2011-05-31

Våga lita på mig själv
Efter att jag skrivit min förra text bröt jag ihop lite och ringde U. Han är bra, han tröstar och muntrar upp och jag har med hans hjälp kommit fram till att jag måste göra något åt min situation. Jag kan inte ha det så här: gå omkring och ständigt oroa mig för vad som ska hända med min kropp. Den är som en tidsinställd bomb och jag vet aldrig när något ska hända, och det gör att jag aldrig riktigt vågar njuta heller utan bara oroar mig och det är en ohållbar situation.

Jag kanske ska pröva med en affirmation: "mina tänder är starka och hållbara och kommer att vara det livet ut". Kanske kan det vara en början, men då måste jag också verkligen tro på det jag säger och det är inte fullt lika lätt. U har pratat om kognitiv beteendeterapi också och det är kanske en metod som kan fungera. Jag har ingen erfarenhet av det men har hört positiva saker om just kbt och det kan vara värt ett försök. Jag är inte rädd för att be om hjälp, men jag måste bara lära mig var jag ska hitta den. Livet är fullt av utmaningar och ibland önskar jag verkligen att det bara kunde flyta på lite lättare utan så många hinder på vägen.

2011-05-31

En orolig själ
Det är jag: en orolig själ. Jag har det efter mamma, hon är likadan, fast hon är betydligt värre än jag - mamma oroar sig ständigt över allt och inget, och finns det inget att oroa sig för så hittar hon något. Jag vill verkligen inte vara sådan, att gå genom livet och ständigt vara rädd, men jag märker att jag har samma tendenser. Fast min rädsla gäller alltid min hälsa. Jag är rädd att drabbas av bröstcancer, som vi har i släkten. BP nämnde något om att jag borde kolla upp en leverfläck som jag har på vänster arm, och direkt blev jag rädd att jag kanske har hudcancer, bara för att han sa det.

Varje dag oroar jag mig för mina tänder, nu sedan jag för ett år sedan spenderade en förmögenhet på att äntligen få ett vackert leende, det jag har önskat mig i alla år. Nu har jag det, och varje dag går jag och granskar minat tänder i detalj för att se om de sitter på plats, om det är något som har gått sönder eller vad det kan vara. I morse upptäckte jag att en liten, liten flisa har gått bort från min ena framtand, och direkt kommer skräcken för att fasaderna ska gå sönder, trots att de enligt allt vad jag har hört i princip ska vara ännu starkare än mina naturliga tänder till och med. Och ändå oroar jag mig hela tiden. Jag är rädd att de ska gå sönder, rädd att de ska lossna, rädd att det ska bli problem och komplikationer. Ständigt denna oro, trots att jag ju nu äntligen har det jag alltid har önskat. Men det är som att det inte räcker för mig. Jag fortsätter oroa mig sönder och samman, och det drar så mycket energi så jag knappt orkar med mig själv stundtals.

Nu har jag mailat min tandläkare för att påpeka att min fasad är trasig så jag får se vad hon svarar. Eftersom det är en så liten bit som har gått bort så antar jag att det nog inte kommer behöva åtgärdas, men eftersom jag har två års garanti på fasaderna så vill jag ändå tala om att det har hänt. Och jag oroar mig... om det här har hänt nu, vad ska då komma längre fram? Det är skrämmande att inse att jag faktiskt börjar bli äldre nu - jag är 38 år och min kropp är inte lika hållbar som den var för femton år sedan. Det är verkligheten.

Jag ringde PR nu på morgonen och hon berättade att hon redan har börjat söka nya jobb igen. Det är för rörigt på hennes nya jobb och hon rekommenderar mig inte längre att söka mig dit, tvärtom. Jag har ju själv kommit till samma insikt, jag vill inte gå dit, men jag vill däremot innerligt bort härifrån. Vissa dagar slår företaget rekord i mansgrisighet, som igår när vår store vd från Schweiz var här på besök. Hans kommentarer var extrema och gick verkligen inte hem hos mig - tvärtom, och jag är besviken över att ingen av cheferna heller vågar stå upp emot honom och säga ifrån.

Träningen igår gick sådär. Jag kände mig inte i toppform utan fick kämpa passet igenom och det var nästan mer jobbigt än roligt. I kväll blir det styrketräning, är det meningen, och jag har halvstor lust att gå dit, men jag ska. Jag funderar på att köra styrkepasset i mina ordentliga stödstrumpor idag och se hur det känns. Mina åderbråck blir bara värre och det kanske har något att göra med att jag lyfter tungt nu - jag vet inte men jag ska prova i alla fall. Som tur är har vi kort arbetsvecka nu, halv dag i morgon när jag ska jobba hemifrån och på fredag har jag semester - skönt!

2011-05-30

En konstig helg
Vilken märklig helg det har varit. Jag kände mig fullständigt knäckt i fredags - bara ledsen och besviken och arg över allt, nästan så att jag hade lust att bara säga upp mig och gå på dagen. End of story. Min energi var på nollpunkten och det slutade med att jag gick och la mig redan vid halv åtta på kvällen, utan att ens ha fått i mig någon middag. Efter det kunde jag inte somna utan låg och vred mig i oroliga tankar till klockan tre på morgonen. Det blev med andra ord knappt någon sömn på hela natten och hela lördagen därefter kände jag mig som ett fullständigt vrak av trötthet och frustration. Så ska det absolut inte vara och det säger mig än tydligare: det är dags att gå.

På lördagen blev det inte mycket gjort eftersom jag var så trött och energilös. Det blev lite balkongjobb bara: montering av nya utemöblerna och en tur till Plantagen för att handla lite fina växter. Fem olika varianter blev det nu men vi har plats för mer och funderar på kryddor eller smultron eller något liknande. Utöver det är jag sugen på ett litet träd av något slag, något som klarar att stå ute året om. Mer liv på balkongen, det blir fint!

Igår var det Mors Dag med en tur till mina föräldrar på schemat. C, Ö och SL var där också och som vanligt var det fullt av liv - mamma blir alltid stressad när SL och Ö är med och far runt och stressar som bara den. Maja blir också ganska stressad av hela stämningen och håller sig helst undan men jag fick ändå tillfälle att gosa lite med henne i lugn och ro. Varje stund är värdefull för mig.

Efter Sollentuna åkte vi till Täby för en kort fika hos HT som var gräsänkling, och därifrån till Mio för att titta på solstolar. Fånigt nog har Mio satt ner priset för stolarna i rött och svart, men inte för de vita. Tydligen är det någon halvt obefintlig skillnad på stolarna som ska motivera ett högre pris på de vita, men exakt vad den här fördelen är har jag svårt att avgöra. Det slutade med att vi inte gjorde något köp den här gången, men kanske längre fram. Vi ska försöka ha is i magen och se om det kommer ut något reapris på de vita stolarna också - det är ju inte omöjligt.

Helgen har känts urlakad och konstig och nu när det är måndag igen känner jag mig ungefär lika energilös som i fredags. Tur att arbetsveckan är kort. TA har fortfarande inte svarat på mitt mail om lönesamtalet och jag är mer än besviken på honom, men ska trots det försöka fokusera på positiva saker i stället: hemmet och den kommande långhelgen. Målet för veckan är att - om U gillar dem - köpa hem lamporna till sovrummet, köpa och sätta upp gardiner och även att slutgiltigt bestämma vilka tapeter vi ska ha. Det ska gå!

2011-05-27

Jaha
Inget svar ännu från chefen på min fråga om lönesamtalet. Jag är förbannad, besviken och frustrerad och känner mig oviktig, osynlig och orespekterad - precis det problemet vi pratade om på Klara K-dagen förut. Det är inte OK att min chef gör så här. Jag har haft högre tankar än så om honom, men inte längre.

2011-05-27

En regnig dag
Det är äntligen fredag igen, regnigt, grått och mulet ute - men ändå, äntligen fredag säger jag som vanligt! I morse mailade jag chefen och frågade om vi inte ska boka in lönesamtal snart. Jag är så frustrerad och arg över att jag ens behöver ställa frågan men nu är det gjort.

Jobbet känns motigt och jag vet att det är för att det är så lite som fungerar bra nu. Tur att semestern närmar sig! Vi har ännu inte bokat något för sommaren förutom att det antagligen blir lite fjällvandring. Förutom det är jag lite sugen på att åka ner till RR och VZ i Barcelona, ha ett par dagar där med dem och sedan åka vidare längs kusten i någon vecka eller så. Det vore härligt, lite lagom utlandssemester kanske. Å andra sidan: jag vill ju alltid göra mer än så. Vandra i norra Thailand kanske? Eller Sri Lanka, kombinerat med Maldiverna? Åh, det finns så mycket att uppleva i världen!

Gårdagens styrkepass gick bra, jag kämpade mig igenom och klarade det den här gången också. Jag ska nog försöka lägga på lite tyngre vikter på bröst och rygg snart - det är läge för det nu och om jag inte testar så blir jag ju aldrig starkare. Jag är i alla fall nöjd med att jag gör alla armhävningar på fötter numera - det är inte det sämsta!

