorna och bara äta lite av det på lördagarna. Det känns inte som att det borde vara helt omöjligt. Jag är jätteseriös med min träning nu och vill helst inte missa ett enda pass. Dessutom äter jag hyfsat bra, som alltid, och min absolut största morot är förstås bröllopet om fem månader. Inte så att jag verkligen vill gå ner jättemycket i vikt till dess, men ett par kilo vore ju inte fel. Ska det hända så är det dags att börja nu.

Efter träningen igår gick jag en kort sväng i några butiker. Jag letade lite smått efter bröllopsskor - sånt måste ju också fixas. Jag hittade ett par i silver, som kanske inte var helt klockrena men ett hyfsat alternativ att fundera över. Dessutom tittade jag efter randiga tröjor - jag har en bild av exakt hur jag vill att den ska se ut och då hittar man förstås aldrig rätt. Kvällens skörd blev i stället bara en ny ögonskugga från Make Up Store, en beige lite guldig variant som jag tror blir bra till mina blå ögon. Jag längtar ihjäl mig efter våren nu, efter förändring, ljusa färger och lätta kläder. Vintern har varit så lång i år och nu vill jag bara se framåt.

Igår kom inbjudan till JSk's och HE's bröllop i juni. De hade utformat inbjudan som en skvallertidning och jag var precis på vippen att slänga den i pappersinsamlingen i tron att det var reklam när jag såg att det kom från dem. Jag har blandade känslor för bröllopet. Jag känner inte brudparet särskilt väl och jag har ingen aning om vilka deras vänner är, bortsett från några få personer som även U har kontakt med. Bröllopet kommer att hållas i Nordingrå, min pappas gamla hemtrakter som jag känner väl till. Det är ju fint och vackert där, men långt borta - ungefär 50 mil. Jag vet inte ännu hur vi kommer att göra med resa och boende och allt. För min egen del hade jag kunnat tänka mig att inte åka alls, men jag vet att det inte är möjligt. Bara att bita ihop, som vanligt... Det är livet, ibland måste man helt enkelt göra saker som man egentligen inte vill.

2010-03-15

Rutiner
Just nu känns det som att alla veckor är likadana. Det är jobb, träning, vardag, och sedan helgen som försvinner och passerar i en hiskelig fart. Det är väl det här som är livet, antar jag. Jag har tittat in på Annas blogg nu och då och idag såg jag hennes man Henriks inlägg om att hon är borta nu. Det är sorgligt bortom ord att läsa hans text och att han orkar är helt otroligt. Jag önskar Anna en lycklig resa nu när hon går vidare.

Helgen har annars varit bra. Jag inledde fredagen med att gå förbi en guldsmed och prova ringar igen. Jag trodde ju att jag till slut hade bestämt mig, men nu testade jag ett nytt spår och igen börjar jag vela. Jag blir galen på att jag aldrig kan bestämma mig! Vid mitt förra bröllop 2003 var det självklart vad jag skulle ha, men nu är det precis tvärtom. Jag ändrar mig och ändrar mig igen, fram och tillbaka. Pust. Bröllopsplaneringen är för övrigt något vi måste ta tag i på allvar nu. Jag läste på Bröllopstorgets forum där ett gäng tjejer som också gifter sig i augusti skrev om hur mycket de hade gjort och hur mycket de har kvar att göra. För mig var det en mindre chock att inse att folk i princip redan är klara med allt, inbjudningskorten är skickade och jag vet inte allt. Jag undrar om det är jag som inte är riktigt klok eller om det är de som inte har något annat liv än bröllopet... Oavsett vem av oss som är galen så är det i alla fall hög tid att vi kommer igång igen - det här har legat vilande tillräckligt länge nu.

U har varit rejält förkyld och även om han är piggare nu så har han inte varit i form för några större utsvävningar, så helgen har varit lugn. Vi var hos mina föräldrar i lördags - fika och skön promenad i solen. På kvällen var PH hos oss på middag. Vi åt, pratade och tittade på Melodifestivalen. Jag är som sagt ingen stor fantast, men jag tyckte nog ändå att det var rätt låt som vann. På söndagen åt vi lunch hos AP, tog en promenad och sedan var det eftermiddagsbio med C och Ö. Vi såg Alice i Underlandet, som var bra och sevärd om än inte fantastisk.

Nu är det måndag igen, ny vecka, ny vardag. Träning, spanskakurs som börjar i morgon, jobb och ja, allt det gamla vanliga räknar jag med. Veckans mål är bland annat att försöka bestämma mig för en tandläkare. Att jag ska göra något åt mina tänder är jag klar över och nu ska jag bara komma fram till om jag ska välja den billigaste eller den jag egentligen tycker verkar bäst. Det är frågan.

