2011-04-29

Gå utanför trygghetszonen
Igår var en vimmelkantig dag med så många intryck och tankar att jag knappt kunde somna på kvällen. Från samtalet med AM, som bara gjorde mig än mer övertygad om att jag bara måste bort från det här jobbet, till kvällsaktiviteter utanför det vanliga.

Vår eventbyrå hade bjudit in till kundevent och jag tog med mig U och låtsades att han var en kollega. Vi åkte ribbåt ut till Stora Löknäsholmen - roligt och fartfyllt och första gången för mig - och där ute väntade aktiviteter på hög höjd. Vi kunde välja mellan en höghöjdsbana uppe bland trädkronorna eller en linbana som gick från en ö till en annan där man med dödsförakt skulle kasta sig ut från ett högt träd och sedan fastspänd i linan flyga rakt över sundet till nästa ö. Jag och U valde höghöjdsbanan och jag trodde verkligen att det skulle gå bra, trots att jag vet med mig att jag är höjdrädd. Men inte. Jag tog mig upp till första anhalten, men där tog det stopp och jag var tvungen att vända och gå ner. Till slut hoppade jag på linbanan i stället, som var vansinnigt roligt om än läskigt. Det gick bättre, men jag grämde mig trots det över att jag inte kunnat övervinna min rädsla och genomföra banan. Kanske en annan gång...

Idag har jag övervunnit en annan skräck och varit hos tandläkaren och dragit ut en trasig visdomstand. Själva ingreppet gick bra och nu sitter jag och väntar på att vad som ska hända när bedövningen väl släpper - plågsamt eller uthärdligt är frågan.

Just nu pågår kungligt bröllop i England, och jag tittar med ett halvt öga medan jag försöker jobba. Brudens syster, tärnan, ser helt fantastisk ut och hennes klänning är min stil till hundra procent. Brudens klänning ger jag däremot inte mycket för - nu vet jag inte hur mycket hon har haft att säga till om men nej, den blev inte bra i mitt tycke.

Nej, nu är det veckans sista arbetseftermiddag. Jag ska jobba på och sedan söka mig vidare.

2011-04-28

Sommarkläder och framtidsplaner
Lindex är en affär som jag gillar mer och mer. De har under senare år gått från att vara ett tråkigt, tantigt och vardagligt märke till att bli mer trendiga, eleganta och roliga - I like! Nu är deras Affordable Luxury-kollektion på gång och den ser riktigt lovande ut måste jag säga - vackra, användbara plagg som jag mer än gärna lägger vantarna på när de kommer i butik. Det är mycket jag vill titta närmare på: klänningen, blusen, den andra blusen, tröjan, kjolen... Det roliga med kollektionen är att alla plagg i princip matchar varandra och det gillar jag!

Annars har förstås alltid Mango en massa fint, klänningar en masse som jag också gärna skulle se i min garderob. Och denimblusen som nog är jättefin på... det finns mycket!

Jag har just haft ett långt samtal med min fina kollega AM som ska gå på pappaledighet om bara ett par dagar. Han ska vara borta i ett halvår och det är tveksamt om han kommer tillbaka. Han är lika missnöjd och uppgiven som alla andra. Vi har pratat öppet om nya jobb, om det här med att försöka få barn, om framtiden... ett riktigt bra samtal! Jag kommer att sakna honom när han är borta och hoppas verkligen att vi fortsätter hålla kontakten vad som än händer framöver.

2011-04-28

Ut på äventyr
Igår var det träning igen, men oj så tung i benen jag kände mig! Core-passet gick bra och cykelpasset gick med nöd och näppe - men jag tog mig igenom och fick bra peppning av BJ som satt bredvid mig. Klasserna börjar tunnas ut nu och jag antar att det är det fina vårvädret som gör det. De riktigt seriösa ger sig ut och tränar utomhus, och de halvseriösa sitter ute på fiken i stället. Eller springer de? Vem vet? Ibland kan jag tycka att vi i järngänget är lite väl sekt-aktiga av oss, att vi liksom har tagit det här med cykeln längre än till bara träning, men samtidigt ger det så mycket och jag vill inte släppa det. Idag har jag faktiskt lite träningsvärk efter tisdagens löprunda, i ljumskar och vader, men jag ska nog sikta på att ta mig ut igen på lördag. Om jag kan springa en gång varje helg som komplement till övriga träningen så är det utmärkt.

Jag och U gjorde sällskap hem från stan och efter middagen jobbade vi var och en med sitt - U med bokslut och deklaration till sitt företag och jag harvade på lite med jobbsökningar. Det finns en del men jag har så svårt att komma framåt, mycket nog för att jag inte riktigt vet vad jag vill göra. Jag inser att det lätt kan bli att jag går i samma fälla som tidigare och bara söker ett jobb med bra uppgifter utan att tänka efter tillräckligt. Nu vill jag ha mer och det ställer helt andra krav på sökandet och företaget jag söker mig till. PR ringde mig i morse och peppade åter igen att jag ska ringa till hennes kollega som kanske söker en person till kommunikationsavdelningen. Ja kanske - men vill jag det? Vill jag jobba i försäkringsbranschen - eller skulle det bara bli "ett jobb" igen? Stämningen här hos oss är i alla fall riktigt usel nu och varje dag väntar jag på att se om någon ny har sagt upp sig. Det är ju bara en tidsfråga och de flesta är nu mer eller mindre öppna med att de ser sig om efter annat.

Idag ska jag i alla fall gå tidigt från jobbet för jag och U ska ut på äventyr! Vi ska åka på ett kundevent till en av våra leverantörer: ribbåt ut till en ö någonstans vid Värmdö och där är det höghöjdsbana, middag och diverse aktiviteter. Jag hoppas det blir en kul kväll och hoppas vi får plats i ribbåten - höghöjdsbanan är jag inte lika angelägen om, med min höjdrädsla! Men kanske är det därför jag ska göra det, för att utmana mig? Vi får se hur de har lagt upp kvällen men det blir bra hoppas jag.

2011-04-27

Tävling hos Happy Days - My Days!
Jag tävlar hos Happy Days om ekologiska tvålen från loveko.se. Tävla här du också!

2011-04-27

Jag gjorde det!
Jag sprang igår! Runt hela ön, ett varv blev det och jobbigt som bara den var det. Det gjorde ont i benen och ont i lungorna, men jag sprang utan att stanna. Fort gick det inte, och långt var det inte, men jag tog mig runt och det är ett steg framåt. Jag inser att trots att min grundkondition i princip är bra - det vet jag - så är löpning och cykling faktiskt två helt olika sporter. Det är som att jämföra handboll och fotboll. Bara för att jag är bra på det ena betyder det inte att jag per automatik är bra på det andra, utan det kräver träning, precis som allt annat. Men nu tänker jag mig att jag kanske springer någon gång i veckan, som komplettering till min andra träning, så kan det bli riktigt bra. Jag vill inte ge mig ännu, trots att jag redan nu förstår varför jag aldrig blivit någon stor löpare. Men som sagt, man måste börja någonstans.

Något helt annat: precis som förra månaden märker jag inte några som helst symptom på att jag har ägglossning. Kanske, kanske om jag verkligen känner efter, men det kan lika väl vara min inbillning. Jag har ärligt talat ingen aning om ifall min kropp fungerar som den ska eller inte och det är lite irriterande - ännu en biverkning av p-piller som det inte pratas mycket om. Men om man inte har ägglossning, får man ändå mens? Det är mycket jag inte vet, inser jag nu. Mycket kvar att lära. Jag skulle kunna fråga C, men det tar emot. Inte just nu.

Idag är det äntligen dags för träning igen. Jag har inte kört ett hårt pass på en hel vecka nu, förutom gårdagens lilla - men jobbiga - runda. Med andra bord borde jag vara väl utvilad och stark och taggad som bara den. Vi får se hur det går men jag utgår från att det blir ett riktigt bra pass som vanligt.

2011-04-26

Sommarfunderingar
Sommaren närmar sig med stormsteg och det är dags att planera för semestern. Det är lite konstigt och ovanligt för att vara oss - för en gångs skull har vi ingenting särskilt planerat. Ingen längre resa, inget stort projekt förutom inredningen. Jag antar att vi liksom har lagt saker och ting lite "on hold" på grund av barnfrågan, men än så länge är jag i alla fall inte gravid och vem vet när och om det händer?