Hemma ägnade vi kvällen åt det gigantiska pusslet att lägga ut alla våra inoljade träplattor på balkongen igen. Det är inte helt lätt att göra det snyggt och få dem att passa precis men det tar sig. Vi får finjustera lite idag tror jag men det kommer helt klart att bli fint med de vita nya balkongmöblerna till. Det känns lovande!

Idag har jag ett besök hos kiropraktorn på lunchschemat. Det blir skönt och det behövs nog - jag har rätt mycket huvudvärk nu även om det oftast faktiskt inte är migrän utan någon annan typ av värk som kanske mest beror på sömnbrist. Jobbigt är det i alla fall med denna huvudvärk men skönt att det oftast funkar med receptfria tabletter för att jag ska må lite bättre.

Nu är det dags att jobba på och jag hoppas att dagen går någorlunda - som sagt, det är i alla fall fredag!

2011-05-26

Något för mig
Idag skippade jag alla jobbiga karlar och gick ut på lunch själv. Jag tog vägen ner till Biblioteksgatan och alla fina butiker där, för en stunds riktigt self-indulgence. Och jag blev kär! Jag såg den absoluta drömklänningen hos Karen Millen - så klart ljusår över min budget men ändå, ååhhh säger jag bara!!

Vidare till Part Two där jag provade en ljuvlig sommarklänning i vitt och cerise - vilken färg, I love it! Cos har öppnat en ny butik i stan och där hittade jag också en massa godbitar, men det var så mycket folk så jag brydde mig inte om att prova något. Men längre fram så kanske..! Mitt sista stopp var Oasis och Coasts kombinerade butik, och där hittade jag den absolut perfekta stickade klänningen i isiigt gråblå ton. Underbar, kanske måste jag helt enkelt gå tillbaka och prova den och då är frågan om jag kan låta den hänga kvar. Vi får se.

Några klädköp blev det i alla fall inte idag utan i stället lite fina nagellack i somriga färger: gult, blått, grönt och så ett klassiskt beige. Fint på tår och fingrar med lite solbränna.

2011-05-26

Kan det fungera nu?
Igår gick vi live med vår uppdaterade webbsida. Uppgraderingen har varit ett helvetesjobb, rent ut sagt, och jag upptäckte redan efter några minuter saker som inte fungerade som de skulle. Länkar bryts och funktioner går inte att använda. Jag blir galen. Jag vill knappt ta i ett webbprojekt igen efter det här! Jag hoppas att den här arbetsdagen ska gå bättre än igår, för annars kommer jag allvarligt talat att få ett sammanbrott och slänga ut datorn genom fönstret.

Min duktige chef, som till exempel PR tycker är den bäste hon någonsin haft, är inte en så stor stjärna när allt kommer omkring. Vi ska ha lönerevision nu i maj - det är ju flera dagar kvar! Men varken jag eller TB, som också har TA som chef, har ens blivit kallade till ett möte ännu. Helt otroligt och bedrövligt dåligt att jag ens ska behöva ta upp frågan och behöva påminna om en sådan sak. TB sa också att hon inte har haft ett utvecklingssamtal på tre år. Så uselt så det inte är klokt! Jag inser att vår chef, som alla tycker så bra om, visst är jätteduktig på affärer, försäljning och strategier. Han är bra på att leda andra. Men däremot när det gäller frågor som rör personalen så är han rent bedrövligt dålig. Han prioriterar det inte, ärligt talat så verkar han strunta i det. Jag har en känsla av att han är på väg bort från företaget och om så är fallet så kommer jag att sakna honom som kollega, men som min chef är han så frånvarande så jag lika väl inte skulle kunna ha någon alls. Ärligt talat. Det tråkiga är att jag håller på att fullkomligt tappa all respekt för honom. Det är trist men sant.

Vi körde samma träningsupplägg igår som i måndags med intervaller passet igenom. Det var dock inte samma tryck som i måndags - salen var nog inte mer än halvfull och själv var jag definitivt inte i samma form som ett par dagar tidigare. Det funkade och det var jobbigt, men jag gick inte för fullt igår. Nästa vecka får vi se hur upplägget blir. Idag är det styrkepass, veckans sista gymkväll.

Vi har inte kommit vidare i vår inredning. U var borta sent igår och jag ägnade kvällen åt att olja in fler balkongplattor. I kväll är det dags för de sista. Det blir verkligen snyggt, ett betydligt mer levande trä än innan. Jag hoppas vi blir helt klara i helgen, med att både lägga ut plattorna, sätta upp nya möblerna och att få till lite växter på det också. Levande och grönt ska det bli! Och solstolar ska vi ha, vita från Mio. Snyggt!

Jag har tänkt lite mer på sovrumstapeten. Den vi hade hemma på prov känns fortfarande som ett bra alternativ. Den passar bra in i den vision jag har för sovrummet, med nya lampor, gardiner och så lite fina saker på väggarna. Vi ska sätta upp vårt bröllopsfoto i en vacker ram och så kanske det rostiga &-tecknet ska komma upp där också. Inte så mycket mer - inte alltför många olika intryck i sovrummet är min önskan. Tyvärr vet jag inte riktigt vad U tycker om lampvalen. Han har en tendens till att, till motsats från mig, inte vilja ha så mycket vitt. Det blir för kallt, tycker han, och för kliniskt. Så vi får se. Jag hoppas kunna få med honom på min bana, men det återstår att se.

2011-05-26

Funderingar
Igår kände jag en gång för alla att nej, nu slutar jag läsa den där bloggen där det är en sådan vikthets. Jag har funderat i de banorna tidigare eftersom det är en del där som inte riktigt tilltalar mig, men efter att ha insett vilken typ av personer som i mångt och mycket för övrigt följer bloggen i fråga så känner jag att nej, det här är ingenting för mig. Vad är det för typ av människor som anser att alla över storlek 38 är för feta och bör banta? Vem är så insnöad? Ja, många, tydligen!

Det som skrämmer mig mest är att det här i många fall är kvinnor som har barn, som ska vara förebilder till andra människor som just nu är på väg att formas och bilda sina värderingar. Det här är kvinnor som inte ens verkar förstå att vi alla är skapta olika och jag undrar om de någonsin har satt sin fot på ett gym? Jag tillbringar mycket av min lediga tid på gymet och jag ser både kvinnor och män och deras kroppar hela tiden. De är mer eller mindre nakna i omklädningsrummet, de har tajta avslöjande kläder när de tränar och det som är säkert är att alla verkligen ser olika ut. Alla har olika kroppstyper, alla har olika genetiska uppsättningar och förutsättningar. Vissa har korta ben, vissa har breda axlar, vissa är spensliga medan andra verkar ha lättare att bygga muskelmassa. Vissa har platt mage och andra har breda höfter.

Enligt kvinnorna vars kommentarer jag läste igår kan man lätt göra tolkningen att alla som inte passar in i en viss mall eller norm inte är godkända. De bör banta för att bli "rätt". Om det här är så som dessa kvinnor verkligen ser på verkligheten så tycker jag synd om dem. Jag beklagar att de inte är smartare än så och jag undrar om de på allvar tror att hälsa och skönhet ligger i vilken klädstorlek man har? Det är sorgligt att inse hur lite vissa vet om världen, men tack och lov kan jag göra valet att gå vidare på min egen inslagna väg, och det är det jag gör nu.

2011-04-25

Tävling hos Nordljus!
Nordljus har på kort tid blivit en av mina favoritbutiker att kika in hos titt som tätt! Jag har ännu inte handlat något där men det finns mycket som jag kan tänka mig att klicka hem - det är bara plånboken som styr just nu... De har tagit in kläder från danska Repeat som är hur fina som helst och just nu är det en vacker blus från detta märke som lottas ut. Jag håller tummarna, den skulle bli bra i min garderob tror jag!

2011-05-25

Every woman is divine

2011-05-25

Välkommen till verkligheten
Idag läste jag en av de mest bisarra kommentarsdiskussionerna på länge på en blogg jag brukar följa. Det handlade om vikt. Bloggerskan i fråga har storlek 27 i jeans, tydligen, och skriver att det är normalt, vilket i sin tur orskar en jättedebatt i fråga om vad som är normalt och vad som är överviktigt bland kvinnor i Sverige. Givetvis vågar de flesta som kommenterar inte heller stå för sina åsikter utan gömmer sig bakom den fega anonymiteten.

Det som förvånar mig är att de flesta som skriver kommentarer i princip verkar anse att allt över storlek 30 är riktigt överviktigt. Har man i vanliga storlekar någonstans runt 40-42, ja då ska man tydligen anse sig vara en riktig fetknopp. Här reagerar jag förstås för den åsikten är så extremt korkad. Jag menar, om en kvinna är 180 centimeter lång har hon inte rimligtvis samma storlek i kläder som en kvinna som är 150 centimeter kort. Det som anses gigantiskt för en kort person kan vara minimalt för en lång person, och vice versa.