2010-03-12

Fullt upp
De senaste dagarna har det varit mycket att göra. Jag har tränat förstås - cykel, grymt jobbigt, och body pump. Igår premiärkörde jag det nya programmet och mitt betyg är så där. En del bra låtar, men mycket skumma covers i stället för originalmusiken, och själva rörelseprogrammet kändes lite rörigt. Kanske blir det bättre när jag får in det och lär mig koreografin. Det är bara att kämpa på!

Mina tandläkarhistorier går vidare. Igår var jag hos privattandläkaren Eva Darlington, och vilken skillnad! Här märks skillnaden mellan en person som kan ta människor och en som inte alls kan det. Eva Darlington gjorde en grundlig undersökning av mina tänder och konstaterade att jag har två mindre hål som bör åtgärdas, men för övrigt inga problem. Tänk då att tandläkaren på City Dental ville göra fyllningar i 19 av mina tänder! Dit går jag inte igen - det är ett som är säkert. Eva Darlington jobbar också med estetisk tandvård, som jag ju har tänkt göra. Hon är förstås inte billigare - faktum är att hon är ännu dyrare än myClinic som jag varit i kontakt med förut. Å andra sidan har jag klart större förtroende för henne. Hon lyssnar och svarar på mina frågor, hon visar och förklarar, i stället för att bara säga typ "ja", "det är inga problem" och "det fixar vi" oavsett vilken fråga jag ställer, som tandläkaren på myClinic gör. Skulle jag strunta i ekonomin så skulle jag absolut välja Eva. Jag har fått lite mer att fundera på, helt klart.

U är sjuk - dunderförkyld, han som nästan aldrig åker på någonting. Helgen verkar med andra ord bli lugn för oss. Vi hade planer på att bjuda hem lite folk till i morgon, men nu är det inte många som kan ändå så vi får se om vi ställer in det eller hur det blir. Förutom det ska vi försöka hinna förbi föräldrarna också. Jag har inte träffat Maja på alltför länge så det är dags nu. Våren verkar äntligen vara på väg också. Idag var första dagen på året som jag kände att det faktiskt var för varmt att gå med min tjocka täckjacka. Så skönt det är när det vänder!

2010-03-10

Jag har en plan
Efter gårdagens katastrofala tandläkarbesök måste jag försöka lyfta mig själv på något sätt. Jag promenerade från jobbet till Fridhemsplan - den här gången gick jag Tegnérgatan vilket var riktigt trevligt det med - och passade på att titta på lite inredning på vägen. Jag slank in på Bolia och hittade till min glädje en variant på vit bokhylla som nog skulle kunna fungera utmärkt hos oss. Den är givetvis inte billig - Bolia är ju ändå Bolia - men helt klart värd att fundera lite extra över. Dessutom hade Fortum lyckats slå på vår el igen så igår fick vi äta lagad mat till middag!

När det gäller tandläkaren har jag bestämt mig för att göra en liten rundringning hos en eller ett par andra tandläkare bara för att höra om det som City Dental sa till mig överhuvudtaget är rimligt. Det är lätt att få intrycket att de bara försöker tjäna pengar på mig, särskilt med tanke på att jag inte ens har några direkta problem med mina tänder idag. Både U och AP tyckte att det lät helt vansinnigt det jag fått höra och jag kan bara hålla med.

För övrigt gick kvällen till lite förrådsfix. Några kartonger till har vi fått undan - härligt! Man ser golvet mer och mer! Annars är det nu några veckor sedan mitt rutincellprov. Jag väntar på svar och givetvis börjar jag oroa mig lite för det - så är det ju alltid med mig, jag oroar mig tills jag får besked om att inte göra det.

I kväll är det träning igen och med tanke på måndagens pass lär kvällens övningar knappast bli lättare. Men skönt är det i alla fall!

2010-03-10

Ett ljus för Anna
Idag fanns en länk i Mariannes blogg som jag klickade på. Länken går till Annas blogg om livet här och nu och den beskriver Anna och hennes familj under Annas - som det verkar - sista tid i livet. Jag vet inte hur Anna har det nu eller var hon är, men jag kan inte annat än beundra både henne och hennes familj som orkar och som har en sådan outsäglig styrka och mod in i det sista. Sånt här ger perspektiv på livet och ännu en gång har jag svårt att förstå varför saker och ting händer, vad anledningen är till att en ung kvinna rycks bort från sin familj helt meningslöst av en grym sjukdom.

