2006-11-29

Snart semester!
Jag håller på att längta ihjäl mig efter mina två semesterdagar. Jag ska vara ledig både torsdag och fredag, utan att resa bort utan bara som ren lyx, bara vara hemma och njuta av livet. Självklart har jag bokat upp mig på saker hela ledigheten igenom. Det är som vanligt. Bara vara och göra ingenting? Jag?? Det kommer aldrig att hända.

UP kommer över i kväll och i morgon ska jag gå på stan och fika med TT. Kanske träna, jag har inte bestämt mig. På fredag har jag min efterlängtade massagetid inbokad och sedan åker jag ut till mina föräldrar på dagen. På kvällen är det after work med AnS och JD och säkert en hel massa andra människor. Jag hoppas att det blir roligt och inte jobbigt. Jag hoppas och hoppas inte att US kommer dit. Lördagen är det bio med tjejerna och på söndag har jag fem visningar och tvättid på kvällen. Sedan är helgen slut. Tiden går fort, för fort, framför allt när jag är ledig. Jag vill alltid hinna mer än jag kan, och är fortfarande så stor tidsoptimist att jag tror att allt är möjligt att klara.

Mest av allt den här helgen längtar jag efter att gå i affärer. Jag har en lång lista över saker jag ska titta på och saker jag ska köpa. Dels är det saker till mig själv, både sådant jag behöver och riktiga lyxpresenter bara för att jag vill. Sedan är det några julklappar också som jag förhoppningsvis ska lyckas få tag på. Det ska bli så skönt! Det här att vara ledig en vardag, när andra människor jobbar - det är lyx! I love it!

2006-11-29

Panik
Äntligen har jag fått det jag har velat ha hela tiden. Jag har mött en människa som har allt. Han är precis sådan som de andra, tidigare aldrig var och aldrig kunde bli. Jag hoppades in i det sista att de alla skulle visa sig vara så mycket bättre än de verkligen var. Men det hände ju aldrig, inte förrän nu. Nu finns han här. Och jag får panik.

Jag blir galen på mig själv över det här. Äntligen stämmer det ju. Och jag klarar det inte. Jag börjar leta fel. Jag känner mig instängd och fångad. Han pratar om "vi" och jag vägrar förstå vad han menar, för det finns inget vi, inte ännu, inte redan. Det går för fort för mig. Jag kan inte göra som han gör och bara kasta mig rakt in i en relation med huvudet före. Jag fungerar inte så. Jag måste få tid att vänja mig vid tanken först. Vi har gjort allt rätt den här gången. Umgåtts massor. Lärt känna varandra, haft kontakt varje dag i stort sett sedan vi först lärde känna varandra. Det har vuxit fram en liten bit i taget och jag har kommit fram till att det här är bra, att det stämmer, att det äntligen kommer att fungera. Att jag verkligen vill.

Och så vågar jag inte. Han finns här och jag får panik. Jag behöver mer tid. Och jag blir galen på mig själv för att jag överhuvudtaget har de här tankarna. Jag får inte förstöra det här bara genom att vara rädd, för det vore oförlåtligt. Jag måste bara hitta ett sätt att hantera det.

2006-11-28

Gamla vänner är bäst
Igår träffade jag SSH och MM efter jobbet. SSH har kommit hit från Lund i några dagar för att hälsa på sin pappa och då måste vi ju passa på att ses också. SSH har bott i Lund i sex år nu och i och med det kan vi inte ses mer än i bästa fall två gånger per år. Jag saknar henne verkligen! Vi hörs av på msn nästan varje dag men det blir ju aldrig detsamma som att ses på riktigt, att verkligen prata med varandra. Det finns alltid alltför mycket att ta igen. MM var med också, det var roligt att se även henne. Vi känner egentligen inte varandra speciellt bra utan det blir mest när SSH är hemma.

Det slog mig igår vilken skillnad det är på gamla och nya vänner. De nya vännerna kan mycket väl vara dem jag har mest kontakt med så här från dag till dag. De vet ofta mer om vad som händer i mitt liv på en daglig basis, de har koll på vad jag gör och vilka jag träffar. Men de känner mig inte på samma sätt som de gamla vännerna gör. De vet inte på samma sätt vem jag är innerst inne, vem jag har varit och hur jag fungerar, vad som har format mig och gjort mig till den jag är idag. De kan inte min historia på samma sätt, de kommer aldrig att kunna den heller, lika lite som jag kan deras.

Jag hoppas fortfarande på att SSH ska flytta tillbaka till Stockholm någon dag, men det verkar inte sannolikt. Hon och HH har nyligen köpt ett nytt hus och det låter alltmer troligt att hon kommer att bli kvar i Skåne för gott. Det är sorgligt! Jag vill ha henne här! Men man kan ju inte alltid få det man vill, tyvärr. På sätt och vis kan jag tänka att om det inte hade varit SSH, om det hade varit någon annan som bodde 60 mil bort, så hade jag nog inte haft samma kontakt i fortsättningen. Det hade nog blivit mer sporadiskt, lättare att tappa bort varandra helt, om vi inte hade haft den starka grunden att bygga på som jag har med SSH. Det är något att vara rädd om.

Det finns andra, nyare vänner som mer eller mindre slutar höra av sig, eller som gör det bara om jag ringer först. Sådana som av någon anledning måste markera sitt ogillande, att de inte godkänner mig eller det jag gör. Det blir väldigt tydligt med tiden. Jag känner mig själv och vet mycket väl att jag tröttnar fort på sådana personer. Jag fortsätter höra av mig ett tag till, men inte hur länge som helst. Till slut släpper jag taget om dem och går vidare.

Jag har fortfarande inte ringt US. Funderar och funderar. Vill och vill inte. Borde men har ingen lust. Å ena sidan vill jag bara höra av mig och se till att allt blir som förr igen, att vi blir vänner, att det är OK. Å andra sidan har jag inte minsta intresse av honom. Å ena sidan saknar jag honom. Å andra sidan kunde jag inte bry mig mindre...

Jag hade hoppats på att JT skulle vilja återuppta vår vänskap igen, eftersom vi hade så trevligt den kvällen när vi sågs på Grappa. Men så har det ju inte blivit. Han är sig lik. Han bara pratar och pratar men gör ingenting. Jag hade aldrig passat ihop med honom i längden.

UP däremot hör ju av sig. Jag blir glad över det. Han är inte rädd för det, han är inte rädd att ringa en gång för mycket. Han är inte rädd för att visa vad han tycker och det passar mig. Jag tror att det finns något att bygga på där, bara jag slutar vara rädd för det. Bara jag vågar släppa in honom helt och fullt. Jag är inte där ännu men jag hoppas att jag ska komma dit snart.

2006-11-27

Sjumilasteg
... och nu är vi där. Så fort det gick! Vi har hållit oss på samma nivå i en hel månad men när det väl kom till kritan behövdes det bara en enda kväll för att gå från en fas till en helt annan. Jag vet att det här är rikigt bra och jag kämpar för att inte vara rädd, för att våga gå hela vägen nu. Jag vill göra rätt den här gången, jag vill använda de erfarenheter jag har för att inte göra om samma misstag en gång till. Jag fikade med KH på söndagen och hon blev så glad över det jag berättade.
"Det här kommer att fungera", sa hon till mig. Och jag måste le åt henne, för jag vet ju att hon har rätt. Det är konstigt hur lätt allt blir till slut.