Jag skulle mer än gärna planera in en längre resa nu så länge vi kan, trots att det är galet och vi redan har spenderat en förmögenhet på resan till Ecuador. Just nu har vi helt enkelt inte råd. Vi borde göra något enkelt, som att fjällvandra till exempel - det är ju inte fel heller och det gör jag gärna. Men något mer vore bra, någon tur utomlands vill jag gärna ha. Grejen är ju också att om vi ska åka iväg ut i Europa så kan kostnaden lätt dra iväg och då kan vi lika gärna lägga pengarna på en flygbiljett till något land längre bort och leva billigt där. Eller hur? MT och AI ska flytta till Nairobi nu och vi kommer garanterat att åka och hälsa på dem någon gång - man måste passa på när man har vänner på lämpliga ställen! Fast då skulle jag förstås gärna fortsätta längre söderut, till Botswana kanske... dit vill jag absolut åka någon dag.

Ja, det är dags att börja prata om sommaren. Det finns alltid saker att se fram emot!

2011-04-26

Utmana mig själv
Idag, efter arbetsdagen, ska jag göra något som verkligen inte tillhör vanligheterna: jag ska springa. Jag har usla erfarenheter av löpning och det är so not me, om man säger så, men banne mig, jag ska faktiskt försöka. Varenda människa springer här ute på Kungsholmen och jag tänker att om i princip alla andra kan så nog kan väl jag också? I alla fall en liten bit?

Jag är beredd på att det kommer bli fasansfullt jobbigt, men ser målet framför mig: jag smal och snygg och med perfekt kondition! Kan det bli verklighet tro? Varje resa börjar med det första steget, och det här är mitt steg. Nu gör jag det!

2011-04-26

Från vinter till sommar
Vilken påskhelg det har varit! Det är som att vi har hoppat över våren och gått direkt från vinter till sommar. Vi har haft omkring 20 grader varmt, vi har gått ute i bara ben och suttit ute i solen och njutit i fulla drag. Varje år när sommaren väl kommer är det som att vi glömmer bort att det någonsin har varit vinter och varje gång det händer är det magiskt.

Helgen har i stort varit bra. Vi har haft sköna dagar och fått massor gjort. Vi har tittat på tapeter - vi har inte gått i mål men kommit en bra bit på vägen. Vi funderar fortfarande på något ljust i beige och guldiga toner till vardagsrummet, men velar mellan något i vitt, grått eller möjligen blått till sovrummet. Det blå temat är något som har kommit upp nu, men det skulle kunna bli riktigt bra tror jag.

Vardagsrummet har också fått ett lyft. Vi har köpt en stor beige matta och sidenkuddar i gult och grönt, och det är otroligt vilken skillnad det gör. Rummet är mycket större och mycket ljusare, helt plötsligt. Det var en effekt vi inte hade räknat med, men den större mattan gör att hela rummet ser bredare ut. Det blir mer en avdelning som blir själva vardagsrummet, ett eget rum i rummet så att säga. Jag gillar det!

U har umgåtts lite med LP, och det är en sorglig historia. LP är så långt under isen nu så han knappast kan hitta tillbaka på egen hand, och hans problem är större än vad familjen klarar av. U har pratat med sin kompis UE och han i sin tur föreslår att vi vänder oss till en privat mottagning i stället, eftersom den allmänna vården tydligen inte blir bra.

Vi har umgåtts med våra familjer också, middag hos mina föräldrar tillsammans med C, Ö och SL på påskafton, och annandagen var det besök vid U's pappas grav och sedan lunch hos AP. Hos mina föräldrar var det bra, massor av god mat och framför allt otroligt mycket Maja-gos. Hon sitter utan problem i famnen och verkar trivas bra där och jag och U lyckades dessutom få bort en massa tovor som är besvärliga i pälsen. En bra dag!

På påskafton tog vi en dag för bara oss och gjorde en utflykt till en av mina favoritstäder, Uppsala. Jag har varit där massor av gånger, och varje gång jag kommer dit tänker jag att jag skulle ha pluggat där, eller att jag skulle kunna bo där. Hela stan är otroligt inspirerande för mig, lagom stor, trevlig och vacker. Jag skulle nog trivas där! Det enda som saknas är vattnet, det är något som jag tycker om i Stockholm. U har sin kompis UE i Uppsala, så vi passade på att träffa honom. Vi gick en visning på Uppsala Slott - väldigt intressant - och promenerade sedan till ett klassiskt konditori och fikade och pratade. En bra dag!

På det hela taget är jag jättenöjd med vår påskhelg! Sommarvädret gör sitt förstås, men vi har fått en massa bra saker gjorda och kommit framåt på många sätt.

2011-04-21

Upp som en sol, ner som en pannkaka
Lika pigg och energisk som jag kände mig inför den stundande långhelgen, lika snabbt föll jag ner igen och resten av dagen blev inte alls som jag tänkt mig. Jag fick huvudvärk på eftermiddagen, och det blev migrän av det. Ingen träning, jag fick avboka båda passen och satt på jobbet så däckad att jag knappt såg skärmarna framför mig. Tungt och det var bara att åka raka vägen hem efter avslutad arbetsdag.

Hemma var det inte heller så roligt. U hann knapp komma hem förrän BS ringde med panik i rösten. Han var tvungen att åka hemifrån för att uträtta ärenden och hämta sin dotter och LP var i så dåligt skick att han inte vågade lämna honom ensam med de andra barnen. Illa. UP svarade förstås att han skulle åka över direkt, men det slutade sedan med att BP åkte i stället. Jag vet inte vad som hade hänt just då men jag vet att det inte är hållbart - om LP är så dålig att han inte kan lämnas ensam hemma så är det inte rimligt att tro att familjen på egen hand ska klara av att ta hand om honom utan då måste han ha professionell hjälp. Alternativen finns inte. Nu ska i alla fall LP's barn vara hos sin mamma i en vecka och vi får se vad som händer under tiden. Kanske blir LP tvångsinlagd, bara för att något måste hända. Jag vet inte.

Jag och U tog en promenad runt ön och satte oss sedan för att planera in helgens alla aktiviteter. Vi har mycket vi vill hinna med och vi måste lägga upp ett schema för att få ihop tiden. Samtidigt vet vi båda två att det mycket väl kan hända något med LP som gör att hela schemat faller som ett korthus. Man vet inte.

Och där kom min frustration igen, för det känns stundtals som att allt bara är på låtsas. Allt det som är viktigt för mig, som att få ett vackert och färdiginrett hem någon gång innan vi gör oss redo för att flytta härifrån, det är ju inte viktigt egentligen. Det är bara kosmetika, yta, ointressant i det stora hela. Jag känner ofta som att det jag gör i mitt liv inte är viktigt, jämfört med det som andra gör. U har till exempel alltid så mycket att göra på jobbet, stora, viktiga uppdrag som innebär att han jobbar både kvällar och helger och alltid finns tillgänglig på telefon. Så har det aldrig varit för mig och jag vill inte ha det så heller. Men jag kan ändå känna att mitt jobb är oviktigt jämfört med hans, till exempel. Att det inte spelar någon roll. Likaså mina futtiga fritidsintressen - vad betyder de när allt kommer omkring? Inte ett dugg, för någon annan än mig.

I morse stod jag framför spegeln och betraktade mina ben och fötter med alla dessa åderbråck som jag har, som bara blir värre och värre. Det värsta med sommaren är att man måste gå barbent, för då måste jag visa mina ben och fötter och värre finns inte. Det känns inte roligt idag men jag hoppas att jag lyckas vända känslan på något sätt.

2011-04-20

Det här med karaktär
Vårt kontor är fyllt med påskägg och påskäggen är i sin tur fyllda med godis. Det är fullständigt värdelöst för jag kan inte låta bli att gå där och plocka titt som tätt. Min karaktär när det gäller sötsaker är obefintlig - finns det så äter jag. Blä.

2011-04-20

En onsdag...
... och veckans sista dag på kontoret! I morgon är det halvdag och då jobbar jag minsann hemifrån, så skönt! Sedan ser jag fram emot en lång helg, som redan börjar bli fullbokad. Vi ska ha SSH och hennes pappa AS på middag på fredag, till mina föräldrar och Maja på lördag, och på måndag ska vi besöka U's pappas grav på årsdagen av hans dödsdag och sedan ha AP och bröderna på besök hos oss. Söndagen är än så länge obokad - puh! Men det är roligt också och jag gör tusen gånger hellre en massa saker när jag är ledig från jobbet, än att sitta här. Det är inte stressfyllt eftersom det är aktiviteter vi väljer själva.

Idag är det dubbla träningspass igen: core och sedan cykel. Det lär bli jobbigt men jag tror och hoppas det blir roliga pass, även om det nog inte lär vara fullsatt så här under påskveckan. Igår körde jag ett kort styrkepass för armar, axlar, rygg och bröst och jag känner faktiskt av det idag. Det är positivt, det visar att jag har gjort något rätt! Annars inte mycket nytt - jag ska försöka beta av så mycket som möjligt på jobbet idag så att det blir lugnt i morgon.

