2007-12-07

En konstig födelsedag
Min 35-årsdag blev inte alls som jag hade tänkt mig. Till att börja med var jag hemma och sjuk. Ingen feber men förkyld, ont i halsen och allmänt hängig. Extremt dålig tajming med tanke på alla klagomål på jobbet om att saker och ting tar för lång tid. Nu förlorade jag ännu mer tid. Det är idiotiskt att jag har dåligt samvete för att jag mår dåligt och inte ger 100%. Det blir knappast bättre av det.

Dagen gick i stället till att slappa och att förbereda inför kvällens sedvanliga middag med familjen. Jag läste klart Harry Potter och dödsrelikerna och gillade inte alls slutet! Det var för mycket, för överdrivet. Så synd efter sju fantastiska böcker att slutet ska bli så blekt. Jag hade högre förväntningar.

Meningen var att UP skulle komma till mig redan på eftermiddagen. Vi skulle fika och mysa lite själva och förbereda middagen innan min familj kom dit. Men så blev det inte. UP ringde mig när han stod på parkeringen. Hans mamma hade precis ringt honom, hon hade ramlat och slagit i huvudet, blödde och hade minnesförlust. Hon var rädd och orolig förstås och UP sprang upp till mig för att lämna en vacker röd ros men fick sedan lov att vända och åka hem igen.

Mina föräldrar och C kom över på middag. Jag lagade en risotto med svamp och broccoli som jag serverade med sparris och parmesan och i stället för tårta blev det en ljuvligt kladdig chokladkaka med jordgubbar och vispgrädde. Jag visade foton från Borneo och Ångermanland och fick massor av paket: örhängen, halsband och armband från Snö of Sweden, tre par glittriga strumpor, handdukar i alla storlekar, en röd cyklamen i svart kruka, fyra olika nagellack och en bok. Jag hade långt ifrån önskat mig allt det så jag blev klart överraskad och glad över alla paket.

UP kom tillbaka till mig precis innan mamma, pappa och C skulle åka hem. Han hade bra och dåliga nyheter. De goda nyheterna var att hans mamma inte hade svimmat för att hon hade blivit sjuk. I stället hade hennes minneslucka kommit tillbaka när hon var på sjukhuset och hon mindes att hon hade blivit överfallen! Hon hade hört någon röra sig i huset när hon höll på att hänga tvätt på nedervåningen. Hon skyndade upp och mötte en man med svart huva över ansiktet som slog omkull henne och sprang därifrån. Det är verkligen helt otroligt. En ensam 78-årig liten tant blir nedslagen av en rånare som gör inbrott i hemmet. Jag fattar inte hur hon ska våga bo kvar där efter det här.

UP var både ledsen och arg och uppskakad över det som hänt och jag förstår honom. Vi fikade i alla fall lite och jag fick min present - ett fantastiskt silverhalsband som måste ha kostat en förmögenhet. Det är perfekt eftersom det går att använda på så många olika sätt - som tuff kraftig kedja, med en länk hängande framtill eller varför inte som ursnyggt treradigt armband. Jag kommer helt klart ha stor andvändning för det.

Det bästa med dagen var att jag fick så många gratulationer. Inte på många år har så många kommit ihåg mig och hört av sig. Men dagen blev inte alls som jag hade hoppats, mest förstås på grund av det som hände UP's mamma. Det här är ingen snäll värld.