2006-10-20
Piff och Puff på nya äventyr
Det har löst sig med Ålandskryssningen nu! Jag och MW har lyckats boka in oss i den sista hytten som fanns ledig på hela båten. Det ska bli riktigt kul att åka iväg! Vi är totalt 61 personer och i bästa fall kommer jag väl att känna ett tiotal av dem. Men det spelar ingen roll, det är massor av nya vänner att lära känna så det blir roligt. Tydligen har de bestämt sig för en dresscode för alla i gänget - alla 61 ska ha på sig vita t-shirts och blå jeans. Jag blir full i skratt bara jag tänker på det. Vi kommer att se ut som Piff och Puff allihop! Men jag ser verkligen fram emot det. Bara dansa livet ur sig och ha roligt, slippa bry sig för en helg. Det blir skön avkoppling.
Igår mailade jag ut till ett helt gäng människor och frågade om det var någon som ville ta en after work idag. JM kan jag alltid lita på, han svarade direkt som han alltid gör och skrev att han och PI och vilka det nu blir ska gå till Allmänna Galleriet så jag följer med dem dit. Jag ska först träffa PH och äta lite och sedan möter vi upp de andra. Jag längtar till kvällen! Det var så länge sedan jag träffade JM och han är verkligen en person jag kan sakna mellan varven. Både han och PI har en sådan förmåga att alltid göra mig på riktigt bra humör och det behöver jag nu i oktobermörkret.
Till min förvåning svarade JT också. Han ska resa bort över helgen och kan inte komma men han lät ändå väldigt glad och skrev Kram! i slutet av sitt mail. Det är ovanligt att han låter så trevlig så jag blev positivt överraskad faktiskt. Synd att han inte dyker upp, det hade varit roligt att ses och prata med honom också. Det är konstigt, i våras och somras tyckte jag att jag såg både JT och T överallt. Ute, på gymmet, var jag än gick så var de där. Numera ser jag dem aldrig. Jag har nästan börjat undra om de har bytt gym rent utav.
Det som är synd med både T och JT är att de aldrig kommer med några egna förslag. Det gäller ju för övrigt inte bara dem, utan faktiskt de flesta jag känner, både nya och gamla vänner. Jag kan känna mig som den ständiga fixaren ibland. Fördelen är att jag får styra mycket själv och göra det jag tycker är roligt. Nackdelen är att det stundtals kan kännas ganska otacksamt - att så sällan få samma sak tillbaka från andra. Kanske är det därför jag har börjat söka mig till nya människor nu, personer som liksom jag tycker om att göra saker, vara aktiva och själva komma med idéer om saker att hitta på tillsammans. Det behövs också ibland.
Piff och Puff på nya äventyr
Det har löst sig med Ålandskryssningen nu! Jag och MW har lyckats boka in oss i den sista hytten som fanns ledig på hela båten. Det ska bli riktigt kul att åka iväg! Vi är totalt 61 personer och i bästa fall kommer jag väl att känna ett tiotal av dem. Men det spelar ingen roll, det är massor av nya vänner att lära känna så det blir roligt. Tydligen har de bestämt sig för en dresscode för alla i gänget - alla 61 ska ha på sig vita t-shirts och blå jeans. Jag blir full i skratt bara jag tänker på det. Vi kommer att se ut som Piff och Puff allihop! Men jag ser verkligen fram emot det. Bara dansa livet ur sig och ha roligt, slippa bry sig för en helg. Det blir skön avkoppling.
Igår mailade jag ut till ett helt gäng människor och frågade om det var någon som ville ta en after work idag. JM kan jag alltid lita på, han svarade direkt som han alltid gör och skrev att han och PI och vilka det nu blir ska gå till Allmänna Galleriet så jag följer med dem dit. Jag ska först träffa PH och äta lite och sedan möter vi upp de andra. Jag längtar till kvällen! Det var så länge sedan jag träffade JM och han är verkligen en person jag kan sakna mellan varven. Både han och PI har en sådan förmåga att alltid göra mig på riktigt bra humör och det behöver jag nu i oktobermörkret.
Till min förvåning svarade JT också. Han ska resa bort över helgen och kan inte komma men han lät ändå väldigt glad och skrev Kram! i slutet av sitt mail. Det är ovanligt att han låter så trevlig så jag blev positivt överraskad faktiskt. Synd att han inte dyker upp, det hade varit roligt att ses och prata med honom också. Det är konstigt, i våras och somras tyckte jag att jag såg både JT och T överallt. Ute, på gymmet, var jag än gick så var de där. Numera ser jag dem aldrig. Jag har nästan börjat undra om de har bytt gym rent utav.
Det som är synd med både T och JT är att de aldrig kommer med några egna förslag. Det gäller ju för övrigt inte bara dem, utan faktiskt de flesta jag känner, både nya och gamla vänner. Jag kan känna mig som den ständiga fixaren ibland. Fördelen är att jag får styra mycket själv och göra det jag tycker är roligt. Nackdelen är att det stundtals kan kännas ganska otacksamt - att så sällan få samma sak tillbaka från andra. Kanske är det därför jag har börjat söka mig till nya människor nu, personer som liksom jag tycker om att göra saker, vara aktiva och själva komma med idéer om saker att hitta på tillsammans. Det behövs också ibland.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida