2010-03-16

Hablan espanol
Det är något konstigt med mitt bloggverktyg sedan en tid tillbaka som gör att jag inte längre kan klistra in symboler eller texter. Alltså stavar jag espanol fel här, utan den lilla knorren över n. Men, men, så är det. I kväll börjar spanskakursen i alla fall och jag är förväntansfull och trött på samma gång. Det är roligt att göra något annorlunda och lära sig något nytt och språk har alltid varit mitt favoritämne så jag tror det blir bra. Just nu känner jag mig ringrostig men det ska nog gå bra.

Gårdagens träning var urjobbig. Jag kände mig stum i benen redan en kort stund in i passet och klarade följdaktligen inte att gå för fullt hela tiden igenom. Men det är bra träning ändå. Jag har satt upp som mål för mig själv att avstå från godis och sötsaker i veckorna och bara äta lite av det på lördagarna. Det känns inte som att det borde vara helt omöjligt. Jag är jätteseriös med min träning nu och vill helst inte missa ett enda pass. Dessutom äter jag hyfsat bra, som alltid, och min absolut största morot är förstås bröllopet om fem månader. Inte så att jag verkligen vill gå ner jättemycket i vikt till dess, men ett par kilo vore ju inte fel. Ska det hända så är det dags att börja nu.

Efter träningen igår gick jag en kort sväng i några butiker. Jag letade lite smått efter bröllopsskor - sånt måste ju också fixas. Jag hittade ett par i silver, som kanske inte var helt klockrena men ett hyfsat alternativ att fundera över. Dessutom tittade jag efter randiga tröjor - jag har en bild av exakt hur jag vill att den ska se ut och då hittar man förstås aldrig rätt. Kvällens skörd blev i stället bara en ny ögonskugga från Make Up Store, en beige lite guldig variant som jag tror blir bra till mina blå ögon. Jag längtar ihjäl mig efter våren nu, efter förändring, ljusa färger och lätta kläder. Vintern har varit så lång i år och nu vill jag bara se framåt.

Igår kom inbjudan till JSk's och HE's bröllop i juni. De hade utformat inbjudan som en skvallertidning och jag var precis på vippen att slänga den i pappersinsamlingen i tron att det var reklam när jag såg att det kom från dem. Jag har blandade känslor för bröllopet. Jag känner inte brudparet särskilt väl och jag har ingen aning om vilka deras vänner är, bortsett från några få personer som även U har kontakt med. Bröllopet kommer att hållas i Nordingrå, min pappas gamla hemtrakter som jag känner väl till. Det är ju fint och vackert där, men långt borta - ungefär 50 mil. Jag vet inte ännu hur vi kommer att göra med resa och boende och allt. För min egen del hade jag kunnat tänka mig att inte åka alls, men jag vet att det inte är möjligt. Bara att bita ihop, som vanligt... Det är livet, ibland måste man helt enkelt göra saker som man egentligen inte vill.