2009-12-30

Årets näst sista dag
Vintern har kommit och gått och kommit igen. Nu är det kallt, kallt - massor av minusgrader och snöslasket har frusit till is. Jag inhandlade ett par broddar i helgen och har passat på att inviga dem. Det känns skönt att slippa vara rädd för att halka omkull vid varje steg jag tar!

Veckans hemarbete har gått hyfsat. Jag har kommit framåt lite grann men har fortfarande dåligt samvete över att jag inte är snabbare, och över att det är så mycket som inte är klart. Jag kan nog lugnt säga att min inspiration har varit i botten de senaste veckorna - en paus är vad som behövs. Eller på sikt kanske ett helt annat jobb. Jag behöver hitta ett jobb som jag verkligen kan brinna för, något jag tycker är roligt och intressant och något där jag faktiskt kan känna ett engagemang för det jag gör. Idag är det inte riktigt så, även om jag trivs i alla fall.

I morgon är det nyårsafton och planerna för nyårsmiddagen börjar ta form mer och mer. Vi ska äta middag hos TF och CE tillsammans med ett par andra personer jag inte känner. Jag har inga gigantiska förväntningar på kvällen men det får bli som det blir helt enkelt.

Något jag saknar just nu är stimulans utifrån. Jag har knappt gjort något annat än att ta det lugnt de senaste dagarna och det börjar gå mig lite på nerverna nu. Jag behöver träna, se folk, få lite fler intryck än nu. Jag vet att om bara några dagar kommer vardagen att vara i full gång igen och jag kommer få alla intryck och all stress jag någonsin kan önska mig så jag borde inte klaga. Men lite tråkigt börjar det bli ändå, kanske för att jag trots allt inte har varit helt ledig utan suttit bunden vid datorn de senaste dagarna. Hade jag varit ledig att göra vad jag vill hade det nog varit annorlunda, och klart roligare förstås.

Om jag ska försöka summera året som har varit kan jag nog säga att det har varit händelserikt. Vi har rest en hel del - New York, Tanzania och London för min del. Det har varit fantastiska resor alltigenom och definitivt årets höjdpunkter. Vi har flyttat ihop, förlovat oss och börjat planera bröllop och ny flytt om bara några veckor. Nog har det varit händelserikt och jag tror inte att 2010 kommer att bjuda på mindre av den varan. Det blir spännande!

2009-12-28

Strålande jul
Vi har haft lugna sköna juldagar här. Massor av snö även om temperaturen har gått upp och ner från plusgrader och snöblandat regn till isande kyla. Nu ska det tydligen vara riktigt kallt i några dagar sägs det i alla fall.

Julaftonen firade jag hos mina föräldrar och Maja i Sollentuna. Även C, Ø och SL var där och det blev en skön julafton, förstås med massvis av mat, fika och julgodis. Jag har fått massor av fina julklappar och är även nöjd med dem jag själv har gett bort. Juldagen hade vi en riktig slappardag. Vi tog en promenad i stormvindarna vilket behövdes men inte var alltför njutbart, men för övrigt gjorde vi inte många knop. Såg på filmer, åt godis, hade det skönt bara.

På annandagen åkte vi till det nybyggda Sollentuna Centrum för att byta ett par av UP's julklappar. Det är ombyggt till oigenkännlighet - jag kan inte tro att det är samma ställe. Fint men inte jättestort, men det behövs nog inte heller med tanke på hur många andra större centrum som finns i närheten. Det var inte alls mycket folk där heller vilket var skönt. Jag provade "min" ringkombination igen och nu har jag nog äntligen kommit fram till rätt bredd: två släta rödguldsringar som är 4,5 mm vardera och en vitguldsring med stenar med fadeninfattning som är 2,8 mm bred. Jag hoppas att exakt de måtten går att få till för det är en bredd som faktiskt funkar på mitt fingar.

På kvällen var vi på den traditionella annandagsmiddagen hos AP, trevligt ungefär som det brukar vara. Igår åkte vi över till mina föräldrar igen, lunch och fika i mängder bjöds det på. Vi visade våra utvalda Afrikabilder och mina föräldrar var klart imponerade och intresserade av allt vi har varit med om. Igår kväll var vi hos BC och HT på middag. Även JSk och HE var där. Det var en trevlig kväll, mycket mat och väldigt mycket bröllopsprat eftersom BC och HT gifte sig i somras och både vi och HE och JSk ska gifta oss nästa sommar. Spontant känns det som att HE och JSk gör en större sak av sitt bröllop än vad vi gör, men jag är ändå nöjd med det vi har tänkt och planerat så här långt. Bröllopet ska ju spegla oss och de vi är. Annars var kvällen ungefär som det brukar vara i det här sällskapet - framför allt HE, BC och även JSk pratar så mycket så jag får inte en syl i vädret. Till och med UP framstår som tyst i deras sällskap.

Den här veckan kommer jag att jobba hemifrån. Jag vill ha en paus från kontoret och ta det lite lugnare i stället. Det blir nog ingen träning utan jag får satsa på promenader i stället. Mitt träningsmål inför 2010 är att behålla min normala träningsdos - två cykelpass och ett styrkepass varje vecka - och dessutom lägga på promenader så ofta som möjligt. Målet är att ta en rejäl långpromenad varje helg och dessutom att gå åtminstone hem från jobbet åtminstone de två dagar varje vecka när jag inte tränar. Det borde inte vara omöjligt att hålla det målet - jag gillar ju att promenera och vara ute och röra på mig så det kommer nog att bli ett sant nöje med den lågintensiva träningen.

2009-12-23

Ännu mera vinter
Igår var en sån där fantastisk vinterdag med massor av sol och ljus och snö. Idag är det mulet och det har faktiskt snöat ännu mer. Vilken jul vi får i år, det är så här jag minns det som att varenda vinter var när jag var liten. Förmodligen inte riktigt sant men barndomsminnen är ju barndomsminnen...

Alla mina julklappar är fixade och klara nu. En hel liten hög har jag fått ihop och det ska bli riktigt kul att dela ut dem i morgon. Mitt hemarbete har gått lite på halvfart, kan jag nog säga. Jag har dåligt samvete för det så idag ska det bli skärpning, jag ska försöka få mer gjort helt enkelt.

Jag tog en promenad till Mörby centrum igår och ville faktiskt hitta något nytt och kul till mig själv men kom hem tomhänt. Lika bra, i ärlighetens namn, för jag behöver verkligen ingenting nytt. Igår gjorde vi också två nya framsteg: vi bokade Alicia Swedenborg som bröllopsfotograf och vi bokade hyrbil till flytten den 30 januari. Så skönt att ha dessa två puckar avklarade, nu kan jag slappna av mer över julen. Snart är det äntligen dags för en lång, skön helg - härligt!

