2007-01-31

Vardagslyx
Igår var jag på ansiktsbehandling på Privatskolan. Jag fick ett presentkort i födelsedagspresent och passade på att utnyttja det nu. Det är så skönt och så lyxigt! Bara ligga där och låta någon annan pyssla om mig. Som alltid tycker jag att det går för fort... Det är samma sak med massage, den tar slut så snabbt. Tjejen som tog hand om mig sa att man egentligen bör gå på ansiktsbehandling var sjätte vecka. Jag nämnde inte att det säkert är två år sedan jag sist var där, om inte ännu mer...

UP kom till mig sent på kvällen efter sin kurs. Han åker till Sälen idag och jag kommer verkligen att sakna honom. Det blir så många dagar när vi inte får träffas, men det får gå. Jag har sett till att boka upp mig på aktiviteter varje dag så förhoppningsvis ska tiden ändå gå fort till söndag.

2007-01-30

Ända till sommaren
Sommaren känns inte fullt lika långt borta nu när jag vet att jag ska resa bort. Även om vi inte har bokat ännu så har vi äntligen bestämt oss och vet att det kommer bli av.

Igår när vi hade ätit middag vågade jag äntligen planera hela vägen till sommaren, med UP. Jag pratade om hur ljuvligt det är att sitta på min balkong på sommarkvällarna, se ut över Stockholm i solnedgången, kanske med ett glas vitt vin och någon god sallad till.
"I sommar får du sitta här med mig på balkongen", sa jag. UP såg glad ut över mina ord och han svarade att jag skulle få komma hem till honom så kunde vi bada och grilla på klipporna som ligger alldeles nedanför hans gata, och titta på hans solnedgång. Jag längtar till sommaren! Jag har mycket fint att se fram emot då.

2007-01-30

Äntligen!
Till slut har vi lyckats bestämma oss för ett resmål. Det blir Borneo i mars-april någon gång. Jag har tänkt 2,5 vecka men med allt vi vill hinna med att göra är det frågan om vi ändå inte måste ta tre veckor när vi ändå är där. Jag vill göra allt - se sköldpaddorna lägga ägg på stranden och de små ungarna när de kravlar ut i havet, jag vill vandra i djungeln och se orangutanger, jag vill snorkla och bo i bungalows på pålar mitt ute på sandrevet, jag vill sola och bada och jag vill klättra upp till toppen av Mount Kinabalu. Det kommer att bli fantastiskt! Jag har velat åka till Borneo länge och det känns som att jag inte hade kunnat få ett bättre ressällskap än UP. Det här kommer jag att leva på länge!

2007-01-29

Ännu en fest
I lördags var det fest hos KH igen. JD var bortrest över helgen men KH är inte den som är den utan hon passade på att dra ihop hela gänget till partaj ändå. Jag åkte dit tidigt för att äta middag med henne innan de övriga kom. Jag hade inte mått så bra under veckan och tvekade in i det längsta om jag skulle åka på festen eller inte, men i efterhand är jag glad att jag tog mig dit. Det blev en riktigt kul fest! Många roliga samtal och nya människor att prata med och jag passade på att nätverka och blev inbjuden till en LC-träff i början av februari. Det ska bli roligt att gå dit och det behövs också. Vissa av de gamla vännerna verkar vara på väg bort och då är det bara bra att jag lär känna nya.

Roligast under kvällen var nog att träffa US och JN. JN var på bra humör och US var på topp som vanligt. Det kändes verkligen bra att umgås med dem båda och jag verkar äntligen, äntligen ha fått samma status som US' övriga vänner. Han pratade minst lika mycket med mig som med andra, flirtade som han gör med alla andra tjejer och vi skämtade och hade kul ihop. Det är en enorm lättnad att vi äntligen har kommit dit.

Det var första gången som jag och UP var på fester på olika håll och det var nog nyttigt för oss. Jag är glad att jag hade så roligt även utan honom, att vi inte är så beroende av varandra att vi inte kan ha riktigt roligt utan att den andra är med. Med visst saknade jag honom ändå, särskilt på natten när jag skulle åka hem. Jag är glad att han finns i mitt liv.

2007-01-26

Andra perspektiv
Det slår mig hur lätt det är att missförstå varandra och hur svårt det kan vara med vanlig, enkel kommunikation. Jag var hos PH igår och vi talade mycket om det där. Hur lätt det är att tala förbi varandra och tolka saker och ting felaktigt. Hon berättade om konversationer som hon och JSk har haft och jag kunde direkt se hur lätt det kan ha missförstått vad den andra egentligen ville ha sagt. Likaså berättade jag om saker som UP och jag har pratat om, han säger något som jag tolkar på annat sätt och vice versa. Ofta hjälper det då att prata med någon utomstående som har nya ögon och som kan förklara och lyssna utan att förblindas och förvirras av känslor.

PH hjälpte mig tänka klart även i andra aspekter. Vi pratade om det här med UP's ex, hon som trots allt med jämna mellanrum dyker upp hos mig som en ond mardröm. PH sa det uppenbara till mig - om exet och UP hade varit rätt för varandra så hade de ju fortfarande varit tillsammans. Men det är de inte - han är med mig nu. Jag ska köpa en ros till UP i present när vi ses i kväll. Han har aldrig fått blommor av mig förut och jag vet inte om han är typen som blir glad av sådant. Men jag gör det ändå.

2007-01-25

Lika ändå
Igår satt jag i soffan med UP och vi pratade om sådant vi aldrig pratat om tidigare. Jag tror att det är en styrka att vi har kommit så långt att vi vågar vara svaga tillsammans, och framför allt inser jag att vi faktiskt är mer lika än jag har trott. Innerst inne bär vi alla på samma saker.

2007-01-24

Vardag
Nu är jag tillbaka på jobbet igen. Det är verkligen långtråkigt att vara hemma, även om det är nödvändigt ibland. Tyvärr verkar det som att det är UP's tur att bli sjuk nu. Vi kommer inte att kunna ses så mycket som vi har vant oss vid. Vi är uppbokade på olika håll och behöver kurera oss båda två för att bli pigga igen. Det är inte ett dugg roligt men går inte att göra så mycket åt det, tyvärr. C'est la vie...

