2010-02-26

Överlämning
Idag är Dagen D när U lämnar nycklarna till gamla lägenheten i Danderyd till den nya ägaren. Han var där ensam för ett par dagar sedan för att se till att allt såg bra ut i dagsljus inför överlämningen, och han berättade att han gick runt i varje rum, mindes och tog farväl och grät en skvätt. Vi går vidare nu och det känns bra, nu är det vi, vårt hem och vår gemensamma framtid som vi ser fram emot.

I eftermiddag har jag ett besök hos min mirakelman kiropraktorn att se fram emot. Det är verkligen ett mirakel för sedan jag började gå hos honom i höstas har jag knappt haft någon migrän överhuvudtaget. Nu har jag ändå dragit ner på min förebyggande medicin till halva dosen, till och med en trejdedel av den dos jag hade under mina värsta perioder, och trots det går det fortfarande bra. Jag kan ärligt säga att jag aldrig hade trott att det var möjligt för mig att slippa migrän, men se här - det verkar faktiskt fungera. Lycka!!

I kväll ska vi gå på Operan och se Cosi fan tutte. Jag är ingen stor operabesökare, kan jag erkänna - jag gillar kulturevenemang, särskilt dans, men just opera har jag inte varit på mer än ett par gånger i livet. Det blir nog en upplevelse, just med levande musik och sång i den pampiga och vackra byggnaden. Det är lite som ett sätt för oss att fira lägenhetsförsäljningen också, att vi gör något roligt för att fira att nu är allt klart, nu är vi på plats och flytten är gjord.

Helgen bjuder på lite av varje. I morgon ska vi för första gången sedan flytten njuta av lyxen att bo nästan i stan. Vi ska ta en promenad ner mot Birkastan och Kungsholmen, gå och titta i lite lampaffärer och leta lite annan inredning som vi behöver. Vi ska dessutom åka till LP och lämna tillbaka en massa flyttkartonger samt åka förbi Myrorna med en hel hög med prylar som får flytta ifrån oss nu. Äntligen börjar det bli utrymme hemma, golvet syns och det går att röra sig utan att springa in i kartonger hela tiden. Så skönt! På söndag kommer mina föräldrar på premiärbesök också. Jag hoppas på bra väder så att vi kan ta en skön promenad runt området och se vattnet och ljuset. Skönt med helg, som vanligt!

2010-02-25

Långben
När jag var yngre, framför allt i tonåren, önskade jag alltid att jag var kort. Jag avskydde min längd och hade riktiga komplex för den. Idag är jag rätt nöjd - skulle jag vara kortare än idag så skulle jag absolut inte vilja vara mindre än 170 cm lång. Allt under det är för litet!

Den enda nackdelen med att vara lång, egentligen, är det här med dagens mode med korta kjolar och klänningar. De riktigt korta varianterna blir nästan som längre tröjor på mig och att ha sånt på jobbet är ju bara uteslutet. Ibland kan jag alltså längta tillbaka till tiden när lite längre kjolar och klänningar var modernt, för då passade allt och jag behövde aldrig tveka. Idag är det svårare att hitta rätt - det som ser bra ut på en pinnsmal modell blir för tajt på mig och det som ser bra ut på en person som är kortvuxen blir för kort på mig. Det är en liten nackdel, men annars är jag rätt nöjd ändå.

(Jag skriver det här bland annat för att slippa tänka på jobbet en stund. Idag är en riktig skitdag, bara strul och idiotiska uppgifter som tar meningslöst lång tid att lösa. Tur att det är fredag i morgon!)

2010-02-25

Upp och ner
Träningen var enormt jobbig igår. Jag var totalt stum i benen vid flera tillfällen och att jag ens klarade mig igenom passet är nästan otroligt. I kväll är det body pump och sedan är det i alla fall vila till på måndag.

U hade bilen till kontoret igår och han hämtade upp mig efter träningen, skönt! Jag hade en riktig urladdning på kvällen, bara öste ur mig allting om min stress inför det här med barn eller inte barn, och över att jag inte vet hur jag ska göra med jobbet och allt vad det är. Jag frågade U hur han vet att han vill ha barn och vad det egentligen är han vill ha. Han svarade att han tycker det är en otrolig sak att få vara med och forma en annan människa och få se den personen växa upp till en egen person. Det är något han vill uppleva. Han är också så klarsynt så han konstaterade att det jag ser när jag tänker på barn är en himla massa dörrar som stängs. Jag ser tusen saker som jag inte längre kan göra, tusen hinder på vägen. Jag väntar fortfarande på att moderskänslorna ska infinna sig och börjar nästan undra om det är fel på mig som aldrig verkar komma dit...

U älskar att resa, men jag tror inte att han är lika passionerad för det som jag - jag tänker på det ständigt, längtar konstant bort och vill uppleva allt och lite till. Han har haft jobb tidigare som har inneburit en massa resor över hela världen, så han har liksom fått sitt lystmäte redan tidigare, medan jag å andra sidan känner att jag bara har börjat. Det är först under de senaste åren som jag har haft möjligheten att göra allt det jag vill, och följdaktligen upplever jag nu att jag har nästan allting kvar fortfarande. Det stressar mig - ska det här bli allt? Ska det inte bli mer än så?

Sedan är det jobbet som jag velar med. Hade jag vetat redan nu att nej, jag kommer inte att få barn, det finns inga planer på det, punkt - då hade jag utan tvekan planerat in en rejäl långresa varje år, och jag hade utan tvekan sökt nytt jobb nu direkt. Nu tänker jag lite längre. Jag är 37 år, jag är kvinna, jag ska gifta mig i år. Hur lätt är det för mig att få nytt jobb nu? Kanske är det inga problem, men det kan lika väl vara så att arbetsgivare tänker "aha, hon är så gammal och nygift, det är bara en tidsfråga innan hon ska börja skaffa barn och vara mammaledig och vara hemma med sjuka barn, henne kommer vi inte ha nytta av förrän om fem år". Likafullt kan det också vara så att om vi ska ha barn så är det bättre för mig att stanna kvar på mitt nuvarande jobb - det ser bättre ut för arbetsgivaren och det kanske också underlättar för mig själv. Jag vet inte. Jättesvårt är bara förnamnet.

