2011-05-25

Välkommen till verkligheten
Idag läste jag en av de mest bisarra kommentarsdiskussionerna på länge på en blogg jag brukar följa. Det handlade om vikt. Bloggerskan i fråga har storlek 27 i jeans, tydligen, och skriver att det är normalt, vilket i sin tur orskar en jättedebatt i fråga om vad som är normalt och vad som är överviktigt bland kvinnor i Sverige. Givetvis vågar de flesta som kommenterar inte heller stå för sina åsikter utan gömmer sig bakom den fega anonymiteten.

Det som förvånar mig är att de flesta som skriver kommentarer i princip verkar anse att allt över storlek 30 är riktigt överviktigt. Har man i vanliga storlekar någonstans runt 40-42, ja då ska man tydligen anse sig vara en riktig fetknopp. Här reagerar jag förstås för den åsikten är så extremt korkad. Jag menar, om en kvinna är 180 centimeter lång har hon inte rimligtvis samma storlek i kläder som en kvinna som är 150 centimeter kort. Det som anses gigantiskt för en kort person kan vara minimalt för en lång person, och vice versa.

Själv tycker jag att det snyggaste som finns på en vuxen kvinna är muskler och former. Pinnsmala otränade fotomodeller må bära upp kläder lätt, men de har inte vackra kroppar i mina ögon. Platta rumpor är inte det minsta sexigt och välformade, muskulösa armar är bland det mest attraktiva som finns enligt min åsikt!

Med andra ord: hela debatten om vad som ska anses vara "normalt" blir till ett skämt om man ska utgå från att varje kvinna är lika lång och lika stor. Verkligheten ser inte ut så.

Själv är jag 177 centimeter lång. Jag tränar fyra dagar per vecka i genomsnitt, ibland lite mer och ibland lite mindre. Jag har bra kondition och är starkare än de flesta kvinnor jag känner. Mitt BMI ligger strax under vad som enligt denna bisarra skala räknas som överviktig, och trots det är jag och har alltid varit smal - jag har storlek 36-38 i klänningar och överdelar och storlek 40 i byxor, eftersom jag efter allt cyklande och styrketränande har muskulösa lår och muskulös rumpa. Gör det mig till en tjockis? Ja, enligt kvinnorna som anser att den storleken är för stor så är jag tydligen tjock. På samma sätt som att de flesta vältränade idrottskvinnor då skulle vara tjocka, eftersom de väger mycket tack vara alla muskler, och eftersom de också tack vare samma snygga muskler inte är pinnsmala.

Om muskulös och vältränad är lika med tjock, ja då är jag med glädje tjock - för styrka är både vackert och kvinnligt! Det var väl inte så svårt?