2006-11-27

Osäkerhet
Efter dansen i fredags gick jag iväg för att möta upp UP och JSk. Jag ringde UP för att höra var de var och han lät så kort och avvisande att jag nästan vände och åkte hem igen. Han satt precis och skulle beställa mat, sa han, och jag fick åter bevis på hur lik mig han är med dessa tvära kast i humöret. Men jag gick bort till restaurangen i alla fall och när jag väl kom dit var allt bra, UP var sitt vanliga glada och trevliga jag.

Efter middagen skulle vi gå vidare till en fest hos EH. Det här med att alla känner alla i Stockholm - EH är gift med TT som jag har känt sedan jag var två år, och han är alltså även kompis till JSk. Eftersom EH och TT har separerat sedan några månader tillbaka var jag väldigt tveksam till att gå på fest hos honom, men lät mig övertalas att komma med en stund i alla fall. Vi mötte upp PH på vägen och nu insåg jag äntligen varför jag hade varit så deppig förra fredagen när vi fyra träffades - killarna ägnade direkt all sin uppmärksamhet åt henne, framför allt UP som direkt hakade på PH och så gick de en bit bakom mig och JSk och skrattade och pratade. Jag försökte att inte bry mig om det men jag fick direkt den där känslan av att vara i vägen, att jag kan lika väl åka hem, det spelar ju ingen roll... Men jag bet ihop för det är ju så man gör.

Festen hos EH var ungefär vad jag hade väntat mig - cigarettrök, rödvin och djupa diskussioner, men dessutom en del dans och intressanta samtal. Det var roligt att träffa EH, han hade berättat för TT att jag skulle komma dit och hon hade blivit förvånad men däremot inte ett dugg sur, precis som jag hade trott. Mitt humör blev lite bättre men jag lyckades inte riktigt komma tillbaka till den där glädjen som jag hade haft tidigare på kvällen efter dansföreställningen. Jag vet mer vad jag vill och vad jag känner nu, men det betyder inte att jag helt har slutat vara rädd för vad det innebär. Det är ett stort steg att ta för mig.

2006-11-27

Bounce Streetdance Company
I fredags såg jag Bounce på Dansens Hus! De sätter upp sin version av Gökboet och mycket bättre blir det inte. Jag såg samma föreställning för ett halvår sedan men faktiskt tyckte jag nästan att den var ännu bättre nu. Inte för att något är annorlunda utan kanske bara för att jag redan kände till handlingen och hur de skulle komma att gestalta den. Det är ganska fantastiskt att man bara genom dans kan visa en berättelse så klart och tydligt, att varje del av historien blir så väl berättad trots att inga repliker förekommer. Det jag framför allt gillar med Bounce är deras glädje och energi. De får allt att se så enkelt ut, det som egentligen inte är ett dugg lätt utan kräver år och tusentals timmar av träning, det gör de bara som på lek. De inspirerar mig till stordåd, till att vilja lära mig dansa som de gör. Och som vanligt vill jag bara ha mer av dem, snart igen!

2006-11-24

När man minst väntar det
Kärleken kan komma in i livet när man minst väntar det, och från det mest oväntade håll. Jag har sett det hos en vän nu. Hon har gått från att vara bara kompis med en man till någonting mycket mer, helt oväntat, helt oanat. Hon låter så glad och jag kan inte låta bli att le när jag läser om deras samtal, det de gör och säger och om de känslor de redan nu vågar visa. Livet kan verkligen vara alldeles, alldeles underbart!

2006-11-24

Torsdagkväll
Igår kväll körde jag veckans sista spinningpass. Jag hade lockat med mig S på träningen och pratat vitt och brett om vilken bra instruktör det är som kör på torsdagarna. Dessvärre var han borta, ersatt av en vikarie som tyvärr inte alls var lika duktig. Men det blev svettigt som vanligt, det är bara att jobba på och hålla tummarna för att det verkligen ger resultat. Det får mig att må bra hur som helst.

Katterna är otroligt keliga nu. R var och hälsade på dem i tisdags och han sa samma sak. Nu när jag kom hem var de som plåster nästan, Saga ville att jag skulle bära henne hela tiden. Det är verkligen roligt att komma hem till dem!

UP ringde på kvällen och vi pratade i nästan en timme. Jag kan inte komma ifrån hur roligt vi har och hur otroligt lätt det är att prata med honom. Det är otroligt att vi bara har känt varandra i några veckor, det känns som om det hade varit flera år. UP gjorde sitt bästa för att övertala mig att komma med på festen i kväll och jag sa till slut att jag kommer med en stund i alla fall. Jag tror inte att TT skulle bry sig om att jag går på fest hos hennes ex-man, det känns lite konstigt för mig men som tur är kommer det ju att vara andra där också.

Vi planerade inför lördagen också och nu ser jag faktiskt bara fram emot det! Ingen stress, inga farhågor, jag tycker bara att det ska bli riktigt, riktigt roligt att ses. JSk både ringde och smsade under vårt samtal men jag tryckte bort honom. Han är trevlig men väldigt påstridig! UP bekräftade det som både jag och PH insett direkt, att JSk mycket riktigt är intresserad av PH. Jag sa till UP att det kunde han lägga ner direkt... Jag pratade med PH också senare på kvällen och förhoppningsvis dyker även hon upp en sväng i kväll. Vi ska höras av under dagen och bestämma något.

Och nu är det äntligen fredag och Bounce! Tjohej!

2006-11-23

Språkförbistring
Gårdagens mailkonversation mellan mina två kollegor är så rolig att jag måste lägga ut den här. Konversationen gällde beställning av mat inför vår julaktivitet och den utspelar sig mellan vår receptionist/ekonomiassistent och vår italienske säljare som har bott i Sverige i några år. Till saken hör att han är vegetarian.

Jag och AG fick ta del av mailen och vi låg nästan på golvet och vred oss av skratt. Dagens bästa!

Han: Ciao. Jag tar förrätt bruschetta med parma och mozzarella, varmrätt hjortfilé och efterrätt vaniljglass med chokladsås. Är det hjortfilé vegetarisk? Ciao.

Hon: Nej, det är kött. Gös, eller böntrio är vegetariskt.

Han: Jag köper det, då. Tack.

Hon: Vilket av de? Gös är fisk och böntrio är nog någon slags bönröra.

Han: Bögtrio, tack.

Kommentarer överflödiga...

2006-11-23

Bra och dåligt
Vissa samtal med vänner gör mig glad. Andra gör mig ganska ledsen. Somliga vänner har jag inte pratat med på länge och det lyfter hela dagen att höra från dem. Men sedan får jag veta att någon annan mår dåligt, att det är negativa saker som händer, och det är så svårt att säga rätt saker, att göra rätt saker för att hjälpa till.