2011-04-19

En härlig aprildag...
... och nu längtar jag ut i solen! Snart är arbetsdagen över, en tur till gymet och sedan ledig för resten av kvällen. Underbara vår!

2011-04-19

Kort arbetsvecka
En fördel med påsk är att det är en kort arbetsvecka. Det är aldrig fel, sånt vill jag ha mer av! Jag har en del att göra på jobbet nu i alla fall, men det är som vanligt; alla gör så lite väsen av sig som möjligt på jobbet. Man gör det man måste och inte mer. På torsdag är det halvdag och då jobbar jag hemifrån, och U också för ovanlighetens skull.

Träningen igår gick bra även om vi var en mindre skara än vanligt - nästan fullsatt i salen, men flera av mina vanliga träningskompisar saknades tyvärr. Det gör stor skillnad att ha dem med mig eller inte. När jag är där själv är det jag som måste dra mycket på egen hand, och det blir både tyngre och inte fullt lika roligt, även om det fortfarande är jättebra träning. Men det är helheten det handlar om: att ha laget vid min sida, att vi kör tillsammans, som ett team. Det blir alltid bra.

Hemma åt jag och U en enkel middag ihop och sedan tillbringade han resten av kvällen med att prata i telefon och att jobba. Jag ägnade i stället kvällen åt att stryka, som en riktig hemmafru. Det är bland det tråkigaste jag vet och jag drar mig alltid för det, men det blir lite mer uthärdligt om jag gör det framför TV'n! U har mycket kvällsjobb nu och det är bra att han har fullt upp - jag hoppas att det blir affärer av det och inte bara offerter.

Tyvärr innebär all tid som U lägger på jobbet, och allmän oro för LP och allt annat, att vårt eget samliv kommer lite i skymundan i stället. Förhoppningsvis får vi mer tid tillsammans framåt helgen, fast då kommer vi ha en hel massa att ägna oss åt i vanlig ordning. Vi ska ha SSH på besök, vi ska besöka mina föräldrar och AP, vi ska förhoppningsvis hinna fixa en del på balkongen och i hemmet också. Samt inte minst få tid att andas, umgås, göra trevliga utflykter och må bra. Ja, helgen kommer gå fort, ingen tvekan om det!

Jag har en hel massa tankar om inredning nu, som vanligt. Det är mattan i vardagsrummet som ska bytas, det är motiv som ska väljas ut till våra tavlor i hallen, vi ska ha upp något på väggen i entrén, välja gardiner och gardinstänger, plantera och snygga till plattorna på balkongen och mycket annat. Men det är roligt, jag ser det inte som jobb utan som ett rent nöje.

I kväll kör jag ett kort styrkepass på gymet. Benen behöver lite vila efter gårdagen, inför nästa tuffa pass i morgon. Träningen ger mig energi!

2011-04-18

Dålig prognos
U var förtvivlad efter sin dag ute hos LP igår. Jag träffade LP kort i lördags och märkte då bara på några minuter att han inte var i lika bra form som förra lördagen när han och BS var hos oss. Igår skulle U vara hos LP för att hjälpa honom komma igång med sin nya mobil. Det hade blivit pannkaka: mobilen fungerade förstås men vissa saker tog mer tid än väntat och LP blev superstressad och dagen blev en katastrof. U konstaterade att han hade trott att LP var på väg att vända och bli bättre, men i själva verket är det tvärtom. LP är fortfarande på väg utför, i allt snabbare takt dessutom. Han vill inte ta mediciner och han vill inte bli inlagd, utan hoppas på något sätt att bara magiskt tillfriskna av sig själv. U å andra sidan tror att LP är på väg mot ett psykiskt sammanbrott.

Jag känner mig lika maktlös som alla andra. Min erfarenhet av sådana här situationer är obefintlig och vi kan konstatera att ingen av oss kan tvinga LP till någonting heller. Vi kan inte tvinga honom att ta tabletter, vi kan inte tvinga honom att lägga in sig på psykavdelningen för att få hjälp. Vi kan finnas till hands för honom så mycket vi får och orkar, men vi måste sätta stopp också någon gång. För LP blir inte hjälpt av att alla i hans omgivning kör sig själva i botten också, för att kunna få honom på fötter igen. Vi är inte proffs, vi är bara hans familj, men vi har inga verkliga kunskaper i psykvård. För det krävs någon med utbildning, någon som vet på riktigt. Vi gör inte det. Jag vet inte vad vi ska ta oss till nu men U ser ingen ljus framtid för LP för tillfället. Han tror att ett riktigt psykiskt sammanbrott är vad som kommer att inträffa och vi är oroliga allihop.

2011-04-18

Årets första
Den här helgen har bjudit på en rad premärer för året: årets första tussilago, årets första vitsippor, årets första igelkott och årets första lunch i solen ute på balkongen! Härligt! Vi har haft en otrolig värme den här helgen, nästan så att vi har hoppat förbi våren och gått direkt på sommar. Jag klagar inte utan har med glädje ställt undan stövlarna och plockat fram tunnare jackor ur förrådet.

Helgen har varit som de flesta: snabb som bara den. Jag och U valde att effektivisera oss lite grann på lördagen, så han åkte till AP för att ta itu med en välbehövlig biltvätt där, medan jag åkte vidare till mina föräldrar för att träffa dem och Maja och för att hjälpa pappa med tvätt av deras bil. Maja var inte riktigt på humör i lördags utan låg mest och vilade i sitt lilla "hus" och jag umgicks med mamma och pappa.

Det känns som att pappa har blivit gammal helt plötsligt. Han ser äldre och mer sliten ut och han är liksom inte lika säker längre, inte lika stadig och stark som tidigare. Jag tror att det här att han har blivit sjuk har tagit ganska hårt på honom. Han har alltid varit frisk som en nötkärna och knappt satt sin fot på ett sjukhus tidigare, utan det har alltid varit mamma som har varit den krassliga i familjen. Eller, efter det att hon fick astma har hon varit den krassliga med alla tänkbara krämpor hela tiden. Innan astman blev hon knappt ens förkyld. Men pappa har klarat sig bra i alla år, fram tills nu när han inom ett knappt år har drabbats av två allvarliga sjukdomar på raken. Självklart blir det en chock och ett hårt slag och livet förändras plötsligt.

Eftersom pappa inte kan köra bil nu kan han inte heller åka till Frök som han brukar, och jag vet att han våndas över en hel sommar här. Jag har föreslagit att han och mamma kan åka iväg någonstans, men jag tvivlar på att det kommer bli något av. Pappa tycker allt är för dyrt och mamma är för orolig av sig för att våga åka iväg och verkligen njuta av avbrottet från vardagen. Hennes trygghetszon blir mindre och mindre och ju mindre hon utmanar sig själv, desto mindre kommer hon att våga i fortsättningen. Det är en dålig cirkel.

U fick sig en hård kamp med vår skitiga bil, men nu glänser den i alla fall. Dessvärre syns alla hemska rostfläckar desto mer. De har vuxit lavinartat under vintern och det är något vi verkligen måste ta itu med omgående. Roligt och roligt, det måste göras...

Vi fick lite socialt umgänge på lördagen också, genom en skön utomhusfika i trädgården hos BC o HT och deras lille son AC. Det var länge sedan vi träffade dem men trevligt som alltid. De är bra människor med fötterna på jorden och jag skulle gärna umgås mer med dem i framtiden. Nu började vi i alla fall prata om att fira Valborg tillsammans och jag hoppas det blir av.

Igår tillbringade U nästan hela dagen hos LP och jag hade tid för mig själv hemma. Jag fick en del gjort: promenad runt ön i mina nya skor, dammsugning, röjning i förrådet, vika tvätt, städa garderober, äta lunch och sitta ute och läsa på balkongen. På kvällen var det dags för ännu en av våra bröllopspresenter: takvandring på Riddarholmen! Det var spännande och intressant och en hel massa information om Stockholms långa historia, och utsikten från 43 meters höjd var förstås bedårande. Vilken sagolikt vacker stad vi lever i! Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans än här! Takvandringen var i alla fall en bra upplevelse som jag gärna rekommenderar till andra - till exempel TF skulle nog tycka att det var toppen.

Nu är det måndag igen - tiden går fort, men som tur är har vi kort arbetsvecka. Jag längtar redan till nästa helg, då blir det fullt upp igen!

2011-04-15

Oops, I did it again
Äntligen fredag eftermiddag! Arbetsveckan går mot sitt slut, det är sol och vår ute och värme i luften. Kan det bli bättre? Hemma har jag glassogram som ligger och väntar på att användas. Kanske ska vi ta årets första glass i helgen!

Styrkepasset igår gick jättebra! Så roligt! Jag kämpade som en galning passet igenom men klarade mina vikter även om det var urjobbigt. Men jag är envis och jag kommer långt på det.