U undrar om jag går igenom en för tidig 40-årskris nu. Jag vet inte, kan det vara så? Eller är det snarare en identitetskris kanske? Det känns som att jag ifrågasätter det mesta i livet nu. Boendet är på plats i alla fall - nu är det bara resten kvar...

2010-02-24

Stress
Något av det mest stressande i mitt liv är det här med barn. Jag ska vara ärlig: jag är 37 år och jag känner mig varken mer redo eller längtar mer efter barn idag än jag gjorde när jag var, säg 22. Och det stressar mig som tusan. Nu är jag i den åldern när fler och fler i bekantskapskretsen börjar få barn. I stort sett alla mina vänner förutom de tre-fyra allra närmaste har barn idag. Min syster, som är fyra år yngre än mig, har barn, liksom alla hennes jämnåriga vänner. Men inte jag.

Nu när jag är så här gammal - och U är ju hela nio år äldre än mig dessutom - så börjar jag mer och mer försöka tvinga fram en barnlängtan hos mig själv. Jag försöker intala mig att visst vore det roligt att ha barn, samtidigt som jag inte på något villkor kan se mig själv i en mammaroll. Jag??! Hur tänker ni nu?

Jag önskar innerligt att jag hade tio år till mig att bara leva livet med U, resa, uppleva världen och allt det vi drömmer om att göra tillsammans, så mycket större än en sandlåda med andra småbarn och deras föräldrar. Det är inte det jag drömmer om, hur mycket jag än önskar att jag kände så. Det absolut värsta jag vet är när folk kommer till mig och påpekar hur gammal jag är och hur mycket fertiliteten sjunker för varje år ju äldre man blir och att den biologiska klockan minsann tickar och bla, bla, bla... Ja tack så mycket, den verkligheten är jag redan mer än medveten om och tack så mycket, jag är redan nog stressad så det räcker och blir över av min brist på barnlängtan.

U vill ha barn, säger han, även om han aldrig försöker tvinga mig eller rent ut säga "nu gör vi det". Han ser det som ett fantastiskt äventyr att uppleva, och säkert kan han ha rätt i det. Själv är jag mest livrädd. Jag är orolig att barn kommer att bli ett hinder för alla mina drömmar, att jag kommer att känna mig fången och instängd i föräldraskapet. Den tanken skrämmer mig, frihetsjunkien, något enormt.

Jag tror inte att jag någonsin kommer att bli "redo" för att få barn. Planen vi har nu är i alla fall att vänta till efter Galapagos med att försöka, och om barnet - eller barnen - sedan behagar komma eller inte, ja det blir som det blir. Får jag barn skulle jag tro att jag blir mer än lycklig av det. Får jag inte barn tror jag inte att jag är dömd till evig olycka för det. Många säger "börja i tid för det kan ta lång tid innan det händer något". Ja, det vet jag om. Men jag vet också om många, många - i princip alla jag känner, faktiskt - som har blivit gravida mer eller mindre omgående. Många av dem har också mått väldigt dåligt under graviditeten, och deras eniga råd är att inte försöka förrän vi verkligen är redo att bli gravida på riktigt. EH varnade mig nästan: har du något du ska göra som du ser fram emot så bli för allt i världen inte gravid innan dess. Hon borde veta - hon var så dålig att hon blev inlagd med dropp i fyra veckor under den första tiden av sin graviditet. Ingen höjdare, precis.

Ja, barn är vansinnigt läskigt. Förmodligen det mest skrämmande jag kommer att uppleva i livet. Jag vet inte om jag kommer att få barn, och jag vet inte om jag kommer att bli någon perfekt förälder. Men om det händer så lovar jag i alla fall att göra mitt bästa.

2010-02-24

Roligt och roligt
Nu kom jobbdippen tillbaka igen. Det är lustigt för när jag pratar med EB och PR så verkar det som att även de känner av det, att det är annorlunda, sämre stämning, inte lika roligt att gå till jobbet. Jag har haft funderingar på att söka något annat och nu kommer tankarna tillbaka. Det är inte så att jag inte gillar mitt jobb i grund och botten - jag är bara uttråkad och vill ha omväxling från rutinerna. Det lockar mig helt enkelt inte på samma sätt längre och jag vet av erfarenhet att det är bäst att gå innan det blir outhärdligt. Det är lite att fundera på, verkligen.

Min hemarbetsdag igår gick sådär. Jag hade ingen som helst inspiration eller jobbdisciplin och fick tyvärr inte särskilt mycket gjort. Jag känner mig å andra sidan mer taggad idag så nu ska jag minsann vara desto mer effektiv, men ändå. Förändring, tack!! Bara något, pleeeaaaaase!

U hade ett mindre helvete med att ta sig hem från stan igår så jag är glad att jag höll mig hemma i alla fall. Jag tog min planerade lunchpromenad runt området och ja, jag njöt verkligen varenda sekund. Ljuset, solen, vattnet, det vackra området jag bor i - så härligt! På kvällen gjorde vi en drive med förrådet igen. Vi tog ner lite kartonger och hängde ner alla ytterkläder som det inte är säsong för just nu. Vi är båda glada över att vi valde att spara två gamla bokhyllor som vi nu har i förrådet. Det är ordning och reda och det går till och med att ta sig fram - inte så dumt! Det tar tid, men det går i alla fall framåt, något framsteg varje dag och lägenheten blir bättre och bättre hela tiden.

Annars är det vardag, vardag, vardag som gäller nu. Jobba, träna, packa upp. Jobba, träna, packa upp. Samma hela tiden. Vi måste verkligen boka in en resa snart, även om det så bara blir för ett par dagar. Det är det enda sättet att uthärda den här eviga vintern.

2010-02-23

Hemmadag
Igår trotsade jag kylan och trafikkaoset och tog mig in till kontoret, eftersom jag hade möten och dessutom träningen på kvällen. Idag är det inte fullt lika kallt, men jag har ändå valt att stanna hemma idag, så nu sitter jag framför skrivbordet i arbetsrummet och jobbar hemifrån i stället. Jätteskönt och det är faktiskt min första riktiga hemmadag här sedan vi flyttade hit. Jag ska ge mig ut på en lunchpromenad vid vattnet här om en stund och bara njuta av omgivningarna och ljuset. Livet är inte så tokigt faktiskt!