JN ringde mig igår! Det var ett av dagens lyft. Vi har inte pratat med varandra på flera veckor och jag har varit orolig för att det har varit något fel, att han är sur över något eller vad det kan vara. Han är så känslig för sådant så man vet aldrig. Så på tisdagen ringde jag honom bara för att kolla läget men han svarade inte. Men igår hörde han av sig och allt var precis som vanligt. Han var glad och trevlig som alltid och ville försöka träffas snart. Det blev inget långt samtal men det gjorde mig väldigt glad att prata med honom. Jag har saknat honom!

Lite senare hade jag kontakt med en annan vän på msn. Det samtalet gjorde mig ledsen för det visade sig att hon mår väldigt dåligt nu. Det händer tråkiga saker i hennes liv, sådant som hon inte har orkat prata om ännu och inte vill att folk ska veta om. Jag kan bara finnas till hands för henne, men tiden springer ifrån henne nu och det här är verkligen det sista hon behöver. Hon är värd så mycket mer än det här och det är så synd att inte alla andra ser det också.

På kvällen var det träning som vanligt. Det går bra men det är jobbigt! Jag träffade på JSa på gymmet och vi pratade lite om fredagen. Vi ska gå och se Bounce på Dansens Hus och det är något jag har sett fram emot länge! Bättre finns inte, de kan göra vem som helst lycklig. Jag hoppas det blir en lyckad kväll!

Nu på morgonen har jag pratat med SSH. Hon kommer hit i helgen. Som jag har saknat henne! Det är evigheter sedan vi träffades sist och det finns mycket, mycket att ta igen på den korta tid hon är här. Jag räknar ner dagarna tills vi ses. Snart är det dags!

2006-11-22

En lycklig kväll med E
Igår träffade jag E efter jobbet. Det var alldeles för länge sedan sist och jag blev så där riktigt glad över att se henne. Hon är nyförlovad och jag följde med henne till guldsmeden som håller på att tillverka hennes vigselring för att hon skulle prova den igen innan han gör den klar. Den kommer att bli jättefin, enkel och ren, precis i min smak! Det blev mycket prat om bröllop och framtiden och det var roligt för jag minns själv hur det är att vara i den fasen, att planera och drömma om allt som ska hända. Jag berättade för E om vad som händer i mitt liv och hon gav mig ett enda råd: släpp inte det här för någonting i världen. Och hon har ju så rätt. Jag hoppas bara att jag kan göra något bra av det också, att jag vågar och klarar av det.

Mitt i alltihop dök JM upp på restaurangen. Han kom dit med ett gäng av sina nya kollegor men såg oss inte utan jag skickade ett sms till honom och önskade honom en trevlig middag. Han blev bra förvånad! Gick ett varv runt restaurangen och letade upp oss och satte sig och pratade en stund. Lika glad som alltid och som vanligt kan jag inte låta bli att le när han är med. Han har den effekten på mig, han är ett riktigt lyckopiller som alltid fungerar. Jag är så glad att han finns!

2006-11-21

Min förlorade tvilling
Jag läser ännu ett mail från ST och ler åt det jag läser. Vi är så lika! Vi har varit med om ungefär samma saker tidigare, vi har samma syn på nästan allt och vi träffar ungefär samma typ av personer vid samma tidpunkt. Hennes frågeställningar är desamma som mina frågeställningar, nu igen. När hon skrev att även hon använder sin vigselring på högerhanden kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag trodde att det bara var jag som gjorde så! Hon skrev att hon börjar nästan tro att vi är en och samma person och jag kan bara hålla med. Jag tror att jag har återfunnit min förlorade tvilling i henne! Äntligen!

2006-11-21

Att falla för det omöjliga
Jag har funderat en del de senaste dagarna. Kommit till insikter - kanske. Jag tänker på hur svårt det är att få relationer att fungera. Jag brukar inte se mig själv som relationsrädd, tvärtom. Men stämmer det verkligen?

Alla de killar som jag har blivit intresserad av efter separationen från R har varit "svåra" killar. Otillgängliga, mer eller mindre omöjliga när det väl har gällt att satsa seriöst. Så länge vi har hållit det på ett kravlöst och opersonligt dejtingstadium har det inte varit några problem. Men när det har börjat bli allvar har samtliga killar försvunnit snabbt som ögat. De har sagt att de inte har varit redo, att de inte har velat ha ett förhållande nu, att det inte har känts rätt.... Jag har hört alla ursäkter, jag kan dem utantill.

Men nu har jag börjat fundera över om dessa killar kanske har varit min säkerhetsventil, min väg ut. Att jag omedvetet - fast ändå medvetet - har valt killar som jag från början har vetat inte kommer att fungera i ett seriöst förhållande. Att jag har valt dessa killar just för att jag egentligen inte har velat binda mig heller. Kan det vara så? Jag har inga bevis vare sig för eller emot men det är ändå en tanke jag inte riktigt kan släppa.

Jag tänker också på något som E sa till mig en gång. Det var en kille jag dejtade, åter igen en av dem som aldrig kunde bestämma sig. Han ville men vågade inte. Och E sa till mig att det kanske är så att han vet att om han går in i det här så kommer det att hålla. Satsar han nu så är han in it for life och det gör honom livrädd, för han är inte redo för det ännu. Mycket riktigt valde killen att springa skrikande åt andra hållet, ett beslut som jag idag är väldigt glad över! Men det intressanta är att jag har hört flera andra säga det E sa till mig. Att jag är enkel och problemfri. Att killarna jag träffar ganska snabbt fattar att om de ger sig in i ett förhållande med mig så kommer det att bli seriöst, och det är inte många som vågar ta det steget.

De här tankarna har kommit upp till ytan nu igen, just för att jag har lärt känna en man som är som jag. Kanske är han lite för lik mig i det avseendet. Och den här gången - har jag äntligen insett - är det jag som är livrädd. Den här gången är det jag som håller tillbaka och håller tillbaka. Så fort han kommer nära drar jag mig undan och låtsas som ingenting. Det går inte att leka den här gången, för det skulle aldrig vara värt att såra honom eller att äventyra vår vänskap. Jag måste vara helt och fullt säker på vad jag ger mig in i innan något händer. Frågan är bara om jag någonsin kommer dit, om jag någonsin kommer tillrätta med allt som snurrar i huvudet. Jag vet fortfarande inte vad jag vill eller vad jag känner. Jag försöker att bara koppla av och ta det som det kommer. Att låta det som händer hända, i sinom tid.

2006-11-20

Förälskelsejunkie
Idag har jag lärt mig ett nytt ord: förälskelsejunkie. Det beskriver ganska bra det jag skrev om i mitt förra inlägg - det här att man hela tiden vill ha det första, ljuvliga stadiet av ett förhållande. Man vill aldrig lämna den första fasen utan man vill hela tiden vara kvar där i det positiva, det himlastormande, det passionerade. Då handlar det egentligen inte om att man är förälskad i en person utan snarare om att man är förälskad i förälskelsen, i känslan av att vara förälskad. Man är en kärleksmissbrukare, helt enkelt. Kanske är det sådan jag är? En missbrukare med en förvrängd drömbild av verkligheten?

2006-11-20

Orealistiska förväntningar?
Jag pratade med ST igår och vi kom in på ämnet hur vi vill att en relation ska se ut. Vi är ganska lika, visade det sig. Vi vill båda ha mycket passion, mycket känslor och fysisk attraktion. Vi vill bli tagna med storm av den vi älskar. Är det för mycket begärt? Måste man nöja sig med hälften, eller med något som bara är ganska bra?