2007-01-22

Förkylt
Jag trodde jag skulle klara mig, men igår slog dunderförkylningen klorna i mig ändå. Jag har varit hemma från jobbet idag och kommer sannolikt vara hemma även i morgon. Det är långtråkigt och irriterande men inte mycket att göra åt. Hellre är jag hemma och riktigt sjuk ett par dagar och så är det bra sedan, än att bara gå och dra på det i evigheter. Hoppas bara att det räcker med två dagar. Mer har jag inte ro till.

2007-01-22

Kiss and make up
I fredags hade jag och UP, LT, TF och några fler planerat att gå och lyssna på en konsert på Ett Ställe på Södermalm. Det var dels två tjejer han kände som skulle spela och dels några olika killgäng som sjöng barbershop så att hela lokalen gungade. Det var sångglädje när den är som bäst och det var omöjligt att inte ryckas med av musiken.

Förutom det var det en sådan kväll som bara inte blev rätt. Jag var inte på bra humör och jag vet anledningen till det. Det var mina så kallade vänner, det var pengarna som inte fanns, katterna som jag har dåligt samvete för att jag känner att jag försummat, det var lördagens samtal... Helst av allt hade jag bara velat åka hem men UP övertalade mig att stanna kvar. Jag är så glad att jag kan prata med honom även om svåra saker, reda ut missförstånd och vara helt och fullt ärlig. Jag nämnde det samtalet vi hade haft i lördags, den där dumma kommentaren som UP kläckte ur sig, helt utan anledning. Jag är glad att jag tog upp det för det visade sig att UP hade missförstått hela saken. Han hade trott att vår resa innebar mycket mer än jag har förväntat mig. För mig är det en helt vanlig semesterresa, men UP var rädd att jag trodde något helt annat.

UP sa att även han gör massor av misstag, att han inte är mer perfekt än någon annan.
"Du får älska mig som jag är", sa han.
"Det gör jag", svarade jag.
Jag antar att det är så när man bryr sig så extremt mycket - ingen kan göra en lyckligare, ingen kan såra en så djupt.

På lördagen var det Batalj igen. Batalj är en organiserad pubrunda med olika teman som äger rum med jämna mellanrum. Totalt går gänget runt på hela tretton olika pubar, men det är sällan alla är med hela dagen utan folk kommer och går lite som det passar. Jag och UP anslöt först framåt kvällen och var med på totalt fyra pubar den här gången. Det var roligt, jag pratade med nya människor och upptäckte en ny bar som jag gärna går tillbaka till.

Redan på första puben började vi prata med en kvinna med stora silikonbröst och långa blonda hårförlängningar. Hon var så olik mig som tänkas kan, men hon hade mycket värme i sig och gav mig mängder av komplimanger under kvällens lopp. Så fort jag gick iväg mer än en meter från UP sa hon till honom att inte släppa mig ur sikte utan att han skulle hålla hårt i mig. Vi log åt henne men när hon hade gått frågade jag UP om han tänkte göra som hon sa och hålla hårt i mig.

"Om jag säger att jag tänker hålla i dig i hundra miljoner år, klarar du det då?" frågade han, och jag svarade att jag gjorde det. Det är nog bland det finaste någon har sagt till mig någon gång, en sådan sak som verkligen värmer hela hjärtat.

2007-01-19

Oinbjuden
Om en sak händer en gång så är det en tillfällighet. Händer det två gånger börjar man ana ett mönster och när samma sak händer för tredje gången verkar det ha blivit en regel.

Jag har upptäckt en ny regel som består av att jag inte längre blir tillfrågad att följa med M och S på after work eller andra aktiviteter. Det har hänt många gånger och i början tänkte jag inte så mycket på det men nu har jag börjat ta illa vid mig, eftersom jag inte förstår varför det händer. M har helt slutat höra av sig till mig nu. Hon ringer aldrig och de senaste gångerna har hon inte ens svarat när jag har hört av mig via sms eller mail. S hör fortfarande av sig men när det väl gäller att hitta på saker så verkar jag inte vara vatten värd ändå.

Jag började se de här tendenserna redan under hösten, då när jag lärde känna US och gänget kring honom. Det känns som att det är en protest mot att jag medvetet har valt det umgänget, mot att jag aktivt har gått ut och funnit nya vänner. Jag har börjat umgås mer med PH och JP och när jag dessutom blev tillsammans med UP blev jag definitivt bortvald.

S verkar ändå glad för min skull, hon är som vanligt ungefär, men M nämner aldrig UP med ett ord när vi väl hörs av. Det är som att han inte finns, och som att hon och jag inte längre känner varandra. Det känns sorgligt när sådant händer med personer som jag trodde var mina vänner. Att jag aldrig ens blir tillfrågad om jag vill följa med på deras träffar längre, att de inte ens verkar vilja träffa UP och se vem han är. Jag trodde mer om mina vänner än så, men tydligen hade jag fel den här gången.

2007-01-19

En vänskaplig kväll
På torsdagkvällen hade jag dragit ihop ett gäng människor för att gå ut och äta på min favoritindier Samrat of India på Katarina Bangata. Det är ingen flott restaurang, inte det minsta trendig eller så, men maten är toppen och det är billigt och bra. Jag har varit där många gånger och jag kommer garanterat tillbaka.

Roligt nog så var det riktigt många som tackade ja. Elva personer blev vi allt som allt, det var jag, UP, LT, JD, KH, MB, EE och några fler. Jag skickade sms till EE samma morgon och frågade om hon ville komma med och det gjorde hon. Det är roligt att vi har börjat ha kontakt igen efter alla år! Vi kände varandra halvt om halvt i Gävle när vi båda pluggade där men sedan har vi inte setts på tio år säkert, inte förrän på Birkakryssningen i oktober när hon helt oväntat dök upp i gänget och det visade sig att vi har gemensamma vänner. Världen är verkligen liten!

