2007-12-28

Sorgliga nyheter
Igår kom nyheten att Benazir Bhutto har mördats. Det är beklämmande, sorgligt, vansinnigt och totalt onödigt. Var är världen på väg? Den som kommer att förgöra människan är människan själv.

Gårdagens träningspass var det första på flera veckor. Det kändes bra att komma iväg även om jag är i usel form nu. I kväll är det nytt träningspass. Bara att kämpa på.

Hemma väntade katterna på mig - R hade varit hos mig på dagen och lämnat dem. Lägenheten känns mer som ett hem nu när de är där. I natt sov Tuva hos mig i sängen som hon brukar. Allt är som vanligt igen.

2007-12-27

Ett stort steg framåt!
Idag är en dag då jag kan känna mig stolt. Jag har gjort något jag borde ha gjort för länge sedan. En börda har lyfts från mina axlar.

Jag är en person som hatar pengar och siffror och ekonomi. Jag tycker det är krångligt och jobbigt och svårt. Fråga mig inte ens vad jag tycker om pensionssparande och fonder och val hit och dit. Jag skulle med glädje betala någon annan för att sköta det åt mig, så att jag bara slapp tänka på det.

Men nu har jag tagit ett stort steg framåt. Jag har ökat på mitt pensionssparande med några hundra kronor varje månad - ingen jättesumma men ändå ett kliv i rätt riktning. Dessutom har jag tagit sparpengar från en fond och med hjälp av dessa pengar löst hela mitt rörliga bostadslån. Den fasta delen har jag kvar, men nästan halva lånet är borta nu. Jag känner mig bådet stolt och nöjd över att jag äntligen har fått det här klart. Det borde ha blivit gjort för länge sedan, men bättre sent än aldrig. Jag kommer att få minst 500 kronor extra i plånboken varje månad. Det finns mycket kul jag kan göra för de pengarna - resa, på sikt, inreda min bostad så som jag vill ha den. Ja, det är något att vara stolt över!

2007-12-27

Julhelgen
Årets julhelg har varit den lugnaste på evigheter. Det var som att all min energi bara tog slut efter ÅK's glöggfest. Jag har sovit och sovit och sovit och trots det varit trött hela dagarna. Alla planer, allt jag hade tänkt hinna med i helgen, har fallit. Det har inte blivit något gjort förutom det allra nödvändigaste.

Jag och UP bytte julklappar hos mig redan på morgonen. Jag fick ett jättefint silverarmband som matchar halsbandet jag fick när jag fyllde år. Jag har letat i flera år efter ett silverarmband och det här är perfekt, precis vad jag har velat ha. Julafton tillbringade jag hos min familj. Maja hade julrosetten på sig och blev minst sagt glad över sin nya klösbräda. Jag fick fina julklappar också och hade en skön dag med familjen. På kvällen åkte jag iväg för att träffa UP hos hans bror och stannade där en stund.

På juldagen var vi hos mina föräldrar och annandagen var det middag hos UP's mamma där jag och UP stod för förrätten, en sparrissoppa som i mitt tycke blev helt misslyckad men som de andra verkade tycka var god. Hela helgen har redan gått. Tur att det är kort arbetsvecka åtminstone!

2007-12-27

Bättre julfester
Om förra årets julfest hos US var en fest från helvetet så var årets upplaga desto bättre. Jag var riktigt uppjagad innan festen ifall att den skulle gå åt skogen. Kanske skulle exet vara med även i år och ÅG var ju en självskriven gäst. Men ingen av dem dök upp! Vilken lättnad! Jag och UP var bland de första gästerna som kom och det blev en skön stund med bara US och ett par andra killar innan alla andra gäster flödade in.

Kvällen blev klart lugnare än förra årets julfest men det gjorde mig ingenting. Det var en härlig kväll. Jag pratade en hel del med KH, ÅK och LT och vi hade en riktigt rolig kväll. Det blev bra! Det känns så skönt att den här festen blev lyckad. Nu behöver jag inte känna någon oro inför nästa gång. Jag är hemma igen.

Tyvärr berättade ÅK att hon ska åka till Uppsala med JD och KH över nyårshelgen. Därmed föll planerna på nyårsmiddag hos ÅK. Synd för det hade varit perfekt annars. Nu finns bara ett alternativ kvar om vi inte ska vara hemma själva, och det skulle aldrig UP klara. Det får bli som det blir, men det är lite tråkigt ändå.

Da'n före doppareda'n var det julglögg hemma hos ÅK. Hennes lägenhet är så perfekt och precis som sist jag var där kände jag att så vill jag bo. Vem behöver ett hus när man kan ha en perfekt lägenhet i stället? Det var en lugn kväll med ett tiotal gäster. Vi pratade, åt soppa, drack glögg och åt lussekatter. En alldeles lagom kväll.