Själv tycker jag att det snyggaste som finns på en vuxen kvinna är muskler och former. Pinnsmala otränade fotomodeller må bära upp kläder lätt, men de har inte vackra kroppar i mina ögon. Platta rumpor är inte det minsta sexigt och välformade, muskulösa armar är bland det mest attraktiva som finns enligt min åsikt!

Med andra ord: hela debatten om vad som ska anses vara "normalt" blir till ett skämt om man ska utgå från att varje kvinna är lika lång och lika stor. Verkligheten ser inte ut så.

Själv är jag 177 centimeter lång. Jag tränar fyra dagar per vecka i genomsnitt, ibland lite mer och ibland lite mindre. Jag har bra kondition och är starkare än de flesta kvinnor jag känner. Mitt BMI ligger strax under vad som enligt denna bisarra skala räknas som överviktig, och trots det är jag och har alltid varit smal - jag har storlek 36-38 i klänningar och överdelar och storlek 40 i byxor, eftersom jag efter allt cyklande och styrketränande har muskulösa lår och muskulös rumpa. Gör det mig till en tjockis? Ja, enligt kvinnorna som anser att den storleken är för stor så är jag tydligen tjock. På samma sätt som att de flesta vältränade idrottskvinnor då skulle vara tjocka, eftersom de väger mycket tack vara alla muskler, och eftersom de också tack vare samma snygga muskler inte är pinnsmala.

Om muskulös och vältränad är lika med tjock, ja då är jag med glädje tjock - för styrka är både vackert och kvinnligt! Det var väl inte så svårt?

2011-04-25

Vi två
Idag firar jag och U fyra och ett halvt år tillsammans! Det är otroligt så mycket vi har gjort och upplevt tillsammans under den här tiden och det mest fantastiska är att det bara är början. Jag är så glad och så lyckligt lottad för att vi möttes till sist. Det är värt allt och vad som än händer har vi alltid varandra, livet ut, och det är fantastiskt!

2011-05-25

Beslut, beslut
Jag körde ett kort styrkepass igår och det gick bra. Det blev bara träning för överkroppen men det behövs också som komplement till min övriga träning. Jag är sorgligt svag i axlarna men det är bara att fortsätta träna och försöka få till resultaten.

U hämtade mig med bilen och vi åkte till tapetaffären för att ta hem lite tapetprover. Så svårt det är! Den tapeten vi var nästan säkra på till vardagsrummet kändes nästan lite för mesig när vi väl såg provet på plats. Mönstret försvinner liksom på avstånd och i olika ljussättningar och det blir lite varken eller över det hela. Sovrumstapeten vi har tänkt oss känns fortfarande mer rätt, även om vi inte är helt klara för att ta beslut riktigt ännu. Det vore nästan lättare om det bara fanns tio olika tapeter att välja mellan i stället för som nu, tusentals! Det blir att titta ännu fler gånger helt enkelt, pust!

Kvällens övriga projekt var att olja in trätrallen till balkongen. Det gick fort och lätt och resultatet blir verkligen bra. En enorm skillnad mot innan när allt bara var enfärgat mörkbrunt - nu är varje platta levande i olika naturliga färger och det kommer att ge ett helt annat intryck när vi väl har fått allt plats. Nya vita möbler mot träplattorna och sedan ska vi ha dit blommor och grönska, kanske lite stenar och ljus... det kommer bli så fint!

I natt känns det som att jag knappt har sovit alls. Jag är så trött så jag nästan känner mig yr och det är en bra fråga hur det ska gå att träna idag. Jag förväntar mig inga stordåd utan det blir vad det blir.

Jag har frågat PR och KGH om de vill byta datum för New York-resan men från PR var det tvärt nej, det var inte ens öppet för diskussion. KGH brydde sig inte om att svara alls, tråkigt men typiskt! JP ska tydligen till New York med ett annat gäng så hon är inte med heller. Jag tror med andra ord inte att det blir någon resa dit för mig i höst utan kanske hellre till något ställe där vi inte har varit tidigare - Sri Lanka kanske? Dit vore det roligt att resa!

2011-04-24

Så mycket mer
Det är som att det brinner i mig nu. Så mycket mer som vill ut, så mycket som vill komma fram. Jag har så mycket mer att ge än det här. Det är som att jag bara sitter här och utnyttjar en bråkdel av all den potential jag vet att jag har. Jag måste bara hitta rätt sammanhang och jag tänker och tänker och fler och fler saker faller på plats, börjar hamna rätt.

Jag längtar efter kreativitet, efter skaparkraft, efter inspiration och utbyte av andra. Jag längtar efter något som ger mervärde, något som ger glädje och kraft och lycka i det långa loppet. Visst måste det finnas där, någonstans? Jag vill så otroligt mycket med mitt liv och det känns som att det hela tiden är något som håller mig tillbaka, något som jag inte kan definiera riktigt ännu. Livet kan vara så underbart, det vet jag ju! Och alla människor har något att ge - även jag. Jag är fantastisk liksom alla andra och det handlar bara om att släppa fram all den potential som jag äger, som finns inom mig. Snart är jag där! Varje resa börjar med ett steg och det är här jag börjar min nästa vandring.

2011-05-24

Jag funderar vidare
Igår körde jag det galnaste cykelpasset på länge: en teamklass med både PA och CH som instruktörer. Gruppen delades in i två lag som växeldrog i stenhårda spurtar passet igenom och min puls stack iväg så högt att det nästan kändes som att hjärtat satt utanför kroppen till slut. Helt fantastiskt med dessa endorfinkickar, jag verkligen älskar varje sekund av det - till och med de stunder när det bara gör ont i hela kroppen och jag är så slut så jag knappt orkar dra efter andan ens. Det är sånt som aldrig går att förklara för någon som aldrig varit med om det själv. Det är en känsla som måste upplevas.

Idag är det kanske meningen att jag ska köra body pump med KGH och PR, men nu är det så pass lång kö till passbiljetterna så jag räknar inte med att få plats. Lika bra kanske, ärligt talat har jag inte jättestor lust att träna med personer som har ett helt annat fokus än jag. De verkar båda tänka mer på hur andra tränande ser ut och klär sig än på själva träningen och det är ju inte vad jag är där för att fundera över. Så med andra ord blir det nog kort styrkepass i gymet i kväll för mig och sedan hem och olja in trätrallen - det blir skönt att bli klar med det och så snyggt det kommer bli dessutom!

Jag har sett att mina drömlampor till sovrummet från Tine K finns i lilla butiken Årstiden, både taklampan och bordslampan - hoppas den finns i två exemplar nu också. Det kommer att bli så fint i sovrummet när det är klart! Lite komiskt är det förstås också att jag har fallit i bloggfällan nu och börjat snöa i på samma inredningsstil som alla andra - men det är ju så snyggt så jag kan liksom inte låta bli det heller. Idag har U bilen till jobbet så om han är ledig på lunchen kanske jag kan släpa med honom dit och göra ett köp, förutsatt att han gillar lamporna då förstås. Vi är ju trots allt två som bor ihop och då måste man kompromissa lite ibland.

Mina jobbfunderingar går vidare. Jag ska så klart söka jobb på andra företag. Men tanken på att starta något eget vill inte riktigt släppa taget om mig. Om mitt drömjobb inte existerar kanske jag måste skapa det själv i stället? Jag lutar mig mot tanken på att det ju faktiskt finns andra som har gjort det och lyckats. Så varför skulle inte jag kunna bli en av dem? Varför skulle inte jag också vara värd framgången som andra åtnjuter i sina karriärer, de som skapar den själva i stället för att vänta på den från annat håll? Det är möjligt, det vet jag. Jag ska bara hitta min väg.

Igår kom ett mail från EE som jag inte har pratat med på länge nu. Hon ska åka till New York i början av oktober och undrar om jag och JP vill följa med på en veckas shopping och turistande och må bra-resa. Vi var ju i London tillsammans för några år sedan och hade toppenkul så jag kan lugnt säga att New York lockar. Typiskt nog har jag ju även ett förslag om att åka dit med PR och KGH lite senare i oktober, och den resan lockar inte alls lika mycket - på grund av sällskapet så klart, jag har helt enkelt inte så mycket gemensamt med KGH för att vara ärlig. PR åker jag gärna med däremot... undrar om jag kan övertala dem om att byta datum? Eller ska jag helt enkelt lägga pengarna på att resa någonstans där jag inte har varit i stället? Jag och U var i New York för två år sedan och visst, jag åker gärna dit igen också... det är mycket man vill göra, som vanligt! Mycket att tänka på men roliga saker att fundera över å andra sidan!

2011-05-23

Framtidsplaner
Som alltid är det bra att diskutera saker och ting med andra, för att få in tankar och idéer från någon utomstående. Sånt behöver jag ständigt - visst, jag har många egna saker som rör sig och jag har inte svårt att komma till beslut, men ändå: ju fler som tänker, desto bättre kan det bli.