Det blev en väldigt bra kväll på restaurangen. Vi åt, pratade om allt mellan himmel och jord och det blev många skratt och skämt under kvällens gång. Jag gillar verkligen Södermalm. Hade jag bara fler vänner som bodde där så skulle jag tveklöst koncentrera mig på att hitta en lägenhet där, i stället för i Vasastan och på Kungsholmen som jag ju ändå inte har råd med när allt kommer omkring.

UP hade bilen med sig och vi åkte hem till mig efter middagen. Vi hade inte setts på hela tre dagar vilket är länge för att vara oss och jag tror att vi hade saknat varandra lika mycket båda två. Det känns verkligen bra nu och jag är innerligt glad att jag har honom i mitt liv.

2007-01-18

Röda naglar och mörk denim
Jag har hittat en ny passion - röda naglar! Det är ju så snyggt! Jag brukar inte vara typen som målar naglarna mer än kanske lite genomskinligt ibland men nu har jag testat med riktigt knallrött och fallit som en fura. Jag ska fortsätta använda nagellack lite mer även på fingrarna i fortsättningen. Det går bra ihop med mitt nyårslöfte att försöka bli lite mer kvinnlig i min klädstil!

Alla mina jeans är en historia för sig. Jag har hur många par som helst men ändå blir det att jag ständigt använder samma två favoriter... med resultatet att de såklart töjer ut sig och blir slitna. Alltså behöver jag ett par nya favoriter.... Jag såg ett par riktigt mörkblå på H&M i förra veckan som satt i stort sett perfekt, till ett humant pris dessutom. Då lät jag bli dem men nu känner jag att jag nog måste ta en titt på dem igen. Kanske kanske blir det ett par nya jeans i morgon!

I kväll ska jag gå och skälla på Mango för att mina stövlar redan har gått sönder. De var ganska dyra - och är precis vad jag har velat ha - men kvaliteten var verkligen under all kritik. Det måste åtgärdas. Jag håller tummarna för att modellen fortfarande finns kvar i min storlek så att de helt enkelt kan ge mig ett par nya direkt.

2007-01-18

Besök i Anderstorp och trött tjejmiddag
Tisdag och onsdag var jag på besök på kontoret i Andertorp med två av kollegorna. Vi gjorde två positiva kundbesök i Jönköping på vägen ner och det var som alltid intressant att vara med och se våra kunder vardag, hur de arbetar och vilka behov de har. Jag hoppas att det kan generera ett bra samarbete framöver även för min del.

Andertorp var som att komma till en annan värld! Ett litet samhälle mitt ute i ingenting, i de mörkaste småländska skogarna. Så annorlunda från Stockholm och från den verklighet som jag lever i. Alla är släkt med alla, alla känner alla och alla bor grannar med varandra. Hon som arbetar på vårt kontor är gift med honom som är släkt med henne som bor granne med honom... Som alltid när jag kommer till en sådan plats blir jag både förskräckt och fascinerad. Jag kan inte tänka mig att byta ut mitt eget liv mot deras och jag fascineras av att människorna som lever där hittar saker att göra, att de hittar jobb och fritidsintressen som utmanar och håller dem igång. Men oavsett vad jag tyckte om Anderstorp så var det ett bra besök, det var intressant att komma dit och träffa alla kollegor och jag lärde mig en hel del dessutom.

Väl tillbaka i Stockholm åkte jag direkt hem till JB för en liten tjejmiddag. Det blev en tidig hemresa dock, vi var alla ungefär lika trötta och avslagna och det var skönt att komma hem någorlunda tidigt också. Veckan går fort och snart är det helg igen.

2007-01-15

Sorg
Mamma ringde till mig för en stund sedan och berättade att hennes farbror A är död nu. Han var 94 år gammal och så där riktigt stark och pigg och fullständigt klar i huvudet nästan in i det sista. Jag har så många minnen av A och starkast är sista gången jag träffade honom, då när jag och R stannade till och hälsade på när vi var på väg hem från Skåne. Jag minns att A var ledsen när vi skulle åka iväg. Han sa att det var sista gången vi skulle träffas. Det känns tungt att tänka på hans ord då och jag önskar att jag hade fått umgås mer med honom. Att jag hade tagit mig tiden att lyssna när han berättade, att stanna till lite extra, att bara sitta där och höra på allt han har varit med om, allt han har upplevt. Allt sådant som inte kommer tillbaka.

2007-01-15

Bara för att inte glömma
Jag fick ett underbart citat på Shortcut idag. Det var så bra så jag måste ta med det här:

Om en man kommer in i mitt liv så kommer det vara det bästa som någonsin hänt honom.

Det är en liten, men ändock så viktig påminnelse om att vi aldrig ska sluta tro på oss själva, och på vårt eget värde i vårt förhållande till andra.

2007-01-15

MB's 40-årskalas
I lördags var det dags att gå på fest igen. Den här gången var det MB som fyllde 40 år och hade bjudit in till stor fest med omkring 80 gäster på En Trappa Ner på Kammakargatan. Det blev ett riktigt roligt partaj där jag kände knappt hälften av gästerna sedan tidigare. Många nya att prata med, helt OK middag och framför allt roligt sällskap med mycket prat, skratt och skålande till höger och vänster. Det finaste talet stod MB's 16-åriga dotter för. Hon reste sig upp och utbringade en skål för sin bästa vän, världens bästa pappa, och inte ett öga var torrt.

Efter middagen drog musiken igång och jag mer eller mindre parkerade mig på dansgolvet för resten av kvällen. Det är så roligt att dansa! Synd att det är så få bra dansställen i Stockholm, det blir bara alltför sällan som jag får dansa ordentligt. Jag pratade mycket med underbara KH under kvällen - vi var lika glada att se varandra som alltid. Dessutom bestämde jag träff med JD i veckan och det ser jag fram emot.

UP och jag hade sagt till varandra att vi måste skärpa oss på den här festen och inte prata med varandra mer än nödvändigt. Men det var ju lättare sagt än gjort. Det gick inte att låta bli. Under middagen satt vi vid olika bord men när sittningen väl var slut drogs vi till varandra som magneter i alla fall. Jag skickade ett skämtsamt sms och fick ett underbart svar tillbaka, ett som jag kan leva på länge. Jag är glad att jag fick gå dit med UP, och jag är ännu gladare att det är honom jag åker hem med efteråt.

