2009-09-29

Dags att gå över till höst
Jag har gått omkring i mina tunna sommarkläder och in i det sista försökt förneka att det nästan är oktober, och i oktober är det faktiskt definitivt höst. Idag inser jag att det inte håller längre - jag fryser som bara den och i morgon är det varmare jackan och plocka fram stövlarna som gäller. Jag gillar i och för sig hösten - det är bara det här eviga frysandet som jag inte riktigt kan med, men det är väl å andra sidan bara att klä på sig ordentligt och det har jag egentligen inte heller något emot - jag trivs bra i varma stickade tröjor och koftor, halsdukar, handskar, stövlar och fina kappor. Det är bara övergången jag brukar ha svårt för.

Igår tränade jag, ett bra pass i vanlig ordning. Musiken var tyvärr inte helt i min smak men det gick bra ändå. Hemma tog jag en ny vända med skrivbordet, som otroligt nog verkar behöva hela tre lager färg för att bli riktigt bra. Å andra sidan börjar det verkligen bli bra - hela rummet ser mycket ljusare ut på en gång. Det går faktiskt framåt för oss - igår la jag ut annonsen med mina gamla LP-skivor på Blocket och idag hörde en tjej av sig som faktiskt vill köpa min paljettkjol. Perfekt! Det går framåt ändå även om det inte alltid känns så.

Jag och UP har kommit överens om att beställa våra ringar den här veckan. Tiden bara går ju och ingenting händer men nu ska det bli av. Jag har bestämt mig för vad jag ska ha - det blir två likadana diamantringar med fadeninfattning, 5 mm vardera i bredd, en i rött och en i vitt guld. Jag tror det kan bli hur snyggt som helst, elegant och liksom rent på något sätt. Inget krafs, inte en massa smådetaljer utan rakt på sak - som jag gillar det.

Jobbet segar en del. Jag känner inte att jag har några roliga projekt att jobba med nu och det är kanske en del i det hela. Det ska bli bättre men just nu går det mycket på rutin. Jag vill egentligen inte börja söka nytt jobb redan nu - det vore för snart till och med för mig, jag har fortfarande inte hunnit lära mig allting här. Men om några år kanske - vi får se vad som händer till dess. Än så länge trivs jag i alla fall bra och det är huvudsaken.

Idag ska jag hem till KA på lunch och efter jobbet blir det en ny tur för att leta klänningar. Två butiker till ska jag hinna med - vi får se vad jag hittar den gången.

2009-09-28

Ingen sagoprinsessa
Den här helgen har jag haft egen tid så det räckte och blev över eftersom UP var i Paris. På fredagen jobbade jag hemifrån - jätteskönt, jag är dödstrött på kontoret och behövde verkligen ta en paus från det. När jag hade jobbat klart gick jag till Mörby och handlade med mig god mat hem, inklusive onyttiga saker som smågodis. Men jag tänkte att jag vill minsann äta gott och ha det bra även om jag är hemma och UP är i Paris. Jag hade gärna bytt med honom... Mörby är trots allt en av världens mest ospännande platser men nu är det bara för mig att bita ihop och stå ut lite till.

På lördagen åkte jag in till stan för att titta efter brudklänning. Jag hann med fyra butiker varav en som jag dessvärre bara hann in och vända i. Jag ska gå en liten runda till i morgon efter jobbet och hinna med två affärer till, har jag tänkt. Till min förvåning fanns det faktiskt ett antal klänningar som jag ville prova, även om ingen av dem kändes optimal - det är verkligen inte lätt att hitta rätt klänning. Min "drömklänning" som jag såg i en av butikerna förut finns ju inte kvar längre men frågan är om den ändå går att beställa. Jag ska fråga om det i morgon när jag går tillbaka till affären.

Jag kan inte låta bli att fascineras av alla tjejer som väljer de där riktiga marängklänningarna - de där som kostar en halv förmögenhet och som jag själv inte ens tittar närmare på. Jag har gång efter gång sett tjejerna komma ut ur provrummet med drömklänningen på sig, och alla har det där saligt förälskade leendet fastklistrat i ansiktet. Jag undrar varför jag inte är sån - varför jag i stället bara går på de enkla klänningarna utan släp och dekorationer. Jag har aldrig fallit för prinsessdrömmen på det sättet och när jag själv nu stod där och provade klänningar insåg jag framför allt att klänningen faktiskt inte är så viktig för mig. Den ska jag bara ha en gång och jag känner inte att jag måste lägga hur mycket pengar och energi som helst på ett engångsplagg. Märkligt med tanke på mitt stora modeintresse för övrigt, men jag kanske är för praktisk och realistisk för det här. Min förmögenhet kan jag däremot hellre spendera på ringarna - dem har jag ju kvar hela livet.

På vägen till jobbet idag fick jag en idé - jag undrar om det skulle vara möjligt att bygga på min gamla vigselring till att bli lite högre och kantigare, utan att bryta upp den helt. Mina blivande ringar vill jag ha lite högre än de gamla, och gärna lite kantigare också. Men stenarna finns ju där och infattningen är rätt så det hade ju varit toppen att kunna använda den gamla ringen, utan att ta sönder den helt. Jag har ingenting emot att använda stenarna igen men däremot tar det emot lite att låta någon bryta sönder min fina ring helt. Fråga kan man ju alltid - det skulle helt klart bespara mig en del pengar.

Igår var jag i Rotebro. Vi klippte klorna på Maja - under höga jamanden som vanligt - och sedan följde mamma och pappa med mig till Stalands och till Coop Forum. Jag ville titta efter både möbler och inredningsdetaljer på Stalands, men hittade ingenting av det jag tänkt mig. Tråkigt och tradigt att aldrig komma framåt. Men målarfärgen hittade jag och på kvällen drog jag igång projektet med att måla om skrivbordet. Just nu, efter ett lager färg, ser det för jäkligt ut - alldeles flammigt och fult. Jag vet inte om det alls kommer att bli bra till slut, men det är ett försök i alla fall och går det inte alls så får vi väl investera i ett nytt skrivbord i stället. Man kan säga så här - det kan i alla fall inte bli fulare än innan.

UP kom hem efter midnatt och i morse var vi helt sänkta båda två. Men UP lämnade i alla fall över två presenter - ett fint halsband i guld, blått och grönt och ett förkläde med en katt, givetvis - vad annars! Det är skönt att ha honom hemma igen.

2009-09-25

Nästan helg
Idag jobbar jag hemifrån. Det är otroligt skönt att få pausen från kontoret, att få sitta i fred och bara fokusera på mig själv. På sätt och vis är det nästan som att vara ledig, men samtigt gnager stressen i mig över de där uppgifterna jag inte har fått gjort. Det kan vara tröttande också eftersom det är så stilla - tyst, utan intryck. I kväll ska jag ta hand om mig själv - äta något gott, dricka ett glas vin, kanske se en film. Köpa smågodis till och med tror jag - det gör jag väldigt sällan men ibland vill jag ha.

Jag hoppade över träningen igår för att följa med EB och PR på after work på Café Opera, men med facit i hand hade jag nog hellre gått och tränat ändå. Barhänget var helt enkelt ganska tråkigt - jag kände mig inte särskilt social utan ville helst bara vara tyst och såg fram emot att åka hem igen. Jag har haft lite kontakt med UP och det är kluvet att prata med honom. Hade han varit iväg med vänner hade jag nog inte ställt en enda fråga om hans resa. Nu är det mer OK, när han är med sin mamma. Men hela den där resefrågan är så fruktansvärt infekterad och ärret sitter kvar än idag. Det tar tid - allt tar mer tid än man kan tro.

Jag hann med några privata saker igår mellan möten och after work. Jag provade fler ringar och det är ganska meningslöst eftersom det aldrig går att få prova rätt ringar. Det finns aldrig rätt bredd, rätt infattning, rätt höjd i butikerna utan det blir att gissa sig fram till ungefär hur man tror att slutresultatet kommer att bli. Men jag har bestämt mig i alla fall och nu önskar jag bara att UP ska göra samma sak så vi kan beställa våra ringar snart. Förutom ringarna letade jag efter kappa och hittade två bra alternativ. Den ena kappan finns på Zara, ljusbeige och knälång med stor krage. Färgmässigt och längmässigt är den precis vad jag har tänkt mig och priset är inte alltför blodigt heller. Kappa nummer två är 500 kronor dyrare och finns på Benetton. Den är en sådan kappa som jag vid första anblick nog inte ens hade funderat över - bouclétyg i melerat grått och rosa, stor krage, vid nederdel, slutar på halva låret ungefär. Men när den kommer på är den underbar - helt i mina färger och bara så fantastisk. Jag måste prova dem båda igen, och framför allt måste jag prova min gamla svarta kappa igen och se om jag kanske ändå kan stå ut med den ett år till. Just nu känns den så tråkig så jag kan gråta, men jag ska tänka på det i alla fall.

