2006-10-16

Brunkebergsbalen
Brunkebergbalen, höstens stora händelse, har kommit och gått. Det var en omtumlande kväll. Himmel och helvete, jobbigt och roligt. Min klänning var perfekt och den stack verkligen ut i mängden bland alla mörka färger. Jag är så glad att jag valde just den! Frisyren höll hela kvällen och jag kände mig verkligen vacker som en drottning bland alla uppklädda damer och herrar. Jag hade turen att få helt underbara bordsgrannar, två killar som jag aldrig har träffat tidigare, men så roligt vi hade! Jag har fått flera nya vänner, lärt känna nya roliga människor som jag hoppas kommer att bli givande bekantskaper även i framtiden. Jag har dansat massor, skrattat och sjungit och pratat med alla som kommit i min väg.

Mitt i allt detta har även molnen funnits, stora och mörka. Jobbiga samtal som ändå måste genomföras. Människor som hellre flyr och låtsas att de inte ser, än att våga ta en konfrontation med mig. Personer som inte klarar att höra sanningen utan som bara går i försvar och drar sig undan. Förslag och löften som jag vet aldrig kommer att infrias. Lögner som flyger lätt och snabbt, och som jag genomskådar direkt. Personer som jag har litat på men som, har det visat sig, har sagt mycket mer och mycket oftare än jag har fått höra tidigare. Hjälp som snarare har stjälpt och förstört, hjälp som jag aldrig har bett om att få.

Jag har fortfarande alldeles för mycket i mig från den här kvällen för att ens kunna berätta om det för andra. Jag behåller det hos mig själv i stället. Det skulle ändå vara helt omöjligt för andra att förstå, eftersom de redan har bestämt sig för vad de ska tycka. Men Brunkebergsbalen var en kväll jag inte hade velat vara utan, oavsett allting.