2007-01-02

Världens vackraste stad
Mitt sökande efter ny lägenhet har legat lite på is några veckor över julen. Sanningen att säga tvekar jag lite nu. Det känns så väldigt bra med UP nu och egentligen skulle jag vilja leta efter en ny lägenhet till oss båda i stället. Det är inte ekonomiskt klokt att köpa en lägenhet till mig för att sedan kanske snart sälja den igen om det nu blir så att vi fortsätter vara tillsammans. Men det vågar jag knappast säga till UP redan nu. Det har trots allt bara gått några veckor och det är på tok för tidigt att börja tänka på sådant, egentligen. Samtidigt är det väl som JP sa till mig i lördags - det finns en gräns för hur länge man orkar hålla på och bo i en väska, släpa klädombyten och necessärer fram och tillbaka tvärs över stan var och varannan dag. Redan nu sover vi tillsammans nästan varje dag och det vore ju egentligen lättare om vi bodde på samma ställe. Det är inte klokt att jag redan nu i tankarna befinner mig i den fasen att jag skulle kunna bo ihop med UP. Och ändå gör jag det.

Jag kommer att tänka på vad R sa till mig när vi skulle flytta ihop, efter att ha varit tillsammans i bara fyra månader. Jag tyckte att det var lite tidigt men R sa det enda rätta.
"Det kommer inte att fungera bättre för att vi väntar", sa han. Och det hade han ju rätt i. Skulle det gå åt skogen så är det väl bättre att få reda på det direkt, i stället för om två år.

Jag antar att jag egentligen borde vara lite mer försiktig, lite mer rädd för det här. Jag har försökt förut och det har inte blivit bra. Men med UP är jag inte rädd. Tvärtom har jag ett orubbligt lugn i mig. Han är så trygg och det smittar av sig på mig.

På nyårsdagen tog jag och UP en promenad i stan. Vi gick från Tekniska högskolan hela Odengatan upp till Drejargatan för att hämta UP's bil som han hade parkerat hos US på nyårsafton. Stan var sömnig, nästan tom på folk. Butikerna var stängda och restaurangernas fönster mörka. Vi mötte enstaka personer som var ute och promenerade liksom vi men det kändes att alla vilade, väntade på vardagen. Det var den sista riktigt lugna dagen innan allt börjar om på nytt igen.

När vi åkte hem till mig över Kungsholmen kom det över mig vilken underbar stad Stockholm är. Jag känner mig helt och fullt hemma här och jag kan inte förstå hur jag någonsin ens har kunnat fundera på att flytta någon annanstans. Ingen stad är så vacker i mina ögon, ingen plats är så mycket hemma för mig som Stockholm. Här har jag mitt liv och det är så jag vill att det ska vara.