Gårdagens positiva nyhet var att PSR har betalat ut ytterligare 12 000 kronor till mig i skadestånd för min handledsoperation. Sammanlagt har jag fått ut knappt 40 000 kronor för handleden och det passar väldigt bra nu med tanke på bröllopet och alla utgifter i samband med det. Min vänstra handled betalade min soffa - den högra kanske kan betala mina ringar! Bekräftelsen på vår vigselbokning har också kommit nu och det känns absurt och galet och roligt att vi verkligen ska göra det här, att vi ska gifta oss om mindre än ett år! Jag funderar på att sälja min gamla brudklänning men då måste den först kemtvättas. Det är bara att inse att jag varken kan eller vill spara på allting så det är kanske lika bra att låta den åka ut också.

Annars är dagen lugn. Det är soligt men blåsigt ute, en sån där härlig höstdag med klar luft, en föraning om den kallare årstiden. Sådana dagar som den här gillar jag hösten - nu är det bara härligt och vackert och träden är fortfarande gröna med bara en aning av gult i sig. Jag tänker att livet inte är så tokigt, ändå.

2009-09-24

När livet inte blir som man önskar
Jag har haft en mycket trevlig lunch med några gamla Telia-kollegor idag - YR, AK, AH och MvdS. Det är alltid roligt att träffas - vi har så många härliga minnen tillsammans och jag trivdes verkligen på det jobbet, jag som alla andra.

Men under lunchen berättade MvdS den otroligt sorgliga nyheten att EN nyligen har gått igenom ett missfall. EN och jag var otroligt nära varandra under en tid - vi separerade från långa relationer ungefär samtidigt och pratade massor om det vi gick igenom då. Men så träffade hon SH och blev så absorberad av honom att hon mer eller mindre försvann. Idag är de gifta och har en dotter som snart fyller två år. Jag minns från EN's förra graviditet att hon blev otroligt dålig då - hon gick ner 11 kilo på ett par månader och blev inlagd med dropp i flera veckor eftersom hon inte kunde behålla mat eller dryck överhuvudtaget på flera månader. Den här gången visste jag inte ens att hon var gravid igen, men däremot vet jag att hon är en person som under alla år har längtat efter barn - hon är precis en sån person som jag aldrig har varit. Men den här gången blev det alltså inget barn - EN hade tydligen blivit lika dålig som under förra graviditeten men den här gången slutade det i missfall i vecka 8.

Jag känner mig så otroligt ledsen för EN's skull - ju mer jag tänker på det desto mer känns det. Det sjunker in att det här lika väl kan hända mig, det kan hända vem som helst. Det finns ingenting vettigt eller rätt att säga till någon som går igenom det här men jag tänker ändå höra av mig, skicka ett sms och bara tala om att jag har hört vad som har hänt och att jag tänker på henne. Vill hon prata så får hon höra av sig när hon vill. Ibland önskar man sig det där trollspöet som bara magiskt gör allt bra igen, men något sådant har jag inte - jag kan bara finnas till hands.

2009-09-24

Gamla vänner
Igår var en bra dag - jobbet rullade på och jag kom framåt med en del projekt. På eftermiddagen smet jag ut från kontoret en timme för att fika med CN som var i stan med sin lilla dotter AlN. Det är ganska otroligt - senaste gången jag träffade CN var hon höggravid och nu är AlN 11 månader gammal. Vi måste verkligen träffas oftare men jag tror också att det blir lättare nu när hon börjar jobba igen. Färingsö där hon bor ligger långt bort och hon är nästan aldrig i stan nu när hon är mammaledig. Men det blir bättre sen! Då ska vi träffas minsann!

Efter jobbet blev det träning - ett bra pass även om jag inte gick helt för fullt hela tiden. Det är lustigt, det har nog säkert tagit ett år efter att jag har gått på samma pass vecka efter vecka efter vecka. Men nu är jag med på ett annat sätt, jag hälsar på folk när jag kommer dit, man ler, känner igen varandra, peppar varandra på ett annat sätt. Det tar tid men det händer.

Efter träningen åkte jag hem till PH som var ensam hemma. Vi åt middag och pratade på som vanligt och när det var dags att åka hem kände jag som vanligt att tiden inte räcker, att vi aldrig hinner prata färdigt - det finns alltid mer att säga. Som vanligt är jag grön av avund inför PH's och CE's tomma, moderna, luftiga lägenhet - för mig är det helt fantastiskt att de har kunnat slå ihop två bostäder i en och ändå ha så mycket plats över, till skillnad från oss. Jag måste se till att UP får komma dit någon gång också, bara för att se hur man faktiskt kan ha det även om man flyttar ihop. Jag kom hem sent och hann inte göra mycket mer än att packa om väskan innan jag kraschade i säng. Idag är det i alla fall torsdag - en dag till och sedan är det nästan helg. I morgon jobbar jag hemifrån - så skönt det ska bli!

2009-09-23

Livet i 190
Ibland - ganska ofta - känns det som att jag skulle vilja stoppa tiden. Det är för mycket hela tiden, alltid massor att göra. Jag antar att jag skulle kunna sänka kraven också och helt enkelt göra mindre - men det är inte riktigt för mig ändå, att inte göra allt till fullo. Ofta tycker jag att arbetsdagarna går hur sakta som helst - jag har så mycket mer jag vill göra på fritiden och det är alltid den tiden jag verkar ha för lite av. Ibland kan jag önska att jag inte behövde sova för att jag då skulle hinna med så mycket mer på min lediga tid. Men verkligheten är inte så - jag är tvärtom en person som behöver massor av sömn för att må bra.

Idag åker UP till Paris med AP - resan som hon fick av honom i 80-årspresent förra året. De kommer tillbaka sent på söndag kväll så det blir en helg med helt egen tid för mig. Till skillnad från UP's olika kompisresor som han gjorde utan mig förra året och året innan det, är jag den här gången lugn på gränsen till likgilitgt ointresserad inför den här resan. UP är annorlunda också. Förut har han utan att blinka kunnat boka in den ena egna resan efter den andra och åkt iväg till synes utan några problem alls. I morse när vi sa hejdå var han ledsen över att åka ifråg mig och tyckte inte alls det kändes roligt att vara ifrån varandra i så pass många dagar. Själv var jag lugn och kände ingenting speciellt. Jag antar att det är en effekt av allt som har hänt. Efter Kroatienresan förra hösten lovade jag mig själv att bli likgilig inför UP's egna resor, att aldrig någonsin bry mig igen. Det verkar ha fungerat för min del i alla fall. Numera bryr jag mig knappt om det längre. Konstigt hur det kan förändras.

Jag och UP gjorde sällskap hem igår och stannade till i Mörby för att titta på ringar hos guldsmeden där. Hon var en typisk guldsmed (eller säljare) som jag inte gillar alls - hon satt och talade om vilken kombination av ringar som jag skulle välja, vad som var snyggt och vad som inte var det - ungefär som om det var hon och inte jag som ska bära ringarna i resten av mitt liv. Jag vet hur mina ringar ska se ut så hon behöver inte göra sig besvär med att tala om för mig vad jag tycker om - så är det. UP blev kanske lite klokare av besöket men inte mycket Vi är i alla fall överens om att inte ha likadana ringar. Jag kommer att ha stenar i båda och han kommer ha vitt guld, troligen, med någon kant eller linje ingraverad i den. Men det spelar mig ingen roll om vi inte väljer samma sak - huvudsaken är ju att vi är nöjda båda två.

Jag har börjat fundera på att använda stenarna i min gamla vigselring till min ena nya ring. Det vore ekonomiskt smart men samtidigt tar det emot - jag är trots allt väldigt fäst vid den ringen och använder den ofta på höger hand. Den betyder ingenting för mig som vigselring utan bara som ett vackert smycke och på sätt och vis känns det tråkigt att bryta sönder den för att få använda stenarna till något annat. Jag skulle spara mycket pengar på det, helt klart, men det är ändå inget enkelt beslut. Till den första ringen - förlovningsringen i vitt guld - kommer jag i alla fall att köpa nya stenar. Sedan får jag fundera under årets gång och se vad jag känner för när det börjar närma sig. Det är kanske inte så troligt att jag skulle fortsätta använda min gamla ring på höger hand om jag dessutom har en likadan vigselring på vänster hand också - eller? Jag vet inte ännu. Jag ska tänka på saken i alla fall.