2009-12-22

Varva ner
Idag är det da'n före da'n före doppareda'n! Jösses vad tiden flyger iväg! Jag har börjat min nedvarvning nu och jobbar hemifrån både idag och i morgon. Det känns skönt och lugnande men jag har ändå lite dåligt samvete för det. Dumt att tänka så, det gör ju ingen lyckligare.

Träningspasset igår var så där magiskt underbart som just bara cykelpass kan vara ibland. Roliga, starka, adrenalin så att taket lyfter sig. Jag ger allt jag har och känner mig urstark och oövervinnerlig. På vägen hem stannade jag till på Lindex och provade ett par jeans, mellanblå med lite rakare och smalare ben än jag brukar kunna ha. Till min stora chock passade de faktiskt och bara det gjorde att jag nästan ville slå till direkt. Det här modet med stuprörsjeans är så totalt fel för mig som har väldigt muskulösa ben så jag brukar köra på vidare ben och bootcut oavsett om det är inne eller inte. Samma sak gäller när det handlar om att kunna ha jeansen innanför stövlarna. För det mesta är det bara att glömma för min del, fullständigt omöjligt. Eller kanske inte..! Åter har jag hamnat i den där önskan om att förnya och förändra mig som jag så ofta kommer in i. Jag ska fundera på saken i alla fall.

Vi har fått en nyårsinbjudan av TF. Han och CEd ska ha middagsbjudning hemma hos henne och eftersom jag och UP just nu inte har några bättre alternativ antar jag att vi kommer att tacka ja till dem. Det är bara en liten nackdel och det är det här med maten, som för mig är en så viktig del av nyårsfirandet. TF och CEd har bestämt nyårsmiddagens varmrätt till... köttgryta med ris och grönsaker. Jag vill inte gnälla på folks val, men allvarligt, till och med om jag var en sån som åt kött skulle jag tycka att det valet var hur tråkigt som helst. Dessutom är CEd så extremt allergisk mot fisk och skaldjur så det kommer inte på tal att jag ens skulle kunna ta med mig något sådant och tillaga för egen del. Min varmrätt, om jag skulle göra motsvarande, skulle i så fall bli något i stil med ris med ratatouille. Kul jul. Jag hoppar inte direkt jämfota av kulinarisk glädje. Vi får se hur det blir.

Idag är det kallare än någonsin tror jag, massor av snö, strålande sol och klarblå himmel. Så vackert ute och idag blir det definitivt en lunchpromenad - på med täckbyxorna bara så fryser jag inte. Det är skönt att få varva ner, att få ro i själen.

2009-12-21

Karaktär
Nyårslöften som innebär bantning och liknande självplågeri brukar sällan vara en bra idé. Men den här gången funderar jag ändå på att testa det. För let's face it - min karaktär när det kommer till att avstå från sötsaker är fullständigt värdelös. Det är inte så att jag måste köpa godis, eller att jag äter extremt mycket onyttig mat. Men ändå verkar kilona sakta men säkert krypa sig på mig och nu eller aldrig är det verkligen dags att jag gör något åt saken.

Problemet är att jag är så värdelöst dålig på att säga nej när det är fråga om sötsaker, till exempel. Finns det godis eller liknande hemma, eller om någon bjuder på något som är sött, gott och onyttigt - då kan jag helt enkelt inte förmå mig att tacka nej. Jag säger ja varje gång och det är en stor del av boven i dramat för min del. Det måste bli en förändring här.

Nu tror jag förvisso att en del saker kommer att hända automatiskt under våren. Vi flyttar till Lilla Essingen, vilket betyder att jag kommer att kunna gå och cykla till jobbet. Jag gillar ju att promenera i stan så jag tror mycket väl att jag kommer att gå åtminstone hem från jobbet en stor del av tiden. Det handlar ändå om en promenad på kanske 45 minuter och det är en bra vardagsmotion. Vidare tror jag att vi kommer att ha lite mer tid över på helgerna. Vi åker inte på några visningar längre och vi lär vara nyfikna på att lära känna vårt nya hem, och vad är då bättre än att promenera Kungsholmen och stan runt och upptäcka området.

Träningen ska jag hålla igång. Tre pass i veckan ska det vara, det är min målsättning. Under hösten har det inte fungerat alla gånger. Förkylningar och andra aktiviteter har satt käppar i hjulet. De senaste veckorna har jag inte heller tyckt att de har varit riktigt roligt heller, särskilt inte styrkepassen. Men jag kommer nog igen - det har jag alltid gjort annars. Nästa termin kommer dessutom min favoritinstruktör tillbaka så då lär träningen bli desto roligare igen.

Men det jag verkligen måste förändra är mina matvanor. Jag ska äta mindre portioner och framför allt dra ner på sötsakerna. Lära mig säga "nej tack" när godisskålar sträcks fram och äta mindre portioner av efterrätter och annat. Kanske ska jag komma överens med mig själv om att bara äta hembakta bullar till exempel? Då skulle det vara OK att jag äter fikabröd när jag är hos mina föräldrar, men inte att jag köper hem till mig själv. Det borde inte vara något stort problem. Kanske ska jag också acceptera att jag inte kan göra allt på en gång utan att det handlar om små förändringar åt gången. Rimliga krav och förväntningar.

Jag önskar gå ner fem kilo till mitt bröllop i augusti. Det borde inte vara omöjligt - eller hur!

2009-12-21

Lite mera jul
Den värsta stressen är över nu. Julfesten på jobbet är avklarad - en strålande succé, om jag får säga det själv - och i fredags hade vi även fotografering av vår lägenhet inför försäljningen. Vi röjde på som sjutton inför fotograferingen, plockade undan, städade och stuvade om, och resultatet blev faktiskt helt otroligt. Vilken skillnad! För första gången någonsin kunde jag se att lägenheten faktiskt kan se bra ut och det betyder mycket. Vi har staplat upp en massa kartonger här och var i lägenheten och inför själva visningen får vi nog lov att skjutsa iväg dem till AP eller något, bara så att det blir tomt och bra i lägenheten. Det är lite absurt att vi redan har fått ihop så många kartonger, trots att vi egentligen bara har plockat undan småsaker. Det säger en del om hur mycket vi kommer att ha totalt när vi väl flyttar. Pust.