2010-02-22

Städa, städa, städa
Helgen har inte direkt varit kul. Flyttstädning har stått på schemat från lördag förmiddag till söndag kväll. Massor av jobb, vi var minst sagt noggranna så jag hoppas att nya ägaren blir nöjd på fredag när han får nycklarna. Igår kväll blev vi i alla fall klara och jag gick ett sista varv i lägenheten och tittade och mindes.... första gången jag kom dit, första kyssen, allt vi har upplevt där på gott och ont. Nu är vi på väg mot en ny tid, en ny fas i livet. Till lägenheten i Danderyd kommer jag aldrig mer tillbaka - något slutar, något börjar, som livet är.

Det är otroligt skönt att allt i alla fall är på plats nu, ingenting mer att hämta, inga fler kartonger att släpa in i lägenheten. Vi har fått undan ungefär en tredjedel av kartongerna nu men märkligt nog känns det också som att de förökar sig lika snabbt igen. Jag förstår inte hur det går till. Vi börjar få kontroll men det är bara tillfälligt för lika snart är det kaos igen. Det kommer helt klart att ta tid att få ordning på allt, men det är bara att bita ihop. Till min glädje har vi nu inte mindre än fyra fulla kartonger som ska iväg till Myrorna så snart vi bara kan. Jag blir alltid glad av att få rensa ut så det här är perfekt!

Det "roligaste" som annars har hänt i helgen är att jag i fredags spenderade en förmögenhet på Cult-prylar. Tvålpumpar, fat, diskmedelspump och tandborstmugg blev det och det är så snyggt, så snyggt! Jag är jättenöjd!


Idag är det måndag igen och det roligaste som hittills har hänt på jobbet är att min kära "bänkgranne" PR är tillbaka från sin jorden runt-resa, brun som en pepparkaka och sprängfylld av nya minnen och upplevelser. Själv längtar jag mig nästan sjuk efter att få resa bort. Snart måste vi boka in något nytt innan jag får ett bryt av att bara gå här i vintern, som bara blir kallare och kallare - 23 minusgrader idag, det är ju helt absurt!

I kväll har jag min älskade träning att se fram emot. Jag är laddad till tusen och ser fram emot stenhårt jobb som vanligt. Det är det bästa med måndagar!

2010-02-19

Äntligen fredag!
Puh, det här är en vecka som jag helst hade velat slippa på sätt och vis. En massa strul har det varit men lyckligtvis även positiva saker - träningen har gått bra och varit rolig som vanligt. Vi har packat upp en hel massa kartonger och ja, det går framåt faktiskt.

Igår tog vi itu med arbetsrummet. Det är inte helt perfekt, men det är ändå den bästa lösningen vi har kunnat komma fram till. U's bruna bokhyllor hade helt klart varit mindre framträdande om de hade varit viiiitaaaa (jag kan inte nog framhålla hur mycket jag älskar färgen vitt i allt vad inredning heter), och vi fick också inse att mitt gamla hörnskåp som min morfar har snickrat måste få plats där också. Men det får gå, och som sagt, det blir ändå ganska OK tror jag. Jag är inte förtjust i att blanda flera olika träslag och en massa färger i samma rum, men nu är det som det är. Bokhyllorna i det tredje rummet, "läsrummet", ska i alla fall vara vita - så det så!

Idag hoppas jag att jag äntligen ska hinna iväg till frisören efter jobbet. Det är något jag borde ha gjort för länge sedan, men det har helt enkelt inte blivit tid till det. Men nu ser jag ut som en risbuske i håret så nu måste jag komma iväg. U vill också att vi ska gå lite på stan för att leta mer heminredning. Vi får se hur vi pusslar ihop tiden. I helgen blir det städning i gamla lägenheten för hela slanten - det ska bli skönt när det är avklarat och vi kan fokusera på vårt nya boende till fullo.

Idag är det snökaos igen, hej och hå!

2010-02-18

Adrenalin
Faktiskt kände jag mig lite bättre efter att ha fått skriva av mig lite i bloggen igår. Ibland måste man liksom bara få ut det. Och topparna och dalarna kommer och går och så kommer det ju att vara, det vet jag så väl. Det är märkligt hur vi människor fungerar - jag är ju innerst inne mycket väl medveten om hur sjukt bra jag har det. Och ändå kan jag må så dåligt ibland så jag knappt klarar att ta mig framåt. Jag vet inte varför det blir så men som sagt, det kommer och går, ibland upp och ibland ner.

Gårdagens träning var helt sjukt jobbig, fruktansvärt tungt i benen men jag kämpade och orkade igenom passet. Det är riktigt roligt nu eftersom jag är en av de där personerna som "alltid" är där. Jag sitter bredvid ungefär samma personer varje gång och vi hejar och pratar innan passet börjar. Det är en gemenskap och det är också ännu ett skäl till att jag ser fram emot träningen så pass mycket varje gång. Det är mitt lag, mina träningskompisar, som också är delaktiga i framgången. Och adrenalinkicken jag får av att ge allt så där är fantastisk. Jag flyger fram i tätklungan och publiken står vid vägen och jublar. Fantastiskt är bara förnamnet!

Hemma fortsatte vi med jobbet att få ordning i lägenheten. Vi har rensat bort en hel del kartonger nu och hemmet börjar faktiskt se någorlunda beboeligt ut vilket är jätteskönt. Vi passade på att kolla i soprummet och gick och lämnade lite prylar där på kvällen också så nu vet vi var allt finns och hur vi ska källsortera. Jättebra att föreningen har tänkt på sånt - mina tidigare bostäder har inte varit alltför imponerande på den punkten.

I kväll kör jag veckans sista träningspass, body pump. Det är inte alls lika roligt eller samma kick som cykelpassen, men absolut lika nödvändigt framför allt för överkroppen. Sedan är det snart helg, bara en dag kvar! Det går framåt!