Det finns ingenting att säga som är "rätt" eller som gör det bättre, men jag vill i alla fall sända Anna och hennes familj all styrka jag kan för att gå vidare. Jag vet inte var Anna tar vägen efter det här, men jag tror att det är som det sägs - livet tar inte slut, det går bara vidare någon annanstans.

2010-03-09

Mörker
Ibland är det för många motgångar på en gång. Idag är en sån dag. Igår ringde jag till Fortum - världens sämsta elbolag, troligtvis, men den leverantör som vi är tvingade att välja för vårt elnät - för att anmäla flytten till Lilla Essingen. Inga problem med det. Men sedan på kvällen när jag kommer hem från träningen möts jag av en lapp i brevlådan där det står att vårt elnät har blivit avstängt. Vi har alltså anmält flytten inom Fortums uppsatta tidsram, de har tagit emot och bekräftat anmälan, och ändå stänger de av elen.

Jag och U tillbringade kvällen med att kriga med Fortums totalt inkompetenta kundtjänst för att få dem att förstå att de måste slå på vår el omgående, men utan resultat. De stackars inkompetenta idioterna i kundtjänsten sa bara "det är inte vårt problem, ni får ringa igen i morgon". Ridå. Fördelen med det här är att vi i alla fall vet att vi aldrig mer behöver överväga Fortum som elleverantör någonsin igen i framtiden.

Bara för att ytterliga höja min glädjenivå var jag hos tandläkaren i morse. Jag har efter mycket övervägande bokat en tid för den svindyra tandregleringen och skulle göra en rutinkontroll för att se att mina tänder är friska innan ingreppet påbörjas. Jag vet sedan tidigare att jag har borstat mina tänder för hårt, med tillbakadraget tandkött som följd. Tandläkaren jag träffade idag, på City Dental, var riktigt, riktigt otrevlig. Han skällde ut mig efter noter på grund av min tandborstning och hans förslag på lösning är att göra fyllningar på alla mina tänder för att inte problemet ska förvärras. Jag kan förstå att det är bra att göra något åt problemet, men hans attityd och hela situationen gjorde mig hur ledsen som helst. Totalt kommer åtgärden att kosta mig nästan 8 000 kronor, utöver det som Försäkringskassan står för. Fördelen med det här är att jag inte kommer att gå tillbaka till City Dental när det här är över, för jag vill trots allt hellre gå till en tandläkare som är trevlig än en som skäller ut mig.

Men beskedet fick luften att gå ur mig. Att tandläkaren var så otrevlig och dessutom den här utgiften på ytterligare 8 000 kronor som jag inte har räknat med. Jag ser mina planer på att reglera mina tänder och få ett vackert leende gå upp i rök, för jag vet inte hur jag möjligen ska kunna ha råd med allting. Utöver det här är det ju andra saker som kostar pengar i år - små detaljer som bröllopet, inköp av ny inredning till vår bostad, drömresan i vinter som jag knappt vet om vi kan genomföra, spanskakursen som börjar nästa vecka....

Just nu känner jag mig totalt gråtfärdig. Jag ska bara ta mig igenom dagen och sedan gå hem och hålla tummarna för att de inkompetenta idioterna på Fortum har orkat slå på vår el igen. Ibland blir det för mycket på en gång, bara.

2010-03-08

Green - den sista orangutangen
Igår kväll såg jag något av det sorgligaste jag någonsin sett på TV. Det var den underbara, fruktansvärda, fantastiska, oerhört viktiga filmen Green - the last orangutang som visades. Filmen handlar om Green, en ensam orangutanghona som hittas i de skövlade skogarna någonstans i Indonesien, när hon förvirrad och desorienterad och svårt sjuk försöker hitta sitt hem och sina vänner och släktingar, som alla har försvunnit när träden har skövlats för att ge plats åt palmoljeplantager. Hela filmen om Green är tyst - inga repliker, ingen berättarröst utan bara ljuden från djuren i skogen, ljuden från fabrikerna och maskinerna, och en ensam sångröst som kommer och går. Trots tystnaden visar filmen med all tydlighet exakt vad som händer när djuren jagas bort från skogarna och när regnskogen försvinner för att vi människor ska kunna konsumera mer, mer, mer. Ord behövs inte - bilderna säger allt.