Nu i mitt rensmani har jag också börjat fundera på att sälja min gamla brudklänning. Den har gjort sitt, jag kommer inte använda den igen. Jag ska plocka fram den någon dag nu när UP är borta och titta på den och bestämma mig efter det. Den är ju fortfarande väldigt vacker och klart användbar för någon annan. Det tål att tänkas på, som sagt. Igår åkte i alla fall min paljettkjol tillbaka in in garderoben igen eftersom det inte har blivit någon försäljning. Däremot rensade jag ut två andra kjolar som jag aldrig använder längre. Så visst går det framåt ändå. Tur att jag inte är alltför nostalgisk och måste spara på allting. Tur att jag tänker lite praktiskt också!

Dagarna utan UP kommer att gå på med full fart. I eftermiddag är det fika med CN och hennes lilla dotter - jag smiter från jobbet en stund. Det ska bli otroligt kul att träffa CN - hon var en av mina allra närmaste vänner under åren på Telia och hon står mig nära trots att vi sällan ses nu för tiden. Efter jobbet är det träning som vanligt och sedan åker jag till PH på middag. I morgon är det after work på Café Opera och på fredag ska jag jobba hemifrån - tack och lov att min dator fungerar igen! Fredagen ska bli min lugna dag - jag ska inte gå ut på kvällen utan tänker hålla mig hemma, äta god mat och ta hand om mig själv. På lördag ska jag leta brudklänningar och sedan ska jag åka till mina föräldrar och Maja antingen på lördag kväll eller söndag. Handla målarfärg och börja måla möblerna står också på schemat. Fullt upp, som sagt - som vanligt.

2009-09-22

Jag - projektören
Igår sa EB till mig att jag alltid har något projekt på gång. Det stämmer faktiskt - så fort ett projekt är klart kastar jag mig in i nästa. Så fort jobbet med Afrikaresan var över började jag planera för nästa resa. Bostadsprojektet är långt ifrån klart men i stället för att flytta, vilket verkar ta för lång tid, drar jag igång renoverings- och förändringsprojekt i vår nuvarande lägenhet i stället. Nu har vi dessutom kommit igång med ännu en stor uppgift; bröllopet om ett knappt år. Vi saknar verkligen inte saker att göra.

Min klädförsäljning har inte gett så mycket tyvärr. Tjejen som mailade mig om paljettkjolen har inte svarat igen och förutom henne har jag inte hört ett ljud tyvärr. Synd men så kan det vara. Jag får vänta och se vad som händer. Lite mer utrymme i garderoberna blir det i alla fall men å andra sidan fylls det ju på lika snabbt igen - dessvärre, kan jag nog säga. Men jag har börjat ändra mitt tankesätt lite grann nu när det gäller shopping - jag tänker mer utifrån att försöka hitta användbara basplagg som funkar till mycket, inte bara ta något för att det finns och är snyggt utan det ska vara rätt för mig också, rätt och användbart. Jag tänker annorlunda när det gäller färger också. Inget mer svart i min garderob - det har jag så mycket av redan. Nu ska jag få in andra färger i stället, helst ljusare, gladare färger som passar mig. En viss förändring ska det till, som sagt.

Jag hårdtränade efter jobbet igår, cykelpasset som är veckans bästa träning för mig. Det var roligt och jobbigt och jag mådde bra efteråt. Jag och UP gjorde sällskap hem och åt en snabb middag med vegetariska hamburgare och resten av plommonpajen till efterrätt. Jag tog ut katterna en sväng i kylan, strök kläder, fixade och donade lite hemma. Min dator fungerar nu igen - tack och lov för UP som har kämpat på med den. Men jobbinloggningen fungerar givetvis inte så jag måste ta ett snack med NN för att höra var felet kan ligga. Jag skulle vilja få igång datorn tills UP åker iväg till Paris i morgon så jag kan jobba hemifrån på fredag. Det vore otroligt skönt att slippa kontoret för en gångs skull, att få ta en paus.

Något jag skulle behöva träna upp rent mentalt är min förmåga att hålla mig fokuserad och koncentrerad även när det gäller arbetsuppgifter som är mindre roliga. Vissa saker gillar jag jättemycket - uppgifter som innefattar texter och bilder, kreativitet, skapande. Dem gillar jag för det mesta. Andra saker får mig att tappa fokus totalt. Jag kan behålla koncentrationen i några minuter och sedan far tankarna iväg igen. Jag vet inte om det är fel på uppgifterna som inte är tillräckligt inspirerande eller om det är fel på mig som inte kan göra uppgifterna inspirerande nog. Det är i alla fall något att jobba på för min del. UP tyckte att jag skulle fundera ut positiva saker som händer om jag gör en uppgift bra - till exempel, om jag skriver den här pressreleasen om ett ämne jag egentligen inte förstår, så kommer jag att lära mig något nytt och det kommer i slutänden att leda till att jag kan få ett ännu bättre jobb med ännu högre lön. Och så. Försöka kan man alltid.

Men jag skulle definitivt behöva något i jobbet som fångar mig mer, något som kan behålla mitt intresse längre än så här. Kanske är det branschen som inte är tillräckligt rolig för mig. Uppgifterna är det ju egentligen inte fel på - det är kanske bara själva ämnet som inte funkar i längden. Men det jag i alla fall vet nu är att jag inte har minsta lust att börja söka jobb igen, även om självförtroendet nu är gott. Jag vill ändå ha mer på min CV innan jag söker mig vidare. Jag vill inte ha ännu ett likadant jobb som det här - nästa gång vill jag komma högre än så.

2009-09-21

Inte ännu
Nej, det blev ingen försäljning av min paljettkjol idag. Tjejen provade kjolen och tyckte den var för lång - hon hade trott att den skulle vara kortare. Ja vad säger man - jag har skrivit klart och tydligt i annonsen hur lång den är men hon hade kanske inte läst så noga. Jag har mailat den andra tjejen som svarade i stället och hoppas på att hon fortfarande är intresserad. Konstigt nog blev jag helt orimligt ledsen över att det inte blev någon försäljning. Jag förstår mig inte alls på mig själv ibland. Det är ju ingen stor grej - bara en enkel försäljning. Det spelar väl ingen roll, egentligen? Kanske var min dagsform inte den bästa ändå - allt är ju möjligt.

UP har berättat att US och AN tydligen har börjat träffas igen. Jag är förvånad - det tog ju slut mellan dem tidigt i våras och efter det har hon träffat någon annan som hon enligt vad hon själv har skrivit om var helt otroligt lycklig med - hon trodde knappt att det kunde vara så bra, skrev hon i somras. Märkligt nog verkar den relationen alltså ha tagit slut och nu har hon tydligen börjat träffa US igen. Lustigt hur snabbt saker och ting förändras. Man kan aldrig vara säker på någonting. För UP's skull borde jag verkligen tacka ja till hennes födelsedagsfest. Jag borde verkligen det. Jag vet.

Efter min misslyckade kjolförsäljning gick jag till NK för att titta på ringar - jag velar ju fram och tillbaka i mitt beslut men nu tror jag att jag börjar närma mig - igen... Just nu (det kan ju ändra sig igen) lutar jag åt två ringar, två likadana fast i olika färg - alltså en i vitt och en i rött men med samma infattning och utseende för övrigt. Antingen blir det fadeninfattning som jag hade på min förra ring, eller så blir det lite glesare stenar nedsänkta i guldet. Det är svårt att hitta en sådan ring att prova och det gör att jag lutar åt fadenringarna - snyggt och klassiskt. De kommer att kosta en förmögenhet men det får jag ta.

2009-09-21

Sällan glad
Jag har läst lite i mina gamla blogginlägg och det är en sak som slår mig - jag låter sällan glad när jag skriver. Ofta mår jag dåligt, ofta är jag ledsen, arg, frustrerad, besviken. Det verkar sällan vara saker som går min väg. Det känns inte som någon bra väg att vara inne på. Jag skulle gärna vilja vara en sån där person som många andra verkar vara - alltid glad, alltid bekymmersfri, alltid positiv, alltid bara roliga saker på gång. Min egen värld är sällan så. I min värld finns massor av saker som krånglar och som oroar mig. Jag har långa listor av saker att göra men alltför lite tid till dem. Jag känner mig ofta stressad. Jag har människor i min periferi som jag inte längre vill ha kontakt med, men som jag känner mig tvingad till att fortsätta umgås med för UP's skull. De är en ständig källa till konflikter, till gräl, till oro. Numera tycker jag sällan att det här med att gå ut och träffa folk är roligt. Numera känns det oftast bara som något jag gör för att jag måste, trots att jag egentligen inte vill.

