2008-11-17

Tvåsamhet
Den här helgen har varit lugnare än lugnast. Det var egentligen inte vad jag hade tänkt mig. Jag har inte träffat så mycket folk på sista tiden och var inställd på att vara lite mer social den här helgen än tidigare. Men så blev det inte - på fredagen var jag helt slut efter Kolmårdenturen och orkade inte göra mer än absolut nödvändigt, vilket blev middag och en film i soffan. UP överraskade mig med Trolltyg i Tomteskogen, som jag inte har sett sedan jag var liten, och lyckan var total. Det var roligt att jag fortfarande kunde nästan hela filmen utantill.

På lördagen åkte jag hem till mig för att titta till min lägenhet inför visningen på söndagen. Det är förvånande hur pass rörigt det ändå kan bli på bara en visning och en vecka, men jag var ändå tvungen att stanna i ett par timmar för att bli klar. Jag stannade till i stan på vägen dit, gick förbi H&M för att titta på den mörkblå kostymen men bestämde mig för att inte orka prova den och provade även den jättefina kjolen på Åhléns en gång till - men bestämde mig för att låta bli även den. Jag ska inte ha fler kläder nu. Jag köpte nya fina vita gladiolous på Hötorget och åkte sedan hem.

Det hann nästan bli kväll innan jag var tillbaka hos UP. UP hade pratat lite löst om att kanske ringa till US och höra om han och hans flickvän ville ses på kvällen, men det slutade med att han aldrig ringde dem ändå. Det blev ännu en lugn hemmakväll, middag, ut med katterna på liten promenad och sedan film igen, The golden compass som var ganska bra även om jag har sett bättre i genren.

Jag och UP har lagt bostadsletandet på hyllan nu. Det är ingen mening med att springa runt på visningar om vi ändå inte kan bjuda på någonting - då finns det bättre saker att lägga tiden på. Söndagen bjöd däremot på vinterns första snö, först regnblandat men sedan stora vita flingor som förvisso snabbt smälte bort. Men kylan stannade kvar, en sån där iskyla som gör att man fryser konstant. Vi åkte till C och hennes familj på eftermiddagen för att fira hennes födelsedag ett par dagar för sent. Hennes gamla barndomskompisar med barn var där och jag skämdes över att jag inte ens kände igen Smilla - hon har blivit så stor sedan sist och i mina ögon ser alla bebisar likadana ut.

När vi skulle åka vidare fick jag ett samtal från min mäklare som rapporterade om dagens visning. Fyra spekulanter hade kommit dit varav i alla fall tre som hon trodde var ganska intresserade. En hade faktiskt lagt utgångsbudet direkt - förvånande nog samma person som försökte få mig att sälja till ett skambud för några veckor sedan. Det återstår att se vad som händer nu - om han står fast vid sitt bud, om någon annan bjuder över eller om allt faller igen. Kanske har jag skrivit på och sålt min lägenhet till slutet av veckan. Vi får se.