2006-10-18

Pengapanik
Nu i veckan har jag varit med om min första riktigt seriösa budgivning för den här omgången av lägenhetsletande. Jag såg en helt perfekt liten tvåa på Kungsholmen i söndags. Den är i toppskick, nästan, bara golven kvar att fixa. Läget är kanonbra, hela lägenheten nyrenoverad. Den är så fin att jag först inte ens tänkte bry mig om att titta på den. Den började hyfsat högt i utgångspris och jag tänkte att med den standarden kommer den ju att gå upp alldeles för mycket, bara att lägga ner. Men ändå. Igår kväll la jag mitt maxbud, nu är jag på toppen av mitt lånelöfte. Efter det har jag inte hört något från mäklaren utan vet bara att det var jag och en kille till som var kvar och bjöd.

Det är helt galet mycket pengar det rör sig om och jag har haft full panik ända sedan igår kan jag säga. Gör jag rätt? Gör jag fel? Kommer det att funka? Nervösa, panikstressade samtal till vänner och till banken som lugnar mig och säger att det går bra. Nya strider med föräldrarna, igår blev det värre än någonsin. Tre praktgräl på telefon på samma kväll och alla slutade med att jag slängde på luren, så upprörd att jag skakade i hela kroppen. Det är omöjligt att argumentera med någon som har bestämt sig för en åsikt och som inte tänker lyssna oavsett vad jag säger. Och lika omöjligt är det att känna glädje över att kanske, kanske köpa en jättefin lägenhet, när de personer som ska stå mig närmast i livet bara trycker ner allt jag gör och talar om hur dåligt det är, hur mycket jag kommer att ångra mig och hur fullkomligt idiotisk jag är som byter bort min nuvarande perfekta stora lägenhet mot en liten skitbostad mitt inne i stan. Jag kommer aldrig att kunna göra rätt i deras ögon.

Jag väntar fortfarande på besked idag. Besked från mäklaren och besked om hur det blir med kryssningen. Det är en ständig väntan och som vanligt tar mitt tålamod slut direkt. Träningen går bra i alla fall, jag orkar mer och mer. Och jobbet går bra. AS är ju inte längre min närmaste chef efter omorganisationen men hon och jag har nästan lika mycket jobb ihop fortfarande. Vi har väldigt roligt också, mycket skratt och prat om allt och lite till, både med AS och AG som sitter närmast mig.

Helt otippat hittade jag mina perfekta stövlar på Mango igår. Jag bara gick förbi och där stod de. Så jag slog till!

Några minuter senare. Jag har precis ringt mäklaren. Den andra killen lät tveksam igår och har fortfarande inte hört av sig vilket betyder att jag fortfarande ligger högst. Det här är så stressande så jag går sönder. Gör jag rätt?? Kommer det att funka??? Kommer jag att förlora på det här eller kan det bli bra?