2006-11-06

"Är ni ihop eller?"
I fredags hade vi halvdag på jobbet. Det är så skönt! Även om det bara rör sig om några extra timmar så känns det som att helgen blir väldigt mycket längre på en gång. Jag passade på att klippa mig och åkte sedan ut till mamma och pappa och Maja i Sollentuna. Maja var på sitt keligaste humör och spann så det ekade när jag klappade henne. Det verkar som att mina föräldrar äntligen har börjat acceptera och vänja sig vid tanken på att jag ska flytta så småningom. Nu lyckades vi prata om mina flyttplaner utan att ryka ihop och deras kommentarer var i stil med "när du ska flytta..." Skönt att det går åt rätt håll.

På kvällen åkte jag in till stan för att träffa lite folk. Först gick vi till Brasserie Godot. Det var jag, SB, UP, KH, JD, LT, MB och många fler som jag inte kände sedan tidigare. Jag hade tänkt mig en lugn kväll, gå och sätta mig någonstans och prata lite och åka hem tidigt, men så blev det ju inte. Vi gick vidare till Hotellet där drinkarna flödade, massor av folk och prat och skratt, som vanligt. Jag vet att även dessa personer säkert inte skulle få fullt godkänt av vissa av mina andra vänner, men jag bryr mig verkligen inte om det. De får mig att må otroligt bra, jag har roligt och trivs i deras sällskap, och jag tänker inte släppa det.

Ganska sent på kvällen kom ÅG fram till mig.
"Får jag fråga en sak?" sa hon. "Är du och UP ihop eller?" Jag visste inte om jag skulle skratta eller slita mitt hår av hennes fråga. Hon är ju inte den första som tror det, inte den första som tar det för givet efter att ha sett oss tillsammans. Jag svarade förstås som det var, att vi är bara vänner och ingenting annat. Jag är glad att hon inte frågade om US för jag hade inte kunnat låta bli att berätta om hon hade undrat.

Jag pratade en del med SB's vän, en brittisk kille som har bott i Sverige i sju år. Det var roligt att prata engelska, det är inte ofta jag gör det på riktigt, med någon som verkligen kan. Han hade den där sköna brittiska, lite torra humorn som jag älskar.
"You look very Swedish", sa han till mig, "but your behaviour is very British".
Jag frågade hur han menade.
"You seem very lively and relaxed", sa han, "that's more British than Swedish."
Vi pratade om Irland också och precis som jag älskade han både landet och det irländska folket. Jag måste verkligen åka dit igen någon gång.

Kvällen blev senare än väntat, men jag är nöjd ändå för jag hade riktigt kul! Jag är så glad att jag har lärt känna dessa personer. Det var värt det ändå.