2006-12-28

Vänner och bekanta
UP säger många kloka saker. En sak han har sagt är att allt kommer till oss när vi är redo för det. Jag har tänkt ungefär likadant fast tvärtom - att vi inte är mottagliga för olika saker förrän vi är redo för dem. Jag antar att båda varianterna stämmer på sitt sätt.

Igår pratade vi om det här med vänner och bekanta och UP sa att han har fått fler bekanta på bekostnad av sina vänner. Han satte precis fingret på det jag själv har känt och upplevt. Jag har massor av bekanta men däremot inte längre lika mycket kontakt med mina tidigare närmaste vänner. Jag inser klart och tydligt att jag måste jobba på det för att inte tappa dem, men samtidigt hänger den där envisa tanken kvar - är det bara upp till mig att fixa det? Är det så lätt att släppa taget? Jag känner igen det här för det har hänt förr. Gamla vänner som blir allt sämre på att höra av sig och när jag till slut släpper taget om dem och slutar ringa också, ja, då tappar vi bort varandra helt. Det är lika tråkigt varje gång det händer men samtidigt måste jag kanske acceptera att människor växer ifrån varandra och utvecklas åt olika håll. Att det inte bara är upp till mig att hålla kontakten vid liv varje gång. Vänskap kan inte leva på konstgjord andning. Jag har försökt flera gånger men det fungerar aldrig i verkligheten.

På lördag har jag i alla fall bestämt träff med M. Det ska bli roligt att ses igen, det var ju alltför länge sedan sist. Henne vill jag inte tappa bort, även om vi inte längre är allra närmast varandra.