2008-11-24

Två stora steg framåt
Lördagen blev lugn. Jag sov länge och gjorde så lite som möjligt, för att fokusera på att bli frisk framför allt. Snön från fredagen låg kvar och det blir ljusare ute, julkänslan infinner sig nästan. Det är vackert.

Vi åkte till Maja och mamma och pappa i några timmar på eftermiddagen. Pappa har fått problem med sin dator och UP lovade att hjälpa honom. Vi satt i flera timmar men utan resultat. UP har sagt till pappa gång på gång att det är dags att han köper en ny dator i stället men pappa kommer aldrig till skott. Han säger att han inte har råd, att det inte går, han vill köpa det absolut billigaste i så fall och det kommer ju bara att resultera i nya problem, eftersom inte heller nästa dator kommer att hålla länge. Frågar vi mamma så säger hon att det är väl inte så mycket pengar det handlar om, det är klart att de har råd, även om hon tycker det är fullständigt onödigt att ha en dator alls. Men pappa verkar inte tycka att någonting är möjligt. Han ser problem i allt, allt är negativt och svårt. Allt är omöjligt och det är ingen idé ens att försöka. Jag vet inte hur jag ska kunna lyfta någon som inte ens vill försöka själv, som redan har bestämt sig för att det inte går.

Vi var bjudna på 40-årsfest hos BC på kvällen men jag valde att hoppa över den ändå. Jag mådde fortfarande inte bra och ville hellre fokusera på att bli frisk så jag skjutsade UP dit och åkte sedan hem, lagade god middag och satt i soffan en stund.

Söndagen var en stor dag för mig och UP på två sätt. Vi ringde upp sängkillen i Lysekil för att höra om det gick att göra några förändringar i den säng han hade lovat att sälja billigt till oss, direkt från fabriken. Det visade sig att det inte var några problem alls. Vi får den säng vi vill ha, med rätt tyg, rätt bäddmadrass och rätt ben, till halva priset mot vad den kostar i butiken. Det är helt lysande och det är ingenting att tveka på för oss. Jag får inte en extra lång säng som jag egentligen hade tänkt, men det har jag å andra sidan aldrig haft förut utan det skulle bara vara som extra lyx. Jag kan helt klart leva med det.

På eftermiddagen åkte vi över till Nacka för att skriva kontrakt på min lägenhet - otroligt men sant. Killen som la budet för en vecka sedan hade slutligen bestämt sig så vi träffades hos mäklaren för att skriva på alla papper och göra klart. Köparen skulle förstås vara omöjlig in i det sista och var på väg att hoppa av mitt under kontraktskrivningen, men han skrev på till sist och nu är allt faktiskt klart. Det är så att jag knappt vågar tro att det är sant. Visst, jag fick sänka priset med 100 000 kronor, men jag får ändå mer betalt än någon i mitt område har fått på länge. Jag gör en bra vinst ändå och viktigast av allt är att jag och UP nu äntligen är fria att slå till på riktigt så fort vi hittar något vi vill ha. Den 19 januari lämnar jag min lägenhet ifrån mig och flyttar till UP. Då blir vi äntligen sambos på riktigt, först hos honom och så småningom i en helt ny bostad. Jag längtar!