Idag inviger jag mina nya träningsskor och tänker ta mig en promenad hem från jobbet i solskenet. Det är svårt att säga vad som är träningsvärk från gårdagen och vad som kommer från skorna, men nog känner jag ändå att det i alla fall händer någonting när jag använder skorna. Jag hoppas på bra effekt av dem.

Min problemtand gör ont mest hela tiden nu, men på något sätt är jag ändå lugnare eftersom jag vet vad det sannolikt beror på och vad som kan göras åt saken. Det är ingen rolig historia och det kommer att bli dyrt, men jag har åtminstone en bättre förståelse för vad problemet kommer av, och jag vet att det kommer att åtgärdas. Alltid något. För mig är det ändå bättre att veta än att gå omkring i ovisshet och oroa mig.

Dagens workshop som jag fasat inför gick bra. Det kom fram massvis av bra input och vi fick till en engagerad diskussion som jag är nöjd med. Nu återstår bara att se vad jag kan göra med informationen - en hel del, hoppas jag på.

Efter workshopen kände jag mig så nöjd så jag gick en tur till Esprit på lunchen och jag kom givetvis inte därifrån tomhänt. Jag är helt otrolig, jag säger det. Vissa dagar är det som att jag inte kan låta bli att shoppa och det är inte bra. Samtidigt har jag svårt att avstå från plagg som jag verkligen tycker känns användbara och klassiska. Den här gången blev det en vit klassisk skjorta med fina detaljer - på rea - som kommer att få ersätta min gamla vita skjorta som börjar bli lite tråkig i färgen. Dessutom en söt sommarblus med mönster i mörkblått och vitt, mina favoritfärger! Den var inte dyr och blir bra för mig som tränar på att bära mönstrade kläder.

I helgen har vi lite blandade planer. Vi ska tvätta bilen - det behövs, den ser inte klok ut. I samband med det blir det också de sedvanliga besöken hos AP och hos mina föräldrar och Maja. På söndag har vi bokat in ännu en av våra upplevelsepresenter: takvandring på Riddarholmen. Det blir spännande! Det blir en bra helg tror jag!

2011-04-14

På gång!
Idag har jag tagit ett steg till att byta jobb och sökt en tjänst. Jag var knappt beredd själv, men insåg hastigt och lustigt att ansökningstiden går ut idag så det var bara att köra igång. Det är en tjänst som kommunikationsansvarig på Feelgood, och jag söker dels för att det är ett intressant jobb och dels för att det är inom en bransch som jag dessutom är personligen intresserad av. Kort och koncist, ansökan är ivägskickad och nu är det bara att vänta och se. Ett steg framåt för mig!

2011-04-14

Medelålders
Jag pratade med SSH på msn i morse. Hon är tillbaka från sin och PH's resa till Arizona och de har haft det fantastiskt. Deras relation är som en dröm, hon tror knappt det är sant. Härligt, det är dags för henne nu!

SSH berättade att en kompis skämtsamt att hade frågat om hon inte skulle fylla 40 nästa år. SSH och jag är nästan jämngamla - det skiljer bara tio dagar mellan oss - och det slog mig: jag fyller också 40 nästa år. Herregud. 40 år. Då är man medelålders på riktigt. Ingen självklar ungdom längre. Fram till 40 kan man liksom komma undan med att låtsas vara ung fortfarande, men efter 40 är det inte så längre. Då förändras det. Visst, jag är inte äldre än jag känner mig, och jag vägrar känna mig gammal så länge jag inte måste. Jag tänker fortsätta klä mig ungdomligt och snyggt och modernt så länge jag kan. Jag tänker inte bli en tant. Men ändå - 40 förpliktigar. Då ska man ha kommit fram till vad man vill bli när man blir stor. Man ska ha landat, ha en ordnad bostad, vara nöjd och glad med livet och sluta springa och hela tiden jaga efter mer. Där är jag inte på långa vägar ännu. Jag undrar om jag någonsin hittar fram?

Vi pratade lite om boende också. SSH och PH letar lägenhet i Malmö, men ibland kan hon lika väl önska att hon bodde i ett litet radhus med trädgård någonstans. Jag förstår hennes känsla. Jag stortrivs i vår fina lägenhet, men ibland kan jag likaväl längta ut på landet eller ut i förorten, kanske bo i ett hus någonstans och leva familjeliv och ha landat. Vi får se om det blir så eller inte. Oavsett vad som händer så har jag det ändå bra som jag har det nu.

Träningen gick utmärkt igår. Jag är glad att jag har det stora intresset, även om det också kan göra mitt jobbsökande lite svårare. För vilket jobb jag än byter till när jag väl gör det, så måste det gå att kombinera med träningen - med just den träningen, inte vilket pass på vilken anläggning som helst. Det är som att be mig sluta träffa mina vänner, som jag har jobbat för i tre års tid. Nu är jag en i gänget och jag vill inte släppa det här för det ger så otroligt mycket tillbaka.

Hemma tog jag det ganska lugnt tills U kom hem. Skönt att ha honom hemma igen och vi längtar båda till helgen när vi får mer tid att umgås och komma ikapp. Som vanligt har vi en massa saker vi vill och måste hinna med. Mer tid behöver man alltid...

I kväll är det body pump, veckans sista träningspass förutom kanske någon promenad i helgen. Jag ser fram emot det som vanligt!

2011-04-13

Berörd på rätt sätt
Som bekant var jag hos JL på massage i söndags. Jag tvekade till att boka tiden hos honom, men övervann min tvekan och gick dit i alla fall. Men nu i efterhand ångrar jag mig mer och mer när jag tänker på det. Jag ångrar mig för massagen var inte särskilt njutbar för mig, även om den var klart välbehövlig. Men just känslan: här ligger jag näst intill naken och exponerad inför JL. Det stör mig att han inte var mer diskret: inte gick ut ur rummet eller tittade åt ett annat håll när jag klädde av mig, när jag la mig på bänken eller när jag klev upp efter massagen. Det stör mig att han bara tittade så öppet på mig, för det kändes inte alls bekvämt för mig. Jag kände mig verkligen naken inför JL och känslan är inte bra - nu i efterhand känner jag mig nästan skitig, som att vi skulle ha gjort något fel. Det gjorde vi inte, det vet jag, men jag känner inte att JL skötte det hela riktigt bra ändå. Jag tror inte jag vill gå till honom igen, hur väl jag än skulle behöva det.

Men idag åt jag lunch med söta AC - hon är jätterar och glad även om jag knappt får en syl i vädret när hon är med. Vi pratade en massa och jag berättade om massagen hos JL.
"Men du skulle ha gått hos mig i stället!" sa AC rätt ut i luften. Här tror man att man känner sina vänner - inte hade jag en aning om att AC har jobbat som massageterapeut! Men det har hon, hon är utbildad och har arbetat som massör i tre år även om hon nu är inne på samma typ av jobb som jag. Jag blev jätteglad över nyheten för det betyder ju att jag kan gå hos AC i fortsättningen. Jag slipper stå halvnaken inför en killkompis och kan i stället få en njutbar massage hos en kvinna. Lysande! Det är alltid bra att känna rätt människor!

2011-04-13

En inte så uppmuntrande dag
Jag tog en tjejlunch med EB igår. Underbart avkopplande att ses bara vi två och få prata av oss lite om allt möjligt, utan killar och utan att behöva fundera över vad vi kunde och inte kunde säga. EB har ett nytt jobb på gång nu. Hon har inte helt bestämt sig eller tackat ja, men hon har ett erbjudande som hon antagligen kommer att ta. Det är inte hennes drömjobb men hon tar det bara för att få en förändring och för att komma bort härifrån. Jag förstår henne kan jag säga.

Men jag våndas för nu blir jag den sista som är kvar här. GA har slutat, PR har slutat, KGH har slutat och nu är EB på gång också. Jag måste ta tag i det här och hitta något jag med. Det är ohållbart som det är. Jag hade tänkt börja uppdatera min CV på olika söksiter igår kväll, men det visade sig att U hade fått med sig dosan till vår trådlösa mus till Dalarna så det blev inget av. Jag får ta det när han är tillbaka i stället. Men det är akut, jag börjar bli desperat nu. Och ändå är det som att jag inte ens orkar börja. Jag är så under isen på något sätt så jag bara kör fast och inte kommer någonstans, inte ens härifrån. Min plan har ursprungligen varit att vänta och se om jag blir gravid eller inte - blir jag inte det så söker jag och blir jag det så stannar jag och inväntar ledigheten. Men det känns inte så längre. Jag vill iväg och jag behöver det. Det finns ingen utveckling för mig här, bara en lång utförsbacke.