Jag vill ju inte tro att det är så. Jag vill tro att det är möjligt att få allt, att ha allt. Men jag funderar också över de par jag känner. Hur många av dem har perfekta förhållanden? Ingen. Hur många av dem har den där passionen, de där enormt starka känslorna som hela tiden fortsätter att växa och växa? Ingen, såvitt jag vet.

De flesta - lyckliga - par som jag känner är mer än något annat bästa vänner. De har roligt tillsammans. De skrattar mycket, de pratar om allt. De känner sig trygga i relationen, de får varandra att må bra. Men är de så där galet passionerade? Inte mycket, inte när den första förälskelsefasen har gått över.

Så jag börjar fundera över om mina förväntningar verkligen är realistiska. Är det egentligen så att jag vill ha ett förhållande som aldrig lämnar den första förälskelsefasen? Vill jag ha det där som man ser på film, det där som alltid är så bra, som alltid är så till brädden fyllt av starka känslor? Är den bilden överhuvudtaget verklighetsförankrad? Eller är den bara idealiserad?

Christian Carter skrev just om det här ämnet i sitt nyhetsbrev som jag fick idag. Han skrev att om det är den här perfekta bilden som jag har av relationen så betyder det bara att jag egentligen inte är redo för den, för då ser jag bara ur mitt eget perspektiv - inte ur mannens. Kan det vara så? Kan det vara så enkelt? Jag ska nog börja prata lite mer med män som jag känner om det här, bara för att få deras bild av det. Jag kan nog lära mig mycket bara genom att fråga dem. Hur vill de att ett förhållande ska se ut? Vad vill de ha ut av det? Kanske är deras bild av en relation helt annorlunda än min. Det är en intressant tanke.

2006-11-20

Ensam i grupp
Vissa dagar går inte alls enligt planerna. I fredags hade jag först tänkt att jag skulle träffa KH och dessutom försöka sammanstråla med JD. Men så sa PH att hon mest bara kände för att gå ut och äta och ta det lugnt och lite senare kom ett mail från UP där han skrev att han och JSk tänkte sig ungefär samma sak - ta det lugnt bara, så jag föreslog att de skulle följa med mig och PH och äta på Söder.

Men vissa kvällar blir bara inte bra. Jag var inte alls på rätt humör, visade det sig när vi väl träffades på kvällen. PH, UP och JSk hade desto roligare och höll igång och pratade och skämtade med varandra som om de hade känt varandra i evigheter. Jag satt vid sidan om dem och kände mig mest bara utanför... Det är svårt att förklara den där känslan. Man kan vara i en hel grupp med människor och ändå känna sig totalt ensam. Jag blev mer och mer deppig och tystlåten och flera gånger var jag på väg att gå till baren och betala min del av notan och åka hem. Det hade väl inte gjort någon skillnad... Men jag stannade kvar ändå och det blev lite bättre framåt kvällen, om än inte riktigt bra för min del. Den där känslan av att inte passa in i gruppen satt kvar.

Det blev sent som alltid och UP tog mig i handen när vi gick till tunnelbanan. Jag var ganska passiv, som alltid när det gäller honom. Jag lät honom göra det men tog inga initiativ själv. Jag vet fortfarande inte var jag har honom, eller var jag har mig själv. JD sa en del saker till mig i onsdags som på sätt och vis bekräftar det jag har trott, men det är ju ingen garanti och det gör ingen riktig skillnad för mig heller. Jag är fortfarande ambivalent och osäker. Någonting finns där, definitivt, men frågan är vad det kommer att leda till. Jag försöker att bara koppla av och låta det som händer hända.

2006-11-17

... with access luggage...
Fredag eftermiddag och det kommer ett gruppmail från JD. After work på Allmänna Galleriet i kväll! Jag tittar igenom distributionslistan och vem hittar jag där om inte DP, killen som jag träffade på Hotellet förra sommaren. Han förvandlades över en natt från trevlig kille till riktigt, riktigt obehaglig och han drev mig så långt att jag slutade svara i telefon när det ringde sent på kvällarna eller tidigt på morgnarna (tider när man normalt ligger i sängen för det var bara då han ringde). DP kom fram till mig på Gerdas en gång i somras och försökte inleda en konversation och jag blev så rasande över hans fräckhet att jag nästan ville klippa till honom. Givetvis är han vän till JD. Givetvis - för Stockholm är en ankdamm, varken mer eller mindre.

Jag förbannar att Stockholm är en stad som bara krymper och krymper. Jag blir galen på det! Det går inte att lära känna en ny person utan att man kan ge sig den på att han eller hon känner minst en av mina tidigare vänner och bekanta. Ju fler människor jag lär känna desto mindre är Stockholm. Det är otroligt.

Jag har mailat tillbaka till JD och sagt att jag kanske inte kommer med i kväll eftersom jag inte vill träffa DP. Jag har inte fått svar ännu - men lusten till att gå ut och träffa vännerna har helt försvunnit.

2006-11-17

A perfect gentleman...
I onsdags träffade jag JD på kvällen. Och vilken kväll sedan!

Vi möttes vid Royal Viking Hotel direkt efter jobbet.
"Jag tänkte att vi skulle börja med en fördrink", sa JD så vi tog hissen upp till skybaren. Det var en riktigt trevlig bar med utsikt över stan - jag undrar varför jag aldrig har varit där förut!

"Förutsättningen för den här kvällen är att jag betalar allt", sa JD när vi skulle beställa. Jag hade velat protestera men insåg snabbt att det var meningslöst. Efter drinken tog vi taxi ut till Cirkus för att äta middag, förrätt och varmrätt med vin, och sedan var det dags att se Mamma Mia. Jag hade aldrig haft en tanke på att boka biljetter själv men jag blev positivt överraskad. Själva storyn var inte så speciell, ganska förutsägbar, men sångarna var över förväntan, riktigt duktiga, och ABBAs musik är ju aldrig dålig. Jag fick för mig att musikalbiljetter till Mamma Mia vore en perfekt julklapp till mamma och pappa men JD sa att det är bara att glömma, det är totalt fullbokat sedan långt tillbaka.

Min summering av kvällen är att jag nog aldrig i mitt liv har blivit så bortskämd som denna kväll. Det var drink i pausen, drink efter föreställningen, taxi till Restaurang Kungsholmen för ytterligare drinkar och sedan avslutade vi kvällen på Lokal. Komplimangerna haglade över mig och jag sög åt mig som en svamp av allt som JD sa. Och jag hade fortfarande inte spenderat en krona...

JD var den perfekte gentlemannen genom hela kvällen. Så trevlig! Och så lätt att prata med, helt öppet, om vad som helst, högt och lågt, generellt och privat, från politik till sex till vänskap till musik till träning till... Jag uppskattade allt han gjorde extra mycket just för att jag visste att han inte har några baktankar med det. Han är inte intresserad av mig, han vill inte få mig i säng - han är bara en god vän. Och jag måste tillägga att jag beundrar KH också - jag hade nog inte kunnat låta bli att bli svartsjuk om jag var hon.

