2006-11-27

Osäkerhet
Efter dansen i fredags gick jag iväg för att möta upp UP och JSk. Jag ringde UP för att höra var de var och han lät så kort och avvisande att jag nästan vände och åkte hem igen. Han satt precis och skulle beställa mat, sa han, och jag fick åter bevis på hur lik mig han är med dessa tvära kast i humöret. Men jag gick bort till restaurangen i alla fall och när jag väl kom dit var allt bra, UP var sitt vanliga glada och trevliga jag.

Efter middagen skulle vi gå vidare till en fest hos EH. Det här med att alla känner alla i Stockholm - EH är gift med TT som jag har känt sedan jag var två år, och han är alltså även kompis till JSk. Eftersom EH och TT har separerat sedan några månader tillbaka var jag väldigt tveksam till att gå på fest hos honom, men lät mig övertalas att komma med en stund i alla fall. Vi mötte upp PH på vägen och nu insåg jag äntligen varför jag hade varit så deppig förra fredagen när vi fyra träffades - killarna ägnade direkt all sin uppmärksamhet åt henne, framför allt UP som direkt hakade på PH och så gick de en bit bakom mig och JSk och skrattade och pratade. Jag försökte att inte bry mig om det men jag fick direkt den där känslan av att vara i vägen, att jag kan lika väl åka hem, det spelar ju ingen roll... Men jag bet ihop för det är ju så man gör.

Festen hos EH var ungefär vad jag hade väntat mig - cigarettrök, rödvin och djupa diskussioner, men dessutom en del dans och intressanta samtal. Det var roligt att träffa EH, han hade berättat för TT att jag skulle komma dit och hon hade blivit förvånad men däremot inte ett dugg sur, precis som jag hade trott. Mitt humör blev lite bättre men jag lyckades inte riktigt komma tillbaka till den där glädjen som jag hade haft tidigare på kvällen efter dansföreställningen. Jag vet mer vad jag vill och vad jag känner nu, men det betyder inte att jag helt har slutat vara rädd för vad det innebär. Det är ett stort steg att ta för mig.