2006-10-08

En alldeles underbar dag
På lördagen vaknade jag tidigt, alltför tidigt. Jag hade ställt mig in på att sova länge men eftersom jag som vanligt inte stänger av min telefon väcktes jag gång på gång av alla sms som trillade in hela tiden. Det var UJ, JN, JP, en mäklare och jag vet inte vilka fler. Vid halv elva kapitulerade jag och gick upp.

Strax därefter kom ett nytt sms från UJ. Han skrev att biljetterna till fotbollsmatchen var slutsålda men undrade om jag ville följa med honom och US ut en sväng på dagen. De skulle ta upp US' båt för säsongen och tänkte gå ner till någon pub och se fotbollen på kvällen. Självklart ville jag det så vid lunchtid åkte jag in till stan för att möta upp dem.

Det var ingen båtväder, riktigt hällregn och kallt och eländigt. Men både US och UJ sken som solar när de hämtade mig vid Slussen. UJ och jag höll oss undan regnet under presenningen men US var ju tvungen att köra båten i regnet. Han var precis dyblöt och gav mig en jättekram som blötte ner även hela mig. UJ sa till mig att han inte hade sagt något till US om det vi hade pratat om kvällen innan. Jag svarade att det trodde jag inte heller - jag litar på honom.

Att ta upp båtar är ett nytt kapitel för mig. Jag och UJ flinade åt varandra i samförstånd eftersom vi är lika totalt okunniga om båtar båda två. Vi ser skillnad mellan motorbåt och segelbåt men det är ungefär allt. Vid Rörstrands båtklubb härskade gubbväldet. Garvade båtgubbar med regnställ och söderdialekt som röt ut order och visste hur saker och ting skulle skötas. Jag tog mitt paraply och höll mig ur vägen. Men det var lite kul ändå att vara med om något helt nytt som det här.

När båten väl var uppe ur vattnet var vi vrålhungriga alla tre och bestämde att åka upp till US, köpa med oss pizzor på vägen och bara slappa. Vilken skön dag det blev! Vi satt där i timmar, pratade, såg på film, bara njöt, kom närmare varandra. US och UJ underhöll mig med vilda historier om deras uppväxt i Upplands Väsby och jag skrattade så tårarna rann. Jag orkade inte ens bry mig om att svara när min egen telefon ringde. Jag bara kopplade bort allt, bara var, här och nu. Jag kan inte ens minnas när jag sist var så avslappnad som den här eftermiddagen. Jag ville aldrig att dagen skulle ta slut, ville bara vara där, ville bara glömma allt annat. Bara vara. Så skönt! Så välbehövt!

På kvällen gick vi bort till en pub i närheten och tittade på fotbollen. Helt osannolikt vann Sverige med 2-0! Båda målen var ljuvliga, särskilt det andra var som ren poesi. Mycket bättre blir det inte! Mitt där på puben tog US min hand i sin och satt sedan där och höll i mig resten av kvällen. Det kändes helt naturligt, som att det var precis som vanligt att han gjorde så. Men jag begriper mig inte på honom. Jag trodde ju inte han var intresserad. Det han gjorde tidigare på dagen, det kunde jag bortförklara och tänka att så där gör han med alla sina tjejkompisar, det är ingenting konstigt med det. Men att sitta och hålla någon i handen - det gör man inte med sina tjejkompisar. Så jag begriper mig inte på honom.

Jag tror inte att det här förändrar någonting. Vi är vänner och jag ligger lågt, som vanligt. Men jag är glad ändå! Jag har lärt mig mycket den här helgen, både av vad JN har sagt men inte minst av vad US har gjort och hur han har betett sig mot mig. Och jag är glad för jag vet att det här inte ligger hos mig. Det här handlar bara om US och om att han måste bli klar med sig själv först. Det är en lättnad att veta att jag inte har haft fel i det här, och det är jag glad över.