Det var väldigt roligt att få chansen att lära känna JD bättre. Och jag har lovat honom fria drinkar resten av året som tack för kvällen.

2006-11-15

Ett beslut
Det är ganska lugnt på jobbet nu så jag tillbringade hela tisdagen med att rensa i min mail. Jag satt med det i princip hela dagen och ändå blev jag inte klar. Det finns hur mycket som helst.

Mitt på dagen fick jag ett roligt samtal när JD ringde. Han har två biljetter inklusive middag till Mamma Mia på Cirkus på onsdagen. Hans mamma skulle ha fått dem men fick förhinder och JD undrade om jag ville följa med honom i stället. Jag blev jätteglad att han frågade! KH är och jobbar i Belgien i veckan och kunde inte gå, men det var roligt att JD tänkte på mig, vi har ju trots allt inte känt varandra länge alls. Jag hade egentligen bestämt att gå och äta med M efter jobbet på onsdagen men ringde och frågade om vi kunde flytta det till fredagen i stället så jag hoppas att det kommer att funka.

Efter jobbet åkte jag till stan för att träffa UP, vi skulle köra body pump ihop. Passet var riktigt jobbigt men jag bestämde mig ändå för att jag är redo för att lägga på lite mer vikter även på triceps nu. Det var roligt att träna med UP som är ungefär jämnstark med mig och roligt att se att det inte är många som har tyngre vikter på skivstången än jag har, det gör mig stolt att jag klarar det! Efter träningen gick vi och åt och promenerade sedan till Gamla Stan där vi tog var sin stor kopp varm choklad på ett café vid Stortorget. Och det slår mig åter igen hur bra jag mår med UP, att jag får ett sådant lugn i mig av att umgås med honom.

Hade det inte varit för att US kom på tal så hade nog kvällen varit perfekt. Jag antar att det är svårt att undvika US som samtalsämne helt eftersom UP ju umgås med honom, de hade träffats både på festen på lördagen och på Medvind på måndagen. UP berättade att US hade dykt upp på Medvind i sällskap med två tjejer och till min egen förvåning högg det till riktigt rejält när UP sa det. Jag blev förvånad själv över hur jag reagerade eftersom jag hade trott att jag var förbi den tiden nu. Däremot är jag ju inte förvånad över fenomenet att US har tjejer omkring sig, det är som vanligt, det har han ju alltid. Jag undrar bara lite över vilken relation de har till honom. Är det potentiella flickvänner eller bara kompisar? Har han (som flera andra) ljugit om att han inte vill ha en seriös relation nu, handlar det (som hos flera andra) egentligen bara om vilken kvinna som kommer i hans väg, bara det inte är jag?

UP berättade att han och US har pratat om mig och jag kan inte säga att jag direkt blev glad över den upplysningen. UP hade berättat för US att jag fortfarande var rätt så sur på honom och US hade sagt att han tycker att det är synd att det är så, för även han har ju märkt att det är ganska så spänt mellan oss numera. UP hade tagit US' beteende på balen som exempel, då när US inte ens hälsade på mig, och givetvis hade US svarat att det inte var meningen att uppfattas så men att det var helt fel tillfälle att prata när han bara ville festa och ha roligt. Och jag tänker i mitt stilla sinne att för honom är det väl aldrig rätt tillfälle att prata... för honom är det aldrig rätt tillfälle att ta en konfrontation med mig. Som flera gånger tidigare tog UP US lite i försvar och sa att han ju är en sådan jättebra vän, så öppen och aldrig dömande, att han har så många positiva sidor. Och visst har han rätt i det, men UP höll också med mig om att US nog inte är riktigt lika fin som människa när det kommer till kvinnor och känslor. Jag förklarade också att för mig som verkligen har fått US' allra sämsta egenskaper kastade rakt i ansiktet är det inte lika lätt att bara se honom som en god vän, tvärtom blir de dåliga sidorna väldigt framträdande för mig.

Men jag kom fram till ett beslut igår när vi pratade och det är att jag måste fixa det här. Jag måste lösa den här konflikten som ligger emellan mig och US på något sätt. Han kommer inte att göra det för i hans värld finns det inga problem, det är som det är bara. Men jag mår dåligt av att ha den här konstiga, spända relationen till US och jag måste klara av att umgås med honom, att ha kontakt, att se honom och framför allt att bara kunna höra talas om honom utan att bli så arg och ledsen som jag blir nu. Så jag tänker ringa honom.

Jag ska ringa US, någon dag i nästa vecka kanske, bara för att försöka skapa ett normalläge mellan oss. Jag vill inte "prata ut" för det har jag inget behov av. Jag vill inte bli hans bästa kompis, det skulle för övrigt inte vara möjligt eftersom jag aldrig kommer att lita på honom igen. Men jag måste sluta vara arg och enda sättet för mig att komma dit, att komma tillrätta med vad jag känner, det är att bli vän med US på något sätt. Kanske blir han glatt överraskad över att höra från mig. Kanske blir han livrädd över vad jag tänker säga och gör allt för att få lägga på. Men då får han bli det. Jag är inte ute efter något mer än att bara höra av mig och höra hur han har det, som vem som helst skulle kunna göra. Ingenting mer än det. Vi kan prata i tre minuter och sedan lägga på luren. Det räcker för mig. Men jag måste göra det här. Jag måste sluta vara arg, för det är någonting som bara jag själv kommer att må dåligt av.

UP hade hälsat till US på måndagen, precis som jag bad honom att göra. US hade höjt på ögonbrynen och nickat lite lagom förvånat, och UP sa att det nog var ett gott tecken, att han nog hade blivit positivt överraskad över att jag hälsade. Så det får vara bra nog med det.

Jag ska ringa till JN också när jag ändå håller på. Det gnager i mig att han har slutat höra av sig till mig eftersom jag inte vet anledningen till det. Så jag tänker ta tag i saken och ringa och säga hej. Kanske har det att göra med att det gick så bra när jag ringde till JT förut, att han blev så glad över att höra från mig. Det gör att jag vågar göra om samma sak igen, och det har också fått mig att må bättre. Jag väntar mig ingenting i gengäld men jag vill göra det här, för mig.

2006-11-13

30-årsdag!
Idag fyller min syster C 30 år! Det är otroligt att åren går så fort. Jag har knappt fattat att jag själv är över 25. Vi ska fira med familjen i kväll och C ska få ett oerhört vackert Efva Attling-halsband av mig, ett sånt som jag själv skulle vilja ha. Den stora festen är på lördag, det blir nog roligt!

2006-11-13

Trött helg
Lördagen förflöt som i dvala. Jag var helt slut efter fredagkvällen, sov otroligt dåligt och drömde förvirrade drömmar om SR och UP om vartannat. Jag fick kämpa mig upp ur sängen för att orka ta mig in till stan. Jag köpte farsdagspresent och en jacka och gick sedan för att träffa SB för fika och promenad i regnet. Kvällen tillbringade jag hemma i soffan. Hade en del sms-kontakt med UP men var bara för trött. Jag tittade på big air-tävlingen och tankarna vandrade iväg.