Jag minns vår resa till Borneo för tre år sedan, turen på Kinabatangan River, när vi såg de vilda orangutangerna där, och sedan insikten av hur lite regnskog de har kvar att leva i. Jag minns när vi flög över Sabah och såg mil efter mil av palmplantager, just det som förstör världen och verkligheten för alla andra levande varelser, de som var där först. Dem tränger vi bort för att vi har lust, för att vi ser att vi kan tjäna pengar på det. Det är sjuk och vansinnigt och åt helvete fel.


Green, den ensamma orangutanghonan, överlevde inte. I en av de sista scenerna i filmen sveps hennes döda kropp i svarta sopsäckar och körs iväg på en skottkärra. Jag vet inte vad som hände med henns sen, men mina tårar rann för hennes skull. Filmen är verkligen sevärd och så otroligt viktig för att vi ska förstå vad vi gör med världen. Om du läser det här så klicka på länken och se den, och sprid den sedan vidare.

2010-03-08

Solsken!
Snön och minusgraderna hänger kvar, men solen och ljuset är definitivt här nu. Vilken helg det har varit! Vi har passat på att vara ute och promenera och ta vara på dagarna och det har varit toppenskönt.

Jag jobbade hemifrån i fredags, och efter arbetets slut promenerade jag till Fridhemsplan för att möta U. Vi tittade på lampor på Ljushuset och hittade faktiskt några bra alternativ som kan fungera för både hall, kök och arbetsrum. Vi passade på att handla lite på hemvägen och sedan blev det en lugn och skön hemmakväll.

På lördagen hade vi en fixarförmiddag hemma, städ och undanplock och sedan tog vi en lång skön promenad runt hela Kungsholmen men JSk och HE. Vi gick på isen hela vägen och det var en sån där strålande dag, så mycket sol och ljus att vi fick plocka fram solglasögonen för första gången i år. Helt underbart! Vi promenerade i två timmar och avslutade sedan med fika hemma hos oss. Tyvärr kände JSk av sin kattallergi nästan direkt så det blev ett kort besök.

På kvällen hade vi som sagt middagen med EE och MBe, som blev lyckad bortsett från MBe's ständiga grodkommentarer, och efter middagen kom även US över för att titta på Melodifestivalen hos oss. Sin vana trogen hade han givetvis med sig en date, en blond lång tjej - surprise! - som inte sa så mycket under kvällens lopp. Jag är inget jättefan av Melodifestivalen, men det hör väl till att man ska titta så det fick bli så ändå. Det blev en trevlig kväll i alla fall.

Söndagen bjöd på lika strålande väder som på lördagen, åtminstone under första halvan av dagen. Vi tog ännu en promenad, den här gången på isen bort till Fredhäll och sedan tillbaka runt vår ö. Det är verkligen fantastiskt att kunna gå så här vid vattnet och visst hade det varit trevligt att få bo på "första parkett" direkt vid vattnet, men det hade å andra sidan inneburit en eller två miljoner extra i boendekostnad. Vi bor verkligen bra som det är nu också så det finns ingen anledning att klaga i alla fall.

På eftermiddagen tog vi bilen till Kungens Kurva och Mio och Stalands. Vi var i första hand ute efter bokhyllor men även lite andra prylar stod på inköpslistan. Tråkigt nog hittade vi precis ingenting - vanliga, vita enkla bokhyllor verkar helt enkelt inte tillverkas längre. En besvikelse men det är bara att leta vidare. Vi fortsatte hem till C och Ö som bjöd på middag, trevligt att ses och skönt att slippa laga mat. Resten av kvällen var det åter hemmafix som gällde - det finns alltid att göra.

Jag har förresten bestämt mig för att få mina tänder fixade. Det är mycket pengar och helt klart en stor sak att göra, men det betyder verkligen mycket för mig så jag ska genomföra det ändå. Fortsättning följer.

2010-03-08

Grodan Boll
I lördags hade vi EE och MBe på middag. MBe förtjänar ett eget omnämnade så den middagen får ett helt eget blogginlägg. EE och MBe träffades i augusti förra året och flyttade ihop i hans radhus i Järfälla under hösten. EE verkar lycklig och det är huvudsaken, det unnar jag henne verkligen. Men MBe får jag inte grepp om. Jag har träffat honom två gånger och pratat i telefon med honom en gång och intrycket är väl sådär.

Första gången vi träffades, på en after work på Riche, frågade han mig om jag var gravid. Hallå??! Det ligger väldigt högt upp på skalan av de mest korkade sakerna man kan säga till en person och i synnerhet någon man inte känner! Jag är måhända inte pinnsmal, men är det något jag har så är det platt mage och det finns verkligen inte skäl att tro att jag skulle vara gravid - i synnerhet inte när jag står ute på krogen med ett glas vin i handen....