2010-02-18

Tävling hos Fröken Vit i Madickenhuset!
Fröken Vits tävlingar går inte av för hackor. Den här gången är det en utlottning av olika lyxiga hudvårdskit från Biotherm, Dior, Bodytherapy och Foot Soothing Soles. Givetvis är jag med och tävlar om dessa godbitar!

2010-02-17

Något meningsfullt
Jag har halkat ner i en riktigt djup svacka när det gäller jobbet. Det har varit på gång ett tag nu, men nu är jag så långt ner i mörkret så jag knappt ens vill gå till jobbet. Jag har förvisso möjlighet att jobba hemifrån, och gör det ibland, men det är tyvärr inte alltid lika effektivt och det är också nödvändigt att vara på plats och ha den dagliga kontakten med kollegorna. Men ändå.

Jag ska absolut inte säga att jag vantrivs. Det gör jag inte. Jag är fullt medveten om hur ett riktigt jävligt jobb kan vara, tro mig, jag har varit där också och då mådde jag så dåligt så jag knappt tog mig ur sängen på morgnarna. Idag har jag en väldigt bra chef, troligen faktiskt en riktig toppnotering på den fronten. Jag har utmärkta kollegor som jag trivs bra ihop med, jag jobbar i ett framstående företag i en dynamisk och händelserik bransch. Vi sitter i lokaler mitt i stan, vilket passar mig perfekt, jag arbetar med de uppgifter jag är intresserad av och har en ändå helt OK lön.

Och trots det så håller det inte nu.

Det jag saknar är meningen. Varför gör jag det jag gör? Vad är det som gör mitt jobb viktigt för någon? Vilken skillnad gör jag i någons liv? Vad spelar mitt jobb för roll i längden? Alla sådana frågor snurrar runt i mitt huvud och kör mig raka vägen nerför den destruktiva spiralen. Jag vill så mycket mer än det här. Branschen må vara supercool i många människors ögon, men i mina ögon är den ointressant. Om jag fick jobba med frågor som rörde inredning, mode, resor, friskvård, musik, kultur i någon form - något av de områden som faktiskt intresserar mig på riktigt och inte bara på en professionell nivå, då tror jag att min vardag skulle vara helt annorlunda.

Jag vill ha allt, förstås. Jag vill ha ett jobb som inspirerar, stimulerar och utmanar på ett positivt sätt. Jag vill ha glädje och intresse och lust för det jag gör. Jag vill möta människor och gärna djur också i mitt arbete. Jag vill göra skillnad, jag vill göra något som är viktigt på det enda rätta sättet, det som ärligt talat inte har någonting alls med pengar att göra. Jag åt lunch med U idag och satt hela lunchen igenom och kände mig nästan gråtfärdig över hela situationen. Det är som att ingenting alls är roligt nu. Eller, det är inte sant. Min fritid är bra. Vi har äntligen kommit på plats i vår underbara lägenhet, jag har träningen som jag älskar, jag ska börja läsa spanska snart, vi ska renovera och inreda och snart på allvar komma igång med planeringen av vårt bröllop och våra kommande resor. Jag har massor att glädjas åt och jag är medveten om det, och ändå är jag så långt ner under ytan nu så jag knappt kan hålla mig flytande. Jag vet inte varför jag hamnar där med jämna mellanrum. Kanske är det vädret, den här eviga långa vintern som aldrig tycks ta slut. Kanske är det att jag just nu inte har några arbetsuppgifter som sticker ut, utan det är bara en enda lång rad av rutiner för tillfället.

Jag är medveten om att jag är en person som tröttnar fort och har kort tålamod. Jag vill att allt ska hända på en gång och jag avskyr att behöva vänta, särskilt när det är sånt som är bortom min egen kontroll. Just nu tror jag bara att jag skulle behöva en timeout. Vi har haft en slitig vinter. Mycket jobb både privat och på arbetet. Vi skulle nog båda behöva resa bort, om så bara för ett par dagar. Byta miljö och göra något nytt, tänka på något annat. Se en annan miljö än vardagen.

Och jag behöver lära mig att "plocka upp mig själv" när jag hamnar i de här mörka hålen. Det är alltid det svåraste, att komma tillbaka igen. Det tar alltid tid.

2010-02-17

Inreda, inreda
Förutom jobbet hade vi en dag med inredningsfokus igår. På lunchen gick jag förbi Mio men hittade ingenting riktigt klockrent där. Vidare till John Wall för att spana badrumsprylar och ja, det blir Cult-prylarna därifrån som jag har tittat på sedan tidigare. Det blir nog ett köp senare i veckan skulle jag tro. Skönt att få bra intryck därifrån eftersom dagen på jobbet för övrigt var en riktig skitdag, rent ut sagt.

U hämtade mig efter jobbet och vi åkte ut till Ikea för att shoppa loss. Vi hade en lång lista med oss och hittade i alla fall en del av det vi sökte. Vi kom hem med diskställ, bestickställ, klädvårdsrullar, lådunderlägg, stolsdynor, lampor, stekspade och jag vet inte allt. Listan över det vi behöver skaffa är lång! Det vi inte hittade var bland annat lampor till kök och hall. Å andra sidan har vi i alla fall två riktigt bra lampaffärer på hemvägen från jobbet så vi ska spana vidare där. Lyckligtvis har vi båda två inställningen att den här gången ska vi köpa det vi verkligen vill ha, inga nödlösningar eller fåniga kompromisser som vi ångrar i efterhand. Vi letar tills vi hittar rätt, helt enkelt.

Från Ikea åkte vi vidare till gamla lägenheten för att hämta lite mer saker. Vi tömde frysen och hämtade tvättmedel och sånt som vi hade glömt att ta med oss. Nu börjar det faktiskt arta sig riktigt bra och i helgen blir det alltså storstädning för hela slanten som gäller. Jag vet inte hur vi ska lösa det här med att kunna tvätta fönstren bara. Det är ju fortfarande flera minusgrader och känns inte som någon toppenbra idé att tvätta fönster i iskyla. Vi får försöka hitta en lösning på det i veckan, improvisera lite. Det löser sig nog!