I fredags kväll var det julfest hos US. Jag hade inga som helst planer på att tacka ja och det passade mig bra att ha som giltig ursäkt att jag var dödstrött efter veckan och inte minst efter torsdagkvällen. Men UP åkte dit förstås. Det där kryper i mig. Jag har varit på två av US julfester. Den första slutade i katastrof, när UP's gamla subba dök upp och förstörde allt vad vi hade byggt upp i mening av förtroende och kärlek. Den andra gången var hon inte där, men det var ändå inte mer än halvkul. Som alltid när det gäller US är hans fester fyllda av massor av alkohol, diverse tjejer och fulla människor överallt. Helt enkelt inte riktigt min grej, framför allt inte nu längre.

UP förvirrar mig. Han säger stundtals till mig att det inte är några problem, att det är helt OK att jag inte åker dit. Men i efterhand blir det alltid diskussioner och så även den här gången. Han indikerade att det inte alls var OK att jag stannade hemma, eftersom det gav märkliga signaler till de som var där. Som att jag inte gillade dem, att det inte var OK att hellre vara hemma än att gå på deras fester, att det blev pinsamt för UP att förklara varför jag inte var med och så. Varje gång blir det jättejobbigt och varje gång blir vi osams. Varje gång tänker jag - och säger högt - att UP nog egentligen borde vara med någon annan än mig, någon som är mer lik honom i stället. Någon som alltid älskar att gå på fester med hans partygäng och som alltid tackar ja. Jag gör inte det längre. Ensamheten skrämmer mig inte. Det viktigaste i mitt liv är att jag mår bra, annars går jag under.

Min fredagkväll tillbringade jag i stället i soffan hemma. Jag tog ut katterna en stund i kylan men de ville inte alls vara ute. Jag åt god middag, drack ett glas vin och såg en dålig film på TV. PH och CE kom över en kort stund på fredagkvällen. De hade varit på CE's jobb i Täby och passerade förbi. Det var roligt att se dem, framför allt att se PH som är så mycket lugnare och tryggare nu när hon är med CE än jag någonsin har sett henne tidigare. Hon betyder mycket för mig och jag är glad att de har funnit varandra.

Resten av helgen har varit lugn. Jag går upp så tidigt jag bara kan på helgerna och faktiskt har huvudvärken hållit sig borta, trots att jag var hos kiropraktorn på fredagmorgonen. Så skönt så det är inte klokt! Snön har fullständigt vräkt ner de senaste dagarna. Vi har fått säkert 30 centimeter snö och världen är vit, tyst och inbäddad i mjuka drivor. Kallt är det också, runt tio minusgrader. Riktig vinter men det är faktiskt skönt ändå - hellre det här än mörkret.

Lugnet har börjat infinna sig även på jobbet. Jag har ingen som helst lust att åka in till kontoret nu och lutar starkt åt hemarbete resten av veckan, de två dagar som är kvar innan julen. Alla julklappar är i alla fall fixade nu och det är skönt. Nu kan julen komma, nu är jag redo.

2009-12-17

Hej mitt vinterland!
Nu är det vinter på allvar. Flera minusgrader, massor av snö. Härligt och julmysigt men som sagt, blåsten kan jag gärna vara utan. Blåst är mitt värsta väder. Jag har i alla fall uppdaterat min profilbild nu, från höst till vinter. Om en vecka är det julafton - det är inte klokt. Jag är i alla fall någorlunda klar med mina julklappar. Till C har jag två paket och ett tredje på gång. Till SL är jag klar och samma sak till UP om jag inte kommer på något nytt. Till mina föräldrar är jag nästan klar och alla katterna får förstås tonfisk. AP vet jag däremot inte. Skönt att vi inte är fler som köper paket till varandra i alla fall.

Gårdagen blev bättre än måndagen och tisdagen. Jag kände mig lugnare och gladare på något sätt. På eftermiddagen åkte jag och UP iväg för att träffa Alicia Swedenborg som kanske kommer att bli vår bröllopsfotograf. Hon är ung, ser ut att vara max 25 år, glad, pratsam och sprallig och vi fick båda en positiv känsla av mötet med henne. Idag träffar vi Erika Gerdemark, samma fotograf som C och Ø hade. Hon är ju extremt duktig också, men dyrare - inga digitala bilder ingår i paketen hon erbjuder utan de kostar extra. Den tredje fotografen vi har på tal är Jenny Hammar, också hon mycket duktig, också hon dyrare än Alicia. Vi ska bestämma oss senast på fredag hoppas jag men just nu lutar i alla fall jag mest åt Alicia.

Jag tränade på kvällen men var egentligen inte särskilt inspirerad så passet gick halvbra. Jag kände mig liksom stum i benen så det var inte min bästa träning direkt. Hemma åt jag en enkel middag och fastnade sedan i soffan. Animal Planet är så underbart bra - där kan jag fastna i evigheter. Jag tittade på underbara serien Planet Earth och sedan på Animal Cops Philadelphia. Den serien är inte lika underbar. Djurplågeri, misshandlade och vanskötta djur överallt. Det tar aldrig slut. Jag tittar och gråter. UP undrar varför jag tittar trots att jag mår så dåligt av det. Men för mig handlar det om respekt och värdighet. Jag tycker att djuren är värda någon som ser dem, någon som vet vad som har hänt dem och som minns dem i hjärtat. UP har frågat mig om jag inte skulle vilja vara lite mindre känslig för sånt här, lite mer härdad så att säga. Jag svarar honom alltid att jag önskar tvärtom att flera människor var lika känsliga som jag. Kanske skulle djurplågeri och grymhet inte vara lika vanliga då och det skulle göra världen till en bättre plats att leva i.

2009-12-16

Nej
Nej, tisdagen blev inte ett dugg bättre än måndagen. Tvärtom. En helt igenom omöjlig dag fylld av gräl med blufföretag, anmälningar och hot om rättegång och kronofogde. Helt otroligt. Än mer otroligt är att säljaren från företaget i morse ringde till mig och sa att han ska ta bort vår beställning eftersom den var ett misstag från hans sida. Jag har krävt en skriftlig bekräftelse på det idag och jag vågar inte tro det förrän jag ser det.

Igår tappade jag i alla fall min energi helt. Jag orkade inte ens träna utan åkte hem i stället, åt middag och tog ut Saga för en kort promenad i snön. Hon gillar snö, den är kall och obehaglig, men hon är samtidigt liksom fascinerad av den, och nu finns det snö i överflöd. Jag gillar snön men jag skulle klara mig utan kylan och blåsten, men bättre det här än det ständiga grå mörkret i alla fall.

Vi röjde på igår och vi kommer framåt även om det fortfarande är mycket kvar att göra, och lite tid att göra det i vanlig ordning. På fredag är det fotografering och till dess måste vi vara klara, hur det nu ska gå till.