På söndagen var det visningar som vanligt. Jag såg en enda lägenhet som var riktigt intressant, en vindsvåning som jag redan på förhand vet kommer att bli galet dyr. En annan lägenhet i Atlasområdet var fin och trevlig på alla sätt, men jag är så osäker på läget. Det ligger hur centralt som helst men det känns som att man sitter i en grop. Ingen budgivning nu heller med andra ord.

Efter visningarna träffade jag S, vi gick och åt och tog sedan en snabb sväng hem till henne innan vi åkte till Sofia kyrka för att höra Mozarts Requiem. Så vackert, så mäktigt! Jag blir riktigt inspirerad till att börja sjunga på allvar igen. S sa samma sak så kanske kan vi hitta en kör tillsammans, det vore roligt.

På kvällen kom UP över till mig med en hög dvd-filmer. Vi såg den japanska Spirited away, väldigt annorlunda i både animation och innehåll. Det var en alldeles lagom söndagsaktivitet även om jag var trött och det blev sent. Och jag är fortfarande förvirrad.

2006-11-13

Kluven
Fredagen innebar after work på Storstad. Jag gick dit för att träffa KH och ML i första hand men i verkligheten pratade jag knappt med någon av dem på hela kvällen. I stället fastnade jag med min nya bekantskap SR i baren. Jag gick dit för att beställa, där stod han och började prata med mig och på den vägen var det. Det tog nog inte mer än fem minuter för oss att byta telefonnummer och allt eftersom kvällen gick insåg jag att denna person faktiskt kunde vara intressant på riktigt. Det fanns något där.

KH kom fram till mig efter ett par timmar och berättade att någon annan i gänget hade frågat vem jag var som SR stod och pratade med. KH hade talat om vem jag var och personen som frågade hade då svarat att jag såg ut att vara någon som SR skulle kunna falla för på riktigt. Jag blir alldeles yr i huvudet av det här.

Senare på kvällen dök UP upp tillsammans med en kompis, de hade varit på förfest på kompisens jobb. Vid det här laget hade jag så trevligt med SR så jag visste knappt vad jag ville. Total förvirring. Ville fortsätta prata med SR för att lära känna honom bättre men ville samtidigt umgås med UP som jag ju inte hade träffat på en vecka.

Det blev en konstig kväll. Jag försökte fördela uppmärksamheten lika mellan SR och UP med resultatet att antingen den ena eller den andra kände sig som femte hjulet. Ganska sent på kvällen ville UP och hans kompis gå vidare och jag, KH och SR bestämde att först gå och äta något snabbt för att sedan möta upp dem. UP och hans kompis gick i förväg till Olssons Video men var bara inne och vände. De kom och mötte oss och sa att de i stället skulle gå tillbaka till UP's kompis kontor, där fanns massor att dricka och det var gratis och bra. KH bestämde att åka hem så då var vi bara fyra...

På kontoret var det tomt och mörkt och festen var slut för länge sedan men vi satte på musik, hällde upp vin och satt och pratade. Det var intressant - på ena sidan satt UP och höll mig i handen och på andra sidan satt SR och smekte mig över ryggen. Själv var jag bara förvirrad och är det ännu. Vet inte vad jag vill och vad jag känner. Jag vill träffa UP mer och jag vill träffa SR mer. Men framför allt måste jag landa och komma fram till vad jag känner. Det är inte alls säkert att jag kommer att ha möjlighet att påverka någonting i det här. Oftast blir det ju inte mitt beslut. Men jag är nyfiken, jag vill veta mer om dem båda.

Jag fick sms från både SR och UP på natten och det gladde mig!

2006-11-10

Förlovning!
E ringde mig igår. Hon och SH är tillbaka från semestern i Mexico och som väntat har de haft det underbart. Hon har hunnit hämta sig från all stress som var innan de reste iväg och nu mår hon jättebra. Och hon hade en riktigt rolig nyhet, en som jag har väntat på länge - SH friade till henne dagen innan de reste iväg!

E berättade att hon har pikat honom lite och frågat när han tänker skriva en sång till henne - han är ju musiker. Dagen innan de skulle åka till Mexico satt de hemma i soffan och såg på TV. Så stängde SH av TV'n och sa att han ville spela en sång som han skrivit för E - och i sången friade han till henne. Så romantiskt! Så annorlunda! Jag måste berömma honom för det frieriet. Jag blir så glad för dem båda, E har gått igenom mycket och få personer är mer värda detta än hon. De kommer att bli mycket, mycket lyckliga tillsammans!

2006-11-10

Morgonmys
Jag har nog världens härligaste katter. Både Saga och Tuva är så där riktigt tama och otroligt keliga och tillgivna, det har de varit sedan de var små. I morse vaknade jag med båda katterna bredvid mig i sängen. Saga spann så det ekade i rummet och Tuva jamade så där riktigt sömnigt som hon gör när hon blir väckt ur sin djupaste sömn. De är riktigt fina! Jag gav dem tonfisk till frukost, det är deras favoriträtt som de alltid blir lika glada över.

2006-11-10

Inget speciellt
En helt vanlig dag. Jobbet rullar på. Framåt eftermiddagen var både jag och AG så trötta och flamsiga som aldrig förr och satt och ritade bilder av världens sexigaste fotbollsspelare, Michael Ballack, på vår whiteboard. Vi skrattade så vi knappt kunde stå upprätt... Jag fattar inte hur barnsliga vi kan vara! Men det är befriande på något sätt, att få göra sånt där som bara är fånigt, att få skratta så att tårarna rinner, även om det är på jobbet.

UP ringde och var arg och stressad över att hans mail inte fungerade. Han undrade om jag ville följa med och ta en fredagsöl med några vänner till honom i morgon innan vi träffar de andra och blev alldeles paff och kort i tonen när han hörde att ML redan har ringt och frågat om samma sak. Jag kan inte låta bli att le åt honom, han är rolig på sitt sätt.

Mitt i allt mörker finns det människor som alltid vet när de ska säga rätt saker. JD är en av dem, han gör mig lycklig genom sina mail och sms! Jag håller tummarna för honom och KH. De passar så bra ihop och det är glädjande och hoppfullt att se par som dem.

Efter jobbet var det hårdträning igen. Jag har lite dåligt samvete för att det bara har blivit träning tre gånger den här veckan men försöker att inte tänka så. På gymmet sprang jag på JT. Han är sig lik, lite lagom disträ, babblar på om vad som helst. Det märks att han inte är speciellt intresserad av att umgås, han lever i sin egen värld. Jag har så svårt att förstå det här med hur lätt vissa har för att släppa taget om sina vänner. Jag ser det så ofta, JN verkar vara ännu en sådan person. De tappar intresset så fort och så lätt. Men det är ju upp till dem hur de vill leva.

2006-11-08

Inbillning
Ibland blir ingenting som man har tänkt sig. Man tror en sak, helt säkert, och så visar det sig vara något helt annat. Jag har pratat med en vän nyss och insåg att det var något jag hade hunnit glömma, eller förtränga, som nu kom tillbaka till mig med full kraft. Ett slag rakt i ansiktet och luften går ur mig. Det är sådana tvära kast, så mycket fram och tillbaka, upp och ner. Och jag blir alldeles utmattad av det. Vet inte om jag bara har missförstått alltihop. Det går så fort och det tar så enormt mycket energi. Jag inser att det kommer att ta all min styrka och mer därtill om jag ska kunna agera uppmuntrande och stödjande kompis i fortsättningen. Jag vet inte ens om jag klarar det ännu. Det är för nära inpå allt annat. Önskar mig en lång, lång semester från alltihop.