Idag åt jag lunch med EB och vi pratade jobb och framtid. Hon är på väg att lämna företaget, och det kan jag gott förstå. Liksom jag själv är EB fast besluten att byta jobb, och hon får ständigt erbjudanden och funderar över vad hon ska göra och var hon ska gå i nästa steg.

Jag är också säker på att jag ska byta jobb, och jag försöker nu fundera ut en strategi för hur jag ska gå tillväga. Det finns ju jobb, men ärligt talat är det inte mycket som faller mig i smaken av de annonser jag ser här och där. Jag vill hitta något jag känner något för, och som ger mig något mer än bara lönen. Jag fortsätter gärna att arbeta med kommunikation och marknadsföring, men jag måste hitta ett annat sammanhang, något mer kreativt och mänskligt än den verksamhet jag är i nu. Annars kör jag fast och det blir ingenting av det. Sedan lockar tanken på att starta något eget också mer och mer. Att arbeta med inredning, kanske med home-styling eller som inredningskonsult? Eller varför inte arbeta som återförsäljare för något märke jag tycker om? Ja, funderingar saknas inte kan jag säga.

Det här med barn är sekundärt, på sätt och vis - jag menar, livet går inte att planera och det kanske blir barn och det kanske inte blir det. Man vet inte. Men om jag blir gravid är min fasta övertygelse i alla fall att inte komma tillbaka till det här jobbet när jag väl är tillbaka från mammaledigheten. Någon måtta får det vara. Blir det så att jag ska vara ledig framöver så ska jag använda den tiden till att arbeta fram en strategi för framtiden, att jobba på det jag verkligen vill göra med livet och inte bara gå tillbaka till samma jobb som innan.

Sedan har vi det här med spontanansökningarna. Just nu har jag för mycket annat i tankarna för att helt enkelt mäkta med att sitta och söka så mycket jobb. Men jag tänker så här: i mitten av augusti ska en massa spontanansökningar ut. Det är bra, för nu under sommaren händer inte mycket och folk är borta på semester. Men i augusti, då är folk tillbaka och de som vill säga upp sig börjar göra det och de som måste rekrytera börjar göra det. Då börjar det hända lite igen, och då kan det vara precis rätt läge för mig att höra av mig till de företag jag är intresserad av. Det tar ju tid att söka jobb också, det lär säkert inte hända något innan årsskiftet, men efter sommaren ska jag i alla fall vara igång. Det betyder att jag ska ägna sommaren åt att förbereda mig: läsa på om företagen och skriva bra, anpassade brev och meritförteckningar som sedan är klara att bara skicka iväg när tiden är mogen.

En galen tanke: ska jag registrera en webbadress med mitt namn kanske? Bara för att liksom få mig själv att komma igång? Ja, det är mycket som rör sig som sagt. Och min tand gör ont idag. Inte bra. Så mycket på en gång som händer - jag måste ta en sak i taget nu.

2011-05-23

Hemarbete
I lördags hade vi tusen planer men tyvärr inte mycket energi - jag hade någon konstig huvudvärk och var jättetrött under dagen så det blev inte mycket gjort av alla våra planer.

Men lite blev av i alla fall. Vi drog nytta av att vi bor i stan och cyklade ner till Kungsholms Torg och tapetbutiken Björklund & Wingqvist. Med tapeter är det nu så att det finns ungefär hur mycket som helst att välja bland och det är nästan så att allt tittande till slut bara gör oss mer förvirrade. Vi kan titta en helg och tro att vi nästan har bestämt oss, vi ska bara titta en gång till... och då dyker något annat upp som gör att vi börjar vela åt ett annat håll. Omöjligt! I lördags kom vi i alla fall fram till att det vi trodde vi skulle ha i sovrum och vardagsrum kanske inte blir helt rätt ändå. I stället hittade vi två andra alternativ - lite vackrare i sovrummet, lite varmare i vardagsrummet, utan att vara så där riktigt latte-beiget som en del tapeter i "rätt" färgskala kan vara. Vi ska låna hem dem för påseende i veckan, och om de känns bra då så kan jag tänka mig att vi helt enkelt bestämmer oss för dem.

Dessutom är jag väldigt sugen på att ha någon läcker tapet i lilla hallen vid entrén. Det är en liten smal vägg där, och vi har tänkt på att sätta upp någon tavla där men inte hittat någon riktigt bra. Kanske en fin tapet skulle funka i stället? Jag tänker mig en vacker mönstrad tapet där vi dessutom kan sätta upp ett par tomma ramar mitt på väggen, och låta dem rama in tapeten som därmed också bli själva konstverket. Det skulle kunna bli jättefint - jag kan se det framför mig!

Efter tapetletandet åkte vi till K-Rauta och köpte våra vita balkongmöbler, som nu var nedsatta till 799 kronor - helt OK pris för ett bord och två stolar, tycker jag. Vi hann med en kort fika hos AP och en liten tur till mina föräldrar och Maja också innan kvällen - en ganska effektiv eftermiddag i alla fall!

Igår hade vi en heldag med hårt arbete: slipning och tvätt av hela vår trätrall till balkongen. Vi har en rätt så stor balkong, 9 kvadratmeter, och det innebär en hel del plattor som ska bäras packas ner i bilen, fraktas till BP i Täby och sedan slipas med maskin. Det tog otroligt lång tid och det var hårt jobb, inte minst eftersom utrustningen inte fungerade riktigt som tänkt.

Men till slut blev vi klara och kunde åka vidare ut till RL i Svinninge för att hämta hem katterna till oss på ett tag. De har tydligen mått toppenbra ute på landet och varit utomhus jättemycket. Särskilt Tuva verkar ha hittat sina kattinstinkter på riktigt vilket är underbart! De kommer nog att tillbringa en stor del av sommaren i Svinninge eftersom RL ska vara hemma mycket och det passar perfekt - bättre att de är mycket hos honom under sommarhalvåret när de kan vara ute mer och sedan tillbringa en större del av vintern hos oss i stan. Det är så skönt att vi kan ha den här fördelningen tycker jag!

Nu är det måndag igen och som vanligt har jag ingen stor lust att vara på jobbet, men samtidigt ingen energi eller inspiration till att söka annat. Jag vet att jag måste ta tag i det för att något ska hända, men det är så mycket annat som snurrar i huvudet nu så för tillfället har jag inte plats eller ork för mer. Men det kommer, det lovar jag.

2011-05-20

En bättre dag
Igår var jag mer uppgiven än vanligt, nästan - hela dagen kändes bara så deprimerande. Träningen var tung men bra - alltid något! - och när jag kom hem hade jag fått en kallelse till den nya specialisttandläkaren som kanske, om möjligt, ska försöka rotfylla min problemtand. Jag har förträngt den onda tanden lite halvt om halvt ett tag, men nu när kallelsen kom tog min oro ny fart och obehagskänslorna kom tillbaka igen. Blä.

Idag har jag i alla fall haft en arbetsdag som har varit mer så som jag önskar att alla dagar var. Jag började med förmiddagsseminarium om webb, som ju ligger nära till hands för mig eftersom jag ansvarar för webben på jobbet. Jag skulle vilja ha så mycket mer input där, så mycket mer idéer och bollplank och kreativitet och resurser! Och engagemang - ofta känns det som att jag är den enda som alls bryr mig om vår hemsida, och det får mig att tappa sugen också.

Jag var hemma och vände en kort stund och tog sedan bilen ut till Vallentuna för att besöka Lindö Dal där vi ska hålla årets kundgolftävling. Jag åt lunch med min kontaktperson - som han tydligen kommer att fakturera mig för förstod jag, snålt med tanke på att vi betalar dem 80 000 kronor för hela arrangemanget! Men på det hela taget en skön arbetsdag, iväg från kontoret och de eviga timmarna framför datorn.

På vägen tillbaka stannade jag till i en av mina favoritbutiker, Inside & Living i Täby. Det är en sån där butik där jag med glädje skulle kunna köpa allt - från de vackra kläderna till all härlig inredning som faller mig precis i smaken. Här finns ett överflöd av vackra saker från mina favoriter Day och Tine K, inte minst de underbara lamporna som jag vill ha till sovrummet. Jag tror att det blir en vit i storlek L i taket - XL skulle nog bli för stor för rummet - och sedan de små skärmarna med silverlampfot på sängborden. Så snyggt det kommer bli! Förhoppningsvis hinner vi ta en tur förbi butiken redan i helgen och kan slå till!

Jag har pratat med RL också. Han berättade att katterna trivs som fisken i vattnet ute på landet. De är ute massor och umgås med både rådjur och småfåglar. Tuva går gärna promenader i skogen medan Saga föredrar att sola på altanen. Men det är verkligen glädjande att höra om dem och det är nästan synd att de måste komma och bo här ett tag nu när RL reser bort, även om jag har saknat dem enormt mycket!