Idag ska vi träffa en möjlig bröllopsfotograf. Jag hoppas på ett givande möte. I morgon ska vi träffa nästa och sedan är det dags att komma till beslut senast på fredag. Framsteg, framsteg. Jag ringde Nixa igår för att höra vad de tror om min klänning och enligt dem ska det inte vara några problem att ta ut klänningen lite grann. Jag hoppas att det räcker till, att det inte blir fel i sista minuten. Det ska gå bra nu.

2009-12-15

I don't like Mondays
Igår var en riktig skitdag. Ingenting fungerade och det bästa - det enda bra - som hände på hela dagen var att jag tränade, ett hårt cykelpass. Jag är asförbannad på så kallade blufföretag som lurar andra företag på pengar och sedan skyller ifrån sig. Fakturm är att jag är så arg så jag just nu med glädje skulle vilja spränga deras kontor i luften, inklusive personalen. Vissa människor saknar helt enkelt existensberättigande.

Idag är det mycket snö ute. Vitt, vitt, mer juligt och mysigt. Men halt. Jag går med små steg och stela ben, livrädd för att ramla och slå mig en gång till. I kväll blir det träning igen, den instruktören som anklagade mig för att fuska förra veckan. Med tanke på hur arg jag redan nu är så lär det bli ett hårt pass. Resten av veckan kan bara bli bättre.

2009-12-14

Lite mer julstämning
I lördags tog vi en paus från jobbandet och åkte till Norrtälje. Jag skulle prova min brudklänning som hade kommit in i storlek 36 och UP följde med för att ta en liten utflykt bara, men han fick förstås inte följa med in och se klänningen. Jag vill att den ska förbli en överraskning för honom fram till bröllopet. Storlek 36 satt helt klart bättre än 38 - lite tajt på sina ställen men enligt damen i butiken skulle det inte vara några problem att ta ut den där det behövs.

Jag köpte klänningen så klart - det gick fortare än jag väntat men den är underbar och jag känner mig som en drottning i den. Men jag kan inte låta bli att bli lite fundersam ändå. Runt midjan och bröstet går det som en spets med pärlor och stenar och jag undrar hur man bär sig åt för att kunna ta ut klänningen där. Måste man klippa sönder hela spetsen då? Den måste ju bli för kort om man tar ut klänningen? Eller? Jag måste ringa butiken för att höra hur det funkar men samtidigt är det ju väldigt vanligt att klänningar måste tas in eller ut något och det vore märkligt om Nixa tar fram en klänning som det inte går att göra ändringar i. Jag håller tummarna för att det ska gå lätt att lösa.

Efter klänningsköpet tog vi en promenad i Norrtäljes lilla centrum. UP hade aldrig varit där förut och blev positivt överraskad över hur gemytlig den lilla staden är. Vi gick runt i några butiker och åt sen lunch på ett café innan vi åkte hemåt igen. På kvällen var det middag hos SSH och sedan var också den dagen slut.

Söndagen har vi ägnat till stor del åt att dels leta fotograf till bröllopet och dels åt att förbereda inför fotografering av vår lägenhet. Jag har kontaktat två nya fotografer och bett att få boka in möten med dem om de fortfarande är lediga på vårt datum. Pengarna rullar iväg men det är som det är, vi är sent ute och vi - framför allt jag - vill verkligen ha fina bilder från vårt bröllop.

Vi har hämtat banankartonger och börjat packa ner lite böcker och prydnadssaker. Det är inte klokt vad mycket saker vi har - kartongerna fylls snabbt och ändå tycker jag att vi knappt har fått undan någonting. Det är galet. Jag önskar att vi inte var tvungna att behålla allt men det är ju inte mitt val, dessvärre. Att jobba har jag ingen större lust med nu. Tankarna är på andra håll, på allt annat jag har att göra och förbereda. Tur att det är snart är jul. Snön och kylan har kommit och kanske stannar de året ut.

2009-12-14

Bästa vänner
Den här helgen har varit en väldigt bra helg eftersom jag har fått umgås med mina tre närmaste vänner: PH, JP och SSH. Jag hade hemarbetsdag i fredags och på kvällen åkte jag till PH för vårt och JP's årliga julmys. Så mycket julmys blev det inte - alltså, vi bakade ingenting men det blev desto mer prat, god middag, god dryck och godis i soffan.

Jag har känt PH och JP sedan 1993-1994 någon gång och jag är så glad att de finns i mitt liv. Vi har så mycket historia tillsammans, särskilt jag och PH som var i princip oskiljaktiga under Gävleåren och sedan gjorde vår fyra månader långa backpackerresa i Sydostasien och Australien året efter högskolan. Vi tre har alltid massor att prata om, vi finns där för varandra och stundtals ser jag dem nästan som systrar, som syskon. Det tar tid att få en sådan kontakt med människor, det tar många år men det är värt det många gånger om.

I fredags berättade PH att hon har blivit gravid och fått missfall i vecka åtta. Det är inte länge sedan det hände men hon mår bra nu. Men både jag och JP blev enormt berörda av det hon berättade - missfall är ju något som folk i princip aldrig pratar om utan det hålls bakom stängda dörrar och PH ville berätta just därför. Det är ju inget att skämmas över och det är oerhört vanligt att människor råkar ut för det. För mig blev det också känslosamt eftersom det är första gången en riktigt nära vän till mig har blivit med barn. Jag har vänner som har haft barn så länge jag har känt dem, och jag har vänner som finns utanför den allra innersta kretsen som har fått barn under de senaste åren, men PH är som sagt den första som står mig riktigt nära. När hon berättade kände jag för första gången på riktigt att det där skulle lika väl kunna vara jag själv, det skulle kunna hända mig. Livet kom stort och nära på något sätt.

På lördagen träffade jag en annan riktigt gammal vän - SSH var i stan tillsammans med pojkvännen. Hon bjöd mig, UP och MM på middag hos sin pappa AS i Sollentuna och det blev ännu en hellyckad kväll. Jag har bara träffat SSH's pojkvän en gång, helt kort då, men han verkar trevlig även om det ärligt talat märks att han är några år yngre än oss. Men SSH verkar lycklig med honom och det är ju huvudsaken. Jag tror hon får det bättre med honom än med HH och det är värt mycket. Det är som UP säger - det tar tid att få gamla vänner.

