2006-10-08

Dramatik och en ny vän
I fredags hade jag sedan länge bokat in att gå på Dramaten och se Lulu med JB, JS och en kompis till dem. Jobbveckan hade varit lång och tröttande och när fredagen väl kom var jag inte på mitt djupa humör, hade ingen jättelust att gå på Dramaten utan ville egentligen bara koppla av, men ibland blir det så, saker och ting krockar.

Lulu var ungefär vad jag hade väntat mig - bra skådespelare men så otroligt tungt och dramatiskt. Sista akten kändes bara rörig och jag längtade ut till frisk luft och umgänge. Vi åkte iväg till Gerdas, sista kvällen för säsongen. Det var oväntat lite folk där. Jag såg ingen jag kände förutom MR så jag gick fram till henne för att hälsa och strax därefter kom JB och JS och sa att de skulle gå hem. Jag bestämde mig för att stanna kvar med MR och inte långt därefter dök JN och en kompis till honom upp. Vi hade riktigt roligt, stod i baren och skämtade om allt mellan himmel och jord, skrattade mycket. Så försvann även MR men vid det här laget hade jag börjat få upp ångan och när även UJ dök upp var min kväll räddad. UJ är den fjärde musketören i gänget med US, JN och AnS. Han bor i Leksand och jag har inte träffat honom tidigare men däremot hört mycket talas om honom via US.

Efter att vid det här laget ha känt UJ i två dagar har jag insett att han förmodligen är världens trevligaste människa! Det är sällan jag klickar så extremt bra med någon som jag gjorde med honom. Vi förstod varandra direkt, vi har samma humor och han känns redan som någon jag har känt i evigheter. När Gerdas stängde gick jag, UJ och JN vidare till Lokal och väl där började JN's melodramatiska ådra att bli väldigt dominant. Han babblade på om mig och US och att han tyckte så synd om mig för att det var som det var, men det var ingenting emot hur synd han tyckte om US som gick miste om mig... bla bla bla.
"US vill det här mer än någon annan men han är livrädd", sa JN och jag tänkte för mig själv att vem är inte livrädd.... Finns det något mer skrämmande än relationer?

Jag försökte få honom att byta ämne, först genom att bara säga att det fanns inte så mycket att säga, men sedan sa jag åt honom på skarpen att lägga ner, diskussionen är avslutad, tack så mycket. JN är inte den som tar en sådan kommentar efter några drinkar utan han meddelade i stället att han tänkte åka hem. Så JN försvann och UJ och jag stod kvar och tittade förvånat på varandra. Klockan var mycket, min buss hade precis gått och jag sa att jag kunde promenera med UJ upp till St Eriksplan för att få tiden att gå till nästa nattbuss gick. UJ är här ofta, varannan vecka, och den här gången bodde han som vanligt hos US på Drejargatan. Vi promenerade dit och här visade UJ verkligen hur lojal han är.

"Jag förstår att du har berättat det här för JN i förtroende", sa han, "och jag tycker inte att det är OK att han står och pratar om det inför andra, även om det så bara är för mig." Jag bara suckade lite och svarade att JN är som han är, men UJ framhärdade att JN trots det inte borde ha sagt någonting, och det har han ju rätt i, även om jag inte är ett dugg förvånad. JN har pratat med US och Gud vet vilka fler. Och jag orkar knappt bry mig längre. Alla vet allt om allting.

När vi kom fram till St Eriksplan var det fortfarande 45 minuter till min buss skulle gå och jag sa till UJ att det var helt OK att han gick hem och sov, det var mitt i natten, men det ville han inte alls utan vi gick bort till ett nattöppet 7eleven och satte oss där. UJ köpte en kopp te och bjöd mig på en chokladmuffins. Vi satt och pratade som gamla vänner och det var så skönt att bara umgås med en sådan person, någon som jag verkligen känner för. Vi hade känt varandra i två timmar ungefär och det kändes som att jag hade mött någon som skulle kunna bli min bästa vän.

UJ berättade att han har kontakter inom idrottsvärlden, han skulle kunna fixa gratis biljetter till fotbollslandskampen mellan Sverige och Spanien på lördagen, och han undrade om jag ville följa med. Självklart ville jag det! Jag har aldrig varit på en sådan match tidigare så det lät som en upplevelse. Vi bestämde att höras av på lördagen för att bestämma när vi skulle ses.

När det var dags för mig att gå till tunnelbanan frågade UJ om han inte kunde få bjuda mig på en taxi hem i stället, jag tackade bestämt nej men UJ gick helt sonika ut på gatan och stoppade första bästa taxi som kom förbi.
"Hur mycket kostar det att åka till Nacka?" frågade han och chauffören svarade. UJ gav honom pengarna och sa åt honom att skjutsa mig hem till porten. Jag häpnar över att det finns sådana människor som UJ. Han hade verkligen ingen anledning att göra så för min skull, men han gjorde det. Jag uppskattar det enormt mycket!

Jag åkte hem och kände mig glad över hur kvällen hade utvecklats. Jag är så glad att jag har träffat UJ! Jag hoppas verkligen att han kommer att bli en vän som kommer att finnas i mitt liv i många år framöver.