2007-12-21

Nästan redo för jul
Nu är jag i stort sett redo för julen. En sista arbetsdag att överleva och sedan fem sköna, lediga dagar. Nästa vecka är det bara två arbetsdagar och då är minst halva personalen borta så det borde jag kunna ta mig igenom, på ren vilja om inte annat.

Igår stannade jag till i Sickla på vägen hem och köpte den sista julklappen - en flaska whisky till Ø. Dessutom köpte jag en hel massa fina blomkrukor till mig själv på Granit. Jag ska byta ut en del av dem jag har hemma så att jag har likadana överallt.

Hemma var det städning och julpynt och sedan ägnade jag en evighet åt att slå in paket. Jag är helt talanglös när det gäller att göra fina paket - det ser alltid ut som att en treåring har gjort det. Så är det med det. UP's mamma AMP ringde för att tacka för julgranen och höra vad jag hade köpt till UP i julklapp. Dessvärre har jag och C köpt de enda två saker han önskade sig så det blir inte så lätt för henne att hitta något.

I kväll är det julfest hos US. Jag önskar att det ska gå bra och att bara de personer jag verkligen vill träffa ska vara där.

2007-12-20

Julklappsshopping
Igår tog jag tag i det oundvikliga och gick på julklappsshopping. Det var definitivt inget större nöje. Folk, folk, folk överallt. Trängsel och stress. Lyckligtvis hittade jag vad jag skulle ha - nästan. Det blev tofflor, mössa och vantar och två fina temuggar från Mateus till UP. Jag har länge velat börja samla på Mateus porslin och det här är första steget, något gemensamt för oss och vårt hem. Jag valde ett par vackra, gula glada muggar som jag hoppas han ska tycka om.

Mamma var svårare. Jag sprang runt, runt för att leta efter varmvattenflaska eller ett halsband, men hittade ingenting jag tyckte om och det slutade med att jag köpte ett fint nattlinne i stället. Nu återstår bara Ø och honom handlar jag till idag.

UP hämtade upp mig i stan - underbart att slippa släpa mina kassar längre än nödvändigt - och vi åkte hem till mig. Tog det lugnt, åt middag, satt i soffan, bara slappade. Vi var nog lika trötta båda två. Skönt att helgen närmar sig.

2007-12-19

Ovillkorlig kärlek
Igår var en riktig skitdag. Ännu en sådan dag när jag önskar att jag hade kunnat stanna i sängen hela dagen, eller ännu hellre bara gå ut från kontoret och aldrig mer komma tillbaka. Jag har aldrig varit med om att må så dåligt på ett jobb som jag gör här. Ingenting verkar vara bra i någons ögon utan allt handlar om att liera sig med rätt personer, att vara med i gänget, att vara som alla andra. Gör man inte det blir man i stället den personen det pratas om bakom ryggen, den man snackar skit om. Man blir den som aldrig får höra något uppskattande utan i stället den det ständigt klagas på, den det verkar vara OK att snacka skit om.

UP försöker hjälpa mig och kommer med tusen goda råd om hur jag ska agera, vad jag ska göra, vad jag ska säga. Jag har svårt att ta det till mig för det känns som att han bara levererar en massa svar som fungerar i hans verklighet, men hans värld är ljusår från min. Att agera som han är van att göra till en professionell chef i ett professionellt företag fungerar inte på samma sätt i en sandlåda.

Efter jobbet åkte jag raka vägen hem till R för att hälsa på katterna. De blev väldigt glada att se mig! Jag hade med en ny klösbräda och en massa god mat till dem och i vanlig ordning fullkomligt älskade de klösbrädan. De är så härliga, mina älskade katter. Framför allt ger de mig total, ovillkorlig kärlek i gengäld. I deras ögon är jag alltid bäst, fantastisk, underbar. Det är sånt jag behöver för att göra dagen och livet bättre.

2007-12-18

José Gonzalez
Igår var det konsert med den ruskigt begåvade José Gonzalez på Cirkus. Jag var där med UP, PH och en kompis till henne, EE och SS. Jag, SS och PH's kompis var väl de största entusiasterna medan de övriga var mer eller mindre nybörjare för den här musiken. Och det var så bra!

Försångerskan, Promise and the Monster, gjorde en bra inledning, en duktig musiker med lite egen stil och klart annorlunda röst. Och sedan var det dags för José Gonzalez. Han spelade stundtals helt ensam och stundtals tillsammans med en körtjej och en kille som spelade bongotrummor och körade. Aldrig har jag hört så stor musik från bara tre personer! Man behöver absolut inte använda synthar och trummaskiner för att skapa lysande musik - det räcker med tre riktigt bra musiker.