2006-11-07

Ännu en måndag
Måndagar är som de är. Om saker ska jävlas i veckan så kan man ge sig den på att det kommer att hända på måndagen. Den här dagen var inte ett dugg rolig på jobbet. Jag blev utskälld av en kund för ett problem som jag inte ens själv har med att göra. Jag blev i min tur både rejält ilsken och ledsen över kundens spydiga beteende men de övriga på kontoret muntrade upp mig och sa att det där är något som alla råkar ut för, han är en idiot helt enkelt, bry dig inte.

Mäklarna från gårdagens visningar ringde under dagen men jag tackade nej till att bjuda helt och hållet. Jag har inte haft helt rätt känsla för någon av söndagens lägenheter och då är det bättre att låta det vara. Det är som UP sa till mig, det kommer alltid flera...

Jag ringde till JB och avbokade middagen på fredag. Det kändes inte speciellt bra med tanke på hennes reaktion, men jag har funderat väldigt mycket på det och som det känns nu kan jag inte göra på något annat sätt än det här.

Träningen gick bra! Roligt och svettigt och jag ser fram emot kvällens pass. När jag kom hem ringde ML som jag träffade i lördags. Det var trevligt att prata med honom och självklart, självklart känner han US. Det går inte att undvika den mannen! Vi kom fram till att det verkar som att ingen känner US speciellt bra men i princip alla vet vem han är. Stockholm är en ankdamm, ibland är det alltför litet för allt som händer.

2006-11-06

Slow Sunday
Söndagen var seg! Gårdagens fest gjorde sig påmind och jag fick kämpa mig upp ur sängen och runt på alla dagens visningar. Sex av sju inplanerade lägenheter hann jag med. Ingen av dem var lika klockren som de tidigare jag har bjudit på, men jag såg ändå två som jag kommer att lägga bud på. Den ena är topprenoverad och väldigt välplanerad och den andra har perfekt läge, men en del kvar att göra för att bli i riktigt bra skick. Jag kommer att bjuda men jag kommer inte att gå lika högt som jag har gjort tidigare. Får se hur långt det räcker den här gången.

Annars höll jag igång med att prata i telefon. Sju personer hann jag ringa till under dagen och jag avslutade med det nästan traditionsenliga söndagsfikat på Lewinskys med JP. Jag drog min teori om ignorans för henne och hon höll med om det jag sa. Om man verkligen inte bryr sig så behöver man inte anstränga sig för att visa att man inte bryr sig. Och den som aldrig släpper in någon i sitt hjärta blir till slut väldigt, väldigt ensam.

Jag har insett en sak under den senaste veckan och det är att jag inte behöver kompromissa längre. Jag behöver inte välja mellan det ena eller det andra, för det finns människor som faktiskt har allt. Jag måste bara öppna ögonen och se dem.

2006-11-06

Födelsedagsfest
På lördagen sov jag så länge jag kunde - tills Saga kom och väckte mig. Det finns värre sätt att vakna, faktiskt är det riktigt trevligt att bli väckt av en katt som ligger och spinner bredvid mig i sängen.

Jag tillbringade hela dagen med att röja hemma. Storstäda, tvätta, veckohandla... Trots att jag var igång hela dagen hann jag inte klart med allt. På kvällen åkte jag in till stan för att möta upp en del av gänget från gårdagen. UP fyllde år på söndagen och tog det som en bra anledning att dra ihop lite folk för att äta middag, dansa och festa lite till. US skulle ha varit med också men blev sjuk och uteblev, men det gjorde ingenting, tvärtom. En roligare kväll har jag inte haft på länge! Humöret var på topp, alla var på gång och gjorde sitt för att höja stämningen till oanade höjder. Vi dansade så att svetten lackade och jag har ingen aning om hur mycket öl jag fick i mig men vet att vi dessutom lyckades spilla ut en hel del som vi höll på och tramsade. Hur barnsligt som helst men vad spelar det för roll!

Någon frågade mig hur länge jag, UP, KH och JD hade känt varandra.
"En vecka", svarade jag helt sanningsenligt, "men det känns som att det skulle vara flera år." För så är det ju. JD är en ny favorit, KH känns som att hon redan nu är min bästa väninna, och UP har jag haft kontakt med varje dag sedan vi lärde känna varandra förra helgen. Under den här veckan har vi hunnit träffas fyra gånger och det kommer att bli betydligt mer. Redan nu finns nya planer, redan nu pratar vi om resor och gemensamma upplevelser. There's more to come out of this!

2006-11-06

"Är ni ihop eller?"
I fredags hade vi halvdag på jobbet. Det är så skönt! Även om det bara rör sig om några extra timmar så känns det som att helgen blir väldigt mycket längre på en gång. Jag passade på att klippa mig och åkte sedan ut till mamma och pappa och Maja i Sollentuna. Maja var på sitt keligaste humör och spann så det ekade när jag klappade henne. Det verkar som att mina föräldrar äntligen har börjat acceptera och vänja sig vid tanken på att jag ska flytta så småningom. Nu lyckades vi prata om mina flyttplaner utan att ryka ihop och deras kommentarer var i stil med "när du ska flytta..." Skönt att det går åt rätt håll.

På kvällen åkte jag in till stan för att träffa lite folk. Först gick vi till Brasserie Godot. Det var jag, SB, UP, KH, JD, LT, MB och många fler som jag inte kände sedan tidigare. Jag hade tänkt mig en lugn kväll, gå och sätta mig någonstans och prata lite och åka hem tidigt, men så blev det ju inte. Vi gick vidare till Hotellet där drinkarna flödade, massor av folk och prat och skratt, som vanligt. Jag vet att även dessa personer säkert inte skulle få fullt godkänt av vissa av mina andra vänner, men jag bryr mig verkligen inte om det. De får mig att må otroligt bra, jag har roligt och trivs i deras sällskap, och jag tänker inte släppa det.

Ganska sent på kvällen kom ÅG fram till mig.
"Får jag fråga en sak?" sa hon. "Är du och UP ihop eller?" Jag visste inte om jag skulle skratta eller slita mitt hår av hennes fråga. Hon är ju inte den första som tror det, inte den första som tar det för givet efter att ha sett oss tillsammans. Jag svarade förstås som det var, att vi är bara vänner och ingenting annat. Jag är glad att hon inte frågade om US för jag hade inte kunnat låta bli att berätta om hon hade undrat.

Jag pratade en del med SB's vän, en brittisk kille som har bott i Sverige i sju år. Det var roligt att prata engelska, det är inte ofta jag gör det på riktigt, med någon som verkligen kan. Han hade den där sköna brittiska, lite torra humorn som jag älskar.
"You look very Swedish", sa han till mig, "but your behaviour is very British".
Jag frågade hur han menade.
"You seem very lively and relaxed", sa han, "that's more British than Swedish."
Vi pratade om Irland också och precis som jag älskade han både landet och det irländska folket. Jag måste verkligen åka dit igen någon gång.

