fredag 28 november 2008

2008-11-28

Äntligen fredag!
Jag hade en riktigt skön kväll igår - jag hade bestämt träff med PH så jag åkte hem till henne och CE för att äta middag. Han var bortrest så vi fick en perfekt tjejkväll med god mat och mycket prat om allt och lite till. Få personer känner mig så väl som PH och jag är mer än glad att ha henne i mitt liv.

Hemma hann jag med att få undan lite papper och annat skräp innan det var dags att sova. Katterna sköter sig bra - jag tror att de tycker det är skönt att vara hemma igen precis som jag tycker.

Helgen kommer att bli fullspäckad. I kväll blir det äntligen träning och sedan hem och tvätta. Jag planerar också att gå ut med katterna och att hinna med lite sortering och rensning dessutom. Lördagen gissar jag att vi kommer att tillbringa hos UP. Vi måste rensa, rensa, rensa och förbereda inför flytt och allt annat. Jag tror att vi får börja med sovrummet. Den nya sängen kommer troligen redan nästa vecka så vi måste göra plats för den och åka och köpa lite nya lakan också så att vi har allt klart till nästa vecka. Dessutom ska vi hinna med att göra adventsfint och gå på konsert i Högalidskyrkan med PH och CE.

Jag känner mig stressad på ett positivt sätt och även om allt blir bråttom nu så är det bra att vi kommer igång på riktigt, att vi får lite press på oss och verkligen sätter igång med det som måste göras. Det är mycket att göra men jag ser fram emot det också - det är i situationer som den här som jag är i mitt esse. Jag har massor av idéer om hur vi kan göra det fint hemma och jag hoppas bara att UP ska gå med på dem.

UP är inte så intresserad eller road av inredning och det är synd. Jag är övertygad om att han egentligen kan mycket mer än han tror - det är mest en fix idé han har om att han är dålig på sånt bara för att han är färgblind. Där får vi passa oss båda två. Jag tycker självklart att mina saker och möbler är finare än UP's - mina saker är i stort sett utan undantag nyare, fräschare, mer designade. Men jag får passa mig också så jag inte kör över honom för mycket, och han får passa sig så att han inte går med på vad som helst bara för att jag tycker det. Det är en balansgång för oss båda.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida