2008-11-28

Äntligen fredag!
Jag hade en riktigt skön kväll igår - jag hade bestämt träff med PH så jag åkte hem till henne och CE för att äta middag. Han var bortrest så vi fick en perfekt tjejkväll med god mat och mycket prat om allt och lite till. Få personer känner mig så väl som PH och jag är mer än glad att ha henne i mitt liv.

Hemma hann jag med att få undan lite papper och annat skräp innan det var dags att sova. Katterna sköter sig bra - jag tror att de tycker det är skönt att vara hemma igen precis som jag tycker.

Helgen kommer att bli fullspäckad. I kväll blir det äntligen träning och sedan hem och tvätta. Jag planerar också att gå ut med katterna och att hinna med lite sortering och rensning dessutom. Lördagen gissar jag att vi kommer att tillbringa hos UP. Vi måste rensa, rensa, rensa och förbereda inför flytt och allt annat. Jag tror att vi får börja med sovrummet. Den nya sängen kommer troligen redan nästa vecka så vi måste göra plats för den och åka och köpa lite nya lakan också så att vi har allt klart till nästa vecka. Dessutom ska vi hinna med att göra adventsfint och gå på konsert i Högalidskyrkan med PH och CE.

Jag känner mig stressad på ett positivt sätt och även om allt blir bråttom nu så är det bra att vi kommer igång på riktigt, att vi får lite press på oss och verkligen sätter igång med det som måste göras. Det är mycket att göra men jag ser fram emot det också - det är i situationer som den här som jag är i mitt esse. Jag har massor av idéer om hur vi kan göra det fint hemma och jag hoppas bara att UP ska gå med på dem.

UP är inte så intresserad eller road av inredning och det är synd. Jag är övertygad om att han egentligen kan mycket mer än han tror - det är mest en fix idé han har om att han är dålig på sånt bara för att han är färgblind. Där får vi passa oss båda två. Jag tycker självklart att mina saker och möbler är finare än UP's - mina saker är i stort sett utan undantag nyare, fräschare, mer designade. Men jag får passa mig också så jag inte kör över honom för mycket, och han får passa sig så att han inte går med på vad som helst bara för att jag tycker det. Det är en balansgång för oss båda.

2008-11-27

Inga problem
Jag har haft mitt utvecklingssamtal nu och allt har gått bra, riktigt bra till och med. FK hade inte ett enda klagomål att komma med utan vi hade en bra dialog och han hintade om att jag på sikt nog kan komma att gå mer åt en roll som marknadsansvarig. Det vore en fantastisk merit så inte mig emot - tvärtom!

Jag tänker tillbaka på helvetet på mitt förra jobb och inser hur lyckligt lottad jag är nu. Jag har kommit så mycket längre nu, jag vet mitt värde och jag har kommit till rätt plats. Det går bra nu och jag är på rätt väg!

2008-11-27

Hemma igen!
Igår packade jag ihop katterna och mig själv och flyttade hem till min lägenhet igen - sista veckorna som är kvar innan vi flyttar därifrån för gott. Jag kan inte ens säga hur skönt det är att vara tillbaka - ha tillgång till alla mina saker, alla mina kläder och inte minst allt utrymme som jag har saknat hos UP. Att bo hos honom har gått bättre och bättre, men det går ändå inte att jämföra med min egen lägenhet. När jag väl var där igen och insåg hur skönt det var att vara tillbaka, med allt utrymme jag är van vid, så blev jag faktiskt lite orolig över hur vi ska få plats hos UP. Jag måste börja redan nu med att gå igenom varenda skåp, varenda låda för att se vad jag kan rensa ut, vad jag ska behålla och vad jag kan magasinera så länge.

Killen i Lysekil har ringt UP och talat om att vår säng troligen kommer att vara hos oss redan i slutet av nästa vecka. Det är otroligt snabbt jobbat av honom och det gör också att vi måste fokusera på UP's lägenhet lika mycket som min. Hans säng måste vara ute om en vecka och jag har ingen aning om var vi ska göra av den. Det är mycket att lösa den kommande tiden.

2008-11-26

Lite fira och mycket jobb
Det blev inget stort tvåårsfirande för oss igår. Jag promenerade från jobbet bort mot Birkastan och passerade lite olika affärer på vägen dit. Den fina kjolen finns kvar på Åhléns men jag behöver den ärligt talat inte så jag ska försöka låta den hänga kvar, hur fin den än är.

Jag och UP möttes på Mellow. Restaurangen var mysig om än ganska tom och maten var jättegod - jag kan absolut gå dit fler gånger. Men jag var jobbtrött och UP jobbstressad, inför sitt stora föredrag idag på morgonen. Vi åt och planen var egentligen att vi skulle ha lite fint hemma med tårta och dessertvin, men UP behövde jobba och satte sig vid datorn i stället. Jag tog ut katterna en kort sväng men förutom det hände inget speciellt på hela kvällen.

Jag fortsätter oroa mig inför utvecklingssamtalet, trots försäkringar från både PR och UP om att det kommer gå bra. Någonstans tror ju även jag att om FK hade varit missnöjd med mig så borde jag ha fått höra det vid det här laget. Jag hoppas verkligen att han inte är en sådan chef som inte säger någonting alls och sedan när man väl tar mötet så kommer allt missnöje som en hink kallt vatten rakt i ansiktet. Det är inte vad jag behöver nu - nu vill jag växa och utvecklas, inte bli nedtryckt i skorna igen.

Jag har raskt insett att tiden inför min flytt kommer att gå jättefort och att både jag och UP kommer att ha massor att göra till dess. Frågan är bara om han inser det också - behovet av att rensa hos honom är akut för att jag ska ha ens minsta chans att kunna flytta in där och jag är rädd att han kommer att skjuta upp det och göra allt i sista minuten, som det så ofta blir.