Jag behöver hitta ett sätta att kliva av spiralen och börja ta mig uppåt i stället.

2009-09-21

Effektivt och konstruktivt, åtminstone delvis
I fredags bestämde jag mig i sista minuten för att gå på after worken med gamla kollegorna från Telia. Med facit i hand är jag glad att jag gick dit - det var faktiskt riktigt roligt att träffa alla gamla vänner igen. Det är väl bara att inse att så bra jobbkompisar som där kommer jag nog aldrig att få igen, även om jag är glad att jag valde att sluta när jag väl gjorde det. Jag var klar med det jobbet men det betyder ju inte att jag måste vara klar med vännerna. Jag ser redan nu fram emot nästa tillfälle.

UP var hemma hos JBe på fredagkvällen, tillsammans med US och MB. Jag inbillade mig att han skulle komma hem ganska tidigt precis som jag, men han dök inte upp förrän efter midnatt. Av någon anledning gjorde det här mig helförbannad och jag var tvärarg nästan hela dagen även på lördagen. Jag tror ärligt talat inte alls att det egentligen hade med fredagkvällen att göra, men däremot triggade händelsen igång gamla känslor, gammal vrede som i sin tur bara gjorde dagen värre och värre. Lördagen blev helt enkelt inte alls som vi hade tänkt oss.

Vi åkte iväg tidigt på förmiddagen för att titta på festlokal på Villa Källhagen. Jag hade stora förväntningar - jag såg för mig den ljusa restaurangen med uteplatsen, stora fönster och glittrande vatten - och blev grymt besviken. Den festlokal vi blev visade var en mörk, tråkig lokal en trappa ner - förvisso med egen uteplats men ändå, bara fönster åt ett håll, ett minimalt, mörkt dansgolv där vi knappt skulle få plats att dansa ensamma en gång. Den såg ut som en ordinär, tråkig konferenslokal och kändes ungefär lika lockande så det var ett enkelt val att tacka nej till den. I och med det åkte vi inte ens och tittade på Djurgårdskyrkan utan tog oss i stället vidare till Södermalm och Långholmen för att besöka Carlshälls gård, som är vårt andra alternativ. Den kändes klart bättre - perfekt läge, ombonad och mysig på en egen udde. Villkoren kändes mer flexibla än på Källhagen och personalen verkade tjänstvillig och trevlig på ett annat sätt. Just nu lutar det åt att vi kommer att bestämma oss för den lokalen under förutsättning att alla praktiska detaljer fungerar bra. Däremot har vi inte bestämt oss för kyrkan ännu - det står mellan Katarina och Allhelgona, stor och vacker eller liten och mysig. Vi måste bestämma oss omgående men den här veckan blir det nog svårt eftersom UP åker till Paris med AP och är borta från onsdag till söndag.

Efter lördagens haveri med gräl och ilska och bråk blev kvällen ganska matt. Vi lagade pizza, satt i soffan, gick ut med katterna - inte så mycket mer. Det är svårt att komma framåt när man inte har någon energi kvar.

Igår var det ännu en strålande varm septemberdag - rena sommaren, kändes det som. UP ville testa sina nya löparskor så vi åkte ut till Altorp. Jag gick en sväng i skogen och letade svamp, men hittade knappt något alls, medan UP sprang. Resten av dagen var vi hemma, storstädade, plockade undan och lagade mat. På kvällen kom SS över på middag. Jag bjöd på min goda lax och plommonpaj till efterrätt. Allt var supergott och vi tittade på en massa Tanzania-bilder också, mindes och berättade. Det var en lyckad kväll. Det tar tid att få gamla vänner och jag är glad att SS är en av dem som har stannat kvar genom åren.

Idag ska jag förhoppningsvis sälja min paljettkjol om allt går vägen. Sedan är det veckans bästa träningspass på kvällen och så är vardagen igång igen. Jag hinner aldrig landa riktigt under alla dessa dagar som bara försvinner.

2009-09-18

Fredagsfin
Igår körde jag pump-pass efter jobbet. Till min förvåning tyckte jag nästan att det var lätt. Eller, säg så här - jag hade inga problem att orka alla övningar, förutom några armhävningar mitt under passet. Det får bli tyngre vikter nästa gång, helt klart.

UP var ute med en kompis igår så jag tillbringade större delen av kvällen ensam hemma. Jag tog ut Saga - Tuva ville inte följa med men hon kom ut på balkongen efter ett tag och ropade på oss så då gick vi in igen. Jag pratade med mamma och pappa och de hade haft det bra i Jönköping - mycket att berätta efter bara ett par dagar. Dessutom har jag lagt ut några av mina plagg till salu på Blocket också och det har gett resultat - redan idag har jag fått två svar angående paljettkjolen. Jag hoppas kunna sälja den senast på måndag - då har jag stämt träff med den första tjejen som svarade. Skönt att det händer någonting! Det känns lättare för mig med färre saker. Det har blivit lite som en fix idé för mig men det är viktigt - jag saknar mitt utrymme, luften och de tomma ytorna. Hittar vi ingenstans att flytta så kan vi åtminstone göra det bästa av det vi har.

Idag premiäranvänder jag min blå stickade klänning från French Connection och jag stortrivs i den. Jag känner mig precis lagom fin för en fredag - jag kan se snygg och professionell ut på jobbet och sedan gå raka vägen till fredags-after work om jag känner för det. Klänningen var dyr men jag känner redan nu att den kommer att bli välanvänd. Ibland lyckas jag i alla fall!

Den kommande helgen kommer det att bli fullt upp. I morgon ska jag och UP ta ett nytt race och titta på festlokaler och kyrkor - de två alternativ vi fortfarande har kvar för att kunna bestämma oss. UP kanske ska gå på öl- och whiskeymässa i morgon men det är inte riktigt min grej utan i så fall tar jag nog en hemmakväll på egen hand. Jag måste få ordning på min dator, eller köpa en ny till helgen. Sedan får vi se vad mer vi hinner med. Helgerna brukar ju som bekant gå i expressfart.

2009-09-17

Andas ut
Förutom att jag har fått tillbringa kvalitetstid med Maja så har veckan i stort sett varit ganska tråkig. Jag har inte känt mig riktigt inspirerad, eller snarare har jag känt mig splittrad - försöker fokusera på jobbet men tankarna far åt alla håll. Bröllopsplaneringen tar mycket mental tid i anspråk. Det blir bra efter helgens rundtur på de ställen vi har kvar att välja mellan - efter det kommer vi kunna bestämma oss definitivt och då är en viktig del av planeringen avklarad.

Jag har typiskt nog också börjat vela när det gäller mitt ringval. Nu funderar jag på att bara ha två ringar med stenar. Det är ett jättesvårt val, och viktigt! Jag ska ändå leva med det hela mitt liv så det måste ju kännas rätt. Grundidén har jag klar men inte resten, inte finliret. Det verkar som att jag måste ta en provrunda till i alla fall.

Jag körde ett cykelpass igår efter jobbet. Det var otroligt jobbigt - jag fick verkligen kämpa och ge allt, men tyvärr var det bara inte lika roligt som i måndags. Jag kan inte sätta fingret på vad som saknas - det är bara något hos vissa instruktörer som gör att folk höjer sig ett snäpp till, får dem att ge mer än de tror de kan. Vissa har det och andra inte, hur bra de än är egentligen.

Kvällen i Rotebro blev lugn. Jag umgicks med Maja, slappade i soffan, pratade med C och med UP. Det verkar ha gått bra för honom att vara själv med katterna i ett par dagar. Nu är det äntligen torsdag och sedan är det snart helg igen som tur är.

2009-09-16

Vi närmar oss
Igår tog jag pendeltåget från stan till Rotebro efter jobbet. Det känns alltid lite ovant att åka den vägen - det var trots allt bra länge sedan jag bodde där. Det är inte ofta jag är ensam hos mina föräldrar nuförtiden, men jag uppskattar verkligen att vara hos Maja lite mer. Hon är så liten och så smal numera - en liten bräcklig katt med den lenaste päls jag någonsin känt, med perfekt ljusrosa nos och enorma ljusgröna ögon. Hon har alltid varit väldigt vacker jämfört med andra katter, så även nu när hon är äldre. Vi hade en lugn kväll tillsammans, åt middag och kladdkaka, såg på TV, tog det lugnt.