2007-01-12

Bekräftelsejunkie
Igår kom jag på ett nytt ord: bekräftelsejunkie. Det är en ganska bra beskrivning av mig själv tycker jag. Bekräftelsejunkie är man nog om man ständigt behöver mer, om man aldrig riktigt tror på det man har. Det är jag i ett nötskal - och det är ingen komplimang.

2007-01-12

Lyssna och tala
Idag fyller R år!

Jag hade ett intressant samtal med UP igår. Det slår mig att det är mycket vi pratar om som jag tycker är intressant. Det kan handla om allt från relgion till politik till vänskap till värderingar. Igår var ämnet vänner. Vi ska ses ute på Undici i kväll och jag har i vanlig ordning mailat ut till lite folk för att fråga om fler vill följa med. Den här gången har jag varit selektiv och i första hand hört av mig till vänner jag inte har träffat på länge. CN och JoS kommer med. De har inte träffats tidigare så jag hoppas att de kommer bra överens. Det blir också första gången de träffar UP. Han frågade mig om någon annan skulle följa med och så kom vi att prata om det här med vilken roll vi tar (eller får) beroende på sällskapet.

Jag har vissa vänner som jag ibland helt enkelt inte vill träffa. Det handlar inte om att jag inte tycker om dem - för det gör jag, väldigt mycket - utan snarare om att de ibland tar för stor plats, de blir för dominanta i ett sällskap. Jag har ingenting emot att lyssna, men med en del personer blir jag mer eller mindre reducerad till att bara vara åhörare. Jag har inte behov av att ständigt prata och göra min röst hörd, men jag har behov av att inte vara osynlig och vissa dagar orkar jag inte med att kämpa för uppmärksamheten, som jag måste göra i vissa sällskap.

Det är viktigt att inte bara prata utan också att lära sig att lyssna, att vara lyhörd. Jag försöker tänka på det när jag umgås med människor, att låta andra tala till punkt, att höra på deras åsikter och låta dem komma fram. Jag hoppas att jag gör det någorlunda bra i alla fall. Men med en del personer är det lögn att kunna föra en dialog. De pratar och pratar och jag får inte en syl i vädret... Visst kan det vara roligt och underhållande ibland, men inte alltid. Inte idag.

Det kommer tillbaka till den tanke jag har haft när det gäller relationer, som jag inser passar lika bra in även på vänskap. Att jag inte vill leda, eller bli ledd. Jag vill vara jämlik.

2007-01-11

Home delivery
Två gånger har jag vågat mig på att handla kläder via postorder. Det är något jag inte har gjort sedan jag var liten, men nu har jag fått några bra rekommendationer och tänkt att varför inte...

Första shoppingen gick via Asos. En tröja som tyvärr var lite tajt i ärmarna så den gav jag bort till C, men toppen och väskan var perfekta och klänningen kommer att bli utmärkt till sommaren. Igår fick jag hem min leverans från La Redoute. En kofta som kommer att bli väldigt användbar, en enkel vit tröja som går att ha till vad som helst och en lång grå tröja som jag stortrivs i. Jag som aldrig vill visa mina ben är sugen på att köpa en kort kjol att ha till tröjan, bara för att det skulle vara så dödligt snyggt. Måste nog ta en sväng i butikerna idag och se om jag snubblar över något riktigt bra. Det är dags att våga för mig också!

2007-01-10

Snart är det på riktigt
Det är mycket som händer i mitt liv nu. Saker jag inte förstår, saker som jag måste ta tag i. Jag fick ett brev igår som fyllde mig med vrede och oförståelse. Det måste lösas, det är orimligt men jag måste ta tag i det ändå. Det är vänner som slutar höra av sig, som knappt ens orkar svara när jag gör det, och andra som tror sig veta och bara är alltför snabba med att döma. Det är det vanliga med jobb och träningen som jag just nu inte har någon riktig lust till - så jag tar en paus för det ska man göra ibland. Jag tror inte på att träna när jag inte riktigt vill det, då är det bättre att låta mig själv vila ett tag. Göra annat under tiden och fokusera på mig själv. Det är mycket nog ändå, sådant jag inte har svar på och inte förstår.

Mitt i allt kaos är jag innerligt glad att jag har UP vid min sida. Han finns hos mig och gör att jag orkar mer, att jag kan mer, att jag förhoppningsvis i längden kan bli en bättre människa och må bättre. Igår var vi och pratade med en resebyrå om resan till Brasilien och det känns att det börjar bli verkligt nu, att resan faktiskt kommer att bli av. Vi har inte bestämt exakt när vi ska åka ännu - det beror lite på hur det passar för UP's vänner som bor där och när de kan ta emot oss. Men resrutten börjar klarna i alla fall. Jag önskar att vi kunde stanna borta i mer än tre veckor men tyvärr är det all semester jag har sparad. Men det kommer att bli en toppenresa! Som jag längtar efter att komma iväg! Det är något verkligt att se fram emot, något som är på riktigt.

2007-01-10

Blomsterplockarna
Jag, UP och några fler var och såg Blomsterplockarna på Dramaten igår. Den pjäsen var klart annorlunda jämfört med allt annat jag hittills har sett. Den hade en handling men ändå inte. Skådespelarna var alla äldre, i pensionsåldern, långt ifrån Hollywoodglamour och unga, vackra människor som skapar omöjliga ideal att leva upp till. Handlingen var väntan på en audition i improvisationsform och improvisationen skulle bestå av blomsterplockare vid en vägkant. Så långt enligt manus.

Men det verkliga manuset handlade om åldrandet och om hur det påverkar oss. Det var en väldigt bra och välspelad pjäs, tragikomisk och mestadels faktiskt ganska sorglig. Som en av skådespelarna sa, "åldrandet tar så mycket ifrån oss men ger ingenting tillbaka". Alla drömmar de hade handlade om det förflutna och det verkade svårt att bli gammal, men ändå livfullt och spännande. Jag tänker inte mycket på åldrande - jag skjuter de tankarna framför mig - men jag antar att den delen av livet egentligen till största delen är som alla andra. Det blir vad jag gör det till.