José Gonzalez är mycket bra på skiva, men faktiskt ännu bättre live. Under konserten visade han vilken talang han har och att han är en av de artister som är musikaliska på riktigt - ungefär som David Gray, som är kanske den bästa liveartist jag någonsin hört. Allt stämde helt enkelt, de tre personerna på scenen var perfekt samspelade och i avslutningslåten Teardrop var taket nästan på väg att lyfta sig. Det kunde inte ha gjorts bättre!

2007-12-17

Kommande katastrof
I morgon är det dags för lönesamtal, har jag fått veta. Eller löneinformation, eller lönemonolog, eller varför inte löneklagomål. Jag mår dåligt redan nu och kommer att göra det tills det är över, och förmodligen även efteråt. Den här gången vet jag vad jag har att vänta mig. Jag har sett vad JS går för och jag vet hur han kan - och förmodligen kommer att - bete sig. Jag har hört det förut och vet på ett ungefär vilka klagomål jag kommer att få, hur pass nedtryckt i skorna jag kommer att bli. Den här gången är jag åtminstone förberedd på smällen.

2007-12-17

Hela helgen
Min plan var att följa med på after work på Anglais i fredags, men när det väl kom omkring var både jag och UP dödströtta och vi bestämde oss för att ta en hemmakväll i stället. Det blev en fin kväll, vi lagade trerätters middag och såg Babel på dvd. Den var mycket bra, en stark historia med duktiga skådespelare och bra foto.

På lördagen hann vi i vanlig ordning inte med så mycket som vi hade tänkt. Vi sov länge - det behövdes - och hade en rätt så lugn eftermiddag innan det var dags att åka iväg till ASj för att äta julmiddag. Till vår stora förvåning var det helt vitt på marken i Täby. ASj bor bara någon mil ifrån UP och hos UP fanns inte minsta snöflinga.

Middagen var trevlig och på kvällen åkte jag och UP vidare in till stan för att gå på PH's glöggfest. Även det var en trevlig tillställning med mycket folk, fast ändå inte många som jag kände något direkt intresse för. Roligast var att träffa CM och hennes pojkvän. Han verkar genuint snäll och lättpratad med mycket humor och jag hoppas definitivt att se mer av dem båda i framtiden. CM såg ut att må bra, hon hade ett lugn i sig som var skönt att se.

Även på söndagen sov vi länge. Vi åt frukost och åkte sedan iväg till Ulriksdals slott där vi tog en skön promenad i kylan. Solen kikade fram i några sekunder men annars var det kallt och jämngrått ute. Vi gick in i det stora växthuset och värmde oss och där fanns en massa fina saker som jag skulle vilja ha till mitt framtida hem. Jag ser verkligen fram emot att inreda, välja tapeter och kakel, fylla mitt och UP's hem med vackra saker som får oss att må bra.

Efter promenaden bar det iväg till Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden för julkonsert. Det är ett par tjejer som UP - och numera även jag - känner som sjunger i kammarkören där och vi har hört dem några gånger. De är duktiga, men knappast bättre än min gamla kör i Sollentuna. Den här julkonserten blev helt fel. Körernas egna sånger kändes dåligt repeterade, det var inget tryck i sången och stämde helt enkelt inte. Dessutom hade de med sig en solist, en sångerska med fantastisk röst men som tyvärr var helt fel i sammanhanget. Jag fick ingen som helst julstämning av konserten som mest bara kändes spretig och konstig. I ett annat sammanhang hade det kunnat funka bra, men inte som julkonsert.

Vi åkte hem till mig efter konserten och hade en riktig genomkörare av min ekonomi. Jag ska omplacera en del pengar och dessutom lösa en del av mitt bostadslån och med UP's hjälp har jag äntligen kommit en bit på vägen. Jag tycker allt som rör ekonomi är både svårt och jobbigt och tråkigt, men jag måste ändå sätta mig in i det och lära mig, förr eller senare.

2007-12-14

Luciadag
Jag har fått inbjudan till årets julfest av US. Jag vet inte vilka fler som har blivit inbjudna eftersom det inte går att se adresserna, men för mig innebär julfesten blandade känslor. Jag tror det kommer att bli roligt - det är det alltid - men jag har också en viss farhåga att IN, som är okänsligare än tåget, ska ha bjudit in UP's ex även i år, precis som han gjorde förra året och precis som han gjorde på Brunkebergsbalen. Varken UP eller jag uppskattade den idén och jag hoppas verkligen att IN förstår bättre den här gången. US skulle aldrig bjuda in henne, det vet jag. Jag hoppas att årets fest blir bättre än den förra för den var katastrofal.