Nu är det i alla fall helg igen - härligt! I helgen ska vi jobba med balkongen, slipa trätrallen, olja in plattorna och investera i balkongmöbler och blommor. Det ska bli fint!

2011-05-19

Ingenting förändras
Efter tjejdagen i tisdags kände jag mig peppad. Det kan bli annorlunda! Det finns hopp! Allt är möjligt! Men igår, när jag var tillbaka på jobbet igen, då insåg jag att nej, det blir inte annorlunda. Allt är som vanligt. Ingenting förändras i första taget, kanske aldrig. Företaget där jag jobbar är på väg åt ett håll dit jag inte vill följa med och mitt enda val är att hoppa av, hitta något annat och gå vidare i min egen riktning. Det värsta är att jag har börjat tappa all respekt för min chef TA. Han är så frånvarande så jag skulle lika väl inte kunna ha någon chef alls. Jag har nästan alltid tyckt bra om honom, men nu känner jag ingenting alls. Jag klarar mig själv, tills det är dags att säga upp sig. Tyvärr har jag fortfarande inte kommit igång med alla mina spontanansökningar, men det är något jag verkligen måste ta tag i nu. Gör jag inget själv så händer inget!

Träningen var rent överjävlig igår. Core-passet gick bra och det gillar jag för det är ett lugnare pass i lugnare tempo men ändå nyttigt och bra träning. Men cykeln däremot, det var hemskt. Jag gick ut alldeles för hårt från starten och efter det var det kört - varenda långa dragning fick mig att gå upp i maxpuls och jag var så slut så jag nästan ramlade av cykeln mot slutet. I kväll är det styrkepass igen och det ska gå bra, det har jag bestämt.

Något som verkligen känns bra nu är mina träningsrutiner. Jag är verkligen igång med träningen och det känns att det ger resultat. Jag trivs med min kropp och känner mig vältränad och vacker och känslan är härlig! Det är något jag ska fortsätta med livet ut, så länge jag klarar av det.

2011-05-18

Underbara kvinnor!
Igår hade jag en heldag med kvinnofokus med mina (inte så många) kvinnliga kollegor. Vi var tillsammans på Klara K-dagen, som är en seminariedag med fokus på kvinnor och karriär i olika former. Vi hörde en lång rad kvinnliga föreläsare, och mina två favoriter var Gunilla Von Platen och Marie Hallander Larsson. Gunilla är ett energiknippe utan dess like som lever efter devisen att allt är möjligt och det är bättre att pröva och misslyckas än att inte göra något alls. Marie talade om framtidens ledarskap och om vad människor i allmänhet tycker är är viktigast i arbetslivet. Inte oväntat är det som värderas högst de mjuka värdena, som respekt, möjlighet att påverka och att få erkänsla för sin insats. Människor vill helt enkelt bli sedda.

Efter seminariet hade vi ett intern möte med kvinnorna från jobbet där vi pratade om vår situation på företaget. Det är viktigt att vi behåller den kvinnliga kompetens som finns i företaget och också att vi lyckas attrahera fler kvinnor som vill arbeta hos oss. Sedan är det lättare sagt än gjort kan jag säga och oavsett vilka förändringar vi skulle kunna genomföra är jag fortfarande lika övertygad om att jag vill byta jobb, så är det bara. Och det är så viktigt för mig att komma rätt i arbetslivet nu så den här gången ska jag verkligen vara noggrann, även om varje dag gör mig mer och mer desperat efter att få komma vidare. Jag känner mig osynlig här, som en öde ö som ingen lägger märke till, och det var en lättnad och en befrielse att inse att jag faktiskt inte är den enda som känner så. Jag är inte helt ensam i min situation, även om det ofta känns så.

Men det var en helt klart inspirerande dag och det var riktigt befriande att bara vara omgiven av kvinnor för en gångs skull. Det är en helt annan stämning utan grabbigheten vi omges av hela tiden, och vi har fortfarande otroligt långt att gå innan vi är på samma jämställda nivå som männen, även om vi har gjort många framsteg. Det finns fortfarande så mycket mer att göra.

Jag har knappt haft någon fritid de senaste dagarna, så det har inte hänt mycket annat. Jag tränade i måndags - sjukt jobbigt, jag hade precis ingen kraft i benen alls. Nytt försök idag. Dessutom har jag blivit osams med C. Hon är så bortskämd ibland så jag kan bli galen på henne. Mamma och pappa ställer upp och är barnvakter dygnet runt om hon ber dem. Ö's föräldrar gör inte på långa vägar samma insats, trots att de är två som kan ställa upp och trots att de är betydligt friskare än mina föräldrar. Och C ger dem så lite för det så jag nästan skäms, och när jag inte gör som mamma och pappa och bara släpper allt, bokar av mina planer och rusar till undsättning, då har hon dessutom mage att bli sur över det. Det är inte OK och tyvärr bidrar mina föräldrar bara till att göra situationen värre. Riktigt eländigt är det.

Idag var jag inne i lilla butiken Årstiden på lunchen. Där hittade jag till min glädje jättefina lampor från Tine K som är precis vad jag vill ha i sovrummet nu: silverfärgad lampfot till sänglamporna och så de vita vackra lampskärmarna både till sängborden och till taklampa. Jag ska ta med U till butiken och låta honom tycka till också men jag hoppas han godkänner förslaget. Små steg framåt hela tiden och det verkligen kliar i fingrarna på mig att få köra igång med allt!

2011-05-16

Besök i det förflutna
I lördags tog jag och U en promenad runt i Rotebro innan vi skulle åka hem. Vi gick förbi Fabriksvägen och jag pekade ut den underbara stora gamla villan där min barndomskompis SO bodde på den tiden. Och sedan häpnade jag, för där ute i trädgården stod hon. Jag har inte sett SO sedan vi slutade gymnasiet, men hon var sig ändå lik - lite vassare i ansiktet och nedåtriktade mungipor, men ungefär som förr ändå. Jag förstod att SO har tagit över sina föräldrars hus och att hon nu bor där med sin egen familj, och jag kan inte klandra henne eftersom huset är underbart. SO var en av mina bästa vänner från första klass, men hon var också en av dem som vände sig emot mig och frös ut mig när vi började högstadiet, då när jag inte längre var tillräckligt cool för henne och för den andra tjejerna i klassen som jag trodde var mina vänner. Jag har inget intresse för SO eller någon av de andra längre, men det var ändå märkligt att se henne där efter så lång tid.

I söndags, när U träffade LP, gjorde jag ett besök i mitt eget förflutna. Jag tog bilen till Nyckelviken och promenerade runt i mitt gamla område Jarlaberg. Jag älskade verkligen att bo där, och när jag gick där nu kändes det som att allt var som förr - som hemma. Jag tittade upp mot min gamla balkong och mina fönster och kände att det fortfarande på något sätt var min lägenhet, mitt hem. På många sätt kan jag sakna den tiden. Det var då jag hittade mig själv, så att säga, och livet var annorlunda då. Människorna i Jarlaberg är enklare än på Lilla Essingen. De är inte så trendiga, inte så snygga, inte så rika, och de är på alla sätt mer lika mig än dem jag bor granne med idag. Vi har bott på Lilla Essingen i snart ett och ett halvt år nu, och jag känner mig fortfarande inte helt hemma där - som att jag är för enkel, för fattig, för otrendig för att passa in. Just därför är det så viktigt för mig att sätta prägel på själva lägenheten, att verkligen göra den till vår.

2011-05-16

En helg med blandade känslor
I fredags hade vi besök av PH, CE och deras dotter WE som är fyra månader nu. Det var trevligt att ses - PH och jag har ju känt varandra så länge nu så vi är nästan lika mycket syskon som kompisar, kan jag känna ibland, och det är alltid en trygghet att ha så gamla vänner i livet. PH och CE har precis köpt ett hus i Gribbylund, och jag och U log lite åt det eftersom PH hela tiden har sagt att hon inte vill flytta till Täby. Men nu är de där i alla fall, i en stor suterrängvilla med en hel del renoveringsbehov som de får ta lite som det kommer och när tid finns. De har ju gott om tid på sig, de lär bo kvar i många, många år framöver.

Jag kan tänka att det är lite synd och lite typiskt på något sätt, det är som att jag och U hela tiden ligger fem år efter alla andra. När vi flyttar in till stan börjar våra cityvänner få barn och köpa hus i förorten i stället. Det känns lite som the story of our lives, att vi alltid är lite sent ute med allting. Å andra sidan: om vi får barn och köper hus så lär vi sannolikt hamna i Täby också, eftersom det är där vi har tittat förut, och fördelen är att den dag det kanske då blir dags så kommer vi att känna lite folk som bor där i alla fall. Alltid något, om det nu blir så vill säga.

