2006-11-10

Inget speciellt
En helt vanlig dag. Jobbet rullar på. Framåt eftermiddagen var både jag och AG så trötta och flamsiga som aldrig förr och satt och ritade bilder av världens sexigaste fotbollsspelare, Michael Ballack, på vår whiteboard. Vi skrattade så vi knappt kunde stå upprätt... Jag fattar inte hur barnsliga vi kan vara! Men det är befriande på något sätt, att få göra sånt där som bara är fånigt, att få skratta så att tårarna rinner, även om det är på jobbet.

UP ringde och var arg och stressad över att hans mail inte fungerade. Han undrade om jag ville följa med och ta en fredagsöl med några vänner till honom i morgon innan vi träffar de andra och blev alldeles paff och kort i tonen när han hörde att ML redan har ringt och frågat om samma sak. Jag kan inte låta bli att le åt honom, han är rolig på sitt sätt.

Mitt i allt mörker finns det människor som alltid vet när de ska säga rätt saker. JD är en av dem, han gör mig lycklig genom sina mail och sms! Jag håller tummarna för honom och KH. De passar så bra ihop och det är glädjande och hoppfullt att se par som dem.

Efter jobbet var det hårdträning igen. Jag har lite dåligt samvete för att det bara har blivit träning tre gånger den här veckan men försöker att inte tänka så. På gymmet sprang jag på JT. Han är sig lik, lite lagom disträ, babblar på om vad som helst. Det märks att han inte är speciellt intresserad av att umgås, han lever i sin egen värld. Jag har så svårt att förstå det här med hur lätt vissa har för att släppa taget om sina vänner. Jag ser det så ofta, JN verkar vara ännu en sådan person. De tappar intresset så fort och så lätt. Men det är ju upp till dem hur de vill leva.