Igår på Luciadagen hade jag julmyskväll med UP. Vi var trötta båda två men lagade en god soppa till middag, tog en promenad och sedan klädde jag min julgran medan UP dekorerade apelsiner med kryddnejlikor så det luktar jul i hela lägenheten. Det var en bra kväll som oftast. Jag längtar till helgen, till mer tid tillsammans.

2007-12-13

Julpyssel
Jag hade en lunchdate med MD igår. Det var verkligen roligt att träffa henne och vi hade massor att prata om. Hon har gift sig och köpt hus och jag letar hus med UP. MD såg verkligen ut att må bra - livet som gift klär henne väl! Hon berättade att hon hade träffat EN och hennes lilla dotter på lunch och EN hade efter en månad som mamma gått upp helt och fullt i rollen. Det fanns knappt något annat att prata om än barnet och förlossningen. Det förvånade mig men ändå inte. Både jag och MD sa att vi hoppas att vi inte blir likadana om vi får barn en dag.

Gårdagkvällen ägnade jag åt julpyssel med PH och JP. PH hade bjudit hem oss och gemensamt fixade vi julgodis och dekorationer inför PH's fest på lördag. Vi gjorde chokladbräck med russin och mandel, gjorde knäck och dekorerade apelsiner med kryddnejlikor. Jag blev inspirerad till att julpyssla lite själv också så i kväll ska jag och UP fixa lite hemma hos mig - ta fram julgranen, ställa fram mina tomtar och nog göra lite fina apelsindekorationer också. Det luktar gott och ser trevligt ut.

Som vanligt när vi tre träffas blir det en massa snack. Det är skönt med både PH och JP. Vi har känt varandra så länge nu - 13 år! - och vet var vi har varandra. Det går att prata om allt och det finns inte mycket vi inte vet om varandra. Jag hoppas och tror att de alltid kommer att tillhöra mina närmaste vänner. Jag är glad att vi har varandra!

2007-12-12

Julaktivitet
Igår hade vi julaktivitet med jobbet. Det blev en lugn tillställning med curling och sedan julbord på Stallmästaregården. Jag har sett curling på TV och har dessutom testat en gång i högstadiet men jag kan inte minnas att det var så svårt. Aldrig mer kommer jag att titta på TV och säga att det ser lätt ut! Att styra stenen i rätt riktning var någorlunda lätt men däremot var farten omöjlig att kontrollera. Trots det lyckades jag ändå få två stenar in i boet och mitt lag stod som vinnare!

Julbordet var gott men i vanlig ordning åt jag för mycket som alltid när det är buffé. Det finns så mycket att smaka och man vill ju smaka allt dessutom. Däremot var det förvånansvärt lite festande. Halva gänget - inklusive jag själv - drack julmust till maten och jag var hemma redan vid klockan tio.

Jag vet inte om det är den senaste tidens nyhetsfokus som har gjort det men jag har börjat bli mer och mer fokuserad på miljön och klimathotet. Miljön har alltid varit viktig för mig men nu har jag börjat ta det på ännu större allvar. Det känns frustrerande att se hur så många människor inte verkar bry sig alls. De väljer bort ekologiskt och miljövänligt när de handlar och lever som de alltid har gjort.

Jag inser att ingen människa kan göra allt. Ingen av oss lever ett perfekt, miljömedvetet liv till varje avseende. Men alla kan göra någonting. Börja med små saker - handla ekologisk mat, åk mer kommunalt... Även små saker gör skillnad i det långa loppet. Jag är allvarligt oroad för vår miljö och i fortsättningen kommer jag alltid att stödja det parti som har det bästa miljöprogrammet. Det är viktigare än allt annat. Hur ska vi annars leva?

Jag avslutar dagens inlägg med ord som inte är mina egna men som ändå är helt rätt:

Ingen människa kan förändra världen. Det enda vi kan förändra är oss själva. Och genom att förändra oss själva förändrar vi världen...

2007-12-10

Lika olika
Min förkylning har envist hängt kvar över helgen. Jag jobbade halva dagen i fredags - en dag lika rolig som alla andra - och var sedan bara hemma på kvällen. Jag proppade i mig resten av kladdkakan som var kvar från i torsdags, satt framför TV'n och bara slappade. På lördagen åkte jag iväg för att träffa UP på dagen eftersom vi skulle gå på en husvisning. Det var en stor enplansvilla som tyvärr inte var något för oss. Läget var inte bra - tvärs över gatan från en stor industribyggnad som skymde all sol - och det var dåligt med förvaring och lite underlig planlösning.