Mitt tandläkarbesök igår gjorde mig inte särskilt glad. Jag visste sedan tidigare att jag bör dra ut mina två visdomständer som är kvar - den ena är det tydligen hål i och de fyller dessutom ingen annan funktion än att pressa ihop mina främre tänder så att de blir snea. Fair enough. Jag kan leva utan dem och det blir återbesök för att fixa det. Men den inte alls roliga nyheten är att min tand som jag har haft ont i har fått en inflammation i roten, och rotkanalen är så skadad så det går inte att göra en vanlig rotfyllning för att bli av med problemet utan det kommer att krävas tandkirurgi. Det var knappast det besked jag hade önskat mig och jag blev riktigt nedslagen av det. Det är ingen fara på så sätt att tanden skulle kunna lossna eller att fasaden ska skadas av det här, men det kan leda till att jag får riktigt ont framöver och det vill jag ju inte. Den här skadan kan ha uppkommit för länge sedan, kanske redan när jag var nio år och föll och slog i framtänderna så att de gick sönder rejält, men av någon konstig anledning har ingen tandläkare sett det förrän nu. Jag vet att det är lika bra att åtgärda problemet, men det är ju aldrig roligt att höra att något är allvarligare än man tänkt sig.

Jag var inte alls på humör för att träna efter tandläkaren utan gick i lite affärer i stället. Josefine har skrivit mycket om Kappahls kollektion Vintage Stories och jag var nyfiken på den, även om jag misstänkte att kläderna inte riktigt är min stil. Det är som med många andra märken det skrivs mycket om i bloggar nu, som Odd Molly, Ester Eleonora och Chill Norway, de kan se fina ut på andra men i grund och botten är det lite för mycket "fluff" och spetsar och volanger för mig som har en mer klassisk stil. Men inspirerad av vad "alla andra" gör och passar i så ville jag ändå göra ett försök. Precis som jag misstänkte var det inte mycket som föll mig i smaken, men en klänning blev jag så förtjust i så den fick faktiskt följa med hem. Den kändes klockren i provrummet, men när jag provade den igen hemma kände jag lika snabbt att den antagligen inte skulle bli användbar för mig. När ska jag ha den - på jobbet, bland alla grabbar och där tjej efter tjej försvinner från företaget? Jag skulle känna mig som ett ufo. Så den klänningen får med all sannolikhet åka tillbaka till affären igen. Ett bra försök, men inte rätt för mig ändå misstänker jag.

Jag gick vidare till MQ, som jag i princip aldrig handlar på längre. För några år sedan gillade jag MQ, men på senare tid tycker jag de har tappat stilen och blivit mer röriga och tråkiga. Men via deras webbsida hade jag spanat in en riktig "jag-kjol" som jag ville prova i verkligheten. Mycket riktigt var den helt i min stil och känns klassisk och anändbar, så den fick åka med hem. Förutom kjolen såg jag två koftor som jag gärna hade slagit till på också, men koftor har jag redan så gott om så jag får hejda mig lite. Man behöver inte hur många som helst, även om de är fina!

Hemma hade jag en lagom händelselös kväll. Mina planer på att jobba med min CV föll om intet och jag hade en slökväll i stället. Men idag blir det bättre: dubbla träningspass, påskpynta ska jag göra och sedan kommer U hem. Äntligen!

2011-04-12

Det här med kommunikation
Typiskt - det verkar som att PR mer eller mindre har lovat kommunikationschefen på hennes nya jobb att jag ska söka ett jobb som webbprojektledare på samma företag. När vi pratade om det på after work för ett par veckor sedan sa hon att hon skulle prata med chefen och ta reda på lite mer om tjänsten, och det lät ju bra. Men sedan kom ett mail där hon skrev att kommunikationschefen vill ha över mitt CV för att ha det i beaktande när processen med att rekrytera väl drar igång. Som att jag redan har lovat att söka eller är helt säker på att jag är intresserad - vilket jag långt ifrån håller med om. Jag har alldeles för lite information och är inte alls övertygad om att det är den här vägen jag vill gå framöver.

Jag anar att PR kommer att bli sur över att jag inte direkt har huggit på möjligheten att söka jobbet, särskilt som att det kommer att få henne att verka oseriös om hon har lovat att chefen ska få in en ansökan från mig. Å andra sidan känner jag inte att det är min ensak om PR säger något hon inte har belägg för. Det är bra att prata med varandra innan man säger för mycket...

2011-04-12

Livet i april
Igår var ingen höjdardag alls och jag kände mig riktigt deppig större delen av tiden. Jag kom igång någorlunda med förberedelser för fredagens workshop men det är en bit kvar. Målet är att bli klar idag och skicka över en version till U så att han får säga vad han tycker om förslaget.

Träningen lyfter mitt humör varje gång och gårdagen var inget undantag. Vi körde ett tufft pass med en enda lång dragning hela vägen från start till mål, jobbigt men bra uthållighetsträning! Jag ska nog försöka ge mig på att springa lite i år och det blir intressant att se hur min kondition är efter allt cyklande. Jag vet att löpning är en helt annan sport och en helt annan typ av konditionsträning, och min syn på mig själv har alltid varit "jag kan inte springa, jag har världens sämsta kondition". Nu vet jag också att jag absolut inte är helt otränad, tvärtom, men som sagt, den mentala bilden sitter hårt.

Idag ska jag göra något jag inte alls ser fram emot: gå till tandläkaren. Det är en helt vanlig undersökning, men tandläkaren har tidigare förvarnat om att jag bör dra ut min ena visdomstand. Jag har två kvar och den ena har dessutom ett hål så kanske vore det lika bra att dra ut den. Men det är verkligen inte något jag ser fram emot. Jag vet att det kommer at bli plågsamt och har nästan utvecklat lite tandläkarskräck så här på gamla dar.

Det är lustigt: nu när jag har fixat till mina fula tänder med fina fasader och har ett vackert leende, så är jag ständigt orolig. Jag oroar mig för att fasaderna ska gå sönder eller lossna, för att det ska bli fel, problem, inflammation, komplikationer av vilket slag som helst. Varje dag granskar jag tänderna noga i spegeln för att upptäcka någon förändring. De är fina och tandläkaren har sagt att de antagligen kommer att hålla till och med bättre än mina riktiga tänder, men jag kan ändå inte slappna av och tro på det. Jag nämnde det för U häromdagen och han sa att han hade hört samma sak om folk som opererar brösten till exempel, att hur perfekta de än blir så är det ändå inte nog på något sätt, för problemet sitter ju i grund och botten inte bara i utseendet. Kanske är det därför vissa personer bara fortsätter att operera sig mer och mer?

Jag har med mig träningskläder idag för att kanske köra ett lättare styrkepass efter tandläkaren, men det beror lite på hur besöket går. Ska jag bli bedövad och ha ont så är det kanske inte helt optimalt att träna men jag är förberedd i alla fall om det skulle gå bra. Nu när jag har fått in min fjärde träningsdag varje vecka har även den snabbt blivit en vana jag inte vill vara utan.

Igår var det riktigt vårlikt och varmt ute - jag svettades i mina stövlar! Igår kväll blev det en sväng ner i källarförrådet för att uppdatera garderoben igen. Jag hängde undan ett par varmare jackor och tog fram ett par olika lågskor som jag ska börja använda nu. Idag var det inte fullt så varmt ute så jag kör på stövlar igen, men snart så... Känslan varje år när man går från stövlar till låga skor är underbar!

U är borta på tjänsteresa nu igen. Den här gången är han borta två nätter så det blir mycket egen tid för mig, och nu när till och med katterna är borta också så känns lägenheten extra tom och tyst. Inte så att jag är sysslolös, tvärtom, men lite ensamt blir det ändå eftersom jag är ovan. Jag ska i alla fall fokusera på positiva saker, ta mig igenom tandläkarbesöket, göra något bra för mig själv och vara effektiv på hemmaplan. Det finns alltid nya saker att ta tag i.

2011-04-11

Våndas
Jobbet känns bara hopplöst nu. Jag känner inte att det jag gör är viktigt eller att en enda människa på företaget egentligen bryr sig. Jag bara är där, som en öde ö mitt i landskapet, men ofta känns det som att jag lika väl skulle kunna låta bli att komma dit utan att det skulle göra någon skillnad. De få saker jag har att göra nu blir knappt gjorda heller, jag blir som handlingsförlamad nästan och drar mig undan, gör mig ännu mer osynlig. Sedan sitter jag med ständig ångest över min brist på produktivitet. Är det mitt fel eller är det min chef eller företaget eller hela kombinationen? Det känns i alla fall helt klart att jag behöver komma härifrån, byta till något utvecklande och positivt i stället. En förändring är vad som måste till.