2010-02-17

Tävling hos Hem och Lycka!
Nu är det ännu en av mina favoritbloggar som kör en tävling med priser som jag bara så gärna vill vinna... Jag är sedan tidigare löjligt förtjust i Monica Johanssons vackra keramikkronor och vad finns i potten i denna tävling om inte just en sådan! Klicka in dig hos Mia för att vara med och tävla!

2010-02-15

Minsann!
Minsann är det inte självaste fettisdagen idag, det hade jag nästan glömt! Jag läste i helgen att vårt kvartersbageri (numera - jag är stolt som en tupp!) Lux Dessert & Choklad gör stans godaste semlor. Så lämpligt att vi bor nästan granne med dem och därmed så lätt, så lätt kan springa ner och beställa ett par godbitar! Mums!

2010-02-16

Mera ljus
Efter ett tips från Mia, (som skriver en inspirerande blogg och driver jättefina butiken Ellis Corner) var jag också tvungen att göra ett personlighetstest hos Nordsjö. Enligt testet tillhör jag de stilrenas skala (surprise, surprise - not!).

Du är en avskalare!
Avskalat, rent och enkelt, på gränsen till asketiskt är din stil. Du väljer färger och föremål med omsorg och tänker efter noga innan du fattar ditt beslut. Inga spontanköp här inte! Du bejakar det klassiska uttrycket, möbler och inredningsdetaljer som står över alla trender. Gärna retro-prylar och dansk design. Beige, grått, svart och vitt är basen i din färgskala hemma och de få möbler du har, är verkligen skapta för utrymmet där de står. Det är synd att säga att du är färgstark och vågad i din inredning. Nej, här gäller verkligen principen "less is more".

Du är också lite:
- rosamolnare
- shabby chic
- myshumla

Japp, så sant som det är sagt, jag kan nästan tro att Nordsjö har varit hemma hos mig (eller åtminstone tittat in i min hjärna och sett min drömbild av hur jag vill ha det hemma). Drömmen är att ha ett hem med massor av ljus och luft och tomma ytor. Ljusa färger, avskalat (som sagt), få men väl utvalda prydnadssaker. Basen ska vara vitt men även ljust beige kan funka, och kanske accenter av starkare färger i tavlor och växter. Glädjande nog kan jag säga att vårt nya hem har all potential i världen till att bli just något sånt så det är mycket att se fram emot i inredningsväg.

Jag körde ett helt underbart cykelpass igår - som jag älskar att få igång veckan med träning och just måndagar och onsdagar är ju magiska, som sagt! Efter bussfärd hem och middag - en enkel pastarätt, spaghetti, stekt skivad vitlök och tomatklyftor och massor av parmesan över - körde vi på med att packa upp. Det går framåt - nu är i stort sett alla mina kläder uppackade och så även de flesta kartonger från köket.

I kväll blir det förhoppningsvis en tur till Ikea. Vi har en hel lista med saker att skaffa: nyckelskåp, gardinstänger, diskställ, bestickställ, torkställning för tvätt, lampor till hallen, bokhyllor, besticklådor till kökslådorna, något att förvara shampoo och tvål och liknande i som vi kan ha i duschkabinen, toaborste, toa- och hushållspappershållare, krokar för att hänga upp alla mina halsband, nya gardiner kanske... Dessutom ska vi ha en ny tvättkorg och där har vi spanat in en från Mio som vi ska slå till på. Sist men inte minst ska vi investera i nya tandborstmuggar, tvålpumpar, diskmedelspumpar och papperskorgar till badrummen. Där lutar det nu mest åt Cult och något i vitt, förstås. Vipp är snyggt men alltför dyrt, tror jag, för att bara ha som papperskorgar, så kanske får det bli något annat där. Men det blir bra när det är klart.

Det är ljusare nu, även om det fortfarande är kallt, kallt. Visst är det härligt med en riktig vinter, men efter två månader med en medeltemperatur på - 10 C kan jag tycka att det räcker. Nu vill jag ha vår! Nu vill jag hänga undan täckjackor och mössor och tumvantar, nu vill jag använda mina fina kappor och slippa dra på mig dubbla strumpbyxor för att kunna gå i kjol till jobbet. Men ljuset, det njuter jag av till fullo, det får mig att börja leva på riktigt igen.

2010-02-15

Tävling hos Inredningsgalen!
Ännu en tävling som jag så klart bara måste vara med i är den hos härliga bloggen Inredningsgalen, som alltid är full med inspiration och läckra bilder. Den här gången är det ett ursnyggt armband från Day som ligger i potten. Jag håller tummarna som vanligt!

2010-02-15

På plats!
Vilken helg vi har haft! Fredagen innebar packning, packning, packning till sent på kvällen. På lördagen var det upp tidigt som tusan som gällde, hämta flyttbil, lämna katterna hos AP, och sedan var det flyttlass hela dagen som gällde. De två första vändorna hade vi hjälp av U's bröder och några vänner till honom men det sista lasset var vi ensamma och då tog det tid vill jag lova! Jösses som vi slet och kämpade! Vi har så mycket prylar så man tror knappt det är sant och det kändes verkligen som att det aldrig skulle ta slut på kartonger och möbler. Att vi har på tok för mycket saker visste jag redan, men nu när vi flyttade blev det extra tydligt. Vi har fortfarande lite småsaker kvar i lägenheten i Danderyd, gardiner, tavlor och sånt, men det hämtar vi i helgen när vi är där och flyttstädar.

Och... faktiskt så känns den nya lägenheten alldeles, alldeles underbar! Jag är så innerligt glad att bo där så jag vill knappt lämna hemmet känns det som. Jag längtar faktiskt hem och så har jag knappast känt på hela tiden som jag har bott i U's lägenhet i Danderyd, trots att den var så billig och så. Men ändå. Nu bor vi i ett ljust, luftigt hem som känns rymligt och ja, liksom rofyllt. Det är tyst och lugnt och vackert och uppriktigt sagt, jag älskar alltihop, lägenheten, planlösningen, området, de stora fönstren som släpper in massor med ljus, allt! Det känns redan efter bara någon dag att här kommer vi att trivas, det här kommer att vara vårt hem på riktigt.