Helgens bästa var förstås min stund med Maja på lördagen. Det är som att tiden aldrig räcker och jag önskar att C också tog lite mer ansvar och var där oftare. Som det är nu kan Maja knappast känna igen henne längre. Det som är lite farligt är att mina föräldrar gör sig alltför beroende av mig när det gäller att ta hand om Maja, klippa klorna och ta hand om hennes päls och sånt. Det måste de kunna göra själva också, även om jag gärna gör allt jag kan för Maja.

I helgen har vi lagt en del tid på vårt hem också. Nu vill jag verkligen bli klar! Vi har varit inne på att byta ut hela vår trätrall på balkongen eftersom den är så sliten, men i lördags tog vi med en platta över till BP som har alla typer av verktyg och se, det går faktiskt att slipa dem på egen hand. Det sparar oss mycket pengar och vi kommer med andra ord att göra jobbet själva, slipa och sedan olja in dem. Förhoppningsvis blir det bra. Men balkongmöblerna ska i alla fall bytas ut och sedan ska vi ha dit lite fina blommor och växter också. Jag är lite sugen på att ha någonting som går att ha ute året om, vad det nu ska vara. Men mysigara balkong ska det bli.

Tapeter har vi tittat på också och just nu lutar vi åt en variant från Boråstapeters Lace-kollektion till vardagsrummet. De har en funktion på sin webb där man kan provtapetsera för att se hur rummet kan se ut med den valda tapeten och det är riktigt kul att sitta och laborera för att testa olika varianter. Jag har också blivit lite sugen på att otippat nog ha en fototapet i lilla hallen. Det är en liten smal vägg mellan fönster och garderob där vi vill ha något som syns rejält, eftersom det är en vägg som man ser hela vägen från vardagsrummet längst bort i hallen. Vi har inte lyckats hitta någon bra tavla, så kanske en fototapet vore något i stället? Men vad? En solig björkskog? Eller gigantiska rosor som täcker väggen..? Men vi närmar oss i alla fall, snart ska vi bara bo och njuta i vårt hem.

2011-05-16

Oro
Efter tandläkarbesöket förra veckan gick jag ner i en riktig svacka. Jag har pratat med min ordinarie tandläkare. Hon ersätter mig för kostnanden jag fick lägga ut hos specialisten som inte gjorde något, och hon är riktigt ledsen över besväret. Hon har talat om att specialisten i Mörby visst kände till vad som var gjort och inte gjort, eftersom det stod beskrivet på remissen, och hon har kontaktat en annan specialist på just rotfyllningar för att försöka boka en tid åt mig där i stället. Hos honom är det i sin tur sex månaders väntetid så jag hoppas att det funkar till dess.

Så här lite i backspegeln kan jag också tycka att specialisten i Mörby var en rätt stor idiot också. Han hade mage att ta betalt av mig för att inte göra någonting mer än att tala om att han inte skulle göra något ingrepp, och sedan kalla det för konsultation. Allvarligt, jag öppnade inte ens munnen och visade upp min tand för honom! Dessutom skrämde han upp mig rejält genom att ge mig dåliga nyheter, som i sin tur gjorde mig jätteledsen och orolig betydligt mer än jag var innan. Visst, man ska vara realist, men jag var tillräckligt orolig innan och det här har inte direkt hjälpt upp situationen om man säger så. Honom vill jag verkligen inte gå tillbaka till vad som än händer. Nu återstår att se vad som händer härnäst, men just nu blir jag både rädd och ledsen så fort jag känner av min onda tand det allra minsta.

Förutom tandläkaren har jag tagit tag i saken och kontaktat Bröstmottagningen på Sophiahemmet igen. Jag är bröstcancer i släkten och är ständigt orolig för att drabbas. Ju mer jag undersöker mig själv och ju äldre jag blir, desto mer orolig blir jag och nu har jag bokat en tid för en undersökning igen, bara för att klargöra att allt är OK - eller om det inte är det, för att göra något åt det. Jag ska också prata med läkaren om hur jag egentligen ska förhålla mig till det här och hur ofta jag bör gå på undersökningar, för både jag och sköterskan jag pratade med på mottagningen konstaterade att så här kan jag inte ha det, gå omkring och vara rädd varje dag. Det orkar jag inte i längden och det tar ifrån mig så mycket av glädjen i livet att hela tiden känna så här.

Kort sagt, min gamla följeslagare hypokondrin har tagit ny fart nu och hela helgen har gått i ett ledset, oroligt dis där jag har sovit dåligt och känt mig nedstämd mer eller mindre hela tiden. Jag hoppas det blir bättre snart för det här är för tungt just nu.

2011-05-16

En riktig stjärna!
I helgen såg jag en konsert med den oförlikneliga Lady Gaga, filmad på Madion Square Garden i New York. WOW säger jag bara! Att hon är en lysande artist visste jag redan, men nu fick jag verkligen se hennes talang som sångerska och musiker. En helt otrolig röst, hon spelar piano som en riktig virtous, dansar, agerar och ger verkligen precis allt konserten igenom. Jag är grymt imponerad av henne och nästa gång hon dyker upp här i Stockholm kanske jag ska försöka knipa åt mig en biljett faktiskt! Bäst av allt från konserten var nog en kort snutt där Lady Gaga och hennes tre körtjejer à capella sjunger hiten Born This Way i fyra stämmor. Helt enkelt lysande!

2011-05-12

Avstängd
Jag får ingenting gjort idag. Bara sitter och stirrar framför mig och vet inte vad jag ska ta mig för. Jobba. Men orkar inte, vill inte. Allt krånglar. Ständig uppförsbacke. Jag har kommit fram till att det jag saknar i mitt arbete, det jag alltid har saknat på alla jobb, är de mjuka värdena. I mitt arbetsliv handlar allt om pengar, om affärer, om det hårda. Jag är inte sån och jag längtar efter det mänskliga, efter verkligt värde, efter någon som bryr sig lite mer, någon som är lite mer som jag. Jag vill tro att det finns någonstans.

Jag vet inte vad jag känner nu. Jag har haft komplex för mina fula tänder så länge jag kan minnas. Jag har alltid varit den som inte vill le på bild, eller inte vill le med öppen mun, för då syns mina tänder. Jag har alltid varit den som har känt mig ful när jag har lett, och som har önskat att jag hade samma tur i lotteriet som alla andra som har fina, jämna tänder av naturen. När jag fick mina fasader för ett år sedan var första gången jag kunde le med öppen mun och känna mig vacker. Och nu har jag åter problem och jag vet inte vad de beror på. Beror de på att jag gjorde förändringen med fasader eller beror de på att jag föll och slog sönder framtänderna när jag var nio år eller beror de på att min tandläkare gjort en dålig bettskena eller...

Men ångrar jag att jag gjorde ingreppet alls? Jag vet inte. Förra året var jag så innerligt trött på att må dåligt över mina tänder så jag valde att göra något åt det. Men då trodde jag att det skulle gå bra. Förändringen går inte att ta tillbaka och jag vill inte heller se ut som jag gjorde innan, för mina naturliga, ojämna fula tänder gjorde mig till en mer allvarlig människa än jag vill vara. Hon som aldrig ler när någon ser det. Det var jag. Den personen vill jag inte heller vara. Tänk om det kunde sluta lyckligt i stället. Jag är så trött på motgångarna. Måste man alltid kämpa så?

2011-05-12

Det värsta tänkbara
Just nu är jag så ledsen så jag bara vill dra täcket över huvudet och låta tårarna komma.

I morse åkte jag iväg till specialisttandläkaren i Mörby som skulle genomföra ett komplicerat ingrepp för att försöka rotfylla en av mina framtänder som jag har haft ont i sedan i vintras. Runt jul hade jag rejält ont, men min ordinarie tandläkare justerade bettskenan något och det blev bättre. Men problemen försvann inte och nu remitterade hon mig till specialisten.

Det första han sa till mig var att det inte alls är säkert att ingreppet kommer att lyckas. Prognosen för den här typen av problem är extremt osäker och lika väl som att det kan gå bra, kan det också leda till att jag kommer att förlora tanden. Dra ut den alltså ta bort den och sätta dit en låtsastand, en krona. Sånt kan man göra så att det ser helt naturligt ut, som en vanlig tand. Men ändå. Det kostar pengar och det orsakar alltid problem. Det vet jag ju.

Dessutom blev specialistan oerhört förvånad över att min tandläkare, Eva Darlington, inte ens har vare sig själv eller via någon annan specialist, försökt sig på att göra en ordinarie rotfyllning. Han förklarade att det inte alls är säkert att det är möjligt, men det ska ändå vara den första utgångspunkten och lyckas det är prognosen för att kunna rädda tanden oändligt mycket bättre än annars. Det visar sig alltså att min tandläkare har skickat iväg mig på ett besök till en specialist utan att delge honom korrekt information. Det kostar mig tid i resa, förlorad arbetstid och dessutom nästan 700 kronor i utlägg som jag inte ens hade behövt göra om min tandläkare bara hade gjort rätt från början.