På fredag ska jag hålla i en stor webb-workshop som jag själv har dragit igång, och jag känner enorm prestationsångest inför den. Jag väntar mig inte att deltagarna kommer att tycka att ämnet är viktigt, och därmed måste jag göra jobbet perfekt för att de ändå ska känna att det är värt tiden de ska lägga ner. Och bara för att jag har sådana krav på mig så kör jag fast direkt och kommer inte ens igång - jag kan inte ens få fram en bra agenda. Jag åt lunch med U för att få lite inspiration och han är duktig på sånt här och peppar och peppar... jag önskar att han kunde hålla i mötet i stället för mig! Det måste göras, men det är inget jag ser fram emot alls.

Nu har vi i alla fall varit och tittat på en ny kontorslokal, igen. Den här gången är läget perfekt och lokalen har verkligen potential - det tycker vi allihop. Jag hoppas att det ska gå vägen den här gången för det skulle helt klart höja stämningen i hela företaget. Nu ska jag försöka ta tag i agendan till fredagen igen. Jag måste få det gjort, så är det bara.

2011-04-11

Tävling hos Mitt Vita Hus!
Duktiga bloggerskan Mia har just nu en utlottning om ett underbart smycke från Familjesmycken. Silverhalsband kan man aldrig få för många av och jag vet förstås precis vad jag skulle gravera på detta halsband - TU som i jag och U. Jag hoppas på turen och en vacker vårvinst!

2011-04-11

Inte vår tur
Efter två månaders försök kan jag konstatera att jag inte är gravid. Jag förvånar fortfarande mig själv över hur pass besviken jag trots allt blir. Men det är väl så jag fungerar: har jag bestämt mig för något så vill jag att det ska bli av så fort som möjligt. U, som varit mer angelägen än jag tidigare, tar det hela betydligt mer med ro. Han verkar inte fundera så mycket på det, medan jag i stället fylls av onda föraningar om att det inte kommer att fungera och att vi kommer bli ett av de paren som aldrig får någon familj. För det är lite den känslan jag har haft hela tiden: går det inte direkt så kanske det inte går alls. Det är fel att tänka så, men vi är inte unga någon av oss och man vet ju helt enkelt inte hur det blir.

Jag funderar på att köpa ett ägglossningstest för att få bättre koll. Jag har inte järnkoll på hur min kropp fungerar nu efter flera år med p-piller, men den här senaste månaden har jag i princip inte märkt några tecken alls på att jag har haft ägglossning överhuvudtaget. Så man vet ju inte. Bättre att försöka lära mig och se om det alls fungerar än att gissa sig fram, tänker jag. Nästa gång kanske, vi får fortsätta försöka.

2011-04-11

... och tid för oss
Efter lördagens effektivitet hade vi igår äntligen en hel dag bara för oss. Vi har en hel bunt med presentkort med upplevelsepresenter från vår bröllopsdag, och igår bestämde vi oss för att utnyttja två av dem. Vi började med brunch med champagne på fina Rue Du Pont Noveau. Deras middagsmeny är jag inte särskilt imponerad av - inte ett enda vegetariskt alternativ - men brunchen var desto bättre. Det var inte någon jättestor buffé, men alla rätter var verkligen goda och vällagade, dessertbuffén var to die for, och champagne går ju ihop med vilken maträtt som helst! Vi åt och åt och njöt i fulla drag.

Söndagen var fantastisk, sol och värme och riktig vår och efter brunchen promenerade vi till Slussen och hoppade på tunnelbanan söderut till Globen. Där åkte vi Skyview - trevligt och fin utsikt, men en kort tur på bara 20 minuter totalt. Vi tog tvärbanan hem som omväxling och hann med en kort stund hemma på eftermiddagen. Jag passade på att städa undan lite ytterkläder: min gamla svarta kappa och en röd täckjacka som nu får gå vidare till välgörenhet. Det känns bra för mig att skänka bort kläder - jag blir av med något jag inte behöver, och förhoppningsvis kan någon annan få glädje av plagget i stället.

På kvällen var vi hos nyförlovade JL och TM för massage och middag. JL är hyfsat bra på massage - lagom hårdhänt för min smak, jag vill ju ha effekt av behandlingen, men vissa saker kunde ha varit bättre. Han kunde ha varit lite lugnare i rörelserna och sett till att jag inte blev för kall mellan varven, till exempel, men det är sånt som kanske kommer med tiden. Lite genant var det att visa mig i bara stringtrosor inför en kompis sambo, men jag försökte tänka på att han ändå är professionell och ser halvnakna människor hela tiden, och vi är ju för sjutton vuxna människor... Massagen behövs i alla fall och jag kommer nog försöka gå flera gånger. Efter behandligen åt vi middag tillsammans och sedan var det dags att åka hem. En skön, fullspäckad söndag och precis som den effektiva lördagen vill jag verkligen ha fler såna här dagar framöver!

2011-04-11

Tid för andra...
Vi visste att vi hade en fullspäckad helg framför oss så vi valde en fredagkväll hemma i soffan. Vi åt god middag: lax, fetaost, sallad, och dessutom smågodis som vi i princip aldrig köper annars. Det är egentligen inte särskilt gott, och man får avsmak efter bara några bitar. Men det var en sån dag, och då får man faktiskt säga ja ibland!

På lördagen var det fullt upp. Vi hade lagt upp en stenhård planering och vi höll schemat hela vägen in i mål. Det var först upp tidigt för att åka iväg med katterna till RL ute i Svinninge. Som vanligt var det inga glada miner på fröna på vägen dit, men väl framme var det halsbanden på och sedan direkt ut och upptäcka i naturen. Det gör mig så glad att de har det här alternativet: hos mig och U i stan, i en större lägenhet, och sedan hos RL och AJ i det lilla huset med stora tomten på landet. Jag vet också att katterna egentligen skulle klara sig utmärkt med att bara bo på landet och kunna gå ute och ha det bra, men jag vet också hur fästa de är vid mig och U och tror att de skulle sakna oss väldigt mycket om vi inte längre skulle bo tillsammans. Jag vet att jag skulle sakna dem enormt!

Efter Svinninge gjorde vi ett snabbt stopp på XXL i Arninge. De "vanliga" sportaffärerna i stan har dåligt med lämpliga träningstoppar för mig - fel modell eller fel pris - men på XXL hittade jag två stycken som passade bra och dessutom inte kostade mycket, så det blev ett köp där. Vi åkte vidare till AP för att äta lunch, umgås lite och dessutom fixa med bilen inför våren. Det var däckbyte och dessutom en snabb tvätt, som tyvärr knappt gjorde någon skillnad. Det får bli en rejäl tvätt nästa helg i stället, för bilen ser ut som en lerhög just nu.

Från Danderyd for vi vidare till Sollentuna, för en snabb visit och fika hos mina föräldrar och Maja. Maja har mer och mer blivit en famnkatt och det gläder mig så mycket - hon sitter stilla och lugnt och låter sig klappas och bäras. Jag och pappa försökte få bukt med hennes stora tovor på höfterna, men det är näst intill omöjligt att klippa bort dem. Vi är så rädda att klippa henne i skinnet så det blir bara att vi lyckas ta bort lite, lite åt gången, och Maja gillar det förstås inte alls. Det är jobbigt för oss alla och mest förstås för henne.

Vi avslutade lördagen med att få besök av LP och BS. Vi åt middag på den lokala indiern på vår ö, riktigt god mat och prisvärt dessutom även om allt luktar matos när man har varit där. Men gott och trevligt var det och det var glädjande att LP verkade vara i god form även om han förstås har lång väg kvar innan han är frisk igen. Det var en bra, effektiv lördag! Mer sånt vill jag ha!

2011-04-08

Alltid mer
En blogg som alltid inspirerar mig är Malenami. Idag skriver hon om det här med att sätta mål, att våga drömma stort och se till att också uppleva sina drömmar. Jag känner så väl igen mig i det hon skriver. Livet är så stort och jag drömmer på något sätt alltid om mer. Hur ska jag hinna uppleva allt?

Jag har rest mycket - jag har besökt närmare en fjärdedel av världens länder, vilkekt är mer än många andra hinner göra under en livstid. Trots det känner jag ofta att jag bara precis har hunnit börja. Jag har så mycket kvar att göra, så mycket kvar att se och uppleva. Så mycket mer som jag vill se tillbaka på och minnas när jag blir gammal. Det är som att tiden jag har aldrig räcker, som att jag alltid hittar något nytt, nya mål, nya drömmar, nya saker jag vill uppleva och göra... Just nu drömmer jag om Botswana och Sydafrika, om Brasilien, Antartis och Argentina, om Australien och Nya Zealand, om USA... Världen är så stor, jorden ärn en fantastisk plats och det fyller mig med ödmjukhet, bara blotta insikten om allt som finns här, så mycket som jag inte ens kan förstå eller ta in.

