2010-03-04

Adrenalinkick!
Gårdagens träningspass var ett av de bästa jag har kört någonsin, tror jag, och det säger en hel de med tanke på hur många år jag har hållit på med detta. Det var sjukt jobbigt, men det är det alltid och det är ingen som förväntar sig något annat. Något jag gillar med PA som instruktör är att hon inte styr oss mycket, utan hon vet att hennes cyklister är så erfarna och motiverade så de helt enkelt inte behöver guidas särskilt mycket. Hon kan lika väl låta oss själva ta initiativ till att köra spurtryck och dra klungan, och det var något vi fick göra igår. Jag drog igång ett av rycken och orkade hålla i det länge, någonstans mellan 45 och 60 sekunder tror jag, och det är lång tid för en spurt. Det sista rycket höll vi i hela 90 sekunder och efter det var vi 50 cyklister som hängde över cykelstyret och flämtade efter luft. Det är helt enkelt världens bästa känsla och jag skulle nog lätt kunnat göra det här varje dag, egentligen.

Hemma hade jag en lugn egen kväll, fastnade i soffan och lät kartongerna vara i fred nästan hela kvällen. En kartong fick jag undan i alla fall, och åter igen står jag med saker som jag inte vet var vi ska göra av. Helt klart har vi för mycket prylar - jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag hoppas att vi kan komma iväg och titta efter bokhyllor i helgen så att vi kan börja packa upp alla kartonger med böcker som står överallt.

Jag har funderat och funderat på det här med tandfixandet. Jag vet att jag vill göra det - det är ingen tvekan om det. Men det är å andra sidan väldigt mycket pengar det handlar om, pengar som jag helt klart också skulle behöva använda till andra saker också. Det är inget självklart beslut, även om jag vet vad hjärtat säger till mig. Men det är ju inte bara hjärtat som ska bestämma utan även hjärnan är viktig i sammanhanget. Jag ska tänka klart över helgen och sedan ta ett beslut.