Nu hopar sig frågetecknen. Fanns den här skadan på tandroten redan för ett år sedan? Om ja, varför missade tandläkaren då detta på alla röntgenbilder? Om nej, betyder det då att skadan har uppstått på grund av bettskenan? Det var ju efter ett par månader med skenan som jag började få problem. Innebär det i så fall att jag blivit felbehandlad, och att det i sin tur kan kosta mig min tand, som jag för bara ett år sedan lade ut tusentals kronor på att göra vacker med ny fin fasad?

Just nu är jag arg, ledsen, besviken och har inget som helst förtroende för Eva Darlington. Jag vill att hon ersätter mig för mina utlägg och jag vill att hon löser problemet med min tand. Allt annat är oacceptabelt. Vem jag ska fortsätta gå till framöver vet jag inte. Men så här är det tydligen: vill man vara fin och är fåfäng som jag, då straffar det sig. Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill bara må bra.

Träningen blev också inställd igår. Migrän. Jag har klarat mig ett tag, men nu var den tillbaka igen. I morgon ska vi ha PH och CE på besök, men jag vill bara ställa in det. Inte träffa någon, inte göra någonting. Jag är så trött på oron. Det är som att min kropp är en osäkrad bomb som kan explodera när som helst. Jag vet inte hur man orkar i längden.

2011-05-11

Egoboost
Jag tog en ego-lunch idag. Jag gick ut helt på egen hand, vilket händer då och då eftersom jag är så otroligt less på alla karlar på jobbet ibland, och jag gick runt och tittade i vackra butiker med både kläder och inredning och lät mig inspireras till mig själv och till hemmet. På NK provade jag ursnygga ljusgrå jeans från InWear - så sköna och så sugen jag blev på att köpa dem. Jag måste förhandla med mig själv rejält där för är det något jag inte behöver så är det nya jeans. Å andra sidan har jag ju inga jeans i just grått.... mja, tål att tänkas på i alla fall!

Jag spanade vidare på vackra silversaker från Day och kollade in fina vita tavlor som skulle kunna passa ovanför det lilla bordet i vår entréhall. Där ska det vara något fint, lugnt tror jag. Jag ska be U gå och titta på dem i morgon om de finns kvar då. På Bruka tittade jag på utemöbler, men de föll mig inte i smaken. Som mycket annat från Bruka kändes de lite för plastiga för min smak och dessutom var priset inte att leka med så nej, det blir nog hederliga K-Rauta för oss.

Det är otrolig sommarvärme ute och nu har strumporna åkt av - ljuvligt! Jag känner för att bara strunta i jobbet och gå ut och sätta mig i solen med en glass i stället. Det kanske ordnar sig ändå med allting.

2011-05-11

Att våga sin dröm
Åh, ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag det: ja, det här är det jag vill göra! Jag älskar ju inredning - det är något jag verkligen brinner för. Vackra saker, harmoni, skapa underbara miljöer att vistas i. Det är något jag vet att jag kan och något jag skulle vilja ägna mig åt på heltid. Hur gör man? Hur kommer man dit? Ska jag börja med att läsa kurser i inredning? Eller räcker det med att bara säga "jag är bra på det här, anlita mig!"?

Jag kan se mig själv i en vacker butik med kläder och fina saker. Sånt som gör mig glad, lugn och får mig att må bra. Jag kan se mig själv arbeta med inredning på uppdrag av andra. Kanske kombinera med blommor? Det vore fantastiskt att ha den möjligheten och jag vet att jag skulle bli bra på det. Tänk om jag skulle våga språnget. Ju mer jag tänker på det, desto mer verkligt känns det. Tänk om jga faktiskt skulle...

2011-05-11

Små odds
Jag kände mig riktigt låg igår efter sågningarna från PR och SSH. De talade ju inte om något jag inte redan visste: ja, det är svårare att få ett nytt jobb om jag samtidigt har höga krav. Ja, chanserna att bli gravid i min enormt höga ålder är närmast obefintliga. Jag vet det. Det är inte rocket science direkt. Men tack ändå för alla uppmuntrande tillrop, liksom.

Det är konstigt för U har hela tiden varit den som varit mest angelägen om att få barn. Nu när vi försöker och inte lyckas verkar han knappt ens reagera över det, medan jag i stället är den som blir jättebesviken och nedslagen varje månad. Märkligt är det. Men nog om det.

Styrkepasset igår gick riktigt bra. Bäst var axelträningen där jag vann framgångar: alla armhävningar på fötter och jag lyckades behålla femkiloshantlarna genom hela låten, även om det var sjukt tungt mot slutet. Biceps däremot var hemsk - där är jag normalt stark men igår fick jag nästan kramp i armarna och kunde knappt hålla i stången ordentligt. Återstår att se hur det går att cykla idag när jag har kört tunga benlyft igår, men det blir vad det blir. Och på lördag eller söndag kanske vi kommer ut för att springa eller powerwalka igen!

Kvällen hemma ägnade jag åt semesterbilder. Vi har planer på att trycka upp utvalda extra fina bilder från våra resor - det kan vara en färgglad fågel från Borneo, en giraff från Tanzania eller ett sjölejon från Galapagos, till exempel. De ska i sin tur ramas in och sättas upp i vår långa hall, för att ge lite mer liv där. I kväll hinner vi nog lite längre med att välja ut vilka bilder vi ska sätta upp. Det är ett roligt projekt!

2011-05-10

Uppmuntran när man behöver det
Ibland undrar man hur folk tänker. PR har varit på mig igen och frågat om jag har ringt hennes kommunikationschef. Nej, jag har inte ringt eftersom det hon berättar om sitt jobb i mina ögon inte lockar så där jättemycket. Tvärtom låter det alltför likt det jobb jag har nu, som jag vill lämna.

Hon skickar mig en annons för ett jobb på ett förvisso klart intressant företag, men kontoret ligger ute i Solna. Dit vill jag verkligen inte, vilket jag förklarar, samtidigt som jag vänligt tackar för tipset. PR svarar att jag inte kan vara så kräsen, Solna är minsann jättefint och om jag fortsätter vara så kräsen så kommer jag aldrig hitta ett annat jobb. Tack för kaffet liksom. PR verkar ha gjort det till sin personliga mission att jag ska hitta ett annat jobb, och jag tänker att om hon är så mån om det så måste hon ärligt talat börja med att lyssna och fråga efter vad jag vill ha och vad jag är intresserad av, i stället för att utgå från att det hon gör också är rätt för mig.

Nästa: min mens är två dagar sen. Jag är i princip aldrig det minsta sen annars och nu försöker vi ju bli gravida. Vad ska man tro? Jag frågar SSH om råd och får till svar att herregud, sen kan man ju vara jämt och ständigt, tänk på hur svårt det är att bli gravid, det där betyder absolut ingenting, det är garanterat inget! Nähä. Nej men då så, känner jag liksom. Och visst, hon har säkert rätt. Men ändå. Hon får det att låta som att jag absolut inte ska ha några förhoppningar överhuvudtaget. Rätt eller fel? Ska vänner uppmuntra eller sparka undan benen för en?

2011-05-10

Fram och tillbaka
Igår var en hyfsad dag på jobbet. Jag har inte hunnit fundera vidare på annat att söka, men ska börja med att göra upp en lista över intressanta företag har jag tänkt. Jag ska titta igenom alla mina kontakter och se om det finns något intressant där och börja från det hållet. PR tjatar på om sitt företag men jag känner ärligt talat inte att det är rätt, eller jag tror inte det i alla fall. Hon säljer inte in det tillräckligt bra för mig och jag upplever inte heller att hon riktigt lyssnar på vad jag vill ha utan mer utgår från att det hon har ett erbjuda är rätt för mig, utan att riktigt ta reda på fakta först. Jag tycker jättebra om PR, men hon kan vara lite väl gåpåig ibland.

Träningen igår gick i alla fall bra. Det var tungt, bergspass fortfarande, och jag gick ut så hårt jag vågade och det höll hela vägen. Min löpträning har det inte blivit mycket mer med och det är ett dåligt samvete jag har, att jag inte kommer igång trots mina föresatser. Promenera är förvisso bra också, det är lågenergiträning som förbränner bra och det är inte fel. Idag ska jag köra body pump, på fel dag eftersom jag antagligen måste göra en rotfyllning av en tand på torsdag och inte får träna efter det. Bara roliga saker minsann!

U hade besök av sin gamle pluggkompis FP igår. Han kom över på lite middag och prat och det var trevligt trots att vi var riktigt trötta alla tre. Annars blev det en lugn kväll och vi kom i säng hyfsat tidigt, fast jag har fortfarande svårt att sova av någon anledning. Det är för varmt, för ljust, för obekvämt - trots att vi har världens skönaste säng - och jag är ett vrak nästan varje morgon när klockan ringer. Typiskt nog!