Vi har pratat om att ordna en nyårsmiddag hemma hos mig. Jag vill väldigt gärna vara där, eftersom det är sista nyårsafton i min lägenhet och eftersom utsikten över Stockholms fyrverkerier är fullkomligt spektakulär. Jag vill se och uppleva det en sista gång. Däremot, när vi började prata om vilka vi i så fall skulle vilja bjuda in, så tog det stopp. De få personer som jag egentligen kan tänka mig att bjuda hem är bortresta och UP hade inte heller någon som han spontant kände att han ville fira med. Det verkar som att våra gamla gäng börjar brytas upp nu. Umgänget med vissa minskar allt mer, det kommer nya som inte helt har etablerat sig ännu, och däremellan blir som ett vakuum, varken eller. Vi får väl se vilka vi bjuder in till sist.

2008-11-25

Vår tvåårsdag
Idag fyller jag och UP två år tillsammans! Det är våra första två år och vi önskar oss många, många, ungefär en miljard eller varför inte en evighet tillsammans. Tyvärr jobbar vi ju båda två idag så det blir ett lite mindre firande. Jag gick upp tidigt, tidigt och satte två ljus i chokladtårtan och väckte UP med tårta på sängen innan vi fick åka iväg till jobbet som vanligt. I kväll blir det middag på Mellow och jag längtar som vanligt efter att träffa min älskade igen. Jag är så otroligt lyckligt lottad - ingen tvekan om det!

2008-11-25

Snöyra
Det har snöat i flera dagar nu. Snön ligger som ett tjockt, mjukt täcke över Stockholm och gör världen ljusare, med runda, inbjudande former. Jag hade gärna sett att snön fick ligga kvar men tyvärr ska det ju bli plusgrader igen redan under veckan så jag antar att allt kommer att förvandlas till ett enda slask då. Jag hade egentligen tänkt flytta hem mig själv och katterna till min lägenhet igår, eftersom jag ju inte kommer att ha fler visningar nu. Men väglaget var för dåligt och jag insåg att jag måste vänta ett par dagar tills det värsta har lagt sig. Sedan ska jag bo hemma hos mig så länge jag har möjlighet till det.

Min förkylning är fortfarande inte bra, om än bättre. Jag längtar efter att komma igång och träna ordentligt men det dröjer, och de bra, intensiva perioderna bryts upp av jobb, av andra saker jag bokar in, av att jag blir sjuk eller vad det är. Jag börjar från början gång på gång.

I stället för träning blev det en tur på stan igår. Jag köpte en ny handväska på Esprit och ett par coola, mörkblå jeans från Mexx med hög midja och vida ben. De passar perfekt och jag hoppas att de kommer att hålla bra för mig, som redan har alldeles för många jeans och ständigt är på jakt efter de perfekta, mörkblå, som ger mig långa, smala ben - så långt från verkligheten som bara är möjligt. Jag köpte också vita tårtljus och en dyr, mäktig chokladtårta på NK som jag fick smuggla in i kylskåpet när jag kom hem.

Kvällen gick till att äta middag - ruskigt goda raggmunkar, varför lagar jag inte det oftare? Sedan var det att vika och sortera tvätt samt sy upp mina nya jeans som var lite väl långa i benen till och med för mig. En ganska bra kväll ändå.

2008-11-25

Vakna mardrömmar
Nästan varje kväll när jag har gått och lagt mig - om jag inte är för trött - kommer de där vakna mardrömmarna till mig. Det är absurt för det är ofta saker som ligger långt, långt tillbaka i tiden. Det kan vara särskilt hemska scener ur någon bok, slagsmål jag har blivit vittne till, djurplågeri som jag har läst om... Vissa saker har hänt i verkligheten och andra är ren fiktion, men ändå för mig bara alltför levande. Jag brukar försöka att aktivt tvinga bort tankarna genom att välja något annat, men det är svårt stundtals. Helst skulle jag slippa tänka på de här sakerna helt, eftersom de bara får mig att må dåligt. Men hur gör man för att bli av med mardrömmar? Finns det något sätt som fungerar?

2008-11-24

Två stora steg framåt
Lördagen blev lugn. Jag sov länge och gjorde så lite som möjligt, för att fokusera på att bli frisk framför allt. Snön från fredagen låg kvar och det blir ljusare ute, julkänslan infinner sig nästan. Det är vackert.

Vi åkte till Maja och mamma och pappa i några timmar på eftermiddagen. Pappa har fått problem med sin dator och UP lovade att hjälpa honom. Vi satt i flera timmar men utan resultat. UP har sagt till pappa gång på gång att det är dags att han köper en ny dator i stället men pappa kommer aldrig till skott. Han säger att han inte har råd, att det inte går, han vill köpa det absolut billigaste i så fall och det kommer ju bara att resultera i nya problem, eftersom inte heller nästa dator kommer att hålla länge. Frågar vi mamma så säger hon att det är väl inte så mycket pengar det handlar om, det är klart att de har råd, även om hon tycker det är fullständigt onödigt att ha en dator alls. Men pappa verkar inte tycka att någonting är möjligt. Han ser problem i allt, allt är negativt och svårt. Allt är omöjligt och det är ingen idé ens att försöka. Jag vet inte hur jag ska kunna lyfta någon som inte ens vill försöka själv, som redan har bestämt sig för att det inte går.

Vi var bjudna på 40-årsfest hos BC på kvällen men jag valde att hoppa över den ändå. Jag mådde fortfarande inte bra och ville hellre fokusera på att bli frisk så jag skjutsade UP dit och åkte sedan hem, lagade god middag och satt i soffan en stund.

Söndagen var en stor dag för mig och UP på två sätt. Vi ringde upp sängkillen i Lysekil för att höra om det gick att göra några förändringar i den säng han hade lovat att sälja billigt till oss, direkt från fabriken. Det visade sig att det inte var några problem alls. Vi får den säng vi vill ha, med rätt tyg, rätt bäddmadrass och rätt ben, till halva priset mot vad den kostar i butiken. Det är helt lysande och det är ingenting att tveka på för oss. Jag får inte en extra lång säng som jag egentligen hade tänkt, men det har jag å andra sidan aldrig haft förut utan det skulle bara vara som extra lyx. Jag kan helt klart leva med det.

