2006-11-08

Inbillning
Ibland blir ingenting som man har tänkt sig. Man tror en sak, helt säkert, och så visar det sig vara något helt annat. Jag har pratat med en vän nyss och insåg att det var något jag hade hunnit glömma, eller förtränga, som nu kom tillbaka till mig med full kraft. Ett slag rakt i ansiktet och luften går ur mig. Det är sådana tvära kast, så mycket fram och tillbaka, upp och ner. Och jag blir alldeles utmattad av det. Vet inte om jag bara har missförstått alltihop. Det går så fort och det tar så enormt mycket energi. Jag inser att det kommer att ta all min styrka och mer därtill om jag ska kunna agera uppmuntrande och stödjande kompis i fortsättningen. Jag vet inte ens om jag klarar det ännu. Det är för nära inpå allt annat. Önskar mig en lång, lång semester från alltihop.