2009-12-11

Så typiskt
Vi var för långsamma. The story of our lives. Jag ringde äntligen fotografen idag för att boka in ett möte och givetvis har hon hunnit bli uppbokad av ett annat par. Så går det, vi är för långsamma som vanligt. Irriterande. Ett bakslag men det är bara att ta tag i det på allvar och boka in någon. Jag vet ju att det är så här och jag borde med andra ord ha legat på UP hårdare, att vi ska titta igenom alternativen och komma till ett beslut. Nu är det som det är. Förstahandsalternativet är borta. Jag är besviken men det här får inte slå ner resten av planeringen.

2009-12-11

Tid för tystnad
Idag jobbar jag hemifrån och det är så skönt att ha möjlighet till det. På jobbet sitter vi i kontorslandskap och det är socialt och trevligt, men mycket spring, prat och ljud hela tiden, inte lugn och ro för fem sekunder ens. Ibland kan det bli helt utmattande med alla dessa ljud och störande moment hela tiden och då är det bra att kunna ta en paus.

I kväll ska jag, PH och JP ha vår årliga julbakskväll hemma hos PH. Det ska bli trevligt med en tjejkväll, de är trots att två av mina allra närmaste så jag ser alltid fram emot att träffa dem.

Jag har ringt till brudklänningsbutiken i Norrtälje och de har fått hem min klänning i en storlek mindre. Jag är sugen på att åka dit redan idag men jag borde nog försöka hålla mig... kanske... jag ska fundera på det. Annars blir det en tripp till Norrtälje i morgon. För övrigt ska vi börja rensa och städa inför fotograferingen vilket nog kan ta sin tid. Helgerna går så fort, så fort hela tiden.

2009-12-11

Drömköket
Jag har skapat ett moodboard i Marbodals kökstävling. Skulle jag vinna skulle jag ge priset till mina föräldrar - de behöver renovera men har inte råd. Här kan man rösta på mitt bidrag!

2009-12-11

Jag tävlar hos Husligheter!
Nu är jag med i en bloggtävling igen och den här gången håller jag tummarna för att jag vinner - priset är ett presentkort på 1 000 kronor på Dansk Design som har en massa fint. Det är bloggen Husligheter som håller i tävlingen och som även bidrar med en massa härlig inspiration.

2009-12-10

Tröttast
Det blev en lång arbetsdag igår och med andra ord ingen träning då heller. UP satt i möte med en påtänkt mäklare när jag kom hem och troligen blir det henne vi väljer för att sköta vår försäljning. Enligt henne hade vi inte så mycket vi behöver göra inför visning och fotografering, men jag känner mig ändå jättestressad. I mina ögon är det hur mycket jobb som helst innan vi är redo för en visning. Jag måste prata med RL om att lämna över katterna till honom snart.

Kvällen försvann på något sätt, jag strök lite, vi åt en snabb middag, fick inte så mycket gjort egentligen. Jag antar att man inte kan jobba jämt! UP tittade i alla fall äntligen igenom våra tänkbara bröllopsfotografer och vi är överens om vem vi har som förstahandsval. Jag ska ringa henne i morgon och se om vi kan boka ett möte.

Idag är jag trött på gränsen till medvetslös. Jag har möte hela dagen och hoppas bara att tiden ska gå fort. I morgon tänker jag jobba hemifrån. Jag måste få vila någon gång.

2009-12-09

Blunda eller våga se
Sedan några månader tillbaka har jag och UP ett gäng nya TV-kanaler och däribland finns till exempel Animal Planet och National Geographic som båda är mycket bra. På Animal Planet visas bland annat en dokumentärserie om djurpoliser och deras arbete med att rädda och rehabilitera djur som har blivit vanvårdade, misshandlade och skadade på olika sätt. Jag har sett fruktansvärda saker i det programmet och mer än en gång har bilderna och djurens fruktansvärda liv fått mig att gråta i sorg och vanmakt över människors grymhet. UP brukar ibland fråga mig varför jag frivilligt väljer att titta på de här programmen. Varför väljer jag att utsätta mig för något som jag mår så dåligt av?

För min del är svaret enkelt. Jag har valt att aktivt ta ställning emot djurplågeri och köttfabriker. Jag har inte ätit kött på tio år och har inga planer på att någonsin göra det igen. Jag anser också att det minsta jag kan göra för djurens skull är att visa mod nog att ta reda på fakta, på verkligheten. Jag vill inte vara ännu en fegis som blundar och lever i förnekelse. Det är fegt och jag är inte sån.

Sedan finns det mycket glädje i djuren också. Det är fantastiskt att se djur som rehabiliteras, adopteras bort till bra familjer som älskar dem och får det härliga liv de borde ha haft från början. Att se tidigare vanvårdade djur vara glada och lyckliga och trygga ger mig mer glädje än det mesta. Det är så viktigt för mig och jag tänker ofta på att det är något sånt jag skulle vilja arbeta med egentligen, att ta hand om djur, att vårda och rehabilitera dem som behöver det mest. Fast det är dubbelt - på sätt och vis kan jag också tänka mig att jag inte skulle klara av det. Att se djur dö och må dåligt är fruktansvärt och troligen skulle jag gråta på jobbet varje dag om det var min sysselsättning. Men jag skulle helt klart vilja göra mer. Det finns så mycket att göra för djuren och det är så fruktansvärt viktigt och värdefullt.

Jag styrketränade igår och det var lika jobbigt som förra veckan. Inte roligt alls, jag känner mig svag och otränad till skillnad från hur jag brukar känna mig. Tyvärr blir det veckans enda träningspass - resten av kvällarna funkar det inte av olika skäl. Något irriterande hände på träningen igår. Alltsedan jag bröt mina handleder, framför allt den högra, har jag haft problem med rörligheten framför allt när det gäller att kunna vrida handleden i sidled. Det går helt enkelt inte och det ger mig alltid problem när det är dags för bicepslyft, eftersom jag inte kan hålla stången rätt. I och med det klarar jag inte snabba singellyft, eller lyft bara vid nedre halvan utan där blir det antingen lyft enbart i övre halvan eller hela lyft i långsammare tempo.

Igår blev jag till min irritation nästan utsatt för en attack av instruktören, som direkt till mig sa åt mig att lyfta i nedre halvan trots att jag inte klarar det. I slutet av låten sa han att om man inte klarar att sträcka ut armen i nedre halvan så har man för tunga vikter på stången. Jag kände mig väldigt utpekad av honom och det känns inte OK. Nästa gång ska jag tala om för honom hur det ligger till, att jag helt enkelt inte kan göra den rörelsen, och fråga honom vad han tycker är det bästa alternativet i stället. Jag vägrar bli orättvist utpekad som en fuskare.