2007-01-09

Gosedjuren
I söndags hämtade jag katterna hos R. De har bott hos honom i en månad och nu är det dags för mig att ha dem igen. De verkar vara glada att komma till mig, de är snälla och keliga som bara den och finner sig väl tillrätta på en gång. Tuva sover hos mig i sängen hela nätterna och i morse kom även Saga upp och låg och spann en stund. Det är skönt att vakna så, med en varm katt bredvid sig på täcket.

2007-01-09

Bekräftelse
Igår när jag pratade med UP på kvällen fick jag äntligen den bekräftelse jag har behövt. Först sa han till mig att det är synd att vi inte får mer tid tillsammans på tisdagkvällen - vi ska gå på teater med flera av hans vänner och kommer ju med andra ord inte att få så mycket tid på tu man hand. Det var roligt att höra att han tänker så!

Senare berättade jag att jag ska åka på konferensresa till Italien med jobbet i juni.
"Då kan du väl stanna kvar några dagar extra så kan jag komma ner också", sa UP direkt. Hans ord gjorde mig så glad! De visar att han ändå tänker på oss även i framtiden, inte bara kortsiktigt, utan att han faktiskt förutsätter och föreställer sig att vi kommer att vara tillsammans även om ett halvår. Det känns väldigt bra att höra det!

Det är andra saker också. Att han är så väldigt engagerad i planeringen av vår resa till Brasilien, mer än vad jag är till och med. Fast i mitt fall så tror jag att jag fortfarande inte riktigt vågar lita på att det ska bli av, som att jag fortfarande tänker att han kanske inte vill åka och kommer att dra sig ur det hela. Men det verkar vara tvärtom, faktiskt.

Igår pratade jag med E som alltid är så klok.
"Det som har hänt mellan UP och hans ex har ingenting med hans känslor för dig att göra, glöm aldrig det", sa hon till mig. Hon sa också att stark passion och attraktion inte betyder att ett förhållande är mer rätt, eller att det är bättre. Och bara för att man inte är oberörd inför sin ex så betyder det inte att man vill ha personen tillbaka, eller att man tycker att det man hade förut var bättre. Hon förstod mig och sa att situationen är ju inte enkel att hantera, men att det bästa jag kan göra är att glömma och gå vidare. Förhoppningsvis både vill och kan UP göra samma sak.

"Det är ju dig jag vill åka till Brasilien med nu", sa han i förra veckan när vi pratade. Och jag tänker på allt annat fint han har sagt och gjort till mig, det som ju också betyder något, det som ju också är sant. Jag ska inte förminska det bara på grund av något som hände i det förflutna.

Jag har det rosa hjärtat om halsen idag och jag längtar till att få träffa UP i kväll. Det ska bli bra.

2007-01-09

Ibland finns det inga ord
Idag tänker jag på min kära vän ST och på det hon går igenom. Ibland finns det inga ord att ta till för att göra livet lättare men jag önskar i alla fall att hon kommer att må bättre även om det tar tid, och det får det göra.

2007-01-08

Nu får jag skärpa mig!!!
Jag blir galen på mig själv snart! Jag och UP har haft en toppenhelg. Vi har massor att prata om hela tiden, vi skrattar mycket, allt fungerar jättebra. Våra familjer och våra vänner känner till att vi är tillsammans och det fungerar ju verkligen, det går bra för oss. Vi har varit tillsammans i mindre än två månader och sitter redan nu för fullt och planerar vår första semesterresa tillsammans, tre veckor i Brasilien nu i vinter. Jag måste skärpa mig. Jag får inte förstöra det här genom destruktiva, idiotiska tankar. Jag får inte förutsätta att det ska gå dåligt, för det kan bli en självuppfyllande profetia. Jag måste utgå från att det kommer att bli bra i stället. Jag måste utgå från att det kommer att bli vi två i många år framöver. Inga ex, inga spöken, bara vi. Det kommer att gå bra. Det kommer att fungera. Det handlar bara om att bestämma sig, och att kämpa för det goda, för det finns ju där.

2007-01-08

Rädd
Nu har jag insett något. Det handlar förstås åter om UP's ex. Han har sagt att han nog behöver prata ut med henne och få svar på alla frågor för att helt kunna släppa taget. Och jag inser att det som skrämmer mig, det som gör mig så rädd, så rädd, det är att han verkligen ska genomföra det. Att han faktiskt ska kontakta henne, att han ska ta det där samtalet med henne om vad som egentligen hände mellan dem och varför det tog slut. Och jag är så rädd att de genom att prata ut med varandra ska inse att ingen av dem egentligen ville bryta. Att de ska komma fram till att de ju fortfarande vill vara tillsammans, och att jag därmed ska förlora honom. Den rädslan finns hos mig, starkare än någonsin.

Jag antar att det i grund och botten fortfarande handlar om osäkerhet. Att jag inte kan eller vågar tro på att UP helt och fullt vill vara med mig, att han skulle välja mig oavsett vad exet skulle känna eller tycka om det. Jag kan inte tro på att han utav henne och mig skulle välja mig, just för att jag har fått höra om hur kär han var i henne, men jag har inte hört honom säga detsamma om mig. Därför kan jag inte tro på det. Därför kan jag inte lita på att det är på riktigt. Därför kan jag inte bara njuta av det vi har och må så bra som möjligt under tiden. UP har inte gjort något fel, tvärtom. Men trots det behöver jag ännu mer bekräftelse, ännu starkare tecken på hans känslor för mig. Det är som att det aldrig blir tillräckligt.

ST gav mig världens bästa citat i förra veckan:

Assumption is the mother of all fuck-ups.

Det är det jag gör här. Jag antar, jag tar det som självklart att UP utav mig och exet alltid kommer att välja exet först. Jag antar det och detta antagande skapar alla spöken i min hjärna, allt det som bara får mig att må dåligt. Jag får skylla mig själv. Men UP's ex finns och är i högsta grad verklig och jag önskar bara att hon ska försvinna ur mitt liv och ur UP's hjärna.