Ibland fylls jag av tvivel. Människor kan vara så outsägligt, onödigt grymma på ett sätt som jag inte kan tro någonsin var meningen när vi väl kom till. Jag tror att tanken med oss var en annan. Tyvärr är det så många som inte förstår, inte kan ta till sig hur mycket vi förstör för andra. Det är något jag sörjer, kanske lite för mycket. U brukar säga det, att jag har ett hjärta som ibland är lite för stort för mitt eget bästa. Men jag vet att vi inte får vara rädda för livet, för även den som är rädd att leva dör till slut. Och med mycket hopp och mycket kärlek kan även en höna flyga.

Om jag kan ge mina efterkommande ett enda råd i livet så är det att vara rädda om jorden. Vi har bara en planet och den kommer inte igen. Och den är så fantastisk att vi alla måste vara måna om att låta så många som möjligt uppleva den, denna vackra, blå planet.

2011-04-08

Fredag igen
Det är inte klokt så trött jag är idag. Tack och lov att det är fredag. Jag jobbar hemifrån, men det är inte vidare njutbart eftersom jag har sovit dåligt och har dundrande huvudvärk. Å andra sidan: hade jag varit tvungen att sitta på kontoret och må så här så hade det varit värre. Det gäller att tänka positivt - alltid finns det någon fördel!

Styrkepasset igår gick bra, men tungt som tusen var det. Men jag är envis och vägrar stoiskt att plocka av vikter, trots att varenda muskel i kroppen skriker i protest. Det är bara att försöka igen, man blir trots allt starkare ju mer man försöker. Efter träningen gick jag in på Bok-Skotten och köpte min nya bok i serien om Ayla, och sedan gick jag förbi Stadium och snabbköpte träningsskor, regnjacka och en träningstopp på bara några minuter precis när butiken var på väg att stänga. Turligt nog hade jag lite rabatter: 10 % medlemsrabatt på jackan och toppen och 20 % introduktionserbjudande på skorna. Jag hoppas de blir bra.

U skulle ha åkt till Rättvik på jobb igår, men resan blev inställd i sista minuten så nu är han hemma i stället. Skönt att han slipper komma hem sent på fredagen, det ger oss mer tid att hitta på något annat i stället.

I eftermiddag ska jag åka iväg till Mörby för ett besök hos min kiropraktor och det lär behövas kan jag säga. Jag känner mig stel som en pinne i ryggen och nacken och min huvudvärk talar också sitt tydliga språk. Vi borde försöka få till massagetider hos JL i helgen, det skulle vi nog behöva båda två.

U har köpt en ny dator eftersom hans gamla har brakat ihop, och jag är sugen på att göra samma sak. Min dator har hängt med i många år nu, och den funkar hyfsat men mellanslagstangenten är trasig och framför allt är den så långsam så jag håller på att bli galen varje gång jag ska använda den. Det är överkomligt, som sagt, men kan absolut bli bättre. Ska jag ha en ny dator så ska det bli en vit - märke och andra fördelar blir som de blir, men en snygg dator ska det vara!

2011-04-07

Kärlekens pris
Jag läste någonstans att sorgen är kärlekens pris. Jag har aldrig tänkt på det så innan, men jo, det är nog sant. Att älska mycket kan göra ont, om det värsta händer och vi förlorar den vi älskar. Kanske är det så att även livslång kärlek slutar i sorg på något sätt. Vi kan älska någon livet ut, men för den som lever kvar efter den andra finns nog mycket sorg och saknad blandat med glädjen över att ha fått uppleva en sådan kärlek. Och trots det lever jag hellre med sorg över att ha förlorat någon, än att inte ha fått uppleva kärleken. Kärlek har sitt pris, men jag tror att den är värd det vad som än händer.

2011-04-07

Helgen närmar sig!
Äntligen är det torsdag och det betyder att i morgon är det fredag! Gissa om jag längtar till helgen... Om inga möten dyker upp under dagen tänker jag jobba hemifrån i morgon. En paus från kontoret behövs helt klart.

Jag våndas så mycket över jobbet nu. Byta jobb, ja, det måste jag. Men till vad? Finns drömjobbet eller ska jag ge upp den tanken och bara göra det bästa av den situation jag är i? Och om drömjobbet existerar, vad är det i så fall? Det vore bara alltför lätt för mig att byta till ett jobb med bra arbetsuppgifter, men inom en tråkig bransch eller ett tråkigt produktområde, och då skulle situationen nog snabbt bli densamma som den jag har idag. Ska jag bara byta till något likvärdigt så vet jag inte om det är någon poäng med att byta, om det ändå inte leder till en förbättring i längden. Då blir det mer att byta bara för bytandets skull, och det är inte det jag är ute efter.

Jag har pratat en del jobb med U för att försöka bena ut vad som är viktigt för mig. Nu har jag nog kommit så långt i min karriär så jag kan säga att produkten och branschen inte är oviktiga. Bra arbetsuppgifter kan jag hitta lite här och var, men jag skulle vilja arbeta med en produkt eller en bransch jag faktiskt känner något för: något som intresserar mig på riktigt. Jag tänker mig till exempel träning, hälsa och friskvård, djur och natur, mode och inredning. Sånt tycker jag är roligt privat och sånt vore säkert roligt att också arbeta med. Jag vill vara i ett relativt stort företag, gärna 100 personer eller mer, och med en hyfsat jämn könsfördelning och kollegor som jag kan ha roligt med. Jag vill arbeta med produkter som vänder sig till människor och inte bara till företag och datorer. Jag vill ha en arbetsplats centralt i Stockholm, och jag vill ha friheten att kunna bestämma mina egna arbetstider för att kunna fortsätta med mitt träningsupplägg och jag vill kunna arbeta hemifrån om det behövs. Jag vill ha ett arbete som är kreativt och konkret och som inte innebära att hela dagarna sitta framför en dator utan att direkt ha någon kontakt med andra människor. Det är en lång lista med önskemål - går den att uppnå?

Mitt första steg nu den kommande tiden ska i alla fall bli att börja uppdatera min CV och presentation på diverse söksiter. Jag ska komma igång med att leta jobb och sedan ser jag med tiden var det landar.

Igår efter jobbet fick jag i alla fall äntligen något roligt att fokusera på i och med min älskade träning. Det blev åter ett riktigt bra pass med core följt av cykel, en perfekt kombination för mig! Jag känner mig både stark och vältränad nu och det är en underbar känsla! Apropå träning har jag blivit medlem i Stadium och får därmed 20 % rabatt på en valfri vara som välkomsterbjudande. Jag kommer slå till på Easytone-skorna - de blir perfekta till alla promenader jag ska göra! I kväll är det body pump och sedan är veckans träning klar för min del - sedan ska jag njuta och se fram emot helgen.

2011-04-06

Dags att be om hjälp
Ja, ibland är det helt enkelt läge att inse när man kört fast i återvändsgränden. Jag har in i det längsta dragit mig för att be om hjälp i mitt webbprojekt. Det är mitt jobb och jag vill klara av det själv, och jag har dessutom inte riktigt vetat vem jag ska fråga. Alla har så mycket att göra, vår IT-avdelning är gigantisk och där vet jag inte ens vem jag ska börja vända mig till för att få hjälp.

Men idag på lunchen fick jag ett mindre sammanbrott och pratade med vår IT-chef och han i sin tur bollade ärendet vidare till utvecklingschefen. Nu tror jag det är hjälp på gång. Kanske kan jag någon gång under det närmaste århundradet ro projektet i land och få till en riktigt, riktigt bra webb. Jag håller tummarna.

2011-04-06

Respekt
Igår blev jag rejält förbannad på min chef, TA. Han hade kallat till ett möte klockan 15.30. Då satt han i ett möte med en extern kund - visst, det är givetvis viktigare än ett möte med mig! Mer än en timme senare var hans externa möte klart och då sprang han direkt iväg, för att hämta barn eller något annat, utan ett ord till mig. I morse kom han inflängande i full fart, direkt in i ett möte, bråttom, bråttom som alltid. Ja visst, jag fattar att han har jättemycket att göra och jag fattar att det mesta är så mycket viktigare än min lilla tjänst här. Men det gör mig ändå asförbannad, rent ut sagt! Han visar absolut ingen respekt för mig eller för min arbetstid eller för det jag gör. Det gör i sin tur att jag inte ser någon som helst anledning till att vara supermotiverad och jobba så himla duktigt hela tiden. Man får vad man betalar för och min chef betalar mig för dåligt för att få toppresultat tillbaka. Oerhört irriterande och det är långt ifrån första gången TA gör så här, men igår kände jag bara "enough" - nu räcker det! Jag är inte road längre och jag har ingen lust att fortsätta ursäkta honom och säga att det inte gör någonting att han slösar bort min tid. Nu räcker det, nu söker jag mig härifrån. Något blir det, någonstans.