Katterna verkar trivas bra också - de är rätt så uppspelta men inte rädda utan springer runt och utforskar och klättrar på kartonger och i skåp. De har lite lätt börjat utforska trapphuset också och jag tror faktiskt att det kommer att gå bra med dem här. Lägenheten är klart större än den förra och det finns också massor att titta på utanför huset. Visst hade det funnits en tjusning med att bo direkt vid vattnet, men å andra sidan ser vi mer liv så här när vi har andra hus som utsikt i första hand. Vi har sjöglimt åt tre håll, men som sagt vi ser mest av våra grannar åt alla håll och det är faktiskt inte så dumt det heller.

Något annat jag gillar är människorna som bor här. Det är folk i vår egen ålder, och ja, det är väldigt homogent - par i åldern 30-45 år med eller utan barn, framgångsrika, stilsäkra och välbeställda. Det är inte direkt ett fattigt område vi har kommit till och jag känner mig lite som katten bland hermelinerna, men jag kan nog vänja mig! Folk hälsar välkomna, de hälsar och ler och säger att här kommer ni att trivas. Det är så det ska vara!

Alla hjärtans dag firade vi med lunch på Papas Deli som ligger i kvarteret. Vi lyssnade på loungemusik, beundrade den abstrakta konsten som täckte väggarna och njöt av god latte och goda sallader - U's med salami och min med rostad kanderad mandel, chèvre och honung. Det här är ett liv jag kan vänja mig vid!

2010-02-15

Tävling hos Stjärnor & Champagne!
Jag är med i bästa tävlingen hos en av mina favoritbloggar, Stjärnor & Champagne. Duktiga bloggerskan Anne lottar ut ett rosa ostronfat från Mateus som ju är min absoluta favorit när det gäller porslin. Om jag bara fick välja en enda tävling att vinna under året så skulle det vara den här!

2010-02-11

Financial business
Idag har jag jobbat i vår monter på Handelshögskolans studentarbetsmarknadsdag. Jag har gjort det förut och det brukar vara ett välkommet avbrott i vardagen och skönt att komma bort från kontoret lite. Men konstigt också. Finansvärlden är verkligen speciell. Alla är liksom så vuxna, även studenterna glider runt i dräkter och kostymer och är piffiga. De ställer avancerade frågor som jag knappt kan svara på och är så extremt målinriktade så man tappar hakan. De är helt klart allt annat än barn och även de som jobbar i de övriga montrarna är av samma kaliber. Jag känner mig alltid lite udda i sammanhanget - jag har inte läst vare sig ekonomi eller finans även om jag har jobbat i branschen i många år. Inte heller är jag särskilt intresserad av den - jag gillar mitt jobb och mina arbetsuppgifter, men branschen skulle gärna få vara en annan, helst då inom mode eller resor om jag fick välja. Jag undrar hur livet hade blivit om jag hade fått göra om det igen, om jag hade fått välja på nytt med de erfarenheter och kunskaper jag har i bagaget idag. Det är svårt att veta.

Hemma är det ett komplett kaos just nu. Kartonger överallt och en enda röra av packade och opackade saker. Jag förstår knappt hur vi ska hinna klart till på lördag men det måste hända på något sätt. Bara att ge järnet de två kvällar som är kvar innan den stora flytten. Sova får vi göra en annan gång...

2010-02-10

Mera vinter
Den här vintern kommer att gå till historien, för den tar aldrig slut. I förra veckan hade jag en liten förkänning av vår, men nu snöar det igen och vårkänslorna är som bortblåsta.

Igår körde vi ett flyttrace igen. Vi lånade AP's bil, åkte och hämtade flyttkartonger hos HT - som inte hade hundra som han hade sagt utan snarare kanske tjugo - och sedan åkte vi till nya lägenheten och lämnade av porslin, lakan, handdukar, lite lampor och sånt. Vi har så mycket lakan och handdukar så man tror knappt att det är sant - vi drunknar i dem, nästan. Det får helt klart bli en rensning av allting igen när vi har kommit på plats och kan få en ordentlig överblick. Det behövs, som vanligt.

I kväll ser jag fram emot ett nytt cykelpass, samma upplägg som i måndags är utlovat. Det blir roligt tror jag, precis som i förrgår. Sedan är det packning som gäller för hela slanten, och förberedelser inför flytten i största allmänhet. Vi har massor att göra nu.

2010-02-09

I'm back!
Mitt läkarbesök idag gick bra, tack och lov - igen. Mammografi och ultraljud. Jag tillhör den roliga så kallade högriskgruppen eftersom jag har en del bröstcancer i släkten så det är årliga kontroller som gäller och jag avskyr det varje gång. Kan utan tvekan säga att brösten är den del av min kropp jag tycker absolut sämst om, just för att de i princip bara är en ständig källa till oro för mig. Sedan att de egentligen ärligt talat är klart snyggare än benen, tja - det är som det är. Benen kommer nog på andra plats i tycka-illa-om-listan, medan ögonen leder tycka-om-listan. Det här med att älska sig själv är inte alltid det lättaste, tydligen!

Jag körde en strålande rolig träningsomgång igår och jösses vad jag har saknat träningen under mina två veckors frånvaro. Förkylning, hosta och utlandsresa kom i vägen men nu är jag minsann tillbaka med besked. Träningen är helt enkelt en drog för mig och framför allt cykelpassen på måndagar och onsdagar har blivit en självklar måste-ha-del av mitt liv. Träning ger så otroligt mycket glädje för mig och jag kan helt enkelt inte tänka mig att någonsin vara utan det, så är det bara.

Igår tog jag och UP steget att anmäla oss till nybörjarkursen i spanska på Medborgarskolan. Vi valde en kurs med liten grupp och lite högre tempo än normalt, men vi är båda hyfsat språkbegåvade så jag tror nog att det ska gå bra. Det här är en del av våra förberedelser inför resan till Ecuador och Galapagos som vi planerar till jul och nyår i år, och dessutom något i alla fall jag har velat lära mig länge. Det ska bli kul att gå en utbildning igen - det var ett tag sedan sist nu.