Vi fortsatte hem till UP, fikade lite, tog en promenad och handlade mat och fixade middag. På kvällen var det fest hos HMo, som hade fyllt år, och hennes sambo OKj. Jag har bara träffat dem ett par gånger tidigare men gillar dem båda. Det skiljer närmare 20 år mellan dem men trots det passar de otroligt bra ihop. HMo och OKj bor i en fantastisk lägenhet mitt på Östermalm. Perfekt läge med närmare 4 meter i takhöjd och två kakelugnar. Jag skulle lätt kunna se mig och UP i en sådan lägenhet! Men jag vet ändå att för att få det vi vill ha skulle vi bli tvungna att betala betydligt mer än vad ett hus kostar och jag vet också att jag knappast skulle tycka att det var värt pengarna. Men visst lockar det.

Det blev en trevlig fest med en bra blandning av folk, äldre vänner till OKj och de yngre som är HMo's vänner. Jag pratade en hel del med AC och var glad att se att hon och JSk äntligen tog sitt förnuft till fånga och blev officiella som par. Nyheten togs väl emot - varför skulle den inte det?

På söndagen, mitt under frukosten, fick jag ännu en insikt om mig och UP. Det bara kom över mig hur motsägelsefulla vi är båda två. Vi tänker helt motsatt varandra på något märkligt sätt. Jag är den som alltid gör mig av med saker. Jag tänker efter vad som betyder något för mig och det som inte är viktigt, det gör jag mig av med. Jag tar aktivt ställning hela tiden.

UP gör tvärtom. Han tänker inte alls på det han har utan bara tar emot det och lägger undan det. Han sparar allt, utan att bry sig, utan att fundera över det. De här olikheterna är ännu en sak som så lätt kan skapa missförstånd mellan oss. Jag har hela tiden tolkat UP's beteende utifrån mig själv och mina egna tankemönster. Jag har tolkat det att han sparar saker som ett tecken på att de sakerna betyder mycket för honom, att det är viktiga, känslosamma. Att han har gjort ett lika aktivt val att ha kvar sina saker som jag har gjort med mina.

I UP's fall brukar jag haka upp mig på saker som mail och brev från personer han tidigare har haft relationer med, till exempel. Att han sparar allt sådant har jag tolkat som att dessa personer fortfarande har en sådan betydelse för UP så att han inte kan förmå sig själv att slänga något.

I verkligheten är det tvärtom, kom vi gemensamt fram till igår. I verkligheten har UP ingen aning om vad han har i sina byrålådor eller i sin mailbox. Allt bara ligger där och tar upp plats. UP skämtade själv om att han har flyttat för sällan. Han har bott i samma lägenhet i 16 år och det bästa tillfället att rensa ut gammalt skräp är ju när man flyttar. UP har sparat saker helt enkelt för att han inte brytt sig om dem. Men jag har trott att allt har funnits kvar just för att han har brytt sig så mycket. Jag har haft bilden av UP's förflutna som att det har legat så nära under ytan, som att det fortfarande har varit så viktigt för honom. Nu vet jag. Han är min raka motsats i det här fallet. Vi har kastat och sparat saker av samma skäl - för att de inte varit viktiga. Helt plötsligt förstår vi varandra mycket bättre. Det är ett positivt genombrott.

2007-12-07

Ändrade planer
Jag har på allvar börjat fundera på att börja plugga igen. Att omskola mig och göra något helt annat. Idag är jag en misslyckad marknadsassistent, och det var inte så här jag tänkte mig mitt yrkesliv. Karriär kan jag knappast kalla det. Karriär låter lyckat. Jag är inte lyckad nu.

Det känns som att mitt yrkesliv är kantat av så starka motvindar. Så mycket kamp och motstånd hela tiden. Det är hundratals sökande till varje tjänst och än idag, efter tio år som yrkesarbetande, har jag inte lyckats hitta ett bra jobb. Är det verkligen så här jag vill ha det i trettio år till?

Jag har pratat om det här med SSH och PH och vi är ense om att det säkerligen hade varit lättare om vi hade valt ett lite mer självklart yrke. Lärare eller sjuksköterska eller frisör. Något som visar att det här gör jag, det här ska jag jobba med, det här är vad jag kan. Inte detta flummiga, flytande som vi gör idag, som ingen vet vad det innebär och där det är så förtvivlat svårt att hitta rätt.

Jag har en hemlig dröm och det är att läsa PA-linjen. Att utbilda mig till personalvetare, det tror jag skulle passa mig. Jag vill inte jobba med datorer utan med människor. Jag är bra på att lyssna och tänka. Jag tror att jag skulle göra mig bra som till exempel rekryterare på ett bemanningsföretag. Det skulle nog passa mig bra. Möta människor, fråga och lyssna. Det är sådant jag kan, sådant jag gör bra.