Jag och UP har diskuterat vidare om våra festlokaler och kyrkor. Det känns som att vi börjar koka ner det hela nu - antingen den 21 augusti på Södermalm eller den 28 augusti på Djurgården. Vi närmar oss och det är skönt att det går framåt. Vi siktar på att ta en tur runt de olika lokalalternativen i helgen och sedan bestämma oss efter det. Det är skönt att vara igång.

2009-09-15

100% styrka
Måndagens arbetsdag tog äntligen slut och jag gick raka vägen till veckans bästa träningspass - cykel med AGl. Näst efter PA är han min favoritinstruktör alla kategorier och gårdagen bevisade bara ännu en gång varför det är så. Klassen var fullsatt - bara det säger det mesta för så är det sällan hos andra instruktörer. Jag satt som vanligt bland elitgänget i främre delen av salen och passet var rent magiskt - så roligt, så totalt fyllt av energi! Mot slutet av timmen var det nästan så salen kokade - adrenalinet var skyhögt och hela stora gänget gav allt och lite till, skrek och hejade på varandra. Jag tog ut mig fullständigt och det var det bästa jag har gjort på länge!

Hemma lagade vi middag - sallad och plommonpaj till efterrätt. Vi gick ut med katterna och sedan höll jag på nästan hela kvällen och packade och försöka komma ihåg allt jag måste ha med mig inför att bo hos mina föräldrar nu i två nätter. De åker ner till CSN och IN i Jönköping och jag ska bo hos Maja. Det ska bli roligt - då får vi lite mer kvalitetstid tillsammans. Maja är hela 19 år nu och jag har bestämt att hon ska bli 45, minst.

Vi har funderat lite mer på kyrkor och lokaler och det känns som att det faktiskt börjar ta form lite nu. Jag ska avboka Gustaf Adolfs kyrka och Ulriksdals Slottskapell idag. Jag ska ringa Carlshälls Gård, Rosendals Trädgård och Rosendals Värdshus. Irriterande nog är Rosendals Värdshus faktiskt perfekt. Priset är helt överkomligt, förvånande nog, och lokalen har precis det vi söker efter. Det är typiskt att C och Ø redan har varit där och jag stör mig på AP's reaktion när vi nämnde stället i helgen. Hon rynkade på näsan och sa "där kan ni väl inte vara!". C bryr sig inte alls om vi tar samma lokal och det gör inte mina föräldrar heller. De är bara måna om att vi hittar något som känns bra för oss. Självklart skulle vi helst välja något som är vårt eget, men det blir som det blir ändå.

Jag har bollat över hotellbokningen för London till JP eller EE nu - vem som nu vill ta det men jag skrev ett mail till de båda och föreslog att till exempel JP skulle ta över. Jag har redan lagt så pass mycket tid på det här så nu får någon annan jobba lite. Det känns inte mer än rätt för mig.

Det är ingen som har hört av sig för att få köpa mina kläder, smycken och kaffebryggaren. Jag ska lägga ut en del av kläderna - de lite dyrare - på Blocket också så får jag se om det går bättre där. Jag vill bara få ut alla överflödiga saker ur min garderob nu - jag behöver dem inte, för att vara ärlig, och jag har inte plats heller. En av mina favoritbloggar, Simplicity, skrivs av en kvinna som jobbar som konsult inom färg och stil både för människor och bostäder. Hon har skrivit om det här med att bära svart, som så många av oss gör alldeles för ofta - jag själv inkluderad. Hon skrev att tvärtemot vad många tror upplevs svart inte alls som förminskande utan snarare som mer kompakt och tungt än många andra färger. Jag antar att det stämmer - förmodligen är det bara väldigt smala personer som ser smala ut i svart. Andra ser stora ut, liksom jag själv. Även vitt förstorar ju, så frågan är då vilka färger man ska satsa på för att se mindre och smalare ut? Eller handlar det mer om vilken modell man har på kläderna? För min egen del vill jag i alla fall satsa på färger som blått, rött och kanske lite rosa - jag tror i alla fall att det är en färg som funkar på mig. Eller orange? Svårt att säga. Jag tror det beror på vilken sminkning jag har också - varmt eller kallt, grått, eller beige. Jag tror att jag är en sommar-person så därmed borde även kalla toner som grått fungera på mig. Jag provar mig fram och lär mig. Roligt är det i alla fall!

2009-09-14

Måndagsmorr
Idag är jag trött som en örn. Ständigt för lite sömn, ständigt för lite vila gör sitt till och det börjar kännas. Huvudvärken smyger sig på. Jag är allt annat än effektiv idag, har dåligt samvete och lovar mig själv att komma igen bättre i morgon. Det finns ju massor att göra men tankarna far iväg ändå.

Jag har tittat efter hotell i London och hittat några bra förslag. JP har givetvis inte gjort någonting alls. Jag mailade och frågade vad hon och EE tyckte om förslagen och JP skrev bara att de var bra. Hon har med andra ord inte letat något själv och det irriterar mig, ärligt talat. Jag är ingen reseledare, jag är inte den enda som ska åka iväg. Om nu JP inte har lust att bidra med någonting så kan hon ju kanske vara den som tar reda på bra restauranger eller annat - jag tänker som sagt inte vara den enda som anstränger mig. Sånt kan irritera mig som bara den. Jag hoppas resan blir bra ändå.

Bröllopsbokningarna måste vi också ta tag i. Vi kommer defnintivt inte sakna saker att göra i höst - det är ett som är säkert.

2009-09-14

Lokaljakt och lite annat
Ännu en helg har passerat med ljusets hastighet. Det är otroligt, jag tycker knappt jag hinner blinka ens så är det måndag igen.

Den här helgen har jag faktiskt varit social. Jag har av någon anledning haft mer energi och vilja till att träffa folk än på länge och då får man passa på. Jag drog igång en after work på Riche och till min förvåning dök faktiskt en del personer upp, även om de flesta försvann snabbt också. EE kom dit med en ny pojkvän, eller date eller vad han nu är. Det är första gången jag har sett henne med en pojkvän sedan Gävle och det är roligt att hon träffar någon nu. Han verkade trevlig men ändå lite underlig. Jag berättade för EE att jag och UP har förlovat oss och killen petade på min mage och frågade det första han gjorde om jag var gravid?! Jag blev lätt chockad över hans fråga - jag vet att jag inte har någon mage, har aldrig haft det. Jag stod där med vinglaset i högsta hugg och lyckades skratta bort hans fråga och låtsas som att det regnade, men innerst inne kokade jag av irritation. Så där säger man inte till någon, på några villkor. Jag hoppas på att det bara var ett tillfälligt hjärnsläpp och att han egentligen är en jättebra och trevlig kille för EE. När alla andra hade gått gick jag och UP vidare åt åt tapas på Oxid och sedan åkte vi hem och slappade resten av kvällen.

På lördagen var vi och tittade på två festlokaler. Först åkte vi till Fjärilshuset, som i och för sig är en udda och lite rolig miljö, men den kändes lite i enklaste laget för ett bröllop ändå. Därefter åkte vi till Djursholms slott, som förvisso är fint och pampigt men samtidigt väldigt stelt och mörkt och tungt, på något vis. Det känns inte som rätt ställe för mig att fira bröllop.

På kvällen klädde jag upp mig och åkte hem till PR för tjejmiddag. Förväntningarna var stora efter sommarens kanonroliga tjejmiddag, men den här gången kom vi aldrig igång lika mycket. Alla tjejerna var jättetrevliga men det blev aldrig den där verkliga partystämningen som vi hade i somras.

Igår var vi och fikade hos mina föräldrar en sväng. Jag ska bo där två nätter i veckan för att vara kattvakt hos Maja när mamma och pappa åker till CSN och IN i Jönköping så jag passade på att lämna lite kläder. Efter fikat gick vår lokaljakt vidare. Vi åkte till Carlshälls gård på Långholmen, som ligger mycket vackert inbäddad i grönska alldeles vid vattnet. Nackdelen med den lokalen är att den är lite mörk och dessutom måste all mat och dryck köpas av lokalen, vilket ju drar upp priset en del. När vi ändå var där passade vi på att titta in i Långholmens Värdshus också. Lokalen är fin men omgivningarna urtråkiga så det blir det nog inte.