Sedan hade vi telefonkontakt en gång. MBe sysslar tydligen en del med healing och i höstas, innan jag började gå hos kiropraktorn och var desperat, så började jag prata med EE om det. Hon sa till MBe att kontakta mig för att berätta vad han kunde göra, och det gjorde han. Det blev ett halvtimmeslångt telefonsamtal där jag i princip inte fick en syl i vädret. MBe behandlade mig under hela samtalet som om jag var mindre vetande och kläckte ur sig kommentarer som "det är ingen idé att jag försöker förklara för dig vad jag gör och hur jag jobbar för det är så komlicerat". Jag behöver knappast säga att mitt intresse för healing försvann totalt efter det samtalet, och nu är jag så väl hjälpt av kiropraktorn så nu är det ändå inte aktuellt längre.

I lördags hade EE med sig en limecheesecake som vi åt till efterrätt. Den var givetvis jättegod och jag tog en bit till. Då tittar MBe på mig och säger "Du är minsann inte rädd om figuren du!". Alltså, den mannen slår verkligen alla rekord i osmidighet. Han kläcker ur sig den ena grodan efter den andra och jag vet inte om han tror att han är rolig eller om han inte fattar att han faktiskt bara är riktigt, riktigt oförskämd i sina kommentarer. Det är synd för jag tycker jättemycket om EE men jag har ingen som helst lust att umgås med MBe som kläcker ur sig förolämpningar till höger och vänster. En riktig kokosboll, är mitt omdöme om honom så här långt!

2010-03-05

Torka
Den här torra vinterkylan gör min hud torr som fnöske. Jag smörjer och smörjer men ändå känner jag mig som ett ökenlandskap... Framför allt händerna ser ut som ett katastrofområde, huden är så torr att den spricker. Ingen höjdare.

Igår blev det ett styrkepass efter jobbet. Det var allra sista gången för det senaste kvartalets bodypump-koreografi, och jag ser fram emot nästa. Varje program följs i tre månader och mot slutet av tiden är jag rejält trött på samma musik igen... Men nästa vecka är det nytt på gång!

Helgplanerna börjar ta form lite. Idag jobbar jag hemifrån så jag får se om jag tar mig iväg ner mot stan något, men annars lutar det åt en lugn hemmakväll för min del. I morgon ska U iväg och åka skridskor om vädret tillåter, och på kvällen kommer vi antagligen att träffa EE och MB och kanske någon mer. Jag slängde iväg en sms-fråga igår kväll men alla har inte svarat ännu. Jag har blandade känslor för MB - mitt intryck av honom har ju inte varit det bästa men vem vet, kanske blir det annorlunda nu...

Annars kommer helgen antagligen att gå i inredningens tecken. Vi har fortfarande massor av ouppackade kartonger att ta tag i så det lär ta sin tid. Sedan behöver vi leta efter lampor och bokhyllor och lite allt möjligt annat också. Jag önskar mig längre helger - då hade jag kanske haft en chans att hinna med allt!

2010-03-04

Adrenalinkick!
Gårdagens träningspass var ett av de bästa jag har kört någonsin, tror jag, och det säger en hel de med tanke på hur många år jag har hållit på med detta. Det var sjukt jobbigt, men det är det alltid och det är ingen som förväntar sig något annat. Något jag gillar med PA som instruktör är att hon inte styr oss mycket, utan hon vet att hennes cyklister är så erfarna och motiverade så de helt enkelt inte behöver guidas särskilt mycket. Hon kan lika väl låta oss själva ta initiativ till att köra spurtryck och dra klungan, och det var något vi fick göra igår. Jag drog igång ett av rycken och orkade hålla i det länge, någonstans mellan 45 och 60 sekunder tror jag, och det är lång tid för en spurt. Det sista rycket höll vi i hela 90 sekunder och efter det var vi 50 cyklister som hängde över cykelstyret och flämtade efter luft. Det är helt enkelt världens bästa känsla och jag skulle nog lätt kunnat göra det här varje dag, egentligen.

Hemma hade jag en lugn egen kväll, fastnade i soffan och lät kartongerna vara i fred nästan hela kvällen. En kartong fick jag undan i alla fall, och åter igen står jag med saker som jag inte vet var vi ska göra av. Helt klart har vi för mycket prylar - jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag hoppas att vi kan komma iväg och titta efter bokhyllor i helgen så att vi kan börja packa upp alla kartonger med böcker som står överallt.