Jag har börjat komma i samma jobbstämning som jag var i förra våren, när jag bara konstant gick omkring och var arg och irriterad när jag var på jobbet. Alla mansröster jag hör omkring mig konstant hela dagarna får mig bara att vilja skrika rakt ut snart. Jag ser redan nu ännu en dag framför mig när jag inte kommer att få någonting gjort. Mina projekt strular och jag blir inte klar med någonting eftersom jag väntar och väntar på återkoppling och kompletterande uppgifter från andra, bland annat TA, som aldrig kommer in. Huvudvärk och ständigt störande moment är min vardag. Jag blir tokig på det!

Förutom jobbet var dagen i alla fall hyfsad. Jag styrketränade kort efter jobbet - inget jättehårt pass men skönt att bara göra någonting, och just överkroppen behöver mer styrka för att inte bli alltför svag i förhållande till mina starka cykelben.

Jag gick dessutom en kort runda och letade nya träningstoppar som jag behöver komplettera med. De används flitigt och nu är jag på jakt efter fler toppar som är lite längre i modellen, så att det inte glipar mellan topp och byxor som jag inte gillar alls! Men att hitta toppar var svårare än jag trott. I stort sett alla jag såg var väldigt vida i modellen, så där med mudd nere vid höfterna och vidd i midjan. Helt fel modell för mig! Jag hittade ett par som passade bra över kroppen, men de var å andra sidan jättetajta under armarna så det blev inget köp.

Däremot blev jag förälskad i ett par andra saker: en vit regnkappa från Stadium, som såg mer ut som en vanlig sportig jacka i lite längre modell - underbar! Dessutom provade jag de omtalade easytone-skorna från Reebok, och oj, de var fantastiska! Jag måste slå till! Redan efter en kort provpromenad i butiken kände jag att musklerna jobbade lite mer än vanligt och jag kan bara tänka mig vad en långpromenad gör för muskulaturen.

Idag är det onsdag och jag känner som i måndags: tack och lov att det är cykelkväll. Det behövs idag!

2011-04-05

Min inspiration!
Inne hos Perlan hittade jag den underbara bilden med fjärilarna som jag har vunnit. Så otroligt snyggt, den här bilden får bli min inspiration när jag väl får hem dem. Nu tänker jag mig fjärilarna i lilla hallen vid entrén... de skulle kunna bli bra där!

Förutom fjärilarna har jag också blivit sugen på de vackra silveräggen som säljs hos Perlan Living. Undrar om jag kan övertala U till ett köp? Eller så beställer jag dem bara! Jag skulle så klart ha dem framme året om, inte bara till påsk - de är för fina för att ligga gömda i någon låda någonstans! Tål verkligen att fundera på!

Nu ska jag ge mig ut på lunch och leta efter Jean M Auels bok De målade grottornas land, som avslutar hennes långa serie om Ayla. Jag har alla böcker - jag tror jag fick den första när jag var omkring tolv år - så för mig är det självklart att jag även ska följa serien till slutet. Alla böcker är inte fantastiska, men jag vill ändå veta hur det går så klart!

2011-04-05

Träning hjälper mot allt!
Gårdagens arbetsdag var rent usel, och jag längtade mer än någonsin efter träningen. Och vilket pass! Underbart! Vi körde ett tävlingsupplägg med långa spurter som tog musten ur mig totalt. Jag kämpade och älskade varje sekund! På onsdag är det dags igen - härligt! Det är helt klart så: träning hjälper mog i princip allt. Dåligt humör före träning omvandlas till bra humör efter träning. Det funkar varje gång. BJ tjatar på mig att jag ska köra ett dubbelpass någon gång men jag är tveksam. Ska jag göra det måste jag gå ut i lägre tempo på PA's pass och jag vill framför allt inte köra dubbelt på onsdagen, när jag har core före cykeln och dessutom styrkepass dagen efter. Ja, det vore kanske kul någon gång, men då får det bli en måndag. Vi får se.

Hemma hände det inte mycket. Jag var precis slut efter träningen och orkade inte direkt ta mig för någonting utan fastnade i soffan. Jag såg favoriterna Trinny och Susannah som var i Karlstad och stylade om kvinnor. Tänk, jag som funderade på att flytta dit! Vilken mardröm det hade blivit! Idag är jag merä nä glad att det inte blev så - jag kom undan med blotta förskräckelsen, kan man kanske säga.

Idag har jag ännu en seg jobbdag framför mig. Jag måste verkligen söka nytt jobb nu. Det är inget att vänta på. Och jag vet också att det kommer att kännas mindre motigt när jag väl har kommit igång med det, när första ansökningen är skickad. Just do it som man brukar säga!

2011-04-04

Allvarligt talat
Helt seriöst, det här med att jobba i kontorslandskap blir ett större problem för mig för varje dag som går. Jag kan inte koncentrera mig och blir mer och mer ineffektiv för varje dag som går. Jag håller sakta men säkert på att drivas till vansinne. Tur att det snart är träning - idag behöver jag det mer än någonsin!

2011-04-04

Helg med familj och god mat
Apropå ingenting: jag har hört tidigare att man kan få sämre hy när man slutar med p-piller. Jag kan intyga att det stämmer. Grr - ingen höjdare. Jag känner mig ofräsch som tusan. Hoppas det snart blir bättre när kroppen stabiliserar sig lite. Det är sjutton att vara kvinna ibland kan jag säga. Män anar inte hur bra de har det...
Helgen har gått i två tecken: mat och familj. I fredags utnyttjade vi våra presentkort på Melanders Fisk och åt middag på Wedholms Fisk, bara jag och U. Det är inte vanligt att vi går ut och äter middag så där bara vi två, men det är desto trevligare när det händer. Maten var fantastisk, även om servicen inte riktigt nådde upp till samma nivå. De glömde bort vår förrätt, med resultatet att vi fick börja med varmrätten och sedan ta förrätten efter det. Som plåster på såren bjöd de å andra sidan på dessert, och med våra presentkort därtill betalade vi bara lite över 500 kronor för tre rätter och en flaska vin för oss två. Helt OK!

På lördagen hade vi besök av min familj, och följdaktligen ägnade vi förstås förmiddagen åt att städa och laga mat. Det var mamma och pappa, C, Ö och SL som kom över och det blev en trevlig eftermiddag med mat, liten promenad för att titta på alla fåglar vid Luxparken, och bildvisning från vår resa till Ecuador. Särskilt pappa uppskattade bilderna mycket, men Ö blev däremot så uttråkad att han nästan somnade. Säga vad man vill men jag tyckte han var oartig som gjorde så. Ö har aldrig gjort någon hemlighet av att han inte tycker jättebra om sin frus familj, och han får tycka vad han vill förstås, men jag tycker inte alltid att hans beteende är OK. Jag biter mig i tungan för det mesta men förr eller senare kommer jag nog säga något. Jag undrar hur C hade varit om hon hade varit gift med en lite mer lättsam och lekfull person än Ö? Hon påverkas helt klart mycket av honom och beter sig ofta likadant själv, och på sätt och vis tycker jag det är synd även om det kanske är ett liv hon ändå själv är nöjd och lycklig med.

Eftersom pappa inte kan köra bil efter sin stroke skjutsade jag honom och mamma hem och passade också på att få lite Maja-gos på samma gång. Hon var sötare än någonsin, satt i min famn länge och lät sig klappas och gosas med utan att protestera. Hon blir mer och mer tillgiven känns det som och det gör mig glad!

U gav sig ut på grabbkväll senare men jag var inte riktigt på humör så jag höll mig hemma på egen hand i stället. Det är skönt, jag behöver min egentid även om det ju är trevligt att umgås också.

På söndagen gjorde vi något så roligt som att tvätta fönster. Det behövdes och vi konstaterade att nu när vi bor så nära motorvägen behöver vi nog göra det två gånger om året. Skillnaden blev enorm och det var skönt att få det gjort även om rutorna snart är skitiga igen. På eftermiddagen åkte vi till AP för fika och hann med att lämna lite saker på Myrorna också på vägen dit. Skönt att få ut prylarna, det fylls ju alltid på med mer!

Nu är det måndag igen och inte så mycket roligt som händer förutom träningen. Den går jag och längtar efter i dagar i förväg - det spritter i kroppen av glädje när jag tänker på det. Träning är lycka!

2011-04-04

Jag vann!!
Vilken perfekt start på veckan! I morse kom ett mail från Perlan - som verkar hur trevlig som helst! - som skriver att jag har vunnit tävlingen om sex stycken underbara artprints från Hagedorn-Hagen. Eftersom fjärilarna numera är mina favoritmotiv är jag mer än glad över vinsten! Nu får vi se var vi ska sätta upp dem - i hallen kanske! Tjoho!