2007-01-08

UP's upplevelsedag
I lördags fick UP sin julklapp av mig. Det var en heldag med diverse upplevelser i Stockholm där han fick välja mellan 0lika alternativ och jag stod för alla kostnader. Dagen såg ut så här:

Frukost
A I köket
B I sängen
C I vardagsrummet

Här valde UP frukost på sängen och jag dukade upp med allt jag kunde hitta, juice, fil och müsli, rostat bröd med flera olika sorters pålägg.

Frukostdryck
A Coffee
B Tea
C Me

UP valde för säkerhets skull te... Inga kommentarer!

Förmiddag
A Moderna museet
B Nationalmuseum
C Historiska museet
D Sjöhistoriska museet
E Östasiatiska museet

Vi hamnade på Östasiatiska museet. Det bästa som visades där var en fotoutställning från Butan. UP köpte ett rosa glashjärta till mig i presentshoppen som jag ska hänga på en silverkedja har jag tänkt.

Eftermiddag
A Promenad runt Djurgården
B Skridskoåkning i Vasaparken
C Bowling på Söder
D Shoppingrunda runt SoFo och Södermalm

UP valde bowling. Han var duktig men jag är ju rent pinsamt dålig på allt som har med runda saker att göra, vare sig det handlar om bollar eller bowlingklot. Jag förlorade med jättemarginal trots att jag faktiskt lyckades slå tre strikar och UP inte fick till en enda. Men det var ganska roligt ändå!

Efter bowlingen hade vi lite paus så vi gick en promenad upp till Skinnarviksberget och tittade på utsikten som är helt fantastisk här, man ser hela Stockholm. Det blåste lite för kallt för att vara riktigt njutbart så vi sa att vi får komma tillbaka hit någon annan gång.

Mitt i allt lyckades UP tyvärr nämna något som han och hans ex hade gjort tillsammans i somras och jag sjönk ned i tystnaden igen. Jag försöker tvinga bort tankarna på att jag trots allt aldrig kommer att bli mer än nummer två för UP, att han aldrig kommer att kunna känna lika starkt för mig som han gjorde - eller kanske fortfarande gör - för henne. Men det går inte över. Tankarna finns kvar och gnager i mig. Jag kommer inte att nämna det här igen, såvida UP inte själv tar upp det. Jag vill bara aldrig, aldrig mer höra talas om henne igen. Hade jag vetat att UP inte hade minsta känsla kvar för henne så hade det inte spelat någon roll. Men nu är han ju fortfarande långt ifrån oberörd och det gör det omöjligt för mig att helt och fullt tro på att det verkligen är mig han vill vara med.

Efter promenaden var jag stelfrusen så vi gick till Folkoperans bar för att värma upp oss med var sin Irish Coffee. Gott och välgörande och stämningen lättade igen.

Middag
A Sabai Sabai
B Hemma
C Samrat of India
D SushiHuset

Vi åt middag på Sabai Sabai och det var ett perfekt val, så gott, så trevligt. Det är verkligen en av Stockholms bästa restauranger i mitt tycke.

Kväll
A Bio
B Partaj
C Hemma

UP ville gå på bio men vi var lite för sent ute för att få tag i bra biljetter så det slutade med att vi åkte hem och såg en film på DVD i stället. Efter en hel lång dag var det faktiskt riktigt skönt att bara få lägga sig i soffan med en tallrik glass med chokladsås och strössel.

På vägen hem såg vi ett äldre par som dansade tätt, tätt tillsammans i en av lägenheterna. Det var värmande att se dem på något sätt.

Massage
A Halvkroppsmassage framsida
B Helkroppsmassage
C Halvkroppsmassage baksida

Här valde UP förstås helkroppsmassage så han fick en massage på närmare två timmar av mig. Jag är ingen expert på massage men UP verkade ha det ganska bra ändå, han hann nästan somna under tiden. Jag tror han var nöjd med dagen och det kändes som en bra julklapp att ge honom. Vi somnade sent, lika trötta båda två.

2007-01-08

Middagsbjudning med vänner
I fredags hade UP middagsbjudning för fyra av sina närmaste vänner TF, LJ, ASj och TM. Jag har träffat dem någon enstaka gång tidigare men nu var det dags igen. De är trevliga, enkla, vanliga människor, lätta och okomplicerade att umgås med. Som ny kan det vara lite svårt att komma in i gänget och hänga med i samtalen, eftersom de alla känner varandra väldigt väl sedan flera år tillbaka. De har massor av gemensamma minnen, interna skämt och saker som de pratar om som jag inte har en aning om. Men det var roligt att träffa dem igen ändå.

UP är duktig på att laga mat och sätter ambitionerna högt och han satte mig som ansvarig för att fixa efterrätten. Jag valde att göra något helt annorlunda än han hade väntat sig och anordnade The Big Ice Cream Cone Contest 2007. Jag spenderade alldeles för mycket pengar på glass, strutar, såser och strössel och så fick varje deltagare skapa sin egen glasstrut som sedan poängsattes av de övriga. LJ och UP kom på delad första plats och fick ett Kinderegg i pris. Jag var lite osäker på hur min idé skulle tas emot men faktiskt blev det en succé och flera av deltagarna sa att de måste göra det här igen. Det var roligt att höra! Jag antar att hur vuxna och gamla vi än blir så blir vi aldrig för stora för att äta glasstrutar.

2007-01-05

Släppa taget
Igår tränade jag spinning efter jobbet och sedan åkte jag till UP. Han hade middagen klar när jag kom dit, en ljuvlig len potatissoppa och laxsmörgås. Så gott!

Efter middagen började vi prata om vår förestående resa. Vi har bestämt oss för att satsa på att komma iväg till Brasilien i första hand. UP har fått mail från sin kompis som bor där och hon välkomnar oss att hälsa på. Vi tillbringade kvällen med att surfa runt på olika resesajter och UP visade bilder från tidigare resor han har gjort. Han var som vanligt igen, glad och positiv, satt hela tiden med handen på mitt ben eller med min hand i sin. Han verkar vilja lägga hela historien med hans ex bakom oss och bara se framåt...