Kvällen blev senare än väntat, men jag är nöjd ändå för jag hade riktigt kul! Jag är så glad att jag har lärt känna dessa personer. Det var värt det ändå.

2006-11-02

Ingenting fungerar
Sverige är ett land med fyra årstider - vinter, vår, sommar och höst. Så har det alltid varit. Och trots det kommer vintern som en chock varje år. Va??! Blir det vinter i år igen?!? Snön och kylan slår till och hela landet förlamas, förvandlas till ett okontrollerbart kaos. Igår drabbade vintern Stockholm med full kraft. Hela stan lamslogs, trafiken stod stilla. Att ta mig från jobbet till träningen och sedan hem igen var bara att glömma. Träningen fick jag ställa in och min hemfärd slutade med att jag fick gå till fots från Henriksdal till Jarlaberg eftersom bussarna inte gick. I morse var det samma sak. Inte en buss gick enligt tidtabellen och de flesta ställdes in helt. Jag kom till jobbet en halvtimme för sent, stelfrusen av att ha stått ute och väntat så länge.

Det känns som att det kan bli en väldigt lång vinter och jag behöver en semesterresa att se fram emot för att kunna härda ut till våren. I måndags pratade US om att han eventuellt ska resa till Kenya i maj och alla som ville fick följa med. Jag sa direkt att jag hänger på eftersom Kenya länge har varit ett av mina drömresmål. Fast jag såg på US att när han sa att alla var välkomna så menade han ju inte mig. Det är skillnad på alla och alla, på folk och folk. ST uttryckte sig så bra igår när jag försökte beskriva hur US beter sig mot mig. Hon sa att han anstränger sig lite för mycket för att visa att han inte bryr sig och det är ju precis så det är. Han gör det lite för överdrivet, lite för uppenbart. Det gör mig alldeles utmattad och jag önskar att han bara kunde lägga ner det och låta mig vara som vem som helst. Alla pratar om vilken god vän han är men jag kan inte riktigt hålla med om det, tyvärr, inte efter det jag har sett.

Jag undrar fortfarande vad US sa till sin kompis om mig i måndags. Att sitta och viska om mig när jag sitter bredvid är inte speciellt snyggt gjort, särskilt inte eftersom det så tydligt märktes vem det var de pratade om. Jag undrar vilken version hon har fått höra. Det är knappast samma sak som han har sagt till mig. US sårar mig fortfarande och jag vet att det beror på att jag fortfarande bryr mig, att jag fortfarande är så arg och besviken på honom. Så länge man känner något alls, även om det så är negativt, så bryr man sig fortfarande. Motsatsen till kärlek är inte hat - det är likgiltighet.

Budgivningen på lägenheten pågår fortfarande och jag har bestämt att lägga mitt maxbud idag. Går det så går det.

2006-11-01

Tänd lampan
Nu har det blivit vinter. Full snöstorm ute, dags att börja använda mössa och varmaste jackan. Det tar emot! Jag vill inte ha vinter riktigt ännu! Det var ju nyss sommar! Jag insåg just att det bara är en dryg månad sedan det fortfarande var sommarvärme ute och nu är hösten nästan förbi redan. Helt galet. Jag och AG var ute och fotograferade våra utomhusprodukter på terrassen, just för att visa att de klarar vilket väder som helst, och det blåste så att de nästan välte. Men det blev bra bilder.

Jag läste Christian Carters nyhetsbrev idag och där var en kort sektion om killar som är players. Jag var tvungen att gå tillbaka till hans bok för att läsa hela kapitlet och det var som att någon hade tänt lampan och äntligen fått mig att se klart. I boken finns en beskrivning av tre olika typer av players och som i ett slag insåg jag att samtliga är en perfekt beskrivning av US. Allt stämmer! Det är så bra så jag måste citera boken här:

1. The “Ego Driven” Players
   These are the guys who want or need attention from multiple women. The attention feeds their egos and makes them feel better about themselves. They aren’t necessarily bad guys, but they’re shameless flirts who usually don’t know any better than to live their lives seeking approval and validation from more and more women. They often connect deeply with women right off the bat and because women feed on this connection, women will tend to share more of their private thoughts, feelings, etc.
   
2. The “Social Players”
   These are the guys who make a career out of learning how to pick up women. It becomes their favorite evening past-time. You’ll find them out partying all the time, always going somewhere, and always having a woman to call and never spending a weekend evening at home. They tend to congregate with other Players who are out to meet new women.
   
3. The “Physical” Players
   Finally, there are the “Physical” Players. These guys are seeking something purely physical from a woman and don’t have much else on their mind. They’re often the more sensual and artistic types who charm women with their body language and their ability to make a woman comfortable with intimate contact soon after they meet.

Men who are into picking up women do so because the challenge validates their intense need to feel important, powerful, and attractive. They are NOT looking to settle down, don’t care about the woman they’re with, and don’t want a relationship with any woman no matter how cool or beautiful she might be. The excitement of the search for women, the challenge of picking up new women, and the instant gratification these men get is all they’re after.

Christian Carter är så bra! Jag har verkligen lärt mig mycket av honom och detta är bara ännu ett exempel. Ibland måste man helt enkelt ha hjälp utifrån för att se riktigt tydligt. Någon tänder lampan och plötsligt blir allting uppenbart. Den här gången är det US men det finns många som är som honom, alltför omogna och egoistiska för sitt eget bästa. De kan vara bra vänner men de klarar inte av känslor och det är deras egen förlust.

Jag tror att det kanske viktigaste av allt här är att detta till slut får mig att förstå att det här inte på något sätt handlar om mig. Det hade inte spelat någon roll om US hade involverat sig med mig eller med någon annan - det hade blivit samma resultat oavsett. Jag har inte gjort något fel, jag har inte kunnat vara annorlunda än den jag är. Det har ingen betydelse och det är inte jag som har förlorat något här - det är han och bara han.

2006-11-01

Nya bud
Igår hände något överraskande. Jag var med och bjöd på en helt perfekt lägenhet på Kungsholmen för ett par veckor sedan, men hoppade av när budet blev för högt. Sedan fick jag se att samma lägenhet låg ute för visning igen, i söndags, och jag förstod att säljaren inte var nöjd med det bud som kommit in utan ville göra ett nytt försök att få ut lite mer pengar.

Igår ringde mäklaren till mig och undrade om jag fortfarande är intresserad av denna lägenhet... och det är jag ju! Jag fick en ny visning av lägenheten igår och la ett bud direkt. Tyvärr har jag en känsla av att den kommer att bli dyrare den här gången eftersom det fortfarande är så pass många med och bjuder. Men någon gång ska man ha tur också... och om inte annat är det flera visningar på söndag.

Träningen går så otroligt bra nu! Jag är verkligen inne i en positiv period, känns som att jag orkar hur mycket som helst och framför allt i styrketräningen går det snabbt framåt. Igår körde jag body pump och la på tyngre vikter på ytterligare ett par muskelgrupper och ändå kändes det som att jag hade kunnat lyfta mer utan stora problem. Nästa vecka ska jag nog öka lite till!