2011-05-24

Jag funderar vidare
Igår körde jag det galnaste cykelpasset på länge: en teamklass med både PA och CH som instruktörer. Gruppen delades in i två lag som växeldrog i stenhårda spurtar passet igenom och min puls stack iväg så högt att det nästan kändes som att hjärtat satt utanför kroppen till slut. Helt fantastiskt med dessa endorfinkickar, jag verkligen älskar varje sekund av det - till och med de stunder när det bara gör ont i hela kroppen och jag är så slut så jag knappt orkar dra efter andan ens. Det är sånt som aldrig går att förklara för någon som aldrig varit med om det själv. Det är en känsla som måste upplevas.

Idag är det kanske meningen att jag ska köra body pump med KGH och PR, men nu är det så pass lång kö till passbiljetterna så jag räknar inte med att få plats. Lika bra kanske, ärligt talat har jag inte jättestor lust att träna med personer som har ett helt annat fokus än jag. De verkar båda tänka mer på hur andra tränande ser ut och klär sig än på själva träningen och det är ju inte vad jag är där för att fundera över. Så med andra ord blir det nog kort styrkepass i gymet i kväll för mig och sedan hem och olja in trätrallen - det blir skönt att bli klar med det och så snyggt det kommer bli dessutom!

Jag har sett att mina drömlampor till sovrummet från Tine K finns i lilla butiken Årstiden, både taklampan och bordslampan - hoppas den finns i två exemplar nu också. Det kommer att bli så fint i sovrummet när det är klart! Lite komiskt är det förstås också att jag har fallit i bloggfällan nu och börjat snöa i på samma inredningsstil som alla andra - men det är ju så snyggt så jag kan liksom inte låta bli det heller. Idag har U bilen till jobbet så om han är ledig på lunchen kanske jag kan släpa med honom dit och göra ett köp, förutsatt att han gillar lamporna då förstås. Vi är ju trots allt två som bor ihop och då måste man kompromissa lite ibland.

Mina jobbfunderingar går vidare. Jag ska så klart söka jobb på andra företag. Men tanken på att starta något eget vill inte riktigt släppa taget om mig. Om mitt drömjobb inte existerar kanske jag måste skapa det själv i stället? Jag lutar mig mot tanken på att det ju faktiskt finns andra som har gjort det och lyckats. Så varför skulle inte jag kunna bli en av dem? Varför skulle inte jag också vara värd framgången som andra åtnjuter i sina karriärer, de som skapar den själva i stället för att vänta på den från annat håll? Det är möjligt, det vet jag. Jag ska bara hitta min väg.

Igår kom ett mail från EE som jag inte har pratat med på länge nu. Hon ska åka till New York i början av oktober och undrar om jag och JP vill följa med på en veckas shopping och turistande och må bra-resa. Vi var ju i London tillsammans för några år sedan och hade toppenkul så jag kan lugnt säga att New York lockar. Typiskt nog har jag ju även ett förslag om att åka dit med PR och KGH lite senare i oktober, och den resan lockar inte alls lika mycket - på grund av sällskapet så klart, jag har helt enkelt inte så mycket gemensamt med KGH för att vara ärlig. PR åker jag gärna med däremot... undrar om jag kan övertala dem om att byta datum? Eller ska jag helt enkelt lägga pengarna på att resa någonstans där jag inte har varit i stället? Jag och U var i New York för två år sedan och visst, jag åker gärna dit igen också... det är mycket man vill göra, som vanligt! Mycket att tänka på men roliga saker att fundera över å andra sidan!