På eftermiddagen åkte vi över till Nacka för att skriva kontrakt på min lägenhet - otroligt men sant. Killen som la budet för en vecka sedan hade slutligen bestämt sig så vi träffades hos mäklaren för att skriva på alla papper och göra klart. Köparen skulle förstås vara omöjlig in i det sista och var på väg att hoppa av mitt under kontraktskrivningen, men han skrev på till sist och nu är allt faktiskt klart. Det är så att jag knappt vågar tro att det är sant. Visst, jag fick sänka priset med 100 000 kronor, men jag får ändå mer betalt än någon i mitt område har fått på länge. Jag gör en bra vinst ändå och viktigast av allt är att jag och UP nu äntligen är fria att slå till på riktigt så fort vi hittar något vi vill ha. Den 19 januari lämnar jag min lägenhet ifrån mig och flyttar till UP. Då blir vi äntligen sambos på riktigt, först hos honom och så småningom i en helt ny bostad. Jag längtar!

2008-11-24

Det stora innebandymästerskapet
I fredags var det kundevent igen - årets stora mästerskap i innebandy med totalt 24 lag och 150 anmälda personer från olika kunder. Det var ett stort event och jag var ansvarig som vanligt. Och som vanligt gick det bra - men jag häpnade i början av hur handfallna vissa personer var. De sprang runt som yra höns och frågade mig vad de skulle göra och hur - herregud, det är väl bara att se sig omkring och se vad som behöver fixas, tycker jag, men det blev att styra upp och svara på frågor och jobba, jobba, jobba.

Kvällen gick bra i alla fall. Turneringen flöt på, maten var god, spelarna nöjda och bussarna kom som planerat. Efter turneringen åkte vi vidare in till Ambassadeur för efterfest och även den blev lyckad. Jag mådde inte bra, kände mig sjuk och febrig, och var bland de första som åkte hem. UP hade också varit ute så han gjorde sällskap med mig på tunnelbanan och det var jag glad för.

Idag har jag fått höra hur nöjda folk var, hur roligt de hade och hur väl arrangerat kunderna tyckte att hela tillställningen var. Det gläder mig - sånt här kan jag faktiskt, det är något jag gör bra.

Jag har blivit kallad till utvecklingssamtal på torsdag och som vanligt bävar jag inför det. Jag har minst sagt dåliga erfarenheter från både Telia och Expand, där jag varit med om samtal med chefer som letat fel och inte gjort annat än att klaga och trycka ner mig i skorna. FK har jag så pass lite att göra med till vardags så jag har jättesvårt att läsa honom. Han kan tycka nästan vad som helst. Det är bara att hoppas att det går bra. Och med eventen vet jag att jag är duktig. Alla event jag har genomfört här har jag fått höra att de har lyft sig från tidigare år och det är något jag kommer att ta med mig och peka på inför samtalet. Det ska gå bra. Det måste det.

2008-11-21

Sjuk och tjock
Lagom till vårt stora kundevent i kväll har jag blivit sjuk. Jag har känt mig halvrisig hela veckan, men nu är jag så förkyld att jag knappt kan hålla mig uppe. Typiskt. Hade det inte varit för det stora innebandy-eventet i kväll så hade jag absolut inte gått till jobbet idag. Nu ska jag bita ihop och sedan får jag däcka i morgon i stället.

Min budgivare har inte hört av sig något mer och min intuition börjar säga mig att han kommer att dra sig ur. Han tar för lång tid på sig, är inte tillräckligt på, inte tillräckligt angelägen. Jag har meddelat mäklaren att om han inte återkommer med besked före klockan tre idag så lägger vi ut en ny visningstid på nätet. Jag tänker inte vänta längre på honom.

Igår fick jag ännu en garderobs-meltdown och gick en runda på stan innan jag åkte hem, trots att jag var sjuk och dödstrött. Jag letade jeans som fick mig att se smal ut men det var ju bara att glömma. Nästan ingenting passade och jag åkte hem utan något nytt. Jag däckade i soffan på kvällen, med apelsinjuice och honungsvatten. Bara fredagen går fort....

2008-11-20

Göteborg igen
Jag har varit iväg på tjänsteresa igen, till Göteborg den här gången. Vi skulle ställa ut på arbetsmarknadsdagen på Handelshögskolan och jag åkte ner som projektledare. Jag tog flyget redan på tisdagkvällen, checkade in på hotellet och gick sedan iväg för att äta middag med CS och DN. Jag känner dem knappt sedan tidigare så det var snällt av dem att ställa upp och göra mig sällskap, även om jag var dödstrött och lika gärna hade tagit med något snabbt upp på hotellrummet.

På onsdagen gick jag upp tidigt och så var det dags att gå iväg till Handels igen. Jag har varit där en gång förut och precis som förra gången slogs jag av hur vuxna och medvetna studenterna är, jämfört med mig själv i samma ålder och samma situation. Studenterna på Handelshögskolan är riktiga karriärister. De vet vad de vill och hur de ska komma dit, inte särskilt likt hur det var på min tid i Gävle. Jag jobbade på i montern och hann med en kort sväng på stan innan det var dags att åka iväg med flygbussen.

Jag hade gärna tillbringat mer tid i Göteborg - det är en fin stad och jag trivs där. För några år sedan var jag på väg att flytta dit, och jag tror att det hade blivit bra om jag hade gjort det, även om jag är mer än glad idag att det inte blev av. Däremot har jag börjat fundera på att åka dit över en helg med UP. Det skulle vara en lagom helgutflykt för oss om vi bara kan hitta ett billigt boende.