Jag pratade om de här drömmarna med UP idag på morgonen men han är förstås mer realistisk än jag. Hur påverkar det här vår ekonomi? Skulle jag ens ha råd att börja studera på heltid igen? Och vad skulle hända om jag blir gravid, om jag blir mammaledig? Har jag rätt till någon ersättning som studerande? Om jag skulle börja plugga till hösten, när skulle jag då kunna börja jobba? Det skulle ta flera år. Det skulle inte bli enkelt.

Men ändå. Jag vill inte ha det jag har idag. Jag vill inte kämpa för varje steg, jag vill inte ständigt gå runt och känna mig misslyckad och otillräcklig. Det måste gå att ändra på något sätt. Jag måste hitta rätt någon gång.

2007-12-07

En konstig födelsedag
Min 35-årsdag blev inte alls som jag hade tänkt mig. Till att börja med var jag hemma och sjuk. Ingen feber men förkyld, ont i halsen och allmänt hängig. Extremt dålig tajming med tanke på alla klagomål på jobbet om att saker och ting tar för lång tid. Nu förlorade jag ännu mer tid. Det är idiotiskt att jag har dåligt samvete för att jag mår dåligt och inte ger 100%. Det blir knappast bättre av det.

Dagen gick i stället till att slappa och att förbereda inför kvällens sedvanliga middag med familjen. Jag läste klart Harry Potter och dödsrelikerna och gillade inte alls slutet! Det var för mycket, för överdrivet. Så synd efter sju fantastiska böcker att slutet ska bli så blekt. Jag hade högre förväntningar.

Meningen var att UP skulle komma till mig redan på eftermiddagen. Vi skulle fika och mysa lite själva och förbereda middagen innan min familj kom dit. Men så blev det inte. UP ringde mig när han stod på parkeringen. Hans mamma hade precis ringt honom, hon hade ramlat och slagit i huvudet, blödde och hade minnesförlust. Hon var rädd och orolig förstås och UP sprang upp till mig för att lämna en vacker röd ros men fick sedan lov att vända och åka hem igen.

Mina föräldrar och C kom över på middag. Jag lagade en risotto med svamp och broccoli som jag serverade med sparris och parmesan och i stället för tårta blev det en ljuvligt kladdig chokladkaka med jordgubbar och vispgrädde. Jag visade foton från Borneo och Ångermanland och fick massor av paket: örhängen, halsband och armband från Snö of Sweden, tre par glittriga strumpor, handdukar i alla storlekar, en röd cyklamen i svart kruka, fyra olika nagellack och en bok. Jag hade långt ifrån önskat mig allt det så jag blev klart överraskad och glad över alla paket.

UP kom tillbaka till mig precis innan mamma, pappa och C skulle åka hem. Han hade bra och dåliga nyheter. De goda nyheterna var att hans mamma inte hade svimmat för att hon hade blivit sjuk. I stället hade hennes minneslucka kommit tillbaka när hon var på sjukhuset och hon mindes att hon hade blivit överfallen! Hon hade hört någon röra sig i huset när hon höll på att hänga tvätt på nedervåningen. Hon skyndade upp och mötte en man med svart huva över ansiktet som slog omkull henne och sprang därifrån. Det är verkligen helt otroligt. En ensam 78-årig liten tant blir nedslagen av en rånare som gör inbrott i hemmet. Jag fattar inte hur hon ska våga bo kvar där efter det här.

UP var både ledsen och arg och uppskakad över det som hänt och jag förstår honom. Vi fikade i alla fall lite och jag fick min present - ett fantastiskt silverhalsband som måste ha kostat en förmögenhet. Det är perfekt eftersom det går att använda på så många olika sätt - som tuff kraftig kedja, med en länk hängande framtill eller varför inte som ursnyggt treradigt armband. Jag kommer helt klart ha stor andvändning för det.

Det bästa med dagen var att jag fick så många gratulationer. Inte på många år har så många kommit ihåg mig och hört av sig. Men dagen blev inte alls som jag hade hoppats, mest förstås på grund av det som hände UP's mamma. Det här är ingen snäll värld.

2007-12-05

Ingen bra dag
Gårdagen var ingen bra dag. Jag fick nej tack från två jobb jag har sökt, inklusive ett av de ställen där jag var på intervju. I vanlig ordning svarade jag och frågade vad det var som gjorde att de inte har valt att gå vidare med min ansökan. Rekryteraren som intervjuade mig har inte ens svarat, den andra personen svarade att jag uppfyllde de flesta kraven förutom att jag saknar kunskaper i InDesign. Det är lustigt för just InDesign stod omnämnt i annonsen som att "det är bra om du kan" men inte att det var ett måste. Jag tänker förstås också att ett dataprogram kan jag faktiskt lära mig, men det tycker tydligen inte arbetsgivaren. Ännu ett fall där min ansökan gallras bort på grund av bristande kompetens, precis som föreläsaren sa i måndags.

