2011-05-19

Ingenting förändras
Efter tjejdagen i tisdags kände jag mig peppad. Det kan bli annorlunda! Det finns hopp! Allt är möjligt! Men igår, när jag var tillbaka på jobbet igen, då insåg jag att nej, det blir inte annorlunda. Allt är som vanligt. Ingenting förändras i första taget, kanske aldrig. Företaget där jag jobbar är på väg åt ett håll dit jag inte vill följa med och mitt enda val är att hoppa av, hitta något annat och gå vidare i min egen riktning. Det värsta är att jag har börjat tappa all respekt för min chef TA. Han är så frånvarande så jag skulle lika väl inte kunna ha någon chef alls. Jag har nästan alltid tyckt bra om honom, men nu känner jag ingenting alls. Jag klarar mig själv, tills det är dags att säga upp sig. Tyvärr har jag fortfarande inte kommit igång med alla mina spontanansökningar, men det är något jag verkligen måste ta tag i nu. Gör jag inget själv så händer inget!

Träningen var rent överjävlig igår. Core-passet gick bra och det gillar jag för det är ett lugnare pass i lugnare tempo men ändå nyttigt och bra träning. Men cykeln däremot, det var hemskt. Jag gick ut alldeles för hårt från starten och efter det var det kört - varenda långa dragning fick mig att gå upp i maxpuls och jag var så slut så jag nästan ramlade av cykeln mot slutet. I kväll är det styrkepass igen och det ska gå bra, det har jag bestämt.

Något som verkligen känns bra nu är mina träningsrutiner. Jag är verkligen igång med träningen och det känns att det ger resultat. Jag trivs med min kropp och känner mig vältränad och vacker och känslan är härlig! Det är något jag ska fortsätta med livet ut, så länge jag klarar av det.