Vår visning närmar sig med stormsteg. UP träffar ännu en mäklare i kväll och efter det ska vi ta ett beslut och boka in fotografering och visning. Vi har extremt mycket att göra inför dem båda och att jag är stressad är bara förnamnet. Jag måste göra upp med RL när han ska ta hem katterna till sig så att vi verkligen kan göra fint hemma. Det är liksom ingen idé att storstäda och skrubba och feja eftersom det så snabbt blir dammigt igen med katthår och kattsand som sprids överallt. Men nu måste det göras, vi har ingen tid att förlora.

2009-12-08

Vaccinerad
Måndagen började lätt dramatiskt med vaccination mot svininfluensan det första som hände när jag kom innanför dörren på kontoret. Jag hade egentligen inte velat ta sprutan igår eftersom det betydde att jag måste avboka måndagens - veckans - favoritträning ännu en gång. Men det var bara att få det gjort så nu är jag vaccinerad och klar. Jag gick hela dagen och kvällen och bara väntade på att börja må dåligt, eftersom jag har hört att det är vad som händer i princip alla som får sprutan. Men jag kände ingenting varken på dagen och kvällen. Möjligen lite tröttare än vanligt och lite öm just där jag fått sprutan i vänster arm, men det var allt. Idag fick jag höra att de som blir dåliga av sprutan blir det just för att de har ett dåligt immunförsvar mot den här typen av influensa. Med andra ord, blir man dålig av sprutan skulle man ha blivit rejält dålig av själva influensan. Jag kan alltså dra slutsatsen att jag inte skulle ha blivit särskilt sjuk om jag hade råkat få den - alltid något positivt i mörkret!

Jag åt lunch med UP för att få lite tid att prata igenom bröllopsfotografer och hans möte med mäklaren på morgonen. Men just när vi hade beställt mat ringde JSk till UP och ville göra oss sällskap. Jag har inte träffa JSk på länge och som vanligt kändes det konstigt att se honom. Jag vet inte vad det är med JSk. Han är ju inte otrevlig eller något sådant. Men han är hal i mina ögon, jag vet aldrig riktigt var jag har honom. Han har visat många sidor hos sig själv som är allt annat än positiva och de sidorna har tyvärr färgat mitt intryck av den person han är. Jag känner mig aldrig avslappnad med honom, lika lite som jag gör med till exempel Kroatiengänget. Jag vet inte vad jag ska säga och det blir bara konstigt i största allmänhet. Jag skulle tro att han känner av det på samma sätt med mig.

Vi pratade lite om JSk's och HE's kommande bröllop nästa sommar och JSk berättade att de ska servera helgrillad hjort. I mina ögon kan jag inte tänka mig något vidrigare än ett helgrillat djur - risken finns att jag skulle må riktigt illa och inte kunna äta något överhuvudtaget om jag satt på en sån middag. Jag är väldigt kluven till det bröllopet överhuvudtaget. De ska gifta sig i Nordingrå där HE är uppvuxen. Det är fantastiskt vackert där och jag vill förstås gärna åka dit - det är ju nästan som hemma för mig eftersom vi har Frök som ligger bara någon timme därifrån. Men att åka dit för deras bröllop känns inte självklart. Det skulle betyda att jag måste ta semester eftersom man måste åka dit redan på fredagen för att hinna i tid. Det betyder att jag måste lägga pengar på resa och boende, och med tanke på att jag knappt känner dem och dessutom inte ens tycker speciellt bra om JSk så är jag inte säker på att jag faktiskt vill det, helt enkelt att jag tycker det är värt det för mig. Jag inser också att blir jag bjuden så blir jag det enbart i egenskap av UP's flickvän, inte för min egen skull. De ska ha omkring 100 gäster och jag kan inte tänka mig att de skulle gråta blod eller knappt ens märka om jag inte var där. Jag kan till och med tänka mig att UP skulle ha roligare om han åkte på egen hand. Men vi är inte där ännu så jag har tid att tänka på saken.

UP var borta på tjänsteresa ännu en gång - det känns som att jag har hur mycket egen tid som helst nu trots att vi bor tillsammans. Minst en gång i veckan är han borta, tråkigt nog. Jag tog det lugnt under kvällen eftersom jag skulle vila efter sprutan. Körde ett par tvättmaskiner och tvättade två ullplagg för hand, strök - det där eviga projektet som aldrig tar slut! - och tog ut katterna en sväng, men de var bara rädda båda två och ville gå in på en gång. De brukar inte vara pigga på att gå ut på vintern men kanske blir det lite mer ändå när de flyttar över till R snart.

2009-12-07

Födelsedagshelg
UP åkte iväg på Ålandskryssning i fredags så jag körde en egen hemmakväll, inte helt ovanligt efter alla hans resor de senaste månaderna. Men jag var inställd på att ha en bra kväll med eller utan UP så jag köpte med mig godsaker hem och korkade upp champagnen med bara katterna som sällskap. Jag hade en lugn kväll i soffan och tittade till och med en stund på Idol, vilket i princip aldrig har hänt förut. Jag fixar inte dokusåpor och alla deras släktingar! Men till mig förvåning fanns en kille kvar, Erik, som faktiskt var otroligt duktig - vilken röst och vilket framträdande! Nästa vecka är det tack och lov final för den här omgången och då hoppas jag att han vinner.

Lördagen var det klänningsjakt som gällde, och förutom det ägnade jag dagen åt att förbereda söndagens födelsedagsbrunch. Jag städade och fejade och storhandlade. Framåt kvällen kom UP och TF hem från kryssningen och mellanlandade hos oss en kort stund innan vi åkte iväg till NH med familj för julölsprovning. Där var en massa människor jag inte kände, vissa gamla vänner till UP och TF och vissa helt nya bekantskaper. I princip alla hade med sig barn och ljudvolymen var helt obeskrivlig med ett tiotal barn som rusade runt och skrek kvällen igenom. Inte riktigt min grej, om man säger så, och jag var glad och nöjd när vi åkte därifrån efter några timmar. Vi tog ut katterna på en liten kvällspromenad och sedan var det dags att sova.

På söndagen var det åter dags att gå upp tidigt. UP gratulerade mig med filmen Aristocats på DVD och biljetter till musikalen Cats, eller någon annan föreställning om jag hellre vill det. Jag ska välja ut något kul! Vi ägnade morgonen åt att förbereda brunchen och på förmiddagen dök min familj upp. Brunchen blev lyckad, maten var god och vi åt tills vi var proppmätta. Jag fick fina presenter: pengar, Melody Gardots CD, pocketböcker, filmen Harry Potter och halvblodsprinsen och vantar.