... och jag önskar att jag lika lätt kunde göra samma sak. Om UP har svårt att släppa taget och gå vidare så är det ingenting emot vad jag har. Det här visar bara ännu tydligare vad mina erfarenheter har ställt till med. Det krävs i stort sett ingenting för att rasera det förtroende vi har byggt upp. Jag satt där bredvid UP och blev tystare och tystare och i tankarna gled jag längre och längre bort från Brasilien, allt djupare ner i mörkret. Jag tvivlar på mig själv. Jag tvivlar på honom. Jag tvivlar på oss, på allt det vi har, på allt det vi vill tillsammans. Är allt på låtsas? Önskar han att det hade blivit hon, att han hade fått henne i stället för mig?

Jag hatar mig själv för att jag tänker så här. Jag förstör så otroligt mycket för mig själv, och därigenom även för oss båda. Måtte det bara gå över till slut. Måtte det bara bli bättre. UP är förmodligen den bäste man jag någonsin träffat och jag måste lära mig lita på honom igen. Jag är tvungen till det, för jag kan inte förlora honom. Det vore oförlåtligt.

2007-01-03

Lite senare
Vi har pratat igen. Försökt reda ut saker och ting och vara så ärliga som möjligt. Det här känns bra, det här känns inte bra, så här upplever jag situationen. Vi är överens om att vi vill lägga energin framåt så mycket som möjligt, att inte tänka på det som redan har hänt utan på det vi vill ska hända i framtiden i stället. Inrikta oss på det positiva och så gott det går släppa taget om historien, om det som vi ändå inte kan förändra. Alla har vi vårt bagage men det är viktigt att blicka framåt och ändå göra det bästa vi kan.

UP frågade mig om anledningen till att det här är så viktigt för mig, egentligen handlar om det jag har upplevt tidigare, om mina dåliga erfarenheter. Det är klart att det spelar in. Men jag tror framför allt att det handlar om sidor av UP som jag inte kände till, om hans tankar och känslor. Det handlar om att jag har trott att han har varit säker på vad han vill och känner för mig, och att jag nu har insett att han inte var det. Hoppas bara att det går över. Vi verkar ändå vilja samma sak båda två och det kan nog göra att det blir bra ändå.

2007-01-03

Spöken
Det har blivit nästan mer regel än undantag att UP och jag sover tillsammans. Vi har snabbt vant oss vid att sova ihop och nu när det nästan så att jag sover sämre utan honom, trots att jag får ha hela sängen för mig själv.

Igår tränade jag på kvällen och UP hämtade upp mig och körde hem till mig efteråt. Jag var ganska trött och avslagen eftersom det blev så sent dagen innan, men jag lyckades ändå ta mig i kragen och fixa med lite saker hemma, vika tvätt och sådant roligt medan UP såg på TV. Kvällen var lugn och skön men sedan när vi skulle gå och lägga oss började vi tyvärr prata om fel saker.

UP's ex som jag träffade hemma hos US för ett par veckor sedan kom på tal igen och precis som då gick det fullständigt åt skogen när hon åter kom upp till ytan. UP känner inte att han har fått ett riktigt avslut på deras relation och därmed har han svårt att släppa det helt. Det här leder i sin tur till att jag börjar ifrågasätta mig och UP. Jag kan förstå att han vill ha svar, att han vill få prata färdigt, men jag vet också av erfarenhet att man trots det sällan får alla svar man behöver. För det mesta får man helt enkelt acceptera att förhållandet är över och att det mesta lämnas obesvarat, och till slut måste man gå vidare ändå.

Nu känns det som att vi har kommit till en punkt där det knappt spelar någon roll vad UP säger till mig. Han kan ge mig världens alla försäkringar om att han inte vill ha henne tillbaka, om att jag är mer rätt för honom och att det är mig han vill vara med. Det hjälper inte. För den tanken som trots det har tagit över hos mig är att UP har varit med mig i mer än en månad nu och hon finns fortfarande kvar i hans hjärna. UP säger till mig att bara vara mig själv men jag tänker att det är ju precis det jag har varit, varken mer eller mindre, och jag har inte på långa vägar lyckats få henne att försvinna. Hur ska jag då kunna känna mig säker? Hur ska jag kunna känna att jag räcker till när jag helt uppenbarligen inte gör det?

Igår gick jag så långt att jag nästan sa till UP att prata med sin ex, få sitt avslut och släppa henne och ringa mig när han hade gått vidare i stället. Jag tror att han blev nästan lika ledsen som jag, för trots allt vill han ju inte släppa mig, det är inte det, utan han vill bara få svar från henne.

Det har blivit ännu en natt med knappt någon sömn och idag känner jag mig bara som ett tomt, svart hål. Jag har alla ord som UP har sagt om sin ex ringande i öronen, jag ser dem båda framför mig på näthinnan, och jag känner bara att jag inte kan leva så. UP försöker göra mig glad, han pratar om resan vi ska göra, om alla planer vi har och om allt som är bra, för det finns ju så mycket. Men jag kan trots det inte släppa tanken på att jag är nummer två. Att jag är hans plan B, att jag är den han är med för att han inte kunde få den han helst ville ha. Jag vet inte om jag har rätt i det men bara tanken sliter sönder mig inifrån. Och jag kan inte leva så.

2007-01-02

Världens vackraste stad
Mitt sökande efter ny lägenhet har legat lite på is några veckor över julen. Sanningen att säga tvekar jag lite nu. Det känns så väldigt bra med UP nu och egentligen skulle jag vilja leta efter en ny lägenhet till oss båda i stället. Det är inte ekonomiskt klokt att köpa en lägenhet till mig för att sedan kanske snart sälja den igen om det nu blir så att vi fortsätter vara tillsammans. Men det vågar jag knappast säga till UP redan nu. Det har trots allt bara gått några veckor och det är på tok för tidigt att börja tänka på sådant, egentligen. Samtidigt är det väl som JP sa till mig i lördags - det finns en gräns för hur länge man orkar hålla på och bo i en väska, släpa klädombyten och necessärer fram och tillbaka tvärs över stan var och varannan dag. Redan nu sover vi tillsammans nästan varje dag och det vore ju egentligen lättare om vi bodde på samma ställe. Det är inte klokt att jag redan nu i tankarna befinner mig i den fasen att jag skulle kunna bo ihop med UP. Och ändå gör jag det.

