2007-01-05

Släppa taget
Igår tränade jag spinning efter jobbet och sedan åkte jag till UP. Han hade middagen klar när jag kom dit, en ljuvlig len potatissoppa och laxsmörgås. Så gott!

Efter middagen började vi prata om vår förestående resa. Vi har bestämt oss för att satsa på att komma iväg till Brasilien i första hand. UP har fått mail från sin kompis som bor där och hon välkomnar oss att hälsa på. Vi tillbringade kvällen med att surfa runt på olika resesajter och UP visade bilder från tidigare resor han har gjort. Han var som vanligt igen, glad och positiv, satt hela tiden med handen på mitt ben eller med min hand i sin. Han verkar vilja lägga hela historien med hans ex bakom oss och bara se framåt...

... och jag önskar att jag lika lätt kunde göra samma sak. Om UP har svårt att släppa taget och gå vidare så är det ingenting emot vad jag har. Det här visar bara ännu tydligare vad mina erfarenheter har ställt till med. Det krävs i stort sett ingenting för att rasera det förtroende vi har byggt upp. Jag satt där bredvid UP och blev tystare och tystare och i tankarna gled jag längre och längre bort från Brasilien, allt djupare ner i mörkret. Jag tvivlar på mig själv. Jag tvivlar på honom. Jag tvivlar på oss, på allt det vi har, på allt det vi vill tillsammans. Är allt på låtsas? Önskar han att det hade blivit hon, att han hade fått henne i stället för mig?

Jag hatar mig själv för att jag tänker så här. Jag förstör så otroligt mycket för mig själv, och därigenom även för oss båda. Måtte det bara gå över till slut. Måtte det bara bli bättre. UP är förmodligen den bäste man jag någonsin träffat och jag måste lära mig lita på honom igen. Jag är tvungen till det, för jag kan inte förlora honom. Det vore oförlåtligt.