Resten av dagen blev lugn. Vi tog en promenad, AP kom över med blommor och stannade på en kort eftermiddagsfika. Vi åt middag, jag strök kläder och vi förberedde veckan. Jag har tittat vidare på bröllopsfotografer och har smalnat ner till två alternativ som verkar bra. Nu ska vi bara bestämma oss och sedan är det klart också. Skönt att kunna bocka av saker - det finns ju alltid så mycket mer att göra.

I morse fick jag svininfluensavaccinet på jobbet. Jag hade egentligen inte velat ta det idag, eftersom jag därmed kommer att missa träningen igen. Men nu är det i alla fall gjort. UP ska träffa två mäklare i veckan och sedan är det dags att boka in visning och fotografering. Tiden flyger iväg nu och vi kämpar för att hänga med i tempot.

2009-12-07

Klänning, check!
I lördags åkte jag ensam iväg med bilen till Norrtälje för att leta brudklänning igen. Jag har inga lysande erfarenheter från Stockholms butiker men har hört talas om butiken i Norrälje, Ingvors Brud och Fest, som både har fina klänningar och trevlig personal. Värt ett försök, med andra ord. Jag hittade till butiken utan större problem och bara det är stort för att vara jag - jag med mitt usla lokalsinne. Trots att det var lördag var jag i princip ensam i butiken och de två damerna som jobbade där var otroligt trevliga och hjälpsamma - vilken kontrast mot andra butiker!

Jag fick hjälp att plocka fram hela sju olika klänningar, alla enkla och utan släp precis som jag har tänkt. Den första klänningen jag provade satt perfekt och efter det var det lätt. Varenda klänning jag provade passade - alla satt bra och alla var tänkbara alternativ, men till slut bestämde jag mig ändå för den första klänningen - enkel, ganska rak och smal i kjolen och otroligt elegant. Den var lite stor för mig - damen i butiken trodde först att jag skulle ha storlek 40 men till och med 38 var för stor, som väntat. De ska beställa hem klänningen i storlek 36 så att jag kan prova den också, men jag är i alla fall helt klar över att det är den jag ska ha. Jag känner mig jättenöjd - klänningen är billig med brudklänningsmått mätt, den är lite annorlunda mot vad de flesta väljer nu för tiden och jag känner mig som en drottning i den. C ska få följa med mig och titta på den någon gång men jag är i alla fall klar över mitt val, så skönt! Nu ser jag än mer fram emot bröllopet!

2009-12-04

Halka
Isen har lagt sig på gatorna nu. Varje år tycker jag det är lika läskigt. Jag har brutit båda handlederna varav det senaste brottet, på höger handled, var komplicerat. Jag har aldrig blivit helt återställd vare sig på vänster eller höger handled och är än idag rädd att det ska hända igen. Så jag tar mig fram med små geishasteg, håller mig i räcken och ledstänger och går hellre på gräset än på asfalten om jag kan välja. I morse var både jag och UP nära att halka omkull ett par gånger och hjärtat for upp i halsgropen men det gick bra.

Gårdagens träning gick halvbra, får jag nog säga. Jag höll mina vanliga viktnivåer, men det var vansinnigt jobbigt och det var på håret att jag orkade hela passet. Jag måste bli i bättre form, det märks tydligt.

I kväll åker UP iväg på kryssningen med Birka Paradise. Jag är glad att jag tackade nej till den - kryssningar är verkligen inte min grej och jag skulle nog inte ha speciellt roligt om jag hade åkt med. Bättre då att jag ägnar tiden åt mig själv - det kommer att vara tillräckligt fullt upp ändå, misstänker jag. Jag ska ägna kvällen åt att handla lite julklappar. Smillas tavla kom igår, och den var fin men inte så fin som jag hade väntat mig så jag måste komplettera med något mer känner jag. Sedan är det presenter till UP som jag ska passa på att köpa. Resten av familjen måste jag fundera på.

2009-12-03

Dags för december
Tiden går fort nu. Dagarna flyger iväg och helt plötsligt är det december. På bara ett par dagar har jag fått vinterkänning. Det är minusgrader, frost på marken och på träd och bilar. Nu fattas bara snön så kanske till och med min julstämning kan börja infinna sig. Vi planerar julfesten på jobbet och jag ingår i festkommittén i vanlig ordning. Jag gillar det - att ha koll på vad som ska hända, få vara med och påverka kvällen och programmet.

Julklappar har jag inte kommit igång med ännu. Jag har ett par idéer men inte mycket mer än så, men det är dags att börja tänka på det också så jag slipper stressa runt i sista minuten. Jag tycker bara att det ständigt är så mycket annat att göra - vi ligger efter med så mycket och det finns alltid "något annat" som vi måste prioritera först. Jag har fått veta att min resa till Zürich blir samma vecka som UP's Sälenresa, så därmed löser sig frågan om han skulle komma ner dit med mig av sig själv. En sak mindre att bråka om.

Jag är fortfarande inte helt frisk från min senaste förkylning så veckans träning har inte gått på hundra procent. Men jag kommer igen nästa vecka - det här är för viktigt och för roligt för att kunna avstå. UP åker på Finlandskryssning i helgen och jag ska ännu mer egen tid. Jag ska inte gå ut eller något sånt utan i morgon efter jobbet ska jag faktiskt ta en julklappssväng på stan. Sedan blir det fix och förberedelser inför söndagens födelsedagsbrunch, handla, städa, göra fint hemma. På lördag ska jag dessutom åka iväg till Norrtälje i all hemlighet för att titta på brudklänningar, och sedan på lördag kväll är det julölsprovning hos UP's kompis NH. Lugn och ro får det bli en annan gång, helt enkelt!

2009-12-02

Kan man välja glädje?
Gårdagen gick som i dvala. Jag var dödstrött hela dagen och ville helst av allt bara åka raka vägen hem och sova efter jobbet. Förutom sömnbristen var jag ledsen, ledsen över allt de senaste dagarna och hade ingen som helst lust att träffa folk, prata med någon och behöva vara social. Men vi var inbokade på Kay Pollaks föreläsning på kvällen så det var bara att gå dit, trots att jag egentligen bara ville gå och gömma mig någonstans.

Temat för kvällen var att växa genom möten och att välja glädje. Föreläsningen gick ut på att varje människa vi möter kommer till oss för att utmana oss och ge oss möjlighet att lära oss något nytt om oss själva. Vi har också möjlighet att faktiskt välja glädje, att välja hur vi förhåller oss till det som händer i våra liv. Ska vi se oss som offer för omständigheterna eller ska vi själva ta makten över våra liv?

