2006-12-27

Julfest med mörk baksida
I fredags var det julfest hos US. Jag hade sett fram emot den festen med både vånda och glädje. Jag hade inte varit hemma hos US sedan den där perfekta dagen för flera månader sedan och visste inte hur det skulle bli att komma dit igen. Men det gick bra! Lägenheten hade blivit jättefin, det var knappt så jag kände igen mig. Pyntat och perfekt städat, det var nästan omöjligt att tro att det var samma lägenhet som sist. Det var roligt att återse både US och alla andra, många att prata med, gamla och nya vänner. För US kände jag inget speciellt. Han är den han är och jag har inget behov av att hänga efter honom. Jag kan umgås med honom eller jag kan låta bli. Det är roligt att träffa honom när det väl blir av, men det är ingenting som mitt liv står och faller med längre.

Men om umgänget med US gick utmärkt så gick det desto sämre med UP. Han mötte upp en del av gänget som skulle hem till US för en fördrink på Grappa först. Jag var inte med då utan sprang runt på stan och shoppade de sista julklapparna. Jag ringde till UP när jag var klar för att höra var och när vi skulle ses för att göra sällskap hem till US. Men till min förvåning lät UP nästan avvisande.
"Du kan väl gå direkt dit i stället", sa han, " så kommer jag lite senare." Men där sa jag bestämt nej - jag kände mig fortfarande inte helt välkommen hem till US och det sista jag ville var att komma dit ensam, utan någon att luta mig mot. Så UP fick vackert ta sig till St Eriksplan för att möta mig där.

Jag märkte direkt att det var något med honom när vi sågs och på vägen hem till US berättade UP att hans ex från i somras hade varit med på Grappa och att hon även skulle med hem till US efteråt. Hennes närvaro satte genast en helt annan ton på kvällen. Jag mindes bara alltför väl hur otroligt förälskad UP hade varit i henne. Jag mindes vad han berättade om henne i oktober när vi lärde känna varandra, då när han inte på långa vägar hade kommit över henne ännu. Då pratade UP om hennes kommande inflyttningsfest. Han skulle ta med sig en flaska champagne och gå dit och hoppas på det bästa - att hon skulle vilja försöka igen. När festen sedan väl blev av så blev det ju inte så, men jag minns hur jag våndades när UP skulle dit.

Under kvällens lopp såg jag flera gånger hur UP och tjejen stod och pratade med varandra och jag såg till att hålla mig ur vägen. Det var ingenting som UP sa eller gjorde, men jag märkte tydligt att jag inte var välkommen att göra dem sällskap just då. Jag tänkte på den där extra tandborsten jag hade sett hemma hos UP i veckan, på vinglasen i diskmaskinen, och jag höll mig borta.

Vid något tillfälle under kvällen, när UP hade blivit ganska berusad, stod vi ute i hallen och pussade på varandra när ÅG plötsligt dök upp bakom oss. UP släppte mig direkt men slappnade av när han såg vem det var.
"Jag trodde det var någon annan", sa han till mig, och genom den enkla meningen förstörde han resten av min kväll. Han ville inte att hans ex skulle se oss tillsammans. Varför då? För att UP ville att hon fortfarande skulle tro att han var singel? Inte långt senare bestämde jag mig för att åka hem. Jag var på god väg att åka hem ensam, tänkte först inte ens säga till UP att jag skulle åka, men KH högg tag i honom och sa att det var roligt att träffa honom, men nu skulle han åka hem. Med mig. Så UP följde med mig ändå.

Vi har pratat och pratat och jag har fått veta saker jag inte kände till tidigare. Att UP definitivt inte är oberörd inför sin förra flickvän. Att han fortfarande reagerar på henne. Att han inte ville att hon skulle veta om mig. Att han uppenbarligen inledde relationen med mig innan han ens var klar med henne, innan han hade kommit över sitt förra förhållande. Jag hade aldrig, aldrig trott det om honom och jag kan inte ens i ord uttrycka hur djupt det sårade mig, hur ledsen jag blev. För vad gör det här mig till? En rebound? Den näst bästa, den UP måste nöja sig med eftersom han inte fick behålla sin förra tjej? Har han gått och tänkt på henne när han har varit med mig? Är det hon som har funnits närmast hans hjärta hela tiden? Eller är det verkligen jag?

Jag hade lätt kunnat bryta med UP där och då och han blev enormt ledsen och ångerfull över min reaktion. Vi har rett ut det mesta men det är fortfarande en del som ligger kvar. Jag vet inte hur jag ska hantera det, ärligt talat. För det känns fortfarande, djupt i hjärtat.