2006-10-30

En omtumlande resa
I helgen var det dags för Birkakryssningen som jag har väntat så länge på. Spänd, ångestfylld förväntan på vad helgen skulle bära med sig. Det är den där känslan av att jag både vill och inte vill åka, just för att utgången av helgen skulle kunna bli hur som helst.

Jag har upplevt massor under dessa 22 timmar! Jag har träffat så många nya människor och även en gammal vän från Gävletiden som helt oväntat dök upp i vår grupp på totalt 65 halvgalna personer. Jag kan inte ens berätta om allt som har hänt, allt jag har gjort och sett. Det är för mycket, för många intryck. Några nya vänner som verkligen har fastnat hos mig är JD och hans flickvän KH, IN och mest av alla UP. Vilka människor! Jag är så glad att jag har träffat dem. Vi har pratat, skrattat så att vi knappt kunnat stå upprätt, sjungit och dansat som galningar. Jag och UP har pratat och pratat om livet och kärleken och vi har sprungit runt och flamsat och skrattat åt folk vi har mött, åt vissa mer än andra...

UP och jag har bara träffats en gång tidigare, en kväll på Gerdas i somras när vi bara hälsade på varandra och inte så mycket mer. Under den här resan satt vi ihop i princip dygnet runt. Han blev min bästa kompis på turen och det var helt fascinerande att inse hur mycket vi hade gemensamt, hur lätt det var att prata och hur ovärderligt att få hans synpunkter och perspektiv. Vi pratade mycket om US, på gott och ont. UP och US är nära vänner men det betyder inte att UP bara har gott att säga om US, precis som fallet är med alla US' vänner som jag har erfarit. Tvärtom visade det sig att US har gjort saker som hade fått mig att säga upp bekantskapen direkt om jag var UP. Beteenden som jag aldrig hade trott honom om, för det visar på en person helt utan hjärta och empatisk förmåga. Det handlar bara om tillfredsställelse, här och nu, ta vad du vill ha och bry dig inte om någon annan än dig själv. Det är skrämmande att en människa kan göra så, att en enda människa ibland kan vara så varm och sedan som i en handvändning bli så oerhört kall och självisk.

US betedde sig som jag väntade mig att han skulle göra. Han blev kanonfull förstås och flirtade så mycket han bara kunde med alla som kom i hans väg. Det kändes, mycket och djupt. Jag hade väntat mig att han skulle göra det men det gör så extremt ont ändå att se det rakt framför mig så här. Det blir så tydligt det här med US, hur han hanterar situationer. Det märks tydligt att han inte vet hur han ska agera med mig, och han hanterar situationen genom att välja den enkla vägen och behandla mig som luft så långt det går. Hade US varit helt klar över situationen så hade han behandlat mig som vilken tjejkompis som helst. Då hade han pratat, skämtat, dansat, flirtat, gjort så som han gör med alla andra. Nu gör han inte det och det är så uppenbart att han är obekväm, att han inte riktigt känner att han är i kontroll och vet hur han ska bete sig.

Kvällen slutade i alla fall i att jag och UP fick oss ett riktigt gott skratt. Vi satt i korridoren och pratade, precis runt hörnet från hytten där US, UP, JN och IN bodde. JN och IN låg och sov och hörde ingenting och när vi satt där hörde vi hur US kom vacklande i korridoren, han pratade med någon som bodde några hytter bort och snubblade sedan vidare bort till sin egen dörr bara för att upptäcka att han inte hade någon nyckel. Han knackade men ingen vaknade förstås utan US satte sig på golvet i korridoren utanför sin hytt och somnade direkt. Jag och UP smög fram och tittade på honom och skrattade så mycket att det är ett mirakel att US inte hörde oss vaknade. Vi övervägde om vi skulle öppna hytten åt honom eftersom UP hade nyckel men bestämde oss i gemensam skadeglädje för att att låta honom sitta där en stund. UP tog en bild med sin mobil som han skickade till mig och jag kan inte ens tänka på det utan att skratta, bilden av US som sitter och sover i korridoren, helt borta. Till slut öppnade UP dörren och US, som satt lutad mot den, ramlade förstås baklänges rakt in i hytten.

Nästa morgon blev min skadeglädje fullbordad när det visade sig att US mådde så dåligt att han inte ens kom ur sängen, förutom för att kasta sig in på toaletten och spy gång på gång. Skämtet för dagen blev att US höll på att träna för en audition för en roll i filmen Monsters, Inc. Jag skrattar än!

Vi fördrev söndagen med att slappa, sitta och prata, bada i bubbelpoolen och bara ha det skönt. Sista timmen innan vi kom i land var det dans igen och då var även US i full gång och flög runt och tog en massa kort på oss. Varje gång han riktade kameran mot mig och UP passade vi på att luta oss lite extra mot varandra och se riktigt gulliga ut. Ge honom något att fundera på bara..!

På kvällen ringde ST till mig! Jättekul! Det var första gången vi pratade med varandra men definitivt inte den sista. Nu är jag ännu mer nyfiken på att träffa henne på riktigt!