Tanken är intressant och Kay Pollak är utan tvekan en engagerad och inspirerande föreläsare, med massor av energi och glädje i det han gör. Men jag har hört så mycket liknande, föreläsningar och läst böcker, så jag har svårt att hitta någon aha-upplevelse i det. Det är inte så mycket som griper tag i mig och ger mig nya insikter. Budskapet tål att upprepas men det är inte alltid enkelt att förändra sitt synsätt och tankesätt från grunden. Jag har inte kommit på var knappen sitter för att stänga av en känsla och växla över till en annan. Dessutom kan jag stundtals bli utmattad av alla krav. Är vi aldrig bra nog som vi är? Jag vet att jag har massor att jobba med, men ibland orkar jag inte kämpa hela tiden. Ibland vill jag bara känna att jag duger som jag är, att jag inte måste förändra mig för att vara bra nog utan att jag faktiskt räcker till ändå. Är det så konstigt?

2009-12-01

Past, present, future
Dagen har gått som i dvala. Jag är så trött att jag knappt orkar titta på datorskärmen och det lilla jag har fått gjort har gått mekaniskt, utan tanke bakom handlingen. Bara göra, inte tänka, inte känna. Jag har haft en rikigt mörk dag idag. Gick på lunch ensam för att jag inte orkade prata med någon. Har suttit tyst bakom mitt skrivbord och inte sagt ett ord till någon förutom att svara på direkt tilltal. I kväll ska jag och UP gå och höra Kay Pollak på Chinateatern, föreläsningen Att växa genom möten - och välja glädje. Den är säkert fantastisk och precis vad jag behöver höra nu, men jag orkar inte ta det till mig. Jag vill bara hem, bara sova, bara vara i fred.

På många sätt har livet inte alls blivit som jag hade trott. Många människor verkar ha det så enkelt. Aldrig några stora bekymmer, alltid glada, allt är lätt och roligt. Är det bara en fasad eller finns det människor som faktiskt har det så på riktigt? Jag är inte en av dem. Mitt liv har kantats av svåra stunder. Nu har de hunnit bli så många att till och med min insida börjar färgas allt mörkare. Förut var det mest kanterna som var svarta och brända. Nu börjar det nå längre in, ända in i hjärtat och själen. Det är som att jag tappar tron på livet och möjligheten att vara lycklig. Som att jag har glömt bort hur man gör och inte ens orkar försöka och kämpa längre.

Jag har känt mig sviken så många, många gånger. Så många människor som har huggit mig ryggen när jag äntligen har kommit att lita på dem och äntligen har vågat tro att det finns någon som faktiskt är med i samma lag som mig. Då har sveket kommit och min tilltro blir aldrig densamma igen. Det har hänt för många gånger och sorgen börjar bita sig fast. Det är som att jag inte litar på någon längre. Som att jag inte vill eller kan eller vågar fästa mig riktigt vid en enda människa. Till och med UP har jag stött ifrån mig, för till och med han har gjort det alla andra också har gjort - svikit när jag har behövt honom som mest.

Hur orkar man? Jag klarar det inte. Hur gör man det?

I mitt fall är det som att jag har fastnat i det förflutna, i historiens svek och lögner. De har bitit sig fast i mig och förstör både nuet och framtiden. Jag kommer inte vidare. Jag står fast i leran och hjulen bara snurrar och snurrar utan att få fäste och kunna ta sig vidare.

2009-12-01

Oceaner av känslor

Ibland börjar stormarna i ett vattenglas och ibland är det hela hav som ryter och skummar med stora skrämmande vågor. Jag tar ett djupt andetag, dyker rakt ner och hoppas komma upp oskadd på andra sidan. Ibland går det bra.

Igår började stormen i ett vattenglas. Jag och UP åt lunch och jag nämnde något om att jag ska åka till Zürich på marknadsmöte i februari. UP hakade på och sa att då skulle han också kunna åka ner så kunde vi hitta på något i samband med mitt möte, stanna över helgen eller något. Men jag gjorde förstås kopplingen att han i så fall skulle träffa sin ex som bor där och så var stormen igång. Vi har grälat om det här förut. Jag har inte varit förtjust i att UP har fortsatt ha kontakt med henne, men det här har kanske förändrats på samma sätt som många andra saker förändrades efter Kroatien. Jag kan inte ärligt säga att jag inte bryr mig. Jag kan bara säga att jag inte kan göra något åt det. Vill UP ha kontakt med henne så ska han ha det. Det är inte min sak att styra hans liv. Skulle det hända att han möter henne och blir kär på nytt - ja, då blir det så. Jag kommer att överleva. Jag har överlevt många saker förut och det här skulle inte heller ta död på mig om det hände.

I mina ögon finns det ingen logik i att UP ska ha fortsatt ha kontakt med en ex-flickvän år efter år, alltid ha talat så väl om henne, alltid ha sagt att hon är viktig, för att sedan bara raskt släppa det när jag sparkar bakut. I mina ögon finns det ingen logik i att han skulle åka till Zürich, till hennes hemstad, en person som han har bemödat sig om att kunna behålla i sitt liv, för att sedan inte ens träffa henne när han väl är där. I mina ögon är det för märkligt för att vara trovärdigt.

UP har pratat om att han ska skriva till henne och förklara, om det nu är så att de inte ska fortsätta ha kontakt. Han ska förklara för henne att som läget är nu fungerar det inte att de fortsätter höras av, på grund av mig. För min del kan han lika gärna hugga mig i ryggen direkt, om det här så här han ska göra. Om han inför henne ska få mig att framstå som en svartsjuk bitch och sig själv som en stackars toffel som bara gör mig till viljes, så vet jag knappt vad jag ska säga. Då vill jag inte vara kvar här längre. Hellre försvinner jag ur hans liv och låter honom göra vad han vill med vem han vill. Jag vill inte längre vara skyldig till allt ont och dåligt som händer i UP's liv och om det är det som blir mitt bidrag till hans tillvaro så går jag hellre härifrån och lever ensam.

Jag läser Anders Haglunds nyhetsbrev, Veckans Anders, regelbundet. Idag handlade nyhetsbrevet om tro - att det vi tror på också blir vår verklighet. För mig är det nog så att jag har glömt hur man gör när man är lycklig. Jag tror inte längre på att jag är kapabel till att ha en bra och fungerande relation med någon, och då är det självklart att det inte heller blir så. Tror jag inte på det så går det inte. Väldigt enkelt. Och jag vet inte vad jag ska tro på längre. Ibland är det nästan så att jag uppmuntrar UP att träffa någon annan. Nästan så att jag önskar det, för att jag inte längre orkar bära ansvaret för att han är olycklig med mig. Han skulle ha det så mycket lättare med någon annan än mig, det är jag övertygad om. Och ändå stannar han och jag förstår aldrig varför.