Jag har funderat och funderat på det här med tandfixandet. Jag vet att jag vill göra det - det är ingen tvekan om det. Men det är å andra sidan väldigt mycket pengar det handlar om, pengar som jag helt klart också skulle behöva använda till andra saker också. Det är inget självklart beslut, även om jag vet vad hjärtat säger till mig. Men det är ju inte bara hjärtat som ska bestämma utan även hjärnan är viktig i sammanhanget. Jag ska tänka klart över helgen och sedan ta ett beslut.

2010-03-03

Lite bättre
Några timmar senare och min oro är någorlunda stillad nu. Mötet med min chef gick bra, som alltid - han är nog en av de mest positiva människor jag känner - och han blev förvånad över det jag berättade om informationen från marknadschefen i Schweiz. Han kände inte till något om det och trodde med all säkerhet att jag inte alls behövde vara orolig för något.

Dessutom har jag hunnit med konsultationsbesöket hos tandläkaren. Hans förslag är att sätta fasader på sex framtänder i överkäken - de tänder som jag stör mig mest på eftersom deras form och placering är helt uppåt väggarna. Vidare skulle vi kunna göra en blekning av tänderna som syns, framtill och i början av sidorna, men han tyckte egentligen inte att mina tänder var särskilt mörka. Jag antar att det syns mest i mina egna ögon, men kanske är det tillräckligt. Priset för hela härligheten skulle hamna på omkring 32 000 kronor - helt sjukt mycket pengar men jag ska ändå allvarligt överväga det. Det är just inför mitt bröllop som det här har blivit extra viktigt, tror jag - jag skulle så oerhört gärna vilja kunna se tillbaka på våra bröllopsbilder och känna att jag är vacker helt och fullt, och tro mig - den känslan är allt annat än självklar i min värld.

På lördag har U planerat sin årliga skridskotur med hamburgergrillning, lite av hans grej som han brukar bjuda in diverse människor till varje år. Jag åker inte skridskor - ännu i alla fall - så det är inte för mig, utan jag är i stället sugen på en dag på stan - det var länge sedan jag sist tog mig tid till det. Jag skulle vilja kolla in de fina skorna från Vagabond och dessutom ett par jeans från Lindex, som jag har testat förut och som faktiskt passar mig. Dessutom vill jag titta vidare efter lampor och kanske något mer, det finns som sagt lite att göra i lägenheten och det är saker som måste fyllas på. Många bäckar små...

2010-03-03

Orosmoment
Jag har känt en oro på jobbet under i princip hela vintern. Jag kan egentligen inte sätta fingret på exakt var problemet ligger men det är liksom mycket som händer i kulisserna nu, känns det som. Att det inte går bra för företaget nu är allmänt känt, vi har drabbats av samma bakslag under finanskrisen som resten av branschen. Nu är det prat om att byta till billigare lokaler dessutom. Jag tycker inte jobbet är roligt, känner inte att jag får rätt saker gjorda och går ständigt runt med dåligt samvete över det mesta.

Igår hade vi vårt månatliga telefonmöte med det virtuella marknadsteamet från samtliga kontor, och då berättade vår marknadschef att hela marknadsavdelningen - inklusive oss som sitter på andra kontor - kommer att gås igenom, "screenas". Syftet är att se hur många personer vi egentligen behöver vara, vad vi lägger tiden på och så. Jag gör givetvis min egen tolkning av det här. För några år sedan, när jag jobbade på TeliaSonera, blev samtliga medarbetare ombedda att skriva en beskrivning av sina tjänster - vad gör vi, hur mycket och varför. Vi var ju inte dummare än att vi förstod varför detta skulle göras, och mycket riktigt, några månader senare började uppsägningarna trilla in. För min del ledde det till ett positivt resultat, jag valde att sluta eftersom jag ändå hade börjat fundera på det, men det är ju ingenting man vet i förväg. Nu vet jag att jag inte borde måla fan på väggen för tidigt - jag vet inte ännu alls vad det här som händer nu kommer att innebära. Som jag förstod det hela hade marknadschefen egentligen varit ute efter att få anställa fler personer eftersom hon tycker de har för mycket att göra. Kanske kommer det här inte alls att leda till något negativt, men som sagt, mina erfarenheter talar ändå sitt tydliga språk och var jag inte orolig förut så är jag det helt klart nu. Jag ska ha ett möte med min chef idag som jag inte alls ser fram emot, och då tänker jag passa på att fråga om det här är något han känner till sedan tidigare.