I kväll blir det packning för hela slanten. Vi har fått ihop några medhjälpare till på lördag och i kväll ska vi köra porslin till nya lägenheten och dessutom hämta flyttkartonger hos HT och BC och packa, packa, packa.... pust, vi kommer att ha hur mycket saker som helst och jag hoppas att det kan få UP att inse att det är dags att rensa ännu mer än vi redan har gjort. Men det är roligt också och inte minst har vi ett bra resultat att se fram emot!

2010-02-08

En låtsasvärld
Jag har varit i Schweiz för tredje gången i mitt liv. Det är andra gången jag är nere och träffar mina kollegor inom marknads- och kommunikationsområdet och som alltid är det en riktig energiinjektion att komma dit. Vi är kanske femton personer från hela världen, de flesta från Schweiz förstås, och det är världens härligaste gäng - roliga, trevliga, inspirerande tjejer som jag verkligen skulle vilja träffa betydligt mer. Det är enda gången under året som jag får en chans att umgås med människor som jobbar med samma sak som jag själv, och det behövs - det är en ventil för mig, en chans att faktiskt få möta likasinnade personer.

Jag flög till Zürich på onsdagkvällen och hann inte mycket mer än att komma in och vända på hotellet innan det var dags att åka vidare på torsdagen. Vi inledde med ett par timmar på kontoret och åkte därefter vidare till Engelberg, en liten by omgiven av höga branta berg någonstans mitt i landet. Zürich ger jag inte mycket för - den staden känns för mig mest bara grå, ful och tråkig. Engelberg var vackrare - vi åkte linbana upp till 1 800 meters höjd ungefär och där bodde vi på ett litet hotell mitt uppe på berget. Vackert, ja, absolut! Vi hade konferens och workshop i två dagar och varvade med vandring på snöskor under stjärnhimlen och middag - ostfondue, förstås - i en igloo.

Schweiz är ett lustigt litet land, tycker jag. Det är som ett dockskåp ungefär. Allt är liksom pyttelitet och puttinuttigt och tillrättalagt och känns konstgjort, på något sätt, ungefär som att man har byggt upp fina fasader och sedan bor människor där bakom med automatiska leenden och säger att allt är så bra, så bra. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo i Schweiz, för mig känns hela landet alltför onaturligt och fantasilöst, även om naturen är vacker.

På torsdagkvällen fick jag den fantastiska nyheten av UP att lägenheten i Danderyd är såld! Det dök upp en oanmäld person på tisdagens visning och han la utgångsbudet så då var det klart. Äntligen! Nu kan vi börja planera vår flytt på riktigt, packa och göra i ordning.

Jag kom hem sent på fredagkvällen och har till min glädje kunnat sova riktigt länge både på lördagen och söndagen, och otroligt nog har jag trots det inte fått migrän. Det är ett stort framsteg, helt klart. Lördagen ägnade jag mest åt att städa och fixa hemma. På lördagkvällen var jag ute på tjejmiddag på Kungsholmen. Det var jag, SS, JP, JKl och tre tjejer till som jag inte hade träffat förut. Det blev en OK kväll, inte jättekul tyvärr. Jag fick ingen riktigt bra kontakt med de tre okända tjejerna av någon anledning, JP satt för långt ifrån mig för att kunna samtala ordentligt och SS blev alldeles för full och högljudd och bara ocharmig i största allmänhet. Trist men så kan det vara ibland. Jag avstod från att gå vidare efter middagen och åkte hem i stället.

På söndagen tog jag med mig två väskor med kläder och skor och åkte till lägenheten på Lilla Essingen, dels för att lämna lite saker och dels för att hämta vår post som redan är eftersänd dit. Märkligt nog hade vi inte fått någon post alls, och vi har inte heller fått något till den gamla adressen. Jag måste ringa och kolla upp det. Sent på eftermiddagen kom UP hem från Sälen och det var så skönt att se honom igen. Vi tog ut katterna på en liten promenad, packade och packade upp, hade det bra.

2010-02-03

Tävling hos Nyanser av vitt
Jag är med och tävlar om finaste smyckesetet - örhängen och armband - hos härliga bloggen Nyanser av vitt. Vilka vårkänslor jag får av de färgerna!

2010-02-02

En snabbis
Idag blir det ett kort inlägg här. Jag jobbar hemifrån och ska samtidigt se till att bli klar med packning och annat inför min jobbresa ner till Schweiz i morgon. Jag kommer hem sent på fredag och kommer lämna datorn hemma.

Lägenhetsstatus är att visningen igår gick bra såtillvida att vi blev klara med allt i tid. Däremot vet vi ju inte om personerna som var här egentligen är intresserade, men mäklaren har i alla fall fått en fullmakt som innebär att jag eller BP kan skriva på ett eventuellt kontrakt om något händer före söndagen.

Annars känner jag mig ganska stressad nu. Väldigt mycket huvudvärk den här veckan vilket kanske beror dels på allmäntillståndet och all anspänning inför flytt och försäljning, och dels på att jag har experimenterat lite själv och försökt dra ner på min migränmedicin eftersom jag mått mycket bättre med kiropraktorns hjälp. Det är inte läge att gå runt och må dåligt nu på jobbresan så jag laddar med riktigt mycket medicin så jag klarar mig gott och väl under de kommande dagarna.

UP har åkt iväg på jobbresa till Tyskland idag och i morgon när han kommer hem åker han raka vägen till Sälen och årliga grabbresan. Vi ses med andra ord inte förrän på söndag kväll när han kommer hem. Tråkigt att vara ifrån varandra men kanske nyttigt också?

Nej, nu är det full fart som gäller!

2010-02-02

Inte som planerat
Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Måndagen var en sån dag.... kanske för att det var just måndag?

Jag hade planerat att träna, men efter läkarbesöket på eftermiddagen fick jag dundrande migrän så det blev att åka raka vägen hem efter jobbet i stället. Jag däckade i soffan större delen av kvällen.

När UP kom hem lite senare berättade han att paret från Västerås som har lagt det högsta budet på vår lägenhet helt plötsligt har sänkt sitt bud rejält. Tydligen tror de inte på att det faktiskt har förekommit någon budgivning förutom de själva utan har bett mäklaren om telefonnummer till samtliga som har lagt bud för att kunna ringa runt och kontrollera att det stämmer. Det är befängt eftersom mäklaren aldrig skulle lämna ut sådana uppgifter, och kanske är det lika bra att vi inte säljer till just det här paret eftersom de verkar så extremt struliga och verkar leta efter fel och saker att klaga på.