Hemresan blev hemsk. Jag hade en tid att passa för föreläsningen med Paul Martinell i Stockholm, men planet 15.30 blev inställt för att det var för få passagerare inbokade. Nästa plan klockan 16.00 blev en timme försenat eftersom passagerarlistorna inte stämde. Givetvis blev jag en halvtimme försenad till föreläsningen och det var som att komma in mitt i handlingen på en film - jag fattade ingenting av sammanhanget och var för trött och halvsjuk för att orka engagera mig dessutom. När det blev paus lämnade jag UP där och åkte hem. Föreläsningen hade säkert varit bra, men jag behövde vilan mer.

2008-11-18

Inte läge
Min tajming är inte alltid så lysande. Precis lagom till att jag har bestämt mig för att bli riktigt smal igen så blir jag förkyld och kan inte träna. Typiskt. Jag mötte UP i stan i stället, han var på väg från ett möte med nya jobbet och vi bestämde att gå förbi sängbutiken för ytterligare en provning innan vi beställer. Jag vet precis vilken säng vi ska ha men däremot är jag inte förtjust i försäljaren, kampanjer och rabattlöften till trots. Han börjar bli för krängig för mig och jag tycker nu att han är på gränsen till otrevlig. Jag kan tänka mig att vända mig till någon annan nu men UP vill gå vidare med samma butik eftersom vi har varit där flera gånger och de nu vet vad vi vill ha och till vilket pris.

Kvällen hemma hos UP bjöd på god måndagsmiddag - ugnsrostade rotfrukter, quornfilé och kantarellsås. Vi tillbringade kvällen mestadels framför datorn, med jobb. Jag och UP gick tillsammans igenom en katastrofalt dåligt översatt text från en av hans samarbetspartner. Sedan blev det packning och sovdags.

Idag känner jag mig dunderförkyld. Jag vaknade dessutom med dunkande migrän och skulle mest av allt ha velat tillbringa dagen nedbäddad i sängen. Jag tog mig iväg till frukostseminariet ändå och sitter nu och laddar för att åka iväg till Göteborg i kväll. Vi ska delta på Handelshögskolans arbetsmarknadsdag och jag åker ner som projektledare. PR har ordnat så att jag får gå ut och äta middag med CS och DN i kväll. Det är snällt av henne och bussigt av dem att ställa upp men jag ser egentligen inte fram emot det så mycket. Jag känner mig risig och vill helst bara ta det lugnt och vara för mig själv och jag har inte energi att sitta och vara trevlig och social med två killar jag knappt känner. Jag får tänka på att det är för a good cause. Det är bra att jag bygger relationer och lär känna dem också.

Jobbet känns tråkigt nu. Jag vet inte om det beror på att jag har det ganska lugnt nu eller om det är den mörka och trista årstiden, eller bara att jag inte direkt känner att jag har så mycket att se fram emot nu - inga semesterresor, ingen särskilt rolig sak som händer. Det känns bara allmänt dystert för tillfället, men jag hoppas att det är övergående.

2008-11-17

Jag har bestämt mig
I helgen tittade jag på foton från våren 2007, när jag just hade kommit tillbaka från Borneo. Jag tittade på hur smal jag var då, hur löst till och med mina favoritjeans satt, och där skapade jag mig min målbild. Så smal ska jag bli igen. Jag ska kämpa med det, jag ska träna, jag ska tänka på varje sak jag äter. Ta mindre portioner och verkligen kämpa med mig själv för att nå dit igen. Jag har redan gjort det en gång och därmed vet jag också att det är möjligt. Jag ska verkligen lyckas den här gången, och UP kommer att kämpa tillsammans med mig. Vi ska göra det här gemensamt.

2008-11-17

Tvåsamhet
Den här helgen har varit lugnare än lugnast. Det var egentligen inte vad jag hade tänkt mig. Jag har inte träffat så mycket folk på sista tiden och var inställd på att vara lite mer social den här helgen än tidigare. Men så blev det inte - på fredagen var jag helt slut efter Kolmårdenturen och orkade inte göra mer än absolut nödvändigt, vilket blev middag och en film i soffan. UP överraskade mig med Trolltyg i Tomteskogen, som jag inte har sett sedan jag var liten, och lyckan var total. Det var roligt att jag fortfarande kunde nästan hela filmen utantill.

På lördagen åkte jag hem till mig för att titta till min lägenhet inför visningen på söndagen. Det är förvånande hur pass rörigt det ändå kan bli på bara en visning och en vecka, men jag var ändå tvungen att stanna i ett par timmar för att bli klar. Jag stannade till i stan på vägen dit, gick förbi H&M för att titta på den mörkblå kostymen men bestämde mig för att inte orka prova den och provade även den jättefina kjolen på Åhléns en gång till - men bestämde mig för att låta bli även den. Jag ska inte ha fler kläder nu. Jag köpte nya fina vita gladiolous på Hötorget och åkte sedan hem.

Det hann nästan bli kväll innan jag var tillbaka hos UP. UP hade pratat lite löst om att kanske ringa till US och höra om han och hans flickvän ville ses på kvällen, men det slutade med att han aldrig ringde dem ändå. Det blev ännu en lugn hemmakväll, middag, ut med katterna på liten promenad och sedan film igen, The golden compass som var ganska bra även om jag har sett bättre i genren.

Jag och UP har lagt bostadsletandet på hyllan nu. Det är ingen mening med att springa runt på visningar om vi ändå inte kan bjuda på någonting - då finns det bättre saker att lägga tiden på. Söndagen bjöd däremot på vinterns första snö, först regnblandat men sedan stora vita flingor som förvisso snabbt smälte bort. Men kylan stannade kvar, en sån där iskyla som gör att man fryser konstant. Vi åkte till C och hennes familj på eftermiddagen för att fira hennes födelsedag ett par dagar för sent. Hennes gamla barndomskompisar med barn var där och jag skämdes över att jag inte ens kände igen Smilla - hon har blivit så stor sedan sist och i mina ögon ser alla bebisar likadana ut.