Vi åkte vidare till Södermalm, L'Estradska skolan - tråkig lokal med vackert läge - och Ersta Terrass - för litet. Ingen framgång än så länge med andra ord. Jag börjar fundera mer och mer på Rosendals Värdshus där C och Ø hade sin bröllopsfest. Det är verkligen inte mitt förstahandsval att ta samma ställe som dem, men det är och förblir än så länge den bästa bröllopslokal jag har sett så tankarna finns där.

Jag har fått riktigt rensmani hemma. Nu i helgen har jag skänkt bort en kjol och en sport-bh. Jag har lagt ut annonser på Modette för att försöka sälja två par jeans, min paljettkjol, två toppar, en ring, två halsband och ett par örhängen. Går det inte att sälja så kommer jag att skänka bort i alla fall en del av dem. Vi får se hur det går. Det är i alla fall ingen som har hört av sig angående min kaffebryggare men jag hoppas på tur där också. Här ska rensas!

2009-09-11

Fredag igen
Den här veckan har gått fort - nu är det redan fredag igen. Jobbet känns inte fullt så tungt längre som tur är - antar att jag helt enkelt har kommit in i rutinerna på allvar igen så nu lunkar det på som vanligt. Det känns skönt att ett event är avklarat så jag kan börja fokusera på nästa nu - pust, det hade ju varit skönt med en paus men sånt får man inte när man jobbar.

Jag körde ett för mig nytt träningspass igår, ett cykelpass med en instruktör som jag dessvärre inte gillade alls. Genom i stort sett hela passet körde han bara hårdrock på jättehög volym och för mig som är bortskämd med riktigt bra instruktörer blev det bara tråkigt och enformigt. Men jag körde på i alla fall så jag får känna mig nöjd med det. Jag har börjat fundera på att utöka min träningsvecka till ett fjärde pass när tid finns, men i så fall ett pass med lite lugnare inriktning - kanske Body Balance, Flow, Pilates eller Yoga eller liknande, alternativt något annorlunda danspass som Afro. Lite variation är bra för mig och det är just den här terminen jag kan kosta på mig det när favoritinstruktören ändå är mammaledig.

UP var ute och åt grabbmiddag med TF och CO och var borta hela kvällen och själv fick jag i stort sett ingenting gjort. Jag gjorde en snabb middag och däckade i soffan, tog ut katterna en sväng bara men annars var det inte mycket aktivitet.

Jag har börjat fundera på att försöka sälja lite kläder och smycken via internet. Det är bara att inse - jag har så otroligt mycket, klart mer än jag använder och behöver, och då är det inte fel att faktiskt försöka rensa undan lite - dels för att göra plats för eventuella andra saker och dels för att få en bättre överblick över de plagg jag äger. Försöka kan man ju alltid så får vi se hur det går. Det är i alla fall ingen som har hört av sig angående kaffebryggaren som jag har ute på annons nu. Synd - den skulle jag gärna bli av med. Vi använder den aldrig förutom när vi har gäster vilket inte är så ofta, och nu står den bara på vår redan överfulla köksbänk och tar upp plats. Jag trivs inte bra med det, det är inte så det ska vara för att jag ska må bra. Rent och snyggt och mycket luft och tomma ytor är det jag vill ha i mitt hem.

I kväll blir det after work på Riche. Till min förvåning, nästan, verkar det faktiskt vara några personer som kommer att dyka upp. Jag är positivt överraskad, måste jag erkänna. SS har däremot i vanlig ordning inte svarat alls. Jag vet inte vad det är med henne - hon svarar varken på mail eller sms längre och jag börjar tröttna på hennes frånvaro. Vill hon inte ha kontakt så slipper hon så klart, men det känns trist när det ändå är en person jag har känt och haft som nära vän i många år. Saker och ting blir som de blir, antar jag. Vänner kommer och går genom livet. Jag antar att jag är besviken för att jag faktiskt trodde att hon var en av dem som skulle finnas kvar.

2009-09-11

Tävlingsdags igen!
Nu är jag med och tävlar om smycken igen, dels i bloggen Starwoman och dels i bloggen Sand mellan tårna. Hoppas turen är på min sida idag!

2009-09-10

En utsträckt hand
Idag mailade jag ut ett förslag om after work till ett antal personer. I vanlig ordning är det många som inte har svarat alls och av de få som har svarat har i princip alla tackat nej. De är redan upptagna på annat håll. Faktiskt mailade jag till KH och JD och några fler av UP's Kroatienkompisar, gamla partygänget, också. Jag är stolt över att jag gjorde det - att jag försökte. KH svarade faktiskt nästan omgående. Hon och JD var redan bortbjudna på middag och kunde inte komma, men hon skrev ändå att det hade varit roligt att ses sist och hoppades det kunde bli någon annan gång i stället. Jag räckte ut en hand och hon tog den och till min förvåning, nästan, känns det bra. Jag hade nästan väntat mig att bli ignorerad, att stå där och känna mig dum, men så blev det inte den här gången. Andra som har tackat nej har föreslagit andra tillfällen i stället så helt ute är jag inte längre. Skönt, kanske.

På lördag ska jag på tjejmiddag hos PR och det blir roligt, det är jag säker på. Det är det bästa som har kommit med mitt jobb - att jag har lärt känna nya, roliga människor som jag faktiskt är nära vän med nu, så pass nära att vi umgås privat också. Jag undrar vad UP gör på lördag när jag är borta - går ut och festar på eget håll, antar jag. Han är inte typen som sitter hemma.

Vi hinner inte lägga tiden vi behöver på festlokalerna och det är störande. Det måste ju göras, vi kan inte dra ut på det. Och ändå händer ingenting alls. Vi måste ta oss tiden - frågan är bara var vi ska ta den ifrån. Vad vi ska avboka i stället. Det är ett stressmoment, tyvärr, men det finns där ändå. Ringarna ska vi bara inte prata om. Jag trodde jag hade bestämt mig men velar nu med vilken kombination jag ska välja. Två släta ringar och en med stenar eller tvärtom? De två yttre ringarna som smalare och den i mitten som bredare eller alla tre lika breda? UP har fortfarande inte bestämt sig heller. Slät eller mönstrad - det är frågan.

Det återstår att se vad helgen bjuder på. Vi kommer att ha fullt upp som vanligt, det tvivlar jag inte en sekund på. Frågan är bara vad vi ska prioritera att få klart.

2009-09-10

För ett år sedan...
För et år sedan var UP i Kroatien och jag mådde uselt här hemma. Vi hade en av de värsta kriser vi har gått igenom i vårt förhållande. Givetvis, nu när exakt ett år har passerat, gör sig hela historien påmind. Jag har läst blogginlägg från förra året och minns känslorna, minns hur nära det var att vi gjorde slut. Jag gick från att vara helt förkrossad till att inte känna någonting annat än att jaha, det är väl lika bra då. Vi hade ingenting kvar, ingen glädje, ingen energi, ingen vilja att kämpa vidare.

Så var det då. Nu är det annorlunda. Vi bor tillsammans sedan mer än ett halvår tillbaka. Vi är förlovade och har börjat planera för vårt bröllop om knappt ett år.

Igår höll vi vårt golfevent precis som förra året, det event som då gjorde att jag tackade nej till att åka till Kroatien, det som var grunden till hela vår katastrof. Vi hade färre deltagare i år än förra gången men precis som då gick allt väldigt bra och eventet som stort var en framgång i vanlig ordning. Skönt att det är gjort och skönt att jag kan gå ifrån ännu ett kundevent med stolt hållning och känna mig nöjd över min insats.

Det märks att det börjar bli höst nu. Katterna - framför allt Saga - är inte lika benägen att vilja gå ut på kvällarna utan de trivs bra inne i lägenheten. Apropå lägenhet så hittar vi fortfarande ingenting nytt. Mäklaren hade ringt till UP igår och sagt att huset vi gillade nu var uppe i 5,1 miljoner kronor. Inget bud från oss med andra ord. Det är bara att gilla läget, antar jag. Vi funderar vidare på små förändringar i stället, byta ut möbler och rensa bort överflödet. Vi tar det en liten bit i taget och ibland går det lättare och ibland är det svårare att genomföra förändringarna. Jag är nog mer benägen till att göra det än UP. Han har bott där för länge, han är så van vid hur det är och alltid har varit.