Jag kommer att tänka på vad R sa till mig när vi skulle flytta ihop, efter att ha varit tillsammans i bara fyra månader. Jag tyckte att det var lite tidigt men R sa det enda rätta.
"Det kommer inte att fungera bättre för att vi väntar", sa han. Och det hade han ju rätt i. Skulle det gå åt skogen så är det väl bättre att få reda på det direkt, i stället för om två år.

Jag antar att jag egentligen borde vara lite mer försiktig, lite mer rädd för det här. Jag har försökt förut och det har inte blivit bra. Men med UP är jag inte rädd. Tvärtom har jag ett orubbligt lugn i mig. Han är så trygg och det smittar av sig på mig.

På nyårsdagen tog jag och UP en promenad i stan. Vi gick från Tekniska högskolan hela Odengatan upp till Drejargatan för att hämta UP's bil som han hade parkerat hos US på nyårsafton. Stan var sömnig, nästan tom på folk. Butikerna var stängda och restaurangernas fönster mörka. Vi mötte enstaka personer som var ute och promenerade liksom vi men det kändes att alla vilade, väntade på vardagen. Det var den sista riktigt lugna dagen innan allt börjar om på nytt igen.

När vi åkte hem till mig över Kungsholmen kom det över mig vilken underbar stad Stockholm är. Jag känner mig helt och fullt hemma här och jag kan inte förstå hur jag någonsin ens har kunnat fundera på att flytta någon annanstans. Ingen stad är så vacker i mina ögon, ingen plats är så mycket hemma för mig som Stockholm. Här har jag mitt liv och det är så jag vill att det ska vara.

2007-01-02

Efter nyårshelgen
Nytt år! Det gamla året har slutat över förväntan och jag önskar mig att även detta år ska bli bra för mig. Det viktigaste jag har gjort under 2006 är nog dels att byta jobb och dels att jag har lärt känna så många nya människor, som i sin tur har lett mig fram till att jag äntligen träffade UP. Vi har definitivt något starkt att bygga på nu och det känns väldigt, väldigt bra.

I lördags var jag och UP ute på Batalj. Det är en mer eller mindre organiserad pubrunda som hålls någon gång varje månad sedan många år tillbaka. Deltagarna kommer och går men totalt är det nog 70-80 personer som är inblandade. I fredags var det ungefär 40 personer som var med och temat på kvällens pubar var Monopolgator. Alltså sprang vi runt på ett antal pubar som låg på olika gator som finns med i Monopolspelet. Fördelen är att man alltid hittar nya ställen, sådana jag knappast hade gått till annars. Det blir som att upptäcka en helt ny sida av Stockholm.

Det var roligt också att se vilka personer som var med. Det här är gamla vänner till UP, långt ifrån US och hans partygäng. De här personerna känns mer jordnära och stabila, de har fötterna på jorden och tar saker och ting för vad de är. De känns mer genuina och pålitliga på något sätt. Två av tjejerna som var med är UP's närmaste tjejkompisar och jag var nästan lite nervös inför att möta dem. Jag hade hört UP prata så mycket om dem tidigare och det kändes nästan som att jag skulle bli bedömd av dem. Men det gick bra, de var vanliga och trevliga och det känns skönt att ha fått ansikten på dem också.

Precis innan vi skulle åka hem på kvällen pratade jag med en tjej i sällskapet och hon berättade för mig att UP var så glad nu för tiden. Hon hade frågat vad det var och han hade berättat om mig. Jag blev så glad över att få höra det! Hon gav mig precis den bekräftelse jag har behövt under den senaste tiden. Allt känns bra igen.

På söndagen var det nyårsafton! Vi hade i sista minuten tackat ja till en stor fest som en kompis till T och JT anordnade. Jag var egentligen inte inställd på att gå på en stor fest i år men nu blev det så i alla fall. Vi började med en fördrink hemma hos US. Det var roligt att komma dit igen och jag noterade att hans lägenhet såg ut ungefär som vanligt igen - lite halvrörigt och halva sängen full med tvätt... Jag är glad att det går så bra att umgås med US nu. Vi är inte och kommer sannolikt inte att bli jättenära vänner men det känns i alla fall väldigt lätt och avslappnat att vara med honom nu och det är jag glad för.

Festen blev sisådär. Det var roligt att träffa dem jag kände, som MB, JB, JS, T och JT. Men förutom dem var det bara halvkul. Musiken kom aldrig riktigt igång, festen kändes splittrad och det blev ingen riktig fart på det hela. Vid tolvslaget sprang vi ut på Klarabergsviadukten och tittade på fyrverkerierna. Det var fint men ingenting slår ändå utsikten från min balkong!

Både lördagen och söndagen var ändå riktigt roliga för mig och anledningen är att jag var med UP. Vi har verkligen roligt tillsammans när vi är ute, flirtar vilt med varandra och har massor av interna skämt och kommentarer som andra inte förstår sig på. Jag tror att vi håller på att bli ett sånt där irriterande par som folk retar sig på, för att vi inte kan hålla oss ifrån varandra. Vi har sagt båda två att på MB's fest om ett par veckor får vi se till att inte prata med varandra mer än vi måste utan att söka oss till annat sällskap också. Vi får se hur det går.

Jag kommer att tänka på det som KH sa till mig för länge sedan - hon sa att om jag väl satsar med UP så kommer det att fungera. Jag visste redan då att hon hade rätt. Det har bara gått några veckor och redan nu är vi så stadgade, så etablerade. Vi tillbringar i princip all tid tillsammans när vi är lediga och till och med när vi är ute med andra har vi svårt att slita oss. Jag hoppas att det fortsätter på samma sätt i år också. Jag vill verkligen inte förlora det vi har nu.