När vi skulle åka vidare fick jag ett samtal från min mäklare som rapporterade om dagens visning. Fyra spekulanter hade kommit dit varav i alla fall tre som hon trodde var ganska intresserade. En hade faktiskt lagt utgångsbudet direkt - förvånande nog samma person som försökte få mig att sälja till ett skambud för några veckor sedan. Det återstår att se vad som händer nu - om han står fast vid sitt bud, om någon annan bjuder över eller om allt faller igen. Kanske har jag skrivit på och sålt min lägenhet till slutet av veckan. Vi får se.

2008-11-14

En tripp till Kolmården
Att jobba på SIX lönar sig på flera sätt - jag har bland annat blivit medlem i Business Service Club och tack vare det fick jag och PR åka på en gratis visningsresa till Kolmårdens Vildmarkshotell på torsdagen och fredagen. Det var en bra resa och den gav mersmak - jag vill mer än gärna åka dit igen, med UP.

Jag har varit på Kolmården flera gånger förut; med familjen när jag var liten, på min möhippa och på den fantastiska resan med Telia Finans för några år sedan. Jag minns inte Vildmarkshotellet som jättefint, men det har verkligen blivit bra nu. Jag bodde i ett eget rum med balkong och utsikt över Bråviken och jag kan bara tänka mig hur underbart det måste vara att bo där på sommaren. Jag skulle verkligen vilja åka dit igen, i maj kanske.

Vi som var visningsgäster fick se smakprov på de olika aktiviteterna och starkast är förstås mötet med djuren. Jag är medveten om att rovdjur självklart äter kött men verkligheten kom ändå alltför nära när vi kom förbi hästslakteriet, där de slaktar hästar som sedan blir rovdjursmat. De övriga gästerna verkade helt oberörda, men själv fick jag riktig ångest och hyperventilerade och kände mig allmänt gråtfärdig under lång tid efteråt. Jag kan inte förstå vad det är för monster till människor som skickar sina hästar att bli djurmat, i stället för att begrava eller kremera dem. Så omänsklig får man inte vara.

Efter det hemska mötet fick vi träffa lejonen. Vi stod i en liten bur halvt nedsänkt i marken och såg lejonen - kanske fem honor, tre hannar och tre ungar som gick runt oss på bara någon halv meters avstånd. Det var otroligt mäktigt att möta dem så nära.

Näst på tur var de asiatiska vildhundarna, dole, som var otroligt söta och påminde om rävar. På grund av jakt finns det idag bara ungefär 2 000 individer kvar i vilt tillstånd och det är otroligt sorgligt. Nästan lika illa är det med den sibiriska tigern, världens största kattdjur, som idag endast finns kvar i 3 500 exemplar. Tigern är ett oerhört eftertraktat byte för tjuvjägare och djurskötaren berättade att det skjuts en tiger varannan dag. Man behöver inte vara något geni för att räkna ut att 3 500 djur inte räcker många år i den takten och det är oerhört nedslående. Vårt sista möte var med delfinerna. De var charmiga, lekfulla och enormt nyfikna på oss. Jag hade kunnat titta på dem i timmar.

Vi fick ett par sköna timmar i relaxavdelningen och tog sedan ett glas vin i baren innan middagen. Maten var över förväntan och vi avslutade kvällen i nattklubben där vi dansade tills svetten lackade. Det var en riktigt lyckad resa och jag behövde den verkligen - både för miljöombytet och för att få annat att tänka på än vardagen.

2008-11-13

Phoebe in Wonderland
Idag fyller C år! 32 år, gift och ett barn - hon gör allt enligt mönstret kan man säga. Frågan är vilket mönster jag själv följer - Stockholmsmönstret kanske?

Igår var jag och UP på bio igen. Det var en av våra leverantörer som bjöd in till förhandsvisning av Phoebe in Wonderland. Filmen handlar om tioåriga Phoebe som har Tourettes syndrom. Hon har svårt att anpassa sig till verkligheten, förutom när hon spelar huvudrollen i skolpjäsen, Alice i Underlandet. Då först känner hon att hon är den hon vill vara.

Jag hade egentligen inga speciella förväntningar på filmen men jag blev klart positivt överraskad. Handlingen var gripande och intressant och samtliga skådespelare var väldigt trovärdiga och bra, som Felicity Huffman som spelade Phoebes mamma och inte minst Elle Fanning, tio år gammal och fullständigt lysande i huvudrollen. Det var en bra kväll, som sedan slutade i ilska över datorkrångel och annat som strulade. Men så kan det ju vara också. Man får sällan allt man vill.

2008-11-12

Det bästa
Det bästa av allt är att jag längtar hem till UP när jag är borta. Jag går hela dagarna och ser fram emot att komma hem till honom. Det är en underbar känsla.

2008-11-12

Allsång på Elverket
Igår var en riktigt novembermörk dag. Regn i stort sett hela dagen och jag var ute på möte och gick och gick i regnet, blev dyblöt och frös hela kvällen efter det. Mindre kul.

Efter jobbet mötte jag UP och TM för en snabb middag innan vi skulle gå på teater, Allsång som spelades på Elverket. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men i verkligheten var det nog en av de märkligaste pjäser jag har sett. Handlingen var inte helt lätt att hänga med i - den pendlade från Stockholmsvardag till psykos till drömspel och fick till sist ett vackert slut, det allra första mötet, som jag föreställde mig det. Jag kan inte riktigt säga om den var bra eller inte.

Det tråkiga var att UP och TM väldigt tydligt visade att de inte alls gillade pjäsen. De satt och suckade och himlade med ögonen och jag kände bara att den här typen av lite tyngre kultur är helt bortkastad på dem. Eller så var det bara Lysekil som lyste igenom igen. Ingenting är ju så roligt som det - eller?