När det gäller att hitta festlokaler har vi ingen framgång. Jag har en lista över alternativ men det är egentligen ingenting som känns klockrent. Det är svårt att få fram bilder och information över hur lokalerna ser ut och framför allt om exakt vad det kostar, vad man får ta med sig själv och vad som måste köpas av leverantören. Samma sak gäller kyrkorna. Vi har några bokningar men har inte bestämt vilken linje vi ska gå på - det beror ju också på var vi ska hålla festen. Vi har kört fast lite nu, som vanligt, inte oväntat. Som alltid har vi alldeles för mycket att göra och vår lediga tid fullkomligt springer framåt, för fort för att vi ens ska hinna dra nytta av den tid vi ändå har. Jag vet inte hur vi ska hinna allt.

2009-09-08

På gång
Igår hade jag sådan huvudvärk på dagen så jag starkt övervägde att ställa in kvällens träning. Jag åkte på möte hos vår annonsbyrå på eftermiddagen och efter det orkade jag inte ens åka tillbaka till jobbet utan gick på stan i stället, dels på Södermalm och dels inne i city som vanligt. Jag hittade en grå stickad klänning med vackra pärlbroderier runt halsen som jag slog till på - just en grå klänning har jag ju varit på jakt efter och den här var ovanlig i sin design och ovanligt fin dessutom. På Skopunkten hittade jag precis sådana stövlar jag har funderat på - lite grövre men ändå med höga skaft. De var ganska billiga - det brukar ju vara så i den affären. Jag ska inventera min nuvarande stövelgarderob lite mer men funderar annars på att slå till på dem. Efter det här funderar jag dock på att belägga mig själv med shoppingförbud för resten av året. Det skulle behövas, helt klart. Synd bara att det är så svårt. Men mer rensning ska det i alla fall bli, det är ett som är säkert.

Jag har tittat lite på Hemnet inför helgen men tråkigt nog hittar jag inte ens någonting jag vill titta på. Det är tråkigt och ganska frustrerande eftersom vi är så pass desperata att få flytta vidare. Vi har pengar, vi har sålt min lägenhet, vi vet vad vi vill ha och vi är till och med flexibla med flera olika valmöjligheter för var och hur vi vill bo. Och så hittar vi bara ingenting. Hur tråkigt som helst. Och frustrerande så man blir galen. Vi har letat bostad i snart två år och jag ser inte ens slutet på vårt letande ännu. Otroligt - vem hade kunnat tro det?

Jag släpade mig iväg till träningen ändå, cykelpass som vanligt, och det gick riktigt bra. Det var roligare än väntat också och det känns bra att jag är på gång i min vanliga form igen. Bara det att jag faktiskt vill gå och träna är ett framsteg för så har jag inte känt på några veckor nu. Det blir bättre som tur är.

Hemma åt vi en enkel middag och UP åkte iväg till AP för att leta hotell inför deras Parisresa. Jag städade och satt sedan hela kvällen och letade efter lämpliga festlokaler till bröllopet. Jag hittade några bra förslag men misstänker dessvärre att de flesta blir väldigt dyra. Vi får se vad vi kommer fram till.

2009-09-07

Full fart framåt!
Jag och UP har kommit in i en lite större effektivitet nu, som tur är. Vi följer vår att göra-lista och bockar av saker löpande. Jag har annars känt mig osocial på sistone och borde verkligen ändra på det, men det är som att jag inte riktigt orkar ändå. I fredags var jag hur trött som helst och ville bara åka hem efter jobbet. Så blev det, vi köpte hem lite god mat och vin och hade en skön kväll på egen hand.

På lördagen åkte vi till Myrorna med lite fler saker -kläder, lite porslin och prydnadssaker, våra två gamla bäddmadrasser och lite annat. Efter det ägnade vi dagen åt kyrkjakt. Vi besökte fem olika kyrkor och ska nu försöka välja ut i vilken vi vill gifta oss om ett knappt år. Gustaf Adolfs kyrka på Gärdet var bra i storlek - ganska liten - och låg väldigt vackert, men den tillhör ändå inte vår topplista. Hedvid Eleonora ligger bra till precis vid Östermalmstorg, och den är stor och pampig och vacker men ligger lite tråkigt till med bilar och bussar som far förbi precis utanför kyrkogården. Sofia kyrka ligger väldigt vackert i Vita Bergsparken, men UP gillade den inte riktigt ändå. Allahelgonakyrkan är en liten fin träkyrka mitt på Södermalm. Den har fördelen att inte vara så stor så den skulle inte kännas så ödslig, och den är helt klart ett utmärkt alternativ om vi vill ha en mindre kyrka i stan. Vårt sista besök blev i Katarina kyrka, som egentligen är min absoluta favorit bland alla Stockholms kyrka. Den är stor och otroligt vacker - vit och ljus med stora fönster som ger ljusinsläpp från alla håll. Den är pampig och elegant och ligger i Stockholms kanske mysigaste kvarter uppe vid Mosebacke. Ska vi ha en stor kyrka leder den med hästlängder i mina ögon. Efter kyrkjakten blev det ännu en lugn hemmakväll.

På söndagen följde vi med AP till Altorps kyrkogård där UP's pappa GP ligger begravd. Därifrån åkte vi vidare för att se på Djursholms kapell, som är en liten kyrka, otroligt vacker, mitt bland fina villorna. Ska vi ha en kyrka utanför stan är det ingen tvekan om att det blir den. Nu beror det bara på vilken festlokal vi bestämmer oss för och var den i så fall ligger.

Två husvisningar i Täby hann vi med också. Det första - ett mindre enplanshus - var fullt av hemmalösningar som är det värsta jag vet. Konstiga små rum och märkliga vinklar överallt och helt klart ingenting för oss. Hus nummer två var ett större enplanshus i Gribbylund. Det var fint - vissa rum perfekta och andra mer ordinära. Dock var det sjukt mycket folk på visningen så jag hyser inga förhoppningar om att jag och UP kommer att bo där. Det är konstigt numera - jag kan se ett hus och tycka det är perfekt för oss men så snart vi åker därifrån är det som att jag bara glömmer det, släpper det eftersom jag är så säker på att det ändå inte blir något av det. Det är tråkigt men vi är nog båda så luttrade och realistiska nu så vi har slutat ha orimliga förväntningar.

Vi tog en snabb lunch hemma och åkte sedan ut till Barkarby. Först blev det en runda i outleten. UP hittade en fin jacka men för min egen del var det bara knäckande och förnedrande att gå där. Allt jag provade var för tajt och för litet. Jag kände mig större och tjockare än någonsin och det var allt annat än roligt och peppande att gå där. Efter klädbutikerna åkte vi till Ikea för att titta efter ett sideboard men hittade ingenting. Det blev ett nytt fårskinn som UP ska ha vid sin säng, men för min egen del tog det helt klart emot att köpa det. Jag vill inte ha döda djur i mitt sovrum längre. Det känns inte rätt alls.

Vi har verkligen haft fullt upp i helgen och flängt fram och tillbaka som skottspolar med allt vi har att göra. Listan är fortfarande jättelång, men det går framåt ändå. Vi börjar komma fram till vad vi vill och hur vi vill ha det hemma och det är ett viktigt kliv framåt. Min frustration och vantrivsel är något mindre nu, som tur är.

2009-09-04

En sån dag
Jag har varit på dåligt humör mer eller mindre hela veckan, känns det som. Jag vet inte vad det är med mig - det kryper i mig av otålighet och irritation, alla mina kläder känns fel, obekväma och fula, jag avskyr precis allting i vår lägenhet och jag vet inte allt.

Igår styrketränade jag i alla fall efter jobbet och det gick faktiskt jättebra - jag orkade utan problem och kände mig väldigt nöjd efter passet. UP mötte mig vid Bruka efter passet och vi tittade på deras soffbord som jag har funderat på om vi skulle ha hos oss. De har två varianter som kan fungera, båda vita, enkla och moderna utan att vara byggda med stål och vitt pianolack. Det ena bordet är rektangulärt och det andra elipsformat och båda kan vara ett bra alternativ, tycker jag. Det är bara frågan vilket vi skulle ha. Vi kommer ha mycket vitt, rektangulärt i vardagsrummet så kanske vore det bra att bryta av med en annan form på bordet. Till min förvåning gillade faktiskt även UP borden så kanske kan det bli ett köp framöver.

Men väl hemma kröp allting i mig som vanligt. Jag vet inte vad det är men jag känner mer och mer att jag verkligen vantrivs i lägenheten, att jag bara tycker att allting är fult och fel. Vi har bott tillsammans i åtta månader och fortfarande känns det inte som vårt hem utan som en lägenhet där vi har tryckt in både mina och UP's möbler på en alltför liten yta. Våra skåp är proppfulla med saker, garderoberna likaså. Vi har fortfarande kartonger som står framme för att vi helt enkelt inte har någonstans att packa upp dem, eller ens gömma dem. Vi har en salig blandning av färger och träslag och intrycket av helheten blir bara rörigt, oroligt och oharmoniskt. Det fungerar inte och någon förändring måste till om jag inte ska bryta ihop fullständigt.