På jobbet börjar det komma klagomål över att saker och ting tar för lång tid. Jag vet inte riktigt vad de har förväntat sig. De plockar bort en hel tjänst och tror ändå att allt ska flyta på samma sätt som tidigare. Att säga att det är korkat är dagens underdrift. Två personers jobb på en tjänst tar längre tid och jag har underligt nog bara möjlighet att göra en sak i taget. UP har sagt att jag måste prata med JS om det och jag antar att det är så det måste bli. UP säger också att jag inte får låta företagets besparingar bli mitt problem, eller mitt dåliga samvete. Jag vill bara därifrån. Jag måste söka mer.

Jag fick ett mail från R under dagen. Han hade träffat HH som var här på en jobbintervju och HH hade naturligtvis passat på att berätta om skilsmässan från SSH och om allt ont hon har gjort enligt honom. R skrev att deras separation verkade ha slutat med samma dubbelspel som för oss två och jag blev chockad och arg över hans ord och över hur bitter han lät. Han har inte sagt ett ord om det här tidigare men nu när han har träffat HH kommer det fram, tre år senare. Jag skrev ett mail tillbaka där jag inte nämnde något om mig och R men däremot passade på att fylla i de luckor om sitt eget sviniga beteende som HH tydligen hade glömt att nämna för R. Det är OK att HH är arg men det är inte OK att han ljuger.

Hemma läste jag vidare i Harry Potter och dödsrelikerna. Den är fruktansvärt spännande och sorglig. Jag vill inte läsa för fort för jag vill att boken ska räcka så länge som möjligt, samtidigt som det är svårt att lägga den ifrån mig. Jag städade äntligen klart och var grymt nöjd med mig själv efteråt. Nu är hela lägenheten i perfekt skick. Det händer inte ofta. Jag gick igenom våra Borneo-foton för att försöka välja ut några att visa för familjen i morgon, och det var minst sagt svårt att gallra bland alla bilder. Det är så mycket man vill visa och ändå är det helt omöjligt att få någon annan att förstå vad vi har gjort och sett och upplevt.

Idag fyller TT år. Jag önskar henne en härlig födelsedag trots decemberregnet och så önskar jag att mitt halsont ska försvinna. Jag vill verkligen inte bli sjuk, även om det vore skönt att vara ifrån jobbet.

2007-12-04

Fråga chans
Igår var jag och UP på en föreläsning på kvällen. Föreläsningens titel var "Äntligen måndag!" och den handlade om olika sätt att komma till rätt plats på arbetsmarknaden. Hur man går tillväga för att hitta just sin unika kompetens och hur man letar rätt på exakt det företag som har behov av exakt det jag kan förmedla.

En intressant sak var att de flesta så fint kallade arbetsmarknadspolitiska åtgärder i första hand fokuserar på problem och svagheter. I stället för att titta på var en person faktiskt kan så uppmärksammar man det som fattas, det man inte kan, det som inte räcker till. Den vanligaste ursäkten när man inte får ett jobb är att man inte har tillräcklig kompetens. Man skyller allt på bristen på utbildning, trots att vi svenskar är ett av världens mest välutbildade folkslag. I Sverige tror vi fortfarande att det bästa sättet att få ett jobb är att gå i skolan. Vi ger inte mycket för den praktiska utbildningen, som att gå som lärling hos någon med lång erfarenhet. Skolutbildning smäller helt enkelt högre än arbetslivserfarenhet, formellt sett, för att skolutbildningen är konkret och lätt att förstå sig på.

Föreläsaren menade att det här med att söka jobb är som att fråga chans. Vi skickar in våra ansökningsbrev och våra CV'n precis som man skickade lappar till den man ville ha chans på förr i världen. "Vill du ha mig?" Får vi nej så skickar vi en ny lapp till en ny arbetsgivare. "Du då, vill du ha mig?" Och så där fortsätter vi, ansökan efter ansökan.

Föreläsaren tyckte att vi i stället ska söka jobb genom att prata med folk. Kontakta någon som vi vet jobbar med det vi vill göra och be om 20 minuter av deras tid, bara för att få höra vad jobbet innebär egentligen. Mycket få personer säger nej när någon anser dem vara experter. Smicker fungerar varje gång. Efter avslutat samtal ställer vi frågan om personen vet någon som kan ha behov av just vår kompetens. Det är inte ovanligt att vi får rådet att prata med någon annan, som i sin tur kanske känner någon som känner någon som behöver just oss. Är det så lätt? Är det så svårt? Att höra föreläsaren prata om det lät nog så simpelt, men när jag själv tänker mig in i det känns det ändå som en djungel. Var börjar man? Känner jag överhuvudtaget någon som gör det jag tror att jag helst vill göra?