Mitt humör lättade lite när vi kom hem i alla fall. Katterna var där och de var glada att se oss. Jag hoppas resten av veckan blir bättre.

2008-11-11

Novembervardag
Novembermörkret har sänkt sig över Stockholm och det känns ganska tungt att veta att det kommer att vara så här i närmare sex månader till. Jag måste verkligen hitta något att se fram emot, en verklighetsflykt, vad som helst.

Min mäklare ringde igår eftermiddag och berättade att jag har fått in ännu ett skambud på min lägenhet, den här gången bara 900 000 kronor vilket alltså är ännu lägre än det förra skitbudet. Mäklaren hade sagt till spekulanten direkt att det budet skulle jag aldrig ta men han blev sur och sa att hon var minsann skyldig att framföra det - så det gjorde hon, och mycket riktigt tar jag det inte i beaktande överhuvudtaget. Annars är det skralt med spekulanter. Fem personer var på söndagsvisningen men ingen har något vettigt att komma med ändå. Hos två av paren som tittade hade kvinnan velat ha min lägenhet och mannen inte, och då blev det något annat i stället. Varför är det så självklart att mannen ska bestämma sånt??

Träningen igår gick väldigt bra. Jag orkade passet igenom och kämpade bra och var absolut nöjd med min insats efteråt. Jag och UP åt middag hemma hos honom - caprese och våfflor till efterrätt. Senare på kvällen kom R och lämnade tillbaka katterna till mig. UP's lägenhet blir livligare så fort de kommer dit, den lever upp på något sätt. Kvällen var bra på det hela taget.

Det känns som att jag har fullt upp varje dag och kväll nästan men ändå tycker jag att det mesta är ganska tråkigt nu. Jag kan inte säga varför riktigt - det är väl bara en känsla jag har.

2008-11-10

Filmtajm, shopping och mat
Jag har sett två mycket bra filmer i helgen. Det var ganska länge sedan jag var på bio, men nu finns en hel del som känns intressant. Fredagen var en extremt seg dag på jobbet. Allt kändes tristare än trist och jag ville bara att tiden skulle gå.

Jag tog en tur på stan efter jobbet och åkte sedan iväg till Söder för att träffa UP, FA och LA. Vi skulle äta grekiskt på Faros och sedan se filmen Burn after reading, den senaste av bröderna Cohen. UP hade varit och skrivit på kontrakt för att börja jobba hos Carrus under eftermidagen så han ville fira och beställde in bubbel som fördrink före middagen, till allas glädje. Middagen var prisvärd, mycket mat, men annars inget märkvärdigt utan ungefär vad man kan förvänta sig av en grekisk restaurang. Filmen var desto bättre, fylld av mycket bra skådespelare, totalt skruvad och hysteriskt rolig. Jag gillade den mycket och var mer än nöjd efteråt.

På lördagen hade jag gjort upp med EB och PR om att åka iväg till Vingåkers Factory Outlet för en heldag med shopping. Det blev en trevlig dag på alla sätt och jag är verkligen glad att jag har dem som kollegor. Med shoppingen gick det så där. Ungefär som väntat köpte PR och EB massor och jag nästan ingenting, åtminstone inte till mig själv. Det enda jag hittade åt mig var en vit pashmina som jag är väldigt nöjd med. Annars blev det ett regnställ och två tröjor till SL, en Tiger-skjorta till pappa och fem par strumpor, sex kalsonger (Tiger och Frank Dandy) och en skjorta (Tiger) till UP. Det roliga var att alla mina presenter till pappa och UP passade perfekt så det var väl investerade pengar ändå. Efter shoppingdagen åkte vi hem till PR, lagade middag och drack mousserande vin och hade mycket, mycket trevligt!

Söndagen var Fars dag och det var bara för mig att gå upp tidigt igen, den här gången för att städa och förbereda visning ännu en gång. UP kom hem till mig på morgonen och hjälpte mig och utan hans hjälp hade jag inte hunnit. Efter städningen var det packning som gällde eftersom jag kommer att bo hos honom under hela den här veckan och troligen även nästa vecka.

Vi var och tittade på två lägenheter men ingen av oss var tillräckligt engagerad för att riktigt orka ta in dem. Den ena lägenheten, en fyra vid Kristinebergs Strand, hade jag enorma förväntningar på, men den var inte så speciell i verkligheten tyvärr. Den andra lägenheten var en trea i Fredhäll och även där var förväntningarna större än verkligheten levde upp till. Ingenting att bjuda på nu heller, med andra ord. Jag känner mig också kluven i största allmänhet. Jag har inte sålt min lägenhet ännu och så länge jag inte har gjort det kan vi inte bjuda på något annat, och därmed känns det också meningslöst att ens titta för mig.

Efter visningarna åkte vi till mina föräldrar för att fira Fars dag. Presenterna passade och tårtan var god, men jag var inte alls på humör egentligen, var supertrött och hade inget som helst tålamod med någon utan var mest på dåligt humör. Men UP hjälpte pappa med datorn och jag vet att det uppskattas att vi kommer dit ändå.

Kvällen tillbringade vi hemma hos UP. Vi åt enkel middag och såg ännu en bra film, Kalle och Chokladfabriken. Jag har sett den förut men den är tillräckligt bra för att se om. Nu bor jag hemma hos UP igen och det känns bra att bara vara där, med honom.

2008-11-06

Ur funktion
Det känns inte som att det är mycket som går vägen nu. Jag har äntligen bestämt mig för att flytta ihop med UP men då kan jag i stället inte få min lägenhet såld. Så kul var det. Ingen ihopflytt för oss, inte på länge än. Tiden springer ifrån oss. Så länge vi inte säljer kan vi inte heller köpa så det är ett dödläge helt och hållet.