Igår premiärgick jag och U hela vägen hem från jobbet till Lilla Essingen. Vi passade på att spana lite på lampor och annan heminredning på vägen och kom hem med två toapappershållare samt mycket praktiska "galgkrokar" som jag har hängt upp alla mina halsband på - perfekt! Jag lyckades också förälska mig i ett par underbara korallfärgade ballerinaskor - jag har sett dem förut men nu hittade jag dem äntligen live också. De måste provas närmare, och jag börjar förstås också fundera över om de skulle kunna funka som bröllopsskor för mig. Vita sidenpumps är liksom inte my cup of tea utan jag har gärna något i en annan färg, och kanske dessa skulle vara helt rätt för mig. Tål att tänkas på.

Idag ska jag till en tandläkare som ska titta på mina hemska tänder och komma med ett förslag på vad man skulle kunna göra. Jag har förstått att det kommer att bli dyyyyyrt men frågan är om det inte ändå skulle vara värt det. I kväll har jag min vanliga cykelträning att se fram emot och sedan blir det en egen hemmakväll eftersom U är borta på tjänsteresa till i morgon kväll. Hoppas jag kan sova, första natten ensam i lägenheten blir det!

Dagens roligaste besked hittills är för övrigt att jag har vunnit en fin olivtvål hos Mia, härligt!

2010-03-02

Envisa vinter
Nej... nu tycker jag att det räcker! Nu är det mars och i förra veckan var det töväder. Nu är det mars och åter har det snöat, åter är det flera minusgrader ute. Kommer det att bli vår i år? Efter en så här lång och kall vinter känns det som att vi förtjänar en riktigt hejdundrande sommar, ni vet en sån där sommar som i princip aldrig händer - strålande sol, lysande blå himmel utan ett moln, så varmt i vattnet att till och med jag- badkrukan nummer 1 - vågar mig på att bada, grönska och ljumma vindar. En sån sommar vill jag ha i år! Och en sån där vår som är så där perfekt, ljusgröna blad och blommor överallt. Den där känslan när man först får byta från vinterkläder till tunnare varianter är ju underbar. Gissa om jag längtar dit.

Cykelträningen igår var som vanlig, stentuff men bra och effektiv. Jag gick inte för 100 % hela tiden men gjorde mitt bästa ändå. Väl hemma roade vi oss med att rensa bland alla våra städprylar och annat spännande. Jag förstår inte hur vi kan ha så mycket saker och jag förstår inte hur vi någonsin ska få rum med allt, trots allt vårt extra utrymme nuförtiden. Men det får gå, annars blir det mer rensning.

Min nya tröja från Benetton, som jag premiäranvände igår, har mycket riktigt redan börjat gå sönder i nacksömmen. Det får bli en reklamation idag - jag får se om jag byter ut den mot en ny eller om jag bara lämnar tillbaka den rakt av. Tråkigt, jag har för mig att Benettons kläder brukar vara bra, men tydligen inte den här gången. I kväll ska jag dessutom drista mig till att promenera hela vägen hem, har jag tänkt. Jag ska passa på att gå in i ett par lampaffärer som ligger längs vägen och spana lite till hallen, köket och arbetsrummet. Det tar sig!

2010-03-01

Det perfekta leendet
Jag har haft komplex för mina tänder i hela mitt liv. Mina tänder har inte ett rätt - de är gula, snea, en sticker ut och en sitter för långt in, de har verkligen alla fel som tänkas kan. Under perioder av mitt liv är det i princip omöjligt att hitta en bild på mig när jag ler med öppen mun - det var annars bara det tillstängda småleendet som gällde.

Nu har jag börjat fundera på att äntligen göra något åt mina tänder. Jag försökte bleka dem för några år sedan, med gel och anpassad skena. Resultatet blev inte imponerande - kanske någon nyans ljusare men det tog inte lång tid innan färgen var som vanligt igen, och ojämnheterna fanns ju där som tidigare. Nu funderar jag på att göra något drastiskt, som att sätta på kronor, implantat eller vad som nu tänkas kan. Nu vet jag också att det här är vansinnigt dyrt - jag skulle väl i princip ruinera mig om jag genomförde det här. Samtidigt funderar jag också på hur mycket det skulle vara värt för mig, att kunna le utan att skämmas - det kanske vore värt varje krona. Jag ska börja ringa runt och kolla upp det här - kanske är det dags för en verklig förändring nu.

2010-03-01

Redan mars!
Jag har inte riktigt vant mig vid att det är mars nu, och med tanke på vädret skulle det ju förvisso lika väl kunna vara januari ännu. Snön envisas med att fortsätta falla, även om det nu åtminstone inte är tjugo minusgrader längre. Temperaturen håller sig runt nollstrecket och det betyder att det blir mer slask än vackert vitt när det kommer mer snö.