Jag funderar vidare på inredning också. Just nu när jag föreställer mig vår balkong så tänker jag mig träplattor, vita möbler och enstaka rutor med vita stenar i stället för trä. Och så en massa växter och lite belysning till det, en liten oas för oss. Sedan tänker jag vardagsrum - matrum också, det här med att byta ut vardagsporslinet och köksmöblerna. Det vore ursnyggt med vita köksmöbler tycker jag, men där är U och jag inte helt överens. Hos en av mina favoritbloggar, Simplicity, såg jag bild på fina enkla köksstolar som föll mig i smaken direkt. De måste tittas närmare på vid tillfälle! Som jag brukar säga, det kan ju aldrig bli för mycket vitt i ett hem! Det är verkligen ständiga inredningsprojekt men nu vill jag bara bli klar en gång för alla, bara kunna bo och njuta hemma - det ser jag fram emot.

2011-05-10

Tävling hos Alva-Stinas Stuga!
Nordljus eget märke Lucky Lina gör fantastiska sjalar och just nu pågår en utlottning av en sjal hos duktiga Sandra med bloggen Alva-Stinas Stuga. Självklart är jag med och tävlar och hoppas på turen!

2011-05-09

Balkongfix
Det har varit en bra helg! Jag började med tjejmiddag i fredags: KGH, PR, EB och GA kom över för mat och prat. Middagen blev jättebra, jag bjöd på småplock à la mig med stekt lax, panerad stekt fetaost, kronärtskockor, sallad på stekt sparris, ruccola, parmesan och pinjenötter, en annan sallad på körsbärstomater och physalis, aioli och majonnäs som såser och grovt bröd och gröna och svarta oliver. Till dessert bjöd jag på mörk choklad i tre olika smaker: apelsin, pistage och salt och pecannötter, och dessutom en jättegod tårta med botten av mandelmassa och fyllning med hemmagjord hallonglass. Till det förstås vin och bubbel! Lyckat var det och det var roligt att träffa alla.

PR kör fortfarande sin kampanj för att övertala mig att söka jobb på hennes företag, men utifrån det hon hittills har berättat om det är jag dessvärre inte helt övertygad om att det är det jag vill byta till. Det låter helt enkelt lite för likt röran jag vill lämna för att motivera mig fullt ut. Förutom det är det tunt med intressanta jobbannonser och jag är mer och mer inne på att börja skicka iväg spontanansökningar till intressanta företag i stället. Någon gång kanske det ger napp, vem vet?

Både lördagen och söndagen har vi ägnat åt att fundera och titta efter inredning till vår balkong. Vi måste byta ut trätrallen eftersom den är helt utsliten och flagad efter att ha legat obehandlad i fyra år. Dessutom vill vi överlag göra balkongen mysigare, och diskussionerna och funderingarna går fram och tillbaka från att köpa in större matbord och stolar för att få plats med gäster, till att bara inreda för oss två som faktiskt bor där och bara göra det finare för just oss.

För tillfället lutar vi åt det sistnämnda. Både lördag och söndag har vi varit runt som skottspolar och tittat på utemöbler och trätrall, och vi börjar närma oss ett beslut nu. Som det ser ut kommer vi att köpa trall i acacia från Jula, som har det bästa priset, och sedan köper vi möbler från K-Rauta. Det lutar åt ett bord och stolar för oss två i vitt, helt enkelt för att vi tycker att det blir för mycket trä med både plattor och möbler i samma material. Förhoppningsvis kommer vi kunna hitta någon passande solstol i liknande material som matbordet, och dessutom ska vi ha fina växter och belysning för att få en skön ombonad känsla på balkongen.

U letade rätt på en inspirationssida för balkonginredning där vi hittade idén att inte fylla varje ruta på balkongen med träplattor, utan i stället ha någon ruta där vi kanske lägger fina stenar, ställer ljus eller något annat. Jag tycker idén är lysande bra och vi har redan bestämt att det är så vi ska göra också.

Förutom balkongen har vi också varit en kort sväng inne på underbara Länna Möbler, som är en sån där butik där jag oftast vill köpa i princip allt. Där tittade vi bara på inredningsdetaljer och jag förälskade mig så klart i alla vackra silversaker från Day Home. Det blev inget inköp av silver dock, utan vi ska börja med att titta om U har något fint arvegods hemma hos sin mamma som vi kan ta hem till oss. Jag vill som sagt ha något i silver att ställa på det gamla mörka bordet i lilla hallen, det skulle bli perfekt där tror jag. Vi tittade lite på porslin också och köpte två mellanblå tekoppar för att komplettera samlingen från Mateus. Dessutom spanade vi in nytt vardagsporslin. Jag har tidigare varit förtjust i Mateus porslin, men är nu mer inne på Himla med sin enkla design. Jag tänker mig de enkla vita tallrikarna och skålarna och så lite färgglada koppar till det, det skulle vara vackert på bordet!

Igår hade vi en jätteskön dag som började med en powerwalk Kungsholmen runt. Det var riktig sommar ute och eftersom vi kom iväg redan på förmiddagen hade det inte hunnit bli så mycket folk ute på gatorna utan det var verkligen avkopplande, och bra träning dessutom. Sånt här ska vi absolut göra oftare, helst varje helg om tiden räcker. Det blev med andra ord en väldigt bra träningsvecka för mig med fem pass, det är jag nöjd med! På eftermiddagen for vi runt och kollade balkongprylar och hann sedan med en kort fika hos mina föräldrar och Maja. Hon kom och mötte mig i dörren och jag blev så glad över det! Jag behöver min dos av kattgos, det är tydligt, och hon verkar må bra av det också!

På kvällen firade vi AP's födelsedag ett par dagar för sent. Det blev middag med hela familjen på Hamnkrogen i Stocksund - inte jättegod mat men OK - och sedan god dessert hemma hos AP. Nu är det ny arbetsvecka igen, inte så himla kul direkt men det är en del av livet det med. Och varje dag här är en dag mindre kvar till nästa jobb!

2011-05-06

Snart så...
... börjar helgen! Solen skiner, himlen är blå och varmare grader utlovas. Jag längtar!

2011-05-06

Fredag igen
Det känns som att veckan har varit lång och seg, men nu är det i alla fall äntligen fredag! Torsdagkvällen gick i flygande fläng: först body pump, som gick bra, och sedan en kort sväng in på Lindex för att spana in deras nya kollektion Affordable Luxury. Tyvärr blev jag besviken! Jag provade en hel rad olika plagg men tyckte allt satt konstigt, det var stort och pösigt och vissa kläder hade dessutom tråkigt nog format sig efter galgarna och hade konstiga utstickande hörn i axlarna och så. Inget köp för mig med andra ord.

Hemma var det full fart. Jag åt en snabb middag, dammtorkade och torkade golven i hela lägenheten, bar ner kartonger och jackor i källaren och storhandlade inför kvällens middag. Puh! Men det går när man är effektiv och bestämmer sig!

Middaginköpet blev dyrt och det är tur att vi brukar göra så att alla betalar för sig själva vid de här tjejmiddagarna - det är egentligen inte min grej att göra så men nu är det så alla andra har gjort och då får det vara så. I kväll är det GA, PR, EB och KGH som kommer över och jag ser framför allt fram emot att träffa underbara GA som jag inte har sett på alltför länge. Sist vi sågs berättade hon att hon försöker bli gravid igen, jag undrar om de har lyckats nu? Som tur är har jag laddat upp med alkoholfritt bubbel till kvällen också och jag lutar nog åt att dricka en del av det jag med. Jag vill absolut vara pigg och fräsch till i morgon när vi har en massa annat att göra.

2011-05-05

Bra gjort av mig!
Idag är jag faktiskt lite nöjd med mig själv, nöjd med att jag har sagt ifrån. Jag har skrivit mail till den hemska säljaren på Eniro och bett att få en ny kontakt framöver, och har också förklarat klart och tydligt varför: jag som betalande kund är innerligt less på att bli behandlad som skit av dem och de borde lära sig ett och annat om innebörden av kundvård. Jag har skrivit samma sak till kundombudsmannen och hoppas på svar där.

Dessutom har jag sagt ifrån till en person på Facebook, en kille som jag var förtjust i för ett antal år sedan. Killen ifråga visade sig vara en feg, lögnaktig skithög som jag är så glad att jag slapp ifrån. Jag vill helt enkelt inte ha minsta lilla med honom att göra någonsin igen, men eftersom vi har gemensamma vänner från mitt förr-förra jobb har jag sett att han numera finns på Facebook. Idag fanns en "friend request" från killen till mig och jag kände mig mer än nöjd när jag fick nöjet att klicka på "nej tack" till hans förfrågan. Seriöst, trodde människan verkligen att jag skulle säga ja och vilja vara vän med honom igen? Han har verkligen inte förstått mycket och hans självinsikt är obefintlig, men det förvånar mig inte heller.

Det här är bra triggning till kvällens aktiviteter, jag kommer ha fullt upp och det ska gå bra!