2007-12-10

Lika olika
Min förkylning har envist hängt kvar över helgen. Jag jobbade halva dagen i fredags - en dag lika rolig som alla andra - och var sedan bara hemma på kvällen. Jag proppade i mig resten av kladdkakan som var kvar från i torsdags, satt framför TV'n och bara slappade. På lördagen åkte jag iväg för att träffa UP på dagen eftersom vi skulle gå på en husvisning. Det var en stor enplansvilla som tyvärr inte var något för oss. Läget var inte bra - tvärs över gatan från en stor industribyggnad som skymde all sol - och det var dåligt med förvaring och lite underlig planlösning.

Vi fortsatte hem till UP, fikade lite, tog en promenad och handlade mat och fixade middag. På kvällen var det fest hos HMo, som hade fyllt år, och hennes sambo OKj. Jag har bara träffat dem ett par gånger tidigare men gillar dem båda. Det skiljer närmare 20 år mellan dem men trots det passar de otroligt bra ihop. HMo och OKj bor i en fantastisk lägenhet mitt på Östermalm. Perfekt läge med närmare 4 meter i takhöjd och två kakelugnar. Jag skulle lätt kunna se mig och UP i en sådan lägenhet! Men jag vet ändå att för att få det vi vill ha skulle vi bli tvungna att betala betydligt mer än vad ett hus kostar och jag vet också att jag knappast skulle tycka att det var värt pengarna. Men visst lockar det.

Det blev en trevlig fest med en bra blandning av folk, äldre vänner till OKj och de yngre som är HMo's vänner. Jag pratade en hel del med AC och var glad att se att hon och JSk äntligen tog sitt förnuft till fånga och blev officiella som par. Nyheten togs väl emot - varför skulle den inte det?

På söndagen, mitt under frukosten, fick jag ännu en insikt om mig och UP. Det bara kom över mig hur motsägelsefulla vi är båda två. Vi tänker helt motsatt varandra på något märkligt sätt. Jag är den som alltid gör mig av med saker. Jag tänker efter vad som betyder något för mig och det som inte är viktigt, det gör jag mig av med. Jag tar aktivt ställning hela tiden.

UP gör tvärtom. Han tänker inte alls på det han har utan bara tar emot det och lägger undan det. Han sparar allt, utan att bry sig, utan att fundera över det. De här olikheterna är ännu en sak som så lätt kan skapa missförstånd mellan oss. Jag har hela tiden tolkat UP's beteende utifrån mig själv och mina egna tankemönster. Jag har tolkat det att han sparar saker som ett tecken på att de sakerna betyder mycket för honom, att det är viktiga, känslosamma. Att han har gjort ett lika aktivt val att ha kvar sina saker som jag har gjort med mina.

I UP's fall brukar jag haka upp mig på saker som mail och brev från personer han tidigare har haft relationer med, till exempel. Att han sparar allt sådant har jag tolkat som att dessa personer fortfarande har en sådan betydelse för UP så att han inte kan förmå sig själv att slänga något.

I verkligheten är det tvärtom, kom vi gemensamt fram till igår. I verkligheten har UP ingen aning om vad han har i sina byrålådor eller i sin mailbox. Allt bara ligger där och tar upp plats. UP skämtade själv om att han har flyttat för sällan. Han har bott i samma lägenhet i 16 år och det bästa tillfället att rensa ut gammalt skräp är ju när man flyttar. UP har sparat saker helt enkelt för att han inte brytt sig om dem. Men jag har trott att allt har funnits kvar just för att han har brytt sig så mycket. Jag har haft bilden av UP's förflutna som att det har legat så nära under ytan, som att det fortfarande har varit så viktigt för honom. Nu vet jag. Han är min raka motsats i det här fallet. Vi har kastat och sparat saker av samma skäl - för att de inte varit viktiga. Helt plötsligt förstår vi varandra mycket bättre. Det är ett positivt genombrott.