I lördags hade vi en fixardag igen. Vi fortsatte packa upp - det känns nu som att vi aldrig ska bli klara - och åkte med flera kartonger med prylar till Myrorna. Vi åkte dessutom förbi LP och lämnade tillbaka en hel hög med flyttkartonger som vi lånat av honom. Lite fika blev det på vägen, storhandling och sedan en lugn hemmakväll på det. Vi åt god middag - min favoritsallad med chèvre och champagne till det - och slöade i soffan.

I söndags hade vi städfnatt på förmiddagen och åkte sedan iväg till mina föräldrar för att lämna en lampa och diverse andra prylar som vi har lånat av dem. Nu börjar det faktiskt bli bra med utrymme i lägenheten, golvet kommer fram mer och mer och man kan ana hur bra det kan bli till sist. På dagen hade vi besök av både mina föräldrar och U's mamma AP. Det var premiärbesök för dem på Lilla Essingen, och det var roligt att visa hur vi har det nu och hur området ser ut. De tyckte alla att lägenheten var väldigt fin, även om det ju är mycket insyn. Och så är det ju - stora fönster ger mycket ljus men också mycket insyn, på gott och ont. På kvällen efter att de hade åkt hem tog vi en promenad och sedan var helgen över för den här gången.

Något positivt som kom fram under besöket på dagen var att AP har en likadan kristallkrona hemma hos sig som vi nu har hängt över matbordet. Med lite tur kan vi få ta över den till oss i stället, och då skulle vi med andra ord ha två likadana lampor i vårt kök och vardagsrum, som ju hänger ihop. Jag håller tummarna för det!

2010-03-01

Så gör alla!
I fredags firade vi lite, eftersom Danderyd nu är ett avslutat kapitel och vi nu till fullo kan fokusera på Lilla Essingen och vårt nya liv där. Jag åkte tidigt från jobbet, ut till Danderyd - typiskt nog - och ett besök hos min duktige kiropraktor. Som vanligt gjorde han precis rätt, och den här gången tog det nog lite extra för jag blev precis sänkt efteråt, inte helt ovanligt efter en behandling. Det kändes minst sagt konstigt att ta den gamla vanliga tunnelbanan till Mörby Centrum och gå upp den gamla vanliga vägen, ungefär som att flytten in till stan bara var en tillfällig dröm och vi nu var tillbaka i vardagen igen. Som tur är så är det en sanndröm och ingen illusion, vi har verkligen flyttat!

Tillbaka i stan inledde jag fredagkvällen med en liten shoppingrunda. Jag provade den mörkblå-rödrandiga klänningen på Oasis som jag har spanat på länge. Den är verkligen vågad för att vara jag, både kort och tajt, men ack så snygg på! Skön som ett nattlinne och efter att ha provat den var jag ju fast. Jag får se om jag vågar mig på att använda den på jobbet bara.... Ett turkost halsband som var på rea blev det också. Vidare in till Benetton där jag hittade en tröja, tun stickad i en helt underbar kungsblå färg som bara är så rätt för mig. Tyvärr tror jag att tröjan kan vara i lite väl dålig kvalitet - den jag provade i butiken var redan då trasig i nacksömmen och jag misstänker att den tröja jag fick med mig hem kommer att bli likadan och därmed får reklameras. Men jag får se, jag ska ge den en chans för den underbara färgens skull.

Lite senare på kvällen mötte jag U för ett besök på Stockholms vackra opera. Vi skulle se Cosi fan tutte av Mozart. Jag är som sagt ingen stor operabesökare, men den här föreställningen var perfekt för mig. Både handlingen och musiken är lättsam, sångarna var duktiga och berättelsen beskrivs som en komedi med erotiska undertoner - de både vackra systrarna som är förälskade i två soldater, som i sin tur ingår ett vad för att se om systrarna verkligen kan förbli dem trogna. Givetvis går det inte och förväxlingarna avlöser varandra. Titeln Cosi fan tutte betyder just "så gör alla" och syftar till att kvinnor är minsann inte att lita på! Numera har operan dessutom fördelen att föreställningarna textas via textremsa, så det går att följa med i handlinge betydligt lättare än förr i tiden, vilket ju också gör hela upplevelsen roligare. I pausen minglade vi i den underbara guldfoajén, i mina ögon kanske den vackraste salen i världen - helt sagolik med guld överallt och de enorma franska kristallkronorna som lyser upp rummet. Vackert och en bra kväll!