R verkar sur över att jag tjänar pengar på att sälja lägenheten. Jag erbjöd honom att ta den när vi skildes och han sa nej då så jag vet inte vad han vill framhålla för poäng egentligen. Han vill inte ha katterna mer än han måste. Han verkar inte vilja ta ansvar för dem längre och jag kan knappast påstå att hans nya tjej har haft toppenbra inflytande på honom hittills.

UP har passat på att resa och göra roliga saker med sina kompisar nu när han har haft chansen. Han har gjort det för att han har velat, behövt och kunnat. Nu är det kanske hans tur att få jobb och begränsad ledighet och då förlorar jag också, för det betyder att han inte kan resa med mig. Jag som har tackat nej till egna resor för att föregå med gott exempel, för att just inte göra det som jag inte vill att han gör. Jag har tackat nej till en egen resa för att visa att jag prioriterar oss. Och vad har jag för det? Inte ett dugg. I stället för att kunna resa bort tillsammans, som vi har planerat, kommer jag i stället att sitta hemma och ruttna medan UP jobbar – för att åter använda ett av hans egna intryck, som han inte gillar att jag gör. Så kul är det.

Det är inte mycket som fungerar nu. Jag vill inget hellre än att vara ledig, resa, göra roliga saker. I stället sitter jag fast på jobbet, besviken och frustrerad. Jag kommer inte ifrån min lägenhet och jag har inte ens vänner jag kan luta mig mot. Saker och ting går verkligen åt skogen nu. Det var inte så här jag tänkte mig att det skulle bli.

UP föreslår att vi ska umgås med US och AN i morgon. Som att jag skulle vilja det. Han föreslår att vi ska gå på middag hos SLy och ALy på lördag. Som att jag skulle vilja det. Sitta där med hans Kroatienkompisar och höra på deras roliga minnen och titta på deras roliga kort. Jag skulle inte tro det. Höra honom hälsa AN med ett ”heeej” och en lång kram. Tillåt mig kräkas. Det är inte så här jag vill ha det. Det är inte så här jag vill att livet ska bli.

Jag är bara arg nu, arg, ledsen, besviken, frustrerad. Jag kommer ingenstans. Allt känns fel, fel, fel. Vad är nästa steg? När kommer det att lätta? Jag vill ha ut mer av livet än det här.

2008-11-06

UP's födelsedag
Igår fyllde UP 45 år och vi firade det med middag hemma hos mig. Jag har redan börjat förbereda visningen på söndag och passade på att köpa en ny uppsättning av vita gladiolus samtidigt som jag köpte 20 stora röda rosor till UP - som vanligt på Hötorget.

Jag förberedde en lyxig middag med varmrökt lax, räkor, tre olika ostar - en manchego, en brie och en blå-grön-mögelost. Till det gott färskt bröd, kex, sallad och aioli och självklart mousserande vin att dricka till. Det blev riktigt gott alltihop och UP blev glatt överraskad både av boken som var från mina föräldrar och av klockan han fick av mig. Jag hoppas verkligen att han kommer att vilja använda den också så att den inte bara blir liggande.

Jag har fått beröm från fyra personer för mitt föredrag på jobbet och det värmer så klart massor! Jag är allt annat än en van föredragshållare så det känns skönt att få höra att det har gått bra. UP våndas över sitt jobberbjudande - han vill gärna ha det men det kommer helt klart med både för- och nackdelar.

Något jag funderar mycket på är om vi ska kunna ta någon semester i vinter, som vi har planerat. Just nu känns det som att jag har tackat nej till New York i april med PR och tjejerna för att göra - ingenting. Visst, jag sparar pengar, men det är ändå inte vad jag hade hoppats på, så klart. Kanske kan vi få till en Londonresa i år och bo hos UP's kompis där, men förutom det blir det nog svårt att få till någon längre resa, som jag hade hoppats på. Det är synd att saker och ting så sällan blir som man har tänkt sig, även om det också kan vara bra ibland.

2008-11-05

Äntligen
Idag fyller UP 45 år och vi ska fira med god middag hemma. Jag har köpt en klocka från mig och bok från mamma och pappa och kommer att handla fina rosor och bubbel efter jobbet. Jag hoppas på en fin kväll tillsammans.

Barack Obama har valts till ny president i USA och jag är så lättad över det. Äntligen kommer förändringen! Den behövs så otroligt mycket nu och in i det sista var jag ändå orolig att McCain skulle komma igen på upploppet och stå som segrare. Förväntningarna på Obama är förstås skyhöga från hela världen men jag tror på att han kommer att lyckas ändå. Äntligen händer det något.

2008-11-04

Jag har kapitulerat
Jag har gett upp kampen mot marknaden och gått med på att sänka priset för min bostad. Vi sänker med 100 000 kronor, till 1 150 000. I mina ögon är det ett skitpris och jag både vill och inte vill sälja till det priset. Jag har bestämt mig för två visningar till och går det inte då så drar jag tillbaka lägenheten helt och hållet och skjuter försäljningen på framtiden i stället. Jag vill sälja för att någon gång kunna flytta ihop med UP och köpa något nytt tillsammans. Samtidigt känns det som att jag gör en förlust, nästan, fast det inte är sant. Men jag säljer lägenheten för långt mindre än den är värd för mig och det smärtar.

Om en stund ska jag hålla föredrag på informationsmötet på jobbet. Jag våndas. Jag har inte hållit några föredrag på evigheter och är klart ringrostig. Det blir jättekort och är absolut inget att oroa sig för, egentligen, men ändå är jag nervös, rädd att säga och göra fel, att göra bort mig inför hela företaget. Jag hoppas att det ska gå bra och fort så att jag slipper tänka mer på det.

2008-11-03

Kristallkula önskas
Jag har just pratat med min mäklare och jag kan nog säga att jag har vant mig vid att hon är den som bringar dåliga nyheter till mig. Nu har hon börjat diskutera att sänka priset på min lägenhet, från 1 250 000 kronor till 1 100 000 kronor. Jag behöver inte ens fundera på det utan känner direkt att det priset skulle jag aldrig vara nöjd med. Det känns som att jag slumpar bort min underbara, fina lägenhet med utsikten över hela Stockholm till ett skitpris.

