2007-12-19

Ovillkorlig kärlek
Igår var en riktig skitdag. Ännu en sådan dag när jag önskar att jag hade kunnat stanna i sängen hela dagen, eller ännu hellre bara gå ut från kontoret och aldrig mer komma tillbaka. Jag har aldrig varit med om att må så dåligt på ett jobb som jag gör här. Ingenting verkar vara bra i någons ögon utan allt handlar om att liera sig med rätt personer, att vara med i gänget, att vara som alla andra. Gör man inte det blir man i stället den personen det pratas om bakom ryggen, den man snackar skit om. Man blir den som aldrig får höra något uppskattande utan i stället den det ständigt klagas på, den det verkar vara OK att snacka skit om.

UP försöker hjälpa mig och kommer med tusen goda råd om hur jag ska agera, vad jag ska göra, vad jag ska säga. Jag har svårt att ta det till mig för det känns som att han bara levererar en massa svar som fungerar i hans verklighet, men hans värld är ljusår från min. Att agera som han är van att göra till en professionell chef i ett professionellt företag fungerar inte på samma sätt i en sandlåda.

Efter jobbet åkte jag raka vägen hem till R för att hälsa på katterna. De blev väldigt glada att se mig! Jag hade med en ny klösbräda och en massa god mat till dem och i vanlig ordning fullkomligt älskade de klösbrädan. De är så härliga, mina älskade katter. Framför allt ger de mig total, ovillkorlig kärlek i gengäld. I deras ögon är jag alltid bäst, fantastisk, underbar. Det är sånt jag behöver för att göra dagen och livet bättre.