2011-04-11

Våndas
Jobbet känns bara hopplöst nu. Jag känner inte att det jag gör är viktigt eller att en enda människa på företaget egentligen bryr sig. Jag bara är där, som en öde ö mitt i landskapet, men ofta känns det som att jag lika väl skulle kunna låta bli att komma dit utan att det skulle göra någon skillnad. De få saker jag har att göra nu blir knappt gjorda heller, jag blir som handlingsförlamad nästan och drar mig undan, gör mig ännu mer osynlig. Sedan sitter jag med ständig ångest över min brist på produktivitet. Är det mitt fel eller är det min chef eller företaget eller hela kombinationen? Det känns i alla fall helt klart att jag behöver komma härifrån, byta till något utvecklande och positivt i stället. En förändring är vad som måste till.

På fredag ska jag hålla i en stor webb-workshop som jag själv har dragit igång, och jag känner enorm prestationsångest inför den. Jag väntar mig inte att deltagarna kommer att tycka att ämnet är viktigt, och därmed måste jag göra jobbet perfekt för att de ändå ska känna att det är värt tiden de ska lägga ner. Och bara för att jag har sådana krav på mig så kör jag fast direkt och kommer inte ens igång - jag kan inte ens få fram en bra agenda. Jag åt lunch med U för att få lite inspiration och han är duktig på sånt här och peppar och peppar... jag önskar att han kunde hålla i mötet i stället för mig! Det måste göras, men det är inget jag ser fram emot alls.

Nu har vi i alla fall varit och tittat på en ny kontorslokal, igen. Den här gången är läget perfekt och lokalen har verkligen potential - det tycker vi allihop. Jag hoppas att det ska gå vägen den här gången för det skulle helt klart höja stämningen i hela företaget. Nu ska jag försöka ta tag i agendan till fredagen igen. Jag måste få det gjort, så är det bara.