Jag tänker och tänker och vet inte hur jag ska göra. Ska jag gå ner till ett mellanläge, kanske 1 150 000 kronor och nöja mig med det? Eller ska jag avbryta hela försäljningen och lägga allt på is tills bostadsmarknaden kommer igång igen? Men när blir det? Kommer det att gå upp inom en snar framtid eller kommer priserna bara att fortsätta sjunka?

En annan fråga är när jag och UP någonsin kommer att kunna flytta ihop. Aldrig? Om ytterligare ett år? Så länge jag inte har sålt min lägenhet så kommer vi inte att köpa något nytt och så länge jag inte har sålt kommer vi inte att bo tillsammans. Då fortsätter allt bara som det har varit hela tiden, med pendlande, flytta kläder och saker och väskor fram och tillbaka. Jag vill inte ha det så längre. Tiden springer ifrån oss.

Jag brukar inte vara den som vill kunna se framtiden, men just nu önskar jag mig en kristallkula som bara kunde tala om var bostadspriserna är på väg. Kommer det att bli svårare eller lättare att sälja om ett halvår? Kommer priserna att vara ännu lägre eller har de börjat stiga igen? Som vanligt har jag lyckats få till sämsta tänkbara tajming nu. Kan det lösa sig någon gång bara?

2008-11-03

Brasilien och Stuvsta
Fredagen var halv dag på jobbet. Jag kämpade på hela dagen för att få klart vår produktlansering och tre minuter innan jag skulle gå blev jag klar - otroligt skönt och jag kände mig stolt över att ha klarat allt med bravur ännu en gång. Trots det är jag inte riktigt lugn. Jag har fått höra rykten om omorganisation, att min tjänst ska flyttas till säljavdelningen i stället för produktutveckling. Det kommer sannolikt att betyda en ny chef för mig och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det. Det är ingenting klart ännu utan fortfarande bara rykten men det känns jobbigt ändå. Jag vet inte vad förändringen betyder och jag vet inte hur jag ska kunna påverka den.

Jag åt en snabb lunch i stan i fredags och sedan åkte jag och UP ut till outleten i Barkarby. Men jag kände mig nedstämd och oinspirerad och vi köpte ingenting utan gick bara runt och frös i regnet och kylan. Mitt i allt ringde min mäklare och talade om att paret som visat intresse för min lägenhet hade bestämt sig för en annan i stället. Hon sa att det är dags att sänka priset på min lägenhet för att kunna sälja den och jag är inte alls nöjd med det svaret. Jag tycker inte ens att det nuvarande priset är högt och det lockar inte alls att sänka det ytterligare. Frågan är också om det är priset som är fel eller om det handlar om bristen på seriösa spekulanter. Jag är inte dummare än att jag förstår att min mäklare hellre vill få till ett avslut med ett lägre pris än att låta tiden gå utan att kunna sälja. Så länge hon inte lyckas sälja min lägenhet får hon inget betalt och det är självklart att hon också har ett rent personligt intresse i att affären ska bli löst.

På kvällen var jag och UP tillsammans med BP, MNP och CP på Fasching för att höra brasiliansk musik. Mellanbror LP har bott i Brasilien tidigare och har i många år spelat i det brasilianska bandet Sambahia, och de skulle ha en spelning tillsammans med två andra band. Musikerna var av blandad kvalitet - vissa oerhört duktiga och vissa spelade uppenbarligen hellre än bra. Men alla höll humöret uppe och det var också roligt att se LP uppträda.

Lördagen var kall och klar. Det var Alla helgons dag och jag och UP tog en lång promenad längs Edsviken innan vi packade ihop och åkte iväg igen. Vi åkte till kyrkogården för att möta UP's familj och tända ljus på hans pappas grav och därefter åkte vi hem till mig. Jag skulle inte ha någon visning den här söndagen och kände att det var dags för mig att bo i min egen lägenhet ett tag. Det blev en ganska snabb visit där innan vi skulle iväg på inflyttningsfesten i MT's och LM's nya hus i Stuvsta. Jag hade inte sett fram emot festen alls eftersom jag visste att den skulle vara fylld av UP's Kroatienkompisar. Precis innan vi skulle iväg fick jag ett utbrott och ville inte åka iväg alls. Allt jag satte på mig kändes lika fult och fel och jag hade gjort nästan vad som helst för att slippa åka iväg. Det var bara för UP's skull som jag gjorde det till slut.

Festen var OK - ganska mycket folk och roligt att se huset förstås. Många av Kroatienmänniskorna var där förstås och det blev så tydligt att det var UP som kände dem och inte jag. Det var interna skämt, någons nya pojkvän som UP kände efter veckan där nere men som jag inte ens visste existerade. Vissa personer var trevliga att träffa - alla är ju bra människor, det är bara det att jag inte känner så mycket gemenskap med dem längre. Mitt i allt kändes det väldigt tydligt att jag faktiskt inte hade behövt vara där. Jag hade inget speciellt att säga till folk utan det var i princip en hel kväll av att le artigt, skratta på rätt ställen, slänga ur mig kommenterar som passade och hålla masken hela tiden. UP höll sig vid min sida hela tiden och jag tror att han insåg att det inte var helt enkelt för mig att vara där.

Söndagen gick i ett töcken. Jag sov alldeles för länge och var trött och hade huvudvärk hela dagen. Jag och UP åkte in till stan på eftermiddagen, tog en lång promenad och fikade på Rosendal där vi oväntat mötte SS med pojkvän, syster och man och barn. Jag fick skjuts hem med SS' syster och familj och tillbringade sedan kvällen hemma med att tvätta och fixa och dona. Så var helgen slut igen. Tiden går för fort.