2006-11-15

Ett beslut
Det är ganska lugnt på jobbet nu så jag tillbringade hela tisdagen med att rensa i min mail. Jag satt med det i princip hela dagen och ändå blev jag inte klar. Det finns hur mycket som helst.

Mitt på dagen fick jag ett roligt samtal när JD ringde. Han har två biljetter inklusive middag till Mamma Mia på Cirkus på onsdagen. Hans mamma skulle ha fått dem men fick förhinder och JD undrade om jag ville följa med honom i stället. Jag blev jätteglad att han frågade! KH är och jobbar i Belgien i veckan och kunde inte gå, men det var roligt att JD tänkte på mig, vi har ju trots allt inte känt varandra länge alls. Jag hade egentligen bestämt att gå och äta med M efter jobbet på onsdagen men ringde och frågade om vi kunde flytta det till fredagen i stället så jag hoppas att det kommer att funka.

Efter jobbet åkte jag till stan för att träffa UP, vi skulle köra body pump ihop. Passet var riktigt jobbigt men jag bestämde mig ändå för att jag är redo för att lägga på lite mer vikter även på triceps nu. Det var roligt att träna med UP som är ungefär jämnstark med mig och roligt att se att det inte är många som har tyngre vikter på skivstången än jag har, det gör mig stolt att jag klarar det! Efter träningen gick vi och åt och promenerade sedan till Gamla Stan där vi tog var sin stor kopp varm choklad på ett café vid Stortorget. Och det slår mig åter igen hur bra jag mår med UP, att jag får ett sådant lugn i mig av att umgås med honom.

Hade det inte varit för att US kom på tal så hade nog kvällen varit perfekt. Jag antar att det är svårt att undvika US som samtalsämne helt eftersom UP ju umgås med honom, de hade träffats både på festen på lördagen och på Medvind på måndagen. UP berättade att US hade dykt upp på Medvind i sällskap med två tjejer och till min egen förvåning högg det till riktigt rejält när UP sa det. Jag blev förvånad själv över hur jag reagerade eftersom jag hade trott att jag var förbi den tiden nu. Däremot är jag ju inte förvånad över fenomenet att US har tjejer omkring sig, det är som vanligt, det har han ju alltid. Jag undrar bara lite över vilken relation de har till honom. Är det potentiella flickvänner eller bara kompisar? Har han (som flera andra) ljugit om att han inte vill ha en seriös relation nu, handlar det (som hos flera andra) egentligen bara om vilken kvinna som kommer i hans väg, bara det inte är jag?

UP berättade att han och US har pratat om mig och jag kan inte säga att jag direkt blev glad över den upplysningen. UP hade berättat för US att jag fortfarande var rätt så sur på honom och US hade sagt att han tycker att det är synd att det är så, för även han har ju märkt att det är ganska så spänt mellan oss numera. UP hade tagit US' beteende på balen som exempel, då när US inte ens hälsade på mig, och givetvis hade US svarat att det inte var meningen att uppfattas så men att det var helt fel tillfälle att prata när han bara ville festa och ha roligt. Och jag tänker i mitt stilla sinne att för honom är det väl aldrig rätt tillfälle att prata... för honom är det aldrig rätt tillfälle att ta en konfrontation med mig. Som flera gånger tidigare tog UP US lite i försvar och sa att han ju är en sådan jättebra vän, så öppen och aldrig dömande, att han har så många positiva sidor. Och visst har han rätt i det, men UP höll också med mig om att US nog inte är riktigt lika fin som människa när det kommer till kvinnor och känslor. Jag förklarade också att för mig som verkligen har fått US' allra sämsta egenskaper kastade rakt i ansiktet är det inte lika lätt att bara se honom som en god vän, tvärtom blir de dåliga sidorna väldigt framträdande för mig.

Men jag kom fram till ett beslut igår när vi pratade och det är att jag måste fixa det här. Jag måste lösa den här konflikten som ligger emellan mig och US på något sätt. Han kommer inte att göra det för i hans värld finns det inga problem, det är som det är bara. Men jag mår dåligt av att ha den här konstiga, spända relationen till US och jag måste klara av att umgås med honom, att ha kontakt, att se honom och framför allt att bara kunna höra talas om honom utan att bli så arg och ledsen som jag blir nu. Så jag tänker ringa honom.

Jag ska ringa US, någon dag i nästa vecka kanske, bara för att försöka skapa ett normalläge mellan oss. Jag vill inte "prata ut" för det har jag inget behov av. Jag vill inte bli hans bästa kompis, det skulle för övrigt inte vara möjligt eftersom jag aldrig kommer att lita på honom igen. Men jag måste sluta vara arg och enda sättet för mig att komma dit, att komma tillrätta med vad jag känner, det är att bli vän med US på något sätt. Kanske blir han glatt överraskad över att höra från mig. Kanske blir han livrädd över vad jag tänker säga och gör allt för att få lägga på. Men då får han bli det. Jag är inte ute efter något mer än att bara höra av mig och höra hur han har det, som vem som helst skulle kunna göra. Ingenting mer än det. Vi kan prata i tre minuter och sedan lägga på luren. Det räcker för mig. Men jag måste göra det här. Jag måste sluta vara arg, för det är någonting som bara jag själv kommer att må dåligt av.

UP hade hälsat till US på måndagen, precis som jag bad honom att göra. US hade höjt på ögonbrynen och nickat lite lagom förvånat, och UP sa att det nog var ett gott tecken, att han nog hade blivit positivt överraskad över att jag hälsade. Så det får vara bra nog med det.

Jag ska ringa till JN också när jag ändå håller på. Det gnager i mig att han har slutat höra av sig till mig eftersom jag inte vet anledningen till det. Så jag tänker ta tag i saken och ringa och säga hej. Kanske har det att göra med att det gick så bra när jag ringde till JT förut, att han blev så glad över att höra från mig. Det gör att jag vågar göra om samma sak igen, och det har också fått mig att må bättre. Jag väntar mig ingenting i gengäld men jag vill göra det här, för mig.