2011-05-18

Underbara kvinnor!
Igår hade jag en heldag med kvinnofokus med mina (inte så många) kvinnliga kollegor. Vi var tillsammans på Klara K-dagen, som är en seminariedag med fokus på kvinnor och karriär i olika former. Vi hörde en lång rad kvinnliga föreläsare, och mina två favoriter var Gunilla Von Platen och Marie Hallander Larsson. Gunilla är ett energiknippe utan dess like som lever efter devisen att allt är möjligt och det är bättre att pröva och misslyckas än att inte göra något alls. Marie talade om framtidens ledarskap och om vad människor i allmänhet tycker är är viktigast i arbetslivet. Inte oväntat är det som värderas högst de mjuka värdena, som respekt, möjlighet att påverka och att få erkänsla för sin insats. Människor vill helt enkelt bli sedda.

Efter seminariet hade vi ett intern möte med kvinnorna från jobbet där vi pratade om vår situation på företaget. Det är viktigt att vi behåller den kvinnliga kompetens som finns i företaget och också att vi lyckas attrahera fler kvinnor som vill arbeta hos oss. Sedan är det lättare sagt än gjort kan jag säga och oavsett vilka förändringar vi skulle kunna genomföra är jag fortfarande lika övertygad om att jag vill byta jobb, så är det bara. Och det är så viktigt för mig att komma rätt i arbetslivet nu så den här gången ska jag verkligen vara noggrann, även om varje dag gör mig mer och mer desperat efter att få komma vidare. Jag känner mig osynlig här, som en öde ö som ingen lägger märke till, och det var en lättnad och en befrielse att inse att jag faktiskt inte är den enda som känner så. Jag är inte helt ensam i min situation, även om det ofta känns så.

Men det var en helt klart inspirerande dag och det var riktigt befriande att bara vara omgiven av kvinnor för en gångs skull. Det är en helt annan stämning utan grabbigheten vi omges av hela tiden, och vi har fortfarande otroligt långt att gå innan vi är på samma jämställda nivå som männen, även om vi har gjort många framsteg. Det finns fortfarande så mycket mer att göra.

Jag har knappt haft någon fritid de senaste dagarna, så det har inte hänt mycket annat. Jag tränade i måndags - sjukt jobbigt, jag hade precis ingen kraft i benen alls. Nytt försök idag. Dessutom har jag blivit osams med C. Hon är så bortskämd ibland så jag kan bli galen på henne. Mamma och pappa ställer upp och är barnvakter dygnet runt om hon ber dem. Ö's föräldrar gör inte på långa vägar samma insats, trots att de är två som kan ställa upp och trots att de är betydligt friskare än mina föräldrar. Och C ger dem så lite för det så jag nästan skäms, och när jag inte gör som mamma och pappa och bara släpper allt, bokar av mina planer och rusar till undsättning, då har hon dessutom mage att bli sur över det. Det är inte OK och tyvärr bidrar mina föräldrar bara till att göra situationen värre. Riktigt eländigt är det.

Idag var jag inne i lilla butiken Årstiden på lunchen. Där hittade jag till min glädje jättefina lampor från Tine K som är precis vad jag vill ha i sovrummet nu: silverfärgad lampfot till sänglamporna och så de vita vackra lampskärmarna både till sängborden och till taklampa. Jag ska ta med U till butiken och låta honom tycka till också men jag hoppas han godkänner förslaget. Små steg framåt hela tiden och det verkligen kliar i fingrarna på mig att få köra igång med allt!