Innerst inne vet jag att min frustration mycket beror på att vi inte hittar någonstans att bo. Vi har letat i två år snart och fortfarande är vi inte ens i närheten. Jag har börjat ge upp, orkar inte ens åka och titta snart, för det känns bara så meningslöst, som slöseri med tid. De hus vi gillar blir för dyra, lägenheterna likaså. De som är billigare innebär ofta renoveringsbehov, dåliga planlösningar, långa transporter och bara allmän tristess och det lockar inte. Vi har kört fast och vi kommer inte framåt.

I morgon ska vi åka till Myrorna med saker igen. Jag hoppas på att få ut en hel del saker igen, även om det blir svårt och även om det möter motstånd från UP. Det är svårt - jag vill inte komma in i UP's hem och bara domdera och peka med hela handen och tala om hur det ska vara. Det vore inte rätt mot någon av oss. Vi måste bara hitta en gemenskap i vårt boende, det som är vårt tillsammans.

2009-09-03

Fast i kravlistan
Igår var jag tröttare än tröttast på jobbet. Hela dagen gick som i dvala och jag fick inte mycket gjort. Tröttheten till trots släpade jag mig i alla fall iväg till cykelpasset efteråt och det är jag glad för. Träningen var urjobbig men det känns ändå att det går åt rätt håll och bäst av allt var att jag faktiskt piggnade till på kvällen. Jag åt en snabb middag och sedan var jag igång med att byta kattsand, tvätta, gå ut med katterna...

Trots att jag får vissa saker gjorda är det ändå alltid mycket kvar. Att göra-listan växer och växer och min stressnivå med den. Sedan är det frustrationen också. Jag vill så otroligt mycket men det går så sakta. Jag läser inredningsbloggar och får tusen idéer men det blir ingenting av dem. Det är så synd - vi kan göra det vi har så mycket bättre men jag upplever så mycket motstånd från UP. Han tycker inte det är lika viktigt som jag tycker och då blir det ingenting av det. Jag vill inte driva på allting själv, jag vill inte stövla in i UP's lägenhet och peka med hela handen och bestämma över hur allting ska förändras. Jag vill att vi ska vilja båda två, jag vill att vi ska vara överens, men tyvärr vill vi ju inte samma saker båda två och då blir det ingenting alls i stället. Jag vill ha ett hem i vitt, vitt, vitt. Jag vill ha ljus, lätt inredning, enkla färger och modern framtoning. UP vill ha lite mer färg än så. Han vill ha en större mix, inte så enhetligt som jag drömmer om. Han vill ha prydnadssaker framme, han vill blanda mer. Våra inredningssmaker är definitivt inte överens och då blir resultatet som det blir - kaotiskt. Jag ska bli hårdare med att rensa för det är det enda sättet att komma framåt. I helgen blir det en tur till Myrorna igen och det ser jag fram emot. Vi har så mycket vi behöver bli av med - det här är bara början.

2009-09-02

Hösttrött
Gårdagens middag i Rotebro var trevlig. God mat och gott sällskap och Maja var liten och spinnig som hon brukar. Mamma fick en bukett med gladiolus och en fotbehandling i present och hon verkade glad över det. Pappa pratade mycket om att köpa ny dator och att köpa ny bil. Han vill men stöter hela tiden på motstånd, hittar problem och skäl till att det inte ska bli av. Allt är för dyrt och ingenting är möjligt. Hans liv i ett nötskal, ibland. Det är tråkigt, han är så bitter, så besviken på livet, och skyller allt på alla andra än sig själv. Det håller ju inte men han ser det inte.

För min egen del har hösttröttheten börjat sätta in på allvar. Jag har konstigt ont i en viss punkt i huvudet och försöker att inte oroa mig för det, även om det går halvbra ibland. Idag ska jag i alla fall komma iväg och träna, även om jag uppriktigt sagt inte ser fram emot det särskilt mycket. Jag har liksom kommit av mig, tappat sugen och motivationen, men jag vet också att det är just under de här perioderna som jag behöver komma iväg som mest. Det är bara att bita ihop och gå dit och jag vet att jag kommer att känna mig nöjd när jag är klar. Men trött är jag - behöver sova mer varje natt, behöver vila mer. Min dator har inte velat komma igång så jag kan fortfarande inte jobba hemifrån. Om det inte har löst sig senast på fredag så kommer jag köpa en ny i helgen, det är det enda raka. Tråkigt men så får det bli ändå.

Det känns som att vi börjar komma lite, lite framåt i jakten på ett bättre hem. Jag har nästan gett upp tanken på att flytta till något nytt nu. I stället fokuserar jag på att förnya och förbättra det vi har idag, genom lite nya möbler, ny inredning, genom att rensa ut det gamla som inte används, som är för mycket och för många, som inte behövs och inte finns plats för. Små framsteg men de kommer ändå. Jag gör vad jag kan för att hitta min energi igen.

Jag har fått kontakt med RL via Facebook och häromdagen fick jag se foton från ett bröllop han var på i somras. Det var två av hans gamla vänner från Östersundstiden som gifte sig och för min del var det åratal sedan jag sist såg någon av dem. Det kändes konstigt att se dem igen, om än bara på bild. Många av dem var väldigt trevliga och vissa hade jag gärna haft kontakt med, men det är ju inte aktuellt nu. Nu var det AJ som var där med RL. Konstigt. Livet går vidare. Jag vill inte tillbaka men det är en märklig känsla ändå.

Annars har jag faktiskt börjat radera folk ur min kontaktlista. Jag har en massa människor som jag har haft kontakt med under perioder av mitt liv, men inte särskilt mycket och framför allt inte längre. Dem har jag strukit nu. Jag vill fokusera på dem jag faktiskt vill ha kvar. Resten får vara.

2009-09-01

Jag, hypokondrikern
Idag fyller mamma 71 år!

Gårdagen blev riktigt seg. Jag känner mig mer och mer hängig för varje dag men trots det är det som att jag aldrig blir riktigt sjuk ändå. Var jag än vänder mig kan jag läsa skrämmande artiklar om människor, unga, friska och starka, som drabbas av svininfluensan och dör inom några dagar. Mitt hypokondriska jag gör sig till känna igen. Jag oroar mig för att drabbas av det här utan att kunna göra någonting. Jag träffade NM igår på lunchen och det fick mig att börja tänka på hjärntumörer, jag som har så mycket huvudvärk titt som tätt. Jag måste lära mig att slappna av och inte oroa mig men det är lättare sagt än gjort ibland.

Däremot är det en sak jag kämpar med nu och det är att inte söka efter information som jag inte kan hantera, som jag inte behöver och som inte får mig att må bättre. Det är en strid att komma förbi vetgirigheten men jag jobbar på det.

Det var roligt att träffa NM igår även om lunchen gick fort, för fort för att vi ska hinna prata ordentligt. Vi får boka in något längre tillfälle snart, en kväll kanske. NM är alltid superupptagen så det är inte lätt att få till en tid med henne, till och med värre än för min egen del tror jag. Jobbet gick hyfsat igår, jag fick en del saker gjorda men känner mig fortfarande stressad. Det är alltid mycket kvar, verkar det som. Träningen fick jag dessvärre avboka. Jag kände mig inte bra nog för ett hårt cykelpass och det är otroligt tråkigt att jag aldrig får komma igång riktigt. Jag har varit halvrisig ända sedan jag började jobba och det verkar inte bli bättre utan tvärtom.

I stället för träning tog jag en runda på stan, som vanligt. Jag kom hem med nya vita romantiska påslakan och örngott från Åhléns och en mörk tajt jeanskjol till mig själv, en sån modell jag har tänkt på ett tag. Jag ska prova den bättre igen hemma men tror den blir bra. Jag tog ut katterna en kort sväng och sedan tillbringade jag och UP nästan hela kvällen med att försöka få ordning på min dator. Det gick inget vidare - den fungerar halvdant och viruset finns fortfarande kvar, verkar det som. Jag vet ingenting om datorer och vet inte vad jag ska göra åt det men funderar mer och mer på om jag ändå skulle köpa en ny dator i stället. Kanske vore det lika bra, även om det också kostar mycket. Jag får se hur jag gör, om problemet går att lösa eller inte.