I stället blir det en specialvisning i kväll för ett par som söker bostad i området. Egentligen vill de ha en större lägenhet, men de ska ändå komma och titta. Sedan blir det ny visning igen på söndag.... och vid det här laget är vi båda så utleda på visningar och allt vad det heter så vi är färdiga att kräkas på det. Ska vi aldrig bli klara med det här??

Vi har pratat lite löst om att resa bort snart. Det behöver inte vara långt, bara över en helg räcker bra, och viktigt är också att det inte kostar mycket eftersom vi har tillräckligt med utgifter under året som det är ändå. Men vi känner båda att vi behöver komma bort och bara få samla lite energi efter den här slitiga vintern. Jag vet inte var vi ska åka ännu men vi ska fundera på det. Tips, någon?

2010-02-01

Lugnare igen
Jag åt lunch med UP för att få lite peppning inför min läkarundersökning, men tack och lov verkade allt bra den här gången också. Jag har i alla fall fått en remiss för röntgen och ultraljud nästa vecka, i vanlig ordning. Bättre att kolla för mycket än för lite. Same procedure as last year... och livet går vidare igen.

2010-02-01

Mr David Gray in concert!
Igår kväll var jag och UP och såg min absoluta favorit David Gray som spelade på Cirkus. Om han är bra på skiva så är det ingenting emot hur bra han är live, så jag hade givetvis sett fram emot konserten mycket. Han var en timme försenad, men till slut stod han ändå på scenen, elegant och välklädd som alltid. Det kändes lite lustigt, nästan, för mig att sitta där tillsammans med hundratals andra entusiaster som precis som jag älskar musiken, kan texterna utantill och bara ler med hela ansiktet åt hur bra allt är. De flesta jag känner vet inte ens vem David Gray är, så det var roligt att ha sällskap för en gångs skull!

Konserten var mycket bra, givetvis - musiken och David Grays röst talar ju för sig själva, de kan bara inte misslyckas. Arrangemangen var fina och ljussättningen var som ren poesi - så vacker så det var rent drömlikt. Jag är mer än nöjd, precis som jag alltid är när det gäller David Gray!

2010-02-01

Dags för februari!
Så har årets första månad passerat förbi och vi går in i februari. Att tiden går fort har jag ju konstaterat förut och jag säger det igen - jag hinner inte med! Av någon anledning är det framför allt just den lediga tiden som bara försvinner så fort man blinkar nästan...

Helgen har i alla fall varit hyfsat effektiv. Jag avslutade fredagen med veterinärbesöket för Saga. Lyckligtvis verkar veterinären inte tro att det är något allvarligt fel med henne. Hon blev ordinerad en medicin - som hon vägrar att ta - och ska dessutom äta ett specialfoder, först ett mot känslig mage som hon ju har, och sedan ett bantningsfoder eftersom hon måste gå ner minst ett kilo i vikt. Specialmaten kostar skjortan, så klart, men det är inte mycket att göra åt. Jag vet också att hon rör på sig för lite men hoppas på att det blir bättre under våren när all snö försvinner. Då kommer hon vilja gå ut mer och dessutom kommer katterna att kunna bo mer hos RL med stora skogstomten att gå ut på. Det blir nog perfekt för dem.

På lördagen åkte jag och hälsade på hos mina föräldrar en sväng, eftersom jag måste lämna en nyckel till pappa som ska bo hos oss och vara kattvakt när både jag och UP är bortresta i veckan. Det var inte direkt det mest upplyftande besöket i världshistorien. Mamma mår inte alls bra nu - hon dras ständigt med diverse krämpor, förutom sin astma, och senast i raden är magkatarr. Utav den och utan medicinen blir hon så utslagen så hon mest ligger och vilar halva dagarna. Pappa i sin tur är som alltid så bitter och negativ till allt och alla så jag tappar energin totalt av att vara där. Det blir mer jobbigt och deprimerande än roligt att åka dit.

Även UP's mamma AP är dålig nu. Hon är ju nästan tio år äldre än mina föräldrar, och det märks. Hon är änka sedan några år och den senaste tiden har hon varit så pass krasslig fysiskt och framför allt så deprimerad psykiskt så UP är allvarligt orolig för henne. Han har varit en del hos henne i helgen men det verkar svårt att muntra upp henne. Att bli gammal verkar inte roligt alls.

På lördagkvällen hade vi PH och JP hos oss på middag. Det blev en alldeles utmärkt kväll - de är två av mina äldsta vänner och jag kan alltid koppla av totalt med dem vilket är skönt. Jag bjöd på min Lax Special, som alltid gör succé - i princip alla jag har bjudit den på har bett om receptet och PH och JP var inga undantag. Till efterrätt gjorde jag en smulpaj - min specialitet - med päron, vilket var ett helt nytt experiment. Päronpajen blev i alla fall otroligt god så den kommer jag att servera fler gånger, tillsammans med vaniljvisp så klart!

Igår påbörjade vi vår flytt lite smått. Vi körde över till nya lägenheten med glas, porslin och lite finkläder, mina långa klänningar och sånt. Det var en otroligt häftig känsla att kliva in där och känna att det faktiskt är vårt hem - jätteroligt, verkligen! Vi har mött ett par grannar också och de verkar trevliga och välkomnande så jag tror det kommer att bli bra när vi väl kommer på plats ordentligt, även om det verkar dra ut på tiden. Just nu verkar tidplanen vara att vi flyttar om tre veckor först. Pust.

Idag har jag tid för en undersökning hos Sophiahemmet. Jag kan inte låta bli att oroa mig för mina knölar, trots att jag har råkat ut för det så många gånger och det aldrig har varit någon fara förr, men bättre att kolla upp det en gång för mycket än tvärtom. Jag ringde för en stund sedan och de hade just fått in ett återbud så det passar perfekt, bara att få det gjort snabbt, och sedan förhoppningsvis inte behöva oroa mig för det mer.