Det jag ser som den största svårigheten när jag söker jobb är att nå fram till arbetsgivaren. Jag befinner mig i en yrkeskategori där det inte är ovanligt med 500 sökande på varje tjänst. Hur ska jag då bära mig åt för att nå fram, för att få den som vill anställa, att lägga märke till just mig? Hur ska jag göra för att nå fram genom alla som skriker åt arbetsgivaren "ta mig!!"? Jag antar att lösningen inte är att fortsätta fråga chans. Det måste finnas något annat sätt. Jag måste bara hitta rätt väg att gå.

2007-12-03

I goda vänners lag
Jag avslutade förra jobbveckan med en after work på Amaranten. Jag hade bjudit med ett gäng människor men det blev ändå bara jag och UP som gick dit tillsammans. Faktiskt gjorde det mig ingenting att vi var ensamma. Det var skönt att ses och umgås bara vi två, att sitta och prata och titta på folk över var sin drink. En alldeles lagom kväll. Väl hemma hos UP gick vi igenom våra sista Borneo-foton så nu har vi rensat ut alla dåliga bilder. Det har varit ett jättejobb att gå igenom alla hundratals foton. Det som är kvar att göra nu är att plocka ut max 100 bilder att ha att visa för andra, som min familj nu på torsdag. Det kommer inte att bli lätt att välja ut så få bilder.

På lördagen kände jag mig pigg för ovanlighetens skull. Vi gick upp tidigt för att förbereda brunch för TF, ASj, TM och LJ. Brunchen blev väldigt lyckad, ett dignande bord fullt av god mat. Gänget är trevligt, men ändå en påfrestning för mig att umgås med alla på en gång. En och en är de nog helt OK, men alla på en gång är för mycket för mig. Alla pratar hela tiden, samtidigt, alla på en gång, utom möjligen ASj som är lite tystare. Men med LJ, TM, TF och delvis även UP är det helt omöjligt för mig att få en syl i vädret. Jag försökte lite då och då men gav till sist upp och satt tyst större delen av tiden. Jag hamnade mitt emot UP och LJ vid brunchen och kunde som vanligt inte låta bli att reagera över vilket äktenskapstycke de båda har. De hade säkert passat ihop om det hade varit så. Jag försöker att inte tänka på det men det är svårt ibland.

En liten nackdel med att umgås med människor som har känt varandra lite längre är att man aldrig vet vad folk pratar om. Varje gång det här gänget kommer samman blir det en massa snack och skämt om tokroligheter från förr, om Lysekilsveckorna, om alla fester och alla gånger de har varit så fulla tillsammans. Jag kan inte riktigt tycka att det är så där vansinnigt kul ändå. Jag antar att man måste ha varit där för att inse hur otroligt roligt det faktiskt var. You had to be there, liksom. Jag är fortfarande besluten att inte åka med till Lysekil en vecka till nästa sommar. Att komma ner över helgen kan vara OK, men aldrig att jag tillbringar en hel vecka där igen. Det skulle vara mer än jag mäktar med.

Efter brunchen åkte vi alla utom LJ till Steninge slotts julmarknad. Jag köpte två fina blomkrukor som blev perfekta till mina orkidéer och UP och de andra köpte en varmvattenflaska i form av ett rött hjärta till LJ att ha att värma sig med i sängen. Jag vet inte vad jag tycker om det. De är så gulliga och omtänksamma mot varandra så jag kan bli galen ibland.

På kvällen hade KH och JD reunionfest för delar av sina bröllopsgäster. Det blev en riktigt kul kväll med middag, roliga samtal och massor av drinkar. Jag pratade mycket med ÅK och ELK och det roliga var att jag och ELK tydligen båda beundrar varandra lika mycket. Jag beundrar henne för att hon är så stark och så levande och sprudlande, och hon beundrar mig för att jag är så ren och enkel och vacker, som hon uttryckte det.

Efter middagen gick vi vidare till Lemon Bar. Jag och UP flirtade vilt med varandra och var glada och fnissiga. Det var länge sedan vi hade en så kul kväll tillsammans.

Söndagen gick som i ett töcken. Jag var enormt trött och hade den värsta huvudvärk jag har haft på väldigt länge. Först framåt eftermiddagen var jag så pigg att jag ens klarade att ta mig ur sängen. Då hade vi tyvärr redan missat de två visningar jag helst hade velat gå på. Vi åkte iväg på tre visningar, men i vanlig ordning kändes inget av husen rätt. Jag börjar nästan misströsta lite. Att det ska vara så svårt att hitta någonstans att bo.