2006-10-17

Att välja det bästa
Jag köpte ett par stövlar i förra veckan. Jag har letat länge, tittat överallt nästan, och inte hittat rätt. De jag till slut valde var bra nog, billiga, inte perfekta men OK. Igår lämnade jag tillbaka dem igen. De var OK men de räckte inte till i alla fall.

Och jag började fundera lite. Den här gången handlade det om stövlar men det kan lika gärna röra sig om en bostad eller om relationer. Jag och JoS har börjat springa på samma visningar på helgerna. Vi letar efter samma prisklass, i samma område, samma storlek. I söndags stötte vi på varandra igen och vi pratade om det där med vilken bostad man ska välja. Jag har kommit fram till att det måste vara helt rätt. Jag har fått erbjudande om lägenheter på Södermalm, bra bostäder till bättre priser än vad marknaden egentligen erbjuder idag. Men när det väl har kommit till kritan har jag ändå känt att nej, det är inte helt rätt. Det är inte riktigt det jag vill ha och alltså säger jag nej och letar vidare för att få det jag verkligen vill ha.

Samma sak måste ju också gälla i relationer. Träffar jag män som inte är på samma nivå som jag så går jag inte vidare med dem, eftersom ett oseriöst tidsfördriv inte är vad jag vill ha. Jag har vissa vänner som tar mer energi än de ger, och jag märker också där att jag sakta men säkert börjar släppa taget om dem, en liten bit åt gången. Att jag hellre väljer att omge mig med människor som får mig att må bra, här och nu, som inte begär att jag ska vara perfekt utan som tycker att jag är bra nog som jag är. Jag är så trött på att spela spel, nu längtar jag bara efter ärlighet och enkelhet i mitt liv.

Jag läste en sak i en diskussionstråd på Shortcut idag. Så här stod det:
"Brukar det inte vara som så att de som är singlar p g a att de har för höga krav även är singlar för att de som lever upp till deras höga krav i sin tur vill ha någonting ännu bättre, och inte är intresserade?"
Det är sant! Jag har bara aldrig själv formulerat det så bra, även om jag ofta har tänkt på det. Jag vill ha allt i en relation. 100% eller inte alls och det är inte många som lever upp till det. Däremot ser jag ofta att de män som lever upp till det jag vill ha, de vill ha ännu mer, ännu större, ännu bättre, ännu vackrare. Då duger inte jag. Det här ser jag inte bara hos mig själv utan även hos andra. Man vill alltid ha mer, på gott och ont. Man ska inte nöja sig - det skulle jag inte göra själv heller. Men däremot är det bra att vara realistisk ibland och inse vad det är man har framför sig. Är man för blind för att se kan man i stället gå miste om allting.

S sa något intressant till mig i förra veckan.
"Om man inte kan känna igen en skatt när man har den framför sig så är man inte värd att få den", sa hon. Det är värt att tänka på. Inse vad du har framför dig, och värdesätt det rätt. Men det är också viktigt att sätta sina mål högt. Sikta